SECUNDUS SAMUELIS.

1873 Carl XII:s Bibel

2 SAMUELSBOKEN, 1. CAPITLET

Sauls död bådad. Bådet dräpet. Davids klagovisa.

2Sam 1:1. Efter Sauls död, då David igenkommen var ifrå de Amalekiters slagtning, och hade blifvit två dagar i Ziklag,

2Sam 1:2. Si, på tredje dagen kom en man ifrå Sauls här, med sönderrifven kläder, och jord på hans hufvud. Och som han kom till David, föll han ned på jordena, och tillbad.

2Sam 1:3. Men David sade till honom: Hvadan kommer du? Han sade till honom: Ifrån Israels här hafver jag flytt.

2Sam 1:4. David sade till honom: Säg mig, huru tillgånget är. Han sade: Folket är flydt af stridene, och mycket folk är fallet; dertill är ock Saul död, och hans son Jonathan.

2Sam 1:5. David sade till den ynglingen, som detta bådade: Hvaraf vetst du, att Saul och hans son Jonathan äro döde?

2Sam 1:6. Ynglingen, som detta bådade, sade: Jag kom oförvarandes upp på Gilboa berg; och si, Saul böjde sig neder på sitt spjut, och vagnar och resenärer jagade efter honom.

2Sam 1:7. Och han vände sig om, och fick se mig, och kallade mig, och jag sade: Här är jag.

2Sam 1:8. Och han talade till mig: Ho äst du? Jag sade till honom: Jag är en Amalekit.

2Sam 1:9. Och han sade till mig: Kom hit till mig, och dräp mig; ty ångest hafver begripit mig; ty mitt lif är ännu allt helt i mig.

2Sam 1:10. Så gick jag till honom, och drap honom; förty jag visste väl, att han icke skulle kunna lefva efter hans fall; och jag tog kronona af hans hufvud, och armsmidet af hans arm, och hafver burit det hit till dig, min herra.

2Sam 1:11. Då fattade David sin kläder, och ref dem sönder, och alle de män, som när honom voro;

2Sam 1:12. Och jämrade sig, och greto, och fastade allt intill aftonen öfver Saul och Jonathan hans son; och öfver HERRANS folk, och öfver Israels hus, att de genom svärd fallne voro.

2Sam 1:13. Och David sade till ynglingen, som honom det bådat hade: Hvadan äst du? Han sade: Jag är en främling, en Amalekits son.

2Sam 1:14. David sade till honom: Hvi hafver du icke fruktat dig komma dina hand vid HERRANS smorda, till att dräpa honom?

2Sam 1:15. Och David sade till en af sina unga män: Fram, och slå honom. Och han slog honom, att han blef död.

2Sam 1:16. Då sade David till honom: Ditt blod vare öfver ditt hufvud; ty din mun hafver talat emot dig sjelf, och sagt: Jag hafver dräpit HERRANS smorda.

2Sam 1:17. Och David klagade denna klagan öfver Saul och Jonathan hans son;

2Sam 1:18. Och befallde, att man skulle lära Juda barn bågan: Si, det är skrifvet uti den redeligas bok:

2Sam 1:19. De ädlaste i Israel äro slagne på din berg; huru äro de hjeltar fallne!

2Sam 1:20. Bebåder det icke i Gath, förkunner det icke på gatomen i Askelon; på det att de Philisteers döttrar sig icke fröjda skola, att de oomskornas döttrar icke glädjas skola.

2Sam 1:21. I Gilboa berg, komme på eder hvarken dagg eller regn, icke heller vare åkrar, der häfoffer af kommer; förty der är de hjeltars sköld afslagen, Sauls sköld, likasom han icke hade varit smord med oljo.

2Sam 1:22. Jonathans båge felade icke, och Sauls svärd kom aldrig fåfängt igen ifrå de slagnas blod, och ifrå de hjeltars fetma.

2Sam 1:23. Saul och Jonathan, ljuflige och täcke medan de lefde, äro också icke åtskiljde i döden; raskare än örnar, och starkare än lejon.

2Sam 1:24. I Israels döttrar, gråter öfver Saul, den eder klädde med rosenfärgo i kräselighet, och prydde eder med gyldene klenodier på edor kläder.

2Sam 1:25. Huru äro de hjeltar så fallne i stridene; Jonathan är slagen på dina högar.

2Sam 1:26. Jag sörjer om dig, min broder Jonathan; du hafver varit mig mycket kär; din kärlek var mig närmare än qvinnokärlek.

2Sam 1:27. Huru äro de hjeltar fallne, och vapnen borto blefne!

2 SAMUELSBOKEN, 2. CAPITLET

David mord. Sauls graf. Abners uppror, strid, dråp, stillestånd.

2Sam 2:1. Sedan detta skedt var, frågade David HERRAN, och sade: Skall jag draga upp uti någon af Juda städer? Och HERREN sade till honom: Drag ditupp. David sade: Hvart? Han sade: Till Hebron.

2Sam 2:2. Så drog då David dit med sina två hustrur, Ahinoam den Jisreelitiskon, och Abigail, Nabals den Carmelitens hustru.

2Sam 2:3. Dertill hade han ock de män upp med sig, som när honom voro, hvar och en med sitt hus; och bodde i Hebrons städer.

2Sam 2:4. Och de män af Juda kommo, och smorde der David till Konung öfver Juda hus. Och då David vardt bådadt, att de af Jabes i Gilead hade begrafvit Saul,

2Sam 2:5. Sände han båd till dem, och lät säga dem: Välsignade varen I HERRANOM, att I denna barmhertighet hafven gjort på edar herra Saul, och begrafvit honom.

2Sam 2:6. Så göre nu HERREN med eder barmhertighet och trohet; och jag skall ock desslikes göra eder godt, att I detta gjorden.

2Sam 2:7. Så vare nu edra händer trösta, och står faste; efter edar herre Saul är död, så hafver nu Juda hus smort mig till Konung öfver sig.

2Sam 2:8. Men Abner, Ners son, som Sauls höfvitsman var, tog Isboseth, Sauls son, och förde honom genom Mahanaim;

2Sam 2:9. Och gjorde honom till Konung öfver Gilead, Assuri, Jisreel, Ephraim, BenJamin, och öfver hela Israel.

2Sam 2:10. Och Isboseth, Sauls son, var fyratio år gammal, då han blef Konung öfver Israel, och regerade i tu år; men Juda hus höll med David.

2Sam 2:11. Och den tiden, som David var Konung i Hebron öfver Juda hus, var sju år och sex månader.

2Sam 2:12. Och Abner, Ners son, drog ut med Isboseths, Sauls sons, tjenare, utu Mahanaim till Gibeon.

2Sam 2:13. Och Joab, ZeruJa son, drog ut med Davids tjenare, och mötte hvarannan vid dammen i Gibeon; och lade sig, desse på denna sidone vid dammen, och de andre på den andra sidone.

2Sam 2:14. Och Abner sade till Joab: Låt de unga män stå, upp och spela för oss. Joab sade: Det må väl vara.

2Sam 2:15. Så stodo de upp, och gingo fram tolf i talet utaf BenJamin, på Isboseths, Sauls sons, sido, och tolf af Davids tjenare.

2Sam 2:16. Och hvardera tog den andra vid halsen, och stötte honom svärdet i hans sido; och föllo den ene med den andra; deraf det rummet kallas HelkathHazurim, hvilket i Gibeon är.

2Sam 2:17. Och begyntes en ganska hård strid på den dagen; men Abner och de män af Israel vordo slagne för Davids tjenare.

2Sam 2:18. Och tre ZeruJa söner voro der, Joab, Abisai och Asahel; men Asahel var snar till fötter, såsom en rå på markene.

2Sam 2:19. Han jagade efter Abner, och vek icke, hvarken på den högra sidon eller den venstra, ifrån Abner.

2Sam 2:20. Då vände Abner sig om, och sade: Äst du Asahel? Han sade: Ja.

2Sam 2:21. Abner sade till honom: Gif dig ifrå mig, antingen på högra sidon eller den venstra, och tag dig före någon af de unga karlar, och tag honom harnesket af. Men Asahel ville icke vika ifrå honom.

2Sam 2:22. Då sade Abner ytterligare till Asahel: Gif dig ifrå mig, hvi vill du att jag skall slå dig till markena? Och huru skulle jag töra häfva mitt ansigte upp för dinom broder Joab?

2Sam 2:23. Men han ville ingalunda vika. Då stack Abner honom bakom sig med ett spjut i hans buk, så att spjutet gick bak ut, och han föll, och blef der död för honom; och hvilken som kom till det rummet, der Asahel låg död, han stod der stilla.

2Sam 2:24. Men Joab och Abisai jagade efter Abner, intill solen gick ned; och de kommo på det berget Amma, som ligger för Giah, på den vägen till Gibeons öken.

2Sam 2:25. Då församlade sig BenJamins barn bakför Abner, och vordo till en hop, och gingo öfverst på en hög.

2Sam 2:26. Och Abner ropade till Joab, och sade: Skall då svärdet fräta utan ända? Vetst du icke, att det vill på sistone skarpt varda? Huru länge vill du icke säga folkena, att de låta af fördölja sina bröder?

2Sam 2:27. Joab sade: Så sant som Gud lefver, hade du bittida i dag sagt detta till mig, folket hade väl aflåtit att förfölja hvar och en sin broder.

2Sam 2:28. Och Joab blåste i basunen, och allt folket blef stilla ståndandes, och jagade intet mer efter Israel; och stridde ej heller mer.

2Sam 2:29. Men Abner och hans män gingo den hela nattena öfver slättmarkena, och drogo öfver Jordan, och vandrade genom hela Bithron, och kommo till Mahanaim.

2Sam 2:30. Men Joab vände sig ifrån Abner, och församlade hela folket; och der saknades af Davids tjenare nitton män, och Asahel.

2Sam 2:31. Och Davids tjenare hade slagit af BenJamin och Abners män, så att trehundrad och sextio män voro döde blefne.

2Sam 2:32. Och de togo Asahel upp, och begrofvo honom i hans faders graf i BethLehem. Och Joab med sina män gingo den hela nattena, och kommo i morgonlysningene till Hebron.

2 SAMUELSBOKEN, 3. CAPITLET

Davids förkofran. Sauls aftagande. Abners affall, död, begrafning.

2Sam 3:1. Och det var ett långt örlig emellan Sauls hus och Davids hus; men David gick och förkofrades, och Sauls hus gick tillbaka och förminskades.

2Sam 3:2. Och David vordo födde bara i Hebron: hans förstfödde son Ammon, utaf Ahinoam den Jisreelitiskon;

2Sam 3:3. Den andre Chileab, utaf Abigail, Nabals hustru den Carmelitens; den tredje Absalom, Maachas son, Thalmai dotters, Konungens i Gesur;

2Sam 3:4. Den fjerde Adonia, Haggiths son; den femte SephatJa, Abitals son;

2Sam 3:5. Den sjette Jithream, utaf Egla, Davids hustru. Desse äro födde David i Hebron.

2Sam 3:6. Som nu örlig var emellan Sauls hus och Davids hus, förstärkte Abner Sauls hus.

2Sam 3:7. Och Saul hade ena frillo benämnd Rizpa, Aja dotter; och Isboseth sade till Abner: Hvi sofver du när mins faders frillo?

2Sam 3:8. Då vardt Abner ganska vred af denna Isboseths ord, och sade: Är jag då ett hundahufvud, jag som emot Juda gör barmhertighet på dins faders Sauls hus, och på hans bröder och vänner, och hafver icke gifvit dig i Davids händer; och du räknar mig i dag en ogerning till för en qvinnos skull?

2Sam 3:9. Gud göre med Abner det och det, om jag icke gör, såsom HERREN David svorit hafver;

2Sam 3:10. Att riket skall tagas ifrån Sauls hus; och Davids stol skall uppsätter varda öfver Israel och Juda, ifrå Dan allt intill BerSaba.

2Sam 3:11. Och han kunde icke mer svara honom ett ord; ty han fruktade honom.

2Sam 3:12. Och Abner sände båd för sig till David, och lät säga honom: Hvem hörer landet till? Och sade: Gör ditt förbund med mig; si, min hand skall vara med dig, så att jag vill vända till dig hela Israel.

2Sam 3:13. Han sade: Ja väl, jag vill göra förbund med dig; men ett beder jag af dig, att du icke ser mitt ansigte, förra än du förer till mig Michal, Sauls dotter, när du kommer till att se mitt ansigte.

2Sam 3:14. Sände ock David båd till Isboseth, Sauls son, och lät säga honom: Få mig mina hustru Michal, den jag mig fast hafver med hundrade Philisteers förhudar.

2Sam 3:15. Isboseth sände åstad, och lät taga henne ifrå mannen Phaltiel, Lais son.

2Sam 3:16. Och hennes man gick med henne, och gret efter henne, allt intill Bahurim. Då sade Abner till honom: Vänd om, och gack dina färde. Och han vände om igen.

2Sam 3:17. Och Abner hade ett tal med de äldsta i Israel, och sade: I hafven länge tillförene åstundat David, att han måtte vara Konung öfver eder.

2Sam 3:18. Så görer ock så nu; förty HERREN hafver sagt om David: Jag skall frälsa mitt folk Israel, genom min tjenares Davids hand, utu de Philisteers hand, och utur alla deras fiendars hand.

2Sam 3:19. Talade ock Abner för BenJamins öron; och gick desslikes bort till att tala för Davids öron i Hebron, allt det Israel och hela BenJamins hus täcktes.

2Sam 3:20. Då nu Abner kom till David i Hebron, och tjugu män med honom, gjorde David dem ett gästabåd.

2Sam 3:21. Och Abner sade till David: Jag vill stå upp, och gå bort till att församla hela Israel till min herra Konungen, och att de skola göra ett förbund med dig; på det du må vara en Konung, såsom din själ det begärar. Så lät då David Abner gå ifrå sig med frid.

2Sam 3:22. Och si, Davids tjenare och Joab kommo ifrå krigsfolket, och hade ett stort rof med sig; men Abner var icke nu qvar när David i Hebron, utan han hade låtit honom ifrå sig, så att han med frid bortgången var.

2Sam 3:23. Då nu Joab, och hela hären med honom, var kommen, vardt honom sagdt, att Abner, Ners son, var kommen till Konungen, och han hade låtit honom ifrå sig, så att han var med frid bortgången.

2Sam 3:24. Så gick Joab in till Konungen, och sade: Hvad hafver du gjort? Si, Abner är kommen till dig: Hvi hafver du släppt honom ifrå dig, så att han är bortgången?

2Sam 3:25. Känner du icke Abner, Ners son? Ty han är kommen till att bedraga dig, att han må bespeja din utgång och ingång, och få veta allt det du gör.

2Sam 3:26. Och som Joab utgick ifrån David, sände han båd efter Abner, att de skulle hem ta honom igen ifrå BorHasira; och David visste der intet af.

2Sam 3:27. Som nu Abner igenkom till Hebron, hade Joab honom midt uti porten, att han skulle tala med honom enskildt; och stack honom der i buken, så att han blef död, för hans broders Asahels blods skull.

2Sam 3:28. När nu David detta hörde, sade han: Jag är oskyldig, och mitt rike, för HERRANOM evinnerliga, för Abners, Ners sons, blod;

2Sam 3:29. Men det komme öfver Joabs hufvud, och öfver hela hans faders hus; och vände icke åter i Joabs hus, den som en etterflöd och spitelsko hafver, och den som sländo håller, och den genom svärd faller och den som bröd fattas.

2Sam 3:30. Alltså dråpo Joab och hans broder Abisai Abner, derföre att han slog deras broder Asahel ihjäl, i stridene vid Gibeon.

2Sam 3:31. Men David sade till Joab, och allt folket som med honom var: Rifver edor kläder sönder, och drager säcker uppå eder, och jämrer eder för Abners skull. Och Konungen gick efter bårena.

2Sam 3:32. Och då de begrofvo Abner i Hebron, upphof Konungen sina röst, och gret vid Abners graf; gret ock desslikes allt folket.

2Sam 3:33. Och Konungen beklagade sig öfver Abner, och sade: Abner är icke död såsom en dåre dör.

2Sam 3:34. Dina händer voro intet bundna; dina fötter voro intet satte i fjettrar; du äst fallen, såsom man faller för arga skalkar. Då begret folket honom än mer.

2Sam 3:35. Då nu allt folket kom in med David till att äta, och ännu bittida dags var, svor David, och sade: Gud göre mig det och det, om jag bröd eller något annat smakar, förrän solen nedergår.

2Sam 3:36. Och allt folket visste det, och det behagade dem väl allt det goda, som Konungen gjorde för hela folksens ögon.

2Sam 3:37. Och allt folket och hela Israel märkte på den dagen, att det var icke af Konungenom, att Abner, Ners son, vardt dräpen.

2Sam 3:38. Och Konungen sade till sina tjenare: Veten I icke, att på denna dag är en Förste och stor man fallen i Israel?

2Sam 3:39. Och jag är ännu späd, och en smord Konung; men de män ZeruJa söner äro mig allt för hårde; HERREN vedergälle honom, som illa gör, efter hans ondsko.

2 SAMUELSBOKEN, 4. CAPITLET

MephiBoseths fall. Isboseth dräpen, hämnad.

2Sam 4:1. Då nu Sauls son hörde, att Abner var död i Hebron, föll honom händer ned, och hela Israel vardt bedröfvad.

2Sam 4:2. Så voro två män höfvitsmän öfver krigsfolket under Sauls son; den ena het Baana, den andre Rechab, Rimmons den Beerothitens söner, utaf BenJamins barn; ty Beeroth vardt ock räknad under BenJamin;

2Sam 4:3. Och de Beerothiter voro flydde till Gitthaim, och der främlingar vordne, allt intill denna dag.

2Sam 4:4. Hade ock Jonathan, Sauls son, en son; han var ofärdig i fötterna, och var fem åra gammal, då tidenden kommo om Saul och Jonathan utaf Jisreel; och hans amma tog honom upp, och flydde; och i det hon hastade, och flydde, föll han, och vardt halt; och han het MephiBoseth.

2Sam 4:5. Så gingo nu Rimmons den Beerothitens söner, Bechab och Baana, bort, och kommo till Isboseths hus, då dagen var hetast; och han låg på sine säng om middagen, och sof.

2Sam 4:6. Och de kommo i huset till att hem ta hvete; och stungo honom i buken, och rymde sin väg.

2Sam 4:7. Ty då de kommo i huset, låg han på sine säng i sin sängakammar, och de stungo honom ihjäl, och höggo honom hufvudet af; och togo hans hufvud, och gingo bort den vägen på slättmarkene, i den hela nattene.

2Sam 4:8. Och båro Isboseths hufvud till David i Hebron, och sade till Konungen: Si, der är Isboseths hufvud, Sauls sons, din fiendas, som stod efter dina själ; HERREN hafver i dag hämnat min herra Konungen på Saul och hans säd.

2Sam 4:9. Då svarade David, och sade till dem: Så visst som HERREN lefver, som mina själ utur all bedröfvelse frälst hafver;

2Sam 4:10. Den som mig bådade, och sade: Saul är död, och mente att han var ett godt bådskap, den tog jag fatt, och drap honom i Ziklag, den jag skulle tidendeslön gifvit.

2Sam 4:11. Och desse ogudaktige männerna hafva ihjälslagit en oskyldig man, uti hans hus, på hans säng? Ja, skulle jag icke utkräfva hans blod utur edra händer, och taga eder utaf jordene?

2Sam 4:12. Och David böd sina unga män, och de slogo dem ihjäl, och höggo dem händer och fötter af, och hängde dem vid dammen i Hebron; men Isboseths hufvud togo de, och begrofvo det i Abners graf, i Hebron.

2 SAMUELSBOKEN, 5. CAPITLET

David smord. Jebus vunnet. Hirams båd. David barn, seger.

2Sam 5:1. Och alla Israels slägter kommo till David i Hebron, och sade: Si, vi äre af ditt ben och ditt kött.

2Sam 5:2. Dertill ock tillförene, när Saul var Konung öfver oss, förde du Israel ut och in; så hafver nu HERREN sagt dig: Du skall vakta mitt folk Israel, och skall vara en höfvitsmän öfver Israel.

2Sam 5:3. Och alle äldste i Israel kommo till Konungen i Hebron; och Konung David gjorde med dem ett förbund i Hebron för HERRANOM; och de smorde David till Konung öfver Israel.

2Sam 5:4. Tretio åra gammal var David, då han Konung vardt, och regerade i fyratio år.

2Sam 5:5. I Hebron regerade han i sju år och sex månader, öfver Juda; men i Jerusalem regerade han i tre och tretio år, öfver hela Israel och Juda.

2Sam 5:6. Och Konungen drog bort med sina män till Jerusalem, emot de Jebuseer, som bodde der i landena. Men de sade till David: Du skall icke komma härin, utan blinde och halte skola drifva dig af. Och deras mening var, att David skulle icke komma derin.

2Sam 5:7. Men David vann borgena Zion; det är Davids stad.

2Sam 5:8. Då sade David på den dagen: Den som slår de Jebuseer, och kommer upp till takrännorna; de halta och blinda, hvilka Davids själ hatar. Deraf säger man: Låt ingen blindan eller haltan komma i huset.

2Sam 5:9. Så bodde då David på borgene, och kallade henne Davids stad; och David byggde omkring, ifrå Millo och innanföre.

2Sam 5:10. Och David gick, och förkofrade sig; och HERREN Gud Zebaoth var med honom.

2Sam 5:11. Och Hiram, Konungen i Tyro, sände båd till David, och cederträ till väggar, och timbermän och stenhuggare, att de skulle bygga David ett hus.

2Sam 5:12. Och David förmärkte, att HERREN hade stadfäst honom för en Konung öfver Israel, och upphöjt hans rike för sitt folk Israels skull.

2Sam 5:13. Och David tog ännu flera hustrur och frillor i Jerusalem, sedan han var kommen ifrå Hebron; och honom vordo ännu flere söner och döttrar födde.

2Sam 5:14. Och detta är deras namn, som honom födde voro i Jerusalem: Sammua, Sobab, Nathan, Salomo,

2Sam 5:15. Jibehar, Elisua, Nepheg, Japhia,

2Sam 5:16. Elisama, Eljada, Eliphalet.

2Sam 5:17. Och då de Philisteer hörde, att man hade smort David till Konung öfver Israel, drogo de alle upp till att söka David. Då David det förnam, drog han neder till en borg.

2Sam 5:18. Men de Philisteer kommo, och lade sig neder i den dalenom Rephaim.

2Sam 5:19. Och David frågade HERRAN, och sade: Skall jag draga upp emot de Philisteer, och vill du gifva dem i mina hand? HERREN sade till David: Drag ditupp; jag vill gifva de Philisteer i dina hand.

2Sam 5:20. Och David kom till BaalPerazim, och slog dem der, och sade: HERREN hafver förskingrat mina fiendar för mig ifrå, hvarannan, såsom vattnen förskingras. Deraf kallar man det samma rummet BaalPerazim.

2Sam 5:21. Och de läto der deras afgudar; men David och hans män togo dem bort.

2Sam 5:22. Men de Philisteer drogo åter upp, och lade sig neder i Rephaims dal.

2Sam 5:23. Och David frågade HERRAN. Han sade: Du skall icke draga ditupp; utan kom bakuppå dem, så att du kommer uppå dem in mot päronaträn.

2Sam 5:24. Och när du får höra, att det ruskar öfverst uppe i skatarna af päronaträn, så var vid ett friskt mod; ty HERREN är då utgången för dig, till att slå de Philisteers här.

2Sam 5:25. David gjorde som HERREN honom budit hade, och slog de Philisteer, ifrå Geba allt intilldess man kommer till Gaser.

2 SAMUELSBOKEN, 6. CAPITLET

Arken hemtas. Ussa slås. David dansar. Michal föraktar.

2Sam 6:1. Och David samlade åter alla de unga män i Israel, tretiotusend.

2Sam 6:2. Och stod upp, och gick bort med allt det folk, som när honom var af Juda män, att han skulle hemta dädan Guds ark, hvilkens namn heter: HERRANS Zebaoths Namn bor deruppå öfver Cherubim.

2Sam 6:3. Och de satte Guds ark uppå en ny vagn, och hemtade honom utur AbiNadabs hus, som bodde i Gibea; men Ussa och Ahio, AbiNadabs söner, drefvo den nya vagnen.

2Sam 6:4. Och de förde honom med Guds ark utur AbiNadabs hus, som i Gibea bodde; och Ahio gick framför arkenom.

2Sam 6:5. Då spelade David och hela Israels hus för HERRANOM, med allahanda strängaspel af granträ, med harpor, och psaltare, och trummor, och bjellror, och cymbaler.

2Sam 6:6. Och då de kommo till Nachons lado, tog Ussa till, och höll Guds ark; ty oxarna gingo afsides utaf vägenom.

2Sam 6:7. Då förgrymmade sig HERRANS vrede öfver Ussa, och Gud slog honom der för hans öfverdådighets skull, så att han blef der död vid Guds ark.

2Sam 6:8. Då var David bedröfvad, att HERREN så sönderref Ussa. Och vardt det samma rummet kalladt Perez Ussa allt intill denna dag.

2Sam 6:9. Och David fruktade sig för HERRANOM på den dagen, och sade: Huru skall HERRANS ark komma till mig?

2Sam 6:10. Och ville icke låta bära honom till sig in i Davids stad; utan lät bära honom uti ObedEdoms den Gitthitens hus.

2Sam 6:11. Och då HERRANS ark blef i tre månader uti ObedEdoms den Gitthitens hus, välsignade HERREN honom, och allt hans hus.

2Sam 6:12. Och det vardt sagdt Konung David, att HERREN hade välsignat ObedEdoms hus, och allt det han hade, för Guds arks skull. Då gick han bort, och hemtade Guds ark utur ObedEdoms hus, upp uti Davids stad, med fröjd.

2Sam 6:13. Och som de voro framgångne vid sex tren med HERRANS ark, offrade man en oxa och ett fett får.

2Sam 6:14. Och David dansade med allo magt för HERRANOM, och hade klädt uppå sig en linnan lifkjortel.

2Sam 6:15. Och David samt hela Israel förde HERRANS ark upp, med trummeter och basuner.

2Sam 6:16. Och då HERRANS ark kom in uti Davids stad, såg Michal, Sauls dotter, ut genom fenstret, och såg Konung David springa och dansa för HERRANOM; och föraktade honom i sitt hjerta.

2Sam 6:17. När de nu båro HERRANS ark in, satte de honom på sitt rum midt i tabernaklet, som David för honom uppslagit hade. Och David offrade bränneoffer och tackoffer för HERRANOM.

2Sam 6:18. Och då David hade utoffrat bränneoffer, och tackoffer, välsignade han folket i HERRANS Zebaoths Namn;

2Sam 6:19. Och utskifte allo folkena och Israels menighet, både man och qvinno, hvarjom och enom ett bröd, och ett stycke kött, och ett mått vin; sedan gick allt folket sin väg, hvar och en i sitt hus.

2Sam 6:20. Men då David igenkom, till att välsigna sitt hus, gick Michal, Sauls dotter, ut emot honom, och sade: Huru härlig hafver Israels Konung varit i dag, som sig blottat hafver för sina tjenares tjensteqvinnor, såsom lösaktiga menniskor sig blotta!

2Sam 6:21. Men David sade till Michal: Jag skall spela för HERRANOM, den mig utvalt hafver, heldre än din fader, och heldre än allt hans hus, så att han hafver mig befallt vara en Förste öfver HERRANS folk öfver Israel; ja, för HERRANOM vill jag spela;

2Sam 6:22. Och vill ännu ringare varda än så, och vill nedrig vara i min ögon, och med de tjensteqvinnor, som du af sagt hafver, till äro komma.

2Sam 6:23. Och Michal, Sauls dotter, hade intet barn intill hennes dödsdag.

2 SAMUELSBOKEN, 7. CAPITLET

Templet ämnas. Säden lofvas. David prisar, beder Gud.

2Sam 7:1. Då nu Konungen satt i sitt hus, och HERREN hade honom ro gifvit för alla hans fiendar allt omkring;

2Sam 7:2. Sade han till den Propheten Nathan: Si, jag bor uti cedrehus, och Guds ark bor under tapeter.

2Sam 7:3. Nathan sade till Konungen: Gack, allt det du hafver i ditt hjerta, det gör; ty HERREN är med dig.

2Sam 7:4. Men om natten kom HERRANS ord till Nathan, och sade:

2Sam 7:5. Gack och säg till min tjenare David: Detta säger HERREN: Skulle du bygga mig ett hus, att jag deruti bo skulle?

2Sam 7:6. Hafver jag dock intet bott i något hus, ifrå den dag, jag förde Israels barn utur Egypten, allt intill denna dag; utan jag hafver vandrat i tabernakel och hyddor.

2Sam 7:7. Ehvart jag med alla Israels barn vandrade, hafver jag ock någon tid talat med någro Israels slägt, den jag befallt hafver att föda mitt folk, och sagt: Hvi hafven I icke byggt mig ett cedrehus?

2Sam 7:8. Så skall du nu säga minom tjenare David: Detta säger HERREN Zebaoth: Jag hafver tagit dig utaf markene, der du gick efter fåren, att du skulle vara en Förste öfver mitt folk Israel.

2Sam 7:9. Och hafver varit med dig, ehvart du gångit hafver; och hafver utrotat alla dina fiendar för dig, och hafver gjort dig ett stort namn, såsom de storas namn på jordene.

2Sam 7:10. Och jag vill sätta mino folke Israel ett rum, och plantera det så, att det skall der blifva, och icke yttermera rördt varda; och orättfärdighetenes barn skola icke mera tränga det, såsom tillförene;

2Sam 7:11. Och ifrå den tid jag skickade domare öfver mitt folk Israel; och jag skall gifva dig ro för alla dina fiendar. Och HERREN förkunnar dig, att HERREN vill göra dig ett hus.

2Sam 7:12. När nu din tid förliden är, att du afsomnad äst med dina fäder, skall jag uppväcka dina säd efter dig, som af ditt lif komma skall; honom skall jag stadfästa hans rike.

2Sam 7:13. Han skall bygga mino Namne ett hus; och jag skall stadfästa hans rikes stol till evig tid.

2Sam 7:14. Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; om han gör något illa, skall jag straffa honom med menniskoris, och med menniskors barnas hugg.

2Sam 7:15. Men min barmhertighet skall icke ifrå honom vänd vara, såsom jag vände henne ifrå Saul, den jag för dig borttagit hafver.

2Sam 7:16. Men ditt hus och ditt rike skall blifva ståndandes för dig evinnerliga; och din stol skall stadig blifva till evig tid.

2Sam 7:17. Då nu Nathan hade sagt David all dessa orden, och alla denna synena,

2Sam 7:18. Kom Konung David, och satte sig för HERRANOM, och sade: Ho är jag, Herre, HERRE? Och hvad är mitt hus, att du hafver låtit mig komma härtill?

2Sam 7:19. Dertill hafver det icke tyckt dig vara nog, Herre, HERRE; utan du hafver ock talat till dins tjenares hus om tillkommande ting i längdene. Är det menniskorätt, Herre, HERRE?

2Sam 7:20. Och hvad skulle David mer tala med dig? Du känner din tjenare, Herre, HERRE.

2Sam 7:21. För ditt ords skull, och efter ditt hjerta hafver du all denna stora tingen gjort, att du det dinom tjenare förkunna ville.

2Sam 7:22. Derföre äst du ock mycket aktad, HERRE Gud; ty det är ingen såsom du, och är ingen Gud, utan du, efter allt det vi med vår öron hört hafve.

2Sam 7:23. Förty hvar är ett folk på jordene, såsom ditt folk Israel? För hvilkets skull Gud är gången till att förlossa sig ett folk, och göra sig ett Namn, och göra sådana stor och förskräckelig ting på ditt land för dino folke, som du dig förlossade utur Egypten, ifrå Hedningarna och deras gudar.

2Sam 7:24. Och du hafver tillredt dig ditt folk Israel, dig till folk i evig tid; och du, HERRE, äst deras Gud vorden.

2Sam 7:25. Så stadfäst nu, HERRE Gud, ordet i evighet, det du öfver din tjenare, och öfver hans hus sagt hafver, och gör såsom du sagt hafver.

2Sam 7:26. Så blifver ditt Namn stort i evighet, så att man skall säga: HERREN Zebaoth är Gud öfver Israel; och dins tjenares Davids hus varder fast för ditt ansigte.

2Sam 7:27. Ty du, HERRE Zebaoth, du Israels Gud, hafver öppnat dins tjenares öra, och sagt: Jag skall bygga dig ett hus; derföre hafver din tjenare funnit sitt hjerta, att han denna bönena till dig bedja skulle.

2Sam 7:28. Nu, Herre, HERRE, du äst Gud, och din ord skola vara sanning; du hafver detta goda talat öfver din tjenare.

2Sam 7:29. Så tag nu till, och välsigna dins tjenares hus, att det blifver evigt för dig; ty du Herre, HERRE, hafver det talat; och med din välsignelse skall dins tjenares hus välsignadt varda till evig tid.

2 SAMUELSBOKEN, 8. CAPITLET

David segrar och embetsmän.

2Sam 8:1. Och det begaf sig derefter, att David slog de Philisteer, och förnedrade dem, och tog träldomsbetslet utu de Philisteers hand.

2Sam 8:2. Han slog ock de Moabiter så till jordena, att han två delar drap, och en del lät lefvandes blifva. Alltså vordo de Moabiter David underdånige, så att de förde skänker till honom.

2Sam 8:3. David slog ock HadadEser, Rehobs son, Konungen i Zoba, då han drog ut till att hemta sin magt igen, vid den älfven Phrath.

2Sam 8:4. Och David fångade af dem tusende och sjuhundrad resenärar, och tjugutusend fotfolk; och hasade alla vagnhästar, och behöll qvar hundrade vagnar.

2Sam 8:5. Så kommo de Syrer af Damascon, till att hjelpa HadadEser, Konungen i Zoba; och David slog de Syrer, tu och tjugu tusend män;

2Sam 8:6. Och lade folk till Damascon i Syria. Alltså vardt Syria David underdånig, så att de förde skänker till honom; ty HERREN halp David, ehvart han drog.

2Sam 8:7. Och David tog de gyldene sköldar, som HadadEsers tjenare tillhört hade, och förde dem till Jerusalem.

2Sam 8:8. Men ifrå Bethah, och Berothai, HadadEsers städer, tog Konung David ganska mycken koppar.

2Sam 8:9. Då Thoi, Konungen i Hemath, hörde att David hade slagit alla HadadEsers magt,

2Sam 8:10. Sände han Joram sin son till David, till att helsa honom vänliga, och välsigna honom, att han hade stridt med HadadEser, och slagit honom; ty Thoi hade örlig med HadadEser, och han hade med sig silfver, och gyldene, och koppartyg;

2Sam 8:11. Hvilka Konung David ock helgade HERRANOM, samt med det silfver och guld, som han helgade af allom Hedningom, dem han under sig tvingade,

2Sam 8:12. Af Syria, af Moab, af Ammons barn, af de Philisteer, af Amalek, af HadadEsers rof, Rehobs sons, Konungens i Zoba.

2Sam 8:13. Och gjorde David sig ett namn, då han igenkom och slog de Syrer i saltdalenom, adertontusend.

2Sam 8:14. Och han lade folk i hela Edomea; och hela Edom var David undergifven; ty HERREN halp David, ehvart han drog.

2Sam 8:15. Alltså vardt David Konung öfver hela Israel; och han skaffade rätt och rättviso allo folkena.

2Sam 8:16. Joab, ZeruJa son, var öfver hären; men Josaphat, Ahiluds son, var canceller.

2Sam 8:17. Zadok, Ahitobs son, och Ahimelech, AbJathars son, voro Prester; Seraja var skrifvare;