Alla webbadresser tillhörande SKJVB-projektet, men inte begränsade till: BIBELN.ONLINE - BIBELBIBLIOTEKET.SE, använder cookies för att garantera att du får den bästa tänkbara upplevelsen när du besöker webbplatsen. Se vår integritetspolicy för mer information om det här. För att godkänna användningen av icke-essentiella cookies, vänligen klicka "Jag håller med"
* Ap. G. 18: 17.
* Joh. 17: 19. Eph. 1: 1. 1. Thess. 4: 7. 2. Tim. 1: 9 * Ap. G 15: 9.
* Rom. 1: 7. 2. Cor. 1: 2. Eph. 1: 2.
* Rom. 1: 8.
* 1. Cor. 12: 8. 2. Cor. 8: 7. Col. 1: 9.
* Phil. 3: 20. Tit. 2: 13.
* 2. Thess. 3: 3. * Col. 1: 22. 1. Thess. 3: 13. cap. 5: 23.
* 1. Thess. 5: 24. * Joh. 15: 5.
* Rom. 12: 16. cap. 15: 5. Eph. 4: 3. Phil. 2: 2. cap. 3: 15, 16 1. Pet. 3: 8
* Ap. G. 18: 24. 1. Cor. 3: 4. * Joh. 1: 42.
* Ap. G. 18: 8. * Rom. 16: 23.
* 1. Cor. 16: 15, 17.
* 1. Cor. 2: 1, 4, 13. 2. Pet. 1: 16.
* 1. Cor. 4: 10. * Rom. 1: 16.
* Job. 5: 12, 13. Esa. 29: 14.
* Esa. 33: 18. * Job. 12: 17. Rom. 1: 22.
* Matth. 11: 25. Luc. 10: 21. Rom. 1: 21, 28.
* Matth. 12: 38. cap 16: 1. Joh 4: 48. cap. 6: 30.
* Joh. 6: 60, 66. 1. Cor. 2: 14.
* Rom. 1: 16.
* Joh. 7: 48. 1. Cor. 2: 8.
* Matth. 11: 25. Jac. 2: 5.
* Rom. 3: 27. Eph. 2: 9.
* Col. 2: 3. * Jer. 23: 5. * Joh. 17: 19. * Rom. 4: 25. Eph. 1: 7.
* Esa. 65: 16. Jer. 9: 23, 24. 2. Cor. 10: 17.
V. 2. (a) Samt med allom) Här av ser man, att Paulus haver skrivit sina Epistlar, icke allenast dem till lärdom, som de först och i synnerhet tillskrevne voro; utan ock androm, ja, allom Christnom intill världenes ända.
V. 9. (b) Delaktighet) Det är: I ären Christi medarvingar, och delaktige i allt hans goda.
V. 17. (c) Icke sänt mig till att döpa) Nämliga, icke så besynnerliga: ty det kunna ock väl andre göra, när en är först omvänd till trona, att han vill låta sig döpa, utan till att förkunna Evangelium, det mera flit och arbete kräver: ty Apostlarna hava många sådana saker befallt androm till att beställa, att de dess bättre och obehindrade skulle kunna lära och predika ordet. Som man se kan, Ap. G. 6: 3.
(d) Omintet varda) Nämliga, om man ville begynna mycket svassa därom, efter människlig vishet och förstånd.
V. 19. (e) De visas) Nämliga, deras som med förnuftet vela utleta sanningen, och tro intet mer än det de förstå huru det haver sig.
V. 25. (f) Guds galenskap) Guds galenskap och svaghet är Evangelium: det räknas galenskap för de kloka, och för dem som låtas vara helige, räknas det kätteri: men för de sannskyldiga Christna räknas det för kraft och vishet.
* Ap. G. 18: 1. * 1. Cor. 1: 17.
* Gal. 6: 14.
* 2. Cor. 10: 10. cap. 11: 30. cap. 12: 5, 9. Gal. 4: 13. * Phil. 2: 12.
* 2. Cor. 4: 7.
* Jac. 3: 15.
* Job. 28: 21. Rom. 16: 25. 1. Cor. 4: 1. Eph. 3: 9. Col. 1: 26. * 2. Tim. 1: 9.
* Matth. 11: 25. Joh. 7: 48. Ap. G. 13: 27. 2. Cor. 3: 14. * Joh. 16: 3. Ap. G. 3: 17. 1. Tim. 1: 13.
* Esa. 64: 4. 1. Cor. 1: 23.
* Matth. 13: 11. cap. 16: 17. * 2. Cor. 3: 18. 1. Joh. 2: 27.
* Jer. 17: 19. * Ords. 20: 27.
* Rom. 8: 15.
* 2. Pet. 1: 16.
* Rom. 8: 7.
* Job. 15: 8. Esa. 40: 13. Jer. 23: 18. Vish. 9: 13. Rom. 11: 34.
V. 5. (a) Icke skall stå) Därföre kan icke människolära vara grunden till samvetet eller trona.
V. 7. (b) Fördold) Ty det ligger dolt under galenskap, och under korset, och synes icke mycket till någon härlighet eller rikedomar.
V. 14. (c) Den naturliga) Naturlig människa är, så mycket människan är utan nåden, både med förnuft, konst, sinne och förmågo, och som hon bäst kan skickad vara utav sig själv.
V. 15. (d) Den andelige) Han förstår, känner, är viss, etc. Vilket förnuftet icke förmår; vet icke heller vad tro eller Evangelium är.
* Ebr. 5: 12, 13.
* 1. Cor. 1: 11. * Gal. 5: 19, 20. Jac. 3: 16.
* 1. Cor. 1: 12.
* Ap. G. 18: 24. 1. Cor. 16: 12.
* Ap. G. 18: 26. cap. 19: 1.
* Ps. 62: 13. Jer. 17: 10. cap. 32: 19. Matth. 16: 27. Rom. 2: 6. Gal. 6: 5. Uppenb. 2: 23. cap. 22: 12.
* 2. Cor. 6: 1. * Eph. 2: 20, 21.
* Rom. 1: 5. * cap. 15: 20.
* Esa. 28: 16. Matth. 16: 18. Eph. 2: 20. 1. Pet. 2: 7.
* Esa. 48: 10. 1. Pet. 1: 7. cap. 4: 12.
* 1. Cor. 6: 19. 2. Cor. 6: 16. Eph. 2: 21, 22. Ebr. 3: 6. 1. Pet. 2: 5.
* Ords. 3: 7. Esa. 5: 21.
* Job. 5: 13.
* Ps. 94: 11.
* 1. Cor. 11, 3.
V. 4. (a) Jag är Paulisk, etc.) Här fördömer S. Paulus allt parti i Christenhetene; och vill att vi skole alle hålla oss under en Christum, den för oss korsfäst är.
V 12. (b) Guld, silver) Det är sagt om predikan och läror, som till trones förbättring eller förminskelse lärda varda. Nu består ingen lära i dödsens stund, på domedag, och i allo nöd, det varder förtärt; utan det är klara Guds ord, vilket befinner sig väl uti samvetet.
V. 13. (c) Det skall elden bepröva) Eld tages här icke egentliga för materialisk eld, eller någon skärseld, utan i liknelsevis, för rannsakning, anfäktning och frestelse, genom vilka en lära eller mening varder prövad, om hon består sig, såsom guld genom elden. Därföre säger Paulus ock strax i den 15 versen: Såsom genom eld.
V. 21, 22. (d) Ty allt är edart) Därföre haver ingen makt över de Christna, någon Lag göra, där samvetet med bindas kan.
* 2. Cor. 4: 5. cap. 6: 4. Col. 1: 25. * Tit. 1: 7.
* Luc. 12: 42.
* 2. Mos. 34: 7. Ps. 130: 3. Ps. 143: 2. Job. 9: 2. Rom. 4: 2.
* Matth. 7: 1. Rom. 2: 1. * Dan. 7: 10. Uppenb. 20: 12.
* Ords. 3: 7. Rom. 12: 3.
* Joh. 3: 27. Rom. 12: 6. 1. Pet. 4: 10. Jac. 1: 17.
* 1. Cor. 15: 8, 9, 10. Eph. 3: 8. * Ps. 44: 23. Rom. 8: 36. * Ebr. 10: 33.
* 2. Thess. 3: 7 * 1. Cor. 2: 3. 2. Cor. 13: 9.
* Ap. G. 23: 2. 2. Cor. 4: 8. cap. 11: 23.
* Ap. G. 18: 3. cap. 20: 34. 1. Thess. 2: 9. 2. Thess. 3: 8. * Matth. 5: 44. Luc. 6: 28. cap. 23: 34. Ap. G. 7: 60. Rom. 12: 14.
* Klagv. 3: 45.
* 1. Thess. 2: 11.
* Ap. G. 18: 11. Gal. 4: 19. Philem. v. 10.
* 1. Cor. 11: 1. Phil. 3: 17. 1. Thess. 1: 6. 2. Thess. 3: 9.
* 1. Tim. 1: 2. 2. Tim. 1: 2.
* Ap. G. 18: 21. Rom. 15: 32. Jac. 4: 15.
* 1. Cor. 2: 4.
* 2. Cor. 10: 2. cap. 13: 10.
V. 1. (a) Hemligheter) Det är: över Evangelium, i vilko Guds fördolda håvor oss förehållna varda.
V. 3. (b) Människlig dag) Det är: Människos dom.
V. 8. (c) I ären nu rike vordne) Här ställer Apostelen med någon förvitelse dem under ögonen, de förmåner de förmente sig hava intagit, genom de falska Lärare, i vilka de dock skulle finna sig besvikna.
V. 13. (d) Avskrap) Det är: Vi varde hållne för förbannada människor, och de där icke äro värde att leva på jordene.
* 3. Mos. 18: 8. 5. Mos. 27: 20.
* Col. 2: 5.
* Matth. 16: 19. Joh. 20: 23.
* 1. Tim. 1: 20.
* Jac. 4: 16. * Gal. 5: 9.
* Esa. 53: 7. Joh. 1: 29, 36. 1. Pet. 1: 19. * 1. Cor. 15: 3.
* 2. Mos. 12, 3, 15. 5. Mos. 16: 3.
* 2. Thess. 3: 14. * 2. Cor. 6: 14. Eph. 5: 11.
* Matth. 18: 17. Rom. 16: 17. 2. Thess. 3: 6.
* 5. Mos. 13: 5. cap. 22: 21, 22, 24.
V. 7. (a) Ny deg) I helga människor är ännu alltid synd kvar, den man utfeja skall: därföre säger han: I ären osyrade; det är: I ären helige, dock flyr det så, att I alltsammans utfejen, och bliven allstinges rene, alldeles en ny deg.
V. 10. (b) Rymma utu världen) Den icke vill bliva ibland onda människor, han måste fly utu hela världene. Därföre vill han icke annat än att vi skole fly de onda Christna, att de antingen må bättra sig, eller ock intet kallas bröder: ty de ochristne kallas icke bröder.
V. 12, 13. (c) De som ute äro) Här med menar han de ochristna.
* Matth. 19: 28. Luc. 22: 30.
* Ords. 20: 22. Matth. 5: 39. Luc. 6: 29. Rom. 12: 17, 19. 1. Thess. 4: 6. cap. 5: 15.
* 1. Tim. 1: 9. Gal. 5: 19, 20, 21. Eph. 5: 5.
* Eph. 2: 1, 2, 3. cap. 5: 8. Col. 3: 7. Tit. 3: 3.
* 1. Cor. 10: 23.
* Matth. 15: 17. * Rom. 14: 17.
* Ap. G. 2: 24, 32. * Rom. 6: 5, 8. cap. 8: 11. 2. Cor. 4: 14.
* 1. Cor. 12: 27. Eph. 4: 12, 15, 16. cap. 5: 30.
* 1. Mos. 2: 24. Matth. 19: 5. Marc. 10: 8. Eph. 5: 31.
* Joh. 17: 21, 22, 23. Eph. 4: 4.
* 1. Cor. 3: 16. 2. Cor. 6: 16. Ebr. 3: 6. 1. Pet. 2: 5.
* 1. Cor. 7: 23. Gal. 3: 13. Ebr. 9: 12. 1. Pet. 1: 18, 19. 2. Pet. 2: 1.
V. 4. (a) Föraktade) Det äro Hedningarna, de man icke tillstäder med de Christna till Christeliga saker.
V. 7. (b) Att I gån till rätta) Paulus ogillar icke här slätt och alldeles, att de gingo till rätta: utan att de gjorde det för Hedniska Domare, sig självom till förakt. Ty där igenom blevo de utropade ibland Hedningarna, att de ock trätte, och gjorde varannan orätt, vilke dock synnerliga skulle därav kände varda att de älskade varannan inbördes, Joh. 13, 34, 35. Ty här hade det varit bättre, att de själve hade fördragits sig emellan, eller lidit något av varandra, än att de så skulle blivit utförde.
V. 12. (c) Allt är mig lovligt) Nämliga, i de lovliga och fria saker, som varken äro budne eller förbudne.
V. 19. (d) Edar kropp är den Hel. Andas Tempel)
V. 20. (d) Därföre priser nu Gud uti edar kropp) Härav, så väl som av cap. 3: 16. tillförene, ser man att den Hel. Ande är ock en sanner Gud, ett med Fadrenom och Sonenom; efter våra kroppar kallas Guds Tempel därav att den Hel. Ande bor i oss. Såsom Basil. M. lib. de Sp. Sancte. cap. 21. & Aug. l. 1. de Trin. cap. 6. härav besluta.
* 1. Pet. 3: 7.
* Matth. 19: 12. 1. Cor. 12: 11.
* Mal. 2: 14. Matth. 5: 32. cap. 19: 6, 9. Marc. 10: 11, 12. Luc. 16: 18.
* 1. Pet. 3: 1.
* Gal. 5: 6. cap. 6: 15.
* Eph. 4: 1. Phil. 1: 27.
* Rom. 6: 18, 22. Gal. 5: 13. Eph. 6: 6. 1. Pet. 2: 16.
* 1. Cor. 6: 20. Ebr. 9: 12. 1. Pet. 1: 18, 19. 2. Pet. 2: 1. * 2. Cor. 11: 20.
* Jer. 16: 2.
* Esa. 40: 6. 1. Joh. 2: 17.
* Rom. 7: 2.
V. 1. (a) Det är gott) Nämliga för den lägenhet som då var med de Christne; såsom man ser av den 26 v. Ty de vordo då mycket förföljde, och måste ofta rymma ifrå den ena staden till den andra, eller bliva ömkeliga medfarne. Då var gott vara ensam, och ingen hustru, barn, eller hus hava till att försörja.
V. 7. (b) Jag ville hellre, rc.) Se utläggningen till v. 1.
V. 12. (c) Ena otrogna) Det är: Ena ochristna hustru.
V. 14. (d) Är helgad) Såsom dem där rene äro, äro allting ren, Tit. 1: 15. Så är ock enom Christnom en ochristen hustru ren, att de utan synd må bliva när varannan; och icke fördenskull förkasta barnen såsom de oren voro, och de han icke lida måtte: ty äktenskap, och barnaomsorg bliver rätt, vare sig Hedne eller Christne.
V. 18. (e) Han överdrage icke) Det är: Ingen bekymre sig där om, att omskärelse eller förhud skulle vara av nöden: utan låte både vara varjom manne fritt och onött.
V. 25. (f) Haver jag icke HERRANS bud) Nämliga uttryckt, att någor måste så leva ensam. Därav man ser deras skamlöshet, som hava givit sådana bud, att Prästerna änteliga måste leva utan äktenskap. Item, de som eljes i deras omyndiga år, det antingen lockade, tvingade, eller av oförstånd lovat hava.
V. 32. (g) Den där ogift är sörjer för det HERRANOM. rc.) Han säger icke, att det alltid och av allom sker; utan som ofta händer, att en för sin makas skull viker ifrå det rätt är; helst om de äro icke av en tro eller Religion, och hava icke både ett sinne.
V. 35. (h) Eder egen gagn) Det är: Att I skolen utvälja det eder bäst kan vara.
(i) Icke att jag må kasta snara på eder) Det är: Jag vill icke binda eder där till. Så vill S. Paulus ingom förbjuda äktenskap, såsom ofta sker, både med stadgom och med löftom.
V. 37. (k) Sin egen vilja) Nämliga till att bevilja däruti. Otvingad är han; Guds bud tvingar honom intet därtill.
V. 38. (l) Han gör bätter) Icke att han där med högre varder för Gudi, för vilkom tron allena upphöjer; utan, såsom sagt är, han kan dess bätter akta Gud i detta levernet.
* Ap. G. 15: 20, 29. * Rom. 14: 3, 10, 22.
* Gal. 6: 3. 1. Tim. 6: 4.
* Rom. 14: 14. * 1. Cor. 10: 19. * 5. Mos. 4: 39. cap. 6: 4. Marc. 12: 29. Eph. 4: 6. 1. Tim. 2: 5.
* Mal. 2: 10. Eph. 3: 9. cap. 4: 5, 6. * Ap. G. 17: 28. Rom. 11: 36. * Joh. 1: 3. cap. 13: 13. 1. Cor. 12: 3. Phil. 2: 11. Col. 1: 16. Ebr. 1: 2.
* Rom. 14: 23. 1. Cor. 10: 28.
* Rom. 14: 17.
* Rom. 14: 13, 20. Gal. 5: 13.
* Rom. 14: 15.
* Rom. 14: 21. 2. Cor. 11: 29.
V. 1. (a) Vi have alle kunskap) Det är: Vi mene väl så, att vi have alle kunskap: men det slår mycket felt, som man ser v. 7.
(b) Uppblåser) Här begynnar han till att lära, huruledes vi skolom vandra i kärlekenom med dem som svage äro i trone.
V. 6. (c) Allenast en Gud) Såsom Fadren i de följande orden icke utslutes ifrån att vara HERRE: så uteslutes ej heller Sonen ifrån att vara Gud; utan desse orden anföras emot främmande gudar och Herrar.
V. 11. (d) Den Christus haver lidit döden före) Se till Rom. 14: 15.
* Ap. G. 9: 3, 17. cap. 22: 17, 18. cap. 23: 11. 1. Cor. 15: 8. 2. Cor. 12: 2. * 1. Cor. 4: 15.
* 1. Cor. 9: 14. 1. Thess. 2: 7.
* Matth. 8: 14. * cap. 12: 46. Marc. 6: 3. Gal. 1: 19.
* 2. Thess. 3: 9.
* 1. Pet. 5: 2.
* 5. Mos. 25: 4. 1. Tim. 5: 18.
* 2. Tim. 2: 6.
* Rom. 15: 27. Gal. 6: 6.
* Ap. G. 20: 33. 2. Cor. 11: 9, 12. cap. 12: 13. 1. Thess. 2: 7.
* 3. Mos. 2: 3. cap. 6: 16, 17, 18. 4. Mos. 18: 8. 5. Mos. 18: 1.
* 5. Mos. 25: 4. Matth. 10: 10. Luc. 10: 7. 1. Tim. 5: 18.
* Ap. G. 18: 3. cap. 20: 34. 1. Cor. 4: 12. 1. Thess. 2: 9. 2. Thess. 3: 8. * 2. Cor. 11: 10.
* Rom. 1: 14.
* 1. Cor. 4: 1.
* Ap. G. 16: 3. cap. 21: 23, rc.
* Gal. 2: 3.
* Rom. 15: 1. 2. Cor. 11: 29. * 1. Cor. 10: 33. Gal. 6: 1.
* Phil. 3: 14. 2. Tim. 4: 7. Ebr. 12: 1.
* 1. Tim. 6: 12. 2. Tim. 2: 5. cap. 4: 8.
V. 5. (a) En hustru) Nämliga, sin äkta hustru. Härav är klart, att Paulus hade makt till att hava hustru; och att Petrus med några andra av Apostlarna hava haft deras äkta hustrur. Ty om andra kvinnor, som skulle hava tjänt dem av sina ägodelar, kan detta intet förstås: förty, då hade de icke varit Församlingarna till tunga, utan mer till lisa; vilket är emot det Paulus här driver.
(b) Som en syster) Det är: som en Christen är.
V. 8. (c) Mån jag tala efter människosätt) Det är: mån jag allenast hava Philosophisk bevis därtill? Nej: utan jag haver ock bevis utav Guds Lag.
V. 9. (d) Omsorg) Gudi är omsorg om allting: men icke sörjer han så för oxarna, att han haver sådant skrivit för deras skull.
V. 12. (e) Icke brukat) Se, Apostelen skonar så fast svagheten på andra, att han haver fördrag, allt det han såsom en Apostel makt till haver, och där han de andra Apostlarnas exempel till haver.
V. 18. (f) Vad är då min lön?) S. Paulus vill icke berömma sig av sitt predikande: ty dess var han skyldig; utan att han förgäves predikade utan lön, det håller han för en besynnerlig lön och berömmelse.
V. 26. (g) Icke såsom ovisst) Såsom enom kamplöpare, den bort avsides löper, felar om målet; och en fäktare, som hugger i vädret fåfängt. Så går det ock med allom som vilja göra goda gärningar utan trona: ty de äro ovisse huru de därmed stå för Gudi. Därföre är sådant allt fellöpande, felhugg, och felverk.
* 2. Mos. 13: 21. 4. Mos. 9: 18. 5. Mos. 1: 33. Ps. 105: 39. * 2. Mos. 14: 22. Jos. 4: 23. Ps. 78: 13, 14.
* 2. Mos. 16: 14. Ps. 105: 40.
* 2. Mos. 17: 6. 4. Mos. 20: 10. cap. 21: 16. Ps. 78: 15. * Esa. 43: 20.
* 4. Mos. 26: 65.
* 4. Mos. 11: 4, 33. Ps. 78: 30. Ps. 106: 14.
* 2. Mos. 32: 6.
* 4. Mos. 25: 1, 9. Ps. 106: 28.
* 2. Mos. 17: 2. Ps. 78: 18, 56. Ps. 95: 9. Ps. 106: 14. * 4. Mos. 21: 6.
* 2. Mos. 16: 2. Ps. 106: 25. * 4. Mos. 14: 2, 29, 36.
* Rom. 15: 4. 1. Cor. 9: 10.
* Rom. 11: 20.
* 2. Cor. 1: 7.
* 2. Cor. 6: 17. 1. Joh. 5: 21.
* Matth. 26: 26.
* Rom. 12: 5. 1. Cor. 12: 27.
* 3. Mos. 2: 3. cap. 7: 14. 1. Cor. 9: 13.
* 1. Cor. 8: 4.
* 3. Mos. 17: 7. 5. Mos. 32: 17. Ps. 106: 37.
* 2. Cor. 6: 15.
* 5. Mos. 32: 21.
* 1. Cor. 6: 12.
* Rom. 15: 2. 1. Cor. 13: 5. Phil. 2: 4.
* 2. Mos. 19: 5. Ps. 24: 1. Ps. 50: 10, 12.
* Luc. 10: 7.
* 1. Cor. 8: 10, 11.
* Rom. 14: 16.
* Rom. 14: 6. 1. Tim. 4: 4.
* Col. 3: 17.
* Rom. 14: 13.
* Rom. 15: 2. 1. Cor. 9: 19, 22.
V. 3. (a) Alle enahanda mat ätit) Icke enahanda med oss, utan de sig emellan: ty medan Christus ännu intet var kommen i köttet, hade de honom, eller hans lekamen och blod allenast figurliga i deras Sacramente: men vi have honom väsentliga i vår Sacramente, sedan han är människa vorden. Därföre är det någor åtskillnad emellan deras Sacramente och vår.
(b) Andelig) Man kallas andelig mat, och vattnet utu hälleberget andelig dryck, både därföre, att de över naturen voro givne, och för den andeliga märkelsen, att de betydde Christum det himmelska brödet, och det levande vattnet, rc.
V. 12. (c) Att han icke faller) Därföre förakte ingen den andra, huru stark eller huru svag han är: ty han vet icke huru länge det varar med honom.
V. 16. (d) Bryte) Det är: skifte och utdele; efter det Ebreiska sättet till att tala; såsom man se kan, Esa. 58: 7. Bryt dem hungroga ditt bröd; det är: utdela, antingen hel bröd, eller stycker.
V. 17. (e) Det är ett bröd, rc. Och (e) Av det ena brödet) Ett bröd kallar han icke därföre, att alle åto av ett bröd, vad materien tillkom, så att det var allt uti ett bröd bakat: ty det hade varit allt förstort, om Paulus i Philippis, och de i Corintho skulle således alle ätit av ett bröd, som här står: utan det kallas ett, vad bruket tillkom: efter det allt var välsignat till ett andeligit bruk. Så äta ock de av ett bröd, som i Nattvarden taga var sitt litet bröd, oblat, eller klenät: ty det är allt till ett bruk consecrerat: även såsom de döpas alle med ett dop; jämväl de som på åtskilliga rum med åtskillig slags vatten döpas.
V. 21. (f) I kunnen icke) Nämliga, med rätto och med ett gott samvet: eljes kunde de väl; men sig till liten fromma.
V. 26, 28. (g) Är HERRANS) Christus är en HERRE, och fri; sammalunda ock alle Christne i allting.
V. 29. (h) Låta döma) Han må döma mig; men mitt samvet skall däröver odömt och ofångat bliva, ändock jag väjer undan, honom till vilja.
* 1. Cor. 4: 16. Eph. 5: 1. Phil. 3: 17. 1. Thess. 1: 6. 2. Thess. 3: 9.
* Eph. 5: 23. * Joh. 14: 28. 1. Cor. 3: 23. cap. 15: 27, 28.
* 4. Mos. 5: 18. 5. Mos. 22: 5.
* 1. Mos. 1: 26, 27. cap. 5: 1. cap. 9: 6.
* 1. Mos. 2: 18, 21.
* 1. Mos. 24: 65.
* 1. Cor. 1: 10, 11, 12.
* Matth. 18: 7. Luc. 17: 1. Ap. G. 20: 30. * Luc. 2: 35. 1. Joh. 2: 19.
* Matth. 26: 26. Marc. 14: 22. Luc. 22: 19.
* Ap. G. 1: 11.
* 2. Cor. 13: 5.
* Ps. 32: 5.
* Ebr. 12: 5, 10.
V. 3. (a) Gud är Christi huvud) Nämliga, vad mandomen tillkommer, efter vilken han är mindre än Fadren: och i det han haver sänt och satt oss honom till en medlare och översta Präst.
V. 7. (b) Mansens ära) I det hon ödmjukar sig för mannen, och håller honom för sin herra och huvud.
V. 10. (c) Det är: duken eller huvudklädet, det här kallas makt, till att teckena, att hon är under mansens våld, 1. Mos. 3: 16.
(d) För Änglarnas skull) Vilke äro tillstädes i Guds Församling, och se antingen det går skickeliga eller annars till.
V. 19. (e) Måste vara) Nämliga för djävulens och världenes ondskos skull, som icke avlåta till att uppväcka sådana parti.
V. 27. (f) Han bliver saker på HERRANS lekamen.) och V. 29. (f) Icke åtskiljandes HERRANS lekamen) Märk ock härutav, att i Nattvarden måste icke allenast utdelas och anammas bröd och vin, som beteckna HERRANS lekamen och blod; utan ock själva HERRANS lekamen och blod. Ty eljes kunde en obotfärdig och otrogen icke bliva saker däruppå. August. säger: De bapt. contra Donatist. lib. 5. cap. 8. Indigne quis sumens Dominicum Sacramentum, non efficit ut quia ipse malus est, malum sit: aut quia non ad salutem accipit, nihil acceperit. Corpus enim Domini, & sanguis Domini nihilominus erat etiam illis quibus dicebat Apostolus: qui manducat indigne, judicium sibi manducat.
V. 28. (g) Pröve) Det är: var och en se till, huru han tror uti denna Nattvarden, vad och var till han det undfår.
V. 29. (h) Icke åtskiljandes) Det är, att han icke aktar Christi lekamen mer än som en annan mat.
V. 30. (i) Månge sova) Det är: dö sin kos.
V. 34. (k) Det andra vill jag skicka) Härav följer icke att den hel. Skrift är ofullkomlig; utan allenast detta, att några oskick kunde än varit hos de Corinther i deras Kyrkoceremonier; vilka han icke hölt nödigt att rätta i detta brev.
* 1. Cor. 6: 11. Eph. 2: 11, 12. 1. Thess. 1: 9.
* Marc. 9: 39. * 2. Cor. 3: 5.
* Rom. 12: 6. Ebr. 2: 4. 1. Pet. 4: 10. * Eph. 4: 4.
* Rom. 12: 7, 8. Eph. 4: 11.
* Col. 1: 28.
* Marc. 16: 18. Luc. 10: 9. Jac. 5: 14, 15.
* Ap. G. 6: 8. * cap. 8: 11. * cap. 2: 4. cap. 10: 46. * 1. Cor. 14: 27.
* Rom. 12: 3. 1. Cor. 7: 7. 2. Cor. 10: 13. Eph. 4: 7.
* Rom. 12: 4, 5. Eph. 4: 16.
* Rom. 6: 4, 5. * Eph. 2: 14, 15. Col. 3: 11. * Gal. 3: 28. * Joh. 6: 63.
* Rom. 12: 5. Eph. 1: 23. cap. 5: 23, 30. Col. 1: 24.
* Eph. 4: 11.
* 1. Cor. 14: 1.
V. 2. (a) Voren Hedningar) Det är: då I voren Hedningar, vissten I intet säga, varken av Christo, eller av dem Hel Anda. Men nu skolen I veta Andans gåvor; utan vilken ingen känner Christum, utan snarare talar illa om honom.
V. 4. (b) Gåvorna äro mångahanda) Uti allom Christnom är en ande, vishet, förstånd, tro, kraft, etc. Men öva och bevisa allt sådant emot andra, är icke vars mans; utan de tala om vishet, som lära känna Gud; och de tala om förstånd, som lära om utvärtes väsende, och Christelig frihet. De bevisa trona, som uppenbarliga bekänna henne med ord och gärningar, såsom de Martyrer gjorde: de åtskilja andar, som pröva Prophetier och läror.
V. 6. (c) Som allt verkar i allom) Gud verkar icke synd och ondsko i någon: ty här talas allenast om goda gåvor.
V. 11. (d) Såsom honom täckes) Här av ser man, att den Hel. Ande är icke någor skapad gåva, eller rörelse i människomen; utan en självständig person i Gudomen, som sådana gåvor utskiftar, och delar ibland människorna, efter som honom täckes.
V. 13. (e) Druckit) Vi dricke enahanda Sacrament, att vi ock enahanda Anda undfå skole, likasom vi undfå enahanda dop, att vi en kropp vara skole.
* Matth. 7: 22. * cap. 17: 20. cap. 21: 21. Marc. 11: 23. Luc. 17: 6. 1. Cor. 12: 8, 9.
* 1. Pet. 4: 8.
* 1. Cor. 10: 24. Phil. 2: 4, 21.
* Ps. 10: 3. Ps. 15: 4. Ps. 49: 19. * 2. Joh. v. 4.
* Ords. 10: 12.
* Phil. 3: 12.
* 2. Cor. 5: 7. * cap. 3: 18. 1. Joh. 3: 2. * 1. Cor. 8: 3. Phil. 3: 12.
V. 2. (a) Och hade alla tro) Ändock allena tron gör människona rättfärdiga, såsom S. Paulus allestäds säger: likväl, där icke kärleken medföljer, där är visserliga icke den rätta tron, det hon än järtecken gjorde. Ty man skall veta, att tron är treggehanda; en historisk tro, en saliggörande tro, och en undergörande tro. Om denna tredje talar Paulus här, som man av hennes beskrivelse se kan. Denna och den historiska tron kan en människa väl hava, och ändå bliva fördömd, Matth. 7: 22.
V. 3. (b) Brinna) Nämliga för Evangelii bekännelses skull.
V. 5. (c) Skickar sig icke ohöveliga) Som de stickne, sturske, och otålige huvuden göra.
V. 8. (d) Avfaller aldrig) Eller låter icke av att göra väl, evad man gör väl eller illa emot honom; utan håller fast uppå att göra väl.
V. 9. (e) Endels) Ändock vi genom trona havom och vetom allting, vad Gud är, och vad han giver oss, så mycket som till vår salighet är av nöden: så är dock sådana vårt förstånd icke fullkomligit räknandes, till den tillstundande klarhet.
V. 11. (f) Då jag var ett barn) Med dessa ord förklarar han det han sade tillförene, i den 10. v.
V. 13. (g) Men nu bliver tron, rc. Nämliga den historiska och saliggörande tron skall bliva i Guds församling, sedan prophetier, tungomål, och den undergörande tron återvända, som skett är.
(h) Störst) Kärleken gör icke människona rättfärdiga; utan tron, Rom. 3: 28. Dock efter tron och hoppet hava deras handel när Gud, och allenast undfå gott, och måste där till återvända: men kärleken handlar med vår nästa; alltid gör gott, och därtill medbliver evinnerliga: därföre sägs han vara störst, det är: vidare, kraftigare, och varaktigare.
* 1. Cor. 12: 31.
* Ap. G. 2: 4. cap. 10: 46.
* Eph. 5: 19. Col. 3: 16.
* Ps. 131: 2. Matth. 11: 25. cap. 18: 3. Eph. 4: 14. Ebr. 5: 12. 1. Pet. 2: 2.
* Esa. 28: 11, 12.
* Zach. 8: 23.
* 1. Cor. 12: 8, 9, 10.
* 1. Thess. 5: 20.
* 1. Cor. 11: 16.
* 1. Mos. 3: 16. 1. Cor. 11: 3. Eph. 5: 22. Col. 3: 18. 1. Pet. 3: 1.
* 1. Tim. 2: 11, 12.
* 2. Cor. 10: 7. 1. Joh. 4: 6.
V. 1. (a) Propheteren.) och V. 2. (b) Talar med tungomål) Tala med tungomål, är läsa och sjunga Psalmer och Propheter i Församlingene, och icke utlägga dem efter, ändock läsaren själv förstår det han läs. Prophetera är, att undfå sinnet av Gudi, och kunna givat androm. utlägga eller uttyda är, att giva sinnet androm före. Så menar nu S. Paulus, att tala med tungomål förbättrar intet Församlingena: men prophetera och utlägga, förbättrar Församlingena.
V. 6. (c) Utan jag talar med eder antingen med uppenbarelse, rc.) Det är: med mindre jag antingen förkunnar eder något det Gud mig haver uppenbarat:
(d) Eller med kunskap) Det är: jag gåve eder något förståndigt råd, i de saker man måste göra eller låta.
(e) Eller med prophetia) Det är: eller jag uttydde något i Skriften för eder.
(f) Eller med läro) Det är: eller jag underviste eder i trones artiklar.
V. 14. (g) Mitt sinne är utan frukt) Därföre att ingen förstår mitt sinne eller mening, och ingen bättras därav.
V. 15. (h) Med sinnet) Med sinnet tala, är så mycket som utlägga, och förklara sinnet enom androm: men tala i andanom är, då man förstår själv sinnet, och utlägger icke efter sig.
V. 19. (i) Med mitt sinne) Det är: uttyda sinnet med predikan.
V. 22. (k) För ett tecken.) Det är: genom mångahanda tungomål varda de ochristne omvände till trona, såsom genom annor tecken och under: men genom prophetering varda de Christtrogne förbättrade och styrkte såsom genom ett tecken, där de sina tro på pröva, och förfara att hon är rätt.
V. 24. (l) Alle propheteraden) Icke tillika, utan var efter annan.
V. 29. (m) Två eller tre) Icke tillika, utan den ena först, den andre sedan.
(n) De andre döme där om) Här ser man att en Lärare vad namn eller grad han må hava, icke haver sådana makt till att uttyda Skriften, att ingen må rannsaka därom: utan hans uttydning är andras dom undergiven, att de må pröva, om hon kommer överens med trone.
V. 32. (o) Underdånige) Somlige mena att då de hava förstånd och Andans gåvor, skola de ingom vika eller giva sviga, av vilko parti och tvedräkt plägar komma. Men S. Paulus säger här, att de skola och måga väl vika, efter Andans gåvor stå i deras makt, till att icke bruka dem emot endräkten: så att de icke behöva säga, att Anden tvingar och driver dem. Av detta hela Capitlet märk, att det är icke lovligit, utan ett stort missbruk, sjunga, bedja, mässa, eller predika på främmande tungomål, där inge eller få äro som det förstå. Och tvärtom, att det är lovligit ju något bruka främmande tungomål, där någre äro som det förstå, allenast det språket mest brukas, som meste parten kunna, och allt sker till förbättring.
* Gal. 1: 11.
* Rom. 1: 16. 1. Cor. 1: 21. * Gal. 3: 4.
* Gal. 1: 12. * Ps. 22: 16, 17. Esa. 53: 5. Dan. 9: 24. Zach. 13: 7. 1. Cor. 5: 7.
* Esa. 53: 9. * Ps. 16: 10. * Ose 6: 2. Jon. 2: 1. Matth. 12: 40.
* Marc. 16: 14. Luc. 24: 34. Joh. 20: 19. Ap. G. 10: 41.
* Luc. 24: 50.
* Ap. G. 9: 3, 17. cap. 22: 17. cap. 23: 11. 1. Cor. 9: 1. 2. Cor. 12: 2.
* Eph. 3: 7, 8. * Ap. G. 8: 3. cap. 9: 1. cap. 22: 4. cap. 26: 9. Gal. 1: 13. 1. Tim. 1: 13.
* Rom. 15: 18, 19. * 2. Cor. 11: 23. cap. 12: 11.
* Ap. G. 2: 24, 32.
* Ap. G. 26: 23. Col. 1: 18. 1. Pet. 1: 3. Uppenb. 1: 5.
* 1. Mos. 2: 17. cap. 3: 6. Rom. 5: 12. * cap. 6: 23.
* 1. Thess. 4: 15, 16, 17.
* 1. Cor. 2: 6.
* Eph. 1: 20. Col. 3: 1. * Ps. 110: 1. Ap. G. 2: 34. Ebr. 1: 13. cap. 10: 13.
* Ps. 8: 7. Eph. 1: 22. Ebr. 2: 8. * Matth. 28: 18. * Ps. 110: 2.
* 1. Cor. 3: 23. cap. 11: 3.
* Rom. 8: 36.
* 1. Cor. 4: 9. 2. Cor. 4: 10, 11. cap. 11: 23.
* Esa. 22: 13. cap. 56: 12. Vish. 2: 6.
* Rom. 13: 11. Eph. 5: 14.
* Hes. 37: 3.
* Joh. 12: 24.
* Phil. 3: 20, 21.
* 1. Mos. 2: 7. * Rom. 5: 14.
* Luc. 1: 78. Joh. 3: 13, 31.
* 1. Mos. 5: 3. * Rom. 8: 29. 2. Cor. 3: 18. cap. 4: 11. Phil. 3: 21. 1. Joh. 3: 2.
* 1. Cor. 6: 13.
* 1. Thess. 4: 15, 16, 17.
* Matth. 24: 31.
* 2. Cor. 5: 4.
* Esa. 25: 8. Ose. 13: 14. Ebr. 2: 14.
* Rom. 4: 15. cap. 5: 13. cap. 7: 5, 13.
* Joh. 16: 33. 1. Joh. 5: 5.
V. 3. (a) Efter Skrifterna) Ty efter förnuftet, utan den helga Skrift, är det en dårskap, tro eller säga sådant vara skett.
V. 6. (b) Bröder) Nämliga i trone.
V. 24. (c) Då han överantvardar Gudi Riket) Det är: då han præsenterar sinom Fader sin Christeliga Församling, att hon nu icke mer av honom, såsom av en Legat, under kors och anfäktning, genom ordet och Sacramenten skall regeras: utan på ett annat sätt, av Gud den helga Trefaldighet själv, i allsomstörsta fröjd och härlighet hållen bliva.
V. 28. (d) Så varder ock då Sonen själv undergiven) Nämliga efter mandomen, på vilkens vägna han detta riket såsom ett län av sinom Fader bekommet hade. Basil. Mag. lib. 4. cont. Eunom. Si secundum Deitatem filjus patri subjicitur; ab initio sanè subjectus erat, ex quo & Deus erat. Si verò non subjectus erat, sed postea subjicietur; secundum humanitatem velut pro nobis, & non secundum Deitatem pro se ipso subjicietur.
V. 29. (e) Låta sig döpa över de döda) Till att styrka uppståndelsen, läto de Christne döpa sig över de dödas grifter, och gåvo därmed förstå, att rätt de samme uppstå skulle.
V. 33. (f) Ont snack) Det är: ont sällskap, där ofta ganska förargelig ord falla emot trona, och fördärva god samvet.
V. 44. (g) Naturligit, andeligit) Naturlig lekamen är den där äter, dricker, sover, växer till och av, uppföder barn, rc. Andelig lekamen är, den sådant intet betorv, och är dock likväl en sann lekamen, levandes av andanom.
V. 50. (h) Kött och blod, rc.) Det är: människan såsom hon nu är fördärvad, och besmittad genom synden, kan intet bliva delaktig av den himmelska härligheten; utan hon bliver förvandlad, och rengjord ifrå synden.
V. 54. (i) Uppsvulgen) Det är: döden ligger under, och haver ingen makt mer; men livet haver överhanden, och säger: Det är vunnet; var äst du död?
* Ap. G. 11: 29. Rom. 12: 13. cap. 15: 26. 2. Cor. 8: 4. cap. 9: 1, 2, 12. Gal. 2: 10.
* Ap. G. 19: 21. 2. Cor. 1: 16.
* 2. Cor. 1: 15.
* Ap. G. 18: 21. 1. Cor. 4: 19. Jac. 4: 15.
* 2. Cor. 2: 12. Col. 4: 3.
* Rom. 16: 21. 1. Cor. 4: 17. Phil. 2: 19, 22.
* 1. Tim. 4: 12.
* Eph. 6: 10. Col. 1: 11.
* 1. Cor. 1: 16.
* Phil. 2: 29. Ebr. 13: 17. * 1. Tim. 5: 17.
* 1. Thess. 5: 12.
* Ap. G. 18: 2. Rom. 16: 3.
* Rom. 16: 16. 2. Cor. 13: 12. 1. Thess. 5: 26. 1. Pet. 5: 14.
* Col. 4: 18. 2. Thess. 3: 17.
* Rom. 16: 24.
Skriven av Philippis genom Stephanam, och Fortunatum, och Achaicum, och Timotheum.
V. 9. (a) En stor och kraftig dörr) Det äro månge som gärna höra och anamma Evangelium: så att där är såsom en dörr eller en port öppen, där i Jerusalem näppliga ett fönster eller en springa öppen var.
V. 22. (b) Anathema) Bann på Svensko, Anathema på Grekesko, Maharam på Ebreisko, är allt ett: men Moth heter döden. Så vill nu Paulus säga: Den Christum icke haver kär, han vare förbannad till döden. Se 3. Mos. 27: 28, 29.