SVENSKA KJV BIBELN™
Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.
v. 13:
Ordstudie: Talebearer (KJV)
Ordet ”Talebearer” förekommer 6 ggr i King James Bibeln och är ett sammansatt ord:
1. tale = berättelse, tal, rykte.
2. bearer = bärare, den som för vidare. Alltså bokstavligen: “en som bär runt berättelser/tal”.
Ordet är belagt i engelskan från senmedeltiden (1300–1400-tal) och användes redan tidigt moraliskt negativt, inte neutralt. Det betydde aldrig bara “berättare”, utan: ryktesspridare; någon som för vidare sådant som inte borde föras vidare.
När de engelska Bibelöversättningarna (från Tyndale, Geneva till KJV) gjordes, behövde översättarna ett ord som kunde återge ett mycket specifikt hebreiskt begrepp. Det hebreiska ordet är: רָכִיל (rāḵîl) som betyder: kringvandrare; handelsman – bildligt: en som “handlar” med ord. Alltså någon som går runt från person till person och sprider information.
Talebearer betecknar personen, och talebearing själva handlingen: att på eget bevåg och påträngande föra vidare information eller hemligheter. Enligt Webster 1828 innebär talebearing att kommunicera sådant som orsakar skada i gemenskapen genom sin illojala och självpåtvingade spridning.
Vad Bibeln säger om talebearer:
1. En ”talebearer” går omkring och sprider ord aktivt. = Han “går upp och ner” bland folket. ”Du skall inte gå upp och ner som en baktalare bland ditt folk:” (3 Mos 19:16a). Det handlar inte om ett enstaka yttrande, utan om ett beteendemönster. ”Han som går omkring som en baktalare röjer hemligheter: ha därför inte gemenskap med honom som smickrar med sina läppar. ” (Ords 20:19).
2. En ”talebearer” röjer det som borde förbli förtroligt = Han avslöjar hemligheter. Motsatsen är den trogne i anden, som kan tiga. ”En baktalare röjer hemligheter: men han som har en trofast ande döljer saken.” (Ords 11:13; 20:19).
3. Ord av en ”talebearer” skadar djupt = Hans ord liknas vid sår som tränger ner i människans innersta. Skadan är inte ytlig, utan inre och långvarig. ”En baktalares ord är som sår, och de tränger ner i bukens innersta.” (Ords 18:8; 26:22).
4. En ”talebearer” underblåser strid = Där en ”talebearer” finns, hålls konflikten vid liv; där han saknas, upphör striden. Han fungerar som bränsle till elden. ”Där ingen ved finns, där slocknar elden: så där ingen baktalare finns, upphör striden.” (Ords 26:20)
5. En ”talebearer” hotar gemenskapen och kan leda till allvarlig skada = I 3 Mos 19:16 kopplas ”talebeararens” gärning till att stå emot sin nästas blod, vilket visar att hans ord kan få förödande konsekvenser, inte bara socialt utan även moraliskt och rättsligt. ”Du skall inte gå upp och ner som en baktalare bland ditt folk: inte heller skall du stå emot din nästas blod: Jag är HERREN.” (3 Mos 19:16).
6. En ”talebearer” är illojal, inte nödvändigtvis lögnare = Problemet är inte primärt osanning, utan att sprida sådant som inte borde spridas, på fel sätt och med fel verkan. ”En baktalare röjer hemligheter:” (Ords 11:13a).
7. En ”talebearer” bör undvikas = Bibelns råd är tydligt: ha inte gemenskap med honom, särskilt inte med den som smickrar för att få information. ”Han som går omkring som en baktalare röjer hemligheter: ha därför inte gemenskap med honom som smickrar med sina läppar.” (Ords 20:19).
En ”talebearer” är alltså en person som genom självpåtagen spridning av ord röjer hemligheter, sårar djupt, underblåser strid och skadar gemenskapen. Där han verkar, förökas konflikten; där han saknas, får friden rum. I Bibliskt språkbruk syftar talebearer inte bara på skvaller, utan på självpåtagen och obehörig spridning av uppgifter, ofta sanna men illojalt vidareförda. Enligt Webster’s Dictionary 1828 kännetecknas talebeararen av officiousness – påträngande inblandning utan mandat – och han orsakar därigenom skada och splittring i gemenskapen (“makes mischief in society by his officiousness”).
“Baktalare” och Diabolos.
Det grekiska ordet diabolos betyder bokstavligen baktalare eller anklagare; en som genom ord splittrar och anklagar. Därför återges diabolos i Nya Testamentet med djävulen. Samma beteende som förbjuds i Gamla Testamentet genom ord som talebearer (baktalare) tillskrivs i Nya Testamentet själva ondskans person. Markus använder oftare namnet Satan (motståndare), medan Matteus och Lukas betonar diabolos – baktalarens och anklagarens roll.
Eftersom svenskan saknar ett enskilt ord som ordagrant återger denna sammansatta innebörd, används baktalare som översättning i SKJVB™ (vilket också Carl XII:s Bibel gör). Ordet baktalare fångar nämligen både:
(1) handlingen (att bära vidare tal bakom ryggen) och
(2) verkan (splittring, oro och strid), utan att begränsa betydelsen till lögn.
Bibelns inre samband synliggörs och språkets teologi förblir intakt.
Ordet baktalare:
Det gör det möjligt att se:
Jfr 3 Mos 19:16; Ords 11:13; 18:8; 20:19; 26:20.
v. 25 [*Notering: Uttrycket “shall
be made fat” i KJV på sv. ”skall göras fet” är bildligt språk och
betyder att bli rikligen välsignad, stärkt och blomstrande, inte kroppslig
fetma. I Bibliskt språk står fet ofta för överflöd, livskraft och välgång (jfr
5 Mos 32:15; Ps 92:15). Ordet “liberal” betyder här frikostig, givmild,
inte politisk eller ideologisk hållning. Versen lär att den som generöst ger
vidare inte utarmas, utan själv blir förnyad och välsignad. Detta bekräftas av
parallellen: “han som vattnar skall själv bli vattnad”.]
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™