SVENSKA KJV BIBELN
SAKARJA, KAPITEL 14
1 Jerusalems förgörare,
blir förintade. 4 Kristus ankomst och hans rikes nådegåvor. 12 Jerusalems
fienders plåga. 16 Återstoden skall vända sig till Herren. 20 Och deras byte
skall vara heligt.
Sak 14:1 SE, HERRENS dag kommer, och ditt byte skall
delas mitt ibland dig.
Sak 14:2 För jag skall samla alla nationer till
strid mot Jerusalem; och staden skall intas, och husen plundras, och kvinnorna
skändas; och halva staden skall gå i fångenskap, men resten av folket skall
inte avskäras från staden.
Sak 14:3 Då skall HERREN dra ut, och strida mot
dessa nationer, som när han stred på stridens dag.
Sak 14:4 ¶ Och på den dagen skall hans fötter stå på
Olivberget, som ligger framför Jerusalem österut, och Olivberget skall
rämna mitt itu från öster till väster, och där skall uppstå en mycket
stor dal; och halva berget skall flyttas norrut, och den andra halvan
mot söder.
Sak 14:5 Och ni skall fly till bergsdalen; ty dalen
mellan bergen skall nå ända till Asal: ja, ni skall fly, som ni flydde för
jordbävningen på Ussias Judas kungs tid: och HERREN min Gud skall komma, och
alla heliga med dig.*
[*Notering: ”Som ni
flydde för jordbävningen på Ussias tid”. Hänvisar till en historisk
jordbävning som nämns i Amos 1:1. Detta ger en jämförelse för att beskriva den
panik och flykt som kommer att inträffa.]
Sak 14:6 Och det skall ske på den dagen, att
ljuset inte skall vara klart, inte heller mörkt:
Sak 14:7 Men det skall vara en dag som är känd av HERREN,
varken dag, eller natt: och det skall ske, att vid aftontid skall det
vara ljus.
Sak 14:8 Och det skall ske på den dagen, att
levande vatten skall gå ut från Jerusalem; hälften mot det östra havet, och
hälften mot det västra havet: det skall ske både på sommaren och på vintern.
Sak 14:9 Och HERREN skall vara kung över hela jorden:
på den dagen skall det vara en HERRE, och hans namn ett.
Sak 14:10 Hela landet skall förvandlas till en slätt
från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem: men Jerusalem skall höjas upp, och
förbli bebott på hennes plats, från Benjamins port till platsen för den första
porten, till hörnporten, och från Hananeels torn till kungens vinpressar.*
[*Notering: Geba låg i
norra Juda (Josua 21:17) och Rimmon i södra Juda (Josua 15:32, 19:7) – ”Benjamins
port”.Se Jer. 20:2, 37:13, 38:7. – ”Hananeels torn”.Ett
känt landmärke i Jerusalems mur, nämnt även i Nehemja 3:1 och Jeremia 31:38.]
Sak 14:11 Och människor skall bo där, och det
skall inte längre finnas någon total förstörelse; utan Jerusalem skall vara
säkert bebott.
Sak 14:12 ¶ Och detta skall vara plågan som HERREN skall
slå alla de folk med som har kämpat mot Jerusalem; Deras kött skall förtvina
medan de står på sina fötter, deras ögon skall förtvina i sina hålor, och deras
tunga skall förtvina i deras mun.
Sak 14:13 Och det skall ske på den dagen att en stor
förvirring från HERREN skall vara bland dem; och de skall var och en gripa tag
i sin nästas hand, och hans hand skall resa sig mot sin nästas hand.
Sak 14:14 Och även Juda skall strida i Jerusalem, och
rikedomarna från alla hednafolk runt omkring skall samlas, guld, och silver,
och kläder, i stor överflöd.
Sak 14:15 Och likadan skall plågan vara för hästen,
mulåsnan, kamelen, och åsnan, och av alla de djur som skall finnas i dessa tält,
som denna plåga.*
[*Notering: Plågan som
beskrivs här är densamma som tidigare nämnts i samband med människor (Sakarja
14:12). Den drabbar nu även djuren och förstärker den totala omfattningen av
domen. Se också 2 Mosebok 9:6, där boskapen i Egypten drabbas av en plåga under
Moses tid. – ”Av alla de djur som skall finnas i dessa tält”. 1 Mosebok
13:12, där tält ofta representerar bosättningar eller samhällen.]
Sak 14:16 ¶ Och det skall ske, att var och en
som är kvar av alla de nationer som kom mot Jerusalem skall årligen gå upp för
att tillbe Kungen, HERREN Sebaot, och för att hålla lövhyddefesten.*
[*Notering: KJV, ”The Feast of
Tabernacles” på sv. ”Lövhyddefesten”
(Sukkot) är en Judisk högtid som firar Guds omsorg under Israels tid i vildmarken
och Guds närvaro bland sitt folk. Versen beskriver en framtida tid av fred och
tillbedjan där de som överlever Guds dom samlas årligen i Jerusalem för att
tillbe Herren och fira lövhyddohögtiden.]
Sak 14:17 Och det skall vara, att den som inte kommer
upp av alla jordens familjer till Jerusalem för att tillbe Kungen, HERREN
Sebaot, ja, över dem skall inget regn falla.*
[*Notering: Versen
beskriver hur nationer som vägrar att lyda Kungen, som är Herren Jesus Kristus
i Jerusalem, kommer att möta konsekvenser i form av torka, vilket representerar
Guds dom. Den betonar lydnadens betydelse och visar att Guds rike omfattar hela
världen. (Regn som Guds välsignelse: 5 Mosebok 11:13-17, 28:12 – Torka som
Guds straff: 1 Kungaboken 17:1 (Elias profetia om torka), Jeremia 14:1-6).]
Sak 14:18 Och om Egyptens familj inte går upp, och
inte kommer, som inte har regn, skall det vara den plåga, med vilken HERREN
skall slå de hedningar som inte kommer upp för att hålla lövhyddefesten.*
[*Notering: Egyptens
särskilda omnämnande indikerar på en historisk kontext där Egypten ofta
symboliserar motstånd mot Gud och Egypten utgör också en bild världen. Se också
Jesaja 60:12, där det sägs att varje nation som vägrar tjäna Herren ska förgås.]
Sak 14:19 Detta skall vara Egyptens straff, och
straffet för alla nationer som inte går upp för att hålla lövhyddefesten.
Sak 14:20 ¶ På den dagen skall det stå på hästarnas
bjällror, HELIGHET TILL HERREN; och grytorna i HERRENS hus skall vara som
skålarna framför altaret.
Sak 14:21 Ja, varje gryta i Jerusalem och i Juda
skall vara helgad åt HERREN Sebaot: och alla de som offrar skall komma och ta
av dem, och koka däri: och på den dagen skall det inte mer finnas någon Kanaané
i HERRENS Sebaots hus.*
[*Notering: Versen
beskriver en framtid, under tusenårsriket, där hela samhället är genomsyrat av
helighet inför Gud och vardagliga handlingar som matlagning är lika heliga som tempelritualer.
Det är en vision av en renad gemenskap där allt är avskilt för Guds ära, och
där ingen orenhet eller ogudaktighet finns i hans närhet. – Kanaanéerna
var kända för sin avgudadyrkan, särskilt dyrkan av Baal och Astarte (Astarte eller Ashtoreth
var en fruktbarhets- och kärleksgudinna), och deras religion inkluderade ofta
omoraliska och våldsamma ritualer. Detta gjorde dem till en andlig och moralisk
kontrast till Israels folk, som kallades att dyrka den ende sanne Guden. –
Kanaanéerna var ättlingar till Kanaan, som var son till Ham och sonson till Noa
(1 Mosebok 10:6). Kanaan var det område som Gud lovade till Abraham och hans
ättlingar som det utlovade landet (1 Mosebok 12:7). Noa förbannade Kanaan efter
att Ham vanärade honom (1 Mosebok 9:25–27). – Kanaan sträckte sig från
Medelhavet i väster till Jordanfloden i öster och från Libanon i norr till
Negevöknen i söder. Det omfattade många stadsstater och folkgrupper, såsom Hivéer,
Jebuséer och Amoréer (5 Mosebok 7:1).]