1873 CARL XII:s BIBEL

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 1.  CAPITLET

Jesus bördsbok, aflelse, namn, födelse.

Matt 1:1. Detta är boken af Jesu Christi börd, hvilken som är Davids son, Abrahams sons.

Matt 1:2. Abraham födde Isaac; Isaac födde Jacob; Jacob födde Juda, och hans bröder.

Matt 1:3. Juda födde Pharez och Zara, af Thamar; Pharez födde Hezrom; Hezrom födde Aram.

Matt 1:4. Aram födde Aminadab; Aminadab födde Nahasson; Nahasson födde Salmon.

Matt 1:5. Salmon födde Boas, af Rahab; Boas födde Obed, af Ruth; Obed födde Jesse.

Matt 1:6. Jesse födde Konung David; Konung David födde Salomon, af henne som var Urie hustru.

Matt 1:7. Salomon födde Roboam; Roboam födde Abia; Abia födde Asa.

Matt 1:8. Asa födde Josaphat; Josaphat födde Joram; Joram födde Osia.

Matt 1:9. Osia födde Joatham; Joatham födde Achas; Achas födde Ezechia.

Matt 1:10. Ezechia födde Manasse; Manasse födde Amon; Amon födde Josia.

Matt 1:11. Josia födde Jechonia och hans bröder, vid det Babyloniska fängelset.

Matt 1:12. Men efter det Babyloniska fängelset födde Jechonia Salathiel; Salathiel födde Zorobabel.

Matt 1:13. Zorobabel födde Abiud; Abiud födde Eliakim; Eliakim födde Asor.

Matt 1:14. Asor födde Zadok; Zadok födde Achim; Achim födde Eliud.

Matt 1:15. Eliud födde Eleazar: Eleazar födde Mattham; Mattham födde Jacob.

Matt 1:16. Jacob födde Joseph, Marie man, af hvilko är födder Jesus, som kallas Christus.

Matt 1:17. Så äro alle lederna, ifrån Abraham intill David, fjorton leder; ifrå David till det Babyloniska fängelset, ock fjorton leder; ifrå det Babyloniska fängelset intill Christum, ock fjorton leder.

Matt 1:18. Jesu Christi födelse gick så till: När Maria, hans moder, var trolofvad Joseph, förr än de kommo samman, fans hon vara hafvandes af den Heliga Anda.

Matt 1:19. Men efter Joseph var en from man, och ville icke röja henne, tänkte han hemliga öfvergifva henne.

Matt 1:20. När han detta tänkte, si, då uppenbarades honom i sömnen Herrans Ängel, och sade: Joseph, Davids son, räds icke taga Maria, din hustru, till dig; ty det som är afladt i henne, det är af den Heliga Anda.

Matt 1:21. Och hon skall föda en Son, och du skall kalla hans Namn JESUS; ty han skall frälsa sitt folk ifrå deras synder.

Matt 1:22. Detta är allt skedt, på det fullbordas skulle det af Herranom sagdt är genom Propheten, som sade:

Matt 1:23. Si, en Jungfru skall varda hafvandes, och föda en Son, och de skola kalla hans Namn EmmanuEl; det är så mycket sagdt: Gud med oss.

Matt 1:24. När Joseph vaknade upp af sömnen, gjorde han som Herrans Ängel hade honom befallt, och tog sina hustru till sig.

Matt 1:25. Och kände henne intet, tilldess hon födde sin första Son; och kallade hans Namn JESUS.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 2. CAPITLET

De vise män. Jesu flykt. Herodis barnamord.

Matt 2:1. När Jesus var födder i BethLehem i Judiska landet, i Konung Herodis tid, si, då kommo vise män af österlanden till Jerusalem;

Matt 2:2. Och sade: Hvar är den nyfödde Juda Konungen? Ty vi hafve sett hans stjerno i österlanden, och äre komne att tillbedja honom.

Matt 2:3. När Konung Herodes det hörde, vardt han bedröfvad, och hele Jerusalems stad med honom:

Matt 2:4. Och lät församla alla de öfversta Presterna, och Skriftlärda ibland folket, och frågade dem hvar Christus skulle födas.

Matt 2:5. Och de sade honom: I BethLehem, i Judiska landet; ty det är så skrifvet genom Propheten:

Matt 2:6. Och du BethLehem, i Judiska landet, äst ingalunda den minste ibland Juda Förstar; ty utaf dig skall mig komma den Försten, som öfver mitt folk, Israel, en Herre vara skall.

Matt 2:7. Då kallade Herodes lönliga de visa männerna till sig, och besporde granneliga af dem, hvad tid stjernan syntes;

Matt 2:8. Och sände dem så till BethLehem, och sade: Farer dit, och bespörjer granneliga efter barnet; och när I det finnen, så säger mig det igen, att jag kan ock komma, och tillbedja honom.

Matt 2:9. När de hade hört Konungen, foro de åstad; och si, stjernan, som de sett hade i österlanden, gick för dem, så länge hon kom, och blef ståndandes öfver der barnet var.

Matt 2:10. När de sågo stjernona, vordo de ganska glade;

Matt 2:11. Och gingo in i huset, och funno barnet med Maria dess moder; och föllo neder och tillbådo honom, och uppläto sina håfvor, och skänkte honom guld, rökelse och myrrham.

Matt 2:12. Sedan fingo de uppenbarelse i sömnen, att de skulle icke komma igen till Herodes; och foro så en annan väg hem i sitt land igen.

Matt 2:13. När de voro bortfarne, si, då uppenbarades Herrans Ängel Joseph i sömnen, sägandes: Statt upp, och tag barnet och dess moder till dig, och fly in uti Egypti land, och blif der så länge jag säger dig till; ty det kommer dertill, att Herodes skall söka efter barnet, till att förgöra det.

Matt 2:14. Han stod upp, och tog barnet och dess moder, om nattena, till sig, och flydde in uti Egypti land;

Matt 2:15. Och blef der intill Herodis död, på det att fullbordas skulle det som sagdt var af Herranom genom Propheten, som sade: Utaf Egypten hafver jag kallat min Son.

Matt 2:16. När Herodes nu såg, att han var besviken af de visa män, blef han ganska vred; och sände ut, och lät slå ihjäl all svenbarn i BethLehem, och i alla dess gränsor, de som tveggeåra och der förnedan voro, efter den tiden som han hade granneliga besport af de visa män.

Matt 2:17. Då blef fullkomnadt det som af Jeremia Propheten sagdt var, när han sade:

Matt 2:18. I höjdene vardt hörd en röst, stor klagomål, gråt och mycken skrän: Rachel gråter sin barn, och vill icke låta hugsvala sig; ty det var ute med dem.

Matt 2:19. Men när Herodes var död, si, då uppenbarades Herrans Ängel Joseph i sömnen, i Egypti land;

Matt 2:20. Och sade: Statt upp, och tag barnet och dess moder till dig, och far in i Israels land; ty de äro döde, som foro efter barnets lif.

Matt 2:21. Han stod upp, och tog barnet och dess moder till sig, och for in uti Israels land.

Matt 2:22. Men när han hörde, att Archelaus var rådandes i Judiska landet, i sin faders Herodis stad, räddes han fara dit; och fick befallning af Gud i sömnen, och for in uti Galilee landsändar;

Matt 2:23. Och kom, och bodde i den staden, som heter Nazareth; att det skulle fullkomnas, som var sagdt genom Propheterna: Han skall kallas Nazareus.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 3.  CAPITLET

Johannes predikar, döper. Jesus döpes.

Matt 3:1. I den tiden kom Johannes Döparen, och predikade i öknene, i Judiska landet;

Matt 3:2. Och sade: Görer bättring; himmelriket är kommet hardt när.

Matt 3:3. Och han är den som Esaias Propheten talade om, och sade: Ens ropandes röst är i öknene: Bereder Herrans väg, görer hans stigar rätta.

Matt 3:4. Men Johannes hade kläder af camelahår, och en lädergjording om sina länder; hans mat var gräshoppor och vildhannog.

Matt 3:5. Då gick Jerusalems stad ut till honom, och hela Judiska landet, och all land som ligga utmed Jordan;

Matt 3:6. Och läto döpa sig af honom i Jordan, och bekände sina synder.

Matt 3:7. Då han såg många utaf de Phariseer och Sadduceer komma till sin döpelse, sade han till dem: I huggormars afföda, ho hafver eder föregifvit, att I skolen undfly den tillkommande vrede?

Matt 3:8. Görer fördenskull sådana frukt, som bättring tillhörer;

Matt 3:9. Och tänker icke, att I viljen säga vid eder sjelfva: Vi hafvom Abraham till fader. Ty jag säger eder, att Gud är mägtig uppväcka af dessa stenar Abrahe barn.

Matt 3:10. Nu är ock yxen satt till rotena på trän; derföre hvart och ett trä, som icke gör goda frukt, blifver afhugget och kastadt i elden.

Matt 3:11. Jag döper eder i vatten, till bättring; men den efter mig kommer, är starkare än jag, hvilkens skor jag icke är värdig att bära; han skall döpa eder med den Heliga Anda, och med eld.

Matt 3:12. Och han hafver sina kastoskofvel i sine hand, och han skall rensa sin loga, och han skall församla sitt hvete i ladona; men agnarna skall han uppbränna i evinnerlig eld.

Matt 3:13. Då kom Jesus af Galileen till Jordan, till Johannes, att han skulle låta döpa sig af honom.

Matt 3:14. Men Johannes förvägrade honom, och sade: Mig behöfves, att jag vorde döpt af dig; och du kommer till mig?

Matt 3:15. Då svarade Jesus, och sade till honom: Låt det nu så ske; så bör det sig vara med oss, att vi uppfylle alla rättfärdighet. Då tillstadde han honom det.

Matt 3:16. Och när Jesus var döpt, steg han straxt upp af vattnet; och si, då vardt honom himmelen öppnad, och han såg Guds Anda nederfara som en dufva, och komma öfver honom.

Matt 3:17. Och si, en röst af himmelen sade: Denne är min käre Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 4.  CAPITLET

Jesus frestas, anträder sitt embete.

Matt 4:1. Då vardt Jesus förd af Andanom i öknena, på det han skulle försökas af djefvulen.

Matt 4:2. Och när han hade fastat i fyratio dagar och fyratio nätter, så hungrade honom.

Matt 4:3. Och frestaren gick fram till honom, och sade: Äst du Guds son, så säg, att desse stenar varda bröd.

Matt 4:4. Då svarade han, och sade: Det är skrifvet: Menniskan lefver icke allenast vid bröd, utan af hvart och ett ord, som går af Guds mun.

Matt 4:5. Då tog djefvulen honom med sig till den heliga staden, och satte honom öfverst på tinnarna af templet;

Matt 4:6. Och sade till honom: Äst du Guds Son, så gif dig härutföre; ty det är skrifvet: Han skall gifva sinom Änglom befallning om dig; och de skola bära dig på sina händer, att du icke skall stöta din fot emot stenen.

Matt 4:7. Då sade Jesus till honom: Det är ock skrifvet: Herran din Gud skall du icke fresta.

Matt 4:8. Då tog åter djefvulen honom med sig uppå ett ganska högt berg, och viste honom all rike i verldene, och deras härlighet;

Matt 4:9. Och sade till honom: Allt detta vill jag gifva dig, om du faller neder, och tillbeder mig.

Matt 4:10. Då sade Jesus till honom: Gack bort, Satan; ty det är skrifvet: Herran din Gud skall du tillbedja, och honom allena skall du tjena.

Matt 4:11. Då öfvergaf djefvulen honom; och si, Änglarna gingo fram, och tjente honom.

Matt 4:12. Då nu Jesus hörde, att Johannes var fången, drog han in i Galileen;

Matt 4:13. Och öfvergaf Nazareth, och kom, och bodde i Capernaum, som ligger vid hafvet, på gränson vid Zabulon och Nephthalim;

Matt 4:14. På det att fullkomnas skulle det som sagdt var genom Esaia Propheten, som sade:

Matt 4:15. Det landet Zabulon, och det landet Nephthalim, vid hafsens väg, på denna sidon Jordan, och den hedniska Galileen;

Matt 4:16. Folket, som satt i mörkret, hafver sett ett stort ljus; och dem, som bodde i dödsens ängd och skugga, är ett ljus uppgånget.

Matt 4:17. Ifrå den tiden begynte Jesus till att predika, och sade: Görer bättring; himmelriket är kommet hardt när.

Matt 4:18. När Jesus gick utmed det Galileiska hafvet, såg han två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; de kastade sin nät i hafvet, ty de voro fiskare.

Matt 4:19. Och han sade till dem: Följer mig; jag vill göra eder till menniskors fiskare.

Matt 4:20. De öfvergåfvo straxt näten, och följde honom.

Matt 4:21. Och när han gick fram bätter, såg han två andra bröder, Jacob, Zebedei son, och Johannes, hans broder, i båten med deras fader Zebedeus, botande sin nät; och han kallade dem.

Matt 4:22. Straxt öfvergåfvo de båten, och sin fader, och följde honom.

Matt 4:23. Och Jesus gick omkring allt Galileiska landet, och lärde i deras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och botade allahanda sjukdom och krankhet i folket.

Matt 4:24. Och hans rykte gick öfver hela Syrien; och de hade till honom alla de der kranke voro af mångahanda sjukdom, och värkbrutna och besatta, och månaderasande och borttagna; och han gjorde dem alla helbregda.

Matt 4:25. Och honom följde mycket folk utaf Galileen, och utaf de tio städer, och utaf Jerusalem, och utaf Judeen, och utaf de land på denna sidon vid Jordan.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 5.  CAPITLET

Jesus lärer rätt bot, och lagens förstånd.

Matt 5:1. När han såg folket, steg han upp på ett berg; och som han hade satt sig, gingo hans Lärjungar fram till honom.

Matt 5:2. Då öppnade han sin mun, lärde dem, och sade:

Matt 5:3. Salige äro de som äro andelige fattige; ty himmelriket hörer dem till.

Matt 5:4. Salige äro de bedröfvade; ty de skola få hugsvalelse.

Matt 5:5. Salige äro de saktmodige; ty de skola besitta jordena.

Matt 5:6. Salige äro de som hungra och törsta efter rättfärdighetena; ty de skola blifva mättade.

Matt 5:7. Salige äro de barmhertige; ty dem skall ske barmhertighet.

Matt 5:8. Salige äro de renhjertade; ty de skola se Gud.

Matt 5:9. Salige äro de fridsamme; ty de skola kallas Guds barn.

Matt 5:10. Salige äro de som lida förföljelse för rättvisones skull; ty dem hörer himmelriket till.

Matt 5:11. Salige ären I, när menniskorna försmäda och förfölja eder, och säga allt ondt emot eder, ljugande, för mina skull.

Matt 5:12. Glädjens och fröjder eder; ty edor lön är stor i himmelen; förty de hafva sammalunda förföljt Propheterna, som hafva varit för eder.

Matt 5:13. I ären jordenes salt; är det så, att saltet mister sin sälto, hvarmed skall man då salta? Till intet mer är det nyttigt, utan att man kastar det ut, och låter det trampas af menniskomen.

Matt 5:14. I ären verldenes ljus; icke kan den staden döljas, som ligger på ett berg.

Matt 5:15. Icke tänder man heller ljus, och sätter det under ena skäppo, utan på en ljusastaka; att det lyser allom dem som i huset äro.

Matt 5:16. Så låter edart ljus lysa för menniskomen, att de måga se edra goda gerningar, och prisa edar Fader, som är i himmelen.

Matt 5:17. I skolen icke mena, att jag är kommen till att upplossa lagen, eller Propheterna; jag är icke kommen till att upplossa, utan till att fullborda.

Matt 5:18. Ty jag säger eder för sant: Tilldess att himmel och jord förgås, varder ej förgången den minste bokstafven, icke heller en prick af lagen, förr än det är allt skedt.

Matt 5:19. Derföre, hvilken som upplossar ett af dessa minsta buden, och lärer så menniskorna, han skall kallas den minste i himmelriket; men hvilken som det gör och lärer, han skall kallas stor i himmelriket.

Matt 5:20. Ty jag säger eder att, utan edor rättfärdighet öfvergår de Skriftlärdas och de Phariseers, då skolen I icke komma i himmelriket.

Matt 5:21. I hafven hört, att dem gamlom sagdt är: Du skall icke dräpa; men hvilken som dräper, han skall vara skyldig under domen.

Matt 5:22. Men jag säger eder, att hvilken som förtörnas på sin broder, han skall vara skyldig under domen; men hvilken som säger: Racha till sin broder, han är skyldig under rådet; men hvilken som säger: Du dåre, han är skyldig till helvetes eld.

Matt 5:23. Derföre, om du offrar dina gåfvo på altaret, och kommer så ihåg, att din broder hafver något emot dig;

Matt 5:24. Så lägg der dina gåfvo ned för altaret, och gack först bort, och förlika dig med din broder; och kom sedan, och offra dina gåfvo.

Matt 5:25. Du skall vara din trätobroder benägen till vänskap snart, medan du ännu äst med honom på vägen; att din trätobroder antvardar dig icke domarenom, och domaren antvardar dig tjenarenom, och du kastas så i häktelse.

Matt 5:26. Sannerliga säger jag dig, du varder der icke utkommandes, tilldess du hafver betalat den yttersta skärfven.

Matt 5:27. I hafven hört, att det var sagdt dem gamlom: Du skall icke göra hor.

Matt 5:28. Men jag säger eder: Hvilken som ser på ena qvinno, till att begära henne, han hafver allaredo gjort hor med henne i sitt hjerta.

Matt 5:29. Om så är, att ditt högra öga är dig till förargelse, så rif det ut, och kastat ifrå dig; det är dig bättre att ett ditt ledamot förderfvas, än att din hela kropp skulle kastas till helvetes.

Matt 5:30. Är det ock så, att din högra hand är dig till förargelse, så hugg henne af, och kasta henne ifrå dig; det är dig bättre att ett ditt ledamot förderfvas, än att hela kroppen kastas till helvetes.

Matt 5:31. Det är ock sagdt: Hvilken som öfvergifver sina hustru, han skall gifva henne ett skiljobref.

Matt 5:32. Men jag säger eder: Hvilken som helst öfvergifver sina hustru, utan för hors skull, han kommer henne till att göra hor; och hvilken ena öfvergifna tager till hustru, han gör hor.

Matt 5:33. Åter hafven I hört, att det var sagdt dom gamlom: Du skall icke svärja dig men, utan skall hålla Herranom din ed.

Matt 5:34. Men jag säger eder, att I skolen allsintet svärja, hvarken vid himmelen; ty han är Guds stol;

Matt 5:35. Eller vid jordena; ty hon är hans fotapall; ej heller vid Jerusalem; ty det är en mägtig Konungs stad.

Matt 5:36. Ej heller skall du svärja vid ditt hufvud; ty du förmår icke göra ett hår hvitt eller svart.

Matt 5:37. Men edart tal skall vara: Ja, ja; nej, nej; hvad deröfver är, det är af ondo.

Matt 5:38. I hafven hört, att det är sagdt: Öga för öga, tand för tand.

Matt 5:39. Men jag säger eder, att I skolen icke stå det onda emot; utan är det så, att någor slår dig vid det högra kindbenet, så vänd honom ock det andra till.

Matt 5:40. Och om någor vill gå till rätta med dig, och taga din kjortel ifrå dig, låt honom ock hafva kåpona med.

Matt 5:41. Och om någor nödgar dig ena milo, så gack två med honom.

Matt 5:42. Gif honom, som af dig bedes, och vänd dig icke ifrå honom, som något vill låna af dig.

Matt 5:43. I hafven hört, att det är sagdt: Du skall älska din nästa, och hata din fienda.

Matt 5:44. Men jag säger eder: Älsker edra ovänner; välsigner dem som eder banna, och görer väl emot dem som eder hata; bedjer för dem som göra eder skada, och förfölja eder;

Matt 5:45. På det I skolen vara edar Faders barn, som är i himmelen; ty han låter sina sol uppgå öfver onda och goda, och låter regna öfver rättfärdiga och orättfärdiga.

Matt 5:46. Förty, om I älsken dem som eder älska, hvad fån I för lön? Göra icke ock så de Publicaner det samma?

Matt 5:47. Om I hafven eder vänliga mot edra bröder allenast, hvad besynnerligit gören I? Göra icke ock så de Publicaner?

Matt 5:48. Varer fördenskull fullkomlige, såsom edar himmelske Fader fullkomlig är.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 6. CAPITLET

Almosa. Bön. Fasta. Buksorg.

Matt 6:1. Hafver akt uppå edra almoso, att I icke gifven henne för menniskomen, på det I skolen varda sedde af dem; annars hafven I ingen lön när edar Fader, som är i himmelen.

Matt 6:2. När du nu gifver almoso, låt icke stöta i basun för dig, som de skrymtare göra i Synagogorna, och uppå gatorna, att de skola varda prisade af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön.

Matt 6:3. Men när du vill gifva almoso, så låt dina venstra hand icke veta, hvad den högra gör;

Matt 6:4. På det din almosa blifver lönlig; och din Fader, som i löndom ser, vedergäller dig det uppenbarliga.

Matt 6:5. Och när du beder, skall du icke vara som de skrymtare; förty de stå gerna i Synagogorna och i gatohörnen och bedja, att de skola blifva sedde af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön.

Matt 6:6. Men när du beder, så gack in i din kammar, och slå dörrena till, och bed din Fader hemliga; och din Fader, som i löndom ser, skall dig det verdergälla uppenbarliga.

Matt 6:7. Och när I bedjen, skolen I icke vara mångtalige, såsom Hedningarna; ty de mena, att de skola varda hörde för sin många ords skull.

Matt 6:8. Varer fördenskull dem icke like; edar Fader vet väl hvad eder görs behof, förr än I bedjen honom.

Matt 6:9. Derföre skolen I bedja alltså: Fader vår, som äst i himlom, helgadt varde ditt Namn.

Matt 6:10. Tillkomme ditt rike; ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på jordene.

Matt 6:11. Gif oss i dag vårt dagliga bröd.

Matt 6:12. Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåtom dem oss skyldige äro.

Matt 6:13. Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och magten, och härligheten, i evighet. Amen.

Matt 6:14. Ty om I förlåten menniskomen deras brott, så förlåter ock edar himmelske Fader eder.

Matt 6:15. Men om I icke förlåten menniskomen deras brott, så skall edar Fader icke heller förlåta eder edor brott.

Matt 6:16. När som I fasten, skolen I icke vara som I voren bedröfvade, såsom de skrymtare; ty de förvandla sin ansigte, att de skola synas för menniskomen med sin fasto; sannerliga säger jag eder, de hafva redo sin lön.

Matt 6:17. Men när du fastar, så smörj ditt hufvud, och två ditt ansigte;

Matt 6:18. Att du icke synes för menniskomen med dine fasto, utan för din Fader, som lönligen är; och din Fader, som ser i löndom, vedergäller dig det uppenbarliga.

Matt 6:19. I skolen icke församla eder ägodelar på jordene, der mal och rost förderfvar dem, och der som tjufvar grafva, och stjäla;

Matt 6:20. Utan församler eder ägodelar i himmelen, der hvarken rost eller mal förderfvar dem, och der tjufvar icke grafva, eller stjäla.

Matt 6:21. Ty der edre ägodelar äro, der är ock edart hjerta.

Matt 6:22. Kroppsens ljus är ögat; är ditt öga enfaldigt, så varder din hele kropp ljus.

Matt 6:23. Men är ditt öga argt, så varder din hele kropp mörk. Är det nu så att ljuset, som är i dig, är mörker, huru stort blifver då mörkret sjelft?

Matt 6:24. Ingen kan tjena två herrar; ty att han antingen skall hata den ena, och den andra älska; eller han håller sig intill den ena, och den andra föraktar han; I kunnen icke tjena Gudi och Mammon.

Matt 6:25. Derföre säger jag eder: Sörjer icke för edart lif, hvad I skolen äta och dricka; och icke för edar kropp, hvad I skolen kläda eder med. Är icke lifvet mer än maten, och kroppen mer än kläden?

Matt 6:26. Ser uppå foglarna under himmelen; de så intet, och intet skära de heller upp, och församla intet i ladorna: och edar himmelske Fader föder dem. Ären I icke mycket mer än de?

Matt 6:27. Hvilken ibland eder är, som med sin omsorg förmår sätta en aln till sina längd?

Matt 6:28. Och för hvars skull sörjen I för kläden? Skåder liljorna på markene, huru de växa; de arbeta intet, ej heller spinna.

Matt 6:29. Dock säger jag eder att icke Salomo, i all sin härlighet, var så klädd som en af dem.

Matt 6:30. Kläder nu Gud så gräset på markene, hvilket dock i dag står, och i morgon kastas i ugnen, skulle han icke mycket mer göra det eder, o I klentrogne?

Matt 6:31. Så skolen I nu icke hafva omsorg, sägande: Hvad skole vi äta? Eller, hvad skole vi dricka? Eller, hvad skole vi kläda oss med?

Matt 6:32. Ty allt sådant söka Hedningarna. Edar himmelske Fader vet väl, att allt detta göres eder behof.

Matt 6:33. Söker först efter Guds rike, och hans rättfärdighet, så faller eder allt detta till.

Matt 6:34. Sörjer icke fördenskull för morgondagen; ty morgondagen hafver sjelf sina omsorg med sig. Det är nog, att hvar dag hafver sin egen plågo.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 7. CAPITLET

Salighetens hinder och grund.

Matt 7:1. Dömer icke, på det I icke skolen varda dömde.

Matt 7:2. Ty med den dom, som I dömen, skolen I dömde varda; och med det mått, som I mäten, skall eder mätet varda.

Matt 7:3. Huru ser du ett grand i dins broders öga, och varder icke varse en bjelka i ditt öga?

Matt 7:4. Eller, huru säger du dinom broder: Håll, jag vill taga ut grandet af ditt öga; och si, en bjelke är i ditt öga?

Matt 7:5. Du skrymtare, kasta först ut bjelkan af ditt öga; sedan se till, huru du kan uttaga grandet af dins broders öga.

Matt 7:6. I skolen icke gifva hundomen det heligt är, och edra perlor skolen I icke kasta för svin, att de icke trampa dem med sina fötter, och vända sig om emot eder, och rifva eder.

Matt 7:7. Beder, och eder skall varda gifvet; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skall upplåtas.

Matt 7:8. Ty den som beder, han får; och den som söker, han finner; och honom, som klappar, varder upplåtet.

Matt 7:9. Eller, hvilken är den menniska ibland eder, att om hans son bedes bröd af honom, som bjuder honom en sten?

Matt 7:10. Eller, om han bedes fisk, månn han då räcka honom en orm?

Matt 7:11.  Är det nu så att I, som onde ären, kunnen likväl gifva edor barn goda gåfvor, huru mycket mer varder edar Fader som är i himmelen, gifvandes dem godt, som bedas af honom?

Matt 7:12. Allt det I nu viljen menniskorna skola göra eder, det görer I ock dem; ty detta är lagen och Propheterna.

Matt 7:13. Går in igenom den trånga porten; ty den porten är vid, och den vägen är bred, som drager till fördömelse; och de äro månge, som gå på honom.

Matt 7:14. Och den porten är trång, och den vägen smal, som drager till lifvet; och få äro de, som finna honom.

Matt 7:15. Vakter eder för de falska Propheter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro de glupande ulfvar.

Matt 7:16. Utaf deras frukt skolen I känna dem; icke hemtar man vindrufvor af törne, ej heller fikon af tistel.

Matt 7:17. Så bär hvart och ett godt trä goda frukt, men ett ondt trä bär onda frukt.

Matt 7:18. Ett godt trä kan icke bära onda frukt; icke kan heller ett ondt trä bära goda frukt.

Matt 7:19. Hvart och ett trä, som icke bär goda frukt, skall afhuggas, och kastas i elden.

Matt 7:20. Derföre skolen I känna dem på deras frukt.

Matt 7:21. Icke varder hvar och en kommandes in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre; utan den som gör mins Faders vilja, som är i himmelen.

Matt 7:22. På den dagen varda månge sägande till mig: Herre, Herre, hafve vi icke propheterat uti ditt Namn, och i ditt Namn utdrifvit djeflar, och i ditt Namn många kraftiga gerningar gjort?

Matt 7:23. Då skall jag bekänna dem: Jag kände eder aldrig; går ifrå mig, I ogerningsmän.

Matt 7:24. Derföre, hvar och en som hörer dessa min ord, och gör derefter, honom liknar jag vid en vis man, som sitt hus byggde på ett hälleberg.

Matt 7:25. Så föll slagregn, och kom flod, och vädret blåste, och stötte på huset, och föll dock icke omkull; ty det var grundadt på hälleberget.

Matt 7:26. Och hvar och en, som hörer af mig dessa ord, och gör icke derefter, han liknas vid en fåvitsk man, som byggde sitt hus på sanden.

Matt 7:27. Och föll slagregn, och kom flod, och vädret blåste, och stötte på huset; och det föll omkull, och dess fall var stort.

Matt 7:28. Och det begaf sig, när Jesus lyktade detta talet, vardt folket förskräckt öfver hans lärdom.

Matt 7:29. Ty han predikade väldeliga, och icke som de Skriftlärde.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 8. CAPITLET

En spitelsk. Höfvitsmannens dräng. Petri svära. Hafsens storm. Män, svin besatte.

Matt 8:1. När han nu gick neder af berget, följde honom mycket folk.

Matt 8:2. Och si, der kom en spitelsk man, och tillbad honom, och sade: Herre, vill du, så kan du göra mig renan.

Matt 8:3. Då räckte Jesus ut sina hand, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren; och straxt vardt han ren utaf sin spitelsko.

Matt 8:4. Och Jesus sade till honom: Se till, att du säger det för ingom; utan gack bort, och låt Presten se dig, och offra den gåfvo, som Mose budit hafver, till ett vittnesbörd öfver dem.

Matt 8:5. Men när Jesus gick in uti Capernaum, kom en höfvitsman till honom, och bad honom,

Matt 8:6. Sägandes: Herre, min tjenare ligger hemma borttagen, och hafver stor vedermödo.

Matt 8:7. Då sade Jesus till honom: Jag vill komma, och bota honom.

Matt 8:8. Då svarade höfvitsmannen, och sade: Herre, jag är icke värdig, att du skall gå in under mitt tak; utan säg allenast ett ord, så blifver min tjenare helbregda.

Matt 8:9. Ty jag är ock en menniska under annars mans våld, och hafver krigsknektar under mig; och jag säger till den ena: Gack; och han går; och till den andra: Kom; och han kommer; och till min dräng: Gör det; och han gör så.

Matt 8:10. När Jesus detta hörde, förundrade han sig, och sade till dem, som honom följde: Sannerliga säger jag eder, jag hafver icke funnit sådana tro i Israel.

Matt 8:11. Men jag säger eder, att månge varda kommande af östan och vestan, och skola sitta med Abraham, Isaac och Jacob i himmelriket.

Matt 8:12. Men riksens barn skola varda utkastade i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.

Matt 8:13. Och Jesus sade till höfvitsmannen: Gack, och som du tror, så ske dig; och i samma stundene blef hans tjenare helbregda.

Matt 8:14. Och när Jesus kom i Petri hus, och såg att hans svära låg, och hade skälfvosot;

Matt 8:15. Då tog han på hennes hand, och skälfvosoten öfvergaf henne; och hon stod upp, och tjente dem.

Matt 8:16. Och när aftonen kom, hade de till honom många, som voro besatte; och han dref ut andarna med ord, och alla dem, som ondt hade, botade han;

Matt 8:17. På det fullbordas skulle det som sagdt var genom Esaia Propheten, som säger: Han hafver tagit på sig våra skröplighet, och våra sjukdomar hafver han burit.

Matt 8:18. Och när Jesus såg mycket folk omkring sig, böd han, att man skulle fara utöfver på hinsidon hafvet.

Matt 8:19. Och kom en Skriftlärd till honom, och sade till honom: Mästar, jag vill följa dig ehvart du går.

Matt 8:20. Då sade Jesus till honom: Räfvarne hafva kulor, och foglarna under himmelen näste; men menniskones Son hafver intet, der han må luta sitt hufvud till.

Matt 8:21. Och en annar af hans Lärjungar sade till honom: Herre, gif mig lof, att jag går först bort, och begrafver min fader.

Matt 8:22. Då sade Jesus till honom: Följ du mig, och låt de döda begrafva sina döda.

Matt 8:23. Och han steg i skeppet, och hans Lärjungar följde honom.

Matt 8:24. Och si, en stor storm växte upp i hafvet, så att vågen slog utöfver skeppet; och han sof.

Matt 8:25. Då gingo Lärjungarna till, och väckte honom upp, sägande: Herre, fräls oss, vi förgås.

Matt 8:26. Då sade han till dem: I klentrogne, hvi rädens I? Och stod upp, och näpste vädret, och hafvet; och det vardt stilla lugnet.

Matt 8:27. Men menniskorna förundrade sig, och sade: Hvad är denne för en, att vädret och hafvet äro honom lydig?

Matt 8:28. Och när han kom på hinsidon hafvet, uti de Gergeseners landsändar, kommo två besatte med djefvulen emot honom löpande, utgångne af grifter; och voro ganska gräselige, så att ingen kunde resa den vägen fram.

Matt 8:29. Och si, de ropade, och sade: Ack! Jesu, Guds Son, hvad hafve vi med dig göra? Äst du kommen till att plåga oss förr än tid är?

Matt 8:30. Så gick der långt ifrån en stor svinahjord i bet.

Matt 8:31. Då bådo honom djeflarna, och sade: Är det så, att du drifver oss ut, så lofva oss, att vi farom uti den svinahjorden.

Matt 8:32. Då sade han till dem: Farer. Då foro de ut, och foro in i svinahjorden; och si, hele svinahjorden lopp, och brådstörte sig i hafvet, och drunknade i vattnet.

Matt 8:33. Men herdarne flydde bort, och gingo in i staden, och förkunnade alltsammans, och huru det var tillgånget med dem som besatte voro.

Matt 8:34. Och si, då gick hela staden ut emot Jesum; och då de sågo honom, bådo de att han ville gå bort utu deras landsändar.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 9. CAPITLET

En borttagen. Mattheus. Fasta. Blodgång. Jairi dotter. Två blinde. En besatt dumbe.

Matt 9:1. Då steg han i skeppet, och for utöfver igen, och kom uti sin stad.

Matt 9:2. Och si, de hade in för honom en borttagnan, som låg uti ene säng. När nu Jesus såg deras tro, sade han till den borttagna: Var vid ett godt mod, min son, dina synder förlåtas dig.

Matt 9:3. Och si, somlige utaf de Skriftlärda sade vid sig sjelfva: Denne häder Gud.

Matt 9:4. Men när Jesus såg deras tankar, sade han: Hvi tänken I ondt i edor hjerta?

Matt 9:5. Hvilket är lättare säga: Dina synder förlåtas dig; eller säga: Statt upp, och gack?

Matt 9:6. Men på det I skolen veta, att menniskones Son hafver magt på jordene till att förlåta synder, sade han till den borttagna: Statt upp, tag dina säng, och gack i ditt hus.

Matt 9:7. Och han stod upp, och gick hem.

Matt 9:8. När folket det såg, förundrade de sig, och prisade Gud, som sådana magt hade gifvit menniskom.

Matt 9:9. Och när Jesus gick dädan, såg han en man sittandes vid tullen, som het Mattheus; och han sade till honom: Följ mig. Då stod han upp, och följde honom.

Matt 9:10. Och det begaf sig att, när han satt vid bord i hans hus, si, der kommo månge Publicaner och syndare, och såto till bords med Jesu och hans Lärjungar.

Matt 9:11. När de Phariseer det sågo, sade de till hans Lärjungar: Hvi äter edar mästare med Publicaner och syndare?

Matt 9:12. När Jesus det hörde, sade han till dem: De helbregda behöfva icke läkare, utan de kranke;

Matt 9:13. Men går, och lärer hvad det är: Jag hafver lust till barmhertighet, och icke till offer; jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare till bättring.

Matt 9:14. Då kommo till honom Johannis Lärjungar, och sade: Hvi faste vi och Phariseerna så mycket, och dine Lärjungar fasta intet?

Matt 9:15. Då sade Jesus till dem: Huru kan bröllopsfolket sörja, så länge brudgummen är när dem? Men de dagar skola komma, att brudgummen skall tagas ifrå dem, och då skola de fasta.

Matt 9:16. Ingen lappar ett gammalt kläde med en ny klut; ty han rifver likväl kluten af klädena igen, och hålet blifver värre.

Matt 9:17. Ej heller låter man nytt vin i gamla flaskor; annars gå flaskorna sönder, och vinet spilles ut, och flaskorna förderfvas; utan man låter nytt vin i nya flaskor, så blifver både förvarad.

Matt 9:18. Vid han detta talade till dem, si, då kom en öfverste, och tillbad honom, och sade: Herre, min dotter är nu straxt blifven död; men kom, och lägg dina hand på henne, så blifver hon lefvandes.

Matt 9:19. Jesus stod upp, och följde honom, och hans Lärjungar.

Matt 9:20. Och si, en qvinna, som hade lidit blodgång i tolf år, gick bakefter honom, och kom vid hans klädafåll;

Matt 9:21. Ty hon sade vid sig sjelf: Måtte jag allenast komma vid hans kläder, så blefve jag helbregda.

Matt 9:22. Då vände Jesus sig om, och som han såg henne, sade han: Var vid goda tröst, dotter, din tro hafver hulpit dig. Och qvinnan vardt helbregda i samma stund.

Matt 9:23. Och när Jesus kom i öfverstans hus, och såg piparena, och folket sorlande,

Matt 9:24. Sade han till dem: Går edra färde; pigan är icke död, men hon sofver. Och de gjorde spe af honom.

Matt 9:25. När nu folket var utdrifvet, gick han in, och tog henne i handen; och pigan stod upp.

Matt 9:26. Och detta ryktet gick öfver det hela landet.

Matt 9:27. Och när Jesus gick dädan, följde honom två blinde; de ropade, och sade: O Davids Son, förbarma dig öfver oss.

Matt 9:28. Och när han kom i huset, stego de blinde fram till honom; och Jesus sade till dem: Tron I, att jag kan detta göra eder? Då sade de till honom: Ja, Herre.

Matt 9:29. Då tog han på deras ögon, och sade: Ske eder efter edra tro.

Matt 9:30. Och deras ögon vordo öppnade; och Jesus hotade dem, sägandes: Ser till, att ingen får detta veta.

Matt 9:31. Men de gingo ut, och beryktade honom i det hela landet.

Matt 9:32. När desse voro utgångne, si, då hade de ena mennisko fram för honom, som var en dumbe och besatt.

Matt 9:33. Och när djefvulen var utdrifven, talade dumben. Och folket förundrade sig, och sade: Sådant hafver aldrig varit sedt i Israel.

Matt 9:34. Men de Phariseer sade: Med den öfversta djefvulen drifver han djeflar ut.

Matt 9:35. Och Jesus gick omkring i alla städer och byar, lärde i deras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och helade allahanda sjuko, och allahanda krankhet ibland folket.

Matt 9:36. Och när han såg folket, ömkade han sig öfver dem, att de voro förlåtne och förskingrade, som de får som ingen herdan hade.

Matt 9:37. Då sade han till sina Lärjungar: Säden är mycken, och arbetarena äro få.

Matt 9:38. Beder fördenskull sädenes Herra, att han sänder arbetare i sina säd.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 10. CAPITLET

Tolf Apostlar väljas, läras, sändas.

Matt 10:1. Och han kallade sina tolf Lärjungar till sig, och gaf dem magt öfver de orena andar, att de skulle drifva dem ut, och bota allahanda sjukdom och allahanda krankhet.

Matt 10:2. Men dessa äro de tolf Apostlars namn: Den förste, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; Jacobus, Zebedei son, och Johannes, hans broder;

Matt 10:3. Philippus och Bartholomeus; Thomas och Mattheus, som hade varit en Publican; Jacobus, Alphei son, och Lebbeus, med det vedernamnet Thaddeus;

Matt 10:4. Simon af Cana, och Judas Ischarioth, den ock förrådde honom.

Matt 10:5. Dessa tolf sände Jesus ut, och böd dem, och sade: Går icke på Hedningarnas väg, och går icke i de Samariters städer;

Matt 10:6. Utan går heldre till de borttappade får af Israels hus.

Matt 10:7. Men går, och prediker, och säger: Himmelriket är kommet hardt när.

Matt 10:8. Görer de sjuka helbregda, de spitelska rena; reser upp de döda; utdrifver djeflar. I hafven fått förgäfves, så skolen I ock gifva förgäfves.

Matt 10:9. Hafver icke guld, icke heller silfver, icke heller penningar i edra pungar;

Matt 10:10. Och inga vägskräppo, och icke två kjortlar, icke skor, och ingen staf; ty arbetaren är värd sin mat.

Matt 10:11. Men hvar I gån in uti en stad eller by, så bespörjer om der någor inne är, som dess värdig är; och blifver der, tilldess I dragen dädan.

Matt 10:12. Men när I gån in i ett hus, så helser det.

Matt 10:13. Och är det så, att det huset är värdigt, så kommer edar frid öfver det; är det ock icke värdigt, så kommer edar frid till eder igen.

Matt 10:14. Och der som ingen anammar eder, eller hörer edor ord, så går utaf det huset eller staden, och skudder stoftet utaf edra fötter.

Matt 10:15. Sannerliga säger jag eder: Sodome och Gomorre land varder drägeligare på domedag, än dem stadenom.

Matt 10:16. Si, jag sänder eder såsom får ibland ulfvar; varer fördenskull snälle såsom ormar, och enfaldige som dufvor.

Matt 10:17. Men vakter eder för menniskomen: ty de skola öfverantvarda eder på sin Rådhus, och uti deras Synagogor skola de hudflänga eder.

Matt 10:18. Och I skolen varda framdragne för Förstar och Konungar, för mina skull, till vittnesbörd öfver dem, och öfver Hedningarna.

Matt 10:19. Och när som de nu öfverantvarda eder, så varer icke bekymrade, huru eller hvad I skolen tala; ty det skall eder gifvas i samma stundene, hvad I tala skolen;

Matt 10:20. Förty det ären icke I, som talen, utan det är edar Faders Ande, som talar i eder.

Matt 10:21. Den ene brodren skall öfverantvarda den andra till döden, och fadren sonen; och barnen skola sätta sig upp emot föräldrarna, och dräpa dem.

Matt 10:22. Och I skolen varda hatade af allom, för mitt Namns skull; men hvilken som står fast uti ändan, han skall blifva salig.

Matt 10:23. När de förfölja eder i den ena staden, så flyr till den andra. Sannerliga säger jag eder: I skolen icke hafva orkat fara omkring alla Israels städer, förrän menniskones Son kommer.

Matt 10:24. Lärjungen är icke öfver mästaren; och icke heller tjenaren öfver sin herra.

Matt 10:25. Det är Lärjunganom nog, att han är såsom hans mästare, och tjenarenom, att han är såsom hans herre. Hafva de kallat husbonden Beelzebub, huru mycket mer skola de så kalla hans husfolk?

Matt 10:26. Rädens fördenskull intet för dem; ty det är intet fördoldt, som icke skall varda uppenbaradt; och intet lönligit, som icke skall blifva vetterligit.

Matt 10:27. Hvad jag säger eder i mörkret, det säger i ljuset; och hvad som sägs eder i örat, det prediker på taken.

Matt 10:28. Och rädens icke för dem, som dräpa kroppen, och hafva dock icke magt att dräpa själena; utan rädens mer honom, som kan förderfva både själ och kropp i helvete.

Matt 10:29. Säljas icke två sparfvar för en skärf? Och en af dem faller icke på jordena, edar Fader förutan.

Matt 10:30. Äro ock edor hufvudhår all räknad.

Matt 10:31. Derföre skolen I icke rädas; I ären ju mer värde än månge sparfvar.

Matt 10:32. Derföre, hvar och en som mig bekänner för menniskom, honom vill jag ock bekänna för min Fader, som är i himmelen.

Matt 10:33. Men den som mig vedersakar för menniskom, honom skall jag ock vedersaka för min Fader, som är i himmelen.

Matt 10:34. I skolen icke mena, att jag är kommen till att sända frid på jordena; jag är icke kommen till att sända frid, utan svärdet.

Matt 10:35. Ty jag är kommen till att göra menniskona skiljaktiga mot sin fader, och dottrena mot sina moder, och sonahustruna mot sina sväro;

Matt 10:36. Och menniskones eget husfolk varda hennes fiender.

Matt 10:37. Hvilken som älskar fader och moder mer än mig, han är mig icke värd; och hvilken som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värd.

Matt 10:38. Och hvilken som icke tager sitt kors på sig och följer mig, han är mig icke värd.

Matt 10:39. Hvilken som finner sitt lif, han skall borttappa det; och hvilken som borttappar sitt lif, för mina skull, han skall finna det.

Matt 10:40. Hvilken som eder anammar, han anammar mig; och hvilken som mig anammar, han anammar honom som mig sändt hafver.

Matt 10:41. Hvilken som anammar en Prophet, i ens Prophets namn, han skall få ens Prophets lön; och hvilken som anammar en rättfärdig, i ens rättfärdigs namn, han skall få ens rättfärdigs lön.

Matt 10:42. Och hvilken som gifver enom af dessa minsta en bägare kallt vatten dricka allenast, i ens Lärjungas namn, sannerliga säger jag eder, det skall icke blifva honom olönt.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 11. CAPITLET

Johannis bådskap. Jesu vittne, hot, ljufliga kallelse.

Matt 11:1. Och det begaf sig, när Jesus sådana bud till sina tolf Lärjungar fullkomnat hade, gick han dädan fram bätter, på det han skulle lära, och predika i deras städer.

Matt 11:2. När Johannes, som då var i fängelset, hörde Christi gerningar, sände han två sina Lärjungar;

Matt 11:3. Och lät säga honom: Äst du den som komma skall, eller skolom vi förbida någon annan?

Matt 11:4. Då svarade Jesus, och sade till dem: Går, och säger Johanni igen, hvad I hafven hört och sett:

Matt 11:5. De blinde se, de halte gå, de spitelske göras rene, och de döfva höra; de döde resas upp, och dem fattigom varder predikadt Evangelium.

Matt 11:6. Och salig är den, som icke varder förargad i mig.

Matt 11:7. När som de gingo bort, begynte Jesus tala till folket om Johanne: Hvad gingen I ut i öknena till att se? Villen I se en rö, som drifs hit och dit af vädret?

Matt 11:8. Eller hvad gingen I ut till att se? Villen I se ena mennisko i len kläder? Si, de som draga len kläder äro i Konungahusen.

Matt 11:9. Eller hvad gingen I ut till att se? Villen I se en Prophet? Ja, jag säger eder, mer än en Prophet.

Matt 11:10. Ty han är den samme, om hvilken skrifvet är: Si, jag sänder min Ängel för ditt ansigte, hvilken skall tillreda din väg för dig.

Matt 11:11. Sannerliga säger jag eder: Ibland dem, som äro födde af qvinnor, är ingen uppkommen, som är större än Johannes Döparen; dock likväl, den som är minst i himmelriket, han är större än han.

Matt 11:12. Men ifrå Johannis Döparens dagar, och till denna dagen, lider himmelriket våld; och de väldige rifva det till sig.

Matt 11:13. Ty alle Propheterna och lagen hafva spått intill Johannem.

Matt 11:14. Och om I viljen anammat, han är Elias, som komma skulle.

Matt 11:15. Den som hafver öron till att höra, han höre.

Matt 11:16. Men vid hvem skall jag likna detta slägtet? Det är likt barnom, som uppå torget sitta, och ropa till sina stallbröder;

Matt 11:17. Och säga: Vi hafve pipat för eder, och I villen intet dansa; vi hafve sjungit sorgesång till eder, och I villen intet gråta.

Matt 11:18. Johannes är kommen, och hvarken åt eller drack; och de säga: Han hafver djefvulen.

Matt 11:19. Menniskones Son är kommen, äter och dricker; och de säga: Si, hvilken fråssare och vindrinkare är den mannen, Publicaners och syndares vän. Och visdomenom varder rätt gifvet utaf sinom barnom.

Matt 11:20. Då begynte han till att förvita de städer, i hvilkom han hade gjort sina mesta krafter, och de hade likväl intet bättrat sig:

Matt 11:21. Ve dig, Chorazin, ve dig, Bethsaida; ty hade sådana krafter varit gjorda i Tyro och Sidon, som i eder gjorda äro, de hade långo uti säck och asko gjort syndabättring.

Matt 11:22. Dock säger jag eder, att Tyro och Sidoni skall drägeligare varda på domedag, än eder.

Matt 11:23. Och du Capernaum, som äst upphöjd allt intill himmelen, du skall blifva nederstött allt intill helvete; förty hade sådana krafter skett i Sodoma, som i dig skedde äro, det hade stått än i dag.

Matt 11:24. Dock säger jag eder: De Sodomeers lande skall drägeligare varda på domedag än dig.

Matt 11:25. I den tiden svarade Jesus, och sade: Jag prisar dig, Fader, himmelens och jordenes Herre, att du hafver detta dolt för de visa och förnumstiga, och hafver det uppenbarat för de fåkunniga.

Matt 11:26. Ja, Fader, så hafver varit behageligit för dig.

Matt 11:27. All ting äro gifven mig i våld af minom Fader; och ingen känner Sonen, utan Fadren; och ingen heller känner Fadren, utan Sonen, och den som Sonen vill det uppenbara.

Matt 11:28. Kommer till mig, I alle, som arbeten, och ären betungade; och jag vill vederqvicka eder.

Matt 11:29. Tager på eder mitt ok, och lärer af mig; ty jag är mild och ödmjuk af hjertat; och I skolen finna ro till edra själar.

Matt 11:30. Ty mitt ok är lustigt, och min börda är lätt.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 12. CAPITLET

Ax plockas. Handen botas. Jesus flyr. Djefvulen drifs ut. Synd emot den Heliga Anda. Jesu bröder.

Matt 12:1. I den tiden gick Jesus genom säd på Sabbathen; och hans Lärjungar voro hungrige, och begynte upprycka ax, och äta.

Matt 12:2. När de Phariseer det sågo, sade de till honom: Si, dine Lärjungar göra det som icke lofligit är göra på Sabbathen.

Matt 12:3. Men han sade till dem: Hafven I icke läsit hvad David gjorde, när han, och de som med honom voro, hungrade;

Matt 12:4. Huru han gick in i Guds hus, och åt skådobröden, som honom icke var lofligit äta; icke heller dem, som med honom voro, utan allenast Prestomen?

Matt 12:5. Eller hafven I icke läsit i lagen, att på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen i templet; och äro likväl utan skuld?

Matt 12:6. Men jag säger eder, att här är den som är mer än templet.

Matt 12:7. Men vissten I hvad det vore: Jag hafver lust till barmhertighet, och icke till offer, då dömden I icke de oskyldiga;

Matt 12:8. Ty menniskones Son är en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen.

Matt 12:9. Då gick han dädan fram bätter, och kom i deras Synagogo;

Matt 12:10. Och si, der var en man, som hade ena bortvissnada hand; och de sporde honom, sägande: Må man ock hela om Sabbathen? på det de måtte anklaga honom.

Matt 12:11. Då sade han till dem: Hvilken är den menniska ibland eder, som hafver ett får, och om det faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar uti det, och drager det upp?

Matt 12:12. Huru mycket bättre är nu en menniska än ett får? Derföre må man ju göra väl på Sabbathen.

Matt 12:13. Och sade han till mannen: Räck ut dina hand; och han uträckte henne; och hon vardt färdig igen, såsom den andra.

Matt 12:14. Då gingo de Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru de måtte förgöra honom.

Matt 12:15. Men när Jesus det förnam, gick han dädan; och honom följde mycket folk, och han gjorde dem alla helbregda;

Matt 12:16. Och hotade dem, att de icke skulle uppenbara honom;

Matt 12:17. På det fullkomnas skulle det som sagdt var genom Propheten Esaias, som sade:

Matt 12:18. Si, min tjenare, den jag utvalt hafver; min käreste, i hvilkom min själ hafver ett godt behag; jag skall sätta min Anda på honom, och han skall förkunna Hedningomen domen.

Matt 12:19. Han skall icke kifva eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen.

Matt 12:20. Den rö, som krossad är, skall han icke sönderbryta; och vekan, som ryker, skall han icke utsläcka, tilldess han utförer domen till en seger;

Matt 12:21. Och i hans Namn skola Hedningarna hoppas.

Matt 12:22. Då hades fram till honom en, som var besatt med djefvulen, han var blind och dumbe; den gjorde han helbregda, så att samme blinde och dumbe både talade och såg.

Matt 12:23. Och allt folket blef förskräckt, och sade: Är denne icke Davids Son?

Matt 12:24. Men när de Phariseer det hörde, sade de: Han utdrifver icke djeflar, utan med Beelzebub, djeflarnas öfversta.

Matt 12:25. Då nu Jesus förstod deras tankar, sade han till dem: Hvart och ett rike, som är tvedrägtigt emot sig sjelft, det blifver öde; och hvar och en stad, eller hus, som är tvedrägtigt emot sig sjelft, blifver icke ståndandes.

Matt 12:26. Är det nu så, att Satan drifver Satan ut, då är han tvedrägtigt emot sig sjelf; huru blifver då hans rike beståndandes?

Matt 12:27. Och är det så, att jag drifver djeflar ut med Beelzebub, med hvem drifva då edor barn dem ut? Derföre skola de vara edra domare.

Matt 12:28. Men är det så, att jag drifver djeflar ut med Guds Anda, då är ju Guds rike kommet till eder.

Matt 12:29. Eller, huru kan någor gå i ens mägtigs mans hus, och beröfva honom hans boting bort, utan han först binder den mägtiga, och så sedan skinnar hans hus?

Matt 12:30. Hvilken som icke är med mig, han är emot mig; och hvilken som icke församlar med mig, han förskingrar.

Matt 12:31. Fördenskull säger jag eder: All synd och försmädelse blifver menniskomen förlåten; men försmädelse mot Andan skall icke blifva menniskomen förlåten.

Matt 12:32. Och hvilken som säger något emot menniskones Son, det varder honom förlåtet: men hvilken som säger något emot den Helga Anda, det varder honom icke förlåtet, hvarken i denna, eller i den tillkommande verld.

Matt 12:33. Görer antingen trät godt, så varder frukten god; eller ock görer trät ondt, så varder frukten ond; ty af fruktene känner man trät.

Matt 12:34. I huggormars afföda, huru kunnen I tala något godt, medan I ären sjelfve onde? Ty der hjertat med fullt är, deraf talar munnen.

Matt 12:35. En god menniska bär godt fram af hjertans goda fatabur; och en ond menniska bär ondt fram af en ond fatabur.

Matt 12:36. Men jag säger eder, att för hvart och ett fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag.

Matt 12:37. Ty af din ord skall du blifva rättfärdig hållen, och af din ord skall du varda fördömd.

Matt 12:38. Då svarade någre utaf de Skriftlärda och de Phariseer, och sade: Mästar, vi vilje se tecken af dig.

Matt 12:39. Svarade han, och sade till dem: Detta vrånga och horiska slägtet söker efter tecken; och thy skall intet tecken gifvas, annat än Jone Prophetens tecken.

Matt 12:40. Ty såsom Jonas var i tre dagar och tre nätter i hvalfiskens buk; så skall menniskones Son vara i tre dagar och i tre nätter i jordene.

Matt 12:41. De Ninivitiske män skola stå upp på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty de bättrade sig efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas.

Matt 12:42. Drottningen af söderlanden skall stå upp på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty hon kom ifrå jordenes ända, till att höra Salomons visdom; och si, här är mer än Salomon.

Matt 12:43. När den orene anden är utfaren af menniskone, så vandrar han genom de rum, som torr äro, söker efter hvilo, och finner ingen.

Matt 12:44. Så säger han: Jag vill komma igen i mitt hus, der jag utgick; och när han kommer, finner han det tomt, och rent sopadt, och prydt.

Matt 12:45. Så går han bort, och tager sju andra andar till sig, de som värre äro än han sjelfver; och då de der inkomma, bo de der; så blifver den menniskones sista värre än det första. Så varder ock tillgångandes med detta vrånga slägtet.

Matt 12:46. Vid han ännu talade till folket, si, hans moder och bröder stodo utanföre, och ville tala med honom.

Matt 12:47. Då sade en till honom: Si, din moder och dine bröder stå ute, och vilja tala med dig.

Matt 12:48. Då svarade han, och sade till den, som honom bådade: Hvilken är min moder, och hvilke äro mine bröder?

Matt 12:49. Och räckte ut handena åt sina Lärjungar, och sade: Si, min moder och mine bröder.

Matt 12:50. Ty hvar och en, som gör mins Faders vilja, som är i himmelen, han är min broder, och syster, och moder.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 13. CAPITLET

Liknelser om Christi kyrkas och ords kraft. Jesus föraktas.

Matt 13:1. På den dagen gick Jesus ut af huset, och satte sig utmed hafvet.

Matt 13:2. Och der församlades mycket folk till honom, så att han steg uti ett skepp, och satte sig; och allt folket stod på strandene.

Matt 13:3. Och han talade med dem mångahanda i liknelser, sägandes: Si, en sädesman gick ut, och skulle så.

Matt 13:4. Och när han sådde, föll somt vid vägen; och kommo foglarna, och åto det upp.

Matt 13:5. Somt föll på stenören, der det hade icke mycken jord; och gick snart upp, ty det hade icke djupa jord.

Matt 13:6. Men när solen gick upp, förvissnade det; och efter det hade inga rötter, torkades det bort.

Matt 13:7. Och somt föll ibland törne; och törnebuskarna uppväxte, och förqvafde det.

Matt 13:8. Och somt föll i goda jord, och gjorde frukt; somt hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.

Matt 13:9. Hvilken som hafver öron till att höra, han höre.

Matt 13:10. Då stego Lärjungarna fram, och sade till honom: Hvi talar du till dem med liknelser?

Matt 13:11. Då svarade han dem, och sade: Eder är gifvet att veta himmelrikets lönlighet; men dem är det icke gifvet.

Matt 13:12. Ty hvilken som hafver, honom skall gifvas, att han skall nog hafva; men den som icke hafver, af honom skall ock varda taget det han hafver.

Matt 13:13. Fördenskull talar jag dem till med liknelser; ty med seende ögon se de intet, och med hörande öron höra de intet; ty de förståt icke.

Matt 13:14. Och på dem varder fullkomnad Esaie Prophetie, som säger: Med öronen skolen I höra, och skolen icke förståt; och med seende ögon skolen I se, och skolen icke förnimmat.

Matt 13:15. Ty detta folks hjerta är förstockadt, och deras öron höra illa, och deras ögon hafva de igenlyckt; på det de icke ens skulle se med ögonen, och höra med öronen, och förståt med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem.

Matt 13:16. Men salig äro edor ögon, att de se, och edor öron, att de höra.

Matt 13:17. Sannerliga säger jag eder, att månge Propheter och rättfärdige hafva begärat se det I sen, och fingo dock icke set, och höra det I hören, och fingo dock icke hörat.

Matt 13:18. Så hörer nu I denna liknelsen om sädesmannen.

Matt 13:19. Hvar någor hörer ordet om riket, och förstår det icke, så kommer den onde, och rifver det bort, som sådt är i hans hjerta; det är den som vid vägen sådder var.

Matt 13:20. Men den som var sådder på stenören, är den som hörer ordet, och tager det straxt gladeliga.

Matt 13:21. Men han hafver ingen rot i sig sjelf, utan står till en tid; och när bedröfvelsen och förföljelsen påkomma för ordets skull, straxt förargas han.

Matt 13:22. Men den som var sådder ibland törne, är den som hörer ordet; och desse verldenes bekymmer, och rikedomsens svek förqväfver ordet; och han blifver utan frukt.

Matt 13:23. Men den som var sådder i goda jord, är den som hörer ordet, och förstår det; och bär också frukt, så att somt gör hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.

Matt 13:24. En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ene mennisko, som sådde goda säd i sin åker;

Matt 13:25. Men då folket sof, kom hans ovän, och sådde ogräs midt ibland hvetet; och gick sin väg.

Matt 13:26. Då nu säden växte, och bar frukt, syntes ock ogräset.

Matt 13:27. Då gingo husbondans tjenare fram, och sade till honom: Herre, sådde du icke goda säd i din åker? Hvadan hafver han då ogräs?

Matt 13:28. Då sade han till dem: Det hafver ovännen gjort. Sade tjenarena till honom: Vill du, att vi gåm, och hemte det bort?

Matt 13:29. Då sade han: Nej, på det att, när I upprycken ogräset, I icke skolen ock dermed upprycka hvetet.

Matt 13:30. Låter båda växa intill skördetiden; och i skördetiden vill jag säga skördemännomen: Hemter först ogräset samman, och binder det i knippor, till att uppbrännas; men hvetet församler i mina lado.

Matt 13:31. En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tog, och sådde i sin åker;

Matt 13:32. Hvilket minst är af all frö; men när det varder uppväxt, är det störst ibland krydder, och blifver ett trä, så att foglarna under himmelen komma, och göra sin näste på dess qvistar.

Matt 13:33. En annor liknelse sade han till dem: Himmelriket är likt enom surdeg, hvilken en qvinna tog, och blandade i tre skeppor mjöl, tilldess det blef alltsammans surt.

Matt 13:34. Detta allt talade Jesus i liknelser till folket; och utan liknelse talade han intet till dem;

Matt 13:35. Att det skulle fullkomnas, som sagdt var genom Propheten som sade: Jag skall öppna min mun i liknelser, och skall uttala det hemligit varit hafver ifrå verldenes begynnelse.

Matt 13:36. Då skiljde Jesus folket ifrå sig, och kom hem. Och hans Lärjungar stego fram till honom, och sade: Uttyd oss denna liknelsen om åkrens ogräs.

Matt 13:37. Då svarade han, och sade till dem: Menniskones Son är den som den goda sädena sår.

Matt 13:38. Åkren är verlden; den goda säden äro riksens barn; ogräset äro hins ondas barn.

Matt 13:39. Ovännen, som sådde, är djefvulen; skördetiden är verldenes ände; skördemännerna äro Änglarna.

Matt 13:40. Såsom nu ogräset hemtas samman, och brännes upp med eld, så skall det ske på denna verldenes ända.

Matt 13:41. Menniskones Son skall sända sina Änglar, och de skola församla all förargelse utaf hans rike, och dem som illa göra;

Matt 13:42. Och skola kasta dem uti en brinnande ugn; der skall vara gråt och tandagnisslan.

Matt 13:43. Då skola de rättfärdige skina såsom solen i deras faders rike. Hvilken öron hafver till att höra, han höre.

Matt 13:44. Åter är himmelriket likt enom skatt, som fördold var uti en åker, hvilken en man fann, och fördolde honom; och af rätto glädje, som han hafver deraf, går han bort, och säljer allt det han hafver, och köper den åkren.

Matt 13:45. Åter är himmelriket likt enom köpman, som sökte efter goda perlor.

Matt 13:46. Och när han hade funnit ena kosteliga perlo, gick han bort, och sålde allt det han ägde, och köpte henne.

Matt 13:47. Åter är himmelriket likt ene not, som kastades i hafvet, och församlade allahanda fiskar.

Matt 13:48. Och när hon vardt full, drogo de henne till lands, och såto så och hemte ut de goda i sin käril; men de onda kastade de bort.

Matt 13:49. Så skall det ock ske på verldenes ända: Änglarna skola utgå, och skilja de onda ifrå de rättvisa;

Matt 13:50. Och kasta dem i en brinnande ugn; der skall vara gråt och tandagnisslan.

Matt 13:51. Då sade Jesus till dem: Förstoden I detta allt? Sade de till honom: Ja, Herre.

Matt 13:52. Då sade han till dem: Derföre, hvar och en Skriftlärd, som till himmelriket lärd är, han är lik en husbonda, som af sin fatabur bär fram nytt och gammalt.

Matt 13:53. Och det begaf sig, när Jesus hade lyktat dessa liknelser, gick han dädan;

Matt 13:54. Och kom i sitt fädernesland, och lärde i deras Synagogo, så att de ock förundrade sig storliga, och sade: Hvadan kommer denne sådana visdom och krafter?

Matt 13:55. Är han icke en timbermans son? Heter icke hans moder Maria; och hans bröder, Jacob, och Joses, och Simon, och Judas?

Matt 13:56. Och hans systrar, äro de icke alla när oss? Hvadan kommer honom då allt detta?

Matt 13:57. Och de förargades öfver honom. Men Jesus sade till dem: En Prophet är icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och i sitt hus.

Matt 13:58. Och han gjorde der icke mång tecken, för deras otros skull.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 14. CAPITLET

Johannes dräpes. Fem tusend män spisas. Jesus går på vattnet.

Matt 14:1. I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;

Matt 14:2. Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.

Matt 14:3. Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.

Matt 14:4. Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.

Matt 14:5. Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.

Matt 14:6. När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.

Matt 14:7. Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.

Matt 14:8. Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.

Matt 14:9. Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;

Matt 14:10. Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.

Matt 14:11. Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.

Matt 14:12. Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.

Matt 14:13. När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.

Matt 14:14. Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.

Matt 14:15. Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.

Matt 14:16. Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.

Matt 14:17. Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.

Matt 14:18. Sade han: Tager mig dem hit.

Matt 14:19. Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.

Matt 14:20. Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.

Matt 14:21. Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.

Matt 14:22. Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.

Matt 14:23. Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.

Matt 14:24. Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.

Matt 14:25. Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.

Matt 14:26. Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.

Matt 14:27. Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.

Matt 14:28. Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.

Matt 14:29. Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.

Matt 14:30. Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.

Matt 14:31. Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?

Matt 14:32. Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.

Matt 14:33. Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.

Matt 14:34. Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.

Matt 14:35. Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;

Matt 14:36. Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 15. CAPITLET

Fädernas stadgar. Cananeiska qvinnan. Fyratusend män spisas.

Matt 15:1. Då kommo till Jesum de Skriftlärde, och de Phariseer af Jerusalem, och sade:

Matt 15:2. Hvi bryta dina Lärjungar de äldstas stadgar? Förty de två intet sina händer, när de skola äta bröd.

Matt 15:3. Han svarade, och sade till dem: Hvi bryten ock I Guds bud, för edra stadgars skull?

Matt 15:4. Ty Gud hafver budit, och sagt: Du skall ära fader och moder; och hvilken som bannar fader eller moder, han skall döden dö.

Matt 15:5. Men I sägen: Hvar och en må säga till fader eller moder: Det är allt Gudi gifvet, som du skulle få af mig, dig till nytto. Dermed sker då, att ingen hedrar sin fader eller sina moder;

Matt 15:6. Och hafven dermed gjort Guds bud till intet, för edra stadgars skull.

Matt 15:7. I skrymtare, Esaias hafver rätt spått om eder, sägandes:

Matt 15:8. Detta folket nalkas mig med sin mun, och hedrar mig med sina läppar; men deras hjerta är långt ifrå mig.

Matt 15:9. Men de tjena mig fåfängt, lärande den lärdom som är menniskobud.

Matt 15:10. Och han kallade till sig folket, och sade till dem: Hörer, och förstår.

Matt 15:11. Det besmittar icke menniskona, som ingår genom munnen; utan det, som utgår af munnen, det besmittar menniskona.

Matt 15:12. Då stego hans Lärjungar fram, och sade till honom: Vetst du, att Phariseerna förargades, när de hörde detta ordet?

Matt 15:13. Han svarade, och sade: Hvar och en plantering, som min himmelske Fader icke planterat hafver, skall uppryckas med rötter.

Matt 15:14. Låter fara dem; de äro blinde, och blindas ledare; hvar nu en blinder leder en blindan, så falla de både i gropena.

Matt 15:15. Då svarade Petrus, och sade till honom: Uttyd oss denna liknelsen.

Matt 15:16. Då sade Jesus: Ären I ock ännu oförståndige?

Matt 15:17. Förstån I icke ännu, att allt det, som ingår genom munnen, det går i buken, och hafver sin naturliga utgång?

Matt 15:18. Men det, som går ut af munnen, det kommer ifrå hjertat; och det besmittar menniskona;

Matt 15:19. Ty af hjertat utgå onda tankar, mord, hor, skörlefnad, tjufveri, falsk vittne, hädelse.

Matt 15:20. Det äro de stycke, som besmitta menniskona; men äta med otvagna händer, besmittar icke menniskona.

Matt 15:21. Och Jesus gick dädan, och kom i Tyri och Sidons landsändar.

Matt 15:22. Och si, en Cananeisk qvinna kom af de landsändar, och ropade till honom, och sade: O Herre, Davids Son, förbarma dig öfver mig; min dotter qväljs jämmerliga af djefvulen.

Matt 15:23. Men han svarade henne icke ett ord. Då stego hans Lärjungar fram, och bådo honom, och sade: Skilj henne ifrå dig; ty hon ropar efter oss.

Matt 15:24. Men han svarade, och sade: Jag är icke utsänd, utan till de borttappada får af Israels hus.

Matt 15:25. Men hon kom, och tillbad honom, sägandes: Herre, hjelp mig.

Matt 15:26. Då svarade han, och sade: Det är icke höfveligit att taga brödet ifrå barnen, och kasta det för hundarna.

Matt 15:27. Svarade hon: Ja, Herre; dock likväl äta hundarna af de smulor, som falla utaf deras herrars bord.

Matt 15:28. Då svarade Jesus, och sade till henne: O qvinna, din tro är stor; ske dig som du vill. Och hennes dotter blef helbregda i samma stund.

Matt 15:29. Och Jesus gick dädan länger fram, och kom till det Galileiska hafvet; och gick upp på ett berg, och satte sig der.

Matt 15:30. Och till honom kom mycket folk, och hade med sig halta, blinda, dumbar, lemmalösa och många andra, och kastade dem för Jesu fötter; och han gjorde dem helbregda;

Matt 15:31. Så att folket förundrade sig, när de sågo de dumbar tala, de lemmalösa färdiga, de halta gå, de blinda se; och prisade Israels Gud.

Matt 15:32. Och Jesus kallade sina Lärjungar till sig, och sade: Jag ömkar mig öfver folket; ty de hafva nu i tre dagar töfvat när mig, och hafva intet äta; och jag vill icke låta dem ifrå mig fastande, att de icke skola gifvas upp i vägen.

Matt 15:33. Då sade hans Lärjungar till honom: Hvar skole vi få här i öknene så mycket bröd, der vi kunne mätta så mycket folk med?

Matt 15:34. Sade Jesus till dem: Huru mång bröd hafven I? De sade: Sju, och några små fiskar.

Matt 15:35. Då böd han folket sätta sig ned på jordena;

Matt 15:36. Och tog de sju bröd och fiskarna, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; och Lärjungarna gåfvo folkena.

Matt 15:37. Och de åto alle, och vordo mätte; och upptogo det öfver var i styckom, sju korgar fulla.

Matt 15:38. Och de som åto voro fyratusend män, förutan qvinnor och barn.

Matt 15:39. Och när han hade skiljt folket ifrå sig, steg han till skepps, och kom uti den gränson vid Magdala.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 16. CAPITLET

Tecken begäres, nekas. De Phariseers surdeg. Petri bekännelse. Christi och de Christnas lidande.

Matt 16:1. Då stego de Phariseer och Sadduceer fram, och frestade honom, begärandes att han ville låta dem se tecken af himmelen.

Matt 16:2. Men han svarade, och sade till dem: Om aftonen sägen I: Det blifver klart väder; förty himmelen är röd;

Matt 16:3. Och om morgonen: Det blifver oväder i dag; ty himmelen är röd och olustig. I skrymtare, om himmelens skepelse kunnen I döma; kunnen I ock icke döma om tidsens tecken?

Matt 16:4. Det vrånga och horiska slägtet söker efter tecken; och tecken skall icke gifvas dem, utan Jone Prophetens tecken. Och så öfvergaf han dem, och gick sin väg.

Matt 16:5. Och när hans Lärjungar voro komne utöfver på den andra stranden, hade de förgätit taga bröd med sig.

Matt 16:6. Då sade Jesus till dem: Ser till, och förvarer eder för de Phariseers och Sadduceers surdeg.

Matt 16:7. Då tänkte de vid sig sjelfva, och sade: Vi hafve intet bröd tagit med oss.

Matt 16:8. När Jesus det förnam, sade han till dem: I klentrogne, hvad bekymrar det dock eder, att I icke hafven tagit bröd med eder?

Matt 16:9. Förstån I icke ännu, eller minnens, om de fem bröd emellan de femtusend män, och huru många korgar I upptogen?

Matt 16:10. Icke heller om de sju bröd emellan de fyratusend män, och huru många korgar I då upptogen?

Matt 16:11. Huru kommer det då till, att I icke kunnen förstå, att jag icke sade eder om bröd, (då jag sade:) I skolen förvara eder för de Phariseers och Sadduceers surdeg?

Matt 16:12. Så förstodo de då, att han hade icke budit dem taga sig vara för bröds surdeg, utan för de Phariseers och Sadduceers lärdom.

Matt 16:13. Då kom Jesus i den ängden Cesarea Philippi, och frågade sina Lärjungar, och sade: Hvem säger folket mig, menniskones Son, vara?

Matt 16:14. Då sade de: Somlige Johannem Döparen, somlige Eliam, somlige Jeremiam, eller en af Propheterna.

Matt 16:15. Sade han till dem: Hvem sägen I mig då vara?

Matt 16:16. Då svarade Simon Petrus, och sade: Du äst Christus, lefvandes Guds Son.

Matt 16:17. Då svarade Jesus, och sade till honom: Salig äst du, Simon, Jone son; ty kött och blod hafver dig det icke uppenbarat; utan min Fader, som är i himmelen.

Matt 16:18. Och jag säger dig igen, att du äst Petrus; och uppå detta hälleberget skall jag bygga mina församling; och helvetes portar skola icke varda henne öfvermägtige.

Matt 16:19. Och jag skall gifva dig himmelrikets nycklar. Allt det du binder på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det du löser på jordene, det skall vara löst i himmelen.

Matt 16:20. Då böd han sina Lärjungar, att de skulle för ingen säga, att han var Jesus Christus.

Matt 16:21. Ifrå den tiden begynte Jesus förkunna sina Lärjungar, huru han måste gå till Jerusalem, och lida mycket af de äldsta, och af de öfversta Presterna, och af de Skriftlärda; och dräpas, och tredje dagen uppstå igen.

Matt 16:22. Och Petrus tog honom afsides, och begynte straffa honom, och sade: Herre, skona dig sjelf; detta vederfares dig icke.

Matt 16:23. Då vände han sig om, och sade till Petrum: Gack bort ifrå mig, du Satan; du äst mig till hinders; ty du besinnar icke det Gudi tillhörer, utan det menniskom tillhörer.

Matt 16:24. Då sade Jesus till sina Lärjungar: Hvilken som vill följa mig, han vedersake sig sjelf, och tage sitt kors uppå sig, och följe mig.

Matt 16:25. Ty hvilken som vill behålla sitt lif, han skall mista det; och hvilken som mister sitt lif, för mina skull, han skall finna det.

Matt 16:26. Hvad hjelper nu det menniskone, om hon förvärfvar hela verldena, och får dock skada till sin själ? Eller hvad kan menniskan gifva, der hon kan igenlösa sin själ med?

Matt 16:27. Förty det skall ske, att menniskones Son skall komma i sins Faders härlighet, med sina Änglar; och då skall han löna hvarjom och enom efter hans gerningar.

Matt 16:28. Sannerliga säger jag eder: Här äro någre ståndande, som icke skola smaka döden, tilldess de få se menniskones Son komma i sitt rike.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 17. CAPITLET

Jesu förklaring. En rasande botas. Christi död. Skatt gifves.

Matt 17:1. Och sex dagar derefter tog Jesus Petrum, och Jacobum, och Johannem, hans broder, till sig; och hade dem afsides upp på ett högt berg.

Matt 17:2. Och vardt förklarad för dem; och hans ansigte sken som solen, och hans kläder voro hvit som ett ljus.

Matt 17:3. Och si, dem syntes Mose, och Elias, talande med honom.

Matt 17:4. Då svarade Petrus, och sade till Jesum: Herre, här är oss godt vara; vill du, så vilje vi här göra tre hyddor; dig ena, och Mosi ena, och Elie ena.

Matt 17:5. Vid han ännu talade, si, en ljus sky omskyggde dem; och si, en röst utur skyn sade: Denne är min käre Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag; honom hörer.

Matt 17:6. Och när Lärjungarna det hörde, föllo de på sitt ansigte, och vordo svårliga förfärade.

Matt 17:7. Men Jesus gick till, och tog på dem, och sade: Står upp, och rädens icke.

Matt 17:8. Men då de upplyfte sin ögon, sågo de ingen, utan Jesum allena.

Matt 17:9. Och när de gingo ned af berget, böd Jesus dem, och sade: Säger för ingen denna synena, tilldess menniskones Son är uppstånden ifrå de döda.

Matt 17:10. Och frågade honom hans Lärjungar, och sade: Hvi säga då de Skriftlärda, att Elias måste komma tillförene?

Matt 17:11. Jesus svarade, och sade till dem: Elias skall ju komma först, och skicka all ting i lag igen.

Matt 17:12. Men jag säger eder: Elias är allaredo kommen, och de kände honom intet; utan gjorde honom hvad de ville. Sammalunda skall ock menniskones Son lida af dem.

Matt 17:13. Då förstodo Lärjungarna, att han sade dem om Johanne Döparen.

Matt 17:14. Och när de kommo till folket, steg en man fram, böjde för honom sin knä;

Matt 17:15. Och sade: Herre, förbarma dig öfver min son, ty han är månaderasande, och lider stor jämmer; ty han faller ofta i elden, och ofta i vattnet;

Matt 17:16. Och jag hade honom fram för dina Lärjungar, och de kunde intet hjelpa honom.

Matt 17:17. Då svarade Jesus, och sade: O du otrogna och genvördiga slägte, huru länge skall jag vara med eder? Huru länge skall jag lida eder? Hafver honom hit.

Matt 17:18. Och Jesus hotade honom, och djefvulen gick ut af honom; och drängen vardt helbregda i samma stund.

Matt 17:19. Då gingo Lärjungarna till Jesum afsides, och sade: Hvi kunde icke vi drifva honom ut?

Matt 17:20. Jesus sade till dem: För edra otros skull. Sannerliga säger jag eder: Om I hafven trona som ett senapskorn, då mågen I säga till detta berget: Gack hädan dit bort, och det skall gå; och eder varder intet omöjeligit.

Matt 17:21. Men detta slaget går icke ut, utan med bön och fasto.

Matt 17:22. Men då de vistades i Galileen, sade Jesus till dem: Det skall ske, att menniskones Son varder öfverantvardad i menniskors händer;

Matt 17:23. Och de skola dräpa honom, och tredje dagen skall han stå upp igen. Och de vordo storliga bedröfvade.

Matt 17:24. Och när de kommo till Capernaum, gingo de, som skattpenningen plägade uppbära, till Petrum, och sade: Plägar icke edar mästare gifva skattpenning?

Matt 17:25. Då sade han: Ja; och som han kom i huset, förekom honom Jesus, och sade: Hvad synes dig, Simon? Af hvem taga jorderikes Konungar tull eller skatt? Af sin barn, eller af de främmande?

Matt 17:26. Sade Petrus till honom: Af de främmande. Då sade Jesus till honom: Så äro ju barnen fri.

Matt 17:27. Men på det vi icke skole förarga dem, så gack till hafvet, och kasta ut kroken; och den första fisk du får, tag. Och när du låter upp hans mun, varder du finnandes en penning; den tag, och få honom ut, för mig och dig.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 18. CAPITLET

Förarga ingen. Var försonlig.

Matt 18:1. I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?

Matt 18:2. Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;

Matt 18:3. Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.

Matt 18:4. Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;

Matt 18:5. Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.

Matt 18:6. Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.

Matt 18:7. Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.

Matt 18:8. Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld.

Matt 18:9. Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld.

Matt 18:10. Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.

Matt 18:11. Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.

Matt 18:12. Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?

Matt 18:13. Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.

Matt 18:14. Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.

Matt 18:15. Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;

Matt 18:16. Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.

Matt 18:17. Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.

Matt 18:18. Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.

Matt 18:19. Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.

Matt 18:20. Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.

Matt 18:21. Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?

Matt 18:22. Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.

Matt 18:23. Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.

Matt 18:24. Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;

Matt 18:25. Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.

Matt 18:26. Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.

Matt 18:27. Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.

Matt 18:28. Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.

Matt 18:29. Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.

Matt 18:30. Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.

Matt 18:31. Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.

Matt 18:32. Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;

Matt 18:33. Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?

Matt 18:34. Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.

Matt 18:35. Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 19. CAPITLET

Ägtenskaps band. Barns förmån. Lifsens väg. Rikedoms bruk.

Matt 19:1. Och det begaf sig, när Jesus hade fullkomnat det talet, gick han utaf Galileen, och kom in i Judee landsändar, vid sidon af Jordan.

Matt 19:2. Och honom följde mycket folk; och han gjorde dem der helbregda.

Matt 19:3. Då gingo de Phariseer fram till honom, frestade honom, och sade till honom: Är det ock rätt, att man skiljer sig vid sina hustru, för allahanda sakers skull?

Matt 19:4. Då svarade han, och sade till dem: Hafven I icke läsit, att den, som gjorde menniskona af begynnelsen, man och qvinna gjorde han dem?

Matt 19:5. Och sade: Fördenskull skall man öfvergifva fader och moder, och blifva när sine hustru; och de tu varda ett kött.

Matt 19:6. Så äro de icke nu tu, utan ett kött; det nu Gud hafver sammanfogat, skall menniskan icke åtskilja.

Matt 19:7. Då sade de till honom: Hvi böd då Moses gifva skiljobref, och öfvergifva henne?

Matt 19:8. Sade han till dem: För edart hjertas hårdhets skull tillstadde Moses, att I måtten öfvergifva edra hustrur; men af begynnelsen var det icke så.

Matt 19:9. Men jag säger eder: Hvar som skiljer sina hustru ifrå sig, utan för hors skull, och tager ena andra, han gör hor; och den som tager den öfvergifna, han gör hor.

Matt 19:10. Då sade hans Lärjungar till honom: Hafver mansens sak sig så med hustrune, då är icke godt gifva sig i ägtenskap.

Matt 19:11. Då sade han till dem: Hvar man tager icke detta ordet, utan de, hvilkom det blifver gifvet;

Matt 19:12. Ty somlige snöpte äro, som så äro födde af moderlifvet; och somlige snöpte äro, som äro snöpte af menniskom; och somlige snöpte äro, som sig sjelfva hafva snöpt, för himmelrikets skull. Hvilken som kan tagat, han taget.

Matt 19:13. Då vordo barn burne till honom, att han skulle lägga händer på dem, och bedja; men Lärjungarna näpste dem.

Matt 19:14. Då sade Jesus: Låter betämma barnen, och förmener dem icke komma till mig; ty sådana hörer himmelriket till.

Matt 19:15. Och när han hade lagt händer på dem, gick han dädan.

Matt 19:16. Och si, en gick fram, och sade till honom: Gode Mästar, hvad godt skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif?

Matt 19:17. Då sade han till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan Gud allena; men vill du ingå till lifvet, så håll budorden.

Matt 19:18. Sade han till honom: Hvilka? Sade Jesus: Du skall icke dräpa; du skall icke bedrifva hor; du skall icke stjäla; du skall icke bära falsk vittne;

Matt 19:19. Hedra din fader och dina moder; och du skall älska din nästa, såsom dig sjelf.

Matt 19:20. Då sade den unge mannen till honom: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom; hvad fattas mig ännu?

Matt 19:21. Sade Jesus till honom: Vill du vara fullkomlig, så gack bort, sälj det du hafver, och gif de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.

Matt 19:22. När den unge mannen hörde detta ordet, gick han bedröfvad bort; ty han hade många ägodelar.

Matt 19:23. Då sade Jesus till sina Lärjungar: Sannerliga säger jag eder: Dem rika är svårt gå in i himmelriket.

Matt 19:24. Och yttermera säger jag eder: Det är lättare, att en camel går genom ett nålsöga, än att en rik kommer i Guds rike.

Matt 19:25. När Lärjungarna detta hörde, vordo de ganska förfärade, och sade: Ho kan då varda salig?

Matt 19:26. Då såg Jesus till dem, och sade till dem: För menniskom är det omöjeligit; men för Gudi äro all ting möjelig.

Matt 19:27. Då svarade Petrus, och sade till honom: Si, vi hafve öfvergifvit all ting, och följt dig; hvad skole vi få derföre?

Matt 19:28. Då sade Jesus till dem: Sannerliga säger jag eder, att I, som mig hafven efterföljt, i den nya födelsen, när menniskones Son varder sittandes på sins majestäts säte, då skolen ock I sitta på tolf säte, dömande de tolf Israels slägte.

Matt 19:29. Och hvar och en, som öfvergifver hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för mitt Namns skull, han skall få hundradefaldt, och ärfva evinnerligit lif.

Matt 19:30. Men månge de främste blifva de ytterste, och de ytterste de främste.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 20. CAPITLET

Vingården. Jesu lidande. Lärjungars träta. Två blinde.

Matt 20:1. Förty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, till att leja sig arbetare i sin vingård.

Matt 20:2. Och när han hade varit öfverens med arbetarena om en viss dagspenning, sände han dem i sin vingård.

Matt 20:3. Sedan gick han ut vid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget;

Matt 20:4. Och sade till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, vill jag gifva eder.

Matt 20:5. Och de gingo. Och åter gick han ut vid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes.

Matt 20:6. Men vid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade till dem: Hvi stån I här hela dagen fåfänge?

Matt 20:7. De sade till honom: Ty ingen hafver lejt oss. Då sade han till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, skolen I få.

Matt 20:8. När aftonen kom, sade vingårdsherren till sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intill de första.

Matt 20:9. Och när de kommo fram, som vid ellofte stundena komne voro, fick hvardera dagspenningen.

Matt 20:10. Men när de förste kommo, mente de, att de skulle fått mer; och fingo ock hvardera dagspenningen.

Matt 20:11. Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan;

Matt 20:12. Och sade: Desse siste hafva arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafva burit dagsens tunga och hettan.

Matt 20:13. Då svarade han enom af dem, och sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt; vast du icke öfverens med mig om en viss dagspenning?

Matt 20:14. Tag det dig tillhörer, och gack din väg; men jag vill gifva denna sista så mycket som dig.

Matt 20:15. Eller må jag icke göra uti min ting hvad jag vill? Ser du fördenskull illa ut, att jag så god är?

Matt 20:16. Alltså varda de ytterste de främste, och de främste de ytterste. Ty månge äro kallade; men få äro utvalde.

Matt 20:17. Och så drog Jesus upp till Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna till sig på vägen, och sade till dem:

Matt 20:18. Si, vi farom upp till Jerusalem, och menniskones Son skall öfverantvardas dem öfversta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom till döden.

Matt 20:19. Och de skola öfverantvarda honom Hedningomen, till att begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen.

Matt 20:20. Då steg Zebedei söners moder fram till honom med sina söner, tillbad honom, och begärade något af honom.

Matt 20:21. Då sade han till henne: Hvad vill du? Sade hon till honom: Låt dessa två mina söner sitta i ditt rike; den ena på dina högra hand, och den andra på dina venstra.

Matt 20:22. Då svarade Jesus, och sade: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de till honom: Ja, väl.

Matt 20:23. Sade han till dem: Min kalk skolen I visst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mina högra hand och venstra står icke mig till att gifva, utan dem som det tillredt är af minom Fader.

Matt 20:24. När de tio det hörde, vordo de misslynte på de två bröderna.

Matt 20:25. Då kallade Jesus dem till sig, och sade: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafva magtena.

Matt 20:26. Så skall det icke vara ibland eder; utan den, som vill vara mägtig ibland eder, han vare edar tjenare.

Matt 20:27. Och hvilken ibland eder vill vara den främste, han vare edar dräng.

Matt 20:28. Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han vill låta tjena sig, utan att han vill tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.

Matt 20:29. Och när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk.

Matt 20:30. Och si, två blinde såto vid vägen; och när de hörde, att Jesus gick der fram, ropade de, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss.

Matt 20:31. Men folket näpste dem, att de skulle tiga. Då ropade de dessmer, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss.

Matt 20:32. Då stadnade Jesus, och kallade dem, och sade: Hvad viljen I, att jag skall göra eder?

Matt 20:33. De sade till honom: Herre, att vår ögon måtte öppnas.

Matt 20:34. Då varkunnade sig Jesus öfver dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 21. CAPITLET

Jesus inrider, renar templet, straffar Phariseerna.

Matt 21:1. Och när de nalkades Jerusalem, och kommo till Bethphage, vid Oljoberget, sände Jesus två sina Lärjungar;

Matt 21:2. Och sade till dem: Går i byn, som ligger för eder; och straxt varden I finnande ena åsninno bundna, och fålan när henne; löser dem, och leder till mig.

Matt 21:3. Och om någor talar eder till, så säger: Herren behöfver dem; och straxt släpper han dem.

Matt 21:4. Detta är allt skedt, att det skulle fullkomnas, som sagdt är genom Propheten, som sade:

Matt 21:5. Säger till dottrena Zion: Si, din Konung kommer till dig, saktmodig, ridandes på ene åsninno, och på en arbetes åsninnos fåla.

Matt 21:6. Lärjungarna gingo bort, och gjorde som Jesus hade dem befallt;

Matt 21:7. Och ledde till honom åsninnona och fålan; och lade sin kläder på dem, och satte honom deruppå.

Matt 21:8. Mycket folk bredde sin kläder på vägen; de andre skåro qvistar af trän, och strödde på vägen.

Matt 21:9. Men folket, som föregick, och de som efterföljde, ropade och sade: Hosianna, Davids Sone; välsignad vare han, som kommer i Herrans Namn; Hosianna i höjdene.

Matt 21:10. Och när han kom in i Jerusalem, upprörde sig hela staden, och sade: Ho är denne?

Matt 21:11. Då sade folket: Denne är Jesus, den Propheten af Nazareth i Galileen.

Matt 21:12. Och gick Jesus in i Guds tempel, och dref ut alla de der köpte och sålde i templet, och omstötte vexlareborden, och dufvomånglarenas säte;

Matt 21:13. Och sade till dem: Det är skrifvet: Mitt hus skall kallas ett bönehus; men I hafven gjort ena röfvarekulo deraf.

Matt 21:14. Och till honom kommo blinde och halte i templet; och han gjorde dem helbregda.

Matt 21:15. När de öfverste Presterna och de Skriftlärde sågo de under, som han gjorde, och barnen, som ropade i templet, sägande: Hosianna, Davids Sone, blefvo de misslynte;

Matt 21:16. Och sade till honom: Hörer du hvad desse säga? Då sade Jesus till dem: Hvi icke? Hafven I aldrig läsit: Af barnas och spenabarnas mun hafver du fullkomnat lofvet?

Matt 21:17. Då öfvergaf han dem, och gick utu staden till Bethanien, och blef der.

Matt 21:18. Om morgonen, när han gick in i staden igen, hungrade honom.

Matt 21:19. Och han fick se ett fikonaträ vid vägen, och gick dertill, och fann intet deruppå, utan allenast löf; och sade till det: Växe aldrig härefter frukt på dig. Och fikonaträt blef straxt torrt.

Matt 21:20. Och när Lärjungarna sågo det, förundrade de sig, och sade: Huru är det fikonaträt så snart torkadt?

Matt 21:21. Då svarade Jesus, och sade till dem: Sannerliga säger jag eder: Om I hafven trona, och tviflen intet, så varden I icke allenast görande sådant, som med fikonaträt skedde; utan jemväl, om I sägen till detta berget: Häf dig upp, och kasta dig i hafvet, då skall det ske;

Matt 21:22. Och allt det I bedjen i bönene, troendes, det skolen I få.

Matt 21:23. Och när han kom i templet, gingo de öfverste Presterna och de äldste i folket till honom, der han lärde, och sade: Af hvad magt gör du detta? Och hvilken hafver gifvit dig denna magten?

Matt 21:24. Då svarade Jesus, och sade till dem: Jag vill ock spörja eder ett ord; om I sägen mig det, vill jag ock säga eder, af hvad magt jag detta gör:

Matt 21:25. Hvadan var Johannis döpelse? Af himmelen eller af menniskom? Då tänkte de vid sig sjelfva, och sade: Sägom vi, af himmelen; då säger han till oss: Hvi trodden I då honom icke?

Matt 21:26. Sägom vi ock, af menniskom; så rädes vi folket; ty alle höllo Johannes för en Prophet.

Matt 21:27. Då svarade de Jesu, och sade: Vi vete det icke. Sade han till dem: Icke heller säger jag eder, af hvad magt jag detta gör.

Matt 21:28. Men hvad synes eder? En man hade två söner, och gick till den första, och sade: Son, gack, och arbeta i dag i min vingård.

Matt 21:29. Han svarade, och sade: Jag vill icke. Sedan ångrade honom det, och gick åstad.

Matt 21:30. Och gick han till den andra, och sade sammalunda. Då svarade han, och sade: Ja, herre; och gick intet.

Matt 21:31. Hvilken af de två gjorde det fadren ville? De sade till honom: Den förste. Sade Jesus till dem: Sannerliga säger jag eder, att Publicaner och skökor skola gå i himmelriket förr än I.

Matt 21:32.  Johannes kom till eder, och lärde eder rätta vägen, och I trodden honom intet; men Publicaner och skökor trodde honom; och ändock I det sågen, hafven I dock sedan ingen bättring gjort, att I måtten trott honom.

Matt 21:33. Hörer en annor liknelse: Det var en husbonde, som planterade en vingård, och gärde der gård omkring, och grof en press derinne, och byggde ett torn, och utlejde honom vingårdsmännom, och for utländes.

Matt 21:34. När nu fruktenes tid kom, sände han sina tjenare till vingårdsmännerna, att de skulle uppbära hans frukt.

Matt 21:35. Då togo vingårdsmännerna fatt på hans tjenare; den ena hudflängde de, den andra slogo de ihjäl, den tredje stenade de.

Matt 21:36. Åter sände han andra tjenare, flera än de första; och de gjorde dem sammaledes.

Matt 21:37. På det sista sände han sin son till dem, och sade: De hafva ju ena försyn för min son.

Matt 21:38. Men när vingårdsmännerna sågo sonen, sade de emellan sig: Denne är arfvingen; kommer, låter oss slå honom ihjäl, och så få vi hans arfvedel.

Matt 21:39. Och de togo fatt på honom, drefvo honom ut af vingården, och slogo honom ihjäl.

Matt 21:40. När nu vingårdsherren kommer, hvad skall han göra åt de vingårdsmännerna?

Matt 21:41. Sade de till honom: De onda skall han illa förgöra, och leja sin vingård androm vingårdsmännom, de som gifva honom fruktena i rättom tid.

Matt 21:42. Då sade Jesus till dem: Hafven I aldrig läsit i Skriftene? Den stenen, som byggningsmännerna bortkastade, han är blifven en hörnsten; af Herranom är detta skedt, och är underligit för vår ögon.

Matt 21:43. Derföre säger jag eder, att Guds rike skall tagas från eder, och varda gifvet Hedningomen, som göra dess frukt.

Matt 21:44. Och hvilken som faller på denna stenen, han varder krossad; men uppå hvilken han faller, den slår han sönder i stycker.

Matt 21:45. Och när de öfverste Presterna och Phariseerna hörde hans liknelser, förnummo de, att han talade om dem.

Matt 21:46. Och de ville hafva tagit fatt på honom; men de räddes för folket, ty de höllo honom för en Prophet.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 22. CAPITLET

Bröllopskläder. Kejsarens skatt. Uppståndelsen. Yppersta budet. Christi Fader.

Matt 22:1. Och svarade Jesus, och talade dem åter till genom liknelser, sägandes:

Matt 22:2. Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son;

Matt 22:3. Och sände ut sina tjenare, att de skulle kalla dem, som budne voro till bröllopet; och de ville icke komma.

Matt 22:4. Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafver tillredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer till bröllop.

Matt 22:5. Men de försummade det; och gingo bort, den ene till sin afvelsgård, den andre till sin köpenskap.

Matt 22:6. Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem.

Matt 22:7. När Konungen det hörde, vardt han vred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände upp deras stad.

Matt 22:8. Då sade han till sina tjenare: Bröllopet är tillredt; men de, som voro budne, voro icke värdige.

Matt 22:9. Derföre går ut på vägarna, och alle de I finnen, kaller till bröllopet.

Matt 22:10. Och tjenarena gingo ut på vägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden vordo all fullsatt.

Matt 22:11. Då gick Konungen in, att han skulle bese gästerna, och såg der en man, som var icke klädd i bröllopskläder;

Matt 22:12. Och sade till honom: Min vän, huru kom du härin, och hafver icke bröllopskläder? Och han tigde.

Matt 22:13. Då sade Konungen till tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.

Matt 22:14. Ty månge äro kallade, och få utkorade.

Matt 22:15. Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden;

Matt 22:16. Och sände sina lärjungar till honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, vi vete att du äst sannfärdig, och lärer Guds väg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person.

Matt 22:17. Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, att man gifver Kejsarenom skatt, eller ej?

Matt 22:18. När Jesus märkte deras skalkhet, sade han: Hvi fresten I mig, I skrymtare?

Matt 22:19. Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.

Matt 22:20. Och han sade till dem: Hvars beläte och öfverskrift är detta?

Matt 22:21. De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så gifver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer.

Matt 22:22. När de det hörde, förundrade de sig; och öfvergåfvo honom, gångande ifrå honom.

Matt 22:23. På den dagen gingo till honom de Sadduceer, som säga att ingen uppståndelse är; och frågade honom,

Matt 22:24. Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifver död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru till ägta, och uppväcka sinom broder säd.

Matt 22:25. När oss voro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sina hustru sinom broder.

Matt 22:26. Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.

Matt 22:27. Sist af allom blef ock qvinnan död.

Matt 22:28. När nu uppståndelsen sker, hvilkens hustru af de sju blifver hon? Ty de hafva alle haft henne.

Matt 22:29. Då svarade Jesus, och sade till dem: I faren ville, och veten icke Skriftena, ej heller Guds kraft.

Matt 22:30. Ty i uppståndelsen hvarken tager man sig hustru, eller qvinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen.

Matt 22:31. Men om de dödas uppståndelse hafven I icke läsit, hvad eder sagdt är af Gudi, som sade:

Matt 22:32. Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefvande äro.

Matt 22:33. Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfver hans lärdom.

Matt 22:34. När de Phariseer hörde, att han hade stoppat de Sadduceer munnen till, församlade de sig.

Matt 22:35. Och en af dem, som var en Skriftlärd, frestade honom, sägandes:

Matt 22:36. Mästar, hvilket är det yppersta budet i lagen?

Matt 22:37. Då sade Jesus till honom: Du skall älska Herran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din håg.

Matt 22:38. Detta är det yppersta och största budet.

Matt 22:39. Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa som dig sjelf.

Matt 22:40. På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterna.

Matt 22:41. När nu de Phariseer voro tillhopa, frågade dem Jesus;

Matt 22:42. Och sade: Hvad synes eder om Christo? Hvars son är han? Sade de till honom: Davids.

Matt 22:43. Då sade han till dem: Hvi kallar då David honom i Andanom Herra? sägandes:

Matt 22:44. Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall.

Matt 22:45. Efter nu David kallar honom Herra, huru är han då hans son?

Matt 22:46. Och ingen kunde svara honom ett ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någor att fråga honom något mer.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 23. CAPITLET

Ve öfver de Skriftlärda och Jerusalem.

Matt 23:1. Då talade Jesus till folket, och till sina Lärjungar.

Matt 23:2. Sägandes: På Mose stol sitta de Skriftlärde och Phariseer.

Matt 23:3. Allt det de bjuda eder hålla, det håller och görer; men efter deras gerningar görer icke; ty de säga, och göra intet.

Matt 23:4. De binda tunga och odrägeliga bördor tillsamman, och lägga menniskomen på härdarna; men de vilja icke sjelfve röra dem med ett finger.

Matt 23:5. Men alla sina gerningar göra de, på det de skola varda sedde af menniskomen; de göra sina tänkeskrifter breda, och fållarna på sin kläder stora;

Matt 23:6. De sitta gerna främst vid borden, och i Synagogorna;

Matt 23:7. Och vilja gerna varda helsade på torgen, och heta af menniskomen: Rabbi, Rabbi.

Matt 23:8. Men I skolen icke låta kalla eder Rabbi; ty en är edar Mästare, Christus, och I ären alle bröder.

Matt 23:9. Och I skolen ingen fader kalla eder på jordene; ty en är edar Fader, som är i himlom.

Matt 23:10. Och I skolen icke låta kalla eder Mästare; ty en är edar Mästare, Christus.

Matt 23:11. Den som är ypperst ibland eder, han skall vara edar tjenare.

Matt 23:12. Ty den sig upphöjer, han skall varda förnedrad; och den sig förnedrar, han skall varda upphöjd.

Matt 23:13. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som tillsluten himmelriket för menniskomen; I gån icke der sjelfve in, och dem som in vilja, tillstädjen I icke ingå.

Matt 23:14. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som uppäten enkors hus, förebärande långa böner; fördenskull skolen I få dess hårdare fördömelse.

Matt 23:15. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som faren omkring vatten och land, att I skolen göra en Proselyt; och när han gjord är, gören I honom till helvetes barn, dubbelt mer än I sjelfve ären.

Matt 23:16. Ve eder, blinde ledare, ty I sägen: Hvilken som svär vid templet, det är intet; men den som svär vid guldet i templet, han är saker.

Matt 23:17. I galne och blinde; hvilket är yppare, guldet, eller templet som helgar guldet?

Matt 23:18. Och hvilken som svär vid altaret, det är intet; men den der svär vid offret, som deruppå är, han är saker.

Matt 23:19. I galne och blinde, hvilket är yppare, offret, eller altaret som helgar offret?

Matt 23:20. Derföre, den som svär vid altaret, han svär vid det sjelft, och vid allt det derpå är.

Matt 23:21. Och den som svär vid templet, han svär vid det sjelft, och vid honom som deruti bor.

Matt 23:22. Och den som svär vid himmelen, han svär vid Guds stol, och vid honom som deruppå sitter.

Matt 23:23. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som gören tiond af mynto, dill och kumin, och låten bestå det som svårast är i lagen, nämliga domen, barmhertigheten och tron; detta skulle man göra, och det andra icke låta.

Matt 23:24. I blinde ledare, som silen myggor, och uppsvälgen camelen.

Matt 23:25. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som gören drickekaret och fatet rent utantill; men innantill äro all ting full med rof och orenlighet.

Matt 23:26. Du blinde Pharisee, gör först rent det som är innantill i drickekaret, och i fatet, att det utvärtes är må ock rent varda.

Matt 23:27. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som ären like de grafvar, som utantill äro hvitmenade, hvilka utvärtes synas dägeliga; men innantill äro de fulla med de dödas ben och all orenlighet.

Matt 23:28. Så synes ock I utvärtes för menniskomen rättfärdige; men invärtes ären I fulle med skrymteri och odygd.

Matt 23:29. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som uppbyggen Propheternas grafvar, och pryden de rättfärdigas grifter,

Matt 23:30. Sägande: Hade vi varit i våra fäders tid, vi skullom icke hafva varit delaktige med dem i Propheternas blod.

Matt 23:31. Så betygen I då öfver eder sjelfva, att I ären deras barn, som Propheterna dråpo.

Matt 23:32. Nu väl, uppfyller ock I edra fäders mått.

Matt 23:33. I ormar, I huggormars afföda, huru skolen I undfly helvetes fördömelse?

Matt 23:34. Derföre, si, jag sänder till eder Propheter, och visa och Skriftlärda; och somliga af dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga af dem skolen I hudflänga i edra Synagogor, och förfölja ifrå den ena staden till den andra;

Matt 23:35. På det öfver eder skall komma allt rättfärdigt blod, som är utgjutet på jordene, ifrå dens rättfärdiga Abels blod, intill Zacharie, Barachie sons, blod, hvilken I dråpen emellan templet och altaret.

Matt 23:36. Sannerliga säger jag eder, att allt detta skall komma uppå detta slägtet.

Matt 23:37. Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som äro sände till dig; huru ofta hafver jag velat församla din barn, lika som hönan församlar sina kycklingar under sina vingar, och I villen icke?

Matt 23:38. Si, edart hus skall eder blifva öde.

Matt 23:39. Ty jag säger eder: Efter denna tiden skolen I icke se mig, tilldess I skolen säga: Välsignad vare han, som kommer i Herrans Namn.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 24. CAPITLET

Jerusalems förstöring. Verldenes ände.

Matt 24:1. Då gick Jesus sin väg utaf templet; och hans Lärjungar gingo till honom, att de skulle låta honom se templets byggning.

Matt 24:2. Då sade Jesus till dem: Sen I icke allt detta? Sannerliga säger jag eder: Här skall icke låtas en sten på den andra, som icke blifver nederbruten.

Matt 24:3. Och när han satt på Oljoberget, gingo hans Lärjungar till honom afsides, och sade: Säg oss, när detta skall ske? Och hvad varder för tecken till din tillkommelse, och verldens ända?

Matt 24:4. Då svarade Jesus, och sade till dem: Ser till, att ingen förförer eder.

Matt 24:5. Ty månge skola komma i mitt Namn, och säga: Jag är Christus; och skola förföra många.

Matt 24:6. I skolen få höra örlig, och rykte af örlig; ser till, att I blifven icke försoffade; ty allt detta måste ske, men det är icke straxt änden.

Matt 24:7. Det ena folket skall resa sig upp emot det andra, och det ena riket emot det andra; och skola blifva pestilentier, och hunger, och jordbäfning, mångastäds.

Matt 24:8. Då skall nöden aldraförst begynnas.

Matt 24:9. Då skola de öfverantvarda eder uti tvång, och dräpa eder; och I skolen blifva hatade af all folk, för mitt Namns skull.

Matt 24:10. Och då skola månge förargas, och inbördes den ena förråda den andra, och inbördes hata hvarannan.

Matt 24:11. Och månge falske Propheter skola uppkomma, och förföra många.

Matt 24:12. Och efter det ondskan får öfverhandena, varder kärleken i mångom förkolnad.

Matt 24:13. Men den som blifver fast uti ändan, han varder salig.

Matt 24:14. Och detta Evangelium om riket skall varda predikadt i hela verldene, till ett vittnesbörd öfver all folk; och då skall änden komma.

Matt 24:15. När I nu fån se förödelsens styggelse, af hvilko sagdt är genom Daniel Propheten, ståndande i det helga rummet; den som läs det, han gifve akt deruppå;

Matt 24:16. De som då i Judiska landet äro, fly de på bergen;

Matt 24:17. Och den som är uppå taket, han stige icke ned, till att taga något ut af sitt hus;

Matt 24:18. Och den som är ute på markene, gånge icke tillbaka efter sin kläder.

Matt 24:19. Men ve dem som hafvande äro, och dem som dia gifva, i den tiden.

Matt 24:20. Men beder, att edor flykt sker icke om vintren, eller om Sabbathen.

Matt 24:21. Ty då skall varda en stor vedermöda, så att hon hafver icke varit sådana ifrå verldenes begynnelse och till denna tiden, ej heller varda skall.

Matt 24:22. Och om de dagar icke vorde förstäckte, då vorde intet kött frälst; men för de utvaldas skull skola de dagar varda förstäckte.

Matt 24:23. Om någor säger då till eder: Si, här är Christus, eller der; så tror det intet.

Matt 24:24. Ty falske Christi och falske Propheter skola uppkomma, och skola göra stor tecken och under; så att, om möjeligit vore, skola ock de utvalde förförde varda.

Matt 24:25. Si, jag hafver sagt eder det framföreåt.

Matt 24:26. Derföre, om de då säga till eder: Si, han är uti öknene; går icke ut: Si, han är i kammaren; tror det icke.

Matt 24:27. Ty såsom ljungelden går ut af öster, och synes allt intill vester; så varder ock menniskones Sons tillkommelse.

Matt 24:28. Men der som åtelen är, dit församla sig ock örnarna.

Matt 24:29. Men straxt efter den tidsens vedermödo skall solen blifva mörk, och månen skall icke gifva sitt sken, och stjernorna skola falla af himmelen, och himlarnas krafter skola bäfva.

Matt 24:30. Och då skall synas menniskones Sons tecken i himmelen; och då skola all slägte på jordene jämra sig, och skola se menniskones Son komma i himmelens sky, med stora kraft och härlighet.

Matt 24:31. Och han skall utsända sina Änglar, med höga basunaröst; och de skola församla hans utvalda ifrå de fyra väder; ifrå den ena himmelens ända till den andra.

Matt 24:32. Af fikonaträt lärer en liknelse: När nu dess qvistar knoppas, och löfvet begynner springa ut, så veten I, att sommaren är hardt när;

Matt 24:33. Så ock, när I sen allt detta, så veter, att det är hardt för dörrene.

Matt 24:34. Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förrän allt detta sker.

Matt 24:35. Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.

Matt 24:36. Men om den dagen och om den stundena vet ingen, icke Änglarna i himmelen, utan min Fader allena.

Matt 24:37. Men lika som det var i Noe tid, så skall ock menniskones Sons tillkommelse vara.

Matt 24:38. Ty såsom de voro i de dagar för flodene; de åto och drucko, togo hustrur, och gåfvos mannom, intill den dagen, då Noe gick i arken;

Matt 24:39. Och visste intet af, förr än floden kom, och tog dem allasamman bort; så skall ock menniskones Sons tillkommelse vara.

Matt 24:40. Då skola två vara ute på markene; den ene blifver upptagen, den andre blifver qvarlåten.

Matt 24:41. Två skola mala på ene qvarn; den ene blifver upptagen, den andre blifver qvarlåten.

Matt 24:42. Vaker fördenskull; ty I veten icke, hvad stund edar Herre varder kommandes.

Matt 24:43. Men det skolen I veta att, visste husbonden, hvad stund tjufven skulle komma, förvisso vakade han och läte icke uppbryta sitt hus.

Matt 24:44. Derföre varer I ock redo; ty, den stund I icke menen, varder menniskones Son kommandes.

Matt 24:45. Hvilken är nu en trogen och snäll tjenare, som herren hafver satt öfver sitt husfolk, att han skall gifva dem mat i rättom tid?

Matt 24:46. Salig är den tjenaren, som hans herre finner så görande, när han kommer.

Matt 24:47. Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom öfver alla sina ägodelar.

Matt 24:48. Men om så är, att den onde tjenaren säger i sitt hjerta: Min herre kommer icke ännu brådt;

Matt 24:49. Och begynner så slå sina medtjenare; ja, äta och dricka med de druckna;

Matt 24:50. Så kommer dens tjenarens herre, den dag han icke väntar honom, och den stund han icke menar;

Matt 24:51. Och skall sönderhugga honom, och gifva honom hans lön med skrymtare. Der skall vara gråt och tandagnisslan.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 25. CAPITLET

Tio jungfrur. Trogen, otrogen tjenare. Yttersta domen.

Matt 25:1. Då varder himmelriket likt tio jungfrur, som togo sina lampor, och gingo ut emot brudgummen.

Matt 25:2. Men fem af dem voro visa, och fem fåvitska.

Matt 25:3. De fåvitska togo sina lampor, och togo inga oljo med sig;

Matt 25:4. Men de visa togo oljo i sin kärile, samt med lampomen.

Matt 25:5. Då nu brudgummen dröjde, blefvo de alla sömniga, och sofvo.

Matt 25:6. Men om midnattstid vardt ett anskri: Si, brudgummen kommer; går ut emot honom.

Matt 25:7. Då stodo alla de jungfrurna upp, och redde sina lampor till.

Matt 25:8. Då sade de fåvitska till de visa: Gifver oss af edra oljo; ty våra lampor slockna.

Matt 25:9. Då svarade de visa, sägande: Ingalunda; på det både oss och eder icke skall fattas; utan går heldre till dem som sälja, och köper till eder sjelfva.

Matt 25:10. När de gingo och skulle köpa, kom brudgummen; och de, som redo voro, gingo in med honom i bröllopet, och dörren tillstängdes.

Matt 25:11. På det sista kommo ock de andra jungfrurna, och sade: Herre, Herre, låt upp för oss.

Matt 25:12. Då svarade han, och sade: Sannerliga säger jag eder: Jag känner eder intet.

Matt 25:13. Vaker fördenskull; ty I veten hvarken dag eller stund, när menniskones Son är kommandes.

Matt 25:14. Ty lika som en man, den utländes for, kallade sina tjenare, och fick dem sina ägodelar i händer;

Matt 25:15. Och fick enom fem pund, enom tu, och enom ett, hvarjom efter hans magt; och for straxt bort.

Matt 25:16. Då gick den bort, som fem pund hade fått, och handlade med dem; och vann annor fem pund.

Matt 25:17. Sammalunda ock den som tu hade fått, vann ock annor tu.

Matt 25:18. Men den som ett hade fått, gick bort, grof i jordena, och bortgömde sins herras penningar.

Matt 25:19. En lång tid derefter kom de tjenares herre, och höll räkenskap med dem.

Matt 25:20. Då steg han fram, som hade fått fem pund, och sade: Herre, du fick mig fem pund; si, annor fem pund hafver jag vunnit med dem.

Matt 25:21. Då sade hans herre till honom: Ack! du gode och trogne tjenare, öfver en ringa ting hafver du varit trogen, jag skall sätta dig öfver mycket; gack in i dins herras glädje.

Matt 25:22. Då gick ock den fram, som hade fått tu pund, och sade: Herre, du fick mig tu pund, si, annor tu hafver jag vunnit dermed.

Matt 25:23. Då sade hans herre till honom: Ack! du gode och trogne tjenare, öfver en ringa ting hafver du varit trogen, jag skall sätta dig öfver mycket; gack in i dins herras glädje.

Matt 25:24. Då kom ock den fram, som hade fått ett pund, och sade: Herre, jag visste, att du äst en sträng man; du uppskär der du intet sådde, och upphemtar der du intet strödde.

Matt 25:25. Och jag fruktade mig, gick bort, och gömde ditt pund i jordene; si, här hafver du det dig tillhörer.

Matt 25:26. Då svarade hans herre, och sade till honom: Du onde och late tjenare; visste du, att jag uppskär der jag intet sådde, och upphemtar der jag intet strödde;

Matt 25:27. Så skulle du hafva fått vexlarena mina penningar; och när jag hade kommit, hade jag ju fått mitt med vinning.

Matt 25:28. Derföre tager af honom pundet, och gifver honom, som tio pund hafver.

Matt 25:29. Ty hvarjom och enom, som hafver, skall varda gifvet, och han skall hafva nog; men den som icke hafver, det som han hafver, skall ock tagas ifrå honom.

Matt 25:30. Och den onyttiga tjenaren kaster uti det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.

Matt 25:31. Men när menniskones Son kommer i sitt majestät, och alle helige Änglar med honom, då skall han sitta på sins härlighets stol.

Matt 25:32. Och för honom skola församlas all folk; och han skall skilja dem, den ena ifrå den andra, såsom en herde skiljer fåren ifrå getterna.

Matt 25:33. Och fåren skall han ställa på sina högra sido, och getterna på den venstra.

Matt 25:34. Då skall Konungen säga till dem, som äro på hans högra sido: Kommer, I mins Faders välsignade, och besitter det riket, som eder är tillredt ifrå verldenes begynnelse.

Matt 25:35. Ty jag var hungrig, och I gåfven mig äta; jag var törstig, och I gåfven mig dricka; jag var husvill, och I herbergaden mig;

Matt 25:36. Nakot, och I klädden mig; sjuk, och I sökten mig; jag var i häktelse, och I kommen till mig.

Matt 25:37. Då skola de rättfärdige svara honom, och säga: Herre, när sågom vi dig hungrigan, och spisadom dig; eller törstigan, och gåfvom dig dricka?

Matt 25:38. När sågom vi dig vara husvillan, och herbergadom dig; eller nakotan, och kläddom dig?

Matt 25:39. Eller när sågom vi dig sjukan, eller i häktelse, och kommom till dig?

Matt 25:40. Då skall Konungen svara, och säga till dem: Sannerliga säger jag eder: Det I hafven gjort enom af dessa minsta mina bröder, det hafven I gjort mig.

Matt 25:41. Då skall han ock säga till dem på venstra sidone: Går bort ifrå mig, I förbannade, uti evinnerlig eld, som djeflenom och hans änglom tillredd är.

Matt 25:42. Ty jag var hungrig, och I gåfven mig icke äta; jag var törstig, och I gåfven mig icke dricka.

Matt 25:43.  Jag var husvill, och I herbergaden mig icke; nakot, och I klädden mig icke; jag var sjuk och i häktelse, och I sökten mig icke.

Matt 25:44. Då skola ock de svara honom, och säga: Herre, när såge vi dig hungrigan, eller törstigan, eller husvillan, eller nakotan, eller sjukan, eller i häktelse, och hafvom icke tjent dig?

Matt 25:45. Då skall han svara dem och säga: Sannerliga säger jag eder: Hvad I icke hafven gjort enom af dessa minsta, det hafven I ock icke gjort mig.

Matt 25:46. Och desse skola då gå uti eviga pino; men de rättfärdige i evinnerligit lif.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 26. CAPITLET

Christus smord, såld. Dess Påska, Nattvard, ångest, bön, fängslande, förhör. Petri fall.

Matt 26:1. Och det begaf sig, när Jesus hade lyktat all dessa ord, sade han till sina Lärjungar:

Matt 26:2. I veten att två dagar härefter varder Påska; och menniskones Son skall öfverantvardas till att korsfästas.

Matt 26:3. Då församlade sig de öfverste Presterna och de Skriftlärde, och de äldste i folket, uti den öfversta Prestens palats, som het Caiphas;

Matt 26:4. Och rådslogo, huru de måtte få gripa Jesum med list, och dräpa honom.

Matt 26:5. Dock sade de: Icke i högtiden, att ett upplopp icke varder i folkena.

Matt 26:6. Då nu Jesus var i Bethanien, i den spitelska Simons hus,

Matt 26:7. Steg en qvinna fram till honom, och hade ett glas med dyr smörjelse; och göt det på hans hufvud, der han satt vid bord.

Matt 26:8. Då hans Lärjungar det sågo, vordo de misslynte, och sade: Hvad gjordes denna förspillning behof?

Matt 26:9. Denna smörjelse måtte man hafva väl dyrt sålt, och gifvit de fattiga.

Matt 26:10. När Jesus det förnam, sade han till dem: Hvi gören I denna qvinnone illa tillfrids? ty hon hafver gjort med mig en god gerning.

Matt 26:11. I hafven alltid fattiga när eder; men alltid hafven I icke mig.

Matt 26:12. Det hon hafver utgjutit denna smörjelsen på min lekamen, det hafver hon gjort mig till begrafning.

Matt 26:13. Sannerliga säger jag eder, hvar som helst i hela verldene detta Evangelium varder predikadt, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt varda henne till åminnelse.

Matt 26:14. Då gick en af de tolf, som het Judas Ischarioth, bort till de öfversta Presterna;

Matt 26:15. Och sade: Hvad viljen I gifva mig, att jag förråder eder honom? Och de vordo öfverens med honom om tretio silfpenningar.

Matt 26:16. Och ifrå den tiden sökte han tillfälle, att han måtte förråda honom.

Matt 26:17. Men på första Sötbrödsdagen gingo Lärjungarna till Jesum, och sade till honom: Hvar vill du, att vi skole tillreda dig Påskalambet?

Matt 26:18. Då sade han: Går in i staden till en, och säger honom: Mästaren låter säga dig: Min tid är hardt när; när dig vill jag hålla Påska, med mina Lärjungar.

Matt 26:19. Och Lärjungarna gjorde som Jesus befallde dem, och tillredde Påskalambet.

Matt 26:20. Och om aftonen satte han sig till bords med de tolf.

Matt 26:21. Och vid de åto, sade han: Sannerliga säger jag eder, en af eder skall förråda mig.

Matt 26:22. Då vordo de svårliga bedröfvade, och begynte hvar i sin stad säga till honom: Herre, icke är jag den samme?

Matt 26:23. Då svarade han, och sade: Den, som med mig doppade handena i fatet, han skall förråda mig.

Matt 26:24. Menniskones Son varder gåendes, som skrifvet är om honom; men ve den mennisko, af hvilko menniskones Son varder förrådd; det vore de menniskone bättre, att hon aldrig hade född varit.

Matt 26:25. Då svarade Judas, som förrådde honom, och sade: Mästar, icke är jag den samme? Sade han till honom: Du sadet.

Matt 26:26. Men när de åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen.

Matt 26:27. Och han tog kalken, och tackade, gaf dem, och sade: Dricker häraf alle.

Matt 26:28. Ty detta är min blod, dess nya Testamentsens, hvilken utgjuten varder för mångom, till syndernas förlåtelse.

Matt 26:29. Jag säger eder: Härefter skall jag icke dricka af denna vinträs frukt, intill den dagen jag varder det drickandes nytt med eder i mins Faders rike.

Matt 26:30. Och när de hade sagt lofsången, gingo de ut till Oljoberget.

Matt 26:31. Då sade Jesus till dem: I denna nattene skolen I alle förargas i mig; ty det är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren af hjorden skola varda förskingrad.

Matt 26:32. Men när jag är uppstånden igen, vill jag gå fram för eder i Galileen.

Matt 26:33. Då svarade Petrus, och sade till honom: Om än alle förargades i dig, så skall jag dock likväl aldrig förargas.

Matt 26:34. Sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, att i desso nattene, förr än hanen gal, skall du neka mig tre resor.

Matt 26:35. Sade Petrus till honom: Om jag skulle än dö med dig, vill jag icke neka dig. Sammaledes sade ock alle Lärjungarna.

Matt 26:36. Då kom Jesus med dem på den platsen, som kallas Gethsemane, och sade till Lärjungarna: Sitter här, så länge jag går dit bort, och beder.

Matt 26:37. Och han tog Petrum till sig, och de två Zebedei söner, och begynte bedröfvas och ängslas.

Matt 26:38. Då sade Jesus till dem: Min själ är bedröfvad intill döden; blifver här, och vaker med mig.

Matt 26:39. Och han gick litet ifrå dem, föll ned på sitt ansigte, bad, och sade: Min Fader, är det möjeligit, så gånge denne kalken ifrå mig; dock icke som jag vill, utan som du.

Matt 26:40. Och han kom till Lärjungarna, och fann dem sofvande; och sade till Petrum: Så förmådden I icke vaka ena stund med mig?

Matt 26:41. Vaker och beder, att I fallen icke uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt.

Matt 26:42. Åter gick han bort annan gång, och bad, sägandes: Min Fader, om det är icke möjeligit att denne kalken går ifrå mig, med mindre jag dricker honom, så ske din vilje.

Matt 26:43. Så kom han, och fann dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung.

Matt 26:44. Och han lät då blifva dem, och gick åter bort, och bad tredje gången, sägandes samma orden.

Matt 26:45. Då kom han till sina Lärjungar, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; si, stunden är kommen, och menniskones Son skall antvardas i syndares händer.

Matt 26:46. Står upp, och låter oss gå; si, den är här, som mig förråder.

Matt 26:47. Och vid han än talade, si, då kom Judas, en af de tolf, och med honom en stor skare, med svärd och med stafrar, utsände af de öfversta Presterna, och af de äldsta i folket.

Matt 26:48. Men den, som förrådde honom, hade gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken jag kysser, den äret; tager honom.

Matt 26:49. Då steg han hastigt fram till Jesum, och sade: Hel Rabbi; och kysste honom.

Matt 26:50. Då sade Jesus till honom: Min vän, hvarefter kommer du? Då stego de fram, och båro händer på Jesum, och grepo honom.

Matt 26:51. Och si, en af dem, som voro med Jesu, räckte ut handena, drog ut sitt svärd, och slog dens öfversta Prestens tjenare, och afhögg hans öra.

Matt 26:52. Då sade Jesus till honom: Stick ditt svärd i sitt rum; ty alle de som taga till svärd, de skola förgås med svärd.

Matt 26:53. Eller menar du, jag kunde icke bedja min Fader, att han skickade till mig mer än tolf legioner Änglar?

Matt 26:54. Huru blefve då Skriften fullkomnad, att så ske skall?

Matt 26:55. I samma stundene sade Jesus till skaran: Lika som till en röfvare ären I utgångne, med svärd och stafrar, till att taga fatt på mig; hvar dag hafver jag sutit när eder i templet, lärandes, och I hafven icke gripit mig.

Matt 26:56. Men detta är allt skedt, på det Propheternas skrifter skulle fullkomnas. Då öfvergåfvo alle Lärjungarna honom, och flydde.

Matt 26:57. Men de, som hade gripit Jesum, ledde honom till den öfversta Presten Caiphas, der de Skriftlärde och de äldste församlade voro.

Matt 26:58. Men Petrus följde honom långt efter, intill den öfversta Prestens palats; och gick in, och satte sig när tjenarena, på det han skulle se ändan.

Matt 26:59. Men de öfverste Presterne, och de äldste, och hela Rådet, sökte falskt vittnesbörd emot Jesum, att de måtte dräpa honom; och funno intet.

Matt 26:60. Och ändock mång falsk vittne kommo fram, funno de likväl intet. På det sista kommo tu falsk vittne;

Matt 26:61. Och sade: Denne hafver sagt: Jag kan bryta ned Guds tempel, och bygga det upp i tre dagar.

Matt 26:62. Och den öfverste Presten stod upp, och sade till honom: Svarar du intet till det som desse vittna emot dig?

Matt 26:63. Men Jesus tigde. Och den öfverste Presten svarade, och sade till honom: Jag besvär dig vid lefvandes Gud, att du säger oss, om du äst Christus, Guds Son.

Matt 26:64. Sade Jesus till honom: Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky.

Matt 26:65. Då ref den öfverste Presten sin kläder sönder, och sade: Han hafver förhädat Gud; hvad görs oss nu mer vittne behof? Si, nu hörden I hans hädelse.

Matt 26:66. Hvad synes eder? Då svarade de, och sade: Han är saker till döden.

Matt 26:67. Då spottade de i hans ansigte, och slogo honom med näfvarna; somlige kindpustade honom;

Matt 26:68. Och sade: Spå oss, Christe, hvilken är den som dig slog.

Matt 26:69. Men Petrus satt utanföre i palatset; och der kom till honom en tjensteqvinna, och sade: Du vast ock med Jesu af Galileen.

Matt 26:70. Men han nekade för allom, och sade: Jag vet icke hvad du säger.

Matt 26:71. Och när han gick ut genom dörrena, såg honom en annor (tjensteqvinna), och sade till dem som der voro: Denne var ock med Jesu Nazareno.

Matt 26:72. Åter nekade han, och svor: Jag känner icke mannen.

Matt 26:73. Och litet efter stego de fram, som der stodo, och sade till Petrum: Visserliga äst du ock en af dem; ty ditt tungomål röjer dig.

Matt 26:74. Då begynte han förbanna sig, och svärja, att han kände icke mannen. Och straxt gol hanen.

Matt 26:75. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, som han hade sagt honom: Förr än hanen gal, skall du neka mig tre resor; och gick ut, och gret bitterliga.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 27. CAPITLET

Judas hängd. Christi dom, krona, kors, död, begrafning.

Matt 27:1. Men om morgonen höllo alle öfverste Presterna, och de äldste i folket, råd emot Jesum, att de måtte dräpa honom.

Matt 27:2. Och ledde honom bundnan, och öfverantvardaden landshöfdinganom Pontio Pilato.

Matt 27:3. När Judas, som honom förrådde, såg att han var dömder, ångrade det honom, och bar igen de tretio silfpenningar till de öfversta Presterna, och till de äldsta;

Matt 27:4. Och sade: Jag hafver illa gjort, att jag hafver förrådt menlöst blod. Då sade de: Hvad kommer det oss vid? Der må du se dig om.

Matt 27:5. Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin väg; och gick bort, och hängde sig sjelf.

Matt 27:6. Men de öfverste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta dem i offerkistona; ty det är blods värd.

Matt 27:7. Och när de hade hållit råd, köpte de dermed en krukomakares åker, till främmandes begrafning;

Matt 27:8. Af hvilko den platsen heter Blodplats, intill denna dag.

Matt 27:9. Då vardt fullkomnadt det som sagdt var genom Jeremias Propheten, som sade: Och de hafva tagit tretio silfpenningar, der den sålde med betalad vardt, hvilken de köpte af Israels barn.

Matt 27:10. Och de hafva dem gifvit för en krukomakares åker, som Herren mig befallt hade.

Matt 27:11. Och Jesus stod för landshöfdinganom; och landshöfdingen frågade honom, och sade: Äst du Judarnas Konung? Då sade Jesus till honom: Du säger det.

Matt 27:12. Och när han anklagades af de öfversta Presterna, och af de äldsta, svarade han intet.

Matt 27:13. Då sade Pilatus till honom: Hörer du icke, huru mycket de betyga emot dig?

Matt 27:14. Och han svarade honom icke till ett ord, så att landshöfdingen förundrade sig storliga.

Matt 27:15. Men om högtidsdagen plägade landshöfdingen gifva folkena en fånga lös, hvilken som de begärade.

Matt 27:16. Och hade han på den tid en beryktad fånga, som het Barabbas.

Matt 27:17. Och när de voro församlade, sade Pilatus till dem: Hvilken viljen I att jag skall gifva eder lös, Barabbam, eller Jesum, som kallas Christus?

Matt 27:18. Ty han visste, att de hade öfverantvardat honom för afunds skull.

Matt 27:19. Och när han satt på domstolen, sände hans hustru till honom, och lät säga honom: Befatta dig intet med denna rättfärdiga mannen; jag hafver mycket lidit i dag i sömnen för hans skull.

Matt 27:20. Men de öfverste Presterna, och de äldste, gåfvo folkena in, att de skulle begära Barabbam, och förgöra Jesum.

Matt 27:21. Då svarade landshöfdingen, och sade till dem: Hvilken af dessa två viljen I att jag skall gifva eder lös? De sade: Barabbam.

Matt 27:22. Då sade Pilatus till dem: Hvad skall jag då göra af Jesu, som kallas Christus? Sade de till honom alle: Låt korsfästa honom.

Matt 27:23. Då sade landshöfdingen: Hvad hafver han dock illa gjort? Då skriade de ännu mer, och sade: Låt korsfästa honom.

Matt 27:24. Men när Pilatus såg, att han kunde intet skaffa, utan sorlet blef ju mer, tog han vatten, och tvådde sina händer för folkena, och sade: Oskyldig är jag i denna rättfärdiga mansens blod; I mågen se eder der om.

Matt 27:25. Då svarade allt folket, och sade: Hans blod komme öfver oss, och öfver vår barn.

Matt 27:26. Då gaf han dem Barabbam lös; men Jesum lät han hudflänga, och öfverantvardade honom, att han skulle korsfästas.

Matt 27:27. Då togo landshöfdingens krigsknektar Jesum till sig, in på Rådhuset, och församlade hela skaran till honom;

Matt 27:28. Och afklädde honom, och klädde på honom en purpurmantel;

Matt 27:29. Och vredo samman ena törnekrono, och satte på hans hufvud, och fingo honom en rö i sina högra hand, och böjde knä för honom, och begabbade honom, och sade: Hel Judarnas Konung.

Matt 27:30. Och de spottade på honom, och togo rön, och slogo dermed hans hufvud.

Matt 27:31. Och när de hade begabbat honom klädde de mantelen af honom, och klädde på honom hans kläder, och ledde honom bort, till att korsfästan.

Matt 27:32. Och när de gingo ut, funno de en man af Cyrene, som het Simon; honom tvingade de till att han skulle bära hans kors.

Matt 27:33. Och då de kommo till det rummet, som kallas Golgatha, det är, till hufvudskallaplatsen,

Matt 27:34. Gåfvo de honom ättiko dricka, blandad med galla; och när han smakade det, ville han icke drickat.

Matt 27:35. Men sedan de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, och kastade lott derom; på det fullbordas skulle det som sagdt var genom Propheten: De hafva bytt min kläder emellan sig, och på min klädnad hafva de kastat lott.

Matt 27:36. Och de såto der, och togo vara på honom.

Matt 27:37. Och de satte hans sak, skrifven öfver hans hufvud: Denne är Jesus, Judarnas Konung.

Matt 27:38. Och då vordo två röfvare korsfäste med honom, den ene på den högra sidon, och den andre på den venstra.

Matt 27:39. Men de, som gingo der fram, hädde honom, och riste sin hufvud;

Matt 27:40. Och sade: Du, som bryter ned Guds tempel, och bygger det i tre dagar upp, hjelp dig sjelf; äst du Guds Son, så stig ned af korset.

Matt 27:41. Sammaledes ock de öfverste Presterna, med de Skriftlärda och de äldsta, begabbade honom och sade:

Matt 27:42. Andra hafver han hulpit, sig sjelf kan han icke hjelpa; är han Israels Konung, så stige nu ned af korset, och vi vilje tro honom.

Matt 27:43. Han hafver tröst på Gud; han frälse nu honom, om han är något om honom; ty han hafver sagt: Jag är Guds Son.

Matt 27:44. Det samma kastade ock röfvarena honom före, som med honom korsfäste voro.

Matt 27:45. Och ifrå sjette timman vardt ett mörker öfver hela landet, intill nionde timman.

Matt 27:46. Och vid den nionde timman ropade Jesus med höga röst, och sade: Eli, Eli, Lama Sabachthani? det är: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?

Matt 27:47. Men någre, som der stodo, när de det hörde, sade de: Han åkallar Elias.

Matt 27:48. Och straxt lopp en af dem, och tog en svamp, och fyllde honom med ättiko, och satte den på en rö, och gaf honom dricka.

Matt 27:49. Men de andre sade: Håll, låt se om Elias kommer, och hjelper honom.

Matt 27:50. Åter ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.

Matt 27:51. Och si, förlåten i templet remnade i tu stycker, ifrån ofvan och ned igenom; och jorden skalf, och hällebergen remnade.

Matt 27:52. Och grafvarna öppnades; och mång de heligas lekamen, som sofvit hade, stodo upp;

Matt 27:53. Och gingo ut af sina grafvar, efter hans uppståndelse, och kommo i den heliga staden, och uppenbarades mångom.

Matt 27:54. Men höfvitsmannen, och de som med honom voro, och vaktade på Jesum, när de sågo jordbäfningen, och de ting som skedde, räddes de svårliga, och sade: Visserliga var denne Guds Son.

Matt 27:55. Och der voro många qvinnor, ståndande långt ifrån, och sågo uppå, de som hade följt Jesum af Galileen, och tjent honom.

Matt 27:56. Ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, Jacobi och Jose moder, och Zebedei söners moder.

Matt 27:57. Men om aftonen kom en rik man af Arimathia, benämnd Joseph, hvilken ock var Jesu Lärjunge.

Matt 27:58. Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen; då böd Pilatus, att han skulle varda honom gifven.

Matt 27:59. Och när Joseph hade tagit lekamen, svepte han honom i ett rent linkläde;

Matt 27:60. Och lade honom i sina nya graf, som han uthuggit hade uti ett hälleberg; och välte en stor sten för dörrena åt grafvene, och gick sina färde.

Matt 27:61. Då voro der Maria Magdalena, och den andra Maria, sittande emot grafvena.

Matt 27:62. Dagen efter tillredelsedagen kommo tillsamman de öfverste Presterna, och de Phariseer, inför Pilatus;

Matt 27:63. Och sade: Herre, oss kommer ihåg, att den förföraren sade, när han än lefde: Efter tre dagar vill jag stå upp.

Matt 27:64. Bjud fördenskull, att man förvarar grafvena, intill tredje dagen, att hans Lärjungar icke komma, och stjäla honom bort, och säga folkena: Han är uppstånden ifrån de döda; och blifver så den sista villan värre än den första.

Matt 27:65. Då sade Pilatus till dem: Der hafven I vaktena; går och förvarer, som I kunnen.

Matt 27:66. Då gingo de bort, och förvarade grafvena med väktare, och beseglade stenen.

1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 28. CAPITLET

Christi uppstånden. Vakten bestucken. Döpa befaldt.

Matt 28:1. Om Sabbathsaftonen, i gryningen på första Sabbathen, kom Maria Magdalena, och den andra Maria, till att bese grafvena.

Matt 28:2. Och si, det vardt en stor jordbäfning; ty Herrans Ängel steg ned af himmelen, och gick fram, och välte stenen ifrå dörrene, och satte sig på honom;

Matt 28:3. Och han var påseendes som en ljungeld, och hans kläde hvit som en snö.

Matt 28:4. Och väktarena blefvo förskräckte af räddhåga, och vordo som de hade varit döde.

Matt 28:5. Men Ängelen svarade, och sade till qvinnorna: Rädens icke; ty jag vet, att I söken Jesum, som var korsfäster.

Matt 28:6. Han är icke här; han är uppstånden, som han sagt hade; kommer, och ser rummet, der Herren var lagder uti.

Matt 28:7. Och går snart, och säger hans Lärjungom, att han är uppstånden ifrå de döda; och si, han skall gå fram för eder uti Galileen; der skolen I se honom; si, jag hafver sagt eder det.

Matt 28:8. Och de gingo snarliga ifrå grafvene, med räddhåga och stor glädje, löpande, till att kungörat hans Lärjungom.

Matt 28:9. Och vid de gingo, till att kungörat hans Lärjungom, si då mötte Jesus dem, och sade: Hel eder. Då gingo de fram, och togo på hans fötter, och tillbådo honom.

Matt 28:10. Då sade Jesus till dem: Rädens icke; går, och kungörer det mina bröder, att de gå till Galileen; der skola de få se mig.

Matt 28:11. När de gingo bort, si, någre af väktarena komma i staden, och kungjorde dem öfverste Prestomen allt det som skedt var.

Matt 28:12. Och de församlade sig med de äldsta, och rådgjorde; och gåfvo krigsknektarna en stor summo penningar;

Matt 28:13. Och sade: Säger, hans Lärjungar kommo om nattena, och stulo honom bort, medan vi sofvo.

Matt 28:14. Och om det kommer för landshöfdingan, vilje vi stilla honom, och begå det så, att I skolen vara utan fara.

Matt 28:15. Och de togo penningarna, och gjorde som de voro lärde. Och detta talet är beryktadt ibland Judarna, intill denna dag.

Matt 28:16. Men de ellofva Lärjungarna gingo till Galileen, upp på ett berg, som Jesus hade dem förelagt.

Matt 28:17. Och när de sågo honom, tillbådo de honom; men somlige tviflade.

Matt 28:18. Och Jesus gick fram, och talade med dem, och sade: Mig är gifven all magt i himmelen, och på jordene.

Matt 28:19. Går fördenskull ut, och lärer all folk; och döper dem, i Namn Faders, och Sons, och dens Helga Andas.

Matt 28:20. Och lärer dem hålla allt det jag hafver eder befallt; och si, jag är när eder alla dagar, intill verldenes ända.