PROPHETEN JEREMIA.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 1. CAPITLET

Jeremia ätt, tid, kallelse, syn, predikan.

Jer 1:1. Detta är Jeremia ord, Hilkia sons, af de Prester i Anathoth, i BenJamins land;

Jer 1:2. Till hvilken skedde HERRANS ord i Josia tid, Amons sons, Juda Konungs, uti trettonde årena af hans rike;

Jer 1:3. Och sedan intill Jojakims tid, Josia sons, Juda Konungs, allt intill ändan på ellofte årena Zedekia, Josia sons, Juda Konungs, intill Jerusalems fängelse, i femte månadenom.

Jer 1:4. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Jer 1:5. Jag kände dig, förr än jag tillredde dig i moderlifvet, och utkorade dig, förr än du af modrene född vardt, och satte dig till en Prophet ibland mång folk.

Jer 1:6. Men jag sade: Ack! Herre HERRE, jag doger intet till att predika, ty jag är för ung.

Jer 1:7. Då sade HERREN till mig: Säg icke: Jag är för ung; utan du skall gå dit jag sänder dig, och predika hvad jag befaller dig.

Jer 1:8. Frukta dig intet för dem; ty jag är när dig, och vill frälsa dig, säger HERREN.

Jer 1:9. Och HERREN räckte ut sina hand, och tog uppå min mun; och HERREN sade till mig: Si, jag sätter min ord i din mun.

Jer 1:10. Si, jag sätter dig i dag öfver folk och rike, att du skall upprycka, nederbryta, förstöra och förderfva, och bygga, och plantera.

Jer 1:11. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade: Jeremia, hvad ser du? Jag sade: Jag ser en vakande staf.

Jer 1:12. Och HERREN sade till mig: Rätt hafver du sett; ty jag vill vaka öfver mitt ord, att jag det göra skall.

Jer 1:13. Och HERRANS ord skedde annan gången till mig, och sade: Hvad ser du? Jag sade: Jag ser en het sjudande gryto nordanefter.

Jer 1:14. Och HERREN sade till mig: Nordanefter skall ondt komma öfver alla de som i landena bo.

Jer 1:15. Ty si, jag vill kalla alla Förstar uti de rike norrut, säger HERREN, att de skola komma och sätta sin säte inför portarna i Jerusalem, och allt omkring murarna, och för alla Juda städer.

Jer 1:16. Och jag skall låta rätten gå öfver dem, för alla deras ondskos skull, att de öfvergifva mig, och röka androm gudom, och tillbedja sina händers verk.

Jer 1:17. Så begjorda nu dina länder, och statt upp, och predika dem allt det jag bjuder dig; frukta dig intet för dem, lika som jag skulle afskräcka dig.

Jer 1:18. Ty jag vill i denna dag göra dig till en fast stad, till en jernpelare, och till en kopparmur i hela landena, emot Juda Konungar, emot hans Förstar, emot hans Prester, emot folket i landena;

Jer 1:19. Så att, om de än strida emot dig, skola de likväl intet öfvervinna dig; ty jag är när dig, säger HERREN, att jag skall frälsa dig.

JEREMIA, 2. CAPITLET

Juda affall, hårdhet.

Jer 2:1. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Jer 2:2. Gack bort, och predika uppenbarliga i Jerusalem, och säg: Så säger HERREN: Jag tänker uppå den välgerning, som dig skedde i dinom ungdom, och den kärlek, som jag dig beviste, då du vast dägelig, då du följde mig i öknene, uti det land der man intet sår;

Jer 2:3. Då Israel HERRANS egen var, och hans första, frukt; den honom fräta ville, han måste få skuld, och olycka öfver honom komma, säger HERREN.

Jer 2:4. Hörer HERRANS ord, I af Jacobs hus, och all slägte af Israels hus.

Jer 2:5. Detta säger HERREN: Hvad hafver edra fäder fattats uppå mig, att de trädde ifrå mig, och föllo intill de onyttiga afgudar, der de dock intet förvärfde;

Jer 2:6. Och tänkte icke ens: Hvar är HERREN, den oss utur Egypti land förde, och ledde oss i öknene, uti en öde vildmark, uti en torro och mörko mark, uti de mark der ingen vistades, eller någor menniska bodde?

Jer 2:7. Och jag hade eder in uti ett godt land, att I dess frukt och dess goda äta skullen; och då I der inkommen, orenaden I mitt land, och gjorden mitt arf till en styggelse.

Jer 2:8. Presterna tänkte intet: Hvar är HERREN? Och de lärde aktade mig intet; och herdarna förde folket ifrå mig, och Propheterna propheterade om Baal, och föllo intill de onyttiga afgudar.

Jer 2:9. Jag måste ju alltid träta med eder, och edrom barnabarnom, säger HERREN.

Jer 2:10. Går bort till Chittims öar, och ser till, och sänder till Kedar, och märker granneliga, och skåder till, om det går så der till;

Jer 2:11. Om Hedningarna omskifta sina gudar, ändock de inga gudar äro, och mitt folk hafver likväl omskift sina härlighet uti en onyttig afgud.

Jer 2:12. Måtte dock himmelen gifva sig dervid, förskräckas och bäfva, säger HERREN.

Jer 2:13. Ty mitt folk gör en dubbel synd: Mig, som är en lefvande källa, öfvergifva de, och göra sig brunnar, ja, usla brunnar; ty de gifva intet vatten.

Jer 2:14. Är då Israel en träl eller lifegen, att han hvars mans rof vara måste?

Jer 2:15. Ty lejonen ryta öfver honom, och ropa, och föröda hans land, och förbränna hans städer, så att der bor ingen uti.

Jer 2:16. De af Noph och Thahpanhes förkrossa dig hufvudet.

Jer 2:17. Detta gör du dig sjelf, i det att du öfvergifver HERRAN din Gud, så ofta han dig den rätta vägen leda vill.

Jer 2:18. Hvad hjelper dig det, att du far in uti Egypten, och vill dricka af det vattnet Sihor? Och hvad hjelper dig det, att du far till Assyrien, och vill dricka af älfvene (Phrath)?

Jer 2:19. Det är dine ondskos skull, att du så plågad varder, och dine olydnos, att du så näpst varder: Alltså, måste du få veta och förfara, hvad jämmer och sorg det med sig hafver, att du öfvergifver HERRAN din Gud, och icke fruktar mig, säger Herren, HERREN Zebaoth.

Jer 2:20. Ty du hafver af ålder sönderbrutit ditt ok, och sönderslitit din band, och sagt: Jag vill icke så undertryckt vara; utan uppå all hög berg och under all grön trä lopp du efter horeri.

Jer 2:21. Men jag hade planterat dig till ett sött vinträ, och till en ganska rättsinnig säd; huru äst du då nu mig vorden till ett bittert vildt vinträ?

Jer 2:22. Och om du än tvådde dig med lut, och toge der mycken såpo till, så synes dock din ondsko dessmer för mig, säger Herren HERREN.

Jer 2:23. Huru tör du då säga: Jag är intet oren: jag håller mig icke intill Baalim? Se till, huru du hafver bedrifvit det i dalenom, och betänk, huru du gjort hafver; du lopp omkring såsom en camelinna uti sinom hetta;

Jer 2:24. Och såsom vildåsnen plägar i öknene, då han af stor hetta så oförvägen löper, att ingen kan stilla honom. Den som det veta vill, han torf icke vida löpa; på vexledagomen ser man det väl.

Jer 2:25. Käre, håll dock stilla, och löp icke så oförvägen; men du sade: Der varder intet af; jag måste bola med de främmande, och löpa efter dem.

Jer 2:26. Lika som en tjuf kommer till skam, då han gripen varder; alltså skall Israels hus på skam komma, samt med deras Konungar, Förstar, Prester och Propheter;

Jer 2:27. Hvilke till trät säga: Du äst min fader; och till stenen: Du hafver födt mig; ty de vände ryggen till mig, och icke ansigtet; men när nöd är på, så säga de: Upp, och hjelp oss.

Jer 2:28. Hvar äro då dine gudar, som du dig gjort hafver? Bed dem stå upp; låt se, om de kunna hjelpa dig i dine nöd; ty så många städer, så många gudar hafver du, Juda.

Jer 2:29. Hvad viljen I ännu gå till rätta med mig? I ären alle ifrå mig fallne, säger HERREN.

Jer 2:30. All hugg äro förgäfves på edor barn, de låta dock intet tukta sig; ty edart svärd uppfräter likväl edra Propheter, såsom ett grymt lejon.

Jer 2:31. Du onda art, gif akt uppå HERRANS ord: Är jag nu vorden Israel till en öken eller ödemark? Hvi säger då mitt folk: Vi äre herrar, och vilje intet löpa efter dig?

Jer 2:32. En jungfru förgäter dock icke sin krans, eller en brud sina hedersgåfvo; men mitt folk förgäter mig evinnerliga.

Jer 2:33. Hvad bepryder du mycket ditt väsende, att jag skall vara dig nådelig? Under sådana sken bedrifver du ju mer och mer ondt.

Jer 2:34. Dertill finner man de fattigas och oskyldigas själars blod när dig i all rum; och det är icke hemligit, utan uppenbart uti de samma rum.

Jer 2:35. Och du säger ännu: Jag är oskyldig; han vände sina vrede ifrå mig; si, jag vill gå till rätta med dig om det du säger: Jag hafver icke syndat.

Jer 2:36. Hvi hvekar du så mycket, och faller nu hit och nu dit? Men du skall till skam varda med Egypten, lika som du med Assyrien till skam vorden äst.

Jer 2:37. Ty du måste ock dädan draga, och slå dina händer tillhopa uppå hufvudet; ty HERREN skall låta ditt hopp fela, och intet skall lyckas dig när dem.

JEREMIA, 3. CAPITLET

Juda straffas, lockas, bekänner.

Jer 3:1. Man säger: När en man skiljer sina hustru ifrå sig, och hon far ifrå honom och tager en annan man, tör han ock taga henne till sig igen? Vorde icke då landet orenadt? Men du hafver bolat med många bolar, dock kom igen till mig, säger HERREN.

Jer 3:2. Lyft din ögon upp i höjdena, och se till, huru du allestäds horeri bedrifver; på vägomen sitter du, och vaktar uppå dem, likasom en röfvare i öknene, och orenar landet med ditt horeri och din ondsko.

Jer 3:3. Derföre måste ock arlaregn borto blifva, och intet serlaregn komma; du hafver ett skökoansigte; du vill icke mer skämmas;

Jer 3:4. Och ropar likväl till mig: Käre fader, du mins ungdoms mästare;

Jer 3:5. Vill du dock vred vara evinnerliga, och icke aflåta af dine grymhet? Si, du lärer och gör det ondt är, och låter intet styra dig.

Jer 3:6. Och HERREN sade till mig, i Konung Josia tid: Hafver du ock sett hvad Israel, den affälliga, gjorde? Hon gick bort uppå all hög berg, och under all grön trä, och bedref der horeri.

Jer 3:7. Och jag sade, då hon detta alltsammans gjort hade: Vänd dig om till mig; men hon vände sig intet; och hennes syster Juda, den förhärda, såg det.

Jer 3:8. Och jag såg, att ändock jag den affälliga Israels horeri straffade, och öfvergaf henne, och gaf henne ett skiljobref, likväl fruktar sig hennes syster, den förhärda Juda, intet; utan går bort, och bedrifver också horeri.

Jer 3:9. Och af hennes horeris rykte är landet orenadt; förty hon bedrifver horeri med stock och sten.

Jer 3:10. Och i allt detta omvänder sig den förhärda Juda, hennes syster, intet till mig af allt hjerta; utan skrymtar, säger HERREN.

Jer 3:11. Och HERREN sade till mig: Den affälliga Israel är from räknandes emot den förhärda Juda.

Jer 3:12. Gack bort, och predika norrut alltså, och säg: Vänd om du affälliga Israel, säger HERREN, så vill jag intet vända mitt ansigte ifrån eder; ty jag är barmhertig, säger HERREN, och vill icke vredgas evinnerliga.

Jer 3:13. Allenast känn dina missgerningar, att du emot HERRAN din Gud syndat hafver, och hit och dit lupit till främmande gudar, under all grön trä, och hafver icke lydt mine röst, säger HERREN.

Jer 3:14. Omvänder eder, I affälliga barn, säger HERREN; ty jag vill trolofva eder mig, och vill hemta eder, så att en skall föra en hel stad, och två ett helt land, och jag skall låta eder komma till Zion;

Jer 3:15. Och skall gifva eder herdar, efter mitt hjerta, de eder föda skola med lärdom och vishet.

Jer 3:16. Och det skall ske, när I växen till, och ären månge vordne i landena, så skall man, säger HERREN, på den tiden intet mer tala om HERRANS förbunds ark, och intet mer komma honom ihåg, eller deraf predika, eller besöka honom, eller något mer offra der;

Jer 3:17. Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem HERRANS säte, och alle Hedningar skola församla sig dit, för HERRANS Namns skull i Jerusalem; och skola icke mer vandra efter sins onda hjertas tankar.

Jer 3:18. På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och skola tillsammans komma nordanefter, in uti det land som jag edra fäder till arfs gifvit hafver.

Jer 3:19. Och jag säger dig till: O! huru mång barn vill jag gifva dig, och det goda landet, det sköna arfvet, nämliga Hedningarnas kärna. Och jag säger dig till: Du skall på den tiden kalla mig käre Fader, och intet vika ifrå mig.

Jer 3:20. Men Israels hus aktar mig intet, likasom en qvinna nu icke mer aktar sin bola, säger HERREN.

Jer 3:21. Derföre skall man få höra en klagelig gråt och jämmer af Israels barn på högarna; derföre, att de illa gjort, och HERRAN sin Gud förgätit hafva.

Jer 3:22. Så vänder nu om, I affällige barn, så vill jag hela eder af edro olydno. Si, vi komme till dig; ty du äst HERREN vår Gud.

Jer 3:23. Sannerliga, det är icke utan bedrägeri med de högar, och med all berg; sannerliga, Israel hafver ingen hjelp, utan allena af HERRANOM vårom Gud.

Jer 3:24. Och våra fäders stiktningar, de vi af ungdom hållit hafva, måste afgå med skam; samt med deras får, fä, söner och döttrar.

Jer 3:25. Ty der vi förläte oss uppå, det är oss nu alltsammans till skam; och der vi tröste uppå, der måste vi nu skämmas vid; ty vi syndadom dermed emot HERRAN vår Gud, både vi och våre fäder, allt ifrå vår ungdom och intill denna dag, och lyddom icke HERRANS vår Guds röst.

JEREMIA, 4. CAPITLET

Juda hotas med förstöring.

Jer 4:1. Vill du omvända dig, Israel, säger HERREN, så vänd dig till mig; och om du bortlägger din styggelse ifrå mitt ansigte, så skall du icke bortdrifven varda.

Jer 4:2. Då skall du svärja, utan skrymteri, rätt och heligt: Så visst som HERREN lefver; och Hedningarna skola i honom välsignade varda, och berömma sig af honom.

Jer 4:3. Ty så säger HERREN till dem i Juda och i Jerusalem: Plöjer på nytt, och sår icke ibland törne.

Jer 4:4. Omskärer eder HERRANOM, och lägger bort edars hjertas förhud, I Juda män, och Jerusalems inbyggare; på det min grymhet icke skall utfara såsom en eld, och brinna så, att henne ingen utsläcka, kan, för edra ondskos skull.

Jer 4:5. Ja, förkunner då i Juda, och roper högt i Jerusalem, och säger: Blåser upp trummeter i landena. Roper med höga röst, och säger: Församler eder, och låter oss draga in uti fasta städer.

Jer 4:6. Uppreser ett baner i Zion, skicker eder i rotar, och töfver icke; ty jag låter komma hit en olycko ifrå nordan, och en stor jämmer.

Jer 4:7. Lejonet kommer utdragandes utu sine kulo, och Hedningarnas förderfvare drager ut ifrå sitt rum; på det han skall föröda ditt land, och uppbränna dina städer, så att der skall ingen bo uti.

Jer 4:8. Derföre drager säcker uppå; gråter, och jämrer eder; ty HERRANS grymma vrede vill icke ifrån oss återvända.

Jer 4:9. På den tiden, säger HERREN, skall Konungens och Förstarnas hjerta förfalla; Presterna skola varda förfärade, och Propheterna förskräckte.

Jer 4:10. Men jag sade: Ack! Herre HERRE, du hafver det desso folke och Jerusalem fast mycket fela låtit, då de sade: Det skall vara frid när eder, ändock svärdet räcker allt intill själena.

Jer 4:11. På den tiden skall man säga till detta folket, och till Jerusalem: Ett torrt väder kommer utöfver bergen, såsom utur öknene, på den vägen till mins folks dotter, icke till att kasta eller rensa;

Jer 4:12. Ja, ett väder kommer, som dem alltför starkt vara skall; så vill jag då ock gå till rätta med dem.

Jer 4:13. Si, han far bortåt såsom en sky, och hans vagnar äro såsom ett stormväder; hans hästar äro snarare än örnar; ve oss, vi måste förderfvade varda.

Jer 4:14. Så två nu, Jerusalem, ditt hjerta ifrå ondskone, på det att dig må hulpet varda; huru länge skola de skadeliga läror när dig blifva?

Jer 4:15. Ty af Dan kommer ett rop, och ett ondt bådskap ifrån Ephraims berg.

Jer 4:16. Förkunner det ibland Hedningarna; si, låter ryktet komma intill Jerusalem, att vaktare komma af fjerran landom, och skola skria emot Juda städer.

Jer 4:17. De skola belägga dem allt omkring, såsom vaktare på markene; ty de hafva förtörnat mig, säger HERREN.

Jer 4:18. Det hafver du till lön för ditt väsende och dina gerningar; då skall ditt hjerta känna, huru stor din ondska är.

Jer 4:19. O! huru är mig så ondt i hjertat; mitt hjerta bultar i kroppen, och hafver ingen ro; ty min själ hörer basunaljud, och en slagtning;

Jer 4:20. Och ett mordskri öfver det andra; ty hela landet varder förhärjadt; med hast varda mina hyddor och min tjäll förstörd.

Jer 4:21. Huru länge skall jag nu se baneren, och höra basunaljudet?

Jer 4:22. Men mitt folk är galet, och tror mig intet; galne äro de, och aktat intet; vise nog äro de till att göra det ondt är; men att göra det godt är, vilja de icke lära.

Jer 4:23. Jag såg uppå jordena, si, hon var tom och öde; och uppå himmelen, och han var mörk.

Jer 4:24. Jag såg uppå bergen, och si, de bäfvade, och alle högar darrade.

Jer 4:25. Jag såg, och si, der var ingen menniska; och alle foglar under himmelen voro bortflogne.

Jer 4:26. Jag såg, och si, åkermarken var öde, och alle städer derinne voro nederbrutne af HERRANOM, och af hans grymma vrede.

Jer 4:27. Ty så säger HERREN: Hela landet skall öde varda, och jag skall platt intet skona.

Jer 4:28. Derföre skall jorden vara bedröfvad, och himmelen ofvantill sörjande; ty jag hafver det sagt; jag hafver beslutit det, och det skall intet ångra mig; jag vill ock intet öfvergifvat.

Jer 4:29. Alle städer skola fly för resenärers och skyttars rop, och löpa uti tjocka skogar, och krypa in uti stenklyftor; alle städer skola stå öde, så att der bor ingen uti.

Jer 4:30. Hvad Till du göra, du förstörda? Om du än prydde dig med purpurkläde, och med gyldene klenodier, och färgade ditt ansigte, så pryder du dig dock fåfängt; ty de som nu hofvera för dig, de skola förakta dig; de skola gå efter ditt lif.

Jer 4:31. Förty jag hörer ett rop, såsom enes den der föder; en ångest, såsom enes den der i första barnsnöd är; ett dottrenes Zions rop, den der klagar och utslår händerna: Ack! ve mig, jag måste nästan förgås för dråps skull.

JEREMIA, 5. CAPITLET

Alle onde; alle förmanas.

Jer 5:1. Går omkring gatorna i Jerusalem, och ser till, och förfarer; och söker på dess gator, om I någon finnen, som rätt gör, och efter trona, så vill jag vara honom nådelig.

Jer 5:2. Och om de än sade: Så sant som HERREN lefver; så svärja de dock falskeliga.

Jer 5:3. HERRE, din ögon se efter trone. Du slår dem, och de kännat intet; du plågar dem, men de bättra sig intet; de hafva ett ansigte hårdare än sten, och vilja icke omvända sig.

Jer 5:4. Men jag tänkte: Må ske, att den arme hopen är oförståndig; vet intet af HERRANS väg, och af sins Guds rätt.

Jer 5:5. Jag vill gå till de väldiga, och tala med dem; de måste ju veta af HERRANS väg, och sins Guds rätt; men de samme hade alle sönderbrutit oket, och sönderslitit banden.

Jer 5:6. Derföre skall ock lejonet, som af skogen kommer, sönderrifva dem, och ulfven af öknene skall förderfva dem, och parden skall vakta på deras städer; alla de som der utgå, skall han uppäta; ty deras synder äro alltför många, och de äro vordne förhärde uti sine olydno.

Jer 5:7. Huru skall jag då vara dig nådelig; efter din barn öfvergifva mig, och svärja vid den som ingen gud är? Och nu, medan jag dem mättat hafver, bedrifva de hor, och löpa uti horohus.

Jer 5:8. Hvar och en vrenskas efter sin nästas hustru, såsom välfodrade stodhästar.

Jer 5:9. Och skulle jag icke för sådant hemsöka dem, säger HERREN; och skulle min själ icke hämnas öfver sådant folk, som detta är?

Jer 5:10. Bestormer hans murar och kaster dem omkull, och skoner intet; förer bort hans vinqvistar; ty de äro icke HERRANS.

Jer 5:11. Utan de förakta mig, både Israels hus, och Juda hus, säger HERREN.

Jer 5:12. De förneka HERRAN, och säga: Det är icke han, och oss varder icke så illa gåendes; svärd och hunger kommer intet öfver oss;

Jer 5:13. Propheterna tala mycket i vädret, och hafva intet Guds ord; det gånge dem så sjelfvom.

Jer 5:14. Derföre säger HERREN Gud Zebaoth: Efter I sådana tal hafven, si, så vill jag göra min ord i dinom mun till en eld, och detta folk till trä, och han skall förtära dem.

Jer 5:15. Si, jag skall låta komma öfver eder af Israels hus, säger HERREN, ett folk fjerranefter; ett mägtigt folk, hvilket det första folk varit hafver; ett folk, hvilkets tungomål du intet förstår, och intet förnimma kan, hvad de säga.

Jer 5:16. Deras koger äro öppna grifter; ja, de äro allesamman hjeltar.

Jer 5:17. De skola förtära din säd och ditt bröd; de skola uppäta dina söner och döttrar; de skola uppsluka din får och ditt fä; de skola förtära din vinträ, och fikonaträ; dina fasta städer, der du förlåter dig uppå, skola de förderfva med svärd.

Jer 5:18. Och jag skall på den tid, säger HERREN, intet skona eder.

Jer 5:19. Och om de varda sägande: Hvi gör HERREN vår Gud oss allt detta? så skall du svara dem: Lika som I hafven öfvergifvit mig, och tjenen främmande gudar, uti edart eget land; alltså skolen I ock tjena främmandom uti ett land, det icke edart är.

Jer 5:20. Detta skolen I förkunna i Jacobs hus, och predika i Juda, och säga:

Jer 5:21. Hörer till, I galna folk, som intet förstånd hafven; I som ögon hafven, och sen intet; öron hafven, och hören intet.

Jer 5:22. Viljen I icke frukta mig, säger HERREN, och intet förskräckas för mig, som sätter hafvena sina strand, derinnan det alltid blifva måste, och der intet öfvergå? Och om det än svaller, så förmår det dock intet; och om dess böljor än fast bullra, så måste de dock icke der öfvergå.

Jer 5:23. Men detta folket hafver ett affälligt och ohörsamt hjerta; blifva affällige, och hållat så allt framåt;

Jer 5:24. Och säga icke en tid i sitt hjerta: Låt oss dock frukta HERRAN vår Gud, den oss arlaregn och serlaregn gifver i rättom tid; och bevarar oss årsväxten troliga och årliga.

Jer 5:25. Men edra missgerningar förhindra detta, och edra synder vända detta goda ifrån eder.

Jer 5:26. Ty man finner ibland mitt folk ogudaktiga, de der ställa snaror och gildre för menniskorna, att de måga fånga dem, lika som foglafångare göra med klofvar.

Jer 5:27. Och deras hus äro full med bedrägeri, lika som en foglabur är full med lockofoglar; deraf varda de väldige, rike och fete.

Jer 5:28. De omgå med ond stycker; de hålla ingen rätt; den faderlösa främja de icke i hans sak, dock går dem väl, och hjelpa icke den fattiga till rätta.

Jer 5:29. Skulle jag det icke hemsöka, säger HERREN; och skulle min själ icke hämnas uppå sådant folk, som detta är?

Jer 5:30. Det står grufveliga och styggeliga till i landena.

Jer 5:31. Propheterna lära falskt, och Presterna äro herrar i deras ämbete, och mitt folk vill gerna så hafvat; huru vill eder gå för sådant på sistone?

JEREMIA, 6. CAPITLET

Orsak till Babels fängelse.

Jer 6:1. Församler eder, I BenJamins barn utu Jerusalem, och blåser i trummeter på Thekoa vakt, och reser upp ett baner på BethCherems vakt; ty en olycka är på färde ifrå nordan, och en stor jämmer.

Jer 6:2. Dottren Zion är såsom en dägelig och lustig äng;

Jer 6:3. Men der skola herdar komma öfver henne med deras hjord; de skola uppslå sin tjäll allt omkring henne, och i bet ligga hvar på sitt rum (och säga):

Jer 6:4. Ruster eder till strid emot henne; upp, låter oss draga upp, medan det ännu bittida dags är; ej! det kommer aftonen, och skuggen varder stor.

Jer 6:5. Nu väl, låt oss nu vara uppe, det vi än skulle draga ditupp om nattena, och förderfva hennes palats.