S. JOHANNIS EVANGELIUM.

1703RV Carl XII:s Bibel

JOHANNES, 1. CAPITLET

JESUS Christus är en Gud av evighet; genom honom är världen skapad: han giver liv, och upplyser alla, v. 1. Johannes blev född i världena, att han härom vittna skulle; och huru Gud är människa vorden, v. 6. Detta vittnade han för de Phariseer, och för folket: och att han hörde Guds röst av himmelen om honom, och såg Guds Anda komma över honom i dopet, v. 19. Han utviste ock JESUM med fingeren, betygandes, att han var Messias, v. 35. Därefter kallade Jesus några Lärjungar till sig, och gick in i Galileam, v. 43.

I. Evangelisten beviser att Christus är en evig Gud med Fadrenom.

Joh 1:1. I BEGYNNELSEN var Ordet; och Ordet var när Gudi; och Ordet var Gud. *

* Ords. 8: 22, rc Joh. 10: 33, 36. 1. Joh. 1: 2. Uppenb. 19: 13.

Joh 1:2. Det samma var i begynnelsen när Gudi.

Joh 1:3. Genom det äro allting gjord *; och thy förutan är intet gjort, det gjort är.

* Eph. 3: 9. Col. 1: 15, 16. Ebr. 2: 10.

Joh 1:4. I thy var livet *; och livet var människornas Ljus:

* Joh. 5: 26. 1. Joh. 5: 11.

Joh 1:5. Och Ljuset lyser i mörkret; och mörkret haver det icke begripit. *

* Esa. 60: 1. Joh. 8: 12. cap. 12: 46.

II. Johannes Döparen giver många vittnesbörd om Christo; och utviser honom med sitt finger.

Joh 1:6. Där var en man sänd * av Gudi, som het Johannes:

* Mal. 4: 5. Matth. 3: 1. cap 11: 14. cap. 17: 10, 11. Marc. 1: 2. Luc. 1: 13. cap. 3: 2. cap. 7: 20.

Joh 1:7. Han kom till vittnesbörd; på det han skulle vittna om Ljuset, att alle skulle tro genom honom.

Joh 1:8. Icke var han Ljuset; men (han var sänd) till att vittna om Ljuset.

Joh 1:9. Det var det sanna Ljuset *, vilket upplyser alla människor (a) som komma i världen.

* Joh. 3: 19. cap. 9: 5. cap. 12: 35.

Joh 1:10. I världene var det, och igenom det är världen gjord *; och världen kände det icke.

* Ebr. 1: 2.

Joh 1:11. Han kom till sitt eget, och hans egne anammade honom icke.

Joh 1:12. Men allom dem som honom anammade, gav han makt att bliva Guds barn *, dem som tro på hans Namn.

* Rom. 8: 15, 16. Gal. 3: 26. 2. Pet. 1: 4. 1. Joh. 3: 1.

Joh 1:13. Vilke icke av blod, icke heller av kötts vilja, icke heller av mans vilja, utan av Gudi födde äro. *

* Joh. 3: 5. 1. Pet. 1: 23. Jac. 1: 18.

Joh 1:14. Och Ordet vart kött *, och bodde ibland oss; och vi sågom hans härlighet *, såsom den enföddas härlighet av Fadrenom, full * med nåd och sanning.

* Matth. 1: 16, 18. Luc. 1: 31. cap. 2: 7. 1. Tim. 3: 16. * Matth. 17: 2. * Col. 1: 19.

Joh 1:15. Johannes vittnar om honom, och ropade, sägandes: Denne varet, om vilken jag sagt haver: Efter mig skall komma *, den för mig varit haver; ty han var förr än jag:

* Matth. 3: 11. Marc. 1: 7. Joh. 3: 26, 31.

Joh 1:16. Och av hans fullhet * have vi alle fått, och nåd för nåd. (b)

* Joh. 3: 34. Col. 2: 3, 9.

Joh 1:17. Ty genom Mosen är Lagen given *: nåd och sanning är kommen genom JESUM Christum.

* 2. Mos. 20: 1, rc. 5. Mos. 5: 6, rc.

Joh 1:18. Ingen haver någon tid sett Gud *: den enfödde Sonen som är i Fadrens sköt, han haver det kungjort.

* 2. Mos. 33: 20. Matth. 11: 27 Luc. 10: 22. Joh. 6: 46. 1. Tim. 6: 16. 1. Joh. 4: 12.

Joh 1:19. Och detta är Johannis vittnesbörd *, då Judarna sände Präster och Leviter av Jerusalem, att de skulle fråga honom: Ho äst du?

* Joh. 5: 33.

Joh 1:20. Och han bekände, och försakade icke; och bekände han: Icke är jag Christus. *

* Joh. 3: 28. Ap. G. 13: 25.

Joh 1:21. Då frågade de honom: Vad då; äst du Elias? Han sade: Jag är det icke. Äst du den Propheten *? Och han svarade: Nej.

* 5. Mos. 18: 15.

Joh 1:22. Då sade de till honom: Ho äst du; att vi måge giva dem svar som oss sänt hava? Vad säger du om dig själv?

Joh 1:23. Sade han: Jag är ens ropandes röst i öknene: Görer HERRANS väg rät *, som Esaias Propheten sagt haver.

* Esa. 40: 3. Matth. 3: 3. Marc. 1: 3. Luc. 3: 4.

Joh 1:24. Och de som sände voro, voro av de Phariseer.

Joh 1:25. Och de frågade honom, och sade till honom: Hvi döper du då, om du icke äst den Christus; icke heller Elias, icke heller den Propheten?

Joh 1:26. Svarade dem Johannes, och sade: Jag döper med vatten; men mitt ibland eder står den I icke kännen. *

* Matth. 3: 11. Luc. 3: 16.

Joh 1:27. Han är den som efter mig komma skall, vilken för mig varit haver: vilkens skotväng jag icke värdig är upplösa.

Joh 1:28. Detta skedde i Bethabara (c), på hinsidon Jordan, där Johannes döpte.

Joh 1:29. Dagen därefter, såg Johannes JESUM komma till sig, och sade: Se, Guds Lamm *, som borttager världenes synd.

* 2. Mos. 12: 3. Esa 53: 7. 1. Cor. 5: 7. 1. Pet. 1: 19.

Joh 1:30. Denne äret, om vilken jag sagt haver: Efter mig kommer en man, den för mig varit haver: ty han var förr än jag;

Joh 1:31. Och jag kände honom icke: men på det han skulle varda uppenbar för Israel, fördenskull är jag kommen, till att döpa med vatten. *

* Ap. G. 1: 5.

Joh 1:32. Och Johannes vittnade, och sade: Jag såg Andan nederkomma som en duva av himmelen *, och blev på honom;

* Matth. 3: 16. Marc. 1: 10. Luc. 3: 22.

Joh 1:33. Och jag kände honom icke: men den som mig sände till att döpa med vatten *, han sade till mig: Över vilken du får se Andan nederkomma, och bliva på honom, han är den som döper med den Helga Anda.

* Matth. 3: 11.

Joh 1:34. Och jag såg det, och vittnade, att han är Guds Son.

III. JESUS anträder sitt läroämbete; och kallar några Lärjungar.

Joh 1:35. Dagen därefter, stod åter Johannes, och två av hans lärjungar.

Joh 1:36. Och som han fick se JESUM gå, sade han: Se, Guds Lamm.

Joh 1:37. Och de två hans lärjungar hörde honom tala, och följde JESUM.

Joh 1:38. Då vände JESUS sig om, och såg dem följa sig, och sade till dem: Vad söken I? Då sade de till honom: Rabbi (det betyder Mästar) var vistas du?

Joh 1:39. Då sade han till dem: Kommer, och ser. De kommo, och sågo var han vistades; och blevo den dagen när honom: och det var vid tionde timman.

Joh 1:40. Och var Andreas, Simonis Petri broder, en av de två som hade hört av Johanne; och följde JESUM.

Joh 1:41. Han fann först sin egen broder Simon *, och sade till honom: Vi have funnit Messiam (d), det betyder Christus.

* Matth. 4: 18.

Joh 1:42. Och han hade honom till JESUM. Och då JESUS fick se honom, sade han: Du äst Simon Jona son; du skalt heta Cephas, det betyder hälleberg. *

* Matth. 26: 18.

Joh 1:43. Dagen därefter ville JESUS gå ut till Galileam; och fann Philippum, och sade till honom: Följ mig.

Joh 1:44. Och var Philippus av Bethsaida, av Andree och Petri stad.

Joh 1:45. Philippus fann Nathanael, och sade till honom: Den som Mose haver skrivit om i Lagen, och Propheterna *, have vi funnit, JESUM Josephs son av Nazareth. *

* 1. Mos. 3: 15. cap. 22: 18. cap. 49: 10. 5. Mos. 18: 18. 2. Sam. 7: 12. Esa. 7: 14. cap. 9: 6. cap. 40: 10, 11. cap. 45: 8. cap. 53: 1, rc. Jer. 23: 5. cap. 33: 14. Hes. 34: 23. cap. 37: 24. Dan. 9: 24. Mich. 5: 2. Zach. 6: 12. cap. 9: 9. * Matth. 2: 23. Luc. 2: 4. Joh. 7: 41, 42.

Joh 1:46. Och Nathanael sade till honom: Kan något gott komma av Nazareth? Philippus sade till honom: Kom, och se. *

* Joh. 12: 21.

Joh 1:47. JESUS såg Nathanael komma till sig, och sade om honom: Se, en rätt Israelit, i vilkom intet svek är.

Joh 1:48. Då sade Nathanael till honom: Varav känner du mig? JESUS svarade, och sade till honom: Förr än Philippus kallade dig, då du vast under fikonaträt, såg jag dig.

Joh 1:49. Nathanael svarade, och sade till honom: Rabbi, du äst Guds Son; du äst Israels Konung.

Joh 1:50. JESUS svarade, och sade till honom: Efter det jag sade dig, att jag såg dig under fikonaträt, tror du: större ting än desse äro skalt du få se.

Joh 1:51. Och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Härefter skolen I få se himmelen öppen, och Guds Änglar fara upp och fara neder över människones Son. *

* 1. Mos. 28: 12. Matth. 4: 11. Luc. 22: 43. cap. 24: 4 Ap. G. 1: 10.

V. 9. (a) Alla människor) Det är: Christus är världenes Ljus, han upplyser alla människor, genom Evangelium. Ty det bliver predikat allom Creaturom, och varder allom föreställt, som människor äro eller bliva.

V. 16. (b) Nåd för nåd) Oss är nåd given för Christi nåds skull, den honom given är, att vi genom honom fullborde Lagen, och kännom Gud Fader, med vilko skrymteri återvänder, och vi rättsinniga människor varde.

V. 28. (c) Bethabara) Eller Bethbara, Dom. 7: 24.

V. 41. (d) Messiam) Christus på Grekisko; Messias på Ehreisko; på Svensko Smord.

JOHANNES, 2. CAPITLET

TREDJE dagen därefter, vart ett bröllop i Cana i Galilea: där vände han vatten i vin, och uppenbarade sina härlighet, v. 1. Sedan drog han upp till Jerusalem i Påskahögtiden; och kom i Templet, och drev ut dem som därinne köpslagade, v. 13. Då frågade honom Judarna efter tecken; och han svarade dem om sins kropps Tempel, att de skulle det nederslå, så ville han i tre dagar bygga det upp, v. 18.

I. Om bröllopet i Cana, där JESUS vänder vatten i vin.

Joh 2:1. OCH på tredje dagen vart ett bröllop i Cana i Galilea; och JESU moder var där.

Joh 2:2. Men JESUS vart ock buden, och hans Lärjungar till bröllopet.

Joh 2:3. Och då vinet begynte fattas, sade JESU moder till honom: De hava intet vin.

Joh 2:4. Då sade JESUS till henne: Kvinna, vad haver jag med dig (a)? Min tid är icke ännu kommen.

Joh 2:5. Då sade hans moder till tjänarena: Vad han säger eder, det görer.

Joh 2:6. Så voro där sex vattukrukor av sten, som satte voro efter sättet om Judarnas rening *, hållandes vardera tu eller try mått.

* Marc. 7: 3.

Joh 2:7. Då sade JESUS till dem: Fyller upp vattukrukorna med vatten: och de fyllde dem överfulla.

Joh 2:8. Och han sade till dem: Öser nu uti, och bärer till Kökemästaren: och de båro.

Joh 2:9. När då Kökemästaren smakade vattnet, som var blivit vin, och icke visste vadan det kommet var; (men tjänarena som vattnet öst hade, visste det,) kallade Kökemästaren Brudgumman,

Joh 2:10. Och sade till honom: Var man sätter först fram det goda vinet; och när de äro vordne druckne, då det som sämre är. Du haver gömt det goda vinet allt härtill.

Joh 2:11. Denna tecknens begynnelse gjorde JESUS i Cana i Galilea, och uppenbarade sina härlighet; och hans Lärjungar trodde (b) på honom.

Joh 2:12. Därefter for han ned till Capernaum, han och hans moder, och hans bröder, och hans Lärjungar; och blevo där icke i många dagar.

II. JESUS driver ut dem som köpslaga i Templet.

Joh 2:13. Och var Judarnas Påska hart när; och JESUS for upp till Jerusalem:

Joh 2:14. Och fann i Templet (c) dem som sålde oxar, och får, och duvor, och växlare sittandes.

Joh 2:15. Då gjorde han ena gissel av tåg, och drev dem alla ut av Templet, med får och oxar, och bortspillde växlarenas penningar, och störte borden omkull. *

* Matth. 21: 12. Marc. 11: 15. Luc. 19: 45.

Joh 2:16. Och sade till dem som duvor sålde: Haver detta bort hädan; och görer icke av mins Faders Hus ett marknadshus.

Joh 2:17. Då kommo hans Lärjungar ihåg det som skrivet är: Dins Hus nitälskan haver frätit mig. *

* Ps. 69: 10.

III. Judarna begära tecken av JESU; men han svarar dem om sins kropps Tempel.

Joh 2:18. Då svarade Judarna, och sade till honom: Vad tecken låter du oss se *, att du skalt detta göra?

* Matth. 12: 38. cap. 16: 1. Marc. 8: 11. Luc. 11: 29. Joh. 6: 30.

Joh 2:19. Svarade JESUS, och sade till dem: Slår detta Templet neder, och i tre dagar vill jag det upprätta. *

* Matth. 26: 61. cap. 27: 40. Marc. 14: 58. cap. 15: 29.

Joh 2:20. Då sade Judarna: I sex och fyratio år är detta Templet uppbyggt, och du vilt det upprätta i tre dagar!

Joh 2:21. Men han sade om sins kropps Tempel.

Joh 2:22. Och när han var uppstånden ifrå de döda, kommo hans Lärjungar ihåg, att han hade det sagt dem *; och trodde Skriftene, och det tal som JESUS sagt hade.

* Luc. 24: 8.

Joh 2:23. Då han nu var i Jerusalem, om Påskana på Högtidesdagen, trodde månge på hans Namn, då de sågo hans tecken som han gjorde.

Joh 2:24. Men JESUS betrodde icke sig självan dem; ty han kände alla:

Joh 2:25. Och behövde icke att någor skulle vittna om människona: ty han visste vad i människone var. *

* Joh. 6: 64. Ap. G. 1: 24. Uppenb. 2: 23.

V. 4. (a) Vad haver rc.) Eller: vad kommer det mig och dig vid?

V. 11. (b) Hans Lärjungar trodde) Det är genom detta underverk vart deras tro märkeligen styrkt och stadfäst, att denne var den sanne Messias.

V. 14. (c) Fann i Templet) Nämlig i templets yttra gård, den ock varder kallad Salomos förhus, Joh. 10: 23. Dit folket kunde allmänt inkomma, och där driva sin handel och penningaväxling.

JOHANNES, 3. CAPITLET

OCH en man av de Phariseer benämnd Nicodemus, kom till JESUM; med honom talade han om den nya födelsen, v. 1. Om sitt lidande, v. 13. Om Guds nådiga vilja om människones salighet; om deras otro, ondsko, blindhet, och fördömelse, v. 16. Därefter vistades JESUS i Judea, och döpte; och Johannes desslikes, v. 22. Han viste sina lärjungar till JESUM, som Församlingenes rätte Brudgumme var, och av Gudi där till utsänd, v. 25.

I. Nicodemus kommer till JESUM om nattena; och bliver undervist om vägen till saligheten.

Joh 3:1. MEN där var en man av de Phariseer, som het Nicodemus *, en Överste ibland Judarna:

* Joh. 7: 50. cap. 19: 39.

Joh 3:2. Han kom till JESUM om nattena, och sade till honom: Rabbi, vi vete att du äst kommen av Gudi för en Lärare; ty ingen kan göra de tecken som du gör, utan Gud är med honom. *

* Joh. 9: 16, 33. Ap. G. 10: 38.

Joh 3:3. JESUS svarade, och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan en bliver född på nytt *, kan han icke se Guds Rike.

* Tit. 3: 5.

Joh 3:4. Då sade Nicodemus till honom: Huru kan en människa födas, när hon är gammal? Icke kan hon på nytt gå in i sins moders liv, och födas?

Joh 3:5. Svarade JESUS: Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan en varder född av vatten och Andanom, kan han icke ingå i Guds Rike. *

* Marc. 16: 16.

Joh 3:6. Det som är fött av kött (a), det är kött; och det som är fött av Andanom, det är Ande.

Joh 3:7. Förundra icke, att jag sade dig, att I måsten födas på nytt.

Joh 3:8. Vädret blås (b) vart det vill, och du hörer dess röst, men du vetst icke * vadan det kommer, eller vart det far: alltså är var och en som av Andanom född är.

* Pred. 11: 5. 1. Cor. 2: 11.

Joh 3:9. Nicodemus svarade, och sade till honom: Huru kan detta ske? *

* Joh. 6: 52, 60.

Joh 3:10. JESUS svarade, och sade till honom: Äst du Israels Mästare, och vetst icke detta?

Joh 3:11. Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Vi tale det vi vete, och det vi have sett, det vittne vi *; och vårt vittnesbörd anammen I icke.

* Joh. 7: 16. cap. 8: 28. cap. 12: 49. cap. 14: 24.

Joh 3:12. Tron I icke, när jag säger eder om jordisk ting; huru skolen I då tro, om jag säger eder om himmelsk ting?

Joh 3:13. Och ingen är uppfaren i himmelen, utan den som for neder av himmelen, människones Son, som är i himmelen. *

* Joh. 6: 62. Eph. 4: 9.

Joh 3:14. Och såsom Moses upphöjde Ormen i öknene *, alltså måste människones Son varda upphöjd: *

* 4. Mos. 21: 9. 2. Kon. 18: 4. * Joh. 8: 28. cap. 12: 32.

Joh 3:15. På det att var och en som tror på honom, skall icke förgås, utan hava evinnerligit liv. *

* Luc. 19: 10. Joh. 6: 27, 40, 54.

Joh 3:16. Ty så älskade Gud världena, att han utgav sin enfödde Son, på det, att var och en som tror på honom, skall icke förgås, utan hava evinnerligit liv. *

* Rom. 5: 8. cap. 8: 38, 39. 1. Joh. 4: 9.

Joh 3:17. Ty icke haver Gud sänt sin Son i världena, att han skall döma världena; utan på det att världen skall varda salig genom honom. *

* Luc. 9: 56. Joh. 9: 39. cap. 12: 47. 1. Joh. 4: 14.

Joh 3:18. Vilken som tror på honom, han varder icke dömd *: men vilken som icke tror, han är redo dömd, efter det han icke trodde i Guds enfödda Sons Namn.

* Joh. 5: 24. cap. 6: 40. cap. 20: 31. Ap. G. 4: 12.

Joh 3:19. Men detta är domen, att Ljuset är kommet i världena, och människorna älskade mer mörkret än Ljuset: ty deras gärningar voro onda. *

* Joh. 1: 5, 10, 11.

Joh 3:20. Ty var och en som illa gör, hatar Ljuset *, och kommer icke till Ljuset, att hans gärningar skola icke varda straffade:

* Job. 24: 13, 15, 16.

Joh 3:21. Men den som gör sanningena, han kommer till Ljuset, att hans gärningar skola varda uppenbara: ty de äro gjorde i Gudi.

II. JESUS döpte i Judea; och Johannes desslikes.

Joh 3:22. Därefter kom JESUS och hans Lärjungar i Judee land, och vistades där med dem, och döpte. *

* Joh. 4: 2.

Joh 3:23. Döpte ock desslikes Johannes i Enon, hart vid Salim *; ty där var mycket vatten: och de kommo, och läto döpa sig: *

* 1. Sam. 9: 4. * Matth. 3: 6. Luc. 3: 7.

Joh 3:24. Ty Johannes var icke än då kastad i häktelse. *

* Matth. 14: 3.

III. Johannes svarar på frågan, om reningen; och vittnar om Christo.

Joh 3:25. Då kom upp ett spörsmål emellan Johannis lärjungar, och Judarna, om reningen.

Joh 3:26. Och de kommo till Johannem, och sade till honom: Rabbi, den som var när dig på hinsidon Jordan, den du vittnade om *, se, han döper, och alle komma till honom.

* Matth. 3: 11. Marc. 1: 7. Luc. 3: 16. Joh. 1: 15..

Joh 3:27. Johannes svarade, och sade: Människan kan intet taga, utan det varder henne givet av himmelen. *

* 2. Cor. 4: 7. Jac. 1: 17.

Joh 3:28. I ären själve min vittne, att jag sade: Icke är jag Christus; utan jag är sänd för honom. *

* Mal. 3: 1. Matth. 11: 10. Marc. 1: 2. Luc. 1: 17. cap. 7: 27. Joh. 1: 6, 20, 30.

Joh 3:29. Den som Brudena haver, han är Brudgummen; men Brudgummans vän, som står och hörer honom, han fröjdar sig högeliga av Brudgummans röst: därföre är denne min fröjd fullbordad.

Joh 3:30. Honom bör växa till, och mig bör förminskas.

Joh 3:31. Den som ovanefter kommer, han är över alla: den av jordene är, han är av jordena, och av jordene talar han; den av himmelen kommer, han är över alla.

Joh 3:32. Och det han haver sett och hört, det vittnar han *; och hans vittnesbörd anammar ingen.

* Joh. 5: 20. cap. 8: 26. cap. 12: 49. cap. 14: 10.

Joh 3:33. Den som anammar hans vittnesbörd, han haver beseglat (c), att Gud är sannfärdig. *

* Rom. 3: 4. 1. Joh. 5: 10.

Joh 3:34. Ty den Gud sänt haver, han talar Guds ord: ty Gud giver icke Andan efter mått. *

* Ps. 45: 8. Esa. 11: 2. Joh. 1: 16. Ap. G. 10: 38. Eph. 4: 7.

Joh 3:35. Fadren älskar Sonen, och allt haver han givit honom i händer. *

* Matth. 11: 27. cap. 28: 18. Luc. 10: 22. Joh. 5: 22. cap. 17: 2. Ebr. 2: 8.

Joh 3:36. Vilken som tror på Sonenom, han haver evinnerligit liv *: men den som icke tror Sonenom, han skall icke få se livet *; utan Guds vrede bliver över honom. *

* Joh. 6: 47. * 1. Joh. 5: 11, 12. * 5. Mos. 29: 20. cap. 32: 22.

V. 6. (a) Fött av kött) Människones förnuft, natur och frivilje, vet intet säga av Guds nåd och verk: ja, de sky därvid; huru skola de då av sig själv kunna begära henne, såsom denne text klarliga beviser.

V. 8. (b) Blås) De tu höra tillhopa, ordet och Anden: såsom uti vädret äre de tu stycke tillhopa, susandet och blåsandet.

V. 33. (c) Beseglat) Det är: han finner såsom ett insegel uti sitt hjärta tryckt: nämlig trona, huru Gud är sannfärdig, såsom han säger i cap. 7: 17. Den där Fadrens vilja gör, han förnimmer om denna läran är av Gudi.

JOHANNES, 4. CAPITLET

DÄREFTER drog JESUS in i Galileam; och gick igenom Samariam, v. 1. Och vid Jacobs brunn talade han med en Samaritisk kvinno, om levandes vatten, v. 5. Om ett rätt tillbedjande, v. 19. Och uppenbarade henne att han var Messias; och kvinnan förkunnade det för folket, v. 25. När hans Lärjungar kommo till honom, sade han dem om sins Faders vilja; och att då voro tid till att predika Evangelium, v. 27. Och de Samariter trodde på honom, v. 39. Åter kom han till Cana i Galilea; där gjorde han Konungsmansens son helbrägda, som låg för döden, v. 43.

I. JESUS drager åter in i Galileam.

Joh 4:1. DÅ nu HERREN förnam, att Phariseerna hade hört, att JESUS gjorde flera Lärjungar, och döpte *, än Johannes:

* Joh. 3: 22, 26.

Joh 4:2. (Ändock JESUS döpte icke själv, utan hans Lärjungar:)

Joh 4:3. Övergav han Judeam, och drog åter in i Galileam.

Joh 4:4. Men han måste gå genom Samariam.

II. Kommer till Jacobs brunn, och håller samtal med en Samaritisk kvinno.

Joh 4:5. Och när han kom till en stad i Samaria, som kallas Sichar, vid en bolstad, som Jacob gav sinom son Joseph: *

* 1. Mos. 33: 19. cap. 48: 22. Jos. 24: 32.

Joh 4:6. Och där var Jacobs brunn. Och efter det JESUS var trötter av resan, satte han sig så ned vid brunnen; och det var vid sjätte timman.

Joh 4:7. Då kom en kvinna av Samaria, till att hämta vatten. Sade JESUS till henne: Giv mig dricka:

Joh 4:8. Ty hans Lärjungar voro bortgångne in i staden till att köpa mat.

Joh 4:9. Då sade den Samaritiska kvinnan till honom: Huru bedes du, som äst en Jude, dricka av mig, som är en Samaritisk kvinna? Ty Judarna hava ingen handel med de Samariter. *

* 2. Kon. 17: 24. Luc. 9: 52, 53. Joh. 8: 48. Ap. G. 10: 28.

Om levande vatten.

Joh 4:10. JESUS svarade, och sade till henne: Förstode du Guds gåvo, och ho den är som säger till dig: Giv mig dricka; så skulle du hava bett honom, och han gåvo dig levandes vatten. *

* Ps. 23: 2. Esa. 12: 3.

Joh 4:11. Sade kvinnan till honom: HERRE, icke haver du det du kant tågat med, och brunnen är djuper; vadan haver du då det levandes vattnet? *

* Jer. 2: 13.

Joh 4:12. Mån du vara större än vår fader Jacob, som gav oss brunnen, och drack själv av honom, med sin barn, och sin boskap.

Joh 4:13. Då svarade JESUS, och sade till henne: Var och en som dricker av detta vattnet, han varder törstig igen: *

* Joh. 6: 58.

Joh 4:14. Men vilken som dricker av det vatten som jag honom giver, han skall icke törsta till evig tid *: utan det vatten som jag honom giver, skall bliva i honom en vattukälla, uppspringande till evinnerligit liv. *

* Esa. 55: 1. Joh. 6: 27, 35. * cap. 7: 38.

Joh 4:15. Då sade kvinnan till honom: HERRE, giv mig det vattnet, att jag icke törster, eller behöver komma hit till att hämta vatten.

Joh 4:16. Sade JESUS till henne: Gack, kalla din man, och kom hit.

Joh 4:17. Svarade kvinnan, och sade: Jag haver ingen man. Sade JESUS till henne: Du sade rätt, jag haver ingen man:

Joh 4:18. Ty du haver haft fem män, och den du nu haver, är icke din man; det sade du sant.

Joh 4:19. Då sade kvinnan till honom: HERRE, jag ser att du äst en Prophet. *

* Luc. 7: 16. cap. 24: 19. Joh. 6: 14.

Om det rätta tillbedjande.

Joh 4:20. Våre fäder hava tillbedit på detta berget; och I sägen, att i Jerusalem är det rum, där man tillbedja skall. *

* 5. Mos. 12: 5, 11. 1. Kon. 9: 3. 2. Chrön. 7: 12.

Joh 4:21. JESUS sade till henne: Kvinna, tro mig: den tid kommer, att varken på detta berget, eller i Jerusalem, skolen I tillbedja Fadren.

Joh 4:22. I tillbedjen vad I icke veten *; vi vete vad vi tillbedje: ty saligheten är av Judomen. *

* 2. Kon. 17: 29. * Esa. 2: 3. Luc. 24: 47. Rom. 3: 2. cap. 9: 4.

Joh 4:23. Men den tid kommer, och är nu allaredo, då sanne tillbedjare skola tillbedja Fadren i Andanom och sanningen: ty Fadren söker ock sådana, som honom tillbedja.

Joh 4:24. Gud är en Ande *; och de honom tillbedja, måste tillbedja honom i Andanom och i sanningen.

* 2. Cor. 3: 17.

Att han var Messias.

Joh 4:25. Då sade kvinnan till honom: Jag vet att Messias skall komma, som kallas Christus: när han kommer, varder han oss allting förkunnandes.

Joh 4:26. Sade JESUS till henne: Jag är den samme, som talar med dig. *

* Joh. 9: 37.

III. Underviser sina Lärjungar om sins Faders vilja, och Evangelii förkunnande.

Joh 4:27. Och i det samma kommo hans Lärjungar, och undrade därpå, att han talade med kvinnone (a); dock sade ingen: Vad frågar du, eller vad talar du med henne?

Joh 4:28. Då lät kvinnan stå sina vattukruko, och gick in i staden, och sade till det folket:

Joh 4:29. Kommer, ser en man, som mig haver sagt allt det jag haver gjort: mån han icke vara Christus?

Joh 4:30. Då gingo de av staden, och kommo till honom.

Joh 4:31. Däremellan bådo Lärjungarna honom, sägandes: Rabbi, ät.

Joh 4:32. Men han sade till dem: Jag haver mat att äta, där I intet av veten.

Joh 4:33. Då sade Lärjungarna emellan sig: Mån någor hava burit honom äta?

Joh 4:34. Sade JESUS till dem: Min mat (b) är det, att jag gör hans vilja som mig sänt haver, och fullbordar hans verk.

Joh 4:35. Sägen I icke, fyre månader äro ännu, och skördatimmen kommer? Se, jag säger eder: Lyfter upp edor ögon, och beser markerna; ty de äro redan vita till skörd. *

* Matth. 9: 37. Luc. 10: 2.

Joh 4:36. Och den där uppskär, han tager lön, och församlar frukt till evinnerligit liv; på det att både den som sår, och den som uppskär, skola tillsamman glädjas.

Joh 4:37. Ty här är det ordet sant, att en annar är den som sår, och en annar som uppskär.

Joh 4:38. Jag sände eder ut att uppskära, det I haven intet arbetat: andre (c) hava arbetat, och I ären ingångne i deras arbete.

IV. Samariterne, av kvinnan anförde, komma till honom.

Joh 4:39. Och månge Samariter av den staden trodde på honom, för kvinnones tals skull, som vittnade: Han haver sagt mig allt det jag haver gjort.

Joh 4:40. När nu de Samariter kommo till honom, bådo de honom, att han ville bliva när dem: och han blev där i två dagar.

Joh 4:41. Och mycket flere trodde för hans ords skull;

Joh 4:42. Och sade till kvinnona: Nu tro vi icke länger för ditt tals skull; ty vi have själve hört, och vete att han är visst Christus, världenes Frälsare. *

* Joh. 17: 8.

V. Kommer åter till Cana, och gör Konungsmansens son helbrägda.

Joh 4:43. Men två dagar därefter, gick han dädan, och drog in i Galileam:

Joh 4:44. Ty JESUS vittnade själv, att en Prophet varder intet avhållen i sitt fädernesland. *

* Matth. 13: 57. Marc. 6: 4. Luc. 4: 24.

Joh 4:45. Och när han kom i Galileam *, undfingo de Galileer honom, efter de allting sett hade, som han gjort hade i Jerusalem, på Högtidesdagen: ty de hade ock varit till Högtidesdagen.

* Matth. 4: 12. Marc. 1: 14.

Joh 4:46. Så kom åter JESUS i Cana i Galilea, där han hade gjort vin av vatten *. Och där var en Konungsman, vilkens son låg sjuk i Capernaum:

* Joh. 2: 1, 11.

Joh 4:47. När han hörde, att JESUS var kommen av Judea till Galileam, gick han till honom, och bad honom, att han ville komma ned, och göra hans son helbrägda: ty han låg för döden.

Joh 4:48. Då sade JESUS till honom: Utan I sen tecken och under, tron I icke. *

* 1. Cor. 1: 22.

Joh 4:49. Konungsmannen sade till honom: HERRE, kom ned, förr än min son dör.

Joh 4:50. Sade JESUS till honom: Gack, din son lever. Då trodde mannen ordena, som JESUS sade till honom, och gick.

Joh 4:51. Och i det han gick ned, mötte honom hans tjänare, och bebådade honom, sägandes: Din son lever.

Joh 4:52. Då besporde han med dem, vad stund det var vordet bättre med honom. Och de sade till honom: I går, på sjunde timman, övergav skälvan honom.

Joh 4:53. Då förstod fadren, att det var den timmen, i vilkom JESUS hade sagt till honom: Din son lever: och han trodde, och allt hans hus.

Joh 4:54. Detta är åter det andra tecknet, som JESUS gjorde, när han kom av Judea i Galileam.

V. 27. (a) Med kvinnone) Som var Samaritisk och Hednisk.

V. 34. (b) Min mat) Min mat är, att göra mins Faders vilja. Fadrens vilje är, att han skulle lida, och Evangelium i hela världena predikat varda, vilket då för handen var, likavisst som ock då skördanden för handen var.

V. 38. (c) Andre) Propheterna hava sått, 1. Pet. 1: 12. De hava icke sig självom, utan oss därmed tjänt.

JOHANNES, 5. CAPITLET

DÄREFTER for JESUS till Jerusalem; och då han kom till den dammen Bethesda, halp han en man till hälsan, som hade legat på säng i 38 år, v. 1. Där över knorrade Judarna, efter det skedde på Sabbathen, v. 10. JESUS svarade, att Fadren hade givit honom makt till att giva liv; döma, ock uppväcka av döda, v. 19. Han beviste ock av Johannis vittnesbörd, av sin underverk, och av Skrifterna, att han var Messias, utsänd av Fadrenom, v. 30.

I. JESUS kommer till Jerusalem, och botar en sjukan vid dammen Bethesda.

Joh 5:1. DÄREFTER var en Judarnas Högtid *; och JESUS for upp till Jerusalem.

* 3. Mos. 23: 2. 5. Mos. 16: 1.

Joh 5:2. Men i Jerusalem är en damm, vid fårahuset, som het på Ebreisko Bethesda (a), och hade fem skjul:

Joh 5:3. Däruti lågo en stor hop sjuke, blinde, halte, borttvinade, och bidde efter att vattnet skulle röras.

Joh 5:4. Ty en Ängel steg ned i dammen på en viss tid, och rörde vattnet: den där nu först steg ned i vattnet, sedan det var rört, han blev helbrägda, evad sjukdom han hade.

Joh 5:5. Så var där en man, som hade varit sjuk i åtta och trettio år.

Joh 5:6. Då JESUS fick se honom där han låg, och förnam, att han nu i lång tid hade legat sjuk, sade han till honom: Vilt du bliva helbrägda?

Joh 5:7. Svarade den sjuke honom: HERRE, jag haver ingen man som kan kasta mig i dammen, när vattnet är rört; men förr än jag kommer, då är en annar stigen in för mig.

Joh 5:8. Då sade JESUS till honom: Statt upp, tag din säng, och gack. *

* Matth. 9: 6. Marc. 2: 11. Luc. 5: 24.

Joh 5:9. Och strax blev den mannen helbrägda, och tog sin säng, och gick: och det var på en Sabbathsdag. *

* Joh. 9: 14.

II. Judarna knorra, att detta skedde på Sabbathen.

Joh 5:10. Då sade Judarna till honom som var vorden helbrägda: Det är Sabbath; dig är icke lovligit * bära sängena.

* 2. Mos. 20: 10. 5. Mos. 5: 12. Neh. 13: 19. Jer. 17: 21, 22. Matth. 12: 2. Marc. 2: 24. Luc. 6: 2.

Joh 5:11. Svarade han dem: Den som gjorde mig helbrägda, han sade till mig: Tag din säng, och gack.

Joh 5:12. Då sporde de honom: Ho är den mannen som dig sade, tag din säng, och gack?

Joh 5:13. Men han som helbrägda var vorden, visste icke ho han var: ty JESUS var undanviken, efter mycket folk var i det rummet.

Joh 5:14. Därefter fann JESUS honom i Templet, och sade till honom: Se, du äst vorden helbrägda; synda icke härefter, att dig icke vederfars något värre. *

* Matth. 12: 45. Joh. 8: 11.

Joh 5:15. Då gick den mannen bort, och sade Judomen, att JESUS var den som honom hade helbrägda gjort.

Joh 5:16. Och därföre förföljde Judarna JESUM, och sökte efter att döda honom, efter han detta gjorde på Sabbathen.

Joh 5:17. Men JESUS svarade dem: Min Fader verkar intill nu; och jag verkar ock. (b) *

* Joh. 14: 10.

Joh 5:18. Därföre sökte Judarna ändå mer efter att döda honom: ty han ej allenast bröt Sabbathen; utan ock sade, Gud vara sin Fader, görandes sig själv lik med Gud. *

* Matth. 26: 65. Joh. 7: 29. cap. 9: 4. cap. 10: 33. Phil. 2: 6.

III. JESUS bevisar, att honom är all makt given av Fadrenom;

Joh 5:19. Då svarade JESUS, och sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, Sonen kan intet göra av sig själv; utan det han ser Fadren göra: ty allt det han gör, det gör ock Sonen sammalunda. *

* Joh. 8: 38.

Joh 5:20. Ty Fadren älskar Sonen *, och visar honom allt det han gör; och varder än visandes honom större verk än dessa äro, att I skolen undra därpå.

* Joh. 3: 35.

Joh 5:21. Ty såsom Fadren uppväcker de döda, och gör dem levandes; så gör ock Sonen levandes vem han vill.

Joh 5:22. Ty icke dömer heller Fadren någon; utan haver all dom givit Sonenom: *

* Matth. 11: 27. cap. 28: 18. Joh. 17: 2. Ap. G. 17: 31.

Joh 5:23. På det alle skola hedra Sonen, såsom de hedra Fadren. Vilken som icke hedrar Sonen, han hedrar icke Fadren *, som honom sänt haver.

* 1. Joh. 2: 23.

Joh 5:24. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Vilken som hörer mitt tal, och tror honom som mig sänt haver, han haver evinnerligit liv, och kommer icke i domen *; utan är gången ifrå döden till livet. *

* Luc. 23: 43. Joh. 3: 18. cap. 6: 40, 47. cap. 8: 51. * Eph. 2: 6. 1. Joh. 3: 2.

Joh 5:25. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Den tid skall komma, och är nu allaredo, att de döde * skola höra Guds Sons röst; och de henne höra, de skola leva.

* Rom. 6: 4. Gal. 2: 20. Eph. 2: 1, 5. 1. Tim. 5: 6. Uppenb. 3: 1.

Joh 5:26. Ty såsom Fadren haver liv i sig självom, så haver han ock givit Sonenom hava liv i sig självom;

Joh 5:27. Och haver desslikes givit honom makt att döma; därföre, att han människones Son är. (c)

Joh 5:28. Förundrer eder icke över detta: ty den tiden skall komma, i vilko alle de i grifterna äro, skola höra hans röst. *

* Dan. 12: 2. 1. Cor. 15: 52. 1. Thess. 4: 16.

Joh 5:29. Och de som väl hava gjort, skola framgå till livsens uppståndelse; men de som illa hava gjort, till domsens uppståndelse. * * Matth. 25: 46.

IV. Och att han var världenes Frälsare; beropandes sig på Johannis, och Fadrens vittnesbörd.

Joh 5:30. Intet kan jag göra av mig själv. Som jag hörer, så dömer jag; och min dom är rätt: ty jag söker icke min vilja; utan Fadrens vilja som mig sänt haver. *

* Joh. 6: 38.

Joh 5:31. Om jag vittnar om mig själv, då är mitt vittnesbörd icke sant.

Joh 5:32. En annar är som vittnar om mig *; och jag vet, att det vittnesbörd sant är, som han vittnar om mig.

* Esa. 42: 1. Matth. 17: 5. Joh. 8: 14, 18.

Joh 5:33. I sänden till Johannes, och han gav vittnesbörd * till sanningen:

* Joh. 1: 19.

Joh 5:34. Men jag tager intet vittnesbörd av människo; utan säger detta, på det I skolen varda salige.

Joh 5:35. Han var ett brinnande och skinande ljus; och I villen en tid långt fröjdas i hans ljus.

Joh 5:36. Men jag haver ett större vittnesbörd * än Johannis vittnesbörd: ty de verk som Fadren haver givit mig, att jag skall fullborda; de samma verk som jag gör, vittna om mig *, att Fadren haver sänt mig.

* Matth. 3: 17. Joh. 1: 32, 33. * cap. 10: 25.

Joh 5:37. Och Fadren som mig sände, han haver vittnat om mig *: I haven varken någon tid hört hans röst, eller sett hans skepelse: *

* Marc. 1: 11. cap. 9: 7. Luc. 3: 22. cap. 9: 35. Joh. 6: 27. cap. 12: 28. 2. Pet. 1: 17. * 2 Mos. 33: 20. 5. Mos. 4: 12. 1. Tim. 6: 16. 1. Joh. 4: 12.

Joh 5:38. Och hans ord haven I icke blivandes i eder; ty I tron icke honom, som han sänt haver.

Joh 5:39. Rannsaker * Skrifterna *: ty I menen eder hava evinnerligit liv i dem; och de äro de som vittna om mig. *

* Luc. 16: 29. Ap. G. 17: 11. * Esa. 8: 20. * 5. Mos. 18: 15. Esa. 34: 16. cap. 45: 8. Jer. 23: 5. Dan. 9: 24. Luc. 24: 27. Joh. 1: 45.

Joh 5:40. Och I viljen icke komma till mig, att I måtten få liv.

Joh 5:41. Jag tager ingen pris av människor.

Joh 5:42. Men jag känner eder, att I icke haven Guds kärlek uti eder.

Joh 5:43. Jag är kommen i mins Faders Namn, och I anammen mig icke: kommer en annar i sitt eget namn, den varden I anammande.

Joh 5:44. Huru kunnen I tro, I som tagen pris var av androm; och den pris som kommer allena av Gud, söken I intet? *

* Joh. 12: 43. Rom. 2: 29.

Joh 5:45. I skolen icke mena, att jag skall anklaga eder för Fadren: det är en som eder anklagar, nämliga Moses, den I hoppens uppå.

Joh 5:46. Haden I trott Mosi, så haden I ock trott mig: ty om mig haver han skrivit. *

* 1. Mos. 3: 15. cap. 22: 18. cap. 49: 10. 5. Mos. 18: 18.

Joh 5:47. Men tron I icke hans skrifter; huru skolen I då tro min ord?

V. 2. (a) Bethesda) Det är på Svensko ett hospital, där man gör väl emot fattiga människor: av det ordet Hesed, det är barmhärtighet: sådant var där vid dammen, varest man ock förvarade fåren som offras skulle; där de sjuke förväntade någon del av.

V. 17. (b) Verkar ock) Det är: Min Fader håller intet Sabbathen: därföre håller intet jag honom; utan verkar alltid, såsom min Fader.

V. 27. (c) Människones Son är) Domen måste uppenbarliga hållas, för alla människor: därföre måste ock Domaren vara människa, den man se kan; och dock likväl Gud, efter han Guds domstol besitta skall.

JOHANNES, 6. CAPITLET

DÄREFTER for JESUS över havet i öknena; där spisade han femtusend män med fem bröd och två fiskar, v. 1 Och då hans Lärjungur drogo tillbaka igen, kom han gångandes till dem på vattnet, v. 16. Då kom folket åter till honom i Capernaum: där begynte han ett långt samtal med dem, om sins kötts ätande, som är den oförgängeliga maten, som giver liv och salighet, v. 24. Därutöver förargades månge av hans Lärjungar, och övergåvo honom, v. 60. Men Apostlarna och Petrus bekände att han var Christus, Guds Son, v. 67. Och förrädaren varder utmärkt, v. 70.

I. JESUS far över havet, och spisar 5000 män.

Joh 6:1. DÄREFTER for JESUS över det Galileiska havet, som är vid den staden Tiberias.

Joh 6:2. Och mycket folk följde honom, därföre att de sågo hans tecken, som han gjorde med dem som sjuke voro.

Joh 6:3. Och gick JESUS på ett berg, och satte sig där med sina Lärjungar:

Joh 6:4. Och då tillstundade Påska *, Judarnas Högtid.

* 2. Mos. 12: 18. 3. Mos. 23: 5. 4. Mos. 28: 16. 5. Mos. 16: 1.

Joh 6:5. Då lyfte JESUS upp sin ögon, och såg att mycket folk kom till honom, och sade till Philippum: Var få vi köpa bröd, att desse må äta? *

* Matth. 14: 15. Marc. 6: 35. Luc. 9: 12.

Joh 6:6. Men det sade han till att försöka honom; ty han visste väl, vad han ville göra.

Joh 6:7. Svarade honom Philippus: För tuhundrade penningar bröd, vore dem icke nog, till att var finge ett litet stycke.

Joh 6:8. Då sade till honom en av hans Lärjungar, Andreas, Simon Petri broder:

Joh 6:9. Här är en pilt, som haver fem bjuggbröd, och två fiskar; men vad förslår det ibland så många? *

* 2. Kon. 4: 43.

Joh 6:10. Men JESUS sade: Låter folket sätta sig. Och på det rummet var mycket gräs. Då satte sig ned vid femtusend män.

Joh 6:11. Och JESUS tog bröden; tackade *, och fick Lärjungomen, och Lärjungarna skifte ibland dem som såto: sammaledes ock av fiskarna, så mycket de ville.

* 1. Sam. 9: 13.

Joh 6:12. Då de voro mätte, sade han till sina Lärjungar: Hämter tillhopa stycken som överblivne äro, att icke något förfars.

Joh 6:13. Så hämte de tillhopa, och uppfyllde tolv korgar med styckom, som över voro av fem bjuggbröd, efter dem som ätit hade.

Joh 6:14. När nu de människorna sågo tecknet, som JESUS hade gjort, sade de: Visserliga är denne den Propheten * som komma skulle i världena.

* 5. Mos. 18: 15, 18. Luc. 7: 16. cap. 24: 19. Joh. 1: 21. cap. 4: 19. cap. 7: 40

Joh 6:15. När då JESUS förnam, att de ville komma och taga honom, och göra honom till Konung, gick han åter avsides bort uppå berget, han själv allena. *

* Matth. 14: 23. Marc. 6: 47.

II. Lärjungarna fara över havet; och JESUS går på vattnet.

Joh 6:16. Och när aftonen kom, gingo hans Lärjungar ned till havet;

Joh 6:17. Och stego till skepps, och foro över havet till Capernaum; och det var redo mörkt vordet: och JESUS var icke till dem kommen.

Joh 6:18. Då blåste ett stort väder, och havet hov sig upp.

Joh 6:19. När de nu rott hade vid fem och tjugo eller trettio stadier, fingo de se JESUM gå på havet, och nalkas skeppet; och de vordo förfärade.

Joh 6:20. Men han sade till dem: Det är jag, varer icke rädde.

Joh 6:21. Och de ville hava tagit honom in i skeppet: och i det samma var skeppet vid landet, som de foro till.

Joh 6:22. Dagen därefter, när folket som stod på hinsidon havet, såg att där var intet annat skepp än det ena, som hans Lärjungar voro uti stegne: och att JESUS var icke instigen med sina Lärjungar i skeppet, utan hans Lärjungar voro bortfarne allena;

Joh 6:23. Men annor skepp kommo av Tiberias, hart till det rummet där de hade ätit brödet, sedan HERREN hade sagt tacksägelsen.

III. JESUS kommer till Capernaum, och talar med Judarna om den oförgängeliga maten.

Joh 6:24. När då folket såg, att JESUS var icke där, ej heller hans Lärjungar, stego de ock i skeppen, och kommo till Capernaum, och sökte JESUM.

Joh 6:25. Och då de funno honom på hinsidon havet, sade de till honom: Rabbi, när komst du hit?

Joh 6:26. Svarade JESUS dem, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I söken mig icke fördenskull, att I haven sett tecken; utan förde