Förspråk på det Nya Testamentet.

SÅSOM det gamla Testamentet är en Bok, däruti Guds Lag och bud skrivne äro, och sedan vad skett är, både med dem, som samma Guds Lag hållit; så ock med dem, som dem icke hållit hava: alltså är ock det Nya Testamentet en Bok, i vilko Evangelium och Guds löfte äro skrivne; samt med det som skett är, både med dem, som däruppå trott, och dem som icke trott hava.

Vad det ordet Evangelium betyder.

Ty Evangelium är ett Grekiskt ord, och lyder så mycket som gott budskap, god nymäre, god ny tidende, gott anskri, därav man säger, och sjunger, och är glad. Såsom då David övervann den stora Goliath, kom ett gott anskri och tröstelig ny tidende ibland den Judiska allmogen, att deras gruvelige fiende var slagen, och de friade och frälste voro, och kommo till frid och rolighet: därav de sungo och sprungo, och voro glade: alltså är ock nu detta Guds Evangelium och Nya Testament, ett gott nymäre, och anskri, som utropat är i alla världena, av Apostlarna, om en rätt och sannskyldig David, den med syndene, döden och djävulen stritt, och dem övervunnit haver; och därmed alla dem, som i syndene fångne, dödenom tillägnade, och under djävulens våld voro, utan all fortjänst förlossat haver; gjort dem rättfärdiga, levande och saliga, och låtit dem komma till frid, och hem igen till Gud: varföre de ock väl måge sjunga, och lova Gud, och glädjas: om de eljes det fullkomliga tro, och i trone beståndige bliva kunna.

Varföre denna Bok kallas det Nya Testamentet.

Sådana anskri och tröstelig nymäre, eller Evangelisk och Gudelig ny tidende, kallas ock ett Nytt Testament: därföre, att såsom det är ett testament, när en dödsjuk människia beskickar om sina ägodelar, att de efter hennes död benämndom arvingom utdelas skola; så haver ock Christus, förr än han led döden, beskickat och befallt utropa sådana Evangelium i hela världena; och därmed allom dem som däruppå tro, tillägnat allt sitt gods och ägodelar: det är, sitt liv, med vilko han döden uppsvulgit haver; sina rättfärdighet, med vilka han syndena avskrapat haver; och sina salighet, med vilka han den eviga fördömelsen övervunnit haver. Så kan ju nu en fattig människia, som med syndene, döden och helvetet bekajad är, intet trösteligare någon tid få höra, än sådana dyrbar, och ljuvligit budskap om Christo: ty måste ock hennes hjärta storliga fröjdas och glädjas däröver, om hon eljes tror, att så i sanning är.

Om Evangelio är talat i det gamla Testamentet;

Och haver Gud, till att styrka sådana tro, detta sitt Evangelium och Testament, titt och ofta genom Propheterna i det Gamla Testamentet utlovat: såsom Paulus säger Rom. 1: 1. Jag är avskild till att predika Guds Evangelium, vilket han tillförene utlovat haver genom sina Propheter, i den helga Skrift, om sin Son, den honom född är av Davids säd.

Till Ormen.

Och att vi något om somlig sådana tillsägelser eller löfte röre, var det det första, då Gud sade till Ormen, 1. Mos. 3: 15. Jag skall sätta en fiendskap emellan dig och kvinnona, och emellan dina säd och hennes Säd: den samme skall söndertrampa ditt huvud, och du skalt stinga honom i hans häl. Christus är denna kvinnones Säd eller avföda, vilken Ormens, det är, djävulens huvud, som är synden, döden, helvetet och all hans kraft söndertrampat haver: ty utan denna Säden, kan ingen människa undkomma döden eller helvetet.

Till Abraham.

Item, vart det ock Abraham tillsagt, 1. Mos. 22: 18. i dine Säd skola allt folk på jordene välsignat varda. Christus är den samma Abrahams Säd, som S. Paulus säger Gal. 3: 16. Han haver välsignat hela världena genom Evangelium: ty där Christus icke är, där är ännu förbannelse, som kom över Adam, och all hans barn, då han syndat hade, att de allesamman skulle vara sake till döden och helvetet. Emot den förbannelse, välsignar nu Evangelium hela världena, därmed, att det utropar och uppenbarliga förkunnar, att vilken som tror uppå denna Abrahams Säd, han skall vara välsignad: det är, han skall vara lös ifrå syndene, döden och helvetet, och bliva rättfärdig, levandes och salig till evig tid. Såsom Christus själver säger Joh. 11: 26. Vilken som tror uppå mig, han skall aldrig dö.

Till David.

Vart det ock så David tillsagt 2. Sam. 7: 12. Där Gud sade: Jag skall uppväcka dina Säd efter dig: han skall bygga mino Namne ett Hus; och jag skall stadfästa hans Rike evinnerliga. Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son, rc. Det är Christi rike, därom Evangelium lyder; ett evigt Rike, livsens, salighetenes och rättfärdighetenes Rike, uti vilko alle de som tro, bliva av med syndenes och dödsens fängelse.

Item, hos Propheterna.

Mång sådana Evangeliska löften och tillsägelser, finnas ock i de andra Propheterna, såsom Mich. 5: 2. Och du BethLehem Ephrata, som liten äst ibland Juda tusende; utav dig skall mig komma den, som i Israel en Herre vara skall.

Item, Osee 13: 14. Jag skall lösa dem utu helvete, och hjälpa dem ifrå döden.

Evangelium är en predikan om Christo.

Så se vi nu, att Evangelium icke annat är, än en predikan och förkunning om Christo, Guds och Davids Son, sann Gud och människa: vilken med sin död och uppståndelse alla människors, som på honom tro, synd, död och helvete övervunnit och borttagit haver. Att Evangelium alltså ett stackot och ett långt tal är, och den ene må det beskriva stäckre, den andre längre. Den beskriver det längre, som många Christi gärningar och ord beskriver: såsom de fyre Evangelister göra. Men den beskriver det stäckre, som intet skriver om Christi gärningar: utan korteliga föregiver, hurulunda han genom sin helga död och uppståndelse, syndena, döden och helvetet övervunnit haver, för dem som på honom tro: såsom S. Petrus och Paulus göra.

Därföre må du se till, att du icke gör av Christo Mosen, eller en Lagbok av Evangelio, såsom härtilldags skett är. Förty, Evangelium far icke enkom efter våra gärningar, att vi där med fromme och salige varda skole; ja, det fördömer sådana gärningar: utan det far allenast efter tron på Christum, att han haver för oss övervunnit syndena, döden och helvetet, och alltså gjort oss fromma, levande och saliga; icke genom våra gärningar, utan genom sina egna gärningar, död och pino: att vi oss måge tilltaga ock egna hans död och seger, likavisst som vi det själve gjort hade.

Christus lärer ock om Lagen.

Men det Christus uti Evangelio, ibland annat lärer ock desslikes Lagen, och giver mång bud, skall icke räcknas för hans yppersta och rätta värv, som han hade hit till världena: utan det skall räknas såsom alla andra hans välgärningar, därmed han våra skröplighet tjänte. Och likasom när man vet vad hans gärningar och bedrev var, vet man ändå icke därmed det rätta Evangelium: ty därmed vetst du ännu icke, att han dig till godo, syndena, döden och helvetet övervunnit haver. Alltså är ock icke det veta Evangelium, när du än sådana läro och bud vetst: utan då den rösten kommer, som säger: Christus är din egen, med leverne, läro, gärningom, död, uppståndelse, och allt det han är, haver, gör och förmår.

Åtskillnad emellan Christus, och Mose.

Alltså se vi ock, att han icke nödgar eller tvingar, utan vänliga lockar, sägandes: Salige äro de fattige, rc. Och Apostlarna bruka ock desslikes sådana ord: Jag förmanar, jag beder, rc. Så att man allestäds ju ser, huru Evangelium icke är en Lagbok, utan rättsliga är en predikan eller förkunning om Christi välgärningar, som han oss bevisat och tillägnat haver, om vi tro.

Men Mose i sina Böcker driver, tvingar, trugar, slår och straffar gruveliga: ty han är en Lagskrivare och drivare. Därav kommer, att enom Christnom är ingen Lag satt, som S. Paulus säger, 1. Tim. 1: 4. fördenskull, att han genom trona rättfärdig, levandes och salig är; och behöver nu intet mer, än att han sådana tro med goda gärningar bevisar.

Ja, var tron är, kan hon icke annat än bevisa sig, lära och bekänna sådana Evangelium för andra människor, och vågar sitt liv därföre. Och allt det man lever och gör, det skickar han sin nästa till nytto och hjälp. Icke allenast, att han till sådana nåd ock komma må: utan tjänar honom ock med liv, gods, och allt det han åstadkommer; såsom han ser, att Christus gjort haver, och följer alltså Christi exempel efter.

Det mente ock Christus, då han på sistone intet annat bud gav än om kärleken; på vilkom man känna skulle hans Lärjungar, och de rätta Christna: ty var kärleken och gärningarna icke utbrista och efterfölja, där är icke den sannskyldiga tron; där haver Evangelium ännu icke rätt fäst sig, och Christus är där icke rätteliga känder. Se, detta är nu det rätta sättet till att läsa det Nya Testamentet, och hela den helga Skrift. Därföre, vinnlägge sig var och en from Christen det hålla, att han icke mänger Lagen och Evangelium tillhopa med vart annat.