SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 1

1. Lukas förord till hela sitt Evangelium. 5. Tillblivelsen av Johannes Döparen, 26. och av Kristus. 39. Profetian från Elizabet, och Maria om Kristus. 57. Johannes födelse & omskärelse. 67. Profetian från Sakarias både om Kristus, 76. och om Johannes.

Luk 1:1 MED TANKE PÅ ATT många har tagit sig för att i ordning lägga fram en förklaring av de saker som är med all säkerhet trodd bland oss,

Luk 1:2 På samma sätt som de har överlämnat dem till oss, vilka från början har varit ögonvittnen, och ordets tjänare;

Luk 1:3 Det har också fallit mig väl, eftersom jag har haft full förståelse för allting från första början, att skriva till dig i ordning, du förträfflige Teofilus,

Luk 1:4 För att du skall få veta vad som är säkert i de saker, som du har blivit undervisad i.

Luk 1:5 ¶ Det fanns under tiden för Herodes, Judéens kung, en viss präst vid namn Sakarias, från prästklassen Abia: och hans hustru var en av Arons döttrar, och hennes namn var Elisabet.

Luk 1:6 Och de var båda rättfärdiga inför Gud, och vandrade oklanderlig i alla Herrens bud och föreskrifter.

Luk 1:7 Och de fick inget barn, eftersom Elisabeth var ofruktsam, och de båda var redan i hög ålder.

Luk 1:8 Och det hände sig, att medan han utförde sitt prästämbete inför Gud i enlighet med sin prästklass,

Luk 1:9 Enligt den sedvänja som gällde för prästämbetet, var det hans uppgift att bränna rökelse när han gick in i Herrens tempel.

Luk 1:10 Och hela skaran av folket bad utanför vid tiden för rökelsen.

Luk 1:11 Och då visade sig för honom en Herrens ängel som stod på höger sida om rökelsealtaret.

Luk 1:12 När Sakarias fick se honom, blev han upprörd, och fruktan föll över honom.

Luk 1:13 Men ängeln sade till honom, Frukta icke, Sakarias: ty din bön har blivit hörd; din hustru Elisabeth skall föda dig en son, och du skall kalla honom Johannes.

Luk 1:14 Och du skall få glädje och fröjd; och många skall glädjas över hans födelse.

Luk 1:15 Ty han skall vara stor i Herrens ögon, och han skall varken dricka vin eller starka drycker; och han skall vara fylld av den Helige Ande, redan från sin moders livmoder.

Luk 1:16 Och många av Israels barn skall vända sig till Herren sin Gud.

Luk 1:17 Och han skall gå före honom i Elia's ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen, och de olydiga till de rättfärdigas visdom; för att bereda ett folk som är berett för Herren.

Luk 1:18 Och Sakarias sade till ängeln, Varifrån skall jag veta detta? Jag är ju gammal, och min fru är till åren kommen.

Luk 1:19 Ängeln svarade och sade till honom, Jag är Gabriel, som står inför Gud; och jag är sänd för att tala till dig, och för att visa dig detta glada budskap.

Luk 1:20 Och, se, du skall vara stum, och icke kunna tala, till den dag då detta skall ske, därför att du icke tror på mina ord, som skola gå i uppfyllelse i sin tid.

Luk 1:21 Och folket väntade på Sakarias, och förundrade sig över att han hade stannat så länge i templet.

Luk 1:22 Och när han kom ut, kunde han inte tala med dem: och de förstod att han hade haft en syn i templet: ty han tecknade till dem, men förblev stum.

Luk 1:23 Och det hände sig, att, så snart hans dagar av tjänstgöring var fullbordad, begav han sig hem till sitt eget hus.

Luk 1:24 Och efter de dagarna blev hans hustru Elisabet undfången, och dolde sig själv i fem månader, och sade, *

Luk 1:25 Så har Herren handlat med mig i de dagar då han såg på mig, för att undanröja min skam bland människorna.

Luk 1:26 Och i den sjätte månaden sände Gud ängeln Gabriel till en stad i Galiléen, som hette Nasaret,

Luk 1:27 Till en jungfru som var trolovad med en man som hette Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.

Luk 1:28 Och ängeln kom in till henne, och sade, Var hälsad, du som är högt gynnad, Herren är med dig: välsignad är du bland kvinnor.

Luk 1:29 När hon såg honom, blev hon förskräckt över hans ord, och betänkte vad denna slags hälsning kunde betyda.

Luk 1:30 Och ängeln sade till henne, Frukta icke, Maria: ty du har funnit nåd hos Gud.

Luk 1:31 Och, se, du skall undfå i ditt sköte, och föda en son, och du skall ge honom namnet JESUS. *

Luk 1:32 Han skall vara stor, och kallas den Högstes Son: och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron:

Luk 1:33 Och han skall regera över Jakobs hus till evig tid; och hans rike skall aldrig upphöra.

Luk 1:34 Då sade Maria till ängeln, Hur skall detta ske, ty jag har inte känt en man?

Luk 1:35 Ängeln svarade och sade till henne, Den Helige Ande skall komma över dig, och den Högstes makt skall överskugga dig: därför skall också det heliga som skall födas av dig kallas Guds Son.

Luk 1:36 Och se, din fränka Elisabet, hon har också blivit undfången med en son på sin ålderdom: och detta är sjätte månaden för henne, som kallades ofruktsam. *

Luk 1:37 Ty för Gud skall ingenting vara omöjligt.

Luk 1:38 Och Maria sade, Se här är Herrens tjänarinna; må det ske mig enligt ditt ord. Och ängeln lämnade henne.

Luk 1:39 Och Maria stod upp i de dagarna, och skyndade till kullbygden, till en stad i Juda;

Luk 1:40 Och gick in i Sakarias hus, och hälsade på Elisabet.

Luk 1:41 Och det hände, att, när Elisabet hörde Marias hälsning, hoppade barnet till i hennes livmoder; och Elisabet blev fylld av den Heliga Anden:

Luk 1:42 Och hon talade med hög röst, och sade, Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livmoders frukt.

Luk 1:43 Och hur kan det komma sig för mig, att min Herres moder kommer till mig?

Luk 1:44 Ty, se, så snart rösten av din hälsning ljöd i mina öron, hoppade barnet till av glädje i mitt moderliv.

Luk 1:45 Och välsignad är den som har trott: ty det som Herren har sagt henne skall fullbordas.

Luk 1:46 Och Maria sade, Min själ prisar Herren.

Luk 1:47 Och min ande har fröjdat sig i Gud min Frälsare.

Luk 1:48 Ty han har sett till sin tjänarinnas låga ställning: ty, se, från och med nu skall alla generationer kalla mig välsignad.

Luk 1:49 Ty han som är mäktig har gjort stora ting med mig; och heligt är hans namn.

Luk 1:50 Och hans barmhärtighet är över dem som fruktar honom från generation till generation.

Luk 1:51 Han har visat styrka med sin arm; han har förskingrat de högmodiga i deras hjärtan.

Luk 1:52 Han har störtat de mäktiga från deras platser, och upphöjt de ringa.

Luk 1:53 Han har mättat de hungriga med goda ting; och de rika har han skickat iväg tomhänta.

Luk 1:54 Han har frälst sin tjänare Israel, till minne av sin barmhärtighet;

Luk 1:55 Såsom han talade till våra fäder, till Abraham, och hans säd till evig tid.

Luk 1:56 Maria stannade hos henne i ungefär tre månader, och återvände sedan till sitt eget hus.

Luk 1:57 När nu Elisabeths tid var inne att föda; födde hon en son.

Luk 1:58 Och när hennes grannar och kusiner hörde att Herren hade visat henne stor barmhärtighet; gladde de sig med henne.

Luk 1:59 Och det hände, på den åttonde dagen kom man för att omskära barnet; och de gav honom namnet Sakarias, efter hans faders namn.

Luk 1:60 Och då svarade hans moder och sade, Inte så, utan han skall kallas Johannes.

Luk 1:61 Och de sade till henne, Det finns ingen i din släkt som har detta namn.

Luk 1:62 Och de gjorde tecken till hans fader, för att få veta hur han ville att han skulle kallas.

Luk 1:63 Och han bad om ett skrivbord, och skrev, och sade, Hans namn är Johannes. Och de förundrade sig alla.

Luk 1:64 Och hans mun öppnades genast, och hans tunga lösgjordes, och han talade, och prisade Gud.

Luk 1:65 Och fruktan föll över alla som bodde omkring dem: och alla dessa ord blev vida kända i hela Judéens kullbygd.

Luk 1:66 Och alla som hörde dem lade dem i sina hjärtan, och sade, Vad för barn skall detta bliva! Och Herrens hand var med honom.

Luk 1:67 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av den Helige Ande, och profeterade, och sade,

Luk 1:68 Lovad vare Herren, Israels Gud; ty han har besökt och återlöst sitt folk,

Luk 1:69 Och har upphöjt ett frälsningshorn åt oss i sin tjänare Davids hus;

Luk 1:70 Såsom han har talat genom sina heliga profeter, som hava funnits sedan världens begynnelse:

Luk 1:71 För att vi skall bli frälsta från våra fiender, och från alla dem som hatar oss;

Luk 1:72 För att fullborda den nåd som har utlovats åt våra fäder, och för att komma ihåg hans heliga förbund;

Luk 1:73 Den ed som han svor åt vår fader Abraham,

Luk 1:74 Att han skall ge oss, att vi när vi nu är befriade ur våra fienders hand må tjäna honom utan fruktan,

Luk 1:75 I helighet och rättfärdighet inför honom, alla våra livsdagar.

Luk 1:76 Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet: ty du skall gå framför Herrens ansikte för att bereda hans vägar;

Luk 1:77 För att ge sitt folk kunskap om frälsning genom syndernas förlåtelse,

Luk 1:78 Genom vår Guds nåd; genom vilken ljusets första sken från höjden har besökt oss,

Luk 1:79 För att ge ljus åt dem som sitter i mörker och dödsskugga, för att leda våra fötter på fridens väg.

Luk 1:80 Och barnet växte upp och blev starkt i sin själ, och vistades i öknarna tills dagen för hans framträdande för Israel.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 2

1. Augustus beskattar hela det Romerska Riket: 6. Kristus födelse: 8. en Ängel meddelar det till herdarna: 13. många sjunger lovprisningar till Gud för det. 21. Kristus blir omskuren. 22. Maria blir renad: 28. Simeon och Hanna profeterar om Kristus: 40. Kristus växer i visdom, 46. Han frågar ut läkarna i Templet. 51. och är lydig mot sina föräldrar.

Luk 2:1 OCH det hände på den tiden, att Caesar Augustus, utfärdade ett påbud om att hela världen skulle beskattas.

Luk 2:2 (Och denna skatt togs först när Cyrenius var styresman i Syrien.)

Luk 2:3 Och alla gick för att betala skatt, var och en till sin egen stad.

Luk 2:4 Och Josef drog upp från Galileen, från staden Nasaret, till Judéen, till Davids stad, som kallas Betlehem; (eftersom han var av Davids hus och släkt:)

Luk 2:5 För att betala skatt med Maria, sin trolovade hustru, som var havande och höggravid.

Luk 2:6 Och det hände, att, medan de var där, blev de dagarna uppfyllda att hon skulle föda.

Luk 2:7 Och hon födde sin förstfödde son, och svepte honom i lindor, och lade honom i en krubba; eftersom det inte fanns plats för dem i härbärget.

Luk 2:8 Och i samma land fanns det herdar som stannade på fältet, och vakade över sin flock om natten.

Luk 2:9 Och, se, Herrens ängel kom över dem, och Herrens härlighet lyste runt omkring dem: så att de blev mycket rädda.

Luk 2:10 Och ängeln sade till dem, Frukta icke: ty, se, jag bringar er budskap om stor glädje, som skall komma alla folk till del.

Luk 2:11 Ty i dag är för er född i Davids stad en Frälsare, som är Herren Kristus.

Luk 2:12 Och detta skall vara ett tecken för er; Ni skall finna ett barn som är insvept i lindor, och ligger i en krubba.

Luk 2:13 Och plötsligt var det tillsammans med ängeln en stor mängd av den himmelska härskaran som prisade Gud, och sade,

Luk 2:14 Ära vare Gud i det högsta, och på jorden fred, och god vilja mot människorna.

Luk 2:15 Och det hände, när änglarna hade gett sig iväg från dem till himmelen, sade herdarna till varandra, Låt oss nu gå till Betlehem, och se vad som har hänt, som Herren har låtit oss veta.

Luk 2:16 Och de skyndade sig dit, och fann Maria, och Josef, och spädbarnet liggande i en krubba.

Luk 2:17 Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts dem om detta barn.

Luk 2:18 Och alla som hörde det förundrade sig över det som herdarna hade berättat för dem.

Luk 2:19 Men Maria bevarade allt detta, och tänkte på det i sitt hjärta.

Luk 2:20 Och herdarna vände tillbaka, och ärande och prisande Gud för allt vad de hade hört och sett, såsom det hade blivit dem berättat.

Luk 2:21 Och när åtta dagar var fullbordade att omskära barnet, blev hans namn kallat JESUS, vilket namn han blev nämnd av ängeln, förrän han var undfången i moderlivet. *

Luk 2:22 Och när de dagar då hon skulle renas enligt Mose lag hade gått till ända, förde de honom till Jerusalem, för att frambära honom inför Herren;

Luk 2:23 (Såsom det är skrivet i Herrens lag, Varje man som öppnar moderlivet skall kallas helig för Herren;)

Luk 2:24 Och att offra ett offer enligt det som sägs i Herrens lag, Ett par turturduvor, eller två unga duvor.

Luk 2:25 Och, se, det fanns en man i Jerusalem, som hette Simeon; och som var rättfärdig och from, och väntade på Israels tröst, och den Helige Ande var över honom.

Luk 2:26 Och det uppenbarades för honom genom den Helige Ande, att han icke skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Kristus.

Luk 2:27 Och han kom genom Anden in i templet: och när föräldrarna förde in barnet Jesus, för att göra med honom vad lagen stadgade,

Luk 2:28 Då tog han honom upp i sina armar, och välsignade Gud, och sade,

Luk 2:29 Herre, låt nu din tjänare gå bort i frid, i enlighet med ditt ord:

Luk 2:30 Ty mina ögon har sett din frälsning,

Luk 2:31 Som du har berett inför alla människors ansikte;

Luk 2:32 Ett ljus för att lysa upp Hedningarna, och en ära för ditt folk Israel.

Luk 2:33 Och Josef och hans moder förundrade sig över vad som hade sagts om honom.

Luk 2:34 Och Simeon välsignade dem, och sade till sin moder Maria, Se, detta barn skall vara till för att många i Israel skall falla och återuppstå; och till ett tecken som skall bliva motsagt;

Luk 2:35 (Ja, ett svärd skall genomborra även din egen själ,) så att tankarna av många hjärtan kan avslöjas.

Luk 2:36 Och där var Hanna, en profetinna, dotter till Fanuels, av Asers stam; hon var mycket gammal, och hade levt sju år med sin äkta man sedan hon var jungfru;

Luk 2:37 Och hon var en änka som var omkring fyrtiofyra år gammal, och hon lämnade aldrig templet, utan tjänade Gud med fasta och böner, natt och dag.

Luk 2:38 Och hon kom genast och tackade också Herren, och talade om honom för alla dem som sökte efter återlösning i Jerusalem.

Luk 2:39 Och när de hade gjort allting i enlighet med Herrens lag, återvände de till Galiléen, till sin egen stad Nasaret.

Luk 2:40 Och barnet växte, och blev starkt i anden, och fylld av vishet: och Guds nåd kom över honom.

Luk 2:41 Och hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid förbigångens högtid. *

Luk 2:42 Och när han var tolv år gammal, begav de sig upp till Jerusalem, enligt högtidens sedvänja.

Luk 2:43 Och när de hade fullgjort dagarna, i samband med att de återvände, stannade barnet Jesus kvar i Jerusalem; och Josef och hans moder visste ingenting om det.

Luk 2:44 Men de, som antog att han var med i sällskapet, gick en dagsresa; och de sökte honom bland sina släktingar och bekanta.

Luk 2:45 Och när de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem igen, och sökte efter honom.

Luk 2:46 Och det hände, att efter tre dagar de fann honom i templet, där han satt mitt bland doktorerna, och både lyssnade till dem, och ställde frågor till dem.

Luk 2:47 Och alla som hörde honom förundrade sig över hans förstånd och svar.

Luk 2:48 När de såg honom, blev de häpna: och hans moder sade till honom, Min son, varför har du handlat så mot oss? se, din fader och jag har sökt efter dig bedrövade.

Luk 2:49 Och han sade till dem, Hur söken ni mig? visste ni icke att jag måste vara i min Faders göromål?

Luk 2:50 Och de förstod icke det ord som han talade till dem.

Luk 2:51 Och han gick ned med dem, och kom till Nasaret, och han underordnade sig dem: men hans moder bevarade alla dessa ord i sitt hjärta.

Luk 2:52 Och Jesus växte i vishet och storlek, och han blev mer och mer välbehaglig för Gud och människor.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 3

1. Johannes predikan och dop: 15. Hans vittnesbörd om Kristus. 20. Herodes fängslar Johannes. 21. Kristus blir döpt, och får vittnesbörd från himmelen. 23. Kristus ålder, och genealogi, från Josef och uppåt.

Luk 3:1 I Tiberius Caesars femtonde regeringsår, då Pontius Pilatus var styresman i Judéen, Herodes var tetrark i Galiléen, hans broder Filippos tetrark i Itureen och Trakonitis området och Lysanias tetrark i Abilene,

Luk 3:2 Hannas och Kaifas var överstepräster, och ordet av Gud kom till Johannes som var son till Sakarias i vildmarken.

Luk 3:3 Och han gick ut i hela landet kring Jordan och predikade omvändelsens dop för syndernas förlåtelse;

Luk 3:4 Såsom det är skrivet i boken med profeten Esaias ord, där det står skrivet, Rösten av en som ropar i vildmarken, Bered ni Herrens väg, gör hans stigar raka. *

Luk 3:5 Varje dal skall fyllas, och varje berg och varje kulle skall bli sänkt; och det krokiga skall bli rakt, och de ojämna vägarna skall bli släta;

Luk 3:6 Och allt kött skall se Guds frälsning.

Luk 3:7 Då sade han till den folkskara som kom ut för att låta döpa sig av honom, O generation av huggormar, vem har varnat er för att fly från den kommande vreden?

Luk 3:8 Så bär därför frukter som är värdig omvändelsen, och börja inte säga inom er, Vi har Abraham till vår fader: ty jag säger er, Att Gud kan av dessa stenar uppväcka barn åt Abraham.

Luk 3:9 Och nu läggs också yxan till trädens rot: varje träd som inte bär god frukt skall huggas ner, och kastas i elden.

Luk 3:10 Och folket frågade honom, och sade, Vad skola vi då göra?

Luk 3:11 Då svarade han och sade till dem, Han som har två rockar, han skall ge dem som inte har någon; och han som har föda, låt han göra detsamma.

Luk 3:12 Då kom också publikan för att låta döpa sig, och sade till honom, Mästare, vad skall vi göra? *

Luk 3:13 Och han sade till dem, Gör inte mer än vad som har blivit er ålagt.

Luk 3:14 Då frågade också soldaterna honom, och sade, Vad skola vi då göra? Han svarade dem, Trakassera icke någon genom våld, icke heller anklaga någon falskt; och vara nöjda med eder lön.

Luk 3:15 Och medan folket gick i förväntan, och alla människor funderade i sina hjärtan på Johannes, om han var Kristus, eller icke;

Luk 3:16 Johannes svarade, och sade till dem alla, Jag döper er visserligen med vatten, men det kommer en som är mäktigare än jag, vars skosnören jag inte är värdig att lösa: han skall döpa er med den Helige Anden och med eld:

Luk 3:17 Han har en kastskovel i sin hand, och han ska noga rensa sin tröskplats, och samla in vetet i sin lada; men agnarna skall han bränna upp med outsläcklig eld.

Luk 3:18 Och många andra saker predikade han för folket i sin förmaning.

Luk 3:19 Men när fyrfursten Herodes, blev tillrättavisad av honom för Herodias, sin broder Filippus hustru, och för alla de onda gärningar som Herodes hade gjort,

Luk 3:20 Lägg dock till detta framför allt, att han satte Johannes i fängelse.

Luk 3:21 När nu allt folket hade blivit döpt, hände det att när Jesus också hade blivit döpt, och hade bett, öppnades himmelen,

Luk 3:22 Och den Helige Ande steg ned över honom i en lekamlig gestalt såsom en duva, och en röst kom från himmelen, som sade, Du är min älskade Son; i dig har jag behag. *

Luk 3:23 Och Jesus själv började bli omkring trettio år gammal, han var (enligt vad som antogs) sonen till Josef, som var sonen av Eli,

Luk 3:24 Som var sonen av Mattat, som var sonen av Levi, som var sonen av Melki, som var sonen av Janna, som var sonen av Josef,

Luk 3:25 Som var sonen av Mattatias, som var sonen av Amos, som var sonen av Nahum, som var sonen av Esli, som var sonen av Naggai,

Luk 3:26 Som var sonen av Mahat, som var sonen av Mattatias, som var sonen av Semei, som var sonen av Josef, som var sonen av Juda,

Luk 3:27 Som var sonen av Johanan, han var sonen av Resa, han var sonen av Serubbabel, han var sonen av Sealtiel, han var sonen av Neri,

Luk 3:28 Som var sonen av Melki, som var son av Addi, som var sonen av Kosam, som var sonen av Elmodam, som var sonen av Er,

Luk 3:29 Som var sonen av Joses, som var sonen av Elieser, som var sonen av Jorim, som var sonen av Mattat, som var sonen av Levi,

Luk 3:30 Som var sonen av Simeon, som var sonen av Juda, som var sonen av Josef, som var sonen av Jona, som var sonen av Eljakim,

Luk 3:31 Som var sonen av Melea, som var sonen av Menan, som var sonen av Mattata, som var sonen av Natan, som var sonen av David,

Luk 3:32 Som var sonen av Isai, som var sonen av Obed, som var sonen av Boas, som var sonen av Salmon, som var sonen av Naheson,

Luk 3:33 Som var sonen av Amminadab, som var sonen av Aram, som var sonen av Hesron, som var sonen av Peres, som var sonen av Juda,

Luk 3:34 Som var sonen av Jakob, som var sonen av Isak, som var sonen av Abraham, som var sonen av Tera, som var sonen av Nahor,

Luk 3:35 Som var sonen av Serug, han var sonen av Regu, han var sonen av Peleg, han var sonen av Eber, han var sonen av Sela,

Luk 3:36 Som var sonen av Kenan, som var sonen av Arpaksad, som var sonen av Sem, som var sonen av Noa, som var sonen av Lemek,

Luk 3:37 Som var sonen av Metusela, som var sonen av Hanok, som var sonen av Jered, som var sonen av Mahalalel, som var sonen av Kenan,

Luk 3:38 Som var sonen av Enos, som var sonen av Set, som var sonen av Adam, som var sonen av Gud.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 4

1. Kristus frestelse och fasta: 13. Han besegrar djävulen: 14. Börjar predika: 16. Folket i Nasaret beundrar hans nådiga ord: 33. han botar en som är besatt av en djävul, 38. och Petrus svärmor. 40. och flera andra sjuka personer. 41. Djävlarna erkänner Kristus, och tillrättavisas för det: 43. han predikar genom städerna.

Luk 4:1 OCH Jesus som var full av den Heliga Anden återvände från Jordan, och lät sig ledas av Anden ut i vildmarken,

Luk 4:2 I fyrtio dagar frestades han av djävulen. Under dessa dagar åt han ingenting: och när de var tillända, hungrade han efteråt.

Luk 4:3 Då sade djävulen till honom, Om du är Guds Son, så befall denna sten att den skall bliva bröd.

Luk 4:4 Jesus svarade honom, och sade, Det är skrivet, Att människan inte skall leva enbart av bröd, utan av varje ord av Gud.

Luk 4:5 Och djävulen, tog honom upp på ett högt berg, och visade honom alla världens riken på ett ögonblick.

Luk 4:6 Och djävulen sade till honom, All denna makt skall jag ge dig, och deras ära: ty den är mig överlämnad; och jag skall ge den åt vem jag vill.

Luk 4:7 Om du nu vill tillbedja mig, så skall allt vara ditt.

Luk 4:8 Jesus svarade och sade till honom, Håll dig bakom mig, Satan: ty det står skrivet, Du skall tillbe Herren din Gud, och endast honom skall du tjäna.

Luk 4:9 Och han förde honom till Jerusalem, och ställde honom på en av templets tinnar, och sade till honom, Om du är Guds Son, så kasta dig ned härifrån:

Luk 4:10 Ty det är skrivet, Han skall ge sina änglar befallning för dig, så att de bevarar dig:

Luk 4:11 Och på deras händer skola de bära dig, så att du inte vid något tillfälle slår din fot mot en sten.

Luk 4:12 Jesus svarade och sade till honom, Det är sagt, Du skall inte fresta Herren din Gud.

Luk 4:13 Och när djävulen hade avslutat alla frestelser, lämnade han honom för en tid.

Luk 4:14 ¶ Och Jesus återvände i Andens kraft till Galiléen: och hans rykte blev känt i hela trakten runt omkring.

Luk 4:15 Och han undervisade i deras synagogor, och blev förhärligad av alla.

Luk 4:16 ¶ Och han kom till Nasaret, där han hade fötts upp: och, som han brukade göra, gick han på sabbatsdagen in i synagogan, och ställde sig upp för att läsa.

Luk 4:17 Och profeten Esaias bok blev överlämnad till honom. Och när han öppnade boken, fann han det ställe där det stod skrivet, *

Luk 4:18 Herrens Ande är över mig, eftersom han har smort mig till att förkunna evangeliet för de fattiga; han har sänt mig för att hela dem med krossade hjärtan, för att predika befrielse för de tillfångatagna, och återställande av synen för de blinda, och för att släppa dem fri som är förkrossade,

Luk 4:19 För att predika Herrens välbehagliga år.

Luk 4:20 Sedan stängde han boken, och gav den åter till prästen, och satte sig ned. Och alla som var i synagogan fäste sina ögon på honom.

Luk 4:21 Och han började säga till dem, I dag har denna skrift uppfyllts för era öron.

Luk 4:22 Och alla vittnade om honom, och förundrade sig över de nådiga ord som utgick ur hans mun. Och de sade, Är inte denne Josefs son?

Luk 4:23 Och han sade till dem, Ni kommer säkert att säga till mig detta ordspråk, Läkare, bota dig själv: vad vi har hört att man har gjort i Kapernaum, det skall man också göra här i ditt land.

Luk 4:24 Och han sade, Sannerligen säger jag till er, Ingen profet är accepterad i sitt eget land.

Luk 4:25 Men jag säger er sanningen, Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himmelen var stängd i tre år och sex månader, och det rådde stor hungersnöd i hela landet;

Luk 4:26 Men till ingen av dem sändes Elia, utom till Sarepta, en stad i Sidon, till en kvinna som var en änka.

Luk 4:27 Och många spetälska fanns i Israel på profeten Elisas' tid, men ingen av dem blev renad, utom Naaman Syriern.

Luk 4:28 Och alla i synagogan, när de hörde detta, fylldes de av vrede,

Luk 4:29 Och de stod upp, och kastade honom ut ur staden, och förde honom till toppen av den kulle på vilken deras stad var byggd, för att de skulle kunna kasta honom huvudstupa ner.

Luk 4:30 Men han passerade mitt ibland dem och gick sin väg,

Luk 4:31 Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade dem på sabbatsdagarna.

Luk 4:32 Och de häpnade över hans doktrin: ty hans ord var kraftfullt.

Luk 4:33 ¶ Och i synagogan fanns en man, som hade en ande av en oren djävul, och han ropade med hög röst,

Luk 4:34 Och sade, Låt oss vara; vad har vi med dig att göra, du Jesus från Nasaret? har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är; den Helige av Gud.

Luk 4:35 Då tillrättavisade Jesus honom, och sade, Tig, och kom ut ur honom. Och när djävulen hade kastat honom mitt ibland dem, kom han ut ur honom, och gjorde honom ingen skada.

Luk 4:36 Och de var alla förvånade, och de talade med varandra, och sade, Vad är detta för ett ord! Ty med makt och kraft befaller han de orena andarna, och de kommer ut.

Luk 4:37 Och ryktet om honom gick ut överallt i landet runt omkring.

Luk 4:38 ¶ Och han stod upp från synagogan, och gick in i Simons hus. Och Simons hustrus moder hade drabbats av en stor feber; och de bad honom om hjälp för henne.

Luk 4:39 Och han stod över henne, och förmanade febern, och den lämnade henne: och genast stod hon upp och betjänade dem.

Luk 4:40 ¶ När solen gick ner, förde alla de som hade någon sjuk med olika sjukdomar till honom; och han lade sina händer på var och en av dem, och helade dem.

Luk 4:41 Och även djävlar kom ut ur många, och de ropade, och sade, Du är Kristus Guds Son. Och han förmanade dem och lät dem inte tala: ty de visste att han var Kristus.

Luk 4:42 När det blev dag, gick han iväg och begav sig till en öde plats: men folket sökte honom, och kom till honom, och höll honom kvar, för att han inte skulle lämna dem.

Luk 4:43 Och han sade till dem, Jag måste förkunna Guds rike även i andra städer: ty därför är jag sänd.

Luk 4:44 Och han predikade i synagogorna i Galileen.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 5

1. Kristus undervisar folket från Petrus skepp. 4. Genom ett mirakulöst fiske, visar han hur han kommer att göra honom och hans medarbetare till människofiskare: 12. Han renar en spetälsk. 16. Ber i vildmarken: 18. Helar en som är sjuk i förlamning: 27. Kallar Matteus, Publikanen: 29. Äter med syndare, som själarnas Läkare: 34. Förutsäger Apostlarnas fasta och lidande efter hans himmelsfärd: 36. och liknar de fega och svaga lärjungar, vid gamla vinflaskor och slitna kläder.

Luk 5:1 OCH de hände, att, när folket trängde sig på honom för att få höra ordet av Gud, stod han vid sjön Gennesaret,

Luk 5:2 Och jag såg två skepp stå vid sjön: men fiskarna hade lämnat skeppen, och höll på att tvätta sina nät.

Luk 5:3 Och han steg ombord på ett av skeppen, som tillhörde Simon, och bad honom att han skulle lägga ut en liten bit från land. Och han satte sig ned, och undervisade folket från skeppet.

Luk 5:4 När han nu hade slutat att tala, sade han till Simon, Lägg ut på det djupa, och sänk ner era nät för en fångst.

Luk 5:5 Simon svarade och sade till honom, Mästare, vi har arbetat hela natten, utan att ha fångat något: dock på ditt ord skall jag sänka ner nätet.

Luk 5:6 Och när de hade gjort detta, fångade de en stor mängd fiskar: men deras nät gick sönder.

Luk 5:7 Och de vinkade till sina kamrater, som var i det andra skeppet, att de skulle komma och hjälpa dem. Och de kom, och fyllde båda skeppen, så att de började sjunka.

Luk 5:8 När Simon Petrus såg det, föll han ned vid Jesus knän, och sade, Gå bort från mig; ty jag är en syndig människa, O Herre.

Luk 5:9 Ty han och alla som va med honom förvånades över nätdragningen av fiskar som de hade tagit:

Luk 5:10 Och likaså också Jakob, och Johannes, Sebedeus söner, som voro Simons kompanjoner, likaså var Jakob och Johannes. Och Jesus sade till Simon, Frukta icke; hädanefter skall du fånga människor.

Luk 5:11 Och när de hade fört sina skepp i land, övergav de allt, och följde honom.

Luk 5:12 ¶ Och det hände sig, att när han var i en stad, fick han se en spetälsk man: som när han såg Jesus föll ner på sitt ansikte, och bad honom, och sade, Herre, om du vill, kan du göra mig ren.

Luk 5:13 Då räckte han ut sin hand, och rörde vid honom, och sade, Jag vill: Bli du ren. Och genast försvann spetälskan från honom.

Luk 5:14 Och han befallde honom att han icke skulle säga det till någon, men gå, och visa dig för prästen, och offra för din rening, såsom Mose hade befallt, till ett vittnesbörd för dem.

Luk 5:15 Men så mycket mer blev han känd: och stora folkskaror samlades för att höra honom, och för att bli helade av honom från sina krämpor.

Luk 5:16 ¶ Och han drog sig tillbaka till vildmarken, och bad.

Luk 5:17 Och det hände sig på en viss dag, medan han undervisade, att det satt Fariséer och laglärda, som hade kommit från alla städer i Galiléen, Judéen, och Jerusalem: och Herrens kraft var närvarande för att hela dem.

Luk 5:18 Och, se, männen förde fram en lamslagen man i en säng, och de sökte efter medel för att föra in honom, och lägga honom framför honom.

Luk 5:19 Och när de på grund av folkskaran inte kunde finna hur de skulle föra honom in, gick de upp på taket, och sänkte ner honom genom takbeläggningen på sin liggplats mitt framför Jesus.

Luk 5:20 Och när han såg deras tro, sade han till honom, Man, dina synder är dig förlåtna.

Luk 5:21 Och då började de skriftlärda och Fariséerna resonera, och sade, Vem är denne som talar hädiskt? Vem kan förlåta synder, utan Gud allena?

Luk 5:22 Men när Jesus fick veta vad de tänkte, svarade han dem och sade, Vad resonerar ni i era hjärtan?

Luk 5:23 Vilket är lättare, att säga, Dina synder skola förlåtas dig; eller att säga, Stå upp och gå?

Luk 5:24 Men för att ni skall veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, (han sade till den lame,) jag säger till dig, Stå upp, och ta din bädd, och gå in i ditt hus.

Luk 5:25 Och genast stod han upp inför dem, och tog upp det som han låg på, och gick hem till sitt hus, och prisade Gud.

Luk 5:26 Och alla häpnade, och de prisade Gud, och blev fyllda av fruktan och sade, Vi har i dag sett underliga ting.

Luk 5:27 ¶ Och efter detta gick han ut, och såg en publikan, vid namn Levi, sitta vid tullens mottagning: och han sade till honom, Följ mig.

Luk 5:28 Och han lämnade allt, stod upp, och följde honom.

Luk 5:29 Och Levi gjorde ett stort gästabud för honom i sitt eget hus: och det fanns en stor skara publikaner och andra som satt med dem.

Luk 5:30 Men de skriftlärda och Fariséerna knorrade mot hans lärjungar, och sade, Varför äter och dricker ni med publikaner och syndare?

Luk 5:31 Jesus svarade och sade till dem, De som är friska har inget behov av en läkare; utan de som är sjuka.

Luk 5:32 Jag har inte kommit för att kalla de rättfärdiga, utan syndare till omvändelse.

Luk 5:33 ¶ De sade till honom, Varför fastar lärjungarna till Johannes ofta, och ber, liksom lärjungarna till Fariséerna; medan dina lärjungar äter och dricker?

Luk 5:34 Och han sade till dem, Kan ni få brudkammarens barn att fasta, medan brudgummen är hos dem?

Luk 5:35 Men de dagar skola komma, då brudgummen skall tas ifrån dem, och då skola de fasta på den tiden.

Luk 5:36 ¶ Och han talade också en liknelse till dem; Ingen man sätter en bit av ett nytt klädesplagg på ett gammalt; om så inte är fallet, då gör både det nya ett hål, och stycket som togs från det nya passar inte heller med det gamla.

Luk 5:37 Och ingen man häller nytt vin i gamla flaskor; annars kommer det nya vinet att spränga flaskorna, och spillas ut, och flaskorna skall förgås.

Luk 5:38 Men det nya vinet måste läggas i nya flaskor; och så blir båda bevarade.

Luk 5:39 Ingen som har druckit gammalt vin vill genast ha nytt: ty han säger, Det gamla är bättre.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 6

1. Kristus tillrättavisar Fariséernas blindhet när det gäller iakttagandet av Sabbaten, genom Skriften, förnuft och mirakel: 13. Väljer tolv Apostlar: 17. Han helar de sjuka. 20 Han predikar för sina lärjungar inför folket om välsignelser och förbannelser: 27. Hur vi måste älska våra fiender: 46. och förena lydnaden av goda gärningar med hörandet av ordet: så att vi inte på frestelsens onda dag faller som ett hus byggt på jordens yta, utan någon grund.

Luk 6:1 OCH det hände på den andra sabbaten efter den första, att han gick genom sädesfälten; och hans lärjungar plockade axen, och åt dem, och gned dem i sina händer.

Luk 6:2 Och vissa av Fariséer sade till dem, Varför gör ni på sabbatsdagarna det som inte är tillåtet att göra?

Luk 6:3 Jesus svarade dem och sade, Har ni icke läst något liknande som detta, nämligen vad David gjorde, när han själv var hungrig, och vad de som var med honom gjorde;

Luk 6:4 Hur han då gick in i Guds hus, och tog och åt skådebröden, och gav också till dem som var med honom; vilket endast är tillåtet för prästerna att äta?

Luk 6:5 Och han sade till dem, Att Människosonen är också Herre över sabbaten.

Luk 6:6 Och det hände också på en annan sabbat, att när han gick in i synagogan och undervisade: kom en man vars högra hand var förtvinad.

Luk 6:7 Och de skriftlärda och Fariséerna bevakade honom, för att se om han skulle hela någon på sabbatsdagen; för att de skulle finna en anklagelse mot honom.

Luk 6:8 Men han visste deras tankar, och han sade till mannen med den förtvinade handen, Stå upp, och stå fram i mitten. Och han reste sig och stod fram.

Luk 6:9 Då sade Jesus till dem, Jag vill fråga er en sak; Är det tillåtet att på sabbaten göra gott, eller ont? att rädda liv, eller att förgöra det?

Luk 6:10 Och när han såg sig omkring på dem alla, sade han till mannen, Räck ut din hand. Och han gjorde så: och hans hand blev återställd hel som den andra.

Luk 6:11 Och de blev fyllda av vansinne; och talade med varandra om vad de skulle göra med Jesus.

Luk 6:12 Och det hände i de dagarna, att han gick ut till ett berg för att bedja, och fortsatte hela natten i bön till Gud.

Luk 6:13 När det blev dag, kallade han sina lärjungar till sig: och av dem valde han ut tolv, som han också kallade apostlar;

Luk 6:14 Simon, (som han också kallade Petrus,) och Andreas hans broder, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus,

Luk 6:15 Matteus och Tomas, Jakob son till Alfeus, och Simon som kallades Seloten,

Luk 6:16 Och Judas som var Jakobs broder, och Judas Iskariot, som också var förrädaren.

Luk 6:17 ¶ Och han kom ned med dem, och ställde sig på en jämn plats, och hans lärjungars sällskap, och en stor mängd människor från hela Judéen och Jerusalem, och från Tyrus och Sidons kust, som kom för att höra honom, och för att bli helade från sina sjukdomar;

Luk 6:18 Och de som var plågade av orena andar: och de blev helade.

Luk 6:19 Och hela folkskaran sökte att få röra vid honom: ty från honom utgick en kraft, och helade dem alla.

Luk 6:20 ¶ Och han lyfte sin blick på sina lärjungar, och sade, Välsignade vare ni fattiga: ty ert är Guds rike.

Luk 6:21 Välsignad är ni som nu hungrar: ty ni skall bli mättade. Välsignade är ni som nu gråter: ty ni skall skratta.

Luk 6:22 Välsignade är ni, när människorna hata er, och när de skall skilja er från sitt sällskap, och smäda er, och förkasta ert namn som något ont, för Människosonens skull.

Luk 6:23 Glädjen er på den dagen, och hoppa av glädje: ty, se, er lön är stor i himmelen: ty på samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.

Luk 6:24 Men ve er som är rika! ty ni har fått er tröst.

Luk 6:25 Ve er som är mätta! ty ni skall hungra. Ve er som nu skrattar! ty ni skall sörja och gråta.

Luk 6:26 Ve dig, när alla människor talar väl om dig! ty så gjorde deras fäder med de falska profeterna.

Luk 6:27 Men jag säger till dig som hör, Älska dina fiender, gör gott mot dem som hatar dig,

Luk 6:28 Välsigna dem som förbannar dig, och be för dem som vill dig illa.

Luk 6:29 Och till han som slår dig på den ena kinden skall du också erbjuda den andra; och han som tar din mantel förbjud honom icke att också taga din rock.

Luk 6:30 Ge åt var man som begär av dig; och av han som tar dina ägodelar begär inte tillbaka dem igen.

Luk 6:31 Och som ni vill att människorna skall göra mot er, gör ni så också mot dem.

Luk 6:32 Ty om ni älskar dem som älskar er, vad har ni då för tack? ty även syndare älskar dem som älskar dem.

Luk 6:33 Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, vad tack har ni då? ty även syndare gör samma sak.

Luk 6:34 Och om ni lånar ut till dem vilka ni förväntar er att få tillbaka, vilket tack har ni? ty även syndare lånar ut till syndare, för att få lika mycket tillbaka.

Luk 6:35 Men älska ni era fiender, och gör gott, och låna ut, utan att hoppas få något tillbaka; och er lön skall bliva stor, och ni skall vara den Högstes barn: ty han är god mot de otacksamma och till de onda.

Luk 6:36 Var därför barmhärtiga, såsom er Fader är barmhärtig.

Luk 6:37 Döm inte, så skall ni inte bli dömda: Fördöm inte, så skall ni inte dömas: förlåt, och ni skall bli förlåtna:

Luk 6:38 Ge, och det skall bliva dig givet; ett gott mått, som har pressats, och skakats samman, och som har runnit över, skall männen giva dig i din famn. Ty med samma mått som ni mäter med, skall det mätas upp åt er igen.

Luk 6:39 Och han talade en liknelse till dem, Kan den blinde leda den blinde? skall de då inte båda falla i diket?

Luk 6:40 Lärjungen är inte högre än sin mästare: utan var och en som är fullkomlig skall vara som sin mästare.

Luk 6:41 Och varför ser du på strået i din broders öga, men beaktar inte bjälken i ditt eget öga?

Luk 6:42 Hur kan du då säga till din broder, Broder, låt mig dra ut strået i ditt öga, när du själv inte ser den bjälke som du har i ditt eget öga? Du hycklare, dra först ut bjälken ur ditt eget öga, och sedan skall du se klart och tydligt att du kan dra ut strået som är i din broders öga.

Luk 6:43 Ty ett gott träd frambringar inte frukt som är fördärvad; och ett fördärvat träd frambringar inte heller god frukt.

Luk 6:44 Ty varje träd känns igen på sin frukt. Ty av törnen kan man inte samla fikon, inte heller samlar de in vindruvor från en törnbuske.

Luk 6:45 En god människa frambringar det goda ur sitt hjärtas goda skatt; och en ond människa frambringar det onda ur sitt hjärtas onda skatt: ty av hjärtats överflöd talar hans mun.

Luk 6:46 Varför kallar ni mig Herre, Herre, och gör inte vad jag säger?

Luk 6:47 Var och en som kommer till mig och hör mina ord, och gör dem, jag skall visa er vem han är lik:

Luk 6:48 Han är lik en man som byggde ett hus, och grävde djupt, och lade grunden på en klippa: och när översvämningen kom, slog strömmen hårt mot huset, och kunde inte skaka det: eftersom det var grundat på en klippa.

Luk 6:49 Men den som hör, och icke gör det, är lik en man som utan grund har byggt ett hus ovanpå jorden; mot vilket strömmen slog hårt, så att det genast föll; och det husets fördärv blev stort.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 7

1. Kristus finner en större tro hos Centurionen, en Hedning, än hos någon av Judarna: 10. Han helade sin tjänare när han var frånvarande: 11. Uppväcker änkans son i Nain från döden. 19. Svarar Johannes budbärare med att berätta om sina mirakler: 24. Vittnar för folket om vad han ansåg om Johannes: 30. Invänder mot Judarna, som varken med Johannes, eller Jesus sätt kunde vinnas: 36. och visar genom Maria Magdalena hur han är en vän till syndare, inte för att hålla dem kvar i synder, utan för att förlåta dem deras synder, på deras tro och omvändelse

Luk 7:1 NU när han hade avslutat alla sina ord inför folket, gick han in i Kapernaum.

Luk 7:2 Och en viss centurions tjänare, som stod honom nära, var sjuk, och låg för döden.

Luk 7:3 Och när han hörde talas om Jesus, sände han Judarnas äldste till honom, och bad honom komma och hela sin tjänare.

Luk 7:4 Och när de kom till Jesus, bad de honom genast, och sade: Att han var värdig den som han skulle göra detta för:

Luk 7:5 Ty han älskar vår nation, och har byggt en synagoga åt oss.

Luk 7:6 Då gick Jesus med dem. Och när han nu inte var långt ifrån huset, sände centurionen vänner till honom, och lät säga till honom, Herre, oroa dig inte: ty jag är inte värdig att du skall gå in under mitt tak:

Luk 7:7 Därför har jag inte heller ansett mig värdig att komma till dig; men säg ett ord, så blir min tjänare helad.

Luk 7:8 Ty även jag är en man som är ställd med auktoritet, och som har soldater under mig, jag säger till den ene, Gå, och han går; och till den andre, Kom, och han kommer; och till min tjänare, Gör detta, och han gör det.

Luk 7:9 När Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom, och vände honom om, och sade till folket som följde honom, Jag säger till er att jag inte har funnit någon så stor tro, nej, inte ens i Israel.

Luk 7:10 När de utsända, återvände till huset, fann de den sjuke tjänaren hel.

Luk 7:11 ¶ Och det hände dagen efter, att han gick in i en stad som hette Nain; och många av hans lärjungar följde med honom, och mycket folk.

Luk 7:12 När han nu kom fram till stadens port, se, där bars en död man ut, hans moders ende son, och hon var änka: och med henne var mycket folk från staden.

Luk 7:13 När Herren såg henne, förbarmade han sig över henne, och sade till henne, Gråt inte.

Luk 7:14 Och han kom fram och rörde vid båren: och de som bar honom stod stilla. Och han sade, Unge man, jag säger till dig, Stå upp.

Luk 7:15 Och han som var död satte sig upp, och började tala. Och han överlämnade honom till hans moder.

Luk 7:16 Då kom en fruktan över alla: och de förhärligade Gud, och sade, En stor profet har uppstått bland oss; och, Att Gud har besökt sitt folk.

Luk 7:17 Och ryktet om honom gick ut i hela Judéen, och i hela trakten runt omkring.

Luk 7:18 Och lärjungar till Johannes visade honom allt detta.

Luk 7:19 Och Johannes kallade till sig två av sina lärjungar och sände dem till Jesus, och lät säga, Är du den som skall komma? eller skall vi vänta på en annan?

Luk 7:20 När männen hade kommit till honom, sade de, Johannes Döparen har sänt oss till dig, och låtit säga, Är du den som skall komma, eller väntar vi på en annan?'

Luk 7:21 Och i samma timme botade han många av deras krämpor och plågor, och av onda andar; och många som var blinda gav han synen.

Luk 7:22 Då svarade Jesus och sade till dem, Gå er väg, och berätta för Johannes vad ni har sett och hört; hur de blinda kan se, och de lama gå, de spetälska renas, de döva hör, de döda uppväcks, för de fattiga predikas evangeliet.

Luk 7:23 Och välsignad är han, var och en som i mig icke skall anstötas.

Luk 7:24 När Johannes budbärare hade gett sig av, började han tala till folket om Johannes, Vad har ni gått ut i vildmarken för att se? Ett vassrör som skakas av vinden?

Luk 7:25 Men vad gick ni ut för att se? En man klädd i mjuka kläder? Se, de som är vackert klädda, och leva fint, de är i kungarnas palats.

Luk 7:26 Men vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er att han är mycket mer än en profet.

Luk 7:27 Det är han om vilken det är skrivet, Se, jag sänder min budbärare inför ditt ansikte, som skall bereda din väg framför dig.

Luk 7:28 Ty jag säger till er, Bland dem som är födda av kvinnor finns ingen större profet än Johannes Döparen: men han som är minst i Guds rike är större än han.

Luk 7:29 Och allt folket som hörde honom, inklusive publikanerna, rättfärdigade Gud, och lät sig döpas med dopet av Johannes.

Luk 7:30 Men Fariséerna och de laglärda förkastade Guds råd mot sig själva, och lät sig inte döpa av honom.

Luk 7:31 Och Herren sade, Vad skall jag då likna människorna av denna generation vid? och vad är de lik?

Luk 7:32 De likna barn som sitta på marknadsplatsen, och ropa till varandra och säga, Vi har spelat flöjt för er, men ni har inte dansat; vi har sjungit begravningssånger för er, och ni har inte gråtit.

Luk 7:33 Ty Johannes Döparen kom varken för att äta bröd eller dricka vin; och ni säger, Han har en djävul.

Luk 7:34 Människosonen har kommit för att äta och dricka; och ni säger, Se, här är en frossare, och en vindrinkare, en vän till publikaner och syndare!

Luk 7:35 Men visheten är rättfärdig av alla hennes barn.

Luk 7:36 ¶ Och en av Fariséerna bad honom att få äta med honom. Och han gick in i Fariséens hus, och satte sig till bords.

Luk 7:37 Och, se, en kvinna i staden, som var en syndare, när hon fick veta att Jesus satt till bords i Fariséens hus, kom hon med en alabasterskrin med salva,

Luk 7:38 Och hon ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät, och började tvätta hans fötter med tårar, och torkade dem med håret på hennes huvud, kysste hans fötter, och smorde dem med salvan.

Luk 7:39 När nu Fariséen, som hade bjudit honom fick se det, sade han inom sig själv, och tänkte, Om denne man, vore en profet, så skulle han ha vetat vem och vad det är för en kvinna som rör vid honom: ty hon är en syndare.

Luk 7:40 Och Jesus svarade och sade till honom, Simon, jag har något att säga dig. Och han sade, Mästare, säg det.

Luk 7:41 Det var en viss långivare som hade två gäldenärer: den ene var skyldig femhundra penningar, och den andre femtio.

Luk 7:42 Och när de inte hade något att betala, förlät han dem båda. Säg mig därför, vem av dem kommer att älska honom mest?

Luk 7:43 Simon svarade och sade, Jag antar att det är han som han har förlåtit mest. Han sade till honom, Du har dömt rätt.

Luk 7:44 Och han vände sig till kvinnan, och sade till Simon, Ser du denna kvinna? Jag gick in i ditt hus, men du gav mig inget vatten för mina fötter: men hon har tvättat mina fötter med tårar, och torkade dem med håret på hennes huvud.

Luk 7:45 Du gav mig ingen kyss: men denna kvinna har inte slutat kyssa mina fötter ända sedan jag kom in.

Luk 7:46 Mitt huvud smorde du inte med olja, men denna kvinna har smort mina fötter med salva.

Luk 7:47 Därför säger jag till dig, Hennes synder, som är många, är förlåtna; ty hon älskade mycket: Men den som får lite förlåtelse, densamme älskar lite.

Luk 7:48 Och han sade till henne, Dina synder är förlåtna.

Luk 7:49 Och de som satt till bords med honom började säga inom sig själva, Vem är denne som också förlåter synder?

Luk 7:50 Och han sade till kvinnan, Din tro har frälst dig; gå i frid.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 8

3. Kvinnor tjänar Kristus med sin egendom. 4. Sedan Kristus hade predikat från plats till plats, tillsammans med sina Apostlar, framställde han liknelsen om såningsmannen, 16. och om ljuset: 21. Han förklarar vilka som är hans moder och bröder. 22. Han tillrättavisar vindarna. 26. Han kastar ut Legionen av djävlar ur mannen, in till svinhjorden. 37. blir förkastad av Gadaréerna. 43. Han helar kvinnan från hennes blodsutgjutelse, och uppväcker Jairus dotter från döden.

Luk 8:1 OCH det hände därefter, att han gick runt i alla städer och byar, och predikade och tillkännagav det glada budskapet om Guds rike: och de tolv var med honom,

Luk 8:2 Och vissa kvinnor, som hade blivit helade från onda andar och krämpor, däribland Maria som kallades Magdalena, ur vilken sju djävlar hade farit ut,

Luk 8:3 Och Joanna hustru till Kusas, Herodes förvaltare, och Susanna, och många andra, som tjänade honom av sin egendom.

Luk 8:4 ¶ Och när mycket folk hade samlats, och kommit till honom från alla städer, talade han en liknelse:

Luk 8:5 En såddare gick ut för att så sin säd: men när han sådde, föll en del av säden på vägen, så att den blev nedtrampad, och himmelens fåglar åt upp den.

Luk 8:6 En del föll på en klippa; och när den hade vuxit upp, torkade den bort, eftersom den saknade fukt.

Luk 8:7 Och en del föll bland törnen; och törnena sköt upp med den, och kvävde den.

Luk 8:8 Andra föll på god jord, och växte upp, och bar frukt hundrafalt. Och när han hade sagt detta, ropade han, Han som har öron att höra, han må höra.

Luk 8:9 Då frågade hans lärjungar honom, och sade, Vad kan denna liknelse vara?

Luk 8:10 Och han sade, Det har givits åt er att känna till Guds rikes mysterier: men åt andra i liknelser; så att de inte skall se, och inte heller förstå när de hör.

Luk 8:11 Liknelsen är följande: Fröet är ordet av Gud.

Luk 8:12 De som är vid sidan om vägen är de som hör; då kommer djävulen och rycker ordet ur deras hjärtan, för att de icke skola tro och bliva frälsta.

Luk 8:13 På klippan står de som, när de hör ordet, tar emot det med glädje; men de har ingen rot, som under en tid trodde, men som i frestelsens stund faller bort,

Luk 8:14 Och det som föll bland törnen är de, som, när de hörde det, går ut, och kvävs av bekymmer, och rikedomar och nöjen i detta liv, och inte bär någon frukt till mognad.

Luk 8:15 Men på den goda marken står de, som med ett ärligt och gott hjärta, efter att ha hört ordet, håller det, och bär frukt med tålamod.

Luk 8:16 ¶ Ingen man, när han har tänt ett ljus, täcker det med ett kärl, eller lägger det under en säng; utan ställer det på en ljusstake, så att de som kommer in må se ljuset.

Luk 8:17 Ty ingenting är hemligt, som inte skall bli uppenbart; och ingenting är dolt, som inte skall bli känt och spridas.

Luk 8:18 Se därför till hur ni hör: ty var och en som har, åt honom skall ges, och var och en som inte har, från honom skall man ta även det som han tycks ha.

Luk 8:19 ¶ Då kom hans moder och hans bröder till honom, och de kunde inte komma till honom på grund av trängseln.

Luk 8:20 Och några sade till honom, Din moder och dina bröder står utanför, och vill träffa dig.

Luk 8:21 Han svarade och sade till dem, Min moder och mina bröder är de som höra ordet av Gud, och gör det.

Luk 8:22 ¶ Det hände sig en viss dag, att han gick ombord på ett skepp med sina lärjungar: och sade till dem, Låt oss gå över till andra sidan sjön. Och de gav sig iväg.

Luk 8:23 Men när de seglade somnade han: och en stormvind kom över sjön; och de blev vattenfyllda, och var i fara.

Luk 8:24 Och de kom till honom, och väckte honom, och sade, Mästare, mästare, vi förgås. Då stod han upp, och gav vindarna och vattnets rasande kraft en tillrättavisning: och de upphörde, och det blev lugnt.

Luk 8:25 Och han sade till dem, Var är er tro? Och de blev förskräckta och förundrade sig, och sade till varandra, Vad är detta för en människa! ty han befaller till och med vindarna och vattnet, och de lyder honom.

Luk 8:26 ¶ Och de kom till Gadaréernas land, som ligger mitt emot Galileen.

Luk 8:27 Och när han gick ut i land, mötte han utanför staden en viss man, som hade djävlar länge, och som inte hade några kläder på sig, och inte heller bodde i något hus, utan i gravarna.

Luk 8:28 När han fick se Jesus, ropade han, och föll ned för honom, och sade med hög röst, Vad har jag med dig att göra, Jesus, du den Högste Gudens Son? Jag ber dig, plåga mig inte.

Luk 8:29 (Ty han hade befallt den orena anden att gå ut ur mannen. Ty den hade ofta fångat honom, och han var bunden med kedjor och fotbojor, men han bröt bojorna, och drevs av djävulen ut i vildmarken.)

Luk 8:30 Och Jesus frågade honom, och sade, Vad är ditt namn? Han svarade, Legion: eftersom många djävlar hade kommit in i honom.

Luk 8:31 Och de bad honom att han icke skulle beordra dem att gå ut i djupet.

Luk 8:32 Och det fanns en stor hjord med många svin som åt vid berget: och de bad honom att han skulle låta dem gå in i dem. Och han lät dem göra det.

Luk 8:33 Då gick de onda andarna ut ur mannen, och gick in i svinen: och hjorden sprang våldsamt nedför en brant sluttning i sjön, och blev kvävd.

Luk 8:34 Och när de som hade utfodrat dem såg vad som hade skett, flydde de, och berättade det i staden och på landsbygden.

Luk 8:35 Då gick de ut för att se vad som hade skett; och när de kom till Jesus, fann de mannen, ur vilken djävlarna hade gått ut, sittande vid Jesu fötter, klädd, och vid sina sinnens fulla bruk: då blev de rädda.

Luk 8:36 Även de som såg det berättade för dem hur den som var besatt av djävlarna blev helad.

Luk 8:37 ¶ Då bad hela folket från trakten runtom Gadaréernas land honom att lämna dem; ty de blev tagna av stor fruktan; och han steg upp i skeppet, och återvände tillbaka.

Luk 8:38 Den man från vilken djävlarna hade gått ut bad honom om att få vara med honom: men Jesus skickade iväg honom, och sade,

Luk 8:39 Återvänd till ditt eget hus, och visa hur stora ting Gud har gjort med dig. Och han gick sin väg, och förkunnade i hela staden hur stora ting Jesus hade gjort med honom.

Luk 8:40 Och det hände att när Jesus kom tillbaka, tog folket emot honom med glädje: ty alla väntade på honom.

Luk 8:41 ¶ Och, se, det kom en man vid namn Jairus, som var föreståndare för synagogan: och han föll ned för Jesu fötter, och bad honom komma in i sitt hus:

Luk 8:42 Ty han hade en enda dotter, som var omkring tolv år gammal, och hon låg döende. Men när han gick bort trängdes folket kring honom.

Luk 8:43 ¶ Och en kvinna som hade blodsutgjutning i tolv år, och som hade lagt hela sitt uppehälle på läkare, förmådde inte heller bliva botad av någon,

Luk 8:44 Och hon kom bakom honom, och rörde vid kanten av hans klädnad: och genast upphörde hennes blodsutgjutning.

Luk 8:45 Och Jesus sade, Vem rörde vid mig? När alla förnekade, sade Petrus och de som var med honom, Mästare, folket tränger sig på dig och pressar dig, och du säger, Vem har rört vid mig?

Luk 8:46 Och Jesus sade, Någon har rört vid mig: ty jag kände att kraften har gått ut ur mig.

Luk 8:47 Och när kvinnan såg att hon icke förblev dold, kom hon darrande, och föll ned inför honom, och berättade för honom inför allt folket varför hon hade rört vid honom, och hur hon genast blev helad.

Luk 8:48 Och han sade till henne, Dotter, var glad: din tro har gjort dig hel; gå i frid.

Luk 8:49 Medan han ännu talade, kom en man från synagogans föreståndares hus och sade till honom, Din dotter är död; oroa inte Mästaren.

Luk 8:50 Men när Jesus hörde det, svarade han honom, och sade, Frukta icke: bara tro, och hon skall bliva gjord hel.

Luk 8:51 Och när han kom in i huset, lät han ingen annan gå in, utom Petrus, Jakob, och Johannes, samt flickans fader och moder.

Luk 8:52 Och alla grät, och sörjde henne: men han sade, Gråt icke; hon är icke död, utan sover.

Luk 8:53 Och de hånskrattade åt honom, eftersom de visste att hon var död.

Luk 8:54 Och han lät dem alla gå ut, och tog henne vid handen, och ropade, och sade, Flicka, Stå upp.

Luk 8:55 Då kom hennes ande tillbaka, och hon stod genast upp: och han befallde dem att giva henne mat.

Luk 8:56 Hennes föräldrar blev förvånade: men han befallde dem att de inte skulle berätta för någon om vad som hade hänt.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 9

1. Kristus sänder sina Apostlar att utföra mirakler och att predika. 7. Herodes önskade att få träffa Kristus. Kristus mättar fem tusen. 18. Han frågar vad världen har för uppfattning om honom. 23. Han berättar för alla om sitt tålamod. 28. Transfigurationen. 37. Han helar den sinnessjuke: 43. Återigen förvarnar han sina lärjungar om sitt Lidande: 46. Han berömmer ödmjukhet: 51. Han uppmanar dem att visa mildhet mot alla, utan hämndbegär. 57. Många skulle följa honom, men på vissa villkor.

Luk 9:1 DÄREFTER kallade han sina tolv lärjungar till sig och gav dem makt och auktoritet över alla djävlar, och att bota sjukdomar.

Luk 9:2 Och han sände dem för att predika Guds rike, och att hela de sjuka.

Luk 9:3 Och han sade till dem, Ta ingenting med er för resan, varken stavar eller matväska, varken bröd, eller pengar; och hava icke heller två rockar vardera.

Luk 9:4 Och i vilket hus ni än går in i, så stannar ni där, och res sedan vidare.

Luk 9:5 Och var och en som inte vill ta emot er, när ni går ut ur den staden, så skakar ni, av er själva stoftet från era fötter till ett vittnesbörd mot dem.

Luk 9:6 Och de gick ut, och vandrade omkring i städerna, och predikade evangeliet, och botade överallt.

Luk 9:7 När nu fyrfursten Herodes hörde allt vad han hade gjort: blev han förvirrad, eftersom det hade sagts av några, att Johannes hade uppstått från de döda;

Luk 9:8 Och av några, att Elia hade uppenbarat sig; och av andra, att en av de gamla profeterna hade uppstått igen.

Luk 9:9 Och Herodes sade, Johannes har jag halshuggit: men vem är denne, om vilken jag har hört sådant? Och han ville se honom.

Luk 9:10 ¶ Och Apostlarna, när de återvände, berättade de för honom allt vad de hade gjort. Då tog han dem med sig, och gick i enrum till en öde plats som hörde till staden Betsaida.

Luk 9:11 Och folket, när de fick veta det, följde honom: och han tog emot dem, och talade till dem om Guds rike, och helade dem som behövde helas.

Luk 9:12 Och när dagen började gå mot sitt slut, kom de tolv, och sade till honom, Sänd bort folkskaran, så att de kan gå till städerna och trakterna runt omkring, och stanna, och få mat och husrum: vi äro ju här på en öde plats.

Luk 9:13 Men han sade till dem, Ge dem att äta. Och de svarade, Vi hava endast fem bröd och två fiskar; om vi inte skulle gå och köpa mat till alla dessa människor.

Luk 9:14 Ty de var omkring fem tusen män. Och han sade till sina lärjungar, Få dem att sätta sig ner i grupper om femtio.

Luk 9:15 Och de gjorde så, och fick dem alla att sätta sig ner.

Luk 9:16 Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, och såg upp mot himmelen, och han välsignade dem, och bröt dem, och gav dem åt lärjungarna för att de skulle ställa fram dem inför folket.

Luk 9:17 Och de åt, och blevo alla mätta: och av de rester som blev över för dem fylldes tolv korgar.

Luk 9:18 ¶ Och det hände sig, att när han var ensam och bad, var hans lärjungar med honom: och han frågade dem, och sade, Vem säger folket att jag är?

Luk 9:19 De svarade, Johannes Döparen; men några sade, Elia; och andra sade, att en av de gamla profeterna har uppstått igen.

Luk 9:20 Han sade till dem, Men vem säger ni att jag är? Petrus svarade och sade, Kristus av Gud.

Luk 9:21 Och han gav dem en sträng uppmaning, och befallde dem att inte berätta detta för någon;

Luk 9:22 Och sade, Människosonen måste lida mycket, och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda, och dödas, och uppstå på tredje dagen.

Luk 9:23 ¶ Och han sade till dem alla, Om någon vill följa efter mig, skall han förneka sig själv, och ta upp sitt kors dagligen, och följa mig.

Luk 9:24 Ty var och en som vill rädda sitt liv skall förlora det: men den som förlorar sitt liv för min skull, skall rädda det.

Luk 9:25 Ty vad gynnar det en man, om han vinner hela världen, och förlorar sig själv, eller bliva förkastad?

Luk 9:26 Ty var och en som skäms för mig och för mina ord, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin egen, och sin Faders härlighet, och i de heliga änglarnas.

Luk 9:27 Men jag säger er i sanning, att det finns några som står här, och som inte skall smaka döden, förrän de får se Guds rike.

Luk 9:28 ¶ Och ungefär åtta dagar efter dessa ord, tog han Petrus och Johannes och Jakob med sig, och gick upp på ett berg för att be.

Luk 9:29 Och medan han bad, blev hans anletsdrag förändrat, och hans kläder blev vita och glänsande.

Luk 9:30 Och, se, då talade två män med honom, som var Moses och Elia:

Luk 9:31 Som visade sig i härlighet, och talade om hans död som han skulle fullborda i Jerusalem.

Luk 9:32 Men Petrus och de som var med honom var tunga av sömn: och när de vaknade upp, fick de se hans härlighet, och de två männen som stod med honom.

Luk 9:33 Och det hände sig, att när de hade gått ifrån honom, sade Petrus till Jesus, Mästare, det är bra att vi är här: låt oss göra tre hyddor; en för dig, en för Mose, och en för Elia: utan att veta vad han sade.

Luk 9:34 Medan han så talade, kom ett moln, och överskuggade dem: och de fruktade när de så kom in i molnet.

Luk 9:35 Och en röst kom ut från molnet, och sade, Denne är min älskade Son: hören honom.

Luk 9:36 Och när rösten hade gått förbi, fann man Jesus ensam. Och de höll tyst om det, och de berättade inte för någon på den tiden något av det som de hade sett.

Luk 9:37 ¶ Och det hände sig, att nästa dag, när de hade kommit ner från kullen, kom mycket folk honom till mötes.

Luk 9:38 Och, se, då ropade en man i sällskapet, och sade, Mästare, se till min son: ty han är min enda son.

Luk 9:39 Och, se, en ande tar honom, och han skriker plötsligt till; och den hade honom att krampa igen så att han tuggar fradga, och mörbultar honom och lämnar honom knappt.

Luk 9:40 Och jag bad dina lärjungar att driva ut honom; men de kunde inte göra det.

Luk 9:41 Jesus svarade och sade, O du trolösa och fördärvade generation, huru länge skall jag vara hos er, och härda ut med er? Ta hit din son.

Luk 9:42 Och medan han ännu var på väg, kastade djävulen ned honom, och hade honom att krampa. Och Jesus tillrättavisade den orena anden, och helade barnet, och överlämnade honom till sin fader.

Luk 9:43 ¶ Och alla häpnade över Guds väldiga kraft. Men medan de alla förundrade sig över allt vad Jesus gjorde, sade han till sina lärjungar,

Luk 9:44 Låt dessa ord sjunka in i era öron: ty Människosonen skall överlämnas i människornas händer.

Luk 9:45 Men de förstod icke detta ord, och det var för dem dolt, så att de icke kunde förstå det: och de fruktade för att fråga honom om detta ord.

Luk 9:46 ¶ Då uppstod en diskussion bland dem, om vem av dem som skulle bli störst.

Luk 9:47 Och Jesus, såg deras hjärtas tankar, och tog ett barn, och ställde det bredvid honom,

Luk 9:48 Och sade till dem, Var och en som tar emot detta barn i mitt namn tar emot mig: och var och en som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig: ty han som är minst bland er alla, skall bli stor.

Luk 9:49 Johannes svarade och sade, Mästare, vi har sett att någon driver ut onda andar i ditt namn; men vi förbjuder honom, eftersom han inte följer med oss.

Luk 9:50 Jesus sade till honom, Förbjud honom inte: ty den som inte är emot oss är för oss.

Luk 9:51 Och de hände sig, när den tiden var kommen att han skulle bli upptagen, att han orubbligt vände sitt ansikte till att gå till Jerusalem,

Luk 9:52 Och han sände budbärare framför sig: och de gick åstad och kom in i en Samaritisk by, för att göra sig redo för honom.

Luk 9:53 Och de tog inte emot honom, eftersom hans ansikte såg ut som om han skulle gå till Jerusalem.

Luk 9:54 När hans lärjungar Jakob och Johannes såg detta, sade de, Herre, vill du att vi skall kommendera att eld skall komma ner från himmelen, och förtära dem, såsom Elia gjorde?

Luk 9:55 Men han vände sig om, och tillrättavisade dem, och sade, Ni vet inte vilken ande ni är av.

Luk 9:56 Ty Människosonen har inte kommit för att förstöra människors liv, utan för att rädda dem. Och de gick till en annan by.

Luk 9:57 ¶ Och det hände sig, att, när de gick på vägen, sade en viss man till honom, Herre, jag vill följa dig vart du än går.

Luk 9:58 Jesus sade till honom, Rävar har lyor och luftens fåglar har bon; men Människosonen har ingenstans att lägga sitt huvud.

Luk 9:59 Och han sade till en annan, Följ mig. Men han sade, Herre, låt mig först gå och begrava min fader.

Luk 9:60 Jesus sade till honom, Låt de döda begrava sina döda: men gå du och förkunna Guds rike.

Luk 9:61 Och en annan sade, Herre, jag vill följa dig; men låt mig först gå och säga farväl, till dem som är hemma hos mig.

Luk 9:62 Och Jesus sade till honom, Ingen man, som har satt sin hand till plogen, och blickar tillbaka, är lämpad för Guds rike.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 10

1. Kristus sänder genast ut sjuttio lärjungar för att utföra mirakel och predika: 17. Han förmanar dem att vara ödmjuka och att glädja sig: 21. Han tackar sin Fader för hans nåd: 23. Han förhärligar sin Kyrkas lyckliga tillstånd: 25. Undervisar en viss Laglärd hur man uppnår evigt liv, och till att betrakta var och en som sin granne, som behöver hans barmhärtighet: 41.  Han tillrättavisar Marta och lovordar hennes syster Maria.

Luk 10:1 EFTER detta utsåg också Herren sjuttio andra, och sände dem två och två framför sitt ansikte till alla städer och platser, dit han själv skulle komma.

Luk 10:2 Därför sade han till dem, Skörden är verkligen stor, men arbetarna är få: be ni därför att skördens herre, att han må sända ut arbetare till sin skörd.

Luk 10:3 Gå nu iväg: se, jag sänder er ut som lamm bland vargar.

Luk 10:4 Bär varken penningsäck, inte heller matväska, inte heller skor: och hälsa inte på någon på vägen.

Luk 10:5 Och i vilket hus ni än går in i, så säg först, Frid vare med detta hus.

Luk 10:6 Och om fridens son finns där, så skall din frid vila på den: om inte, så skall den åter vända sig till dig.

Luk 10:7 Och i samma hus stanna kvar, ät och drick av det som de ger: ty arbetaren är värd sin lön. Gå inte från hus till hus.

Luk 10:8 Och i vilken stad ni än kommer in i, och de tar emot er, ät sådana saker som ställs framför dig:

Luk 10:9 Och hela de sjuka som finns där, och säg till dem, Guds rike har kommit nära dig.

Luk 10:10 Men till vilken stad du än går in, och de inte tar emot eder, så gå ut på dess gator, och säg,

Luk 10:11 Även själva stoftet från er stad, som håller sig fast på oss, viftar vi bort mot er: men trots detta var ändå förvissade om, att Guds rike har kommit nära er.

Luk 10:12 Men jag säger eder, att det på den dagen skall bli mer uthärdligt för Sodom, än för den staden.

Luk 10:13 Ve dig, Korasin! ve dig, Betsaida! ty om de mäktiga gärningar som har skett i Tyrus och Sidon, och som har skett hos er, så hade de för länge sedan omvänt sig, och suttit i säckväv och aska.

Luk 10:14 Men det skall vara mer uthärdligt för Tyrus och Sidon vid domen, än för eder.

Luk 10:15 Och du, Kapernaum, som är upphöjd till himmelen, skall bliva nedstörtad till helvetet.

Luk 10:16 Han som hör er hör mig; men den som föraktar er föraktar mig; och han som föraktar mig föraktar honom som har sänt mig.

Luk 10:17 ¶ Och de sjuttio återvände med glädje, och sade, Herre, till och med djävlarna är underordnade oss genom ditt namn.

Luk 10:18 Och han sade till dem, Jag såg Satan som en blixt falla ned från himmelen.

Luk 10:19 Se, jag ger till er makt att trampa på ormar och skorpioner, och över all fiendens makt: och ingenting skall på något sätt skada er.

Luk 10:20 Trots detta gläds inte, att andarna är underordnade er; utan gläds snarare, åt att era namn är skrivna i himmelen.

Luk 10:21 ¶ I den stunden gladde sig Jesus i anden, och sade, Jag tackar dig, O Fader, himmelens och jordens Herre, för att du har gömt dessa ting för de kloka och förståndiga, och uppenbarat dem för småbarn: så är det, Fader, ty så var det gott i din åsyn.

Luk 10:22 Allting är mig överlämnat av min Fader: och ingen vet vem Sonen är, utom Fadern; och vem Fadern är, utom Sonen, och han somSonen vill uppenbara honom för.

Luk 10:23 ¶ Och han vände sig om till sina lärjungar, och sade, Välsignade är de ögon som ser det som ni ser:

Luk 10:24 Ty jag säger er, att många profeter och kungar har velat se det som ni ser, men inte sett det, och höra det som ni hör, men inte hört det.

Luk 10:25 Och, se, då stod en viss laglärd upp, och frestade honom, och sade, Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?

Luk 10:26 Han sade till honom, Vad står skrivet i lagen? hur läser du?

Luk 10:27 Och han svarade och sade, Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, och av hela din själ, och av hela din styrka, och av hela ditt sinne; och din nästa såsom dig själv.

Luk 10:28 Och han sade till honom, Du har svarat rätt: gör detta, så skall du skall leva.

Luk 10:29 Men han, ville rättfärdiga sig själv, och sade till Jesus, Vem är min nästa?

Luk 10:30 Och Jesus svarade och sade, En viss man gick ner från Jerusalem till Jeriko, och föll bland tjuvar, som berövade honom hans kläder, och sårade honom, och gick därifrån, och lämnade honom halvdöd.

Luk 10:31 Och en viss präst kom av en slump ner den vägen: och när han såg honom, gick han över på andra sidan.

Luk 10:32 Och likaså en Levit, när han kom till platsen, och såg på honom, och gick sedan förbi på andra sidan.

Luk 10:33 Men en viss Samarit, medan han färdades, kom fram till den plats där han var; och när han såg honom, förbarmade han sig över honom,

Luk 10:34 Och han gick till honom, och förband hans sår, och hällde olja och vin i dem, och sedan satte han honom på sitt eget djur, och förde honom till ett värdshus, och tog hand om honom.

Luk 10:35 Och när han sedan gick iväg på morgonen, tog han ut två penningar, och gav dem åt värden, och sade till honom, Ta hand om honom; och vad du än spenderar mer, när jag kommer igen, kommer jag att återbetala dig.

Luk 10:36 Vilken av dessa tre, tror du, har varit den mannens nästa som föll bland tjuvarna?

Luk 10:37 Och han sade, Den som förbarmade sig över honom. Då sade Jesus till honom, Gå, och gör du likadant.

Luk 10:38 ¶ Nu hände det sig, att medan de gick, att han kom in till en viss by: och en viss kvinna som hette Marta tog emot honom in till sitt hus.

Luk 10:39 Och hon hade en syster som hette Maria, och hon satt också vid Jesu fötter, och hörde hans ord.

Luk 10:40 Men Marta var besvärad med allt betjänande, och kom till honom, och sade, Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig att betjäna ensam? Säg därför till henne, att hon må hjälpa mig.

Luk 10:41 Jesus svarade och sade till henne, Marta, Marta, du har omsorg och är bekymrad över många ting:

Luk 10:42 Men en sak är nödvändig: och Maria har valt den goda delen, som icke skall tas ifrån henne.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 11

1. Kristus lär oss att be, och det med iver: 11. Han försäkrar att Gud kommer att giva oss goda ting. 14. Han kastar ut en stum djävul, och tillrättavisar de hädiska Fariséerna: 28. och visar vilka som är välsignade. 29. predikar för folket, 37. och kritiserar de yttre skenbara heligheterna hos Fariséerna, de Skriftlärda och de Laglärda.

Luk 11:1 OCH det hände sig, att han bad på en viss plats, när han upphörde att bedja, sade en av hans lärjungar till honom, Herre, lär oss att bedja, såsom Johannes lärde sina lärjungar.

Luk 11:2 Och han sade till dem, När ni bedjen, säg, Fader vår som är i himmelen, Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike. Må din vilja ske, såsom i himmelen, så ock på jorden.

Luk 11:3 Giv oss dag efter dag vårt dagliga bröd.

Luk 11:4 Och förlåt oss våra skulder, ty också vi förlåter alla som äro oss skyldiga. Och led oss inte in i frestelse; utan befria oss ifrån ondo.

Luk 11:5 Och han sade till dem, Vem av er har en vän, och går till honom vid midnatt, och säger till honom, Vän, låna mig tre bröd;

Luk 11:6 Ty en vän till mig har under sin färd kommit till mig, och jag har inget att sätta fram åt honom?

Luk 11:7 Och han som kommer inifrån skall svara och säga, Besvära mig inte: dörren är nu stängd, jag och mina barn hava gott till sängs; jag kan inte stiga upp och ge dig.

Luk 11:8 Jag säger eder: Även om han inte vill stiga upp och ge honom, därför att han är hans vän, eftersom han är så angelägen så skall han stiga upp och ge honom så många som han behöver.

Luk 11:9 Och jag säger till er, Be, så skall det bliva er givet; sök, och ni skall finna; knacka, och så skall det öppnas för er.

Luk 11:10 Ty var och en som ber får, och han som söker finner, och för honom som knackar på skall den öppnas.

Luk 11:11 Om en son ber om bröd av någon av er som är en fader, kommer han då att ge honom en sten? eller om han ber om en fisk, kommer han istället för en fisk ge honom en orm?

Luk 11:12 Eller om han ber om ett ägg, kommer han då att ge honom en skorpion?

Luk 11:13 Om ni nu, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor: hur mycket mer skall då inte er himmelske Fader ge den Helige Ande till dem som ber honom?

Luk 11:14 ¶ Och han höll på att kasta ut en djävul, och den var stum. Och det hände sig, när djävulen hade gått ut, talade den stumme; och folket förundrades.

Luk 11:15 Men några av dem sade, Han kastar ut djävlar genom Beelzebub djävlarnas furste.

Luk 11:16 Och andra, frestade honom, och begärde av honom ett tecken från himmelen.

Luk 11:17 Men han, som visste deras tankar, sade till dem, Varje rike som är splittrat mot sig självt förs till ödeläggelse; och ett hus som är splittrat mot sig själv faller.

Luk 11:18 Om också Satan är splittrad mot sig själv, hur skall då hans rike bestå? eftersom ni säger att jag kastar ut djävlar genom Beelzebub.

Luk 11:19 Och om jag genom Beelzebub kastar ut djävlar, med vem kastar era söner ut dem? därför skola de vara era domare.

Luk 11:20 Men om jag med Guds finger kastar ut djävlar, så är det ingen tvekan om att Guds rike har kommit till er.

Luk 11:21 När en beväpnad stark man vaktar sitt palats, är hans gods i frid:

Luk 11:22 Men när en starkare än han själv kommer över honom, och besegrar honom, då tar han ifrån honom all den rustning som han hade förtröstat på, och fördelar sitt byte.

Luk 11:23 Han som inte är med mig är emot mig: och han som inte samlar med mig han skingrar.

Luk 11:24 När den orene anden har gått ut ur en man, går han genom torra trakter, sökande vila; och ej finnande någon, säger han, Jag skall återvända till mitt hus varifrån jag kom ut.

Luk 11:25 Och när han kommer, finner han den sopad och putsad.

Luk 11:26 Då går han iväg, och tar till sig sju andra andar som är mer onda än han själv; och de går in och bor där: och det senare tillståndet hos den mannen är värre än det första.

Luk 11:27 Och det hände sig, medan han talade så, höjde en viss kvinna i sällskapet sin röst, och sade till honom, Välsignat är det moderliv som bar dig, och de bröst som haver dig ammad.

Luk 11:28 Men han sade, Ja snarare, välsignad är de som hör ordet av Gud, och håller det.

Luk 11:29 ¶ Och när folket hade samlats tätt samman, började han säga, Detta är en ond generation: de söker ett tecken; men inget annat tecken skall ges åt dem, än profeten Jona's tecken.

Luk 11:30 Ty liksom Jona var ett tecken för Nineviterna, så skall också Människosonen vara ett tecken för denna generation.

Luk 11:31 Och i domen skall drottningen från söder stå upp tillsammans med männen i denna generation och fördöma dem; ty hon har kommit från jordens yttersta gräns för att höra Salomos vishet, och se, här är en större än Salomo.

Luk 11:32 Männen i Nineve skola stå upp i domen tillsammans med denna generation och fördöma det: ty de omvände sig efter Jona's predikan; och, se, en större än Jonas är här.

Luk 11:33 Ingen man, när han tänder ett ljus, sätter det på ett hemligt ställe, inte heller under en skäppa, utan på en ljusstake, för att de som kommer in skall se ljuset.

Luk 11:34 Kroppens ljus är ögat: därför när ditt öga är sund, är hela din kropp full av ljus; men när ditt öga är ont, är också din kropp full av mörker.

Luk 11:35 Se därför till att ljuset i dig inte blir mörker.

Luk 11:36 Om nu hela din kropp är full av ljus och ingen del är mörk, så skall hela kroppen vara full av ljus, som när ljuset från ett stearinljus ger dig ljus.

Luk 11:37 ¶ Och medan han talade, bad en viss Farisé honom att äta middag med honom: och han gick in, och satte sig till bords.

Luk 11:38 Och när Fariséen såg det, förundrade han sig över att han inte hade tvättat sig före middagen.

Luk 11:39 Och Herren sade till honom, Ni Fariséer gör nu visserligen bägaren och fatet rent på utsidan, men ert inre är fullt av plundring och ondska.

Luk 11:40 Ni dårar, har inte den som har gjort det yttre också gjort det inre?

Luk 11:41 Ge hellre allmosor av det som ni har; och, se, då blir allting rent för er.

Luk 11:42 Men ve er, Fariséer! ty ni ger tionde åt mynta och vinruta och alla slags örter, och som förbigår domen och Guds kärlek: dessa borde ni hava gjort, och inte låta det andra vara ogjort.

Luk 11:43 Ve er, Fariséer, ty ni älskar de högsta platserna i synagogorna och hälsningar på marknaderna.

Luk 11:44 Ve er, ni skriftlärda och Fariséer, ni hycklare! ty ni är som gravar som inte syns, och de som vandrar över dem är inte medvetna om dem.

Luk 11:45 ¶ Då svarade en av de laglärda, och sade till honom, Mästare, med dina ord förebrår du också oss.

Luk 11:46 Och han sade, Ve er också, ni laglärda! ty ni lastar männen med bördor som är svåra att bära, och ni själva vidrör inte vid bördorna med ett enda av era fingrar.

Luk 11:47 Ve er! ty ni bygger profeternas gravar, och era fäder har dödat dem.

Luk 11:48 Sannerligen bär ni vittnesbörd om att ni tillåter era fäders gärningar: ty de dödade dem, och ni bygger deras gravar.

Luk 11:49 Därför sade också Guds visdom, Jag skall sända dem profeter och apostlar, och några av dem skola de döda och förfölja:

Luk 11:50 För att alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, skall krävas av denna generation;

Luk 11:51 Från Abels blod till Sakarias blod, som har förgåtts mellan altaret och templet: sannerligen säger jag er, Det skall krävas av denna generation.

Luk 11:52 Ve er, laglärda! ty ni har tagit bort kunskapens nyckel: själva har ni inte gått in, och dem som ville gå in hindrade ni.

Luk 11:53 Och medan han sade detta till dem, började de skriftlärda och Fariséerna enträget uppmana honom, och provocera honom att tala om många ting:

Luk 11:54 De låg på lur efter honom, och försökte fånga något ur hans mun, för att kunna anklaga honom.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 12

1. Kristus predikar till sina lärjungar att undvika hyckleri, och rädsla i att sprida hans doktrin: 13. Han varnar folket att akta sig för girighet genom liknelsen om den rike mannen som byggde större lador. 22. Vi får inte vara alltför oroade över jordiska ting, 31. utan ska söka Guds rike, 33. ge allmosor, 36. vara redo att vid en knackning öppna för vår Herre närhelst han kommer. 41. Kristus tjänare ska ta hand om sitt uppdrag, 49. och förvänta sig förföljelse. 54. Människorna måste ta till vara på denna nådens tid, 58. eftersom det är fruktansvärt att dö utan försoning.

Luk 12:1 UNDER tiden, när en oräknelig folkskara hade samlats, i den mån att de trampade på varandra, började han först och främst säga till sina lärjungar, Akta er för Fariséernas surdeg, som är hyckleri.

Luk 12:2 Ty det finns ingenting som är dolt, som inte skall uppenbaras; och inget som är gömt, som inte skall bliva känt.

Luk 12:3 Därför skall allt vad ni har talat i mörkret höras i ljuset; och det som ni har talat i örat i kamrarna skall utropas på hustaken.

Luk 12:4 Och jag säger till er mina vänner, Frukten icke för dem som dödar kroppen, och har därefter inget mer som de kan göra.

Luk 12:5 Men jag vill förvarna er om vem ni skall frukta: Frukten honom, som efter att han har dödat har makt att kasta i helvetet; ja, jag säger till er: Frukten honom.

Luk 12:6 Säljs inte fem sparvar för två öre, och utan att en enda av dem glöms bort inför Gud?

Luk 12:7 Men till och med hårstråna på ditt huvud är alla räknade. Frukten därför icke; ni är mer värdefulla än många sparvar.

Luk 12:8 Och jag säger er, Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också Människosonen bekänna inför Guds änglar:

Luk 12:9 Men den som förnekar mig inför människorna skall förnekas inför Guds änglar.

Luk 12:10 Och var och en som talar ett ord mot Människosonen, skall få det förlåtet: men han som hädar mot den Helige Ande skall inte få det förlåtet.

Luk 12:11 Och när man för er till synagogor, och till domare, och till makthavare, då skall ni inte tänka på hur eller vad ni skall svara, eller vad ni skall säga:

Luk 12:12 Ty den Helige Ande skall i samma stund lära er vad ni skall säga.

Luk 12:13 Och då sade en av de andra till honom, Mästare, tala till min broder, så att han delar arvet med mig.

Luk 12:14 Då sade han till honom, Man, vem har gjort mig till domare eller skiljedomare över dig?

Luk 12:15 Och han sade till dem, Se upp och akta er för girighet: ty en mans liv består inte i överflödet av de saker som han äger.

Luk 12:16 Och han talade en liknelse till dem, och sade, En viss rik mans jord gav rikligt med frukt:

Luk 12:17 Och han tänkte inom sig själv, och sade, Vad skall jag göra, eftersom jag icke har något rum att lagra mina frukter på?

Luk 12:18 Och han sade, Detta skall jag göra: Jag skolen riva mina lador, och bygga större lador, och där skolen jag lagra alls mina frukter och alla mina ägodelar.

Luk 12:19 Och jag skolen säga till min själ, Själ, du har mycket gods som du har samlat på dig för många år; ta det lugnt, ät, drick och var glad.

Luk 12:20 Men Gud sade till honom, Du dåre, i natt skall din själ bliva krävd av dig: vad skall då de saker, som du har skaffat dig vara?

Luk 12:21 Så är det med den som samlar en skatt åt sig själv, och inte är rik inför Gud.

Luk 12:22 ¶ Och han sade till sina lärjungar, Därför säger jag till er, Tänk inte för ert liv, på vad ni skall äta; inte heller för kroppen, vad ni skall kläda er med.

Luk 12:23 Livet är mer än kött, och kroppen mer än kläder.

Luk 12:24 Tänk på korparna: som varken sår eller skördar; som varken har förrådshus eller lada; och som Gud föder dem; hur mycket bättre är inte ni än fåglarna?

Luk 12:25 Och vem av er kan med sitt omsorg lägga till en enda aln till sin kroppslängd?

Luk 12:26 Om ni nu inte förmår att göra det minsta, varför skolen ni bekymra er över det övriga?

Luk 12:27 Tänk på hur liljorna hur de växer: de sliter inte, de spinner inte; och ändå säger jag er, att Salomo i all sin härlighet inte var klädd som en av dessa.

Luk 12:28 Om nu Gud på detta sätt klär gräset, som i dag står på fältet, och i morgon kastas i ugnen; hur mycket mer skall han då kläda er, O ni klentrogna?

Luk 12:29 Och ni skall inte söka efter vad ni skall äta, eller vad ni skall dricka, och ni skall icke heller hava ett tveksamt sinnelag.

Luk 12:30 Ty efter alla dessa ting söker världens nationer efter: och er Fader vet att ni har behov av dessa ting.

Luk 12:31 ¶ Men hellre sök ni Guds rike, så skall allt detta läggas till eder.

Luk 12:32 Frukta inte, min lilla hjord; ty det är er Faders välbehag att ge er riket.

Luk 12:33 Sälj det ni har, och ge allmosor; skaffa er penningsäckar som inte föråldras, en skatt i himmelen som inte förgås, där ingen tjuv närmar sig, och ingen mal fördärvar den.

Luk 12:34 Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Luk 12:35 Låt era höfter vara omsvepta, och era lampor brinnande;

Luk 12:36 Och ni skall likna män som väntar på sin herre, när han kommer tillbaka från bröllopet; för att när han kommer och knackar på, de genast kan öppna upp för honom.

Luk 12:37 Välsignad är de tjänare, som Herren skall när han kommer finna vakande: sannerligen säger jag er, att han skall omsvepa sig, och låta dem sätta sig till bords, och sedan skall han gå ut och betjäna dem.

Luk 12:38 Och om han kommer i andra eller tredje vakten, och finner dem så, välsignade äro dessa tjänare.

Luk 12:39 Och detta skall ni veta, att om husets ägare hade vetat vilken timme tjuven skulle komma, skulle han ha vakat, och icke låtit sitt hus bli uppbruten.

Luk 12:40 Var därför också ni redo: ty i den stund ni inte tänker er skall Människosonen komma.

Luk 12:41 Petrus sade till honom, Herre, talar du denna liknelse till oss, eller till alla?

Luk 12:42 Och Herren sade, Vem är då den trogne och kloke förvaltaren, som hans herre skall göra till ledare över sitt hushåll, för att ge dem deras del av maten i rätt tid?

Luk 12:43 Välsignad är den tjänare, som hans herre när han kommer skall finna att han så gör.

Luk 12:44 Av en sanning säger jag till er, att han skall göra honom till förvaltare över allt vad han äger.

Luk 12:45 Men om en sådan tjänare säger i sitt hjärta, Min herre dröjer med att komma, och han då börjar slå tjänarna och pigorna, och äter och dricker, och blir berusad;

Luk 12:46 Den tjänarens herre skall komma på en dag då han inte tittar efter honom, och i en timme då han inte är medveten om det, och han skall hugga honom i stycken, och kommer tilldela honom hans del med de som är utan tro.

Luk 12:47 Och den tjänaren, som har känt sin herres vilja, och som inte har förberett sig, och inte heller har gjort efter hans vilja, skall bliva slagen med många piskrapp.

Luk 12:48 Men han som inte visste det, men som begick dåd som förtjänar piskrapp, han skall bliva slagen med få piskrapp. Ty den som har fått mycket, av honom skall mycket krävas, och den som har fått mycket, av honom skall man begära ännu mer.

Luk 12:49 Jag har kommit för att sända eld på jorden; och vad skall jag göra, om den redan är tänd?

Luk 12:50 Men jag har ett dop att döpa mig med; och hur mycket är jag nu tvungen att vänta tills det är fullbordat!

Luk 12:51 Tror ni att jag har kommit för att ge fred på jorden? Jag säger er, Nej; utan snarare splittring:

Luk 12:52 Ty från och med nu skall fem personer i ett hus vara splittrade, tre mot två, och två mot tre.

Luk 12:53 Fadern skall så vara splittrad emot sonen, och sonen emot fadern; modern emot dottern, och dottern emot modern; svärmodern emot sin svärdotter, och svärdottern emot sin svärmor.

Luk 12:54 ¶ Han sade också till folket, När ni ser ett moln stiga upp från väster, säger ni genast, Det kommer en regnskur, och så är det.

Luk 12:55 Och när ni ser sydvinden blåsa, säger ni, Det skall bli hetta; och så sker.

Luk 12:56 Ni hycklare, ni kan urskilja himmelens och jordens utseende, men hur kommer det sig att ni inte kan urskilja denna tid?

Luk 12:57 Ja, varför dömer ni då inte själva vad som är rätt?

Luk 12:58 ¶ När du går med din motståndare till domaren, när du är på väg, skall du vara uppmärksam så att du må bliva förlikad med honom; så att han inte drar dig till domaren, och domaren överlämnar dig till officeren, och officeren kastar dig i fängelse.

Luk 12:59 Jag säger dig, att du inte skall lämna detta område, förrän du har betalat till sista öret.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 13

1. Kristus predikar omvändelse efter Galiléernas och andras straff. 6. Det fruktlösa fikonträdet må inte stå kvar. 11. Han helar kvinnan med krokig rygg. 18. Han visar ordets kraftfulla verkan i sina utvaldas hjärtan genom liknelsen om senapskornet och surdegen. 24. Han manar till att gå in genom den trånga porten. 31. och tillrättavisar Herodes och Jerusalem.

Luk 13:1 VID den tiden fanns det några som berättade för honom om Galiléerna, vars blod Pilatus hade blandat med deras offer.

Luk 13:2 Jesus svarade och sade till dem, Tror ni att dessa Galiléer är syndare framför alla andra Galiléer, eftersom de har lidit sådant?

Luk 13:3 Jag säger er, Nej, men om ni inte omvänder er, skall ni alla förgås.

Luk 13:4 Eller de arton, över vilka tornet i Siloam föll, och dödade dem, tror ni att de var syndare framför alla andra människor som bodde i Jerusalem?

Luk 13:5 Jag säger er, Nej, men om ni inte omvänder er, så skall ni alla förgås.

Luk 13:6 ¶ Han talade också denna liknelse; En viss man som hade ett fikonträd planterat i sin vingård; och han kom och sökte efter frukt på det, men fann ingen.

Luk 13:7 Då sade han till den som skötte sin vingård, Se, i tre år har jag nu kommit för att söka frukt på detta fikonträd, men jag har inte funnit någon: hugg ned den; varför belastar den jorden?

Luk 13:8 Han svarade och sade till honom, Herre, låt den vara i fred även i år, till dess att jag har grävt runt omkring den, och stöttat den:

Luk 13:9 Och om den bär frukt, så är det bra; men om den inte gör det, så skall du därefter hugga ner den.

Luk 13:10 Och han undervisade på sabbaten i en av synagogorna.

Luk 13:11 Och, se, det fanns en kvinna som hade haft en svaghetens ande i arton år, och hon var krokryggig, och förmådde inte på något sätt att räta upp sig själv.

Luk 13:12 När Jesus fick se henne, kallade han henne till sig, och sade till henne, Kvinna, du är befriad från din svaghet.

Luk 13:13 Och han lade sina händer på henne: och genast rätade hon på sig, och prisade Gud.

Luk 13:14 Och då svarade synagogföreståndaren med förargelse, eftersom Jesus hade helat på sabbatsdagen, och sade till folket, Det finns sex dagar på vilka man bör arbeta: kom då och låt er helas på dessa dagar, och inte på sabbatsdagen.

Luk 13:15 Då svarade Herren honom, och sade, Du hycklare, löser inte var och en av er på sabbaten sin oxe eller åsna från stallet, och leder den till vatten?

Luk 13:16 Och borde inte denna kvinna, som är Abrahams dotter, och som Satan har bundit, se, dessa arton år, befrias från denna boja på sabbatsdagen?

Luk 13:17 När han hade sagt detta, skämdes alla hans motståndare: och allt folket gladde sig över allt det härliga som hade gjorts av honom.

Luk 13:18 ¶ Då sade han, Till vad liknar Guds rike? Och varmed skall jag likna det?

Luk 13:19 Det är som ett senapskorn, som en man tog, och kastade in i sin trädgård; och det växte, och blev ett stort träd; och luftens fåglar bodde i dess grenar.

Luk 13:20 Och han sade åter, Varmed skall jag likna Guds rike?

Luk 13:21 Det är som surdeg, som en kvinna tog och gömde i tre mått mjöl, tills det hela blev surdeg.

Luk 13:22 Och han vandrade genom städerna och byarna, och undervisade, på sin färd mot Jerusalem.

Luk 13:23 Då sade någon till honom, Herre, är det få som blir frälsta? Han svarade dem,

Luk 13:24 ¶ Sträva efter att gå in genom den trånga porten: ty många, säger jag till er, kommer att söka gå in, och skall inte detta förmå.

Luk 13:25 När husets herre har gått upp, och stängt dörren, och ni begynner att stå utanför, och knacka på dörren, och säga, Herre, Herre, öppna för oss; och då skall han svara och säga till eder, Jag vet inte varifrån ni är:

Luk 13:26 Då skall ni börja säga, Vi har ätit och druckit i din närvaro, och du har undervisat på våra gator.

Luk 13:27 Men han skall säga, Jag säger er, jag vet inte varifrån ni är; gå bort ifrån mig, alla ni missgärningens arbetare.

Luk 13:28 Det skall vara gråt och tandagnisslan, när ni skall se Abraham, och Isak, och Jakob, och alla profeterna, i Guds rike, men ni själva har blivit utkastade.

Luk 13:29 Och de skall komma från öster, och från väster, och från norr, och från söder, och de skall sätta sig ner i Guds rike.

Luk 13:30 Och, se, det finns de sista som skall bliva de första, och det finns de första som skall bliva de sista.

Luk 13:31 ¶ Samma dag kom några Fariséer, och sade till honom, Gå härifrån, och lämna denna plats: ty Herodes kommer att döda dig.

Luk 13:32 Och han sade till dem, Gå ni, och säg till räven, Se, jag kastar ut djävlar, och botar i dag och i morgon, och på tredje dagen skall jag bliva fullbordad.

Luk 13:33 Icke desto mindre måste jag gå i dag, och i morgon, och i övermorgon: ty det kan inte vara möjligt att en profet skulle förgås ut ur Jerusalem.

Luk 13:34 O Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna, och stenar dem som sänts till dig; hur ofta skulle jag icke hava velat samla dina barn, såsom en höna samlar sin avkomma under sina vingar, men ni har icke velat det.

Luk 13:35 Se, ert hus har lämnats öde för er: och sannerligen säger jag till er, Ni skall inte få se mig, förrän den tid kommer då ni skall säga, Välsignad är han som kommer i Herrens namn.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 14

2. Kristus helar vattusot på Sabbaten. 7. Lär ut ödmjukhet. 12. uppmanar att till fest bjuda de fattiga: 15. Under liknelsen om den stora måltiden visar han hur världsligt sinnade människor, som förkastar Guds ord, skall utestängas från himmelen. 25. De som vill vara hans lärjungar och bära sitt kors måste göra upp sina räkenskaper i förväg, så att de inte efteråt av skam vänder sig mot honom, 34. och blir helt odugliga, som salt som har förlorat sin sälta.

Luk 14:1 OCH det hände sig, när han gick in i huset till en av de främsta Fariséerna för att äta bröd på sabbatsdagen, att de vaktade på honom.

Luk 14:2 Och, se, det stod en viss man inför honom som hade vattusot.

Luk 14:3 Jesus svarade till de laglärda och Fariséerna, och sade, Är det tillåtet att hela på sabbaten?

Luk 14:4 Och de höll tyst. Och han tog honom, och helade honom, och lät honom gå;

Luk 14:5 Och han svarade dem, och sade, Vem av er har en åsna eller en oxe som har fallit in i en grop, och inte genast kommer att dra upp honom på sabbatsdagen?

Luk 14:6 Och åter kunde de inte svara honom på detta.

Luk 14:7 ¶ Och han framställde en liknelse för dem som var bjudna, när han iakttog hur de valde ut de bästa platserna; och sade till dem,

Luk 14:8 När någon bjuder dig till ett bröllop, skall du inte sätta dig i den högsta kammaren; ty det kan finnas någon bland de bjudna som är en mer ärofull man än du;

Luk 14:9 Och den som bjöd dig och honom att komma och säga till dig, Ge denne man plats; och du begynner med skam att ta den nedersta kammaren.

Luk 14:10 Men när du är bjuden, gå och sätt dig i den lägsta kammaren; så att den som har bjudit dig kommer och säger till dig, Min vän, gå upp högre upp: då skall du hava tillbedjan i närvaro av dem som sitter till bords med dig.

Luk 14:11 Ty var och en som upphöjer sig själv skall bliva förnedrad; och han som ödmjukar sig själv skall bliva upphöjd.

Luk 14:12 ¶ Då sade han ock till den som bjöd honom, När du ska hålla en måltid eller en kvällsmåltid, bjud inte dina vänner, inte heller dina bröder, eller dina släktingar, inte heller dina rika grannar; så att de inte också må bjuda dig tillbaka, och att en ersättning tillfaller dig.

Luk 14:13 Utan när du ska hålla en fest, så bjud de fattiga, krymplingar, de lama, och de blinda:

Luk 14:14 Och du skall bliva välsignad; ty de kan inte giva dig någon ersättning: ty du skall få din ersättning vid de rättfärdigas uppståndelse.

Luk 14:15 ¶ När en av dem som satt till bords med honom hörde detta, sade han till honom, Välsignad är hansom skall äta bröd i Guds rike.

Luk 14:16 Då sade han till honom, En man gjorde ett stort gästabud, och bjöd många:

Luk 14:17 Och han sände sin tjänare vid middagstid för att säga till dem som hade blivit bjudna, Kom; ty nu är allting färdigt.

Luk 14:18 Och de började alla med en gemensam röst att ursäkta sig. Den förste sade till honom, Jag har köpt ett stycke jord, och jag måste gå och se det: Jag ber dig att ursäkta mig.

Luk 14:19 En annan sade, Jag har köpt fem ok oxar, och jag går nu för att pröva dem: Jag ber dig att ursäkta mig.

Luk 14:20 En annan sade, Jag har gift mig med en hustru, och därför kan jag inte komma.

Luk 14:21 Då kom tjänaren, och visade sin herre detta. Då blev husbonden arg och sade till sin tjänare, Gå snabbt ut på stadens gator och gränder, och för hit de fattiga, och krymplingarna, de som haltar, och de blinda.

Luk 14:22 Då sade tjänaren, Herre, det är gjort som du har befallt, men det finns ännu plats.

Luk 14:23 Då sade herren till tjänaren, Gå ut på vägar och till gårdarna, och tvinga dem att komma in, så att mitt hus må fyllas.

Luk 14:24 Ty jag säger till er, att ingen av de män som har blivit bjudna skall få smaka på min måltid.

Luk 14:25 ¶ Och stora folkskaror följde med honom: och han vände sig om och sade till dem,

Luk 14:26 Om någon kommer till mig, och inte hatar sin fader, och sin moder, och sin hustru, och sina barn, och sina bröder, och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.

Luk 14:27 Och var och en som inte bär sitt kors, och följer efter mig, kan inte vara min lärjunge.

Luk 14:28 Ty vem av er, som vill bygga ett torn, sätter sig inte först ner och räknar vad det kostar, för att se om han har tillräckligt för att fullborda det?

Luk 14:29 För att inte, efter att han har lagt grunden, och inte förmår fullborda det, skola alla de som ser det börja håna honom,

Luk 14:30 Och säga, Denne man började bygga, men kunde icke fullborda det.

Luk 14:31 Eller vilken kung, som är på väg att föra krig mot en annan kung, sätter sig inte först ned, och överväger om han med tio tusen man kan möta den som kommer mot honom med tjugo tusen man?

Luk 14:32 Eller så, medan den andra parten ännu är långt borta. sänder han en delegation, och önskar villkoren för fred,

Luk 14:33 Så likaledes, kan var och en av er som inte överger allt han har, han kan inte vara min lärjunge.

Luk 14:34 ¶ Salt är bra; men om saltet mister sin sälta, varmed skall det då smaksättas med?

Luk 14:35 Den är varken lämplig för jorden, eller för gödselhögen; men män kastar ut den. Han som har öron att höra, han må höra.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 15

1. Liknelsen om det förlorade fåret: 8. Liknelsen om den förlorade silvermyntet: 11. Liknelsen om den förlorade sonen.

Luk 15:1 DÅ närmade sig honom alla publikaner och syndare för att höra honom.

Luk 15:2 Och Fariséerna och de skriftlärda knorrade, och sade, Denne man tar emot syndare, och äter tillsammans med dem.

Luk 15:3 ¶ Och han talade denna liknelse till dem, och sade,

Luk 15:4 Vilken man av er, som har hundra får, om han förlorar ett av dem, lämnar inte de nittionio i vildmarken, och går efter det förlorade fåret, tills han finner det?

Luk 15:5 Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar, och gläder sig.

Luk 15:6 Och när han kom hem, kallade han till sig sina vänner och grannar, och sade till dem, Glädjen er med mig; ty jag har funnit mitt får som var förlorat.

Luk 15:7 Jag säger er, att likaså skall glädjen i himmelen vara större över en enda syndare som omvänder sig, än över nittionio rättfärdiga personer, som inte behöver omvändelse.

Luk 15:8 Vilken kvinna som har tio silvermynt, och förlorar en enda, tänder då inte ett ljus, och sopar huset, och söker omsorgsfullt, tills hon hittar den?

Luk 15:9 Och när hon har funnit den, kallar hon sina vänner och grannar till sig, och säger, Glädjen er med mig; ty jag har funnit det silvermynt som jag hade förlorat.

Luk 15:10 Likaså, säger jag till er, det finns glädje i närvaron av Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.

Luk 15:11 ¶ Och han sade, En viss man hade två söner:

Luk 15:12 Och den yngste av dem sade till sin fader, Fader, ge mig den del av egendomen som tillfaller mig. Och han delade ut sina ägodelar till dem.

Luk 15:13 Och inte många dagar därefter samlade den yngre sonen alla sina saker, och begav sig till ett fjärran land, och där förslösade han sin egendom i ett utsvävande liv.

Luk 15:14 Och när han hade förbrukat allt, uppstod en stor hungersnöd i landet, och han började att lida brist.

Luk 15:15 Och han gick iväg och anslöt sig till en medborgare i det landet; och denne sände honom ut på sina marker för att föda svin.

Luk 15:16 Och han hade gärna velat fylla sin mage med fröskidorna som svinen åt: men ingen man gav honom något.

Luk 15:17 Och när han kom till besinning, sade han, Hur många av min faders lejda tjänare har bröd nog och överflödigt, och jag dör av hunger!

Luk 15:18 Jag skall stå upp och gå till min fader, och säga till honom, Fader, jag har syndat mot himmelen, och inför dig.

Luk 15:19 Och jag är inte längre värdig att kallas din son: gör mig till en av dina lejda tjänare.

Luk 15:20 Och han stod upp, och gick till sin fader. Men när han ännu var långt borta, fick hans fader se honom, och förbarmade sig, och sprang, och föll honom om halsen, och kysste honom.

Luk 15:21 Då sade sonen till honom, Fader, jag har syndat mot himmelen, och i din åsyn, och jag är inte längre värdig att kallas din son.

Luk 15:22 Men fadern sade till sina tjänare, Hämta fram den finaste manteln, och sätt på honom den; och sätt en ring på hans hand, och skor på hans fötter:

Luk 15:23 Och för hit den gödda kalven, och slakta den, och låt oss äta, och vara glada:

Luk 15:24 Ty denne min son var död, men lever nu igen; han var förlorad, men är återfunnen. Och de började glädja sig.

Luk 15:25 Hans äldste son var ute på fältet: och när han kom och närmade sig huset, hörde han musik och dans.

Luk 15:26 Och han kallade på en av tjänarna, och frågade vad detta betydde.

Luk 15:27 Och han sade till honom, Din broder har kommit; och din fader har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått tillbaka honom välbehållen.

Luk 15:28 Och han blev arg, och ville inte gå in: Därför kom hans fader ut, och bad honom.

Luk 15:29 Och han svarade och sade till sin fader, Se, i så många år har jag tjänat dig, och jag har aldrig någonsin överträtt ditt bud: men du har aldrig gett mig en killing, så att jag skulle kunna glädja mig med mina vänner:

Luk 15:30 Men när denna din son kom, som har förtärt din egendom med skökor, slaktade du för honom den gödda kalven.

Luk 15:31 Och han sade till honom, Min son, du är alltid hos mig, och allt vad jag har är ditt.

Luk 15:32 Det var lämpligt att vi skulle glädja oss, och vara glada: ty denne din broder var död, och lever nu igen, han var förlorad, och är funnen.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 16

1. Liknelsen om den orättfärdige förvaltaren. 14. Jesus fördömer de giriga Fariséernas hyckleri. 19. Den rike frossaren som levde i överflöd och tiggaren Lasarus.

Luk 16:1 OCH han sade också till sina lärjungar, Det fanns en viss rik man som hade en förvaltare; och denne anklagades för att ha slösat bort hans egendom.

Luk 16:2 Och han kallade honom till sig, och sade till honom, Huru kan det komma sig att jag hör detta om dig? Du skall redovisa din förvaltning; ty du kan inte längre vara förvaltare.

Luk 16:3 Då sade förvaltaren inom sig själv, Vad skall jag göra, eftersom min herre har tagit ifrån mig förvaltarskapet: jag kan inte gräva; och att tigga skäms jag för.

Luk 16:4 Jag är fast besluten om vad jag skall göra, att när jag är ute ur förvaltarskapet, kan de ta emot mig i sina hus.

Luk 16:5 Så kallade han till sig var och en av sin herres gäldenärer, och sade till den förste, Hur mycket är du skyldig min herre?

Luk 16:6 Och han sade, Hundra mått olja. Då sade han till honom, Ta din räkning, sätt dig snabbt ner, och skriv femtio.

Luk 16:7 Då sade han till en annan, Hur mycket är du skyldig? Han svarade, Hundra mått vete. Då sade han till honom, Ta din räkning, och skriv in sextio.

Luk 16:8 Och herren berömde den orättfärdige förvaltaren, eftersom han hade gjort klokt: ty denna världens barn är i sin generation klokare än ljusets barn.

Luk 16:9 Och jag säger till er, Skaffa er själva vänner genom orättfärdighetens mammon; så att, när ni misslyckas, kan de ta emot dig för resten av ditt liv.

Luk 16:10 Han som är trogen i det minsta är också trogen i mycket: och han som är orättvis i det minsta är också orättvis i mycket.

Luk 16:11 Om ni således inte har varit trogna med det orättfärdiga mammon, vem kommer då att anförtro er den sanna rikedomen?

Luk 16:12 Och om ni icke har varit trogna i det som tillhör en annan man, vem skall giva dig det som är ditt eget?

Luk 16:13 Ingen tjänare kan tjäna två herrar: ty antingen hatar han den ene, och älskar den andre; eller också håller han fast vid den ene, och föraktar den andre. Ni kan inte tjäna Gud och mammon.

Luk 16:14 Och också när Fariséerna, som var giriga, hörde allt detta: hånskrattade de åt honom.

Luk 16:15 Och han sade till dem, Ni är de som rättfärdigar er själva inför människorna, men Gud känner era hjärtan: ty det som är högt ansett bland människorna är en styggelse i Guds ögon.

Luk 16:16 Lagen och profeterna var fram till Johannes: sedan dess predikas Guds rike, och var och en tränger in i det.

Luk 16:17 Och det är lättare för himmel och jord att förgås, än att en enda liten del av lagen faller bort.

Luk 16:18 Var och en som skiljer sig från sin hustru, och gifter sig med en annan hustru, begår äktenskapsbrott: och var och en som gifter sig med en kvinna som har skilts från hennes äkta man begår äktenskapsbrott.

Luk 16:19 ¶ Det fanns en viss rik man, som var klädd i purpur och fint linne, och som varje dag levde i överflöd:

Luk 16:20 Och det fanns en viss tiggare vid namn Lasarus, som låg vid hans port, och var full av sår,

Luk 16:21 Och önskade att få stilla sin hunger med de smulor som föll från den rike mannens bord: dessutom kom hundarna och slickade hans sår.

Luk 16:22 Och det hände sig, att tiggaren dog, och blev av änglarna förd in i Abrahams famn; även den rike mannen dog, och blev begravd;

Luk 16:23 Och i helvetet öppnar han upp sina ögon, i plågor, och ser Abraham i fjärran, och Lasarus i hans famn.

Luk 16:24 Och han ropade och sade, Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus, så att han kan doppa sitt finger i vatten, och svalka min tunga; ty jag plågas i denna låga.

Luk 16:25 Men Abraham sade, Min son, kom ihåg att du i din livstid fick dina goda ting, och likaledes fick Lasarus onda ting; men nu är han tröstad, och du är plågad.

Luk 16:26 Och förutom allt detta, finns det befäst en stor avgrund mellan oss och eder: så att de som skulle vilja gå från oss till eder inte kan göra det; inte heller kan de fara över till oss, som vill komma därifrån.

Luk 16:27 Då sade han, Jag ber dig därför, fader, att du sänder honom till min faders hus:

Luk 16:28 Ty jag har fem bröder, så att han kan vittna för dem, för att inte också de skall komma till denna plats av plågor.

Luk 16:29 Abraham sade till honom, De har Moses och profeterna; låt dem höra dem.

Luk 16:30 Han svarade, Nej, fader Abraham: men om någon skulle komma till dem från de döda, så skulle de omvända sig.

Luk 16:31 Och han sade till honom, Om de icke hör på Moses och profeterna, så skola de icke heller bliva övertygade, även om någon har uppstått från de döda.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 17

1. Kristus undervisar att undvika tillfällen av anstöt. 3. Att förlåta varandra. 6 Kraften i tro. 7. Om vår skyldighet gentemot Gud, och inte hans skyldighet gentemot oss. 11. Han helar tio personer med spetälska. 22. Om Guds rike och Människosonens ankomst.

Luk 17:1 DÅ sade han till lärjungarna, Det är omöjligt att det inte skall komma överträdelser: men ve honom, genom vilken de kommer!

Luk 17:2 Det vore bättre för honom att en kvarnsten hängdes om hans hals, och att han kastades i havet, än att han skulle anstöta en av dessa små.

Luk 17:3 ¶ Se upp för er själva: Om din broder har gjort sig skyldig till överträdelser mot dig, så tillrättavisa honom, och om han omvänder sig, så förlåt honom.

Luk 17:4 Och om han sju gånger på en dag begott överträdelser mot dig, och sju gånger på en dag vänder sig om till dig, och säger, Jag omvänder mig; så skall du förlåta honom.

Luk 17:5 Då sade apostlarna till Herren, Öka vår tro.

Luk 17:6 Och Herren sade, Om ni hade tro som ett senapskorn, så kunde ni säga till detta mullbärsfikonträd, Ryck upp dig med roten, och plantera dig i havet; och det skulle lyda er.

Luk 17:7 Men vem av er, som har en tjänare som plöjer eller föder boskap, skall med tiden säga till honom, när han kommer från fältet, Gå och sätt dig till bords?

Luk 17:8 Utan kommer han icke snarare säga till honom, Gör i ordning vad jag må äta, och fäst upp dina kläder, och betjäna mig, till dess jag har ätit och druckit; och därefter skall du äta och dricka?

Luk 17:9 Tackar han då tjänaren för att han har gjort vad som var honom befallt? Nej menar jag.

Luk 17:10 Så skall också ni, när ni har gjort allt det som har blivit er befallt, säga, Vi är odugliga tjänare: vi har gjort det som var vår plikt att göra.

Luk 17:11 ¶ Och det hände sig, när han gick till Jerusalem, passerade han mitt igenom Samarien och Galiléen.

Luk 17:12 Och när han kom in i en viss by, mötte han tio spetälska män, som stod långt borta:

Luk 17:13 Och de höjde sina röster, och sade, Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.

Luk 17:14 När han fick se dem, sade han till dem, Gå och visa er för prästerna. Och det hände sig att de, medan de gick, blev renade.

Luk 17:15 Och när en av dem såg att han hade blivit helad, vände han om, och med hög röst prisade Gud,

Luk 17:16 Och föll ned på sitt ansikte vid hans fötter, och tackade honom: och han var en Samarit.

Luk 17:17 Jesus svarade och sade, Var det inte tio som hade blivit renade? men var är de nio?

Luk 17:18 Ingen har funnits som vände tillbaka för att ge Gud ära, utom denna främling.

Luk 17:19 Och han sade till honom, Stå upp, och gå din väg: din tro har gjort dig hel.

Luk 17:20 ¶ Och när Fariséerna frågade honom, när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade, Guds rike kommer icke med det synliga:

Luk 17:21 Inte heller skall de säga, Se här! eller, se där! Ty, se, Guds rike finns inom dig.

Luk 17:22 Och han sade till lärjungarna, Dagar skall komma, då ni skall önska att få se en av Människosonens dagar, men ni skall inte få se den.

Luk 17:23 Och de skall säga till dig, Se här; eller se där; så gå inte efter dem, och följ dem inte heller.

Luk 17:24 Ty såsom blixten, som lyser från den ena delen av himmelen och lyser till den andra delen av himmelen, så skall också Människosonen vara på sin dag.

Luk 17:25 Men först måste han lida mycket, och bli förkastad av denna generation.

Luk 17:26 Och såsom det skedde i Noas dagar, så skall det också ske i Människosonens dagar.

Luk 17:27 De åt, de drack, de gifte sig med hustrur, de gavs i äktenskap, ända till den dag då Noa gick in i arken, och floden kom, och förgjorde dem alla.

Luk 17:28 Likaså är det som skedde på Lots tid; de åt, de drack, de köpte, de sålde, de planterade, de byggde;

Luk 17:29 Men samma dag som Lot gick ut ur Sodom regnade det eld och svavel från himmelen, och förgjorde dem alla.

Luk 17:30 Även så skall det vara på den dag då Människosonen uppenbaras.

Luk 17:31 På den dagen, skall han som är på taket, och har sina saker i huset, låt honom inte komma ner för att hämta dem: och han som är på fältet, låt honom inte heller återvända tillbaka.

Luk 17:32 Kom ihåg Lots hustru.

Luk 17:33 Var och en som vill rädda sitt liv skall förlora det; och var och en som förlorar sitt liv skall bevara det.

Luk 17:34 Jag säger er, att i den natten skall två män ligga i samma säng; den ene skall bliva tagen, och den andre skall bliva kvar.

Luk 17:35 Två kvinnor skall mala tillsammans; den ena skall tas, och den andra lämnas kvar.

Luk 17:36 Två män skall vara ute på fältet; den ena skall tas, och den andra lämnas kvar.

Luk 17:37 Och de svarade och sade till honom, Var, Herre? Och han svarade dem, Varhelst kroppen är, dit skall örnarna samlas ihop.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 18

3. Om den påstridiga änkan. 9. Om Fariséen och Publikanen. 15. Barnen förs till Jesus. 18. En föreståndare som vill följa Jesus men hindras av sin rikedom. 28. Belöningen för dem som överger allt för hans skull. 31. Han förutsäger sin död, 35. och ger synen till en blind man.

Luk 18:1 OCH han talade en liknelse till dem för att visa, att män alltid bör be, och inte tappa modet;

Luk 18:2 Han sade, I en stad fanns en domare, som inte fruktade Gud, och inte heller respekterade han människor:

Luk 18:3 Och i staden fanns en änka; och hon kom till honom, och sade, Hämnas på min motståndare.

Luk 18:4 Och han ville inte för en tid: men sedan sade han inom sig själv, Även om jag inte fruktar Gud, och respekterar inte heller människor;

Luk 18:5 Men eftersom denna änka besvärar mig, skall jag hämnas åt henne, så att hon inte tröttar ut mig genom att ständigt komma hit.

Luk 18:6 Och Herren sade, Hör vad den orättfärdige domaren säger.

Luk 18:7 Och skall icke Gud hämnas sina utvalda, som ropar dag och natt till honom, fastän han länge har tålamod med dem?

Luk 18:8 Jag säger er att han skall hämnas dem snabbt. Men när Människosonen kommer, skall han då finna tro på jorden?

Luk 18:9 Och han talade denna liknelse till några som litade på sig själva att de var rättfärdiga, och föraktade andra:

Luk 18:10 Två män gick upp i templet för att be; en Farisé, och den andre en publikan.

Luk 18:11 Fariséen stod och bad så här med sig själv, Gud, jag tackar dig, för att jag inte är som andra män, som är utpressare, orättfärdiga, äktenskapsbrytare, eller som denne publikan.

Luk 18:12 Jag fastar två gånger i veckan, och ger tionde av allt vad jag äger.

Luk 18:13 Men publikanen, som stod långt borta, lyfte inte ens sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig på bröstet, och sade, Gud vare nådig mot mig som en syndare är.

Luk 18:14 Jag säger er, denne gick rättfärdigad ner till sitt hus hellre än den andre: ty var och en som upphöjer sig själv skall bliva förnedrad; och han som ödmjukar sig själv skall bliva upphöjd.

Luk 18:15 Och de förde också fram spädbarn till honom, för att han skulle röra vid dem: men när hans lärjungar såg det, tillrättavisade de dem.

Luk 18:16 Men Jesus kallade dem till sig, och sade, Låt små barn komma till mig, och förbjud dem inte: ty av detta är Guds rike.

Luk 18:17 Sannerligen säger jag till er, Var och en som inte tar emot Guds rike som ett litet barn skall aldrig komma in i det.

Luk 18:18 Då frågade en viss föreståndare honom, och sade, Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv i arv?

Luk 18:19 Och Jesus sade till honom, Varför kallar du mig god? Ingen är god, utom en, nämligen Gud.

Luk 18:20 Du känner till buden, Begå inte äktenskapsbrott, Döda inte, Stjäl inte, Bär inte falskt vittnesbörd, Hedra din fader och din moder.

Luk 18:21 Och han sade, Allt detta har jag bevarat från min ungdom.

Luk 18:22 När Jesus hörde detta, sade han till honom, En sak fattas dig ännu: sälj allt vad du har, och dela ut till de fattiga, så skall du få en skatt i himmelen: och kom, och följ mig.

Luk 18:23 När han hörde detta, blev han mycket ledsen: ty han var mycket rik.

Luk 18:24 Och när Jesus såg att han var mycket bedrövad, sade han, Hur svårt skall inte de som har rikedomar att komma in i Guds rike!

Luk 18:25 Ty det är lättare för en kamel att gå genom ett nålsöga, än för en rik man att komma in i Guds rike.

Luk 18:26 Och de som hörde det sade, Vem kan då bliva frälst?

Luk 18:27 Och han sade, Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.

Luk 18:28 Då sade Petrus, Se, vi har lämnat allt, och följt dig.

Luk 18:29 Och han sade till dem, Sannerligen säger jag till er, Det finns ingen som har lämnat hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull.

Luk 18:30 Som inte skall få mångdubbelt mer i denna tid, och evigt liv i den tillkommande världen.

Luk 18:31 ¶ Då tog han de tolv till sig, och sade till dem, Se, vi går upp till Jerusalem, och allt det som är skrivet av profeterna om Människosonen skall fullbordas.

Luk 18:32 Ty han skall överlämnas åt Hedningarna, och han skall bliva hånad, och skymfad, och bespottad:

Luk 18:33 Och de skall gissla honom, och döda honom: men på tredje dagen skall han uppstå igen.

Luk 18:34 Och de förstod inget av dessa ting: och dessa ord var dolt för dem, och de förstod inte heller de ting som hade sagts.

Luk 18:35 ¶ Och det hände sig, att när han närmade sig Jeriko, satt en blind man vid vägkanten och tiggde:

Luk 18:36 Och när han hörde folkskaran gå förbi, frågade han vad det betydde.

Luk 18:37 Och de berättade för honom, att Jesus från Nasaret gick förbi.

Luk 18:38 Och då ropade han, och sade, Jesus, du Davids son, förbarma dig över mig.

Luk 18:39 Och de som hade gått i förväg tillrättavisade honom, så att han skulle tiga: men han ropade ännu mer, Du Davids son, förbarma dig över mig.

Luk 18:40 Och Jesus stod upp, och befallde att han skulle föras till honom: och när han hade kommit fram, frågade han honom,

Luk 18:41 Och sade, Vad vill du att jag skall göra för dig? Han svarade, Herre, att jag må få min syn.

Luk 18:42 Då sade Jesus till honom, Ta emot din syn: din tro har frälst dig.

Luk 18:43 Och genast fick han sin syn, och följde honom, och prisade Gud: och allt folket, när de såg det, prisade de Gud.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 19

1. Om Sackeus, en Publikan. 11. De tio silvermynten. 28. Med triumf rider Kristus in i Jerusalem: 41. gråter över det: 45. driver ut köparna och säljarna från Templet: 47. undervisar dagligen där. Ledarna ville förgöra honom, men av rädsla för folket gjorde de det inte.

Luk 19:1 OCH Jesus gick in i och passerade genom Jeriko.

Luk 19:2 Och se, det fanns en man som hette Sackeus, och som var den främste bland publikanerna, och han var rik.

Luk 19:3 Och han sökte att få se vem Jesus var; och kunde inte på grund av trängseln, eftersom han var liten till växten.

Luk 19:4 Då sprang han i förväg, och klättrade upp i ett sykomorträd för att få se honom: ty han skulle passera den vägen.

Luk 19:5 När Jesus kom till platsen, såg han upp, och fick se honom, och sade till honom, Sackeus, skynda dig, och kom ner; ty i dag måste jag stanna i ditt hus.

Luk 19:6 Och han skyndade sig, och kom ner, och tog emot honom med glädje.

Luk 19:7 Och när de såg det, knorrade de alla, och sade, Han har gått bort för att vara gäst hos en man som är en syndare.

Luk 19:8 Då stod Sackeus upp, och sade till Herren; Se, Herre, hälften av mina ägodelar ger jag åt de fattiga; och om jag har tagit något från någon genom falska anklagelser, så ger jag honom det fyrdubbla tillbaka.

Luk 19:9 Och Jesus sade till honom, I dag har frälsningen kommit till detta hus, med tanke på att också han är en son till Abraham.

Luk 19:10 Ty Människosonen har kommit för att söka och rädda det som var förlorat.

Luk 19:11 Och när de hörde detta, lade han till och talade en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem, och eftersom de trodde att Guds rike skulle komma att visa sig omedelbart.

Luk 19:12 Han sade därför, En viss adelsman begav sig till ett fjärran land för att få sig ett rike, och att återvända.

Luk 19:13 Och han kallade sina tio tjänare till sig, och gav dem tio pund, och sade till dem, Att genomföra handel med tills jag kommer.

Luk 19:14 Men hans invånare hatade honom och sände budskap efter honom och sade, Vi vill inte att denne man skall regera över oss.

Luk 19:15 Och det hände sig, att när han hade återvänt, och tagit emot riket, då kommenderade han att dessa tjänare skulle kallas till honom, till vilka han hade givit pengarna, för att få veta hur mycket var och en av dem hade vunnit genom handel.

Luk 19:16 Då kom den förste och sade, Herre, ditt pund har ökat med tio pund.

Luk 19:17 Då sade han till honom, Du är en god tjänare: eftersom du har varit trogen i det lilla, skall du få auktoritet över tio städer.

Luk 19:18 Och då kom den andra, och sade, Herre, ditt pund har ökat med fem pund.

Luk 19:19 Och likaså sade han till honom, Var ock du över fem städer.

Luk 19:20 Då en annan kom, och sade, Herre, här är ditt pund, som jag har lagt i en servett:

Luk 19:21 Ty jag fruktade dig, eftersom du är en sträng man: du tar upp vad du inte har lagt ner, och skördar vad du inte har sått.

Luk 19:22 Och han sade till honom, Av din egen mun skall jag döma dig, du onda tjänare. Du visste att jag var en sträng man, som tog upp det jag inte lade ned, och skördade det jag inte sådde:

Luk 19:23 Varför gav du då inte mina pengar till banken, så att jag vid min ankomst skulle kunna kräva mina pengar med ränta?

Luk 19:24 Och han sade till dem som stod där, Ta ifrån honom pundet, och ge det till han som har tio pund.

Luk 19:25 (Och de sade till honom, Herre, han har tio pund.)

Luk 19:26 Ty jag säger till er, Att till var och en som har skall det givas; men från den som inte har, skall även det han har tas ifrån honom.

Luk 19:27 Men dessa mina fiender, som icke vilja att jag skulle regera över dem, för hit dem, och dräp dem inför mig.

Luk 19:28 ¶ Och när han hade så talat, gick han i förväg, upp till Jerusalem.

Luk 19:29 Och det hände sig, när han hade kommit nära Betfage och Betania, vid det berg som kallas Olivberget, sände han två av sina lärjungar,

Luk 19:30 Han sade, Gå ni in i byn mitt emot er; där skall ni när ni kommer in finna ett föl som är bundet, och som ännu ingen människa har suttit på: lösgör honom, och för honom hit.

Luk 19:31 Och om någon frågar er, Varför lösgör ni honom? så skolen ni svara honom, Därför att Herren har behov av honom.

Luk 19:32 Och de utsända gick sin väg, och fann det såsom han hade sagt dem.

Luk 19:33 Och när de nu höll på att lösgöra fölet, sade ägarna av den till dem, Varför lösgör ni fölet?

Luk 19:34 Och de sade, Herren har behov av honom.

Luk 19:35 Och de förde honom till Jesus: och de kastade sina kläder på fölet och satte Jesus på den.

Luk 19:36 Och när han gick, bredde de ut sina kläder på vägen.

Luk 19:37 Och när han hade kommit nära, till och med nu vid nedstigningen av Olivberget, började hela skaran av lärjungar att glädja sig och med hög röst prisa Gud för alla de mäktiga gärningar som de hade sett;

Luk 19:38 Och sade, Välsignad vare Kungen som kommer i Herrens namn: frid i himmelen, och ära i höjden.

Luk 19:39 Då sade några Fariséer bland folket till honom, Mästare, tillrättavisa dina lärjungar.

Luk 19:40 Och han svarade och sade till dem, Jag säger er att, om dessa skulle tiga, så skulle stenarna genast ropa.

Luk 19:41 ¶ Och när han kom fram, såg han staden, och grät över den,

Luk 19:42 Och sade, Om du hade förstått, också du, åtminstone i denna din tid, vad som hör till din frid! men nu är det dolt för dina ögon.

Luk 19:43 Ty dagar skall komma över dig, då dina fiender skall lägga en skyttegrav runt omkring dig, och omringa dig, och hålla dig inlåst på alla sidor,

Luk 19:44 Och de skall även lägga dig i jorden, och dina barn som i dig är; och de skall inte lämna en sten på den andra; eftersom du inte visste tiden för din hemsökelse.

Luk 19:45 Och han gick in i templet, och började att kasta ut dem som sålde däri, och de som köpte;

Luk 19:46 Han sade till dem, Det står skrivet, Mitt hus är ett bönehus: men ni har gjort det ett tillhåll av tjuvar.

Luk 19:47 Och han undervisade dagligen i templet. Men översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare försökte förgöra honom,

Luk 19:48 Och de kunde inte finna vad de skulle kunna göra: ty allt folket var mycket uppmärksamt på att höra honom.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 20

1. Kristus bekräftar sin auktoritet genom en fråga om Johannes dop. 9. Liknelsen om vingården. 19. Om att ge skatt till Caesar. 27. Han övertygar Sadducéerna som förnekade uppståndelsen. 41. Hur Kristus är Davids son. 45. Han varnar sina lärjungar att akta sig för de Skriftlärda.

Luk 20:1 OCH det hände sig, när han på en av dessa dagar, medan han undervisade folket i templet, och predikade evangeliet, att översteprästerna och de skriftlärda gick fram till honom med de äldste,

Luk 20:2 Och de talade till honom, och sade, Säg oss, med vilken auktoritet gör du detta? eller vem är han som har gett dig denna auktoritet?

Luk 20:3 Och han svarade och sade till dem, Jag vill också be er om en sak; och svara mig:

Luk 20:4 Johannes dop, var det från himmelen, eller från människor?

Luk 20:5 Och de resonerade med sig själva, och sade, Om vi säga, Från himmelen; så skall han svara, Varför har ni då inte trott på honom?

Luk 20:6 Men om vi säga, Av människor; då kommer allt folket att stena oss: eftersom de är övertygade om att Johannes var en profet.

Luk 20:7 Och de svarade, att de inte kunde säga varifrån den kom.

Luk 20:8 Och Jesus sade till dem, Inte heller säger jag till er med vilken auktoritet jag gör dessa ting.

Luk 20:9 Då började han tala denna liknelse till folket; En viss man planterade en vingård, och lånade ut den åt odlare, och for iväg till ett fjärran land en längre tid.

Luk 20:10 Och vid rätt tid sände han en tjänare till odlarna, att de skulle ge honom av vingårdens frukt: men odlarna slog honom, och skickade iväg honom tomhänt.

Luk 20:11 Och åter sände han en annan tjänare: och de slog också honom, och behandlade honom skamligt, och skickade iväg honom tomhänt.

Luk 20:12 Och åter sände han en tredje: och de skadade också honom, och kastade ut honom.

Luk 20:13 Då sade vingårdens herre, Vad ska jag göra? Jag kommer sända min älskade son: det kan vara de kommer att vörda honom när de ser honom.

Luk 20:14 Men när odlarna fick se honom, resonerade de sinsemellan, och sade, Denne är arvingen: kom, låt oss döda honom, så att arvet kan bli vårt.

Luk 20:15 Så de kastade ut honom ur vingården, och dödade honom. Vad skall därför vingårdens herre göra med dem?

Luk 20:16 Han skall komma och förgöra dessa odlare, och skall ge vingården åt andra. Och när de hörde detta, sade de, Gud förbjude det.

Luk 20:17 Men han såg på dem, och sade, Vad är då detta som är skrivet, Stenen som byggarna förkastade, densamma har blivit hörnets huvud? *

Luk 20:18 Var och en som faller på den stenen skall krossas; men på vem den än faller, skall den mala honom till pulver.

Luk 20:19 ¶ Och översteprästerna och de skriftlärda försökte i samma stund lägga händerna på honom; men de fruktade folket: ty de förstod att han hade talat denna liknelse mot dem.

Luk 20:20 Och de vaktade på honom, och sände ut spioner, som skulle låtsas vara rättfärdiga män, att de skulle få fast honom genom orden som han talade, så att de skulle kunna överlämna honom till styresmannens makt och auktoritet.

Luk 20:21 Och de frågade honom, och sade, Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt, och inte heller har du anseende till någon person, utan undervisar Guds väg i sanning:

Luk 20:22 Är det tillåtet för oss att ge Caesar skatt eller ej?

Luk 20:23 Men han förstod deras list, och sade till dem, Varför frestar ni mig?

Luk 20:24 Visa mig en penning. Vems bild och inskription är det? De svarade och sade, Caesars.

Luk 20:25 Och han sade till dem, Ge därför åt Caesar vad som tillhör Caesar, och åt Gud vad som tillhör Gud.

Luk 20:26 Och de kunde inte inför folket få fast honom genom orden som han talade: och de förundrade sig över hans svar, och höll tyst.

Luk 20:27 ¶ Då kom till honom några av Sadducéerna, som förnekar att det finns någon uppståndelse; och de frågade honom,

Luk 20:28 Och sade, Mästare, Mose har skrivit till oss, Om en broder dör, med en hustru, och han dör utan att ha barn, så skall hans broder ta hans hustru, och föda upp avkomma åt sin broder.

Luk 20:29 Det fanns alltså sju bröder: och den förste tog sig en hustru, och dog utan att ha barn.

Luk 20:30 Och den andre tog henne till hustru, men han dog barnlös.

Luk 20:31 Och den tredje tog henne; och likaså de sju: men de lämnade inga barn efter sig, och dog.

Luk 20:32 Sist av alla dog också kvinnan.

Luk 20:33 Därför till vem av dem skall hon bli hustru till vid uppståndelsen? Ty alla sju hade henne till hustru.

Luk 20:34 Jesus svarade och sade till dem, Världens barn gifter sig, och bliver givna till äktenskap:

Luk 20:35 Men de som anses värdiga att erhålla den världen, och uppståndelsen från de döda, de är varken gifta, eller bliver givna till äktenskap:

Luk 20:36 Inte heller kan de längre dö: ty de är likställda med änglarna; och de är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn.

Luk 20:37 Men att de döda uppväckas, det visade också Mose vid busken, när han kallade Herren Abrahams Gud, och Isaks Gud, och Jakobs Gud.

Luk 20:38 Ty han är inte en Gud för de döda, utan för de levande: ty alla lever för honom.

Luk 20:39 ¶ Då svarade några av de skriftlärda och sade, Mästare, du har talat väl.

Luk 20:40 Och därefter vågade de inte ställa någon som helst fråga till honom.

Luk 20:41 Och han sade till dem, Hur kunna de säga att Kristus är Davids son?

Luk 20:42 Och David själv säger i Psaltaren, Herren sade till min Herre, Sätt dig på min högra sida.

Luk 20:43 Tills jag gör dina fiender till din fotapall.

Luk 20:44 David kallar honom alltså Herre; hur kan han då vara sin son?

Luk 20:45 ¶ Då sade han till sina lärjungar inför allt folket,

Luk 20:46 Akta er för de skriftlärda, som vill gå i långa kläder, och älskar hälsningar på marknadsplatserna, och ha de högsta platserna i synagogorna, och de främsta rummen vid högtiderna;

Luk 20:47 Som slukar änkornas hus, och för att synas har de långa böner: de skall få större fördömelse.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 21

1. Kristus lovordar den fattiga änkan. 5. Han förutsäger förstörelsen av Templet, och staden Jerusalem: 25. Även tecknen som skall föregå den sista dagen. 34. Han uppmanar dem att vara vaksamma.

Luk 21:1 OCH han tittade upp, och såg hur de rika männen kastade sina gåvor i offerkistan.

Luk 21:2 Och han såg också en viss fattig änka som kastade in två små kopparmynt däri.

Luk 21:3 Och han sade, Jag säger till er i sanning, att denna stackars änka har lagt in mer än alla andra:

Luk 21:4 Ty alla dessa har av sitt överflöd lagt in något till Guds offergåvor: men hon har av sin fattigdom kastat in hela det livsuppehälle som hon hade.

Luk 21:5 ¶ Och när några talade om templet, och om hur det var prytt med fina stenar och gåvor, sade han,

Luk 21:6 Vad beträffar dessa ting som ni ser, så skola dagar komma, då ingen sten på annan skall lämnas kvar, som inte skall kastas ned.

Luk 21:7 Och de frågade honom, och sade, Mästare, när skall detta ske? och vilket tecken skall det vara när detta sker?

Luk 21:8 Och han sade, Se upp så att ni inte blir förda bakom ljuset: ty många skall komma i mitt namn, och säga, Jag är Kristus; och tiden är nära: gå ni därför inte efter dem.

Luk 21:9 Men när ni skall höra talas om krig och oroligheter, bli icke förskräckta: ty detta måste först ske; men slutet sker inte direkt.

Luk 21:10 Då sade han till dem, Nation skall resa sig mot nation, och rike mot rike:

Luk 21:11 Och stora jordbävningar skall inträffa på olika platser, och hungersnöd, och pester, och fasansfulla syner och stora tecken skall komma från himmelen.

Luk 21:12 Men före allt detta skall de lägga sina händer på er, och förfölja er, och överlämna er till synagogor, och fängelser, och föra er inför kungar och härskare för mitt namns skull.

Luk 21:13 Och det skall bliva ett vittnesbörd för dig.

Luk 21:14 Låt det därför fastställas i era hjärtan, att inte meditera i förväg vad ni skall svara:

Luk 21:15 Ty jag skall ge dig en mun och en vishet, som alla dina motståndare inte skall kunna säga emot eller motstå.

Luk 21:16 Och ni skall bliva förrådda både av föräldrar, och bröder, och släktingar, och vänner; och några av er skall de orsaka att bli dödade.

Luk 21:17 Och ni skall vara hatade av alla människor för mitt namns skull.

Luk 21:18 Men inte ett enda hårstrå på ditt huvud skall förgås.

Luk 21:19 I ert tålamod skall ni bevara era själar.

Luk 21:20 Och när ni ser Jerusalem omringat av härar, då skall ni veta att dess ödeläggelse äro nära.

Luk 21:21 Låt då de som är i Judeen fly till bergen; och låt dem som befinner sig mitt i den att avlägsna sig; och låt icke dem som är på landsbygden att gå in däri.

Luk 21:22 Ty dessa är hämndens dagar, för att allt som är skrivet skola fullbordas.

Luk 21:23 Men ve dem som är havande, och dem som ammar, i de dagarna! ty stor nöd skall komma över landet, och vrede över detta folk.

Luk 21:24 Och de skola falla för svärdets egg, och skall ledas iväg som fångar till alla nationerna: och Jerusalem skall trampas ned av Hedningarna, till dess att tiderna för Hedningarna hava fullbordats.

Luk 21:25 ¶ Och tecken skall ske i solen, och i månen, och i stjärnorna, och på jorden skall nationernas nöd, och förvirring vara stor; och havet och vågorna skall dåna;

Luk 21:26 Människors hjärtan skall av rädsla svikta dem, samt av väntan på de ting som skall komma över jorden: Ty krafterna i himmelen skall skakas.

Luk 21:27 Och då skall de se Människosonen komma i ett moln med kraft och stor härlighet.

Luk 21:28 Och när detta börjar ske, då skall ni se upp, och lyfta upp era huvuden; ty då nalkas er återlösning.

Luk 21:29 Och han sade till dem en liknelse; Se på fikonträdet, och alla träd;

Luk 21:30 När de nu knoppas, ser och vet ni själva att sommaren nalkas.

Luk 21:31 Likaså skall ni, när ni ser dessa ting ske, veta att Guds rike nalkas.

Luk 21:32 Sannerligen säger jag till er, Denna generation skall icke förgås, förrän allting är fullbordat.

Luk 21:33 Himmel och jord skall förgås; men mina ord skall inte förgås.

Luk 21:34 ¶ Ta er i akt, så att era hjärtan inte vid något tillfälle överbelastas av frosseri, och dryckenskap, och detta livets omsorger, och därmed kommer den dagen oväntat över er.

Luk 21:35 Ty som en snara skall den komma över alla dem som bor på hela jorden.

Luk 21:36 Var ni därför vaksamma, och bedjen alltid, så att ni må bli värda att undkomma allt detta som skall hända, och att stå inför Människosonen.

Luk 21:37 Och på dagarna undervisade han i templet; och om natten gick han ut, och stannade på det berg som kallas Olivberget.

Luk 21:38 Och allt folket kom tidigt på morgonen till honom i templet, för att höra honom.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 22

1. Judarna konspirerar mot Kristus. 3. Satan förbereder Judas för att förråda honom. 7. Apostlarna förbereder Påskmåltiden. 19. Kristus instiftar sin heliga måltid. 21. antyder försiktigt vem förrädaren är, 24. Han avråder resten av sina Apostlar från ambitioner. 31. Han försäkrar Petrus att hans tro inte skulle svikta: 34. och ändå skulle han förneka honom tre gånger. 39. Han ber på berget och svettas blod. 47. Han blir förrådd med en kyss: 50. Han helar Malkus öra. 54. Han förnekas tre gånger av Petrus. 63. Han blir skamligt misshandlad. 66. och bekänner sig vara Guds Son.

Luk 22:1 NU nalkades det osyrade brödets högtid, som kallas Förbigången. *

Luk 22:2 Och översteprästerna och de skriftlärda sökte hur de skulle kunna döda honom; ty de fruktade folket.

Luk 22:3 ¶ Då gick Satan in i Judas som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.

Luk 22:4 Och han gick sin väg, och talade med översteprästerna och överhuvudmännen, om hur han skulle kunna förråda honom till dem.

Luk 22:5 Och de gladde sig, och lovade att ge honom pengar.

Luk 22:6 Och han lovade, och sökte tillfälle att förråda honom till dem i folkskarans frånvaro.

Luk 22:7 ¶ Så kom den dag av det osyrade brödet, då förbigången skulle offras. *

Luk 22:8 Och han sände Petrus och Johannes, och sade, Gå och förbered förbigången åt oss, så att vi kan äta.

Luk 22:9 Och då sade de till honom, Var vill du att vi skola förbereda?

Luk 22:10 Och han sade till dem, Se, när ni kommer in i staden, skall en man komma er till mötes, bärande på en kanna med vatten; följ honom in i det hus där han går in.

Luk 22:11 Och ni skall säga till husets herre, Mästaren säger till dig, Var är gästkammaren, där jag kan äta förbigången med mina lärjungar?

Luk 22:12 Och han skall visa dig ett stort, möblerat rum på övervåningen: förbered där.

Luk 22:13 Och de gick, och fann det såsom han hade sagt dem: och de gjorde i ordning förbigången. *

Luk 22:14 När timmen var inne, satte han sig ned, och de tolv apostlarna med honom.

Luk 22:15 Och han sade till dem, Med ivrig längtan har jag önskat att äta denna förbigång med er innan jag lider:

Luk 22:16 Ty jag säger till er, Jag kommer inte längre äta därav, förrän det har uppfyllts i Guds rike.

Luk 22:17 Och han tog bägaren, och tackade, och sade, Ta detta, och dela det mellan er.

Luk 22:18 Ty jag säger till eder: Jag kommer inte att dricka av vinstockens frukt, förrän Guds rike har kommit.

Luk 22:19 ¶ Och han tog ett bröd, och tackade, och bröt det, och gav det åt dem, och sade, Detta är min kropp som är given för er: gör detta till minne av mig.

Luk 22:20 Likaså tog han ock bägaren efter måltiden, och sade, Denna bägare är det nya testamentet i mitt blod, som är utgjutet för er.

Luk 22:21 ¶ Men se, hans hand som förråder mig är med mig på bordet.

Luk 22:22 Och sannerligen går Människosonen bort, såsom det var bestämt: men ve den mannen, som han förråds av!

Luk 22:23 Och de började fråga sig själva, vem av dem som skulle göra detta.

Luk 22:24 ¶ Och det uppstod också en strid bland dem, om vem av dem som skulle anses vara den störste.

Luk 22:25 Och han sade till dem, Hedningarnas kungar regerar som herrar över dem; och de som utövar auktoritet över dem kallas välgörare.

Luk 22:26 Men så skall ni icke vara: utan han som är störst bland er, låt han vara såsom den yngste, och låt han som är den förnämste, såsom han som är en tjänare.

Luk 22:27 Ty vem är större, han som sitter till bords eller han som tjänar? Är det icke han som sitter till bords? Och likväl är jag här ibland er såsom en tjänare.

Luk 22:28 Ni är de som har förblivit hos mig i mina frestelser.

Luk 22:29 Och jag skall ge er ett rike, såsom min Fader har gett mig ett rike;

Luk 22:30 Så att ni må äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

Luk 22:31 Och Herren sade, Simon, Simon, se, Satan vill ha dig, att han må sålla dig som vete:

Luk 22:32 Men jag har bett för dig, att din tro inte skall svikta: och när du är konverterad, stärk dina bröder.

Luk 22:33 Och då sade han till honom, Herre, jag är beredd att gå med dig både i fängelse, och i döden.

Luk 22:34 Och han sade, Jag säger dig, Petrus, att tuppen skall inte denna dag gala, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.

Luk 22:35 Och han sade till dem, När jag sände er utan pengapåse, utan matväska, och utan skor, saknade ni då något? Och de sade, Ingenting.

Luk 22:36 Då sade han till dem, Men nu, han som har en pengapåse, låt han ta den, och likaså sin matväska; och han som inte har något svärd, låt han sälja sin klädnad, och köpa ett.

Luk 22:37 Ty jag säger till er att detta som är skrivet ytterligare måste fullbordas i mig, Och han har räknats till överträdarna: ty det som gäller mig har ett slut.

Luk 22:38 Och de sade, Herre, här är två svärd. Och han sade till dem, Det räcker.

Luk 22:39 ¶ Och han gick ut, och begav sig, som han brukade göra, till Olivberget; och hans lärjungar följde honom.

Luk 22:40 Och när han kom till platsen, sade han till dem, Bedjen att ni inte kommer in i frestelse.

Luk 22:41 Och han drog sig undan ungefär en stenkast från dem, och knäböjde, och bad,

Luk 22:42 Och sade, Fader, om du vill, så tag denna bägare ifrån mig: Dock ske icke min vilja, utan din.

Luk 22:43 Och då visade sig en ängel från himmelen för honom, som styrkte honom.

Luk 22:44 Och när han nu var i dödsångest bad han ännu mer intensivt: och hans svett var som stora bloddroppar som föll ned på marken.

Luk 22:45 Och när han sedan stod upp från bönen, och kom till sina lärjungar, fann han dem sovande av sorg,

Luk 22:46 Och han sade till dem, Varför sover ni? stå upp och be, så att ni inte faller i frestelse.

Luk 22:47 Och medan han ännu talade, se, då kom en folkskara, och han som kallades Judas, en av de tolv, gick före dem, och närmade sig Jesus för att kyssa honom.

Luk 22:48 Men Jesus sade till honom, Judas, förråder du Människosonen med en kyss?

Luk 22:49 När de som stod runt omkring honom såg vad som skulle hända, sade de till honom, Herre, skall vi slå med svärdet?

Luk 22:50 ¶ Och en av dem träffade översteprästens tjänare, och högg av hans högra öra.

Luk 22:51 Jesus svarade och sade, Låt dem ta mig. Och han rörde vid hans öra, och helade honom.

Luk 22:52 Då sade Jesus till översteprästerna, och templets befälhavare, och de äldste, som hade kommit till honom, Har ni gått ut, som mot en tjuv, med svärd och stavar?

Luk 22:53 När jag dagligen var med er i templet, sträckte ni inga händer mot mig; men detta är er timme, och kraften av mörker.

Luk 22:54 ¶ Då tog de honom, och ledde honom, och förde honom in i översteprästens hus. Och Petrus följde honom på avstånd.

Luk 22:55 Och när de hade tänt en eld mitt i salen, och satt sig ned, satte sig Petrus bland dem.

Luk 22:56 Men när en viss jungfru såg honom sitta vid elden, och såg allvarligt på honom, och sade, Denne man var också med honom.

Luk 22:57 Och han förnekade honom, och sade, Kvinna, jag känner honom icke.

Luk 22:58 Och efter en liten stund fick en annan se honom, och sade, Du är också en av dem. Och Petrus svarade, Det är jag icke.

Luk 22:59 Och ungefär en timme senare bekräftade en annan med visshet, och sade, Det är sant att även denne var med honom: ty han är en Galilé.

Luk 22:60 Och Petrus sade, Jag vet inte vad du säger. Och strax, medan han ännu talade, gol tuppen.

Luk 22:61 Och Herren vände sig om, och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, hur han hade sagt till honom, Innan tuppen gal, skall du förneka mig tre gånger.

Luk 22:62 Och Petrus gick ut, och grät bittert.

Luk 22:63 ¶ Och de män som höll Jesus fången hånade honom, och slog honom.

Luk 22:64 Och när de hade satt ögonbindel på honom, slog de honom i ansiktet, och frågade honom, och sade, Profetera, vem är det som har slagit dig?

Luk 22:65 Och många andra hädiska ord talade de mot honom.

Luk 22:66 ¶ Och så snart det blev dag, samlades folkets äldste, översteprästerna och de skriftlärda, och de förde honom till sitt råd, och sade,

Luk 22:67 Är du Kristus? berätta för oss. Och han sade till dem, Om jag berättar för er: kommer ni icke att tro:

Luk 22:68 Och om jag också frågar er, så kommer ni icke att svara mig, ej heller släppa mig.

Luk 22:69 Härefter skall Människosonen sitta på högra sidan av Guds kraft.

Luk 22:70 Då sade de alla, Är du då Guds Son? Han svarade dem, Ni säger att Jag är.

Luk 22:71 Och de sade, Vad har vi för behov av ytterligare vittnesmål? ty vi har själva hört det av hans egen mun.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 23

1. Jesus anklagas inför Pilatus och skickas till Herodes. 8. Herodes hånar honom. 12. Herodes och Pilatus blir vänner. 13. Barabbas önskas av folket och släpps av Pilatus, och Jesus överlämnas för att korsfästas. 27. Han berättar för kvinnorna som sörjer honom om Jerusalems förstörelse: 34. Han ber för sina fiender. 39. Två ondskefulla korsfästs med honom. 46. Hans död. 50. Hans begravning.

Luk 23:1 DÅ stod hela folkskaran av dem upp, och förde honom till Pilatus.

Luk 23:2 Och de började anklaga honom, och sade, Vi har funnit att denne har förvrängt nationen, och förbjudit att ge Caesar skatt, och sagt att han själv är Kristus en Kung.

Luk 23:3 Pilatus frågade honom, och sade, Är du Judarnas Kung? Han svarade honom och sade, Det är du som säger det.

Luk 23:4 Då sade Pilatus till översteprästerna och folket, jag finner inget fel hos den här mannen.

Luk 23:5 Och de blev än mer rasande, och sade, Han uppviglar folket, och undervisar i hela Judéen, med början i Galiléen och fram till denna plats.

Luk 23:6 När Pilatus hörde talas om Galiléen, frågade han om mannen var från Galiléen.

Luk 23:7 Och så fort han fick veta att han hörde till Herodes domsrätt, sände han honom till Herodes, som vid den tiden själv befann sig i Jerusalem.

Luk 23:8 ¶ När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad: ty han hade länge velat se honom, eftersom han hade hört mycket om honom; och han hoppades på att han skulle få se något mirakel göras av honom.

Luk 23:9 Då frågade han honom med många ord; men han svarade honom ingenting.

Luk 23:10 Och översteprästerna och de skriftlärda stod upp och anklagade honom häftigt.

Luk 23:11 Men Herodes och hans soldater bemötte honom med förakt, och hånade honom, och klädde honom i en praktfull mantel, och sände honom åter till Pilatus.

Luk 23:12 ¶ Och samma dag blev Pilatus och Herodes vänner med varandra: ty innan rådde fiendskap mellan dem.

Luk 23:13 Och Pilatus, när han kallade till sig översteprästerna, överhuvudmännen och folket,

Luk 23:14 Sade han till dem, Ni har fört denna man till mig, som en som fördärvar folket: men se, jag har undersökt honom inför er och har inte funnit något fel hos honom när det gäller de saker som ni anklagar honom för.

Luk 23:15 Nej, inte heller Herodes: ty jag har sänt er till honom; och, se, ingenting som är värdigt döden har gjorts mot honom.

Luk 23:16 Därför skall jag tukta honom, och låta honom gå fri.

Luk 23:17 (Ty av nödvändighet måste han släppa en till dem vid högtiden.)

Luk 23:18 Och de ropade alla på en gång, och sade, Bort med denne man, och släpp Barabbas till oss:

Luk 23:19 (Han som för en viss uppvigling i staden, och för mord, blev kastad i fängelse.)

Luk 23:20 Pilatus ville därför, släppa Jesus fri, och talade åter till dem.

Luk 23:21 Men de ropade, och sade, Korsfäst honom, korsfäst honom.

Luk 23:22 Och han sade till dem för tredje gången, Vad har han gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden: Jag skall därför tukta honom, och låta honom gå.

Luk 23:23 Och de krävde genast med höga röster, att han skulle korsfästas. Och rösterna från dem och översteprästerna blev honom övermäktiga.

Luk 23:24 Och Pilatus gav order om att det skulle ske så som de begärde.

Luk 23:25 Och han släppte till dem honom som hade kastats i fängelse för uppvigling och mord, som de hade velat ha; men han överlämnade Jesus åt deras vilja.

Luk 23:26 Och medan de förde bort honom, tog de tag i en Simon, från Cyrene, som kom från landet, och på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.

Luk 23:27 ¶ Och efter honom följde en stor skara människor, och av kvinnor, som också beklagade sig och sörjde över honom.

Luk 23:28 Men Jesus vände sig till dem och sade, Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva, och över era barn.

Luk 23:29 Ty, se, dagar skall komma, i vilka man skall säga, Välsignade är de ofruktsamma, de moderliv som icke har fött barn, och de bröst som aldrig har ammat.

Luk 23:30 Då skall de börja säga till bergen, Fall över oss; och till kullarna: Dölj oss.

Luk 23:31 Ty om de nu gör detta i ett grönt träd, vad skall då bli gjort i det som är torrt?

Luk 23:32 Och det var också två andra, brottslingar, som fördes tillsammans med honom för att avrättas.

Luk 23:33 När de sedan var kommen till platsen, som är kallad Calvary, där korsfäste de honom, och brottslingarna, den ene på höger sida, och den andre på vänster sida.

Luk 23:34 ¶ Då sade Jesus, Fader, förlåt dem; ty de veta inte vad de göra. Och de delade hans kläder, och kastade lott.

Luk 23:35 Och folket stod och såg på. Och rådsherrarna, som voro med dem, hånade honom, och sade, Han har räddat andra; låt honom nu rädda sig själv, om han nu är Kristus, Guds utvalde.

Luk 23:36 Och också soldaterna hånade honom, när de kom till honom, och gav honom vinäger,

Luk 23:37 Och sade, Om du är Judarnas kung, så rädda dig själv.

Luk 23:38 Och en inskription var också skriven över honom med Grekiska bokstäver, och på Latinska, och på Hebreiska, DETTA ÄR JUDARNAS KUNG.

Luk 23:39 Och en av brottslingarna, vilka var upphängda, smädade honom, och sade, Om du är Kristus, fräls dig själv och oss.

Luk 23:40 Men den andre svarade och tillrättavisade honom, och sade, Frukta du icke Gud, när du själv är i samma fördömelse?

Luk 23:41 Och vi förvisso rättvist; ty vi får det vi förtjänar för våra gärningar: men denne man har inget fel gjort.

Luk 23:42 Och han sade till Jesus, Herre, kom ihåg mig när du kommer till ditt rike.

Luk 23:43 Och Jesus sade till honom, Sannerligen säger jag till dig, I dag skall du vara med mig i paradiset.

Luk 23:44 Och det var vid den sjätte timmen, och ett mörker låg över hela jorden ända till den nionde timmen.

Luk 23:45 Och solen förmörkades, och templets förhänge slets sönder mitt itu.

Luk 23:46 ¶ Och när Jesus hade ropat med hög röst, sade han, Fader, i dina händer överlämnar jag min ande: Och när han hade sagt detta, gav han upp anden.

Luk 23:47 När nu centurionen såg vad som hade skett, prisade han Gud, och sade, Förvisso var detta en rättfärdig man.

Luk 23:48 Och allt folket som hade samlats för att se härpå, såg vad som skedde, och slog sig på bröstet, och vände tillbaka.

Luk 23:49 Och alla hans bekanta, och de kvinnor som följde honom från Galiléen, stod på avstånd, och betraktade detta.

Luk 23:50 Och, Se, det fanns en man som hette Josef, en rådgivare; och han var en god, och rättvis man:

Luk 23:51 (Densamme hade icke instämt till deras rådslut och gärning;) han var från Arimatea, en Judisk stad: och som själv väntade på Guds rike.

Luk 23:52 Denne gick till Pilatus, och bad om Jesus kropp.

Luk 23:53 Och han tog ned det, och svepte det i linne, och lade det i en grav som var huggen i sten, där aldrig tidigare någon människa hade legat.

Luk 23:54 Och på den dagen var det dags för förberedelserna, och sabbaten närmade sig.

Luk 23:55 Och även de kvinnor, som hade följt med honom från Galiléen, följde efter, och såg graven, och huru hans kropp lades däri.

Luk 23:56 Och de vände tillbaka, och beredde kryddor och salvor; och vilade på sabbatsdagen enligt budet.

SVENSKA KJV BIBELN

LUKAS, KAPITEL 24

1. Kristus uppståndelse kungörs av två Änglar för de kvinnor som kommer till graven. 9. Dessa berättar det för andra. 13. Kristus visar sig själv för de två lärjungarna som gick till Emmaus. 36. Därefter uppenbarar han sig för Apostlarna och tillrättavisar deras otro. 47. Ger dem ett uppdrag. 49. Lovar den Helige Ande. 51. Och stiger så upp till himmelen.

Luk 24:1 NU på veckans första dag, mycket tidigt på morgonen, kom de till graven, och förde med sig de kryddor som de hade förberett, och några andra med dem.

Luk 24:2 Och de fann stenen bortrullad från graven.

Luk 24:3 Och de gick in, och fann inte Herren Jesu kropp.

Luk 24:4 Och det hände sig, medan de voro mycket förvirrade över detta, se, två män i skinande kläder stod bredvid dem:

Luk 24:5 Och medan de blev rädda, och böjde ner sina ansikten mot marken, sade de till dem, Varför söker ni efter de levande bland de döda?

Luk 24:6 Han är inte här, utan han har uppstått: kom ihåg hur han talade till er när han ännu var i Galiléen,

Luk 24:7 Och sade, Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer, och korsfästas, och på tredje dagen uppstå igen.

Luk 24:8 Och de kom ihåg hans ord,

Luk 24:9 Och återvände från graven, och berättade allt detta för de elva, och alla de andra.

Luk 24:10 Det var Maria Magdalena, och Johanna, och Jakobs moder Maria, och andra kvinnor som var med dem, som berättade detta för apostlarna.

Luk 24:11 Och deras ord föreföll dem som tomma ord, och de trodde icke på dem.

Luk 24:12 Då stod Petrus upp, och sprang fram till graven; han böjde sig ned, och såg att linnekläderna lågo för sig själva, och han gick därifrån, förundrad över vad som hade hänt.

Luk 24:13 ¶ Och, se, två av dem gick samma dag till en by som hette Emmaus, som låg ungefär sextio stadier från Jerusalem.

Luk 24:14 Och de talade tillsammans om allt detta som hade hänt.

Luk 24:15 Och det hände sig, att, medan de samtalade och resonerade med varandra, närmade sig Jesus själv, och gick med dem.

Luk 24:16 Men deras ögon var tillslutna så att de icke skulle känna honom.

Luk 24:17 Och han sade till dem, Vad är det för slags kommunikationer som ni har med varandra, när ni vandrar, och är ledsna?

Luk 24:18 Och en av dem, vars namn var Kleopas, svarade och sade till honom, Är du enbart en främling i Jerusalem, och har inte fått veta om de ting som har skett där under dessa dagar?

Luk 24:19 Och han sade till dem, Vilka ting? Och de svarade honom, Det gäller Jesus från Nasaret, en profet som var mäktig i handling och ord inför Gud och hela folket:

Luk 24:20 Och hur översteprästerna och våra styresmän överlämnade honom till att dömas till döden, och de hava korsfäst honom.

Luk 24:21 Men vi förtröstade på att det var han som skulle återlösa Israel: förutom allt detta, är idag den tredje dagen sedan dessa ting hände.

Luk 24:22 Ja, och även vissa kvinnor i vårt sällskap förvånade oss, de som tidigt hade kommit till graven;

Luk 24:23 Och när de icke hittade hans kropp, kom de, och sade, att de också hade sett en syn av änglar, som sade att han levde.

Luk 24:24 Och några av dem som var med oss gick till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt: men honom såg de icke.

Luk 24:25 Då sade han till dem, O hur oförståndiga är ni icke, och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna har talat:

Luk 24:26 Skulle icke Kristus ha lidit dessa ting, och sedan ha gått in i sin härlighet?

Luk 24:27 Och han började med Mose och alla profeterna, och förklarade för dem i alla skrifterna de ting som gällde honom.

Luk 24:28 Och de närmade sig byn, dit de hade gått: och han gjorde som om han skulle hava velat gå längre.

Luk 24:29 Men de enträget vädjade till honom, och sade, Stanna hos oss: ty det är redan afton, och dagen nalkas sitt slut. Och han gick in för att stanna hos dem.

Luk 24:30 Och det hände sig, när han satt till bords med dem, tog han ett bröd, och välsignade det, bröt det, och gav det åt dem.

Luk 24:31 Och då öppnades deras ögon, och de kände honom; och han försvann ur deras åsyn.

Luk 24:32 Och de sade till varandra, Brann inte vårt hjärta inom oss, när han talade med oss på vägen, och när han öppnade till oss skrifterna?

Luk 24:33 Och de stod upp i samma timme, och återvände till Jerusalem och fann de elva församlade, och dem som voro med dem,

Luk 24:34 Och sade, Herren har verkligen uppstått, och visat sig för Simon.

Luk 24:35 Och de berättade vad som hände på vägen, och hur han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.

Luk 24:36 ¶ Och medan de talade så, stod Jesus själv mitt ibland dem, och sade till dem, Frid vare med er.

Luk 24:37 Men de blev förskräckta och rädda, och trodde att de hade sett en ande.

Luk 24:38 Och han sade till dem, Varför är ni upprörda? och varför uppstår sådana tankar i era hjärtan?

Luk 24:39 Se mina händer och mina fötter, att det är jag själv: rör vid mig, och se; ty en ande har icke kött och ben, såsom ni ser att jag har.

Luk 24:40 Och när han hade så talat, visade han dem sina händer och sina fötter.

Luk 24:41 Och medan de ännu inte trodde av glädje, utan förundrade sig, sade han till dem, Har ni här något att äta?

Luk 24:42 Och de gav honom en bit grillad fisk, och en honungskaka.

Luk 24:43 Och han tog det, och åt det inför dem.

Luk 24:44 Och han sade till dem, Detta är de ord som jag talade till er, medan jag ännu var hos er, för att allt skall fullbordas, vad som är i Mose lag, i profeterna och i psalmerna, skrivet om mig. *

Luk 24:45 Då öppnade han deras förståelse, så att de kunde förstå skrifterna,

Luk 24:46 Och han sade till dem, Så är det skrivet, och så var det nödvändigt för Kristus att lida, och uppstå från de döda på tredje dagen:

Luk 24:47 Och att omvändelse och syndernas förlåtelse skulle predikas i hans namn bland alla nationer, med början i Jerusalem.

Luk 24:48 Och ni är vittnen till detta.

Luk 24:49 Och, se, jag sänder min Faders löfte över er: men stanna kvar i staden Jerusalem, tills ni blir beklädda med kraft från höjden.

Luk 24:50 ¶ Och han förde dem ut till Betania, och lyfte upp sina händer, och välsignade dem.

Luk 24:51 Och det hände sig, medan han välsignade dem, skildes han från dem, och fördes upp i himmelen.

Luk 24:52 Och de tillbad honom, och återvände till Jerusalem med stor glädje:

Luk 24:53 De var ständigt i templet, och prisade och välsignade Gud. Amen.