SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 1

1. Kristus, förbereder sina Apostlar för åsynen av hans himmelsfärd, samlar dem på Olivberget, befaller dem att i Jerusalem förvänta nedsändandet av den Helige Anden, löften efter några dagar att sända den, och uppstiger till himmelen inför deras åsyn, genom kraften av den Heliga Anden skulle de vara hans vittnen ända till jordens yttersta gränser. 9. Efter sin himmelsfärd blir de varnade av två änglar att gå därifrån och tänka på hans andra ankomst. 12. De återvänder enligt anvisningarna och ägnar sig åt bön. De väljer Mattias som Apostel för att ersätta Judas.

Apg 1:1 I min tidigare avhandling, O Theofilus, har jag redogjort för allt det som Jesus började både göra och undervisa,

Apg 1:2 Ända till den dag då han blev upptagen, sedan han genom den Helige Ande hade gett bud till de apostlar som han hade utvalt:

Apg 1:3 För dem visade han sig också levande efter sitt lidande genom många ofelbara bevis, då han i fyrtio dagar blev sedd av dem, och talade om vad som hör till Guds rike:

Apg 1:4 Och, när han hade samlats med dem, befallde han dem att de inte skulle lämna Jerusalem, utan vänta på det löfte från Fadern, som, han sade, ni har hört om mig.

Apg 1:5 Ty Johannes döpte verkligen med vatten; men ni skall döpas med den Helige Ande om inte många dagar härefter.

Apg 1:6 När de nu hade samlats, frågade de honom, och sade, Herre, vill du vid denna tid återupprätta kungariket till Israel?

Apg 1:7 Och han sade till dem, Det ankommer inte på er att känna till tiderna eller de lämpliga tidpunkterna som Fadern har lagt i sin makt.

Apg 1:8 Men ni skall få kraft, sedan den Helige Ande har kommit över er: och ni skall vara vittnen till mig både i Jerusalem, och i hela Judéen, och Samarien, och till den yttersta delen av jorden.

Apg 1:9 Och när han hade talat dessa ting, medan de såg på honom, blev han upptagen, och ett moln tog honom bort från deras åsyn.

Apg 1:10 Och medan de stirrade orubbligt mot himmelen när han for upp, se, då stod två män i vita kläder bredvid dem;

Apg 1:11 Som också sade, Ni män från Galiléen, varför står ni och stirrar upp mot himmelen? Denne samme Jesus, som har tagits upp från er till himmelen, skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himmelen.

Apg 1:12 Sedan vände de tillbaka till Jerusalem från det berg som kallas Olivberget, som ligger en sabbatsdagsresa från Jerusalem.

Apg 1:13 När de hade kommit in, gick de upp i ett övre rum, där Petrus, Jakob, Johannes, Andreas, Filippus, Tomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son Jakob, och Simon Zelotes, och Jakobs broder Judas bodde.

Apg 1:14 Dessa fortsatte alla i enighet med bön och åkallan, med kvinnorna, och Maria modern till Jesus, och med hans bröder.

Apg 1:15 Och i de dagarna stod Petrus upp mitt bland lärjungarna, och sade, (tillsammans uppgick antalet namn till cirka hundra tjugo,)

Apg 1:16 Män och bröder, denna skrift måste uppfyllas, som den Helige Ande genom Davids mun tidigare har talat angående Judas, som var vägledare för dem som tog Jesus.

Apg 1:17 Ty han var räknad med oss, och hade fått del i denna tjänst.

Apg 1:18 Nu köpte denne man ett fält med missgärningens lön; och när han föll framstupa, brast han sönder mitt itu, och alla hans inälvor rann ut.

Apg 1:19 Och det blev känt av alla invånare i Jerusalem, till den grad att detta fält på deras eget språk, kallas Aceldama, det vill säga, Fältet av blod.

Apg 1:20 Ty det är skrivet i Psaltarens bok, Låt hans boning bliva öde, och låt ingen bo där: och hans ämbete låt någon annan taga.

Apg 1:21 Därför av dessa män som hava varit med oss hela den tid som Herren Jesus har gått in och ut bland oss,

Apg 1:22 Från Johannes dop, till den dag då han blev upptagen från oss, måste någon förordnas att tillsammans med oss vittna om hans uppståndelse.

Apg 1:23 Och de utsåg två, Josef som kallades Barsabbas, och som hade tillnamnet Justus, och Mattias.

Apg 1:24 Och då bad de, och sade, Du, Herre, som känner alla människors hjärtan, låt oss se om du har utvalt någon av dessa två.

Apg 1:25 För att han skall få del i denna tjänst och apostlaämbetet, från vilket Judas genom överträdelse har fallit, så att han kunde gå till sin egen plats.

Apg 1:26 Och de kastade ut sina lotter; och lotten föll på Mattias; och han räknades med de elva apostlarna.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 2

1. Apostlarna fyllda med den Heliga Anden, talar på olika språk, och beundras av vissa, medan andra förlöjligar dem. 14. Petrus tillrättavisar de som förlöjligar dem och visar att Apostlarna talar med kraften från den Heliga Anden. att Jesus har uppstått från de döda, stigit upp till himmelen, utgjutit samma Heliga Ande, och är Messias, en man som är känd för dem att ha blivit godkänd av Gud genom sina mirakel, under, och tecken, och inte blivit korsfäst utan Guds beslut och förkunskaper. 37. Han döper en stor mängd omvända. 41. Som därefter andäktigt och välgörande samtalar tillsammans, och Apostlarna utför många mirakel, och Gud dagligen utökar hans Kyrka.

Apg 2:1 OCH när pingstdagen var fullbordad var de alla samlade på samma plats.

Apg 2:2 Och plötsligt kom det ett ljud från himmelen, som om det vore en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt.

Apg 2:3 Då visade sig för dem tungor som liknade eld, och de satte sig på var och en av dem.

Apg 2:4 Och de blev alla fyllda av den Heliga Ande, och började tala i andra tungomål, allteftersom Anden ingav dem yttring.

Apg 2:5 Och i Jerusalem bodde Judar, fromma män, från alla nationer under himmelen.

Apg 2:6 När detta hade blivit känt i hela världen, kom folket samman, och blev förvirrat, därför att var man hörde dem tala på sitt eget språk.

Apg 2:7 Och de alla förundrades och häpnade, och sade till varandra, Se, är inte alla dessa som tala Galiléer?

Apg 2:8 Och hur kunna vi då höra var och en på vårt eget språk, vari som vi är födda?

Apg 2:9 Parterna, och Mederna, och Elamiterna, och invånarna i Mesopotamien, och i Judéen, och Kappadocien, i Pontus, och Asien,

Apg 2:10 Frygien, och Pamfylien, i Egypten, och i de delar av Libyen som ligger i närheten av Cyrene, och främlingar från Rom, Judar och proselyter,

Apg 2:11 Kreter och Araber, vi hör dem tala på våra tungor om Guds underbara verk.

Apg 2:12 Och de alla förundrade sig, och tvivlade, och de sade till varandra, Vad betyder detta?

Apg 2:13 Andra hånade dem och sade, Dessa män är fulla av nytt vin.

Apg 2:14 Men Petrus, som stod upp med de elva, höjde sin röst, och sade till dem, Ni män från Judéen, och alla ni som bor i Jerusalem, låt detta bliva känt för er, och lyssna till mina ord.

Apg 2:15 Ty dessa är icke berusade, såsom ni tror, eftersom det är bara tredje timmen på dagen.

Apg 2:16 Men detta är vad som är sagt av profeten Joel;

Apg 2:17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag skall utgjuta min Ande över allt kött: och era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall drömma drömmar:

Apg 2:18 Och över mina tjänare och mina tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande; och de skola profetera:

Apg 2:19 Och jag skall göra underverk ovan i himmelen, och tecken på jorden under: blod, och eld, och rökdimma:

Apg 2:20 Solen skall förvandlas till mörker, och månen till blod, innan Herrens stora och iögonfallande dag kommer:

Apg 2:21 Och det skall ske, att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Apg 2:22 Ni män av Israel, hör dessa ord; Jesus från Nasaret, en man som har blivit godkänd av Gud bland er genom de mirakel och underverk och tecken, som Gud har gjort genom honom mitt ibland er, vilket ni själva också vet:

Apg 2:23 Han som har blivit utlämnad genom Guds bestämda råd och förkunskap, honom haven ni tagit, och med onda händer korsfäst och dödat:

Apg 2:24 Han som Gud har uppväckt, efter att ha löst honom från dödens smärtor: ty det var omöjligt att han skulle behållas av den.

Apg 2:25 Ty David säger angående honom, Jag har alltid sett Herren framför mig, ty han är på min högra sida, så att jag inte skall vackla:

Apg 2:26 Därför gläds mitt hjärta, och min tunga gladde sig; dessutom skall mitt kött vila i hopp:

Apg 2:27 Ty du vill inte lämna min själ i helvetet, inte heller vill du låta din Helige se korruption.

Apg 2:28 Du har gjort livets vägar kända för mig; du skall göra mig full av glädje genom ditt ansikte.

Apg 2:29 Män och bröder, låt mig fritt tala till er om patriarken David, att han är både död och begraven, och att hans grav finns hos oss än i dag.

Apg 2:30 Därför att han var en profet, och visste att Gud hade till honom svurit en ed, att av frukten av hans ländar, enligt köttet, skulle han resa upp Kristus för att sitta på hans tron;

Apg 2:31 Han såg detta i förväg och talade om Kristus uppståndelse, att hans själ inte lämnades kvar i helvetet, inte heller såg hans kött korruption.

Apg 2:32 Denna Jesus har Gud uppväckt, varav vi alla är vittnen.

Apg 2:33 Eftersom han därför är upphöjd vid Guds högra hand, och har av Fadern tagit emot den Helige Andens löfte, har han utgjutit detta, som ni nu ser och hör.

Apg 2:34 Ty David har inte stigit upp till himlarna: utan han säger själv, Herren sade till min Herre, Sätt dig på min högra sida.

Apg 2:35 Tills jag gör dina fiender till din fotapall.

Apg 2:36 Därför skall hela Israels hus veta att Gud har gjort den Jesus som ni har korsfäst, till både Herre och Kristus.

Apg 2:37 ¶ När de nu hörde detta, blev de stuckna i deras hjärtan, och sade till Petrus och de övriga apostlarna, Män och bröder, vad skall vi göra?

Apg 2:38 Då sade Petrus till dem, Omvänd er, och låt var och en av er döpas i namnet Jesus Kristus till syndernas förlåtelse, och ni skall mottaga gåvan av den Helige Anden.

Apg 2:39 Ty löftet gäller er, och era barn, och alla som bor långt borta, även så många som Herren vår Gud skall kalla.

Apg 2:40 Och med många andra ord vittnade han om detta och uppmanade till att rädda er från denna snedvridna generation.

Apg 2:41 ¶ Då lät de som med glädje tog emot hans ord döpa sig: och samma dag tillkom till dem omkring tre tusen själar.

Apg 2:42 Och de höll fast vid apostlarnas doktrin och gemenskap, och vid brödbrytningen, och vid bönerna.

Apg 2:43 Och fruktan kom över alla själar: och många under och tecken gjordes av apostlarna.

Apg 2:44 Och alla som trodde var tillsammans, och hade allt gemensamt;

Apg 2:45 Och de sålde sina ägodelar och sitt gods, och delade ut det till alla män, såsom varje man hade behov av.

Apg 2:46 Och de höll dagligen till i enighet i templet, och bröt brödet från hus till hus, och åt sitt kött med glädje och av uppriktigt hjärta,

Apg 2:47 De prisade Gud, och hade ynnest hos allt folket. Och Herren lade dagligen till kyrkan sådana som skolen bliva frälsta.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 3

1. Petrus predikar för folket som kommit för att se en lam man återfå kraften i sina fötter. 12. till dem bekänner han att botandet inte har skett genom hans, eller Johannes egen kraft, eller helighet, utan genom Gud och hans son Jesus och genom tro på hans namn. 13. Samtidigt förebrår han dem för att ha korsfäst Jesus. 17. Eftersom de gjorde det i okunnighet och därigenom uppfyllde Guds beslut, och Skrifterna: 19.  Han uppmanar dem att genom omvändelse och tro söka förlåtelse för deras synder, och frälsning i den samme Jesus.

Apg 3:1 NU gick Petrus och Johannes upp tillsammans i templet vid bönestunden, som var vid nionde timmen.

Apg 3:2 Och en viss man, lam från sin mors moderliv blev buren, vilken de dagligen lade vid den tempelport som kallas Sköna porten, att han kunde be om allmosor från dem som gick in till templet;

Apg 3:3 Han såg Petrus och Johannes som var på väg att gå in i templet och bad dem om en allmosa.

Apg 3:4 Och Petrus, fäste sina ögon på honom tillsammans med Johannes, och sade, Se på oss.

Apg 3:5 Och han gav akt till dem, i väntan på att få något av dem.

Apg 3:6 Då sade Petrus, Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det vill jag ge dig: I namnet av Jesus Kristus från Nasaret res dig upp och gå.

Apg 3:7 Och han tog honom vid hans högra hand, och lyfte upp honom: och genast fick hans fötter och vristben kraft.

Apg 3:8 Och han hoppade upp, och stod och gick omkring, och följde med dem in i templet, och han går, och hoppar, och prisar Gud.

Apg 3:9 Och allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud:

Apg 3:10 Och de kände att det var han som för att få allmosor satt vid den Sköna porten till templet: och de blev uppfyllda av förvåning och förundran över det som hade hänt honom.

Apg 3:11 Och när den lame mannen som hade blivit helad höll sig till Petrus och Johannes, sprang allt folket till dem i den port som kallas Salomos pelargång, och var mycket förundrade.

Apg 3:12 När Petrus såg det, svarade han folket, Ni män av Israel, varför förundras ni över detta? eller varför ser ni så allvarligt på oss, som om vi genom vår egen kraft eller helighet hade fått denne man att gå?

Apg 3:13 Guden av Abraham, och av Isak, och av Jakob, Guden av våra fäder, har förhärligat sin Son Jesus; som ni haven utlämnat, och förnekat inför Pilatus, när han var fast besluten att låta honom gå.

Apg 3:14 Men ni förnekade den Helige och Rättfärdige, och ville att en mördare skulle beviljas er;

Apg 3:15 Och dödade livets Prins, som Gud har uppväckt från de döda; varav vi är vittnen.

Apg 3:16 Och hans namn har genom tron på hans namn gjort denne man, som ni ser och känner, stark; ja, den tro som han har, har givit honom denna fullkomliga sundhet inför er alla.

Apg 3:17 Och nu, bröder, vet jag att ni har gjort det genom okunnighet, liksom också era ledare.

Apg 3:18 Men dessa ting, som Gud förut genom alla sina profeters mun hade tillkännagivit att Kristus skulle lida, det har han så fullbordat.

Apg 3:19 ¶ Omvänd er därför, och bli konverterad, så att era synder kan utplånas, när vederkvickelsens tider skall komma från Herrens närvaro;

Apg 3:20 Och han skall sända Jesus Kristus, som tidigare har blivit predikad för er:

Apg 3:21 Som himmelen måste ta emot fram till den tid då allting skall återställas, vilket Gud har talat genom alla sina heliga profeters mun sedan världens begynnelse.

Apg 3:22 Ty Mose sade i sanning till fäderna, En profet skall Herren er Gud resa upp åt er av era bröder, som är lik mig; på honom skolen ni höra i allt vad han än säger till er.

Apg 3:23 Och det skall ske, att varje själ, som icke vill höra den profeten, skall förgöras bland folket.

Apg 3:24 Ja, och alla profeter från Samuel och de som följde efter honom, så många som hava talat, hava också förutsagt dessa dagar.

Apg 3:25 Ni är barn av profeterna, och av det förbund som Gud slöt med våra fäder, och sade till Abraham, Och i din säd skall alla folk på jorden bli välsignade.

Apg 3:26 Först och främst till er har Gud uppväckt sin Son Jesus, och sänt honom för att han skall välsigna er, i det han vänder var och en av er bort från hans missgärningar.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 4

1. Judarnas ledare blir förargade av Petrus predikan, 4. (även om tusentals människor omvände sig när de hörde hans ord) De fängslar honom, och Johannes. 5. Efter förhör, försvarar sig Petrus tappert och hävdar att den lame mannen blev helad i Jesus Namn, och att vi bara kan bli räddade för evigt genom Jesus. 13. De befaller honom och Johannes att inte predika mer i det namnet och hotar dem. 23. varpå kyrkan flyr till bön. 31. Och Gud visar sitt stöd genom att röra vid platsen där de är församlade, och bekräftar Kyrkan med den Helige Andes gåva, samt ömsesidig kärlek och välgörenhet.

Apg 4:1 OCH medan de talade till folket, kom prästerna, och tempelöverhuvudet, och Sadducéerna, över dem,

Apg 4:2 De var bedrövade över att de hade undervisat folket, och predikat genom Jesus uppståndelsen från de döda.

Apg 4:3 Och de lade händerna på dem, och lät dem hållas i förvar till nästa dag: ty det var redan kväll.

Apg 4:4 Men många av dem som hörde ordet trodde; och antalet män var omkring fem tusen.

Apg 4:5 ¶ Och det hände sig på morgonen, att deras ledare, de äldste, och de skriftlärda,

Apg 4:6 Och översteprästen Hannas, och Kaifas, och Johannes, och Alexander, och alla de som tillhörde översteprästens släkt, samlades i Jerusalem.

Apg 4:7 Och när de hade ställt dem i mitten, frågade de, Genom vilken kraft eller genom vilket namn, haven ni gjort detta?

Apg 4:8 Då sade Petrus, fylld av den Helige Ande, till dem, Ni folkets ledare och Israels äldste,

Apg 4:9 Om vi nu i dag få höra om den goda gärning som har utförts mot den kraftlöse mannen, på vilket sätt han har blivit hel;

Apg 4:10 Det må bliva känt för er alla och för hela Israels folk, att genom namnet Jesus Kristus från Nasaret, honom som ni korsfäste, och som Gud uppväckte från de döda, även genom honom står denna man här inför er helad.

Apg 4:11 Detta är stenen som ni byggare satte till intet, och som har blivit hörnets huvud. *

Apg 4:12 Ty det finns ingen frälsning i någon annan: ty det finns inget annat namn under himmelen som har givits bland människor, varigenom vi måste bli frälsta.

Apg 4:13 ¶ När de nu såg hur djärva Petrus och Johannes var, och de märkte att de var okunniga och okunniga män, förundrades de, och de insåg om dem, att de hade varit med Jesus.

Apg 4:14 Och när de såg att den helade mannen stod hos dem, kunde de icke säga något emot det.

Apg 4:15 Men när de hade beordrat dem att gå undan ut från rådsalen, höll de rådslag med varandra,

Apg 4:16 Och sade, Vad skola vi göra med dessa män? Ty att de verkligen har gjort ett anmärkningsvärt mirakel, det är uppenbart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka.

Apg 4:17 Men för att det inte skall spridas vidare bland folket, låt oss med kraft hota dem, att de hädanefter inte längre skall tala till någon i detta namn.

Apg 4:18 Och de kallade dem, och befallde dem att inte alls tala eller undervisa i namnet Jesus.

Apg 4:19 Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem, Om det är rätt i Guds ögon att lyssna till er mer än till Gud, det må ni döma.

Apg 4:20 Ty vi kan inte annat än tala om vad vi har sett och hört.

Apg 4:21 Så när de hade hotat dem ytterligare, lät de dem gå, utan att finna något sätt att straffa dem, på grund av folket: ty alla människor prisade Gud för det som hade skett.

Apg 4:22 Ty mannen var över fyrtio år gammal, på vilken detta helande mirakel visades.

Apg 4:23 ¶ Och när de släpptes, gick de tillbaka till deras eget sällskap, och rapporterade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem.

Apg 4:24 Och när de hörde detta, höjde de enstämmigt sin röst till Gud, och sade, Herre, du är Gud, du som har gjort himmel, och jord, och havet, och allt vad som finns i dem.

Apg 4:25 Du som genom din tjänare Davids mun har sagt, Varför rasar Hedningarna, och folket tänkte fåfängliga ting?

Apg 4:26 Och jordens kungar stod upp, och de styrande samlades mot Herren, och mot hans Kristus.

Apg 4:27 Ty i sanning är det mot ditt heliga barn Jesus, som du har smort, både Herodes, och Pontius Pilatus, med Hedningarna, och folket av Israel, samlades tillsammans,

Apg 4:28 För att göra vadhelst din hand och ditt råd har bestämt i förväg att det skall ske.

Apg 4:29 Och nu, Herre, se deras hotelser: och ge dina tjänare att de med all frimodighet må tala ditt ord,

Apg 4:30 Genom att du sträcker ut din hand för att hela; och att tecken och underverk må ske i namnet av ditt heliga barn Jesus.

Apg 4:31 ¶ Och när de hade bett, skakades platsen där de var församlade; och de fylldes alla med den Heliga Anden, och talade ordet av Gud med frimodighet.

Apg 4:32 Och de många av dem som trodde var av ett hjärta och av en själ; ingen av dem sade att något av det han ägde var hans eget, utan de hade allt gemensamt.

Apg 4:33 Och med stor kraft vittnade apostlarna om uppståndelsen av Herren Jesus, och stor nåd var över dem alla.

Apg 4:34 Inte heller fanns det någon bland dem som led brist: ty alla som ägde jord eller hus sålde dem, och tog med summan av det som såldes,

Apg 4:35 Och lade dem ned för apostlarnas fötter, och utdelningen gjordes åt varje man enligt vad han behövde.

Apg 4:36 Och Joses, som av apostlarna kallades Barnabas, (vilket betyder, översatt, Tröstens son,) en Levit, och från landet Cypern,

Apg 4:37 Och när han hade mark, sålde han den och tog med sig pengarna och lade dem vid apostlarnas fötter.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 5

1. Efter att Ananias och hans hustru Safira hade fallit ned döda på grund av sitt hyckleri när de blev tillrättavisade av Petrus, 12. och efter att de övriga Apostlarna hade utfört många mirakel, 14. för att stärka tron: 17. blev Apostlarna fängslade igen. 19. Men de befriades av en ängel som befallde dem att predika öppet för alla: 21. Efter att ha undervisat i templet, 29. och inför rådet, 33. var de i fara att bli dödade. Men på råd av Gamaliel, en framstående rådgivare bland Judarna, hålls de vid liv. 40. och blir endast slagna: för vilket de prisade Gud, och inte en enda dag upphörde de med att predika.

Apg 5:1 MEN en viss man vid namn Ananias, med hans hustru Safira, sålde en egendom,

Apg 5:2 Och han behöll en del av priset, även hans hustru kände till den hemligheten, och han tog med sig en viss del, och lade den för apostlarnas fötter.

Apg 5:3 Men Petrus sade, Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta för att ljuga för den Helige Ande, och för att hålla tillbaka en del av priset för marken?

Apg 5:4 Medan det ännu var osålt, var det icke ditt eget? och sedan det var sålt, var det icke i din egen makt? varför har du då undfångit detta i ditt hjärta? Du har icke ljugit för människor, utan för Gud. *

Apg 5:5 Och när Ananias hörde dessa ord föll han ner, och gav upp anden: och stor fruktan kom över alla dem som hörde detta.

Apg 5:6 Och de unga männen stod upp, han var där avslutad, och de bar ut honom, och begravde honom.

Apg 5:7 Och ungefär tre timmar därefter, när hans hustru, som inte visste vad som hade hänt, kom in.

Apg 5:8 Och Petrus frågade henne, Säg mig om ni sålde marken för så mycket? Och hon svarade, Ja, för så mycket.

Apg 5:9 Då sade Petrus till henne, Hur är det möjligt att ni har kommit överens om att fresta Herrens Ande? se, fötterna på dem som har begravt din äkta man är vid dörren, och skall bära ut dig.

Apg 5:10 Då föll hon genast ned vid hans fötter, och gav upp anden: och de unga männen kom in, och fann henne död, och, de bar ut henne, och begravde henne vid hennes äkta man.

Apg 5:11 Och en stor fruktan kom över hela kyrkan, och över alla dem som hörde detta.

Apg 5:12 ¶ Och genom apostlarnas händer utfördes många tecken och under bland folket; (och de var alla i enighet i Salomos pelarhall.

Apg 5:13 Och av de övriga vågade ingen man ansluta sig till dem: men folket lovprisade dem.

Apg 5:14 Och alltfler troende lades till Herren, skaror av både män och kvinnor.)

Apg 5:15 I den mån att de förde ut de sjuka på gatorna, och lade dem på bäddar och vilosäten, så att åtminstone en skugga av Petrus, som gick förbi, skulle överskugga några av dem.

Apg 5:16 Det kom också en folkskara ut från städerna runt omkring till Jerusalem, och de förde med sig sjuka människor, och sådana som var plågade av orena andar; och de blev helade var och en.

Apg 5:17 ¶ Då reste sig översteprästen, och alla som var med honom, (vilket är Sadducéernas sekt) och blev uppfyllda av vrede,

Apg 5:18 Och de lade sina händer på apostlarna, och satte dem i det allmänna fängelset.

Apg 5:19 Men Herrens ängel öppnade om natten fängelsedörrarna, och förde ut dem, och sade,

Apg 5:20 Gå, ställ er och tala i templet till folket alla ord om detta liv.

Apg 5:21 Och när de hörde detta, gick de tidigt på morgonen in i templet, och undervisade. Då kom översteprästen, och de som voro med honom, och sammankallade rådet, och alla Israels barns senat, och sände bud till fängelset för att få dem hämtade.

Apg 5:22 Men när tjänstemännen kom, och fann dem inte i fängelset, vände de tillbaka, och berättade,

Apg 5:23 Och sade, Fängelset fann vi verkligen stängt med all säkerhet, och vakterna stod framför dörrarna: men när vi öppnade det, fann vi ingen man därinne.

Apg 5:24 Nu när översteprästen och tempelföreståndaren och översteprästerna hörde detta, blev de villrådiga angående dem vartill detta skulle växa.

Apg 5:25 Då kom en av dem och berättade för dem, och sade, Se, de män som ni haven satt i fängelse står i templet, och undervisar folket.

Apg 5:26 Då gick befälhavaren med sina tjänare, och förde dem dit utan våld: ty de fruktade folket, så att de inte skulle ha stenats. 

Apg 5:27 När de hade fört dem fram, ställde de dem inför rådet: och översteprästen frågade dem,

Apg 5:28 Och sade, Har vi inte strängt befallt er att inte undervisa i detta namn? och, se, ni har uppfyllt Jerusalem med er doktrin, och ni har för avsikt att föra denna människas blod över oss.

Apg 5:29 ¶ Då svarade Petrus och de andra apostlarna och sade, Vi bör lyda Gud snarare än män.

Apg 5:30 Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni har dödat och hängt på ett träd.

Apg 5:31 Honom har Gud upphöjt med sin högra hand till att bli en Prins och en Frälsare, för att ge omvändelse till Israel, och syndernas förlåtelse.

Apg 5:32 Och vi är hans vittnen om detta; liksom också den Helige Ande, som Gud har givit åt dem som lyder honom.

Apg 5:33 När de hörde detta, skar det dem i hjärtat, och de rådgjorde om att döda dem.

Apg 5:34 Då stod i rådet en Farisé vid namn Gamaliel, en laglärare, som hade gott anseende bland allt folket, och han befallde att föra ut apostlarna en kort stund;

Apg 5:35 Och han sade till dem, Ni män av Israel, ge akt på er själva vad ni tänker göra med dessa män.

Apg 5:36 Ty före denna tid reste sig Teudas, som skröt om sig själv för att vara någon; till vilka ett antal män, omkring fyrahundra, anslöt sig: som blev dödad; och alla, så många som lydde honom, skingrades, och blev till intet.

Apg 5:37 Efter denne man reste sig Judas från Galileen, under skattskrivningens dagar, och drog bort många människor efter sig: han gick också förlorad; och alla, till och med alla som lydde honom, skingrades.

Apg 5:38 Och nu säger jag till er, Avhåll er från dessa män, och låt dem vara i fred: ty om detta råd eller detta verk kommer från män, så kommer det att gå om intet:

Apg 5:39 Men om det är av Gud, så kan ni inte omkullkasta det, för att ni inte kanske till och med skall befinnas strida mot Gud.

Apg 5:40 Och de samtyckte till honom; Och när de hade kallat till sig apostlarna och slagit dem, befallde de att de inte skulle tala i namnet Jesus, och lät dem gå.

Apg 5:41 ¶ Och de lämnade rådet, och gladde sig åt att de hade ansetts värdiga att lida skam för hans namn.

Apg 5:42 Och dagligen i templet, och i alla hus, upphörde de icke att undervisa och predika Jesus Kristus.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 6

1. Apostlarna önskar att de fattiga ska tas om hand när det gäller deras kroppsliga försörjning och är också angelägna om att själva sprida Guds ord, näringen för själen: 3. Därför utnämner de sju utvalda män till ämbetet som Diakoner. 5. En av dessa, Stefanus, en man full av tro och den Helige Ande, är en av dem. 12. Han blir tagen av dem, som han förvirrade när de tvistade med honom. 13. Och efteråt blev han falskt anklagad för hädelse mot Lagen och Templet.

Apg 6:1 OCH på den tiden, när antalet lärjungar hade ökat, uppstod ett klagomål bland Grekerna mot Hebréerna, eftersom deras änkor försummades i det dagliga tjänsten.

Apg 6:2 Då kallade de tolv till sig lärjungarnas skara, och sade, Det är inte rimligt att vi skulle lämna ordet av Gud, och tjäna vid bord.

Apg 6:3 Därför, bröder, sök ut sju män bland er av gott rykte, fyllda av den Helige Ande och vishet, som vi kan utse över detta göromål.

Apg 6:4 Men vi kommer själva fortsätta att ägna oss åt bönen, och till ordets tjänst.

Apg 6:5 ¶ Och detta ord behagade hela folket: och de valde Stefanus, en man full av tro och av den Helig Ande, och Filippus, och Prokorus, och Nikanor, och Timon, och Parmenas, och Nikolaus en av Antiokias proselyter:

Apg 6:6 Vilka de ställde inför apostlarna: och när de hade bett, lade de sina händer på dem.

Apg 6:7 Och ordet av Gud växte; och antalet lärjungar mångfaldigades i Jerusalem; och en stor del av präster var lydiga mot tron.

Apg 6:8 Och Stefanus, som var full av tro och kraft, gjorde stora under och mirakel bland folket.

Apg 6:9 ¶ Då framträdde några av synagogan, som kallas Libertinernas synagoga, och Cyrenianer, och Alexandrianer, och av dem från Cilicien och av Asien, och de tvistade med Stefanus.

Apg 6:10 Och de kunde inte motstå den vishet och den ande med vilken han talade.

Apg 6:11 Då förvärvade de män till mened, som sade, Vi har hört honom tala hädiska ord mot Mose, och mot Gud.

Apg 6:12 Och de uppviglade folket, och de äldste, och de skriftlärda, och de kom över honom, och grep honom, och förde honom till rådet,

Apg 6:13 Och inrättade falska vittnen, som sade, Denne man upphör icke att tala hädiska ord mot denna heliga plats, och mot lagen:

Apg 6:14 Ty vi har hört honom säga att denne Jesus från Nasaret skall förstöra denna plats, och skall förändra de sedvänjor som Mose har överlämnat åt oss.

Apg 6:15 Och alla de som satt i rådet, tittade orubbligt på honom, och såg hans ansikte som om det vore ansiktet av en ängel.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 7

1. Stefanus ges tillfälle att svara på anklagelsen om hädelse, 2. Han visar hur Abraham tillbad Gud med rätta, och hur Gud valde Fäderna. 20. före att Mose föddes och innan Tabernaklet och Templet byggdes: 37.  att även Mose vittnade om Kristus: 44. och att alla yttre ceremonier var instiftade enligt det himmelska mönstret för att vara endast för en tid: 51. tillrättavisande av deras uppror och mord av Kristus, den Rättfärdige, som profeterna förutsade skulle komma till världen.  54. Varpå de stenar honom till döds, och han överlämnar sin själ till Jesus och ber ödmjukt för dem.

Apg 7:1 DÅ sade översteprästen, Är detta verkligen så?

Apg 7:2 Och han sade, Män, bröder, och fäder, hör; Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham, när han var i Mesopotamien, innan han bodde i Haran.

Apg 7:3 Och sade till honom, Gå ut ur ditt land, och från din släkt, och kom in i det land som jag skall visa dig.

Apg 7:4 Sedan kom han från Kaldéernas land, och bosatte sig i Haran: och därifrån, när hans fader var död, han flyttade honom in i detta land, där ni nu bor.

Apg 7:5 Och han gav honom ingen arvedel i det, inte ens så mycket att han kunde sätta sin fot där: han lovade dock att han skulle ge det till arvedel åt honom, och åt hans säd efter honom, fastän han ännu inte hade något barn.

Apg 7:6 Och Gud talade på detta sätt, Att hans säd skulle bo i ett främmande land; och de skulle föra dem i träldom, och bedriva ondska mot dem i fyrahundra år.

Apg 7:7 Och nationen som de skola vara i träldom hos skall jag döma, sade Gud: och därefter skall de komma ut, och tjäna mig på denna plats.

Apg 7:8 Och han gav honom omskärelsens förbund: och så avlade Abraham Isak, och omskar honom på åttonde dagen; och Isak avlade Jakob; och Jakob avlade de tolv patriarkerna.

Apg 7:9 Och patriarkerna, fyllda av avund, sålde Josef till Egypten: men Gud var med honom,

Apg 7:10 Och räddade honom ur alla hans lidanden, och gav honom nåd och vishet i ögonen på Farao kungen av Egypten; och han gjorde honom till guvernör över Egypten och över hela hans hus.

Apg 7:11 Och det kom en hungersnöd över hela Egyptens och Kanaans land och stort lidande: och våra fäder fann ingen näring.

Apg 7:12 Men när Jakob hörde att det fanns säd i Egypten, sände han först ut våra fäder.

Apg 7:13 Och vid den andra tiden blev Josef känd för sina bröder; och Josefs släkt blev känd för Farao.

Apg 7:14 Då sände Josef åstad, och kallade sin fader Jakob till sig, och tillsammans med hela hans släkt, sjuttiofem själar.

Apg 7:15 Så begav sig Jakob ner till Egypten, och dog, han, och våra fäder,

Apg 7:16 Och de fördes över till Sikem, och lades i den grav som Abraham hade köpt för en summa pengar av Emmors söner fadern av Sikem.

Apg 7:17 Men när tiden för det löfte närmade sig, som Gud hade svurit till Abraham, växte folket och förökade sig i Egypten,

Apg 7:18 Tills en annan kung uppstod, som inte kände Josef.

Apg 7:19 Densamme handlade listigt mot vår släkt, och behandlade våra fäder illa, så att de kastade ut sina småbarn, för att de inte skulle överleva.

Apg 7:20 I denna tid föddes Mose, och han var mycket vacker, och han föddes upp i sin faders hus i tre månader:

Apg 7:21 Och när han hade kastats ut, tog Faraos dotter upp honom, och födde upp honom som sin egen son.

Apg 7:22 Och Mose var lärd i all Egyptiernas vishet, och var mäktig i ord och gärningar.

Apg 7:23 Och när han var fyrtio år gammal, kom det i hans hjärta att besöka sina bröder barnen av Israel.

Apg 7:24 Och när han såg att en av dem hade lidit skada, försvarade han honom, och hämnades den som var förtryckt, och dräpte Egyptiern:

Apg 7:25 Ty han trodde att hans bröder skulle förstå huru Gud genom sin hand skulle rädda dem: men de förstod det icke.

Apg 7:26 Och nästa dag visade han sig för dem, medan de tvistade, och ville få dem att åter bli eniga, och sade, Herrar, ni ären bröder; varför gör ni varandra orätt?

Apg 7:27 Men han som gjorde sin nästa orättvist stöttade bort honom, och sade, Vem har gjort dig till en härskare och domare över oss?

Apg 7:28 Vill du döda mig, såsom du i går dödade Egyptiern?

Apg 7:29 Då flydde Mose för dessa ord, och blev en främling i Midjans land, där han födde två söner.

Apg 7:30 Och när fyrtio år hade gått, uppenbarade sig för honom i vildmarken vid berget Sinai en ängel av Herren i en eldslåga i en buske.

Apg 7:31 När Mose fick se det, förundrades han över det: och när han nu närmade sig för att se det, kom Herrens röst till honom,

Apg 7:32 Och sade, Jag är dina fäders Gud, Abrahams Gud, och Isaks Gud och Jakobs Gud. Då darrade Mose, och vågade inte se.

Apg 7:33 Då sade Herren till honom, Ta av dig skorna från dina fötter: ty den plats där du står är helig mark.

Apg 7:34 Jag har sett, jag har sett mitt folks lidande i Egypten, och jag har hört deras klagan, och jag har stigit ned för att rädda dem. Kom nu, jag skall sända dig till Egypten.

Apg 7:35 Denne Mose som de förkastade, och sade, Vem har gjort dig till en härskare och en domare? Densamme sände Gud till att bli en härskare och en befriare genom ängels hand som visade sig för honom i busken.

Apg 7:36 Och han förde dem ut, sedan han hade gjort under och tecken i Egyptens land, och i Röda havet, och i vildmarken i fyrtio år.

Apg 7:37 ¶ Detta är den Mose, som sade till Israels barn, En profet skall Herren er Gud resa upp åt er från era bröder, som är lik mig; honom skall ni höra.

Apg 7:38 Det är han, som var i kyrkan i vildmarken med den ängel som talade till honom på Sinai berg, och med våra fäder: som fick de livliga oraklen för att ge dem till oss:

Apg 7:39 Till vilken våra fäder inte ville lyda, utan stötte bort honom från dem, och vände sig åter i sina hjärtan tillbaka till Egypten,

Apg 7:40 De sade till Aron, Gör oss gudar som skola gå före oss: ty när det gäller denne Mose, som förde oss ut ur Egyptens land, ty vi veta inte vad som har hänt med honom.

Apg 7:41 Och de gjorde en kalv i dessa dagar, och erbjöd offer åt avguden, och gladde sig åt sina egna händers verk.

Apg 7:42 Då vände sig Gud om, och överlämnade dem till att tillbedja himmelens härskara; såsom det är skrivet i profeternas bok, O ni Israels hus, haven ni offrat mig slaktdjur och offergåvor under de fyrtio år som ni har varit i vildmarken?

Apg 7:43 Ja, ni har tagit upp Moloks tabernakel, och stjärnan av er gud Remfan, gestalter som ni har tillverkat för att tillbe dem: och jag skall föra bort er bortom Babylon.

Apg 7:44 Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel i vildmarken, så som han hade bestämt genom att tala till Mose, för att han skulle göra det enligt den utformning som han hade sett.

Apg 7:45 Och även våra efterföljande fäder förde med Jesus in i Hedningarnas besittning, vilka Gud drev ut inför våra fäders ansikte, ända till Davids dagar;

Apg 7:46 Han som fann nåd inför Gud, och som ville finna ett tabernakel åt Jakobs Gud.

Apg 7:47 Men Salomo byggde ett hus åt honom.

Apg 7:48 Men den Högste bor inte i tempel som är gjorda med händer; som profeten säger,

Apg 7:49 Himmelen är min tron, och jorden min fotapall: vilket hus skall ni bygga åt mig? säger HERREN: och vad är platsen för min vila?

Apg 7:50 Har inte min hand gjort allt detta?

Apg 7:51 Ni styvnackade och oomskurna i hjärta och öronen, ni står alltid emot den Helige Ande: som era fäder gjorde, så göra ni.

Apg 7:52 Vilka av profeterna har inte era fäder förföljt? och de har dödat dem som i förväg har visat på den Rättfärdiges ankomst; av vem ni nu har blivit förrädare och mördare:

Apg 7:53 Som har tagit emot lagen genom änglars disposition, och har icke hållit den.

Apg 7:54 ¶ När de hörde dessa ting, skar det i deras hjärtan, och de gnisslade på honom med sina tänder.

Apg 7:55 Men han, som var full av den Helige Ande, såg upp med fast blick mot himmelen, och såg Guds härlighet, och Jesus stå på Guds högra sida,

Apg 7:56 Och sade, Se, jag ser himlavalven öppnad, och Människosonen stå på Guds högra sida.

Apg 7:57 Då ropade de ut med hög röst, och höll för sina öron, och all stormade i enighet emot honom,

Apg 7:58 Och de kastade ut honom ur staden, och stenade honom: och vittnena lade ned sina kläder vid en ung mans fötter, som hette Saulus.

Apg 7:59 Och de stenade Stefanus, som åkallade Gud, och sade, Herre Jesus, tag emot min ande.

Apg 7:60 Och han föll på knä, och ropade med hög röst, Herre, lägg inte denna synd till deras anklagelse. Och när han hade sagt detta, somnade han in.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 8

1. Till följd av förföljelsen i Jerusalem, när församlingen hade etablerat sig i Samarien, 5. genom Filippus, Diakonen, som predikade, gjorde mirakler och döpte många, bland de övriga trollkarlen Simon, en stor förförare av folket. 14. Petrus och Johannes kom för att bekräfta och utvidga Kyrkan: där genom bön och handpåläggning de gav den Helige Ande. 18. När Simon ville köpa liknande kraft av dem, 20. tillrättavisade Petrus skarpt hans hyckleri, och girighet, och uppmanade honom till omvändelse: tillsammans med Johannes predikade de Herrens ord, och återvände till Jerusalem. 26. Men Ängeln sände Filippus för att undervisa, och döpa den Etiopiske Eunucken.

Apg 8:1 OCH Saulus samtyckte till hans död. Och vid den tiden uppstod en stor förföljelse mot kyrkan i Jerusalem, och alla hade blivit utspridda över hela Judéen och Samarien, utom apostlarna.

Apg 8:2 Och fromma män bar Stefanus till hans begravning, och gjorde stor klagan över honom.

Apg 8:3 Vad Saul beträffar, han gjorde sig skyldig till förödelse av kyrkan, han gick in i varje hus, och drog ut män och kvinnor och satte dem i fängelse.

Apg 8:4 Därför gick de som var utspridda omkring överallt och predikade ordet.

Apg 8:5 Då gick Filippus ned till staden Samaria, och predikade Kristus för dem.

Apg 8:6 Och folket lyssnade med enighet till det som Filippus talade, och hörde och såg de mirakel som han gjorde.

Apg 8:7 Ty orena andar, ropade med hög röst, kom ut ur många av dem som var besatta av dem: och många som var förlamade, och som var krymplingar, blev helade.

Apg 8:8 Och det blev stor glädje i staden.

Apg 8:9 Men det fanns en viss man, som hette Simon, som tidigare i samma stad hade använt sig av trolldom, och förhäxat folket i Samaria, genom att ge sken av att han själv var någon stor:

Apg 8:10 Till vilken de alla gav akt på, från den minsta till den största, och sade: Denne man är Guds stora kraft.

Apg 8:11 Och de hade respekt för honom, eftersom han länge hade förhäxat dem med trolldomar.

Apg 8:12 Men när de trodde Filippus predikan om de ting som rör Guds rike, och namnet Jesus Kristus, lät de sig döpa, både män och kvinnor.

Apg 8:13 Då trodde också Simon själv: och när han hade blivit döpt, följde han med Filippus, och förundrades när han såg de mirakel och tecken som skedde.

Apg 8:14 Nu när apostlarna i Jerusalem hörde att Samarien hade tagit emot ordet av Gud, sände de dit Petrus och Johannes:

Apg 8:15 Som, när de hade kommit ner, bad han för dem, att de må ta emot den Helige Ande:

Apg 8:16 (Ty ännu hade han inte fallit på någon av dem, allenast hade de blivit döpta i Herren Jesu namn.)

Apg 8:17 Då lade de händerna på dem, och de mottog den Helige Ande.

Apg 8:18 Och när Simon såg att den Heliga Anden hade givits genom apostlarnas handpåläggning, erbjöd han dem pengar,

Apg 8:19 Och sade, Ge mig också den kraften, att var och en som jag lägger händerna på, han må ta emot den Helige Ande.

Apg 8:20 Men Petrus sade till honom, Dina pengar förgås med dig, eftersom du har tänkt att Guds gåva kan köpas med pengar.

Apg 8:21 Du har varken del eller lott i denna sak, ty ditt hjärta är inte rätt för Guds ögon.

Apg 8:22 Omvänd dig därför från denna din ondska och be till Gud, att ditt hjärtas tankar må bli dig förlåtna.

Apg 8:23 Ty jag ser att du är i bitterhetens galla, och i missgärningens band.

Apg 8:24 Då svarade Simon, och sade, Be ni till Herren för mig, så att inget av det som ni har talat om kommer över mig.

Apg 8:25 Och de, när de hade vittnat och predikat Herrens ord, återvände de till Jerusalem, och predikade evangeliet i många byar av Samariterna.

Apg 8:26 Och Herrens ängel talade till Filippus, och sade, Stå upp, och gå mot söder, på den väg som går från Jerusalem ned till Gaza, som är en öken.

Apg 8:27 Och han stod upp och gick: och, se, en man från Etiopien, en eunuck med stor auktoritet under Kandace Etiopiernas drottning, som hade hand om alla hennes skatter, hade kommit till Jerusalem för att tillbe,

Apg 8:28 När han nu återvände, läste profeten Esaias i sin vagn. *

Apg 8:29 Då sade Anden till Filippus, Gå nära, och anslut dig vid denna vagn.

Apg 8:30 Och Filippus sprang dit till honom, och hörde honom läsa profeten Esaias, och sade, Förstår du vad du läser? *

Apg 8:31 Och han sade, Hur kan jag göra det, om inte någon man vägleder mig? Då bad han Filippus att han skulle komma upp och sätta sig hos honom.

Apg 8:32 Den plats i skriften som han läste var denna, Han leddes som ett får till slakt; och som ett lamm som är stumt inför sin klippare, öppnade han inte sin mun:

Apg 8:33 I hans förnedring har hans dom blivit borttagen: och vem skall kungöra hans generation, ty hans liv är borttaget från jorden.

Apg 8:34 Och då svarade eunucken Filippus, och sade, Jag ber dig, vem är det som profeten säger detta om, om han själv, eller någon annan man?

Apg 8:35 Då öppnade Filippus sin mun, och började med samma skriftställe, och predikade Jesus för honom.

Apg 8:36 Och medan de fortsatte sin färd, kom de till ett visst vatten, och eunucken sade, Se, här är vatten; vad hindrar mig från att låta döpa mig?

Apg 8:37 Och Filippus svarade, Om du tror av hela ditt hjärta, så kan du. Och han svarade och sade, Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.

Apg 8:38 Och han befallde vagnen att stanna: och de steg båda ned i vattnet, både Filippus och eunucken; och han döpte honom.

Apg 8:39 Och när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, så att eunucken inte längre såg honom: och han gick sin väg med glädje.

Apg 8:40 Men Filippus hittades i Azotus: och på sin väg predikade han i alla städerna, till dess att han kom till Cesarea.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 9

1. Saulus, på väg till Damaskus, 4. slås ner till marken, 10. kallas till Apostelskap, 18. och döps av Ananias. 20. Han predikar Kristus frimodigt. 23. Judarna lägger i bakhåll för att döda honom: 29. Även Grekerna försöker, men han undkommer båda. 31. När Kyrkan har vila, helar Petrus, Eneas  från förlamning, 36. och återställer Tabita till livet.

Apg 9:1 OCH Saulus, som ännu utandade hotelser och slakt mot Herrens lärjungar. gick till översteprästen,

Apg 9:2 Och begärde av honom brev till Damaskus till synagogorna, att om han skulle finna någon av denna väg, vare sig det var män eller kvinnor, att han skulle kunna föra dem bundna till Jerusalem.

Apg 9:3 Och när han var på väg, närmade han sig Damaskus: och plötsligt sken runt omkring honom ett ljus från himmelen:

Apg 9:4 Och han föll till marken, och hörde en röst som sade till honom, Saulus, Saulus, varför förföljer du mig?

Apg 9:5 Och han sade, Vem är du, Herre? Och Herren sade, Jag är Jesus, den du förföljer: det är svårt för dig att sparka mot oxpikarna.

Apg 9:6 Och han sade darrande och förvånad, Herre, vad vill du att jag skall göra? Och Herren sade till honom, Stå upp, och gå in i staden, så skall du få veta vad du måste göra.

Apg 9:7 Och de män som följde med honom stod mållösa, då de hörde en röst, utan att se någon man.

Apg 9:8 Och Saulus stod upp från marken, och när hans ögon öppnades, såg han ingen: men de tog honom vid handen, och förde honom till Damaskus.

Apg 9:9 Och han var i tre dagar utan syn, och varken åt eller drack.

Apg 9:10 ¶ Och det fanns en viss lärjunge i Damaskus, som hette Ananias; och till honom sade Herren i en syn, Ananias. Och han sade, Se, jag är här, Herre.

Apg 9:11 Och Herren sade till honom, Stå upp, och gå in på den gata som kallas Raka gatan, och fråga i Judas hus efter en man som heter Saulus, från Tarsus: ty, se, han ber.

Apg 9:12 Och han såg i en syn en man vid namn Ananias komma in, och lägga sin hand på honom, att han skulle få sin syn.

Apg 9:13 Då svarade Ananias, Herre, jag har hört av många om denne man, huru mycket ont han har gjort mot dina heliga i Jerusalem.

Apg 9:14 Och här har han fått auktoritet från översteprästerna att binda alla som åkallar ditt namn.

Apg 9:15 Men Herren sade till honom, Gå din väg: ty han är ett utvalt kärl för mig, till att bära mitt namn inför Hedningarna, och kungar, och barnen av Israel.

Apg 9:16 Ty jag skall visa honom hur stora ting han måste lida för mitt namns skull.

Apg 9:17 Och Ananias gick sin väg, och kom in i huset; och han lade sina händer på honom och sade, Broder Saulus, Herren, ja Jesus, som uppenbarade sig för dig på vägen när du kom, har sänt mig, för att du skola få din syn, och bliva uppfylld av den Helige Ande.

Apg 9:18 Och genast föll det från hans ögon som om det hade varit fjäll: och han fick genast synen, och stod upp, och lät döpa sig.

Apg 9:19 Och när han hade tagit emot kött, blev han stärkt. Sedan var Saulus några dagar tillsammans med lärjungarna i Damaskus.

Apg 9:20 Och genast predikade han i synagogorna, att Kristus är Guds Son.

Apg 9:21 Men alla som hörde honom häpnade, och sade, Är det inte han som förgjorde dem som åkallade detta namn i Jerusalem, och kom hit i detta syfte, att han skulle föra dem bundna till översteprästerna?

Apg 9:22 Men Saulus blev allt starkare, och han förbryllade de Judar som bodde i Damaskus, och bevisade att det var just denne som var Kristus.

Apg 9:23 ¶ Och efter det att många dagar hade gått, rådgjorde Judarna om att döda honom:

Apg 9:24 Men att de låg på lur var känt för Saulus. Och de bevakade portarna dag och natt för att döda honom.

Apg 9:25 Då tog lärjungarna honom om natten, och firade ner honom i en korg vid muren.

Apg 9:26 När Saulus kom till Jerusalem, försökte han att ansluta sig till lärjungarna; men de fruktade alla för honom, och trodde inte att han var en lärjunge.

Apg 9:27 Men Barnabas tog honom, och förde honom till apostlarna, och kungjorde för dem hur han hade sett Herren på vägen, och hur han hade talat till honom, och hur han hade predikat frimodigt i Damaskus i namnet Jesus.

Apg 9:28 Och han var med dem när de gick in och ut i Jerusalem.

Apg 9:29 Och han talade frimodigt i Herren Jesus namn, och tvistade med Grekerna: men de tog sig för att döda honom.

Apg 9:30 Vilket när bröderna fick veta detta, förde de honom ned till Cesarea, och sände honom till Tarsus.

Apg 9:31 Då fick kyrkorna vila i hela Judéen, och Galiléen och Samarien, och blev uppbyggda; och de vandrade i Herrens fruktan, och i den Helige Andes tröst, blevo de fler och fler.

Apg 9:32 Och det hände sig, att när Petrus gick runt i alla områden, kom han också ner till de heliga som bodde i Lydda.

Apg 9:33 Och där fann han en viss man vid namn Eneas, som hade legat i sin bädd i åtta år, och var förlamad.

Apg 9:34 Petrus sade till honom, Eneas, Jesus Kristus gör dig hel; stå upp, och gör i ordning din bädd. Och han stod genast upp.

Apg 9:35 Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och vände sig till Herren.

Apg 9:36 ¶ Nu fanns där i Joppe en viss lärjunge som hette Tabita, som enligt tolkningen kallas Dorkas: denna kvinna var full av goda gärningar och allmosor som hon gjorde.

Apg 9:37 Och det hände sig i de dagarna, att hon blev sjuk, och dog: och när de hade tvättat henne, lade de henne i en övre kammare.

Apg 9:38 Och med tanke på att Lydda låg nära Joppe, och lärjungarna hade hört att Petrus befann sig där, sände de två män till honom, och bad honom att inte dröja med att komma till dem.

Apg 9:39 Då stod Petrus upp och gick med dem. När han kom dit, förde de honom in i övre kammaren, och alla änkorna stod vid honom och grät, och visade upp de rockar och klädesplagg som Dorkas hade tillverkat, medan hon var hos dem.

Apg 9:40 Men Petrus lät dem alla träda fram, och föll på knä, och bad; sedan vände han sig mot kroppen och sade, Tabita, stå upp. Och  hon öppnade ögonen: och när hon såg Petrus, satte hon sig upp.

Apg 9:41 Och han gav henne sin hand, och lyfte upp henne, och sedan han hade kallat till sig de heliga och änkorna, presenterade han henne levande.

Apg 9:42 Och detta blev känt i hela Joppe; och många trodde på Herren.

Apg 9:43 Och det hände sig, att han stannade många dagar i Joppe hos en Simon en garvare.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 10

1. Cornelius, en from man, 5. får befallningen från en Ängel, att skicka efter Petrus: 11. Som genom en syn, 15) 20. blir undervisad att inte förakta Hedningarna. 34. Medan han predikar Kristus för Cornelius och hans sällskap, 44 faller den Helige Ande över dem, 48. och de blir döpta.

Apg 10:1 DET fanns en man i Caesarea som hette Kornelius, en centurion från den trupp som var kallad italienska regementet,

Apg 10:2 En from man, och en som fruktade Gud med hela sitt hus, och han gav mycket allmosor till folket, och bad alltid till Gud.

Apg 10:3 Han såg tydligt i en syn vid nionde timmen på dagen en ängel av Guds komma in till honom, och säga till honom, Kornelius.

Apg 10:4 Och när han såg på honom, blev han rädd, och sade, Vad är det, Herre? Och han sade till honom, Dina böner och dina allmosor skola upphöjas till ett minnesmärke inför Gud.

Apg 10:5 Och skicka nu män till Joppe, och låt dem hämta en Simon, vars tillnamn är Petrus:

Apg 10:6 Han bor hos en Simon en garvare, vars hus ligger vid havet; han skall tala om för dig vad du bör göra.

Apg 10:7 Och när ängeln som talade till Kornelius hade avlägsnat sig, kallade han på två av sina hustjänare, och en from soldat av dem som ständigt tjänade honom;

Apg 10:8 När han hade kungjort allt detta för dem, sände han dem till Joppe.

Apg 10:19 ¶ På morgonen, medan de fortsatte sin färd, och närmade sig staden, gick Petrus upp på taket för att be vid sjätte timmen

Apg 10:10 Och han blev mycket hungrig, och ville äta: men medan de gjorde sig redo, föll han in i en trans,

Apg 10:11 Och han såg himmelen öppnad, och ett visst kärl sänka sig ner till honom, som det hade varit ett stort lakan som var hopbunden i de fyra hörnen, och nedsänkt till jorden:

Apg 10:12 Vari fanns alla möjliga fyrfotade djur på jorden, och vilda djur, och krypande ting, och luftens fåglar.

Apg 10:13 Och en röst kom till honom, Stå upp, Petrus; döda, och ät.

Apg 10:14 Men Petrus sade, Inte så, Herre; ty jag har aldrig ätit något som är ohelgat eller orent.

Apg 10:15 Och rösten sade åter till honom för andra gången, Vad Gud har renat, det skall du inte kalla ohelgat.

Apg 10:16 Detta skedde tre gånger: och kärlet togs upp till himmelen igen.

Apg 10:17 Nu medan Petrus inom sig själv tvivlade på vad den syn han hade sett kunde betyda, se, då hade de män, som var utsända från Kornelius, frågat efter Simons hus, och stod framför porten,

Apg 10:18 Och kallade och frågade om Simon, vars tillnamn var Petrus, bodde där.

Apg 10:19 ¶ Medan Petrus tänkte på synen, sade Anden till honom, Se, tre män söker dig.

Apg 10:20 Stå därför upp, och ta dig ner, och gå med dem, utan att tvivla på något: ty jag har sänt dem.

Apg 10:21 Då gick Petrus ned till de män som hade sänts till honom från Kornelius; och sade, Se, jag är den som ni söker: vad är orsaken till att ni har kommit hit?

Apg 10:22 Och de sade, centurionen Cornelius, en rättfärdig man, och en gudfruktig man, som har gott rykte om sig bland hela den Judiska nationen, blev varnad av Gud genom en helig ängel att sända efter dig till sitt hus, och att höra dina ord.

Apg 10:23 Då kallade han in dem och inhyste dem där. Och dagen efter gick Petrus iväg med dem, och vissa bröder från Joppe följde med honom.

Apg 10:24 Och morgonen därpå kom de in i Cesarea. Och Kornelius väntade på dem, och hade sammankallat sina släktingar och närmaste vänner.

Apg 10:25 Och när Petrus kom in, mötte Kornelius honom, och föll ned för hans fötter, och tillbad honom.

Apg 10:26 Men Petrus tog upp honom, och sade, Stå upp; Jag är själv också en man.

Apg 10:27 Och medan han talade med honom, gick han in, och fann många som hade samlats.

Apg 10:28 Och han sade till dem, Ni vet att det är förbjudet för en Judisk man att umgås med, eller komma in till någon från en annan nation; men Gud har visat mig att jag inte skall kalla någon människa för ohelgad eller oren.

Apg 10:29 Därför kom jag till er utan motsägelse, så snart som ni sände efter mig: Jag frågar därför vad är syftet med att ni har sänt efter mig?

Apg 10:30 Och Kornelius sade, För fyra dagar sedan fastade jag fram till denna timme; och vid nionde timmen bad jag i mitt hus, och, se, en man stod framför mig i ljusa kläder,

Apg 10:31 Och sade, Kornelius, din bön är hörd, och dina allmosor äro ihågkomna inför Gud.

Apg 10:32 Sänd därför till Joppe, och kalla hit Simon, vars tillnamn är Petrus; han är inhyst i Simons hus en garvare vid havet: som, när han kommer, skall tala till dig.

Apg 10:33 Omedelbart sände jag därför bud till dig; och du har gjort väl att du har kommit. Nu är vi därför alla här inför Gud, för att höra alla ting som har blivit dig befallt av Gud.

Apg 10:34 Då öppnade Petrus sin mun, och sade, I sanning förstår jag att Gud inte tar hänsyn till personer:

Apg 10:35 Men han i varje nation som fruktar honom, och gör rättfärdigheten, är accepterad hos honom.

Apg 10:36 Det ord som Gud sände till barnen av Israel, predikade fred genom Jesus Kristus, (han är Herre över alla:)

Apg 10:37 Det ord, säger jag, känner ni, som offentliggjordes i hela Judéen, och började från Galiléen, efter det dop som Johannes hade predikat;

Apg 10:38 Hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den Helige Ande och med kraft: som gick omkring och gjorde gott, och botade alla som var förtryckta av djävulen; ty Gud var med honom.

Apg 10:39 Och vi är vittnen till allt vad han gjorde både i Judarnas land, och i Jerusalem; som de dödade och hängde på ett träd:

Apg 10:40 Honom uppväckte Gud på tredje dagen, och visade honom öppet;

Apg 10:41 Inte för allt folket, utan för vittnen som Gud har utvalt inför honom, nämligen för oss, som hava ätit och druckit med honom efter att han hade uppstått från de döda.

Apg 10:42 Och han befallde oss att predika för folket, och att vittna om att det är han som var förordnad av Gud att vara Domaren över levande och döda.

Apg 10:43 Om honom vittnar alla profeterna, att genom hans namn skall var och en som tror på honom få syndernas förlåtelse.

Apg 10:44 Medan Petrus ännu talade dessa ord, föll den Heliga Anden på alla dem som hörde ordet.

Apg 10:45 Och de omskurna som trodde förvånades, så många som följde med Petrus, eftersom den Heliga Andens gåva hade utgjutits även över Hedningarna.

Apg 10:46 Ty de hörde dem tala i tungor, och prisa Gud. Då svarade Petrus,

Apg 10:47 Kan någon förbjuda vatten, att dessa icke skulle döpas, som har tagit emot den Helige Ande lika väl som vi?

Apg 10:48 Och han befallde dem att låta döpa sig i Herrens namn. Sedan bad de honom att stanna några dagar.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 11

1. Petrus, anklagad för att ha besökt Hedningarna, 5. försvarar sig, vilket accepteras. 19. När Evangeliet sprider sig till Fenicien, Cypern och Antiokia, skickas Barnabas för att bekräfta dem. 26. Lärjungarna där är de första som kallas Kristna. 27. De skickar hjälp till bröderna i Judéen under en tid av svält.

Apg 11:1 OCH apostlarna och bröderna som var i Judeen hörde att Hedningarna också hade tagit emot ordet av Gud.

Apg 11:2 Och när Petrus hade kommit upp till Jerusalem, tvistade de som var av de omskurna med honom,

Apg 11:3 Och sade, Du gick in till oomskurna män, och åt med dem.

Apg 11:4 Men Petrus upprepade saken från början, och förklarade det i ordning för dem, och sade,

Apg 11:5 Jag var i staden Joppe och bad: och i en trans såg jag en syn, Ett visst kärl sänka sig ned, som det hade varit ett stort lakan, nedsänkt från himmelen vid de fyra hörnen; och det kom precis intill mig:

Apg 11:6 Varpå jag hade fäst mina ögon, betraktade jag den, och såg fyrfota djur från jorden, och vilda djur, och krypande ting, och luftens fåglar.

Apg 11:7 Och jag hörde en röst som sade till mig, Stå upp, Petrus, döda och ät.

Apg 11:8 Men jag svarade, Inte så, Herre: ty ingenting som är ohelgat eller orent har någonsin kommit in i min mun.

Apg 11:9 Men rösten svarade mig åter från himmelen, Det som Gud har renat, det skall du inte kalla för något vanligt.

Apg 11:10 Och detta skedde tre gånger: och allt drogs åter upp till himmelen.

Apg 11:11 Och, se, genast kom tre män till det hus där jag var, utsända från Cesarea till mig.

Apg 11:12 Och anden bad mig gå med dem, utan att tvivla. Dessutom följde dessa sex bröder med mig, och vi gingo in i mannens hus:

Apg 11:13 Och han berättade för oss hur han hade sett en ängel i sitt hus, som där stod och sade till honom, Sänd män till Joppe, och kalla efter Simon, vars tillnamn är Petrus.

Apg 11:14 Som skall tala ord till dig, varigenom du och hela ditt hus skall bliva frälsta.

Apg 11:15 Och när jag började tala, föll den Helige Ande på dem, som på oss i begynnelsen.

Apg 11:16 Då kom jag ihåg Herrens ord, hur han sade, Johannes döpte verkligen med vatten; men ni skall döpas med den Helige Ande.

Apg 11:17 Med tanke på att Gud gav dem samma gåva som han gav oss, som trodde på Herren Jesus Kristus; vem var jag då, att jag kunde motstå Gud?

Apg 11:18 När de hörde dessa ting, höll de tyst, och prisade Gud, och sade, Då har Gud också för Hedningarna skänkt omvändelse till liv.

Apg 11:19 ¶ De som nu hade skingrats på grund av den förföljelse som uppstod om Stefanus reste så långt som till Fenicien, och Cypern, och Antiokia, och predikade ordet för ingen annan än för Judarna.

Apg 11:20 Och några av dem var män från Cypern och Cyrene, som, när de hade kommit till Antiokia, talade till Grekerna, och predikade Herren Jesus.

Apg 11:21 Och Herrens hand var med dem: och många trodde, och vände sig till Herren.

Apg 11:22 ¶ Då sträckte sig budskapet om detta till öronen av kyrkan som var i Jerusalem: och de sände ut Barnabas, att han skulle resa ända till Antiokia.

Apg 11:23 Som, när han kom, och hade sett Guds nåd, var han glad, och uppmanade dem alla, att med hjärtats avsikt skulle de hålla sig till Herren.

Apg 11:24 Ty han var en god man, och full av den Helige Ande och av tro: och mycket folk blev tillagt till Herren.

Apg 11:25 Då begav sig Barnabas till Tarsus, för att söka Saulus:

Apg 11:26 När han hade funnit honom, förde han honom till Antiokia. Och det hände sig, att de under ett helt år samlades med kyrkan, och undervisade mycket folk. Och lärjungarna kallades kristna för första gången i Antiokia.

Apg 11:27 ¶ Och i dessa dagar kom profeter från Jerusalem till Antiokia.

Apg 11:28 Och en av dem som hette Agabus stod upp, och angav genom Anden att en stor hungersnöd skulle komma över hela världen: vilket hände under Claudius Caesars dagar.

Apg 11:29 Då beslöt lärjungarna, var och en efter sin förmåga, att sända hjälp till de bröder som bodde i Judéen.

Apg 11:30 Vilket de också gjorde, och sände det till de äldste genom Barnabas och Saulus försorg.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 12

1. Kung Herodes förföljer Kristna, dödar Jakob och fängslar Petrus: som en Ängel befriar efter Kyrkans böner. 20. [Herodes], som i sitt högmod tog åt sig den ära som tillkom Gud, blev slagen av en Ängel, och dör en förskräcklig död. 24 Efter hans död, frodas Guds ord.

Apg 12:1 VID den tiden sträckte kung Herodes ut sina händer för att förfölja några av kyrkan.

Apg 12:2 Och han dödade Jakob brodern till Johannes med svärdet.

Apg 12:3 Och eftersom han såg att detta behagade Judarna, fortsatte han och grep även Petrus. (Då var det de osyrade brödens dagar.)

Apg 12:4 Och när han hade gripit honom, satte han honom i fängelse, och överlämnade honom till fyra vaktskift av fyra soldater vardera för att bevakas; med avsikten att efter Påsken föra honom fram inför folket. *

Apg 12:5 Petrus hölls därför i fängelse: men kyrkan bad utan uppehåll till Gud för honom.

Apg 12:6 Och när Herodes skulle ha fört fram honom, samma natt låg Petrus och sov mellan två soldater, fastbunden med två kedjor: och vakterna framför dörren vaktade fängelset.

Apg 12:7 Och, se, Herrens ängel kom över honom, och ett ljus lyste i fängelset: och han slog Petrus på sidan, och reste honom upp, och sade: Res dig upp snabbt. Och hans kedjor föll av hans händer.

Apg 12:8 Och ängeln sade till honom, Kläd på dig, och bind om dina sandaler. Och så gjorde han. Och han sade till honom, Kasta din beklädnad om dig, och följ mig.

Apg 12:9 Och han gick ut, och följde honom; men han visste icke att det var sant vad ängeln hade gjort; utan trodde att han såg en syn.

Apg 12:10 När de hade passerat den första och den andra avdelningen, kom de till järnporten som leder in till staden; och den öppnades för dem av sig själv: och de gick ut, och gick vidare genom en gata; och genast lämnade ängeln honom.

Apg 12:11 Och när Petrus hade kommit till sig själv, sade han, Nu vet jag med säkerhet, att Herren har sänt sin ängel, och räddat mig ur Herodes hand, och från allt det som det Judiska folket förväntade sig.

Apg 12:12 Och när han hade tänkt på saken, kom han till Marias hus, modern till Johannes, vars tillnamn var Markus; där många var församlade och bad.

Apg 12:13 Och när Petrus knackade på portens dörr, kom en ungmö för att lyssna, som hette Rhoda.

Apg 12:14 Och när hon kände igen Petrus röst, öppnade hon inte porten av glädje, utan sprang in, och berättade hur Petrus stod utanför porten.

Apg 12:15 Och de sade till henne, Du är galen. Men hon bekräftade hela tiden att det var så. Då sade de, Det är hans ängel.

Apg 12:16 Men Petrus fortsatte att knacka: och när de öppnade dörren, och fick se honom, blev de förvånade.

Apg 12:17 Men han, vinkade till dem med handen att de skulle vara tysta, och kungjorde för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Och han sade, Gå och visa detta för Jakob, och bröderna. Och han gick därifrån, och begav sig till en annan plats.

Apg 12:18 Så fort det nu blev dag, uppstod det en stor uppståndelse bland soldaterna, om vad som hade blivit av Petrus.

Apg 12:19 Och när Herodes sökte efter honom, och icke fann honom, förhörde han väktarna, och befallde att de skulle dödas. Och han drog ned från Judéen till Cesarea, och stannade där.

Apg 12:20 ¶ Och Herodes var mycket missnöjd med dem från Tyrus och Sidon: men de kom till honom i samförstånd, och, efter att ha gjort kungens kammarherre Blastus till sin vän, önskade de fred; ty deras land fick näring genom kungens land.

Apg 12:21 Och på en bestämd dag satte sig Herodes, klädd i kungliga kläder, på sin tron, och höll ett tal till dem.

Apg 12:22 Och folket ropade, och sade, Det är rösten av en gud, och inte av en man.

Apg 12:23 Och genast slog ängeln av Herren honom, eftersom han inte gav härligheten till Gud: och han blev uppäten av maskar, och gav upp anden.

Apg 12:24 ¶ Men ordet av Gud växte och mångfaldigades.

Apg 12:25 Och Barnabas och Saulus återvände från Jerusalem, när de hade fullgjort sin tjänst, och de tog med sig Johannes, vars tillnamn var Markus.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 13

1. Paulus och Barnabas väljs ut för att gå till Hedningarna. 7. Om Sergius Paulus, och Elymas trollkarlen. 14. Paulus predikar i Antiokia, att Jesus är Kristus. 41. Hedningarna tror, 45. men Judarna motsätter sig och hädar: 46. Därför vänder de sig till Hedningarna. 48. Så många som ordinerats till livet, trodde.

Apg 13:1 NU var det i kyrkan som var i Antiokia vissa profeter och lärare; såsom Barnabas, och Simeon som kallades Niger, och Lucius från Cyrene, och Manaen, som hade uppfostrats hos fyrfursten Herodes, och Saulus.

Apg 13:2 Medan de betjänade Herren, och fastade, sade den Helige Ande: Avskilj åt mig Barnabas och Saulus för det verk till vilket jag hava kallat dem.

Apg 13:3 Och när de hade fastat och bett och lagt sina händer på dem, sände de iväg dem.

Apg 13:4 ¶ Så de, sändes vidare av den Helige Ande, och de begav sig till Seleucia; och därifrån seglade de till Cypern.

Apg 13:5 Och när de voro i Salamis, predikade de ordet av Gud i Judarnas synagogor: och de hade också Johannes till sin tjänare.

Apg 13:6 Och när de hade gått igenom ön till Pafos, fann de en viss trollkarl, en falsk profet, en Jude, vars namn var Bar-jesus:

Apg 13:7 Han var hos landets representant, Sergius Paulus, en klok man; som kallade Barnabas och Saulus till sig, och ville höra ordet av Gud.

Apg 13:8 Men trollkarlen Elymas (ty så heter han enligt uttydningen) stod emot dem, och försökte vända ställföreträdaren bort från tron.

Apg 13:9 Då riktade Saulus, (som också kallas Paulus,) fylld av den Helige Ande, sina blickar mot honom,

Apg 13:10 Och han sade, O du som är full av all list och all ondska, du djävulens barn, du som är fiende till all rättfärdighet, vill du inte upphöra att förvränga Herrens rätta vägar?

Apg 13:11 Och nu, se, Herrens hand är över dig, och du skall bli blind, och inte kunna se solen för en tid. Och genast föll en dimma och ett mörker över honom; och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom vid handen.

Apg 13:12 Sedan när ställföreträdaren, såg vad som hade skett, trodde han, och förundrades över Herrens doktrin.

Apg 13:13 Nu när Paulus och hans följe lämnade Pafos, kom de till Perge i Pamfylien: och Johannes lämnade dem och återvände till Jerusalem.

Apg 13:14 ¶ Men när de lämnade Perge, kom de till Antiokia i Pisidien, och de gick in i synagogan på sabbatsdagen, och satte sig ner.

Apg 13:15 Och efter det att lagen och profeterna hade lästs upp, sände synagogans föreståndare budtill dem, och sade, Ni män och bröder, om ni har något ord av uppmaning för folket, så säg det.

Apg 13:16 Då stod Paulus upp, och gav tecken med sin hand och sade, Ni män av Israel, och ni som fruktar Gud, hör upp.

Apg 13:17 Detta Israels folks Gud utvalde våra fäder, och upphöjde folket, när de bodde som främlingar i Egyptens land, och med en hög arm förde han dem ut ur det.

Apg 13:18 Och omkring tiden av fyrtio år uthärdade han deras uppförande i vildmarken.

Apg 13:19 Och när han hade utplånat sju nationer i Kanaans land, delade han ut deras land till dem genom lottning.

Apg 13:20 Därefter gav han åt  dem domare i ungefär fyrahundrafemtio års tid, fram till profeten Samuel.

Apg 13:21 Och därefter begärde de en kung, och Gud gav åt dem Saul sonen av Kis, en man av Benjamins stam, för en tid i fyrtio år.

Apg 13:22 Och när han hade avlägsnat honom, reste han upp för dem David till att vara deras kung; till vilken han också gav vittnesbörd och sade, Jag har funnit David, sonen av Jesse, en man efter mitt eget hjärta, som skall uppfylla all min vilja.

Apg 13:23 Av denna mans säd har Gud i enlighet med sitt löfte rest upp åt Israel en Frälsare, Jesus:

Apg 13:24 När Johannes hade först predikat innan hans ankomst omvändelsens dop till hela Israels folk.

Apg 13:25 Och när Johannes hade fullgjort sitt lopp, sade han, Vem tror ni att jag är? Jag är inte han. Men, se, det kommer en efter mig, vars skor på hans fötter jag inte är värdig att lösa.

Apg 13:26 Män och bröder, barn av Abrahams stam, och var och en som bland er fruktar Gud, till er har ordet om denna frälsning sänts.

Apg 13:27 Ty de som bo i Jerusalem, och deras ledare, eftersom de inte har känt honom, och inte heller profeternas röster som läses varje sabbatsdag, de hava uppfyllt dem genom att fördöma honom.

Apg 13:28 Och trots att de inte fann någon dödsorsak hos honom, begärde de ändå av Pilatus att han skulle dödas.

Apg 13:29 Och när de hade uppfyllt allt vad som var skrivet om honom, tog de honom ned från trädet, och lade honom i en grav.

Apg 13:30 Men Gud uppväckte honom från de döda:

Apg 13:31 Och han blev sedd i många dagar av dem som följde honom från Galiléen till Jerusalem, vilka är hans vittnen för folket.

Apg 13:32 Och vi kungör för er det glada budskapet, att det löfte som gavs till fäderna,

Apg 13:33 Gud har uppfyllt detsamma för oss deras barn, genom att han har uppväckt Jesus igen. som det också är skrivet i den andra psalmen, Du är min Son, denna dag har jag avlat dig.

Apg 13:34 Och angående att han uppväckte honom från de döda, för att nu inte längre återvända till korruption, han sade på detta vis, Jag ska ge dig den säkra nåden av David.

Apg 13:35 Därför säger han också i en annan psalm, Du skall inte låta din Helige se korruption.

Apg 13:36 Ty David, sedan han hade tjänat hans egen generation enligt Guds vilja, somnade han in, och lades till sina fäder, och såg korruption:

Apg 13:37 Men han, som Gud uppväckte igen, såg ingen korruption.

Apg 13:38 ¶ Så må det därför vara er bekant, män och bröder, att genom denne man är syndernas förlåtelse predikad för er:

Apg 13:39 Och genom honom är alla som tror rättfärdiggjorda från alla ting, från vilka ni inte kunde rättfärdiggöras genom Mose lag.

Apg 13:40 Ge därför akt, för att det inte kommer över eder, det som talas om i profeterna;

Apg 13:41 Se, ni föraktare, och som förundras, och förgås: ty jag arbetar ett verk i era dagar, ett verk som ni på intet sätt skola tro, även om en man kungör det för er.

Apg 13:42 Och när Judarna hade gått ut ur synagogan, begärde Hedningarna att dessa ord skulle predikas för dem nästa sabbat.

Apg 13:43 Men när församlingen hade upplösts, följde många Judar och religiösa proselyter Paulus och Barnabas: som, talade till dem, och övertalade dem att fortsätta i Guds nåd.

Apg 13:44 ¶ Och nästa sabbatsdag kom nästan hela staden samman för att höra ordet av Gud.

Apg 13:45 Men när Judarna såg folkskarorna, blev de fyllda av avund, och talade mot det som Paulus hade talat, med motsägelser och hädelser.

Apg 13:46 Då blev Paulus och Barnabas frimodiga, och sade, Det var nödvändigt att ordet av Gud först skulle ha blivit talat till er: men eftersom ni har avvisat det från er, och dömt er själva ovärdiga till evigt liv, se vi vänder oss till Hedningarna.

Apg 13:47 Ty så har Herren befallt oss, och sagt, Jag har satt dig till att vara ett ljus för Hedningarna, så att du blir till frälsning till jordens ändar.

Apg 13:48 Och när Hedningarna hörde detta, gladde de sig och prisade Herrens ord: och så många som var utnämnda till evigt liv trodde.

Apg 13:49 Och Herrens ord publicerades över hela regionen.

Apg 13:50 Men Judarna hetsade upp de fromma och ansedda kvinnorna, och stadens främsta män, och de väckte en förföljelse mot Paulus och Barnabas, och drev ut dem från deras ytterland. *

Apg 13:51 Men de skakade av sig stoftet från sina fötter mot dem, och kom till Ikonium.

Apg 13:52 Och lärjungarna fylldes av glädje, och av den Helige Ande.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 14

1. Paulus och Barnabas blir förföljda från Ikonium. 7. Vid Lystra helar Paulus en förlamad, varpå de anses som gudar. 19. Paulus blir stenad. 21. De besöker olika Kyrkor, och stärker lärjungarna i tro och tålamod. 26. När de återvänder till Antiokia, berättar de vad Gud har gjort med dem.

Apg 14:1 Och det hände sig i Ikonium, att de båda gick tillsammans in i Judarnas synagoga, och talade så, att en stor mängd både Judar och Greker trodde.

Apg 14:2 Men de icke troende Judarna uppviglade Hedningarna, och påverkade deras sinnen till ondska mot bröderna.

Apg 14:3 Länge stannade de därför och talade frimodigt i Herren, som gav vittnesbörd till orden av hans nåd, och skänkte tecken och under att ske genom deras händer.

Apg 14:4 Men folkskaran i staden var delad: en del höll sig till Judarna, och en del till apostlarna.

Apg 14:5 Och när det skedde ett angrepp av både Hedningarna och även Judarna med deras ledare, för att nyttja dem illvilligt, och för att stena dem,

Apg 14:6 De var medvetna om det, och flydde till Lystra och Derbe, städer i Lykaonien, och till regionen som ligger runt omkring:

Apg 14:7 Och där predikade de evangeliet.

Apg 14:8 ¶ Och där satt en viss man i Lystra, kraftlös i sina fötter, en krympling från sin moders sköte, som aldrig hade gått:

Apg 14:9 Denne hörde Paulus tala: som orubbligt betraktade honom, och uppfattade att han trodde på att bliva botad,

Apg 14:10 Han sade med hög röst, Stå rätt upp på dina fötter. Och han hoppade och gick. *

Apg 14:11 När folket såg vad Paulus hade gjort, höjde de sina röster, och sade på Lykaoniskt språk, Gudarna har kommit ner till oss i människoliknande gestalt.

Apg 14:12 Och de kallade Barnabas för Jupiter, och Paulus för Merkurius, eftersom han var den främste talaren.

Apg 14:13 Då förde Jupiters präst, som befann sig framför deras stad, oxar och kransar till portarna, och skulle ha offrat tillsammans med folket.

Apg 14:14 När apostlarna Barnabas och Paulus hörde detta, slet de sönder sina kläder, och sprang in bland folket, och ropade,

Apg 14:15 Och sade, Herrar, varför gör ni detta? Vi är också män med samma passioner som ni, och vi predikar för er att ni må vända er från dessa fåfängligheter till den levande Guden, som har gjort himmel, och jord, och hav, och alla ting som finns däri:

Apg 14:16 Han som i det förflutna tillät alla nationer vandra på sina egna vägar.

Apg 14:17 Och ändå har han inte lämnat sig själv utan vittnesbörd, eftersom han har gjort gott, och gett oss regn från himmelen, och fruktsamma tider, fyller våra hjärtan med mat och glädje.

Apg 14:18 Och med dessa ord höll de knappt tillbaka folket, så att de inte hade offrat till dem.

Apg 14:19 ¶ Och det kom dit några Judar från Antiokia och Ikonium, som övertalade folket, och efter att de hava stenat Paulus, drog de ut honom ur staden, då de antog att han var död.

Apg 14:20 Men när lärjungarna stod runt omkring honom, stod han upp, och gick in i staden: och nästa dag begav han sig med Barnabas till Derbe.

Apg 14:21 Och när de hade predikat evangeliet i den staden, och lärt många, vände de åter tillbaka till Lystra, och till Ikonium, och Antiokia,

Apg 14:22 Han stärkte lärjungarnas själar, och uppmanade dem att förbliva i tron, och att vi måste gå in i Guds rike genom mycken vedermöda.

Apg 14:23 Och när de hade ordinerat till dem äldste i varje kyrka, och hade bett med fasta, överlämnade de dem till Herren, på vilken de trodde.

Apg 14:24 Och sedan de hade passerat genom Pisidien, kom de till Pamfylien.

Apg 14:25 Och när de hade predikat ordet i Perga, begav de sig ned till Attalia:

Apg 14:26 Och därifrån seglade de till Antiokia, varifrån de hade blivit rekommenderade till Guds nåd för det verk som de fullbordade.

Apg 14:27 Och när de hade kommit fram, och hade samlat kyrkan, berättade de allt vad Gud hade gjort med dem, och hur han hade öppnat dörren av tro till Hedningarna.

Apg 14:28 Och där stannade de länge hos lärjungarna.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 15

1. En stor oenighet uppstår angående Omskärelse. 6. Apostlarna rådfrågar om det, 22. och skickar sitt beslut genom brev till Kyrkorna. 36. Paulus och Barnabas, som tänker besöka bröderna tillsammans, hamnar i tvist, och går skilda vägar.

Apg 15:1 OCH några män som hade kommit ner från Judéen undervisade bröderna, och sade, Om ni inte låter er omskäras enligt Mose, kan ni icke bliva frälsta.

Apg 15:2 När därför Paulus och Barnabas inte hade en liten oenighet och dispyt med dem, beslöt de att Paulus och Barnabas, och några andra av dem, skulle gå upp till Jerusalem till apostlarna och de äldste, angående denna fråga.

Apg 15:3 Och när kyrkan förde dem vidare på sin väg, passerade de genom Fenicien och Samarien, och de berättade om Hedningarnas konvertering, och de väckte stor glädje bland alla bröderna.

Apg 15:4 Och när de sedan kom till Jerusalem, togs de emot av kyrkan, och av apostlarna och de äldste, och de berättade allt vad Gud hade gjort med dem.

Apg 15:5 Men några av Fariséernas sekter som trodde stod upp, och sade, Att det var nödvändigt att omskära dem, och att beordra dem att hålla Moses lag.

Apg 15:6 ¶ Och Apostlarna och de äldste samlades för att överväga denna fråga.

Apg 15:7 Och när det hade uppstått mycket stridigheter, stod Petrus upp, och sade till dem, Män och bröder, ni vet att Gud för en tid sedan har gjort ett val bland oss, att Hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord, och tro.

Apg 15:8 Och Gud, som känner hjärtan, vittnade för dem genom att ge dem den Heliga Ande, såsom han har gjort för oss;

Apg 15:9 Och inte göra någon skillnad mellan oss och dem, genom att rena deras hjärtan genom tro.

Apg 15:10 Varför frestar ni då Gud, att lägga ett ok på lärjungarnas hals, som varken våra fäder eller vi själva kunde bära?

Apg 15:11 Men vi tror att vi genom nåden av Herren Jesus Kristus kommer att bli frälsta, precis som de.

Apg 15:12 ¶ Då höll hela folkskaran tyst, och lyssnade till Barnabas och Paulus, som berättade vilka mirakel och under Gud hade gjort bland Hedningarna genom dem.

Apg 15:13 Och sedan de hade tystnat, svarade Jakob, och sade, Män och bröder, lyssna på mig:

Apg 15:14 Simeon har berättat huru Gud från första början besökte Hedningarna för att ur dem taga ett folk för sitt namn.

Apg 15:15 Och till detta överensstämmer profeternas ord; som det står skrivet,

Apg 15:16 Efter detta skall jag återvända, och åter bygga upp Davids tabernakel, som har fallit ned; och jag skall återuppbygga dess ruiner, och jag skall resa upp det:

Apg 15:17 För att återstoden av människor må söka efter Herren, och alla Hedningar, över vilka mitt namn är åkallat, säger Herren, som gör allt detta.

Apg 15:18 Alla hans verk äro kända för Gud från världens begynnelse.

Apg 15:19 Därför är min mening att vi icke skall besvära dem som bland Hedningarna har vänt sig till Gud:

Apg 15:20 Men vi skriver till dem, att de avstår från orenheter av avgudar, och från otukt, och från ting som kvävt är, och från blod.

Apg 15:21 Ty Mose har från gamla tider i alla städer haft dem som predikar honom, där han i synagogorna blir läst varje sabbatsdag.

Apg 15:22 Då var det till belåtenhet för apostlarna och de äldste, tillsammans med hela kyrkan, att sända utvalda män ur sitt eget sällskap till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas; nämligen, Judas med tillnamnet Barsabbas; och Silas, ledande män bland bröderna:

Apg 15:23 Och de skrev brev genom dem på följande sätt; Apostlarna och de äldste och bröderna skicka hälsning till de bröder som är av Hedningarna i Antiokia och Syrien och Cilicien.

Apg 15:24 Med tanke på att vi har hört, att några av dem som gått ut från oss har upprört er med ord, och underminerat era själar, genom att säga, Ni måste låta omskära er, och hålla lagen: till vilka vi inte har givit något sådant bud:

Apg 15:25 Det föreföll oss gott, att i samförstånd, sända utvalda män till er tillsammans med våra älskade Barnabas och Paulus,

Apg 15:26 Män som har riskerat sina liv för namnet på vår Herre Jesus Kristus.

Apg 15:27 Vi har därför sänt Judas och Silas, som också skola muntligen meddela er samma sak.

Apg 15:28 Ty det verkade gott för den Helige Ande, och för oss, att inte lägga någon större börda på er än dessa nödvändiga saker;

Apg 15:29 Att ni avhåller er från kött som offras åt avgudar, och från blod, och från ting som kvävt är, och från otukt: om ni håller er från dessa ting, skall ni göra väl. Må det för er gå väl.

Apg 15:30 Så när de hade sänts iväg, kom de till Antiokia: och när de hade församlat folkskaran, överlämnade de episteln:

Apg 15:31 Som när de hade läst, de gladde sig över trösten.

Apg 15:32 Och Judas och Silas, som själva var profeter, förmanade bröderna med många ord, och bekräftade dem.

Apg 15:33 Och sedan de hade stannat där en tid, sände bröderna dem att i frid gå till apostlarna.

Apg 15:34 Trots detta ville Silas fortfarande stanna kvar där.

Apg 15:35 Även Paulus och Barnabas stannade kvar i Antiokia, och undervisade och predikade Herrens ord, tillsammans med många andra.

Apg 15:36 ¶ Och några dagar därefter sade Paulus till Barnabas, Låt oss gå tillbaka och besöka våra bröder i alla de städer där vi har predikat Herrens ord, och se hur det går dem.

Apg 15:37 Och Barnabas beslöt att ta med sig Johannes, vars tillnamn var Markus.

Apg 15:38 Men Paulus tyckte inte att det var bra att ta honom med sig, en som lämnade dem i Pamfylien, och inte gick med dem i verket.

Apg 15:39 Och tvisten mellan dem blev så skarp, att de gick skilda vägar den ena från den andra: och så tog Barnabas med sig Markus, och seglade till Cypern;

Apg 15:40 Och Paulus valde Silas, och begav sig iväg, efter att hava blivit rekommenderad av bröderna till Guds nåd.

Apg 15:41 Och han gick igenom Syrien och Cilicien, och bekräftade kyrkorna.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 16

1. Paulus, efter han lät omskära Timoteus, kallas av Anden till att resa från ett land till ett annat, 14. Han omvänder Lydia, och driver ut en spådomsande. 19. På grund av detta blir han och Silas piskade och fängslade. 26. Fängelsedörrarna öppnas. 31. Fångvaktaren blir omvänd, 37. och de är befriade.

Apg 16:1 NÄR han kom till Derbe och Lystra: och, se, där var en viss lärjunge, vid namn Timoteus, sonen till en viss kvinna, som var en Judinna, och som trodde; men hans fader var en Grek:

Apg 16:2 Som hade ett gott anseende bland de bröder som befann sig i Lystra och Ikonium.

Apg 16:3 Honom ville Paulus ha med sig; och han tog och lät omskära honom, för Judarnas skull som befann sig i området: ty de visste alla att hans fader var en Grek.

Apg 16:4 Och när de gick genom städerna, överlämnade de till dem de påbud att hålla, som hade förordnats av apostlarna och de äldste som befann sig i Jerusalem.

Apg 16:5 Och så blev kyrkorna befästa i tron, och deras antal ökade dagligen.

Apg 16:6 När de nu hade gått igenom Frygien och Galatiens område, och var av den Helige Ande förbjudna att predika ordet i Asien,

Apg 16:7 Efter de hade kommit till Mysien, försökte de att komma till Bitynien, men Anden tillät dem inte.

Apg 16:8 Och de passerade förbi Mysien och kom ner till Troas.

Apg 16:9 Och en syn uppenbarade sig för Paulus om natten; Där stod en man från Makedonien och bad honom, och sade, Kom över till Makedonien och hjälp oss.

Apg 16:10 Och sedan han hade sett synen, försökte vi genast att komma till Makedonien, förvissade om att Herren hade kallat oss till att predika evangeliet för dem.

Apg 16:11 Därför lade vi ut från Troas, och kom med en rak kurs till Samotrake, och nästa dag till Neapolis;

Apg 16:12 Och därifrån fortsatte vi till Filippi, som är den främsta staden i denna del av Makedonien,och en koloni: och vi stannade några dagar i den staden.

Apg 16:13 Och på sabbaten gick vi ut ur staden utmed en flod, där det var brukligt att bedja; och vi satte oss ned, och talade med de kvinnor som hade sökt sig dit.

Apg 16:14 ¶ Och en viss kvinna vid namn Lydia, en säljare av lilafärgade kläder, i staden Tyatira, som dyrkade Gud, hörde oss: och vars hjärta Herren öppnade, så att hon gav akt på de ting som talades av Paulus.

Apg 16:15 Och när hon och hennes hus hade blivit döpta, bad hon oss och sade, Om ni har bedömt att jag är trogen mot Herren, så kom in i mitt hus och stanna där. Och hon tvingade oss.

Apg 16:16 ¶ Och det hände sig att när vi gick till bön, mötte oss en viss ungmö som var besatt av en spådomsande, som gav sina herrar mycket vinning genom sanningssägande:

Apg 16:17 Den samme följde Paulus och oss, och ropade, och sade, Dessa män är den högste Gudens tjänare, som visar oss vägen till frälsning.

Apg 16:18 Detta gjorde hon i många dagar. Men Paulus, blev bedrövad, och vände sig om och sade till anden, Jag befaller dig i Jesus Kristus namn att komma ut ur henne. Och han kom ut samma timme.

Apg 16:19 ¶ Och när hennes herrar såg att hoppet om deras vinster var borta, grep de Paulus och Silas, och drog in dem på marknadsplatsen till de styrande,

Apg 16:20 Och de förde dem till domarna, och sade, Dessa män, som är judar, orsakar vår stad stora problem.

Apg 16:21 Och lär oss seder, som inte är lagliga för oss att ta emot, och inte heller att följa, eftersom vi är Romare.

Apg 16:22 Och folkskaran reste sig tillsammans mot dem: och domarna slet av deras kläder, och befallde att de skulle piska dem.

Apg 16:23 Och när de hade utdelat dem många piskrapp, kastade de dem i fängelse, och gav fångvaktaren befallningen att hålla dem i säkert förvar:

Apg 16:24 Som, efter att ha mottagit en sådan befallning, kastade han in dem in i det inre fängelset, och satte fast deras fötter i stocken.

Apg 16:25 ¶ Och vid midnatt bad Paulus och Silas, och sjöng lovsånger till Gud: och fångarna hörde dem.

Apg 16:26 Och plötsligt inträffade en stor jordbävning, så att fängelsets grundvalar skakades: och genast öppnades alla dörrar, och var och en av dem fick sina bojor lossade.

Apg 16:27 Och fångvaktaren vaknade upp ur sin sömn, och såg att fängelsedörrarna var öppna, ochhan drog ut sitt svärd, och skulle ha dödat sig själv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt.

Apg 16:28 Men Paulus ropade med hög röst, och sade, Gör dig själv ingen skada: ty vi är alla här.

Apg 16:29 Då ropade han efter ett ljus, och sprang in, och kom darrande, och föll ned inför Paulus och Silas,

Apg 16:30 Och han förde dem ut, och sade, Herrar, vad måste jag göra för att bliva frälst?

Apg 16:31 Och de svarade, Tro på Herren Jesus Kristus, så du skall bliva frälst, och ditt hus.

Apg 16:32 Och de talade Herrens ord till honom, och till alla dem som voro i hans hus.

Apg 16:33 Och han tog dem samma timme på natten, och tvättade deras sår; och lät döpa sig, han och alla de sina, med detsamma.

Apg 16:34 Och när han hade fört dem in i sitt hus, satte han fram mat åt dem, och gladde sig, och trodde på Gud med hela sitt hus.

Apg 16:35 Och när det blev dag, sände domarna ut sina rättstjänare, och lät säga, Låt dessa män gå.

Apg 16:36 Och fångvaktaren berättade detta ord till Paulus, Domarna har sänt bud för att släppa dig: ge er nu iväg, och gå i frid.

Apg 16:37 Men Paulus sade till dem, De har slagit oss öppet och ostraffat, vi som är Romare, och har kastat oss i fängelse; och nu kastar de ut oss i hemlighet? sannerligen nej; utan låt dem komma själva och hämta ut oss?

Apg 16:38 Och när rättstjänarna berättade dessa ord för domarna: blev de rädda, när de hörde att de var Romare.

Apg 16:39 Och de kom och vädjade till dem, och förde ut dem och begärde att de skulle lämna staden.

Apg 16:40 Och de gick ut ur fängelset, och kom in i Lydias hus: och när de såg bröderna, tröstade de dem, och gick därifrån.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 17

1. Paulus predikar i Thessalonike, 4. där vissa tror, och andra förföljer honom. 10. Han skickas till Berea, och predikar där. 13. Efter att ha förföljts i Thessalonike 15. kommer han till Aten, där han tvistar med Judarna och predikar om den levande Guden, för dem den okända Guden, 34. varigenom många omvänds till Kristus.

Apg 17:1 NÄR de hade passerat Amphipolis och Apollonia, kom de till Thessalonike, där det fanns en Judisk synagoga:

Apg 17:2 Och Paulus, som sin vana var, gick in till dem, och under tre sabbatsdagar resonerade han med dem utifrån skrifterna,

Apg 17:3 Han avslöjade och åberopade, att Kristus måste av nödvändighet ha lidit, och uppstått från de döda; och att denne Jesus, som jag predikar för er, är Kristus.

Apg 17:4 Och några av dem trodde, och umgicks med Paulus och Silas; bland de fromma Grekerna var det en stor folkskara, och bland de främsta kvinnorna var det inte få.

Apg 17:5 ¶ Men de Judar som inte trodde, drevs av avund, och tog till sig några ogudaktiga män av den sämre sorten, och samlade ihop ett sällskap, och satte hela staden i uppror, och anföll Jasons hus, och sökte att föra ut dem till folket.

Apg 17:6 Och när de inte fann dem, drog de Jason och några bröder till stadens ledare, och ropade, De som har vänt upp och ner på världen har också kommit hit;

Apg 17:7 Som Jason har tagit emot, och alla dessa gör tvärtemot Caesars påbud, och säger att det finns en annan kung, en Jesus.

Apg 17:8 Och de oroade folket och de styrande i staden, när de hörde dessa ting.

Apg 17:9 Och när de hade tagit en säkerhet från Jason, och från de andra, lät de dem gå.

Apg 17:10 ¶ Och bröderna skickade genast iväg Paulus och Silas om natten till Berea: som kom dit och gick in i Judarnas synagoga.

Apg 17:11 Dessa var ädlare än de i Thessalonike, eftersom de tog emot ordet med all villighet, och dagligen undersökte skrifterna, för att se om dessa ting så var.

Apg 17:12 Därför trodde många av dem; även bland de hedervärda kvinnor som var Greker, och av männen, inte ett fåtal.

Apg 17:13 Men när Judarna i Thessalonike fick veta att Paulus hade predikat ordet av Gud i Berea, kom de också dit, och uppviglade folket.

Apg 17:14 Och då sände bröderna genast iväg Paulus till havet eftersom det var som det var: dock stannade Silas och Timoteus kvar där.

Apg 17:15 Och de som guidade Paulus förde honom till Aten: och efter de tog emot ett bud till Silas och Timoteus att de skyndsamt komma till honom, begav de sig iväg.

Apg 17:16 ¶ Medan nu Paulus väntade på dem i Aten, blev hans ande upprörd, när han såg att staden helt och hållet hade gett sig hän åt avgudadyrkan.

Apg 17:17 Därför tvistade han i synagogan med Judarna, och med de fromma personerna, och dagligen på marknaden med dem som mötte honom.

Apg 17:18 Då mötte han några filosofer från Epikuréerna och Stoikerna. Några av dem sade, Vad kommer denne sysslolösa talare att säga? andra sade, Han tycks vara en främjare av främmande gudar: eftersom han för dem predikade Jesus, och uppståndelsen.

Apg 17:19 Och då tog de honom, och förde honom till Areopagen, och sade, Må vi få veta vad denna nya doktrin, som du talar om, är?

Apg 17:20 Ty du har för våra öron framkallat underliga ting: vi skulle nu därför vilja veta vad dessa ting betyder.

Apg 17:21 (Ty alla Atenare och främlingar som befann sig där ägnade sin tid åt ingenting annat, än att berätta, eller höra något nytt.)

Apg 17:22 Då ställde sig Paulus mitt på Mars kulle, och sade, Ni män av Aten, jag uppfattar att ni i alla ting är alltför vidskepliga.

Apg 17:23 Ty när jag passerade förbi och såg era andakter, fann jag ett altare med denna inskription, TILL DEN OKÄNDE GUDEN. Den som ni därför så okunnigt dyrkar, honom kungör jag för er.

Apg 17:24 Gud som har skapat världen och allt däri, han som är Herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är gjorda med händerna;

Apg 17:25 Inte heller dyrkas han med människohänder, som om han behövde något, eftersom han till alla ger liv och andedräkt, och alla ting;

Apg 17:26 Och har av ett blod gjort alla nationer av människor till att bo på hela jordens yta, och har bestämt de förutbestämda tiderna, och gränserna för deras boning;

Apg 17:27 För att de skulle söka Herren, om de möjligen kunde känna efter honom, och hitta honom, även om han inte är långt ifrån var och en av oss:

Apg 17:28 Ty i honom lever vi, och rör oss, och har vår existens; som också några av era poeter har sagt, För vi är också hans avkomma.

Apg 17:29 Med tanke på att vi då är Guds avkomma, skall vi inte tänka att Gudomen är lik guld, eller silver, eller sten, efter skulpterade verk och människors sinne. *

Apg 17:30 Och tiden för denna okunnighet har Gud haft överseende med; men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig:

Apg 17:31 Ty han har bestämt en dag, på vilken han skall döma världen i rättfärdighet genom den man som han har ordinerat; varav han har givit säkerhet till alla människor, i det att han har uppväckt honom från de döda.

Apg 17:32 ¶ Och när de hörde om de dödas uppståndelse, hånade somliga: och andra sade, Vi skall åter höra dig om denna sak.

Apg 17:33 Så Paulus lämnade dem.

Apg 17:34 Men vissa män höll fast vid honom, och trodde: bland dem fanns Areopagiten Dionysios, och en kvinna som hette Damaris, och andra med dem.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 18

3. Paulus arbetar med sina händer, och predikar för Hedningarna i Korint. 9. Herren uppmuntrar honom i en vision. 12. Han anklagas inför ställföreträdaren Gallio,, men blir friad. 18. Senare, när han reser från stad till stad, stärker han lärjungarna. 24. Apollos, som blir mer fullständigt undervisad av Akvila och Priskilla, 28. predikar Kristus med stor effektivitet.

Apg 18:1 EFTER detta lämnade Paulus Aten, och kom till Korint;

Apg 18:2 Och han fann en viss Jude vid namn Akvila, född i Pontus, som nyligen hade kommit från Italien, tillsammans med sin hustru Priscilla; (eftersom Claudius hade beordrat alla Judar att lämna Rom:) och han kom till dem.

Apg 18:3 Och eftersom han var av samma hantverk, stannade han hos dem och arbetade: ty efter sitt yrke var de tältmakare.

Apg 18:4 Och han resonerade i synagogan varje sabbat, och övertalade Judarna och Grekerna.

Apg 18:5 Och när Silas och Timoteus hade kommit från Makedonien, blev Paulus pressad i anden, och vittnade för Judarna att Jesus var Kristus.

Apg 18:6 Och när de stod emot, och hädade, skakade han sin klädnad, och sade till dem, Ert blod skallvara på era egna huvuden; jag är ren: hädanefter skall jag gå till Hedningarna.

Apg 18:7 Och han gick därifrån, och gick in i en viss mans hus, som hette Justus, en som tillbad Gud, vars hus gränsade till synagogan.

Apg 18:8 Och Krispus, synagogans överhuvud, trodde på Herren med hela sitt hus; och många av Korintierna som hörde trodde, och lät döpa sig.

Apg 18:9 Då talade Herren till Paulus i en syn om natten, Var inte rädd, utan tala, och tig inte:

Apg 18:10 För jag är med dig, och ingen man skall angripa dig för att skada dig: ty jag har mycket folk i denna stad.

Apg 18:11 Och han stannade där ett år och sex månader, och undervisade ordet av Gud bland dem.

Apg 18:12 ¶ Och när Gallio var ställföreträdare för Akaja, gjorde Judarna gemensamt uppror mot Paulus, och förde honom till domarsätet,

Apg 18:13 Och sade, Denne man övertalar människor att tillbe Gud i strid med lagen.

Apg 18:14 När Paulus nu skulle öppna sin mun, sade Gallio till Judarna, Om det gällde någon missgärning eller ondskefull oanständighet, O ni Judar, då skulle det vara rimligt att jag skulle ha överseende med er:

Apg 18:15 Men om det är fråga om ord och namn, och om er lag, får ni själva se till det; ty jag skall inte vara domare i sådana ting.

Apg 18:16 Och han drev bort dem från domarsätet.

Apg 18:17 Då grep alla Grekerna Sostenes, synagogans förste föreståndare, och slog honom inför domarsätet. Men Gallio brydde sig inte om något av detta.

Apg 18:18 ¶ Och efter detta stannade Paulus där en god stund, och sedan tog han avsked av bröderna, och seglade därifrån till Syrien, och med honom Priscilla och Aquila; som hade klippt hans huvud i Kenchrea: ty han hade ett löfte.

Apg 18:19 Och han kom till Efesus, och lämnade dem där: men han gick själv in i synagogan, och resonerade med Judarna.

Apg 18:20 När de begärde att han skulle stanna längre tid hos dem, ville han inte det;

Apg 18:21 Utan han tog farväl, och sade, Jag måste under alla omständigheter hålla denna fest som kommer i Jerusalem: men jag skall återvända till er, om Gud vill. Och han seglade från Efesus.

Apg 18:22 Sedan han hade landstigit i Cesarea, och gått upp, och hälsat på kyrkan, begav han sig ned till Antiokia.

Apg 18:23 Och sedan han hade tillbringat en tid där, gav han sig av, och gick i ordning genom hela Galatien och Frygien, och stärkte alla lärjungar.

Apg 18:24 ¶ Och en viss Jude vid namn Apollos, född i Alexandria, en vältalig man, och kunnig i de heliga skrifterna, kom till Efesos.

Apg 18:25 Denne man var undervisad i Herrens väg, och hade en brinnande ande, han talade och undervisade flitigt om Herrens ting, men han kände endast till Johannes dop.

Apg 18:26 Och han började tala frimodigt i synagogan: som när Akvila och Priskilla hörde detta, tog de honom till sig, och förklarade för honom Guds väg mer fullständigt.

Apg 18:27 Och när han var arrangerad till att resa till Akaja, skrev bröderna, och uppmanade lärjungarna att ta emot honom: som, när han hade kommit, hjälpte han dem mycket som hade trott genom nåd:

Apg 18:28 Ty han övertygade Judarna med stor kraft, och det offentligt, då han genom att visa med hjälp av skrifterna att Jesus var Kristus.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 19

6. Den Helige Anden är given genom Paulus händer. 9. Judarna hädar hans doktrin, som bekräftas av mirakel. 13. De Judiska exorcisterna 16. blir slagna av djävulen. 19. Böcker om besvärjelser bränns. 24. Demetrius, på grund av girighet, startar han ett uppror mot Paulus, 35. men det lugnas ner av Stadsskrivaren.

Apg 19:1 OCH det hände sig, att, medan Apollos var i Korint, kom Paulus efter att ha passerat de övre ytterlanden till Efesos: och fann några lärjungar. *

Apg 19:2 Han sade till dem, Har ni tagit emot den Heliga Anden sedan ni trodde? De svarade honom, Vi har inte ens hört om det finns någon Helig Ande.

Apg 19:3 Och han sade till dem, Till vad haven ni då blivit döpta? De svarade, Till Johannes dop.

Apg 19:4 Då sade Paulus, Johannes döpte verkligen med omvändelsens dop, och sade till folket, att de skulle tro på honom som skulle komma efter honom, det vill säga, på Kristus Jesus.

Apg 19:5 När de hörde detta, blev de döpta i Herren Jesus namn.

Apg 19:6 Och när Paulus lade sina händerna på dem, kom den Heliga Anden över dem; och de talade med tungor, och profeterade.

Apg 19:7 Och alla männen var omkring tolv.

Apg 19:8 Och han gick in i synagogan, och talade frimodigt i tre månader, och diskuterade och övertalade om tingen som gällde Guds rike.

Apg 19:9 Men när många förhärdades, och inte trodde, utan talade ont om den vägen inför folkskaran, lämnade han dem, och skilde lärjungarna åt, och dagligen disputerade i skolan av en Tyrannus.

Apg 19:10 Och detta fortsatte under två år; så att alla som bodde i Asien hörde ordet om Herren Jesus, både Judar och Greker.

Apg 19:11 Och Gud utförde särskilda underverk genom Paulus händer:

Apg 19:12 Så att från hans kropp fördes näsdukar eller förkläden till de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem, och de onda andarna gick ut ur dem.

Apg 19:13 ¶ Då tog några av de kringströvande Judarna, exorcister, på sig att kalla över dem som hade onda andar namnet av Herren Jesus, och sade, Vi besvärjer dig genom den Jesus som Paulus predikar.

Apg 19:14 Och det var sju söner till en viss Skeva, en Jude, och överstepräst, som så gjorde.

Apg 19:15 Och den onde anden svarade, och sade, Jesus känner jag, och Paulus känner jag, men vilka är ni?

Apg 19:16 Och den man i vilken den onda anden fanns hoppade på dem, och övermannade dem, och vann över dem, så att de flydde ut ur huset nakna och skadade.

Apg 19:17 Och detta blev känt av alla Judar och Greker som bodde i Efesus; och fruktan föll över dem alla, och namnet av Herren Jesus blev förhärligat.

Apg 19:18 Och många troende kom, och bekände, och visade sina gärningar.

Apg 19:19 Många av dem använde sig också av magiska konster samlade ihop sina böcker, och brände dem inför alla människor: och de räknade priset på dem, och fann att det var femtio tusen silvermynt.

Apg 19:20 Så mäktigt växte ordet av Gud och segrade.

Apg 19:21 ¶ När detta var över, beslöt Paulus i anden, när han hade gått igenom Makedonien och Achaia, att gå till Jerusalem och sade, När jag har varit där, måste jag också se Rom.

Apg 19:22 Så sände han till Makedonien två av dem som tjänade honom, Timoteus och Erastus; men själv stannade han en tid i Asien.

Apg 19:23 Och samtidigt uppstod en stor uppståndelse på den vägen.

Apg 19:24 För en viss man vid namn Demetrius, en silversmed, som tillverkade helgedomar av silver åt Diana, bringade till hantverkarna ingen liten vinst;

Apg 19:25 Han kallade till sig arbetare med liknande yrke, och sade, Herrar, ni vet att det är genom detta hantverk som vi har fått vår rikedom.

Apg 19:26 Dessutom ser och hören ni, att denne Paulus inte bara i Efesus, utan nästan i hela Asien, har övertygat och vänt bort mycket folk, och sagt att de inte är gudar, som är gjorda med händerna:

Apg 19:27 Så att inte bara detta vårt hantverk är i fara att göras till intet; utan också att templet av den stora gudinnan Diana skulle föraktas, och hennes prakt skulle förstöras, som hela Asien och världen dyrkar.

Apg 19:28 När de hörde detta, blev de fulla av vrede, och ropade högt, och sade, Stor är Diana av Efesierna.

Apg 19:29 Och hela staden var fylld av förvirring: och efter att ha fångat Gajus och Aristarkus, män från Makedonien, Paulus reskamrater, de rusade alla i enighet in på teatern.

Apg 19:30 Och när Paulus skulle ha gått in till folket, tillät inte lärjungarna honom att göra det.

Apg 19:31 Och vissa av ledarna i Mindre Asien, som voro hans vänner, sände bud till honom, och begärde att han inte skulle äventyra sig själv i teatern.

Apg 19:32 Somliga ropade därför en sak, och andra annat: ty församlingen var förvirrad; och de flesta visste inte varför de hade kommit samman.

Apg 19:33 Och de drog fram Alexander ur folkskaran, Judarna förde fram honom. Och Alexander vinkade med handen, och skulle ha gjort sitt försvar för folket.

Apg 19:34 Men när de förstod att han var Jude, ropade alla med en röst i ungefär två timmar, Stor ärDiana av Efesierna.

Apg 19:35 Och när stadsskrivaren hade blidkat folket, sade han, Ni män av Efesus, vilken man är det som inte vet att Efesiernas stad är en tillbedjare av den stora gudinnan Diana, och av den bild som föll ner från Jupiter?

Apg 19:36 Eftersom dessa ting inte kan bestridas, bör ni vara lugna, och inte göra något förhastat.

Apg 19:37 Ni har ju tagit hit dessa män, som varken är rånare av kyrkor, eller hädare av er gudinna.

Apg 19:38 Därför om Demetrius och hantverkarna som är med honom, har en sak mot någon, är lagen öppen, och det finns ställföreträdare; låt dem anklaga varandra.

Apg 19:39 Men om ni frågar något om andra ting, så skall det avgöras i en laglig församling.

Apg 19:40 Vi riskerar nämligen att bli förhörda för dagens uppror, det finns ingen orsak varigenom vi kan ge en redogörelse för denna samling.

Apg 19:41 Och när han så hade talat, upplöste han folksamlingen.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 20

1. Paulus reser till Makedonien. 7. Han firar Herrens Måltid, och predikar. 9. Eutychus, som fallit ner och dött, 10. återuppväcks till livet. 17. Vid Miletus samlar han de äldste, berättar för dem vad som kommer att hända honom själv, 28. överlämnar Guds hjord till dem, 29. varnar dem för falska lärare, 32. överlåter dem till Gud, 36. ber med dem, och går sedan sin väg.

Apg 20:1 OCH efter att upproret upphörde, kallade Paulus till sig lärjungarna, och omfamnade dem, och begav sig sedan till Makedonien.

Apg 20:2 När han hade gått förbi dessa områden, och gett dem många förmaningar, kom han till Grekland,

Apg 20:3 Och de stannade där i tre månader. Och när Judarna låg på lur efter honom, när han var på väg att segla in i Syrien, beslöt han att återvända genom Makedonien.

Apg 20:4 Och där följde honom in i Asien Sopater från Berea, och från Thessalonikerna, Aristarkus och Sekundus; och Gajus från Derbe, och Timoteus; och från Asien, Tykikus och Trofimus.

Apg 20:5 De som reste i förväg stannade kvar för oss i Troas.

Apg 20:6 Och efter de osyrade brödets dagar seglade vi från Filippi, och kom till dem på fem dagar till Troas; där vi stannade i sju dagar.

Apg 20:7 Och på veckans första dag, när lärjungarna samlades för att bryta brödet, predikade Paulus för dem, beredd att resa på morgonen; men han fortsatte sitt tal ända till midnatt.

Apg 20:8 Och det fanns mången ljus i den övre kammaren, där de var församlade.

Apg 20:9 Och i ett fönster satt en ung man vid namn Eutykus, som hade fallit i en djup sömn: och när Paulus länge höll på att predika, sjönk han in i sömnen, och föll ned från tredje våningen, och lyftes upp död.

Apg 20:10 Och Paulus gick ner, och föll på honom, och omfamnade honom och sade, Oroa er inte, ty hans liv är i honom.

Apg 20:11 När han därför åter hade stigit upp, och brutit brödet, och ätit, och talat en lång stund, ända till gryningen, gick han därifrån.

Apg 20:12 Och de förde fram den unge mannen vid liv, och de blevo inte så litet tröstade.

Apg 20:13 ¶ Och vi gick i förväg till skepp, och seglade till Assos, där vi hade för avsikt att ta emot Paulus: ty han hade så bestämt, att han skulle gå till fots.

Apg 20:14 Och när han mötte oss i Assos, tog vi honom med oss, och kom till Mitylene.

Apg 20:15 Och därefter seglade vi därifrån, och kom nästa dag till Kios; och nästa dag kom vi till Samos, och stannade vid Trogyllium; och nästa dag kom vi till Miletus.

Apg 20:16 Ty Paulus hade bestämt sig för att segla förbi Efesus, eftersom han inte skulle tillbringa tiden i Asien: ty han skyndade sig, ifall det skulle vara möjligt för honom, att vara i Jerusalem på Pingstdagen.

Apg 20:17 ¶ Och från Miletus sände han till Efesus, och kallade till sig kyrkans äldste.

Apg 20:18 Och när de kom till honom, sade han till dem, Ni vet, att från den första dagen då jag kom till Asien, efter vilket sätt jag har varit med er under alla tider,

Apg 20:19 Jag tjänade Herren med all ödmjukhet i sinnet, och med många tårar, och frestelser, som drabbade mig genom att Judarna låg på lur:

Apg 20:20 Och hur jag inte har undanhållit något som har varit nyttigt för er, utan jag har visat er, och har undervisat er offentligt, och från hus till hus,

Apg 20:21 Avlagt vittnesbörd för både Judarna, och även för Grekerna, om omvändelse till Gud, och tro till vår Herre Jesus Kristus.

Apg 20:22 Och nu, se, jag går bunden i anden till Jerusalem, utan att veta vad som skall hända mig där:

Apg 20:23 Förutom att den Helige Anden vittnar i varje stad, och säger att bojor och lidanden väntar mig.

Apg 20:24 Men inget av dessa ting rör mig, och mitt liv är mig inte heller kärt, så att jag med glädje kan fullfölja mitt lopp, och den tjänst, som jag har fått av Herren Jesus, att vittna om evangeliet om Guds nåd.

Apg 20:25 Och nu, se, jag vet att ni alla, bland vilka jag har gått och predikat Guds rike, inte längre skall få se mitt ansikte.

Apg 20:26 Därför vill jag i dag låta er skriva upp, att jag är ren från blodet från alla människor.

Apg 20:27 Ty jag har inte undvikit att kungöra för er varje råd av Gud.

Apg 20:28 ¶ Ge därför akt till er själva, och till hela hjorden, över vilken den Helige Ande har gjort er till tillsyningsmän, för att föda kyrkan av Gud, som han har köpt med sitt eget blod.

Apg 20:29 Ty jag vet detta, att efter min bortgång skall grymma vargar komma in bland er, utan att skona hjorden.

Apg 20:30 Även bland er själva skall det uppkomma män, som talar fördärvliga ting, för att dra iväg lärjungar efter sig.

Apg 20:31 Därför vaka, och kom ihåg, att jag inom tre år upphörde jag inte att varna var och en natt och dag med tårar.

Apg 20:32 Och nu, bröder, överlåter jag er till Gud, och till hans nåds ord, som kan bygga upp er, och att ge eder en arvedel bland alla dem som är helgade.

Apg 20:33 Jag har inte begär till någon mans silver, eller guld, eller kläder.

Apg 20:34 Ja, ni vet själva, att dessa händer har betjänat mina nödvändigheter, och till dem som voro med mig.

Apg 20:35 Jag har visat er alla ting, hur ni genom sådant arbete borde försörja de svaga, och komma ihåg orden från Herren Jesus, hur han sade, Att det mer välsignat är att giva än att taga emot.

Apg 20:36 ¶ Och när han så hade talat, föll han på knä, och bad tillsammans med dem alla.

Apg 20:37 Och de grät alla mycket, och föll Paulus om halsen, och kysste honom,

Apg 20:38 De sörjde mest av allt för de ord som han hade talat om att de inte längre skulle få se hans ansikte. Och de följde honom till skeppet.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 21

1. Paulus låter sig inte avrådas från att åka till Jerusalem av någon. 9. Filippus döttrar är Profetissor. 17. Paulus kommer till Jerusalem: 27. där han blir gripen och hamnar i stor fara, 31. men genom överbefälhavaren räddas han, och får tillstånd att tala till folket.

Apg 21:1 OCH det hände sig, att sedan vi hade tagit avsked från dem, och seglat iväg, kom vi med en rak kurs till Kos, och dagen därpå till Rhodos, och därifrån till Patara:

Apg 21:2 Och när vi fann ett skepp som seglade över till Fenicien, steg vi ombord, och begav oss iväg.

Apg 21:3 Nu när vi nu hade upptäckt Cypern, lämnade vi det till vänster, och seglade in i Syrien, och lade till vid Tyrus: ty där skulle skeppet lossa sin last.

Apg 21:4 Och när vi fann lärjungar, stannade vi där i sju dagar: och dessa sade genom Anden till Paulus, att han inte skulle gå upp till Jerusalem.

Apg 21:5 När vi sedan hade fullbordat dessa dagar, bröt vi upp och begav oss iväg; och alla förde oss vidare på vår väg, med hustrur och barn, till dess att vi hade kommit ut ur staden; och vi knäböjde på stranden, och bad.

Apg 21:6 Och när vi hade tagit avsked av varandra, gick vi till sjöss; och de återvände hem.

Apg 21:7 Och när vi sedan hade avslutat vår resa från Tyrus, kom vi till Ptolemais, och hälsade på bröderna, och stannade hos dem en dag.

Apg 21:8 Och nästa dag bröt vi som hörde till Paulus följe upp, och kom till Cesarea: och där gick vi in i evangelisten Filippus hus, som var en av de sju; och stannade hos honom.

Apg 21:9 Och samme man hade fyra döttrar, jungfrur, som profeterade.

Apg 21:10 Och medan vi stannade där i många dagar, kom en viss profet ner från Judeen, vid namn Agabus.

Apg 21:11 Och när han kom till oss, tog han Paulus bälte, och band sina egna händer och fötter, och sade, Så säger den Helige Ande, Så skall Judarna i Jerusalem binda mannen som äger detta bälte, och skall överlämna honom i Hedningarnas händer.

Apg 21:12 Och när vi hörde dessa ting, bad både vi, och de andra på platsen, honom att inte gå upp till Jerusalem.

Apg 21:13 Då svarade Paulus, Vad menar ni med att gråta och krossa mitt hjärta? ty jag är redo att inte bara bindas, utan också att dö i Jerusalem för Herren Jesus namn.

Apg 21:14 Och när han inte lät sig övertygas, upphörde vi, och sade, Må Herrens vilja ske.

Apg 21:15 Och efter dessa dagar packade vi ihop vad vi bar med oss, och begav oss upp till Jerusalem.

Apg 21:16 Då följde också några av lärjungarna från Cesarea med oss, och de hade med sig en Mnason från Cypern, en gammal lärjunge, hos vilken vi skulle bo.

Apg 21:17 Och när vi kom till Jerusalem, tog bröderna emot oss med glädje.

Apg 21:18 Och dagen därpå gick Paulus med oss in till Jakob; och alla de äldste var närvarande.

Apg 21:19 Och när han hade hälsat dem, berättade han särskilt vad Gud hade åstadkommit bland Hedningarna genom sin tjänst.

Apg 21:20 När de hörde detta, prisade de Herren, och sade till honom, Du ser, broder, hur många tusen Judar som äro troende; och de är alla ivriga att följa lagen:

Apg 21:21 Och de är informerade om dig, att du lär alla Judar som finns bland Hedningarna att överge Moses, och säga att de icke skola omskära sina barn, och icke heller vandra efter sederna.

Apg 21:22 Vad är det därför? folkskaran har behov av att samlas, ty de kommer att höra att du har kommit.

Apg 21:23 Gör därför detta som vi säger till dig: Vi har fyra män som har ett löfte på sig;

Apg 21:24 Ta dem, och renar dig själv med dem, och betala kostnaderna för dem, att de må kunna raka sina huvuden: och alla må veta att dessa ting som de blev informerad angående dig, intet är:, utan att du själv också vandrar i god ordning, och håller lagen.

Apg 21:25 När det gäller de troende Hedningarna, har vi skrivit och konstaterat att de inte iakttar något sådant, utan endast att de håller sig borta från ting som offras till avgudar, och från blod, och från det som strypt är, och från otukt.

Apg 21:26 Då tog Paulus männen, och gick nästa dag in i templet och renade sig tillsammans med dem, för att visa att reningsdagarna var fullbordade, till dess att ett offer skulle offras för var och en av dem.

Apg 21:27 Och när de sju dagarna nästan var till ända, när Judarna som var från Asien, såg honom i templet, uppviglade de allt folket, och grep honom,

Apg 21:28 De ropande, Män av Israel, hjälp: Detta är mannen som överallt undervisar alla människor mot folket, och lagen, och denna plats: och han har också fört in Greker i templet, och har besudlat denna heliga plats.

Apg 21:29 (Ty de hade tidigare tillsammans med honom i staden sett Trofimus, en Efesier, som de trodde att Paulus hade fört in i templet.)

Apg 21:30 Då blev hela staden upprörd, och folket sprang tillsammans: och de tog Paulus, och drev ut honom ur templet: och genast stängdes portarna.

Apg 21:31 Och medan de gick iväg för att döda honom, kom budskapet till överbefälhavaren för regementet, att hela Jerusalem var i uppror.

Apg 21:32 Som genast tog soldater och centurioner, och sprang ner till dem: och när de såg överbefälhavaren och soldaterna, upphörde de att slå Paulus.

Apg 21:33 Då trädde överbefälhavaren fram, och tog honom, och befallde att han skulle bindas med två kedjor; och frågade vem han var, och vad han hade gjort.

Apg 21:34 Och vissa ropade en sak, andra en annan, bland folkskaran: och när han inte kunde få någon klarhet för tumulten, befallde han honom att föras in i fästningen.

Apg 21:35 Och när han kom till trappan, var det så, att han blev buren av soldaterna på grund av folkets våld.

Apg 21:36 Ty folkskaran följde efter, och ropade, Bort med honom.

Apg 21:37 Och när Paulus skulle föras in i fästningen, sade han till överbefälhavaren, Får jag tala till dig? Som sade, Kan du tala Grekiska?

Apg 21:38 Är du inte den Egyptier, som före dessa dagar gjorde uppror, och ledde ut fyratusen män i vildmarken som var mördare?

Apg 21:39 Men Paulus sade: Jag är en man som är en Jude från Tarsus, en stad i Cilicien, en medborgare av en simpel stad: och, jag ber dig, tillåt mig att tala till folket.

Apg 21:40 Och när han hade gett honom sin tillåtelse, stod Paul på trappan, och gav tecken med handen åt folket. Och när det blev en stor tystnad, talade han till dem på Hebreiska, och sade,

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 22

Paulus kungör i detalj, hur han blev omvänd till tron, 17. och kallades till sitt Apostlaskap. 22. När han nämner Hedningarna, reagerar folket starkt. 24. Han skulle ha blivit gisslad, 25. men genom att hävda privilegiet som en Romare, lyckas han undkomma.

Apg 22:1 NI män, bröder, och fäder, hör mitt försvar som jag nu framför till er.

Apg 22:2 (Och när de hörde att han talade till dem på Hebreiska, höll de ännu tystare: och han sade,)

Apg 22:3 Jag är sannerligen en man som är Jude, född i Tarsus, en stad i Cilicien, men uppvuxen i denna stad vid Gamaliels fötter, och undervisad i enlighet med fädernas lag, och var nitisk för Gud, såsom ni alla är denna dag.

Apg 22:4 Och jag förföljde denna väg till döden, jag band och överlämnande till fängelser både män och kvinnor.

Apg 22:5 Såsom ock översteprästen vittnar för mig, och från hela rådet av de äldste: från vilka jag också fick brev till bröderna, och begav mig till Damaskus, för att föra de som där voro bundna till Jerusalem, för att bliva straffade.

Apg 22:6 Och det hände sig, att, när jag var på väg, och närmade mig Damaskus vid middagstid, så lyste plötsligt från himmelen ett stort ljus runt omkring mig.

Apg 22:7 Och jag föll jag ned på marken, och hörde en röst som sade till mig, Saul, Saul, varför förföljer du mig?

Apg 22:8 Och jag svarade, Vem är du, Herre? Och han sade till mig, Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.

Apg 22:9 Och de som var med mig såg visserligen ljuset, och förskräcktes; men de hörde icke rösten av honom som talade till mig.

Apg 22:10 Och jag sade, Vad skall jag göra, Herre? Och Herren sade till mig, Stå upp, och gå in i Damaskus; och där skall det berättas för dig om allt vad som är föreskrivet för dig att göra.

Apg 22:11 Och när jag inte kunde se på grund av det ljusets härlighet, leddes jag vid handen av dem som var med mig, Jag kom in i Damaskus.

Apg 22:12 Och en viss Ananias, som var en from man enligt lagen, och som hade ett gott rykte om sig hos alla Judar som bodde där,

Apg 22:13 Kom till mig, och ställde sig. och sade till mig, Broder Saul, få din syn. Och i samma stund såg jag upp på honom.

Apg 22:14 Och han sade, Våra fäders Gud har utvalt dig, att du skall känna hans vilja, och se Den Rättfärdige, och skall höra rösten från hans mun.

Apg 22:15 Ty du skall vara hans vittne inför alla människor om vad du har sett och hört.

Apg 22:16 Och nu varför dröjer du? Stå upp, och låt dig döpa dig, och tvätta bort dina synder, genom att åkalla Herrens namn.

Apg 22:17 Och det hände sig att, när jag kom tillbaka till Jerusalem, ja medan jag bad i templet, befann jag mig i en trans;

Apg 22:18 Och jag såg honom säga till mig, Skynda dig, och ta dig snabbt ut ur Jerusalem: ty de skola inte ta emot ditt vittnesbörd om mig.

Apg 22:19 Och jag sade: Herre, de veta att jag fängslat och i varje synagoga slagit dem som trodde på dig:

Apg 22:20 Och när blodet utgöts från din martyr Stefanus, stod jag också bredvid och samtyckte till hans död, och höll kläderna åt dem som dödade honom.

Apg 22:21 Och han sade till mig, Gå: ty jag skall sända dig långt bort till Hedningarna.

Apg 22:22 Och de lyssnade fram till dessa ord, och sedan höjde de sina röster, och sade, Bort med en sådan man från jorden: ty det är inte lämpligt att han skall leva.

Apg 22:23 Och medan de ropade, och kastade av sig sina kläder, och kastade damm i luften,

Apg 22:24 Överbefälhavaren befallde att han skulle föras in i fästningen, och befallde att han skulle förhöras genom gissling; för att han skulle få veta varför de hade skrikit så mot honom.

Apg 22:25 Och medan de band honom med remmar, sade Paulus till centurionen som stod bredvid, Är det tillåtet för dig att gissla en man som är Romare, och som inte har dömts?

Apg 22:26 När centurionen hörde detta, gick han och sade till överbefälhavaren, Ta dig i akt för vad du gör: ty denne man är en Romare.

Apg 22:27 Då kom överbefälhavaren, och sade till honom, Säg mig, är du en Romare? Han svarade, Ja.

Apg 22:28 Och överbefälhavaren svarade, Med en stor summa erhöll jag denna frihet. Och Paulus sade, Men jag är född fri.

Apg 22:29 Då lämnade de genast honom som skulle förhöra honom: och även överbefälhavaren blev rädd, sedan han fått veta att han var Romare, och för att han hade bundit honom.

Apg 22:30 På morgonen, när han ville med säkerhet veta varför Judarna hade anklagat honom, löste han honom från hans band, och befallde översteprästerna och hela deras råd att infinna sig. och förde ner Paulus, och ställde honom inför dem.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 23

1. När Paulus försvarar sin sak, 2. befaller Ananias att de ska slå honom. 7. Det uppstår oenighet bland hans anklagare. 11. Gud uppmuntrar honom. 14. Judarna ligger på lur efter Paulus. 20. Detta kungörs till överbefälhavaren. 27. Han skickar honom till guvernören Felix.

Apg 23:1 OCH Paulus, såg allvarligt på rådet, och sade, Män och bröder, jag har levt med gott samvete inför Gud ända till denna dag.

Apg 23:2 Och översteprästen Ananias befallde dem som stod bredvid honom att slå honom på munnen.

Apg 23:3 Då sade Paulus till honom, Gud skall slå dig, du överkalkade vägg: ty du sitter och dömer mig efter lagen, och befaller att jag skall bliv slagen i strid med lagen?

Apg 23:4 Och de som stod därvid sade, Smädar du Guds överstepräst?

Apg 23:5 Då sade Paulus, Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst: ty det står skrivet, Du skall inte tala ont om härskaren över ditt folk.

Apg 23:6 Men när Paulus uppfattade att den ena delen var Sadducéer, och den andra Fariséer, utropade han i rådet, Män och bröder, jag är en Farisé, son till en Farisé: för hoppet och uppståndelsen från de döda är jag kallad till förhör.

Apg 23:7 Och när han hade sagt detta, uppstod det en strid mellan Fariséerna och Sadducéerna: och folkskaran blev splittrat.

Apg 23:8 Ty Sadducéerna säger att det inte finns någon uppståndelse, inte heller änglar, eller andar: men Fariséerna erkänna båda.

Apg 23:9 Då uppstod ett stort rop, och de skriftlärda, som tillhörde Fariséerna, stod upp och bråkade och sade, Vi finna intet ont hos denne man; men om en ande eller en ängel har talat till honom, så låt oss inte strida mot Gud.

Apg 23:10 Och när det uppstod stor oenighet, befallde överbefälhavaren, som fruktade att Paulus skulle bliva söndersliten av dem, att soldaterna skulle gå ner, och med våld ta honom från dem, och föra honom in i fästningen.

Apg 23:11 Och natten därpå stod Herren bredvid honom, och sade, Var vid gott mod, Paulus: ty såsom du har vittnat om mig i Jerusalem, så måste du också vittna om mig i Rom.

Apg 23:12 Och när det blev dag, slöt sig vissa av Judarna samman, och band sig själva under en förbannelse, genom att säga att de varken skulle äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus.

Apg 23:13 Och de var mer än fyrtio som hade gjort denna konspiration.

Apg 23:14 Och de kom till översteprästerna och de äldste, och sade, Vi har bundit oss själva under en stor förbannelse, att vi inte får äta någonting förrän vi har dödat Paulus.

Apg 23:15 Så sägen nu ni tillsammans med rådet till överbefälhavaren att han i morgon skall föra ner honom till er, som om ni ville fråga mer ingående om honom, och vi, om han någonsin kommer nära, är beredda att döda honom.

Apg 23:16 Och när Paulus systers son hörde att de låg på lur, gick han in i fästningen, och berättade det för Paulus.

Apg 23:17 Då kallade Paulus till sig en av centurionerna, och sade, För denne unge man till överbefälhavaren: ty han har något särskilt att säga honom.

Apg 23:18 Då tog han honom, och förde honom till överbefälhavaren, och sade, Fången Paulus kallade mig till sig, och bad mig föra denne unge man till dig, som har något att säga till dig.

Apg 23:19 Då tog överbefälhavaren honom vid handen, och gick med honom i enrum, och frågade honom, Vad är det du har att säga till mig?

Apg 23:20 Och han sade, Judarna har kommit överens med dig om att be dig att i morgon föra Paulus till rådet, som om att de skulle fråga något om honom mer ingående.

Apg 23:21 Men du skall inte ge efter för dem: ty det ligger mer än fyrtio män på lur efter honom, och de har med ed bundit sig till att varken äta eller dricka, förrän de har dödat honom: och nu är de redo, och söker ett löfte från dig.

Apg 23:22 Då lät överbefälhavaren den unge mannen gå, och befallde honom, Se till att du inte berättar för någon att du har visat detta för mig.

Apg 23:23 Och han kallade till sig två centurioner, och sade, Gör i ordning två hundra soldater för att gå till Cesarea, och sjuttio ryttare, och två hundra spjutmän, vid tredje timmen på natten;

Apg 23:24 Och förse dem med djur, så att de må sätta Paul på, och föra honom i säkerhet till guvernören Felix.

Apg 23:25 Och han skrev ett brev på detta sätt:

Apg 23:26 Claudius Lysias hälsar den förnämste guvernören Felix.

Apg 23:27 Denne man hade tagits av Judarna, och skulle ha blivit dödad av dem: då kom jag med en armé, och räddade honom, eftersom jag förstod att han var en Romare.

Apg 23:28 Och när jag ville veta varför de anklagade honom, förde jag honom fram till deras råd:

Apg 23:29 Som jag uppfattade som anklagad för frågor enligt deras lag, men som inte hade något att anklaga honom för som var värt döden eller fängelse.

Apg 23:30 Och när det berättades för mig hur Judarna låg och väntade på mannen, sände jag honom genast till dig, och gav även hans anklagare order att inför dig säga vad de hade emot honom. Farväl.

Apg 23:31 Sedan gjorde soldaterna som det befalldes dem, och tog Paulus, och förde honom om natten till Antipatris.

Apg 23:32 Följande morgon lämnade de ryttarna för att följa med honom, och återvände till fästningen:

Apg 23:33 Som, när de sedan kom till Cesarea, och överlämnade episteln till guvernören, ställde de även Paulus inför honom.

Apg 23:34 Och när guvernören hade läst brevet, frågade han vilken provins han tillhörde. Och han fick veta att han var från Cilicien;

Apg 23:35 Jag skall höra dig, sade han, när dina anklagare också har kommit. Och han befallde att han skulle hållas kvar i Herodes domsal.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 24

1. När Paulus anklagas av talaren Tertullus, 10. försvarar han sitt liv och doktrin. 24. Han predikar om Kristus för guvernören och hans hustru. 26. Guvernören hoppas på en muta, men förgäves. 27. Till slut, när han lämnade sitt ämbete [för Porcius Festus] lämnade han Paulus kvar i fängelset [för att vara Judarna till lags].

Apg 24:1 OCH efter fem dagar kom översteprästen Ananias ner med de äldste, och med en viss talare vid namn Tertullus, som hade informerat guvernören mot Paulus.

Apg 24:2 Och när han blev framkallad, började Tertullus att anklaga honom, och sade, Eftersom vi tack vare dig åtnjuter ett stort lugn, och att mycket värdiga gärningar utförs för denna nation genom din försyn,

Apg 24:3 Vi tar emot den alltid, och på alla platser, ädlaste Felix, med all tacksamhet.

Apg 24:4 Trots detta, så att jag inte blir ännu mer tröttsam för dig, ber jag dig att du av din mildhet skulle vilja höra oss säga några ord.

Apg 24:5 Vi har nämligen funnit att denne man är som en pest, och är en uppviglare bland alla Judar över hela världen, och en ledare av myteri för Nazaréernas sekt:

Apg 24:6 Som också har tagit sig an att vanhelgat templet: som vi grep, och skulle ha dömt enligt vår lag.

Apg 24:7 Men överbefälhavaren Lysias kom över oss, och med stort våld tog honom ur våra händer,

Apg 24:8 Och befallde hans anklagare att komma till dig; och genom att förhöra honom må du själv få kunskap om alla dessa ting, varav vi anklagar honom.

Apg 24:9 Och även Judarna samtyckte, och sade att dessa ting var så.

Apg 24:10 Då sedan Paulus, av guvernören hade givits tecken att tala, svarade han, Med tanke på att jag vet att du i många år har varit domare för denna nation, svarar jag desto frimodigare för mig själv:

Apg 24:11 För att du må förstå, att det ännu bara är tolv dagar sedan jag gick upp till Jerusalem för att tillbe.

Apg 24:12 Och de fann mig icke heller i templet i strid med någon man, icke heller uppviglande jag folket, varken i synagogorna, eller i staden:

Apg 24:13 Inte heller kunna de bevisa de ting, varav de nu anklaga mig.

Apg 24:14 Men detta bekänner jag för dig, att efter den väg som de kallar kätteri, så tillber jag mina fäders Gud, och tror på allt som är skrivet i lagen och i profeterna:

Apg 24:15 Och hyser hopp till Gud, vilket de också själva medgiva, att det skall bli en uppståndelse av de döda, både av rättfärdiga och orättfärdiga.

Apg 24:16 Och häri övar jag mig att alltid ha ett samvete som är fritt från anstöt mot Gud och mot människor.

Apg 24:17 Nu efter många år kom jag för att föra fram allmosor till min nation, och offergåvor.

Apg 24:18 Varpå några Judar från Asien fann mig renad i templet, varken med folkskara, eller med tumult.

Apg 24:19 Som borde ha varit här framför dig, och protesterat, om de hade något att invända mot mig.

Apg 24:20 Eller låt dessa här säga, om de hava funnit någon ond missgärning i mig, medan jag stod inför rådet,

Apg 24:21 Om det inte vore för denna enda röst, som jag ropade mitt ibland dem, Angående de dödas uppståndelse är jag i dag förhörd av er.

Apg 24:22 Och när Felix hörde dessa ting, och då han hade bättre kännedom om den vägen, uppsköt han dem, och sade, När överbefälhavaren Lysias skall komma ner, kommer jag att känna till det yttersta av er sak.

Apg 24:23 Och han befallde en centurion att förvara Paulus, och att låta honom hava frihet, och att han inte skulle förbjuda någon av hans bekanta att betjäna eller komma till honom.

Apg 24:24 Och efter några dagar, när Felix kom med sin hustru Drusilla, som var en Judinna, sände han bud efter Paulus, och hörde honom angående tron på Kristus.

Apg 24:25 Och medan han nu talade om rättfärdighet, måttlighet, och kommande dom, skakade Felix, och svarade, Gå din väg för denna gång; när jag har en lämplig tidpunkt, skall jag kalla dig.

Apg 24:26 Han hoppades också att Paulus skulle ge honom pengar så att han kunde släppa honom, och därför sände han ofta bud efter honom, och samtalade med honom.

Apg 24:27 Men efter två år kom Porcius Festus och tog Felixs plats som landshövding: och Felix, som var villig att vara Judarna till lags, lämnade kvar Paulus bunden.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 25

2. Judarna anklagar Paulus inför Festus. 8. Han försvarar sig själv, 11. och överklagar till Caesar. 14. Senare, öppnar Festus ärendet för kung Agrippa, 23. och han kallas fram. 25. Festus fastslår att han inte har gjort något som förtjänar dödsstraff.

Apg 25:1 NU när Festus hade kommit in till provinsen, kom han efter tre dagar upp från Cesarea till Jerusalem.

Apg 25:2 Då underrättade översteprästen och Judarnas ledare honom mot Paulus, och bad honom,

Apg 25:3 Och önskade sig favör mot honom, att han skulle sända bud efter honom till Jerusalem, och de skulle då lägga sig på lur efter vägen för att döda honom.

Apg 25:4 Men Festus svarade, att Paulus skulle hållas kvar i Cesarea, och att han själv snart skulle bege dit.

Apg 25:5 Han sade, Låt dem därför, som av eder kunna, gå ned med mig, och anklaga denne man, om det finns någon ondska i honom.

Apg 25:6 När han hade stannat bland dem i mer än tio dagar, gick han ned till Cesarea; och nästa dag när han satt på domarsätet befallde han att Paulus skulle hämtas.

Apg 25:7 Och när han hade kommit, stod de Judar som hade kommit ned från Jerusalem runt omkring honom, och framförde många och grymma klagomål mot Paulus, som de inte kunde bevisa.

Apg 25:8 Då han i försvar sade, Varken mot Judarnas lag, eller mot templet, eller mot Caesar, har jag anstött något alls.

Apg 25:9 Men Festus, som var villig att behaga Judarna, svarade Paulus, och sade, Vill du gå upp till Jerusalem, och där bliva dömd om detta inför mig?

Apg 25:10 Då sade Paulus, Jag står vid Ceasars domarsäte, där jag bör dömas: mot Judarna har jag inte gjort någon orätt, vilket du mycket väl vet.

Apg 25:11 Ty om jag skulle vara en lagbrytare, eller hava begått något som förtjänar döden, så vägrar jag inte att dö: men om det inte finns något i det varav de anklagar mig, ingen må då överlämna mig till dem. Jag vädjar till Caesar.

Apg 25:12 Då Festus, när han hade rådfrågat rådet, svarade han, Hava du vädjat till Caesar? till Caesar skall du gå.

Apg 25:13 Efter några dagar kom kung Agrippa och Bernice till Cesarea för att hälsa på Festus.

Apg 25:14 Och när de hade varit där i flera dagar, kungjorde Festus för kungen Paulus sak, och sade, Det finns en viss man som har lämnats kvar i bojor av Felix:

Apg 25:15 Om vilken, när jag var i Jerusalem, översteprästerna och de äldste bland Judarna underrättade mig, med önskan att han skulle bli dömd.

Apg 25:16 Till vem jag svarade, Det är inte Romarnas sed att överlämna någon man till döden, innan han som är anklagad har mött sina anklagare ansikte mot ansikte, och ha rätt att svara för sig själv beträffande det brott som lagts mot honom.

Apg 25:17 Därför, när de hade kommit hit, satte jag mig utan dröjsmål på morgonen på domarsätet, och befallde att mannen skulle föras fram.

Apg 25:18 Mot vem när anklagarna stod upp, framförde de ingen anklagelse för sådana ting som jag antog:

Apg 25:19 Men de hade vissa frågor mot honom om deras egen vidskepelse och om en Jesus, som var död, men som Paulus hävdade var levande.

Apg 25:20 Och eftersom jag var tveksam till sådana frågor, frågade jag honom om han ville gå till Jerusalem, och där dömas av dessa frågor.

Apg 25:21 Men när Paulus hade vädjat om att bli förvarad till Augustus förhör, befallde jag att han skulle hållas kvar tills jag kunde sända honom till Caesar.

Apg 25:22 Då sade Agrippa till Festus, Jag skulle vilja höra honom själv. I morgon, sade han, skall du höra honom.

Apg 25:23 Och på morgonen, när Agrippa hade kommit, och Bernice, med stor pompa och ståt, och hade kommit in till platsen för förhöret, med de högsta befälhavarna, och stadens främsta män, fördes på Festus befallning Paulus fram.

Apg 25:24 Och Festus sade, Kung Agrippa, och alla de män som nu äro här hos oss, ni ser denna man, om vilken hela skaran av Judar har vädjat till mig, både i Jerusalem, och också här, och som ropar att han inte längre bör leva.

Apg 25:25 Men när jag nu fann att han inte hade begått något som värdigt döden var, och att han själv hade vädjat till Augustus, beslöt jag att sända honom.

Apg 25:26 Om honom har jag inget säkert att skriva till min herre. Därför har jag fört honom fram inför dig, särskilt inför dig, O kung Agrippa, för att, jag efter att ha undersökt honom, kanske jag skulle ha något att skriva.

Apg 25:27 Ty det förefaller mig orimligt att sända en fånge, utan att därjämte ange de brott lagda mot honom.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 26

2. Paulus, i närvaro av Agrippa, kungör [han för sällskapet] om hans liv från hans barndom, 12. och hur han mirakulöst blev omvänd, och kallad till sitt Apostlaskap. 24. Festus beskyller honom för att vara galen, varpå han svarar ödmjukt. 28. Agrippa är nästan övertygad att bli en kristen. 31. Hela sällskapet förklarar honom oskyldig.

Apg 26:1 DÅ sade Agrippa till Paulus, Du är tillåten att tala för dig själv. Då sträckte Paulus ut handen, och svarade för sig själv:

Apg 26:2 Jag anser mig lycklig, kung Agrippa, eftersom jag i dag inför dig skall svara för mig själv rörande alla de ting som Judarna har anklagat mig för:

Apg 26:3 Särskilt eftersom Jag vet att du är expert på allehanda seder och tvister som förekommer bland Judarna; därför ber jag dig att lyssna till mig med tålamod.

Apg 26:4 Mitt sätt att leva från min ungdom, som först var bland mitt eget folk i Jerusalem, känna alla Judar till;

Apg 26:5 Som kände mig från början, om de skulle vittna, att efter den strängaste sekten av vår religion levde jag som en Farisé.

Apg 26:6 Och nu står jag och blir dömd för hoppet om löftet som gavs av Gud till våra fäder:

Apg 26:7 Till vilket löfte våra tolv stammar, som omedelbart tjänar Gud dag och natt, hoppas komma. För detta hopps skull, kung Agrippa, är jag anklagad av Judarna.

Apg 26:8 Varför skulle det vara omöjligt för dig att, tro att Gud skulle uppväcka de döda?

Apg 26:9 Sannerligen tänkte jag för mig själv, att jag borde göra många saker i motsats till namnet Jesus från Nasaret.

Apg 26:10 Vilket jag också gjorde i Jerusalem: och många av de heliga låste jag in i fängelset, efter att ha mottagit auktoritet av översteprästerna; och när de dödades, gav jag min röst emot dem.

Apg 26:11 Och jag straffade dem ofta i alla synagogor och tvingade dem att häda; och då jag blev mycket arg på dem, förföljde jag dem till och med till främmande städer.

Apg 26:12 Varpå när jag begav mig till Damaskus med auktoritet och uppdrag från översteprästerna,

Apg 26:13 Och mitt på dagen, O kung, såg jag på vägen ett ljus från himmelen, som var starkare än solens ljus, och som sken runt omkring mig och de som reste med mig.

Apg 26:14 Och när vi alla hade fallit till marken, hörde jag en röst som talade till mig och sade på Hebreiska, Saulus, Saulus, varför förföljer du mig? det är svårt för dig att sparka mot oxpikarna.

Apg 26:15 Och jag sade, Vem är du, Herre? Och han sade, Jag är Jesus som du förföljer.

Apg 26:16 Men res dig upp, och stå på dina fötter: ty jag har visat mig för dig i detta syfte, att göra dig till en tjänare och ett vittne både om dessa ting som du har sett, och om de ting i vilka jag kommer att visa;

Apg 26:17 Jag har lösgjort dig från folket, och från Hedningarna, till vilka jag nu sänder dig,

Apg 26:18 För att öppna deras ögon, och vända dem från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, så att de må ta emot syndernas förlåtelse, och arv bland dem som är helgade genom tron som är i mig.

Apg 26:19 Varpå jag, O kung Agrippa, inte var olydig mot den himmelska synen:

Apg 26:20 Men visade först dem i Damaskus, och i Jerusalem, och över hela ytterlanden av Judéen, och vidare för Hedningarna, att de skulle omvända sig och vända sig till Gud, och göra gärningar som passar omvändelsen. *

Apg 26:21 Av dessa orsaker grep Judarna mig i templet, och gick runtomkring för att döda mig.

Apg 26:22 Därför efter att ha erhållit hjälp av Gud, fortsätter jag än i dag, att vittna både för små och stora, och säger inga andra ting än det som profeterna och Mose sade skulle komma:

Apg 26:23 Att Kristus skulle lida, och att han skulle vara den förste som uppstod från de döda, och att han skulle sprida ljus åt folket, och till Hedningarna.

Apg 26:24 Och när han för sig så hade talat, sade Festus med hög röst, Paulus, du är sinnesförvirrad, mycket lärdom har gjort dig galen.

Apg 26:25 Men han sade, Jag är inte galen, högt ärade Festus; utan jag uttalar ord av sanning och nykterhet.

Apg 26:26 Ty kungen känner till dessa ting, och även inför honom talar jag fritt, ty jag är övertygad om att inget av dessa ting är dolt för honom; ty denna sak skedde inte i ett hörn.

Apg 26:27 Kung Agrippa, tror du på profeterna? Jag vet att du tror.

Apg 26:28 Då sade Agrippa till Paulus, Du har nästan övertalat mig att bliva en Kristen.

Apg 26:29 Och Paulus sade: Jag önskar att Gud må giva, att inte bara du, utan också alla som hör mig denna dag, både nästan, och helt och hållet skulle vara som jag är, med undantag för dessa bojor.

Apg 26:30 Och när han så hade talat, stod kungen upp, liksom guvernören, och Bernice, och de som satt med dem:

Apg 26:31 Och när de hade gått avsides, talade de sinsemellan, och sade, Denne man gör ingenting som förtjänar döden eller bojor.

Apg 26:32 Då sade Agrippa till Festus, Denne man skulle ha blivit frigiven, om han inte hade vädjat till Caesar.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 27

1. Paulus seglar mot Rom, 10. och förutsäger farorna med resan, 11. men hans varningar ignoreras. 14. De kastas omkring i en storm, 41. och drabbas av ett skeppsbrott, 22) 34) 44. men alla kommer säkert i land.

Apg 27:1 OCH när det var bestämt att vi skulle segla in i Italien, överlämnade de Paulus och några andra fångar till en viss Julius, en centurion av Augustus förband.

Apg 27:2 Och sedan vi gick ombord på ett skepp från Adramyttium, lade vi ut, för att segla längs Asiens ytterland; med oss var, en viss Aristarchus, en Makedonier från Thessalonike. *

Apg 27:3 Och nästa dag anlände vi till Sidon. Och Julius behandlade Paulus hövligt, och gav honom friheten att gå till sina vänner för att uppfriska sig.

Apg 27:4 Och när vi hade sjösatt därifrån, seglade vi utmed Cypern, ty vi hade motvind.

Apg 27:5 När vi hade seglat över Ciliciens och Pamfyliens hav, kom vi till Myra, en stad i Lykien.

Apg 27:6 Och där fann centurionen ett fartyg från Alexandria som seglade till Italien; och han satte oss däri.

Apg 27:7 Och när vi hade seglat långsamt många dagar, och vi kom med knapp nöd in emot Knidus, men då vinden icke var med oss, seglade vi in mot Kreta, mitt emot Salmone;

Apg 27:8 Och, med knapp nöd passerade vi förbi där, och kom fram till en plats som kallas Goda hamnar, som låg nära staden Lasea.

Apg 27:9 Nu när mycken tid var förbrukad, och när seglingen nu var farlig, eftersom fastan nu redan var förbi, förmanade Paul dem,

Apg 27:10 Och sade till dem, Mina herrar, jag uppfattar att denna resa kommer att vålla skada och stor förlust, inte bara för lasten och skeppet, utan ock för våra liv.

Apg 27:11 Ändå trodde centurionen mer på befälhavaren och skeppets ägare, än på de ting som sades av Paulus.

Apg 27:12 Och eftersom hamnen inte var lämplig att övervintra i, rådde de flesta av dem att också lämna den, om de på något sätt kunde komma till Fenix, och övervintra där, vilket är en hamn på Kreta, och ligger i sydväst och nordväst.

Apg 27:13 Och så när en svag sydlig vind började blåsa, antog de att de hade uppnått deras ändamål, och då de lade ut därifrån, seglade de nära Kreta.

Apg 27:14 Men inte långt därefter uppkom mot det en stormvind, kallad Euroklydon.

Apg 27:15 Och när skeppet fångades av den, och inte kunde hålla sig flytande mot vinden, lät vi henne driva.

Apg 27:16 Och när vi passerade under en viss ö som heter Klauda, kunde vi med knapp nöd bärga skeppsbåten:

Apg 27:17 Som när de hade dragit upp den, användes till hjälpmedel, att i sidled bindas ihop och säkra skeppet; och, då de fruktade att de skulle drivas in i sandreven, firade de ner seglen, och lät så drivas.

Apg 27:18 Och eftersom vi av en storm kastades omkring väldigt mycket, gjorde de nästa dag skeppet lättare;

Apg 27:19 Och den tredje dagen kastade vi ut med våra egna händer skeppets redskap.

Apg 27:20 Och när varken sol eller stjärnor syntes i många dagar, och det var inte en liten storm som låg över oss, allt hopp om att vi skulle bli räddade togs då bort.

Apg 27:21 Men efter en lång tids avhållsamhet trädde Paulus fram mitt ibland dem, och sade, Mina herrar, ni skulle ha lyssnat på mig, och inte ha avseglat från Kreta, och att har fått denna skada och förlust.

Apg 27:22 Och nu uppmanar jag er att vara vid gott mod: ty ingen av er skall förlora sitt liv, utan endast skeppet.

Apg 27:23 Ty det stod vid min sida denna natt ängeln av den Gud, vems jag är, och som jag tjänar,

Apg 27:24 Och sade, Frukta icke, Paulus; du måste ställas inför Caesar: och, se, Gud har givit dig alla dem som seglar med dig.

Apg 27:25 Var därför vid gott mod, mina herrar, ty jag tror Gud, att det skall bliva såsom det har blivit mig sagt.

Apg 27:26 Men vi måste bli kastade på en viss ö.

Apg 27:27 Men när den fjortonde natten var kommen, medan vi drevs omkring på Adria, märkte sjömännen vid midnatt att de var nära något land:

Apg 27:28 Och de lodade, och fann ett djup på tjugo famnar; men när de hade drivit en bit bort, lodade de åter, och fann ett djup på femton famnar.

Apg 27:29 Då de fruktade att vi skulle stöta på klippor, kastade de ut fyra ankare från aktern, och önskade att det dagas skulle.

Apg 27:30 Och när sjömännen höll på att fly ut ur skeppet, när de hade släppt ner båten i havet, under sken av att de skulle kasta ut ankare från fören,

Apg 27:31 Paulus sade till centurionen och till soldaterna, Om dessa inte stannar kvar i skeppet, kan ni inte bli räddade.

Apg 27:32 Då skar soldaterna av repen till skeppsbåten, och lät henne falla bort.

Apg 27:33 Och medan det började dagas, bad Paulus dem alla att äta kött, och sade, I dag är det den fjortonde dagen som ni haven väntat och fortsatt fastat, utan att ha ätit något.

Apg 27:34 Därför ber jag er att ta del av köttet: för det är för er hälsa: ty inte ett hårstrå skall falla från huvudet på någon av er.

Apg 27:35 Och när han så hade talat, tog han bröd, och tackade Gud inför dem alla: och sedan bröt han det, och han började äta.

Apg 27:36 Då blev de alla vid gott mod, och de tog också del av köttet.

Apg 27:37 Och vi var sammanlagt tvåhundra sjuttiosex själar i skeppet.

Apg 27:38 När de hade ätit tillräckligt, lättade de skeppet, och kastade ut vetet i havet.

Apg 27:39 När det blev dag, kände de inte till landet: men de lade märke till en viss havsvik med en strand, in till vilken de blev hågad att, om det var möjligt, att där driva in skeppet.

Apg 27:40 När de hade tagit upp ankarna, överlämnade de sig till havet, och löste roderbanden och lyfte upp storseglet mot vinden, och styrde in mot stranden.

Apg 27:41 Och när de föll in till en plats där två hav möttes, körde de skeppet på grund; och fören fastnade, och förblev orörlig, men aktern bröts sönder av de våldsamma vågorna.

Apg 27:42 Och soldaternas råd var att döda fångarna, för att ingen av dem skulle simma ut, och fly.

Apg 27:43 Men centurionen, som var villig att rädda Paulus, hindrade dem från deras avsikt; och befallde att de som kunde simma först skulle kasta sig i havet, och ta sig i land:

Apg 27:44 Och de övriga, en del på brädor, en del på trasiga delar av fartyget. Och så hände det sig, att de alla kom undan i säkerhet till land.

SVENSKA KJV BIBELN

APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 28

1. Paulus, blir efter sitt skeppsbrott vänligt mottagen av Barbarerna. 5. Bettet från huggormen på hans hand skadar honom inte. 8. Han helar många sjukdomar på ön. 11. De fortsätter mot Rom. 17. Han kungör för Judarna anledningen till sin ankomst. 24. Efter hans predikan var några övertygade, medan andra trodde inte. 30. Ändå predikar han där i två år.

Apg 28:1 OCH när de var undkomna, då förstod de att ön kallades Melita. *

Apg 28:2 Och det barbariska folket visade oss ingen liten godhet; ty de tände en eld, och tog emot oss alla, för det regn som just då föll, och för köldens skull.

Apg 28:3 Och när Paulus hade samlat en knippa kvistar, och lagt den på elden, kom en huggorm ut ur hettan, och fastnade vid hans hand.

Apg 28:4 Och när det barbariska folket såg det giftiga djuret hänga på hans hand, sade de till varandra, Utan tvivel är denne man en dråpare, fastän, han har undkommit havet, låter hämnden honom ändå inte leva.

Apg 28:5 Men han skakade av sig djuret i elden, och kände ingen skada.

Apg 28:6 Dock väntade de att han skulle svälla upp, eller plötsligt falla död ned: men när de hade väntat länge, och sett att ingen skada kom över honom, ändrade de sina tankar, och sade att han var en gud.

Apg 28:7 I samma kvarter fanns egendom tillhörande öns främste man, vars namn var Publius; vilken vänligt tog emot oss, och inkvarterade oss där i tre dagar.

Apg 28:8 Och det hände sig, att Publius fader låg sjuk i feber och dysenteri: och Paulus gick in till honom, och bad, och lade sina händerna på honom, och helade honom.

Apg 28:9 Så när detta var gjort, kom också andra som hade sjukdomar på ön, och blev helade:

Apg 28:10 Som också med många hedersbetygelser ärade de oss; och när vi gav oss iväg, lastade de åt oss sådana ting som nödvändigt var.

Apg 28:11 Och efter tre månader gav vi oss av med ett skepp från Alexandria, som hade övervintrat på ön, vars tecken var Castor och Pollux.

Apg 28:12 Och när vi steg i land i Syrakusa, stannade vi där i tre dagar.

Apg 28:13 Och därifrån cirkulerade vi runt, och kom till Regium: och efter en dag blåste sydvinden, och nästa dag kom vi till Puteoli:

Apg 28:14 Där fann vi bröder, och vi ville stanna hos dem i sju dagar: och så begav vi oss mot Rom.

Apg 28:15 Och därifrån, när bröderna hörde talas om oss, de kom för att möta oss så långt som från Appii forum, och De tre tavernorna: vilka när Paulus fick se, tackade han Gud, och tog mod till sig.

Apg 28:16 Och när vi sedan kom till Rom, överlämnade centurionen fångarna till befälhavaren för gardet: men Paulus tilläts att bo för sig själv hos en soldat som bevakade honom.

Apg 28:17 Och det hände sig, att efter tre dagar kallade Paulus till sig Judarnas överhuvud: och när de hade samlats, sade han till dem, Män och bröder, fastän jag inte har gjort något fel mot vårt folk, eller mot våra fäders seder, ändå blev jag som fånge överlämnad från Jerusalem in i händerna på Romarna.

Apg 28:18 Som, när de hade förhört mig, ville de låta mig gå, eftersom det icke fanns någon orsak hos mig som till döden så förtjänar.

Apg 28:19 Men när Judarna talade emot det, var jag tvungen att vädja till Caesar, inte för att jag hade något att anklaga min nation för.

Apg 28:20 Därför har jag nu kallat på dig, för att få träffa dig, och tala med dig: eftersom jag för hoppet om Israel är bunden av denna kedja.

Apg 28:21 Och de sade till honom, Vi har varken fått brev från Judéen om dig, ej heller har någon av de bröder som kom visat eller talat något skadligt om dig.

Apg 28:22 Men vi önskar att höra från dig vad du tänker: ty i fråga om den här sekten, vet vi att den överallt blir motsagd.

Apg 28:23 Och när de hade bestämt en dag för honom, kom många till honom i hans bostad; och för dem förklarade och vittnade han om Guds rike, övertygade dem om Jesus, både ur Mose lag, och ur profeterna, från morgonen till kvällen.

Apg 28:24 Och några trodde på det ting som hade sagts, och andra trodde inte.

Apg 28:25 Och när de inte hade kommit överens med varandra, gick de därifrån, efter att Paulus hade talat detta enda ord, Väl talade den Helige Ande genom profeten Esaias till våra fäder. *

Apg 28:26 Och sade: Gå till detta folk, och säg, Hörande skall ni höra, men inte förstå; och seende skall ni se, men inte uppfatta:

Apg 28:27 Ty detta folks hjärta har blivit förhärdat, och deras öron är tröga till att höra, och deras ögon har de stängt; så att de inte skulle se med sina ögon, och höra med sina öron, och förstå med sitt hjärta, och bli konverterade, så att jag skulle kunna hela dem.

Apg 28:28 Låt det därför bli känt för er, att frälsningen från Gud är sänd till Hedningarna, och att de kommer att höra den.

Apg 28:29 När han hade sagt dessa ord, gick Judarna bort, och hade stora resonemang sinsemellan.

Apg 28:30 Och Paulus bodde under två hela år i sitt eget hyrda hus, och tog emot alla som kom in till honom,

Apg 28:31 Och predikade Guds rike, och undervisade om de ting som avser Herren Jesus Kristus, med all frimodighet, utan att någon förbjöd honom.