SVENSKA KJV BIBELN

MARKUS, KAPITEL 1

1. Johannes Döparens uppdrag. 9. Jesus blir döpt. 12. Han frestas. 14. Han predikar. 16. Han kallar Petrus, Andreas, Jakob och Johannes. 23. Han helar en person som hade en djävul, 29. Och Petrus svärmor, 32. Och många sjuka personer, 41. Och renar en spetälsk.

Mar 1:1 BÖRJAN på evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son;

Mar 1:2 Såsom det är skrivet i profeterna, Se, jag sänder min budbärare inför ditt ansikte, som skall bereda din väg framför dig.

Mar 1:3 Rösten av en som ropar i vildmarken, Bered ni Herrens väg, gör hans stigar raka.

Mar 1:4 Johannes döpte i vildmarken, och predikade omvändelsens dop till syndernas eftergivelse. *

Mar 1:5 Och hela Judas land och Jerusalem gick ut till honom, och lät sig alla döpas av honom i Jordanfloden, bekännande sina synder.

Mar 1:6 Och Johannes var klädd i kamelhår, och hade en bälte av skinn runt sin höft; och han åt gräshoppor och vildhonung;

Mar 1:7 Och predikade, och sade, Efter mig kommer en som är mäktigare än jag, vars skosnören jag inte är värdig att böja mig ner och knyta upp.

Mar 1:8 Jag har förvisso döpt er med vatten: men han skall döpa er med den Helige Ande.

Mar 1:9 Och det hände sig på den tiden, att Jesus kom från Nasaret i Galiléen, och lät sig döpas av Johannes i Jordan.

Mar 1:10 Och när han steg upp ur vattnet, såg han att himmelen öppnades, och Anden som en duva sänkte sig över honom:

Mar 1:11 Och en röst kom från himmelen, och sade, Du är min älskade Son, i vilken jag har behag.

Mar 1:12 Och genast drev Anden honom ut i vildmarken.

Mar 1:13 Och han var där i vildmarken i fyrtio dagar, och frestades av Satan; och han var bland vilda djur; men änglarna betjänade honom.

Mar 1:14 Sedan Johannes hade satts i fängelse, kom Jesus till Galiléen, och predikade evangelium om Guds rike,

Mar 1:15 Och sade, Tiden är fullbordad, och Guds rike är nära: omvänd er, och tro på evangeliet.

Mar 1:16 När han vandrade vid Galileiska sjön, såg han Simon och hans broder Andreas kasta ut ett nät i havet: ty de var fiskare.

Mar 1:17 Och Jesus sade till dem, Kom ni efter mig, så skall jag göra er till människofiskare.

Mar 1:18 Och genast lämnade de sina nät, och följde honom.

Mar 1:19 Och när han hade gått en bit därifrån, fick han se Jakob son till Sebedeus, och hans broder Johannes, som också var i skeppet och höll på att laga sina nät.

Mar 1:20 Och genast kallade han dem till sig: och de lämnade sin fader Sebedeus i skeppet med sina lejda tjänare, och följde efter honom.

Mar 1:21 Och de kom in till Kapernaum; och på sabbatsdagen gick han genast in i synagogan, och undervisade.

Mar 1:22 Och de häpnade över hans doktrin: ty han undervisade dem som en som hade auktoritet, och inte som de skriftlärda.

Mar 1:23 Och i deras synagoga fanns en man som hade en oren ande; och han ropade,

Mar 1:24 Och sade, Låt oss vara; vad har vi med dig att göra, du Jesus av Nasaret, har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, den Helige av Gud.

Mar 1:25 Och då tillrättavisade Jesus honom, och sade, Tig, och gå ut ur honom.

Mar 1:26 Och när den orena anden hade honom att krampa, samt ropat med hög röst, kom han ut ur honom.

Mar 1:27 Och alla häpnade, i den mån att de ställde frågor sinsemellan, och sade, Vad är detta? vad är detta för en ny doktrin? ty med auktoritet befaller han till och med de orena andarna, och de lyda honom.

Mar 1:28 Och genast spred sig hans rykte över hela Galileen.

Mar 1:29 Och genast, när de hade gått ut ur synagogan, gick de in i Simons och Andreas hus, tillsammans med Jakob och Johannes.

Mar 1:30 Men Simons hustrus moder låg sjuk i feber, och strax därefter berättade de för honom om henne.

Mar 1:31 Och han kom fram och tog henne vid handen, och lyfte upp henne; och genast lämnade febern henne, och hon började då betjäna dem.

Mar 1:32 Och på kvällen, när solen gick ned, förde de till honom alla sjuka, och alla som var besatta med djävlar.

Mar 1:33 Och hela staden samlades vid dörren.

Mar 1:34 Och han helade många som var sjuka med olika sjukdomar, och kastade ut många djävlar; och han lät inte djävlarna tala, ty de kände honom.

Mar 1:35 Och på morgonen, när han hade stigit upp långt innan det dagades, gick han ut, och begav sig till en avskild plats, och bad där.

Mar 1:36 Och Simon och de som var med honom följde efter honom.

Mar 1:37 När de hade funnit honom, sade de till honom, Alla människor söker dig.

Mar 1:38 Och han sade till dem, Låt oss gå in i de närmaste städerna, så att jag kan predika även där: ty det var därför som jag gick ut.

Mar 1:39 Och han predikade i deras synagogor i hela Galileen, och kastade ut djävlar.

Mar 1:40 Och då kom en spetälsk man till honom, och bad honom, och föll på knä för honom, och sade till honom, Om du vill, kan du göra mig ren.

Mar 1:41 Och Jesus, som var uppfylld av medlidande, räckte ut sin hand, och rörde vid honom, och sade till honom, Jag vill; bli du ren.

Mar 1:42 Och så snart han hade talat, gick spetälskan genast bort från honom, och han blev ren.

Mar 1:43 Och han gav honom en sträng uppmaning, och skickade genast iväg honom;

Mar 1:44 Och han sade till honom, Se till att du inte säger något till någon: utan gå din väg, visa dig för prästen, och offra till din rening det som Mose har befallt, till ett vittnesbörd för dem.

Mar 1:45 Men han gick ut, och började ivrigt offentliggöra detta, och sprida ut budskapet, i den mån att Jesus inte längre offentligt kunde gå in i staden, utan befann sig ute på öde platser: och de kom till honom från alla håll.

SVENSKA KJV BIBELN

MARKUS, KAPITEL 2

1. Kristus helar en som lider av förlamning. 14. Han kallar Matteus från tullbåset. 15. Han äter med Publikaner, och syndare. 18. Han försvarar sina lärjungar för att de inte fastar. 23. Och för att de plockar ax på Sabbatsdagen.

Mar 2:1 OCH åter gick han in i Kapernaum, efter några dagar; och det ryktades att han var i huset.

Mar 2:2 Och genast samlades många, i den mån att det inte fanns plats att ta emot dem, nej, inte ens vid dörren: och han predikade ordet för dem.

Mar 2:3 Och de kom till honom, och de förde med sig en som var sjuk av förlamning, som hade burits av fyra.

Mar 2:4 Och när de inte kunde komma fram till honom på grund av trängseln, så avtäckte de taket där han befann sig: och när de hade brutit upp det, släppte de ner bädden vari den som var sjuk av förlamningen låg.

Mar 2:5 När Jesus såg deras tro, sade han till den som var sjuk av förlamning, Min son, Dina synder vare dig förlåtna.

Mar 2:6 Men några av de skriftlärda satt där, och resonerande i sina hjärtan,

Mar 2:7 Varför talar denne man så hädiskt? vem kan förlåta synder utom Gud?

Mar 2:8 Och genast då Jesus nu i sin ande märkte att de resonerade så sinsemellan, sade han till dem, Varför resonerar ni så i era hjärtan?

Mar 2:9 Är det lättare att säga till de sjuka av förlamning, Dina synder vare dig förlåtna; eller att säga, Stå upp, tag din bädd, och gå?

Mar 2:10 Men för att ni skall veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, (sade han till den som var sjuk av förlamning,)

Mar 2:11 Jag säger till dig, Stå upp, ta din bädd, och gå in i ditt hus.

Mar 2:12 Och genast stod han upp, tog upp bädden, och gick ut inför dem alla; i den mån att de alla häpnade, och prisade Gud, och sade, Vi har aldrig sett något sådant.

Mar 2:13 Och han gick åter ut vid havet; och hela folket sökte sig till honom, och han undervisade dem.

Mar 2:14 Medan han gick förbi, fick han se Levi, son till Alfeus sitta vid tullens mottagning, och han sade till honom, Följ mig. Och han stod upp och följde honom.

Mar 2:15 Och det hände sig, att, då Jesus satt till bords i hans hus, satt också många publikaner och syndare tillsammans med Jesus och hans lärjungar: ty de var många, och de följde honom. *

Mar 2:16 Och när de skriftlärda och Fariséerna såg honom äta med publikaner och syndare, sade de till hans lärjungar, Hur kan han äta och dricka med publikaner och syndare?

Mar 2:17 När Jesus hörde detta, sade han till dem, De som är hela behöver ingen läkare, utan de som är sjuka: Jag har inte kommit för att kalla de rättfärdiga, utan syndarna till omvändelse.

Mar 2:18 Och Johannes och Fariséernas lärjungar fastade: och de kom och sade till honom, Varför fastar Johannes och Fariséernas lärjungar, men dina lärjungar fastar inte?

Mar 2:19 Och Jesus sade till dem, Kan brudkammarens barn fasta, medan brudgummen är med dem? Så länge brudgummen är med dem, kan de inte fasta.

Mar 2:20 Men dagar skola komma, då brudgummen skall ryckas bort från dem, och då skall de fasta på den tiden.

Mar 2:21 Ingen man lägger ett nytt tygstycke på ett gammalt klädesplagg: ty det som läggs in för att fylla ut det tar bort det från det gamla, så att det blir ännu mer trasigt.

Mar 2:22 Inte heller fyller män nytt vin i gamla flaskor: annars går flaskorna sönder, och vinet spills ut, och flaskorna förgås; utan det nya vinet måste sättas i nya flaskor.

Mar 2:23 Och det hände sig, att han på sabbatsdagen gick genom sädesfälten; och hans lärjungar började, medan de gick, att plocka axen.

Mar 2:24 Då sade Fariséerna till honom, Se, varför gör de på sabbaten något som inte är tillåtet?

Mar 2:25 Och han sade till dem, Har ni aldrig läst vad David gjorde, när han var i behov, och var hungrig, han själv, och de som var med honom?

Mar 2:26 Hur han gick in i Guds hus under översteprästen Abjatars tid, och åt skådebröden, som det inte är tillåtet att äta utom för prästerna, och gav också till dem som var med honom?

Mar 2:27 Och han sade till dem, Sabbaten är till för människan, inte människan för sabbaten:

Mar 2:28 Därför är Människosonen Herre också över sabbaten.

SVENSKA KJV BIBELN

MARKUS, KAPITEL 3

1. Kristus helar den förtvinade handen, 10. och många andra sjukdomar: 11. Han förebrår de orena andarna: 13. Väljer sina tolv Apostlar: 22. Bevisar att det är hädelse att driva ut djävlar genom Beelsebub: 31. Och visar vilka som är hans broder, syster och moder.

Mar 3:1 OCH han gick åter in i synagogan; och där fanns en man som hade en förtvinad hand.

Mar 3:2 Och de iakttog honom, för att se om han skulle hela honom på sabbatsdagen; för att de skulle kunna anklaga honom.

Mar 3:3 Och han sade till mannen som hade den förtvinade handen, Stå upp.

Mar 3:4 Och han sade till dem, Är det tillåtet att på sabbaten göra gott, eller ont? att rädda liv eller att döda? Men de höll tyst.

Mar 3:5 Och när han med vrede såg på dem runt omkring, för att han var bedrövad över deras hårda hjärtan, sade han till mannen, Räck ut din hand. Och han sträckte ut den: och hans hand blev hel som den andra.

Mar 3:6 Och då gick Fariséerna ut, och rådslog genast med Herodianerna mot honom, hur de skulle kunna förgöra honom.

Mar 3:7 Men Jesus drog sig tillbaka med sina lärjungar till havet: och en stor folkskara människor från Galileen följde honom, och från Judéen,

Mar 3:8 Och från Jerusalem, och från Iduméen, och från andra sidan Jordan; och från Tyrus och Sidon, kom en stor skara människor till honom, när de hörde vilka stora ting han hade gjort.

Mar 3:9 Och han sade till sina lärjungar, att ett litet skepp skulle vänta på honom på grund av den stora folkmassan, för att de inte skulle tränga sig på honom.

Mar 3:10 Ty han hade helat många; i den mån att de pressade sig mot honom, för att de skulle bliva rörda av honom, alla de som hade plågor.

Mar 3:11 Och de orena andar, när de fick se honom, föll de ned inför honom, och ropade, och sade, Du är Guds Son.

Mar 3:12 Och han befallde dem strängt att de inte skulle göra honom känd.

Mar 3:13 Och han gick upp på ett berg, och kallade på dem som han ville: och de kom till honom.

Mar 3:14 Och han ordinerade tolv, för att de skulle vara med honom, och för att han skulle sända ut dem för att predika,

Mar 3:15 Och att ha makt att bota sjukdomar, och kasta ut djävlar:

Mar 3:16 Och Simon fick tillnamnet Petrus;

Mar 3:17 Och Jakob son till Sebedeus, och Johannes som är broder till Jakob, han gav dem tillnamnet Boanerges, vilket betyder, Åskans söner:

Mar 3:18 Och Andreas, och Filippus, och Bartolomeus, och Matteus, och Tomas, och Jakob son till Alfeus, och Taddeus, och Kanaaniten Simon,

Mar 3:19 Och Judas Iskariot, som också förrådde honom: och de gick in i ett hus.

Mar 3:20 Och folket kom åter samman, så att de inte ens kunde äta bröd.

Mar 3:21 När hans vänner hörde detta, gick de ut för att ta hand om honom: ty de sade, Han är överväldigad.

Mar 3:22 Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade, Han har Beelzebub, och genom djävlarnas prins kastar han ut djävlar.

Mar 3:23 Då kallade han dem till sig, och sade till dem i liknelser, Hur kan Satan kasta ut Satan?

Mar 3:24 Och om ett rike är delat mot sig självt, kan det riket inte bestå.

Mar 3:25 Och om ett hus är delat mot sig självt, kan det huset inte bestå.

Mar 3:26 Och om Satan reser sig mot sig själv, och bliver delad, kan han inte bestå, utan har sitt slut.

Mar 3:27 Ingen kan gå in i en stark mans hus, och plundra hans ägodelar, om han inte först binder den starke mannen; och sedan plundrar hans hus.

Mar 3:28 Sannerligen säger jag till er, Alla synder skall bliva förlåtna för sönerna av människor, och alla hädelser varhelst de hädas:

Mar 3:29 Men han som skall häda mot den Helige Ande får aldrig förlåtelse, utan är i fara för evig fördömelse:

Mar 3:30 Ty de sade, Han har en oren ande.

Mar 3:31 ¶ Då kom hans bröder och hans moder, och, de stod utanför, och sände bud till honom, och kallade på honom.

Mar 3:32 Och då satt folket runt omkring honom, och sade till honom, Se, din moder och dina bröder är ute och letar efter dig.

Mar 3:33 Och han svarade dem, och sade, Vem är min moder, eller mina bröder?

Mar 3:34 Och han såg sig omkring på dem som satt runt omkring honom, och sade, Se min moder och mina bröder!

Mar 3:35 Ty var och en som skall göra Guds vilja, han är min broder, och min syster och min moder.

SVENSKA KJV BIBELN

MARKUS, KAPITEL 4

1. Liknelsen om såningsmannen 14. och dess betydelse. 21. Vi måste dela med oss av vår kunskaps ljus till andra. 26. Liknelsen om fröet som växer i hemlighet 30. och om senapskornet. 35. Kristus stillar stormen på Havet.

Mar 4:1 OCH han började åter att undervisa vid havet: och en stor folkskara människor samlades till honom, så att han klev ombord på ett skepp, och satt i den ute på havet; och hela folkskaran befann sig vid havet på stranden.

Mar 4:2 Och han lärde dem många ting genom liknelser, och sade till dem i sin lära,

Mar 4:3 Lyssna; Se, en såddare har gått ut för att så:

Mar 4:4 Och det hände sig, att när han sådde, föll en del av det som han sådde på vägen, och luftens fåglar kom och åt upp det.

Mar 4:5 Och en del föll på stenig mark, där den inte hade mycket jord; och genast sköt den upp, men eftersom den inte hade djup jord:

Mar 4:6 När solen gick upp, brändes den; och eftersom den inte hade någon rot, torkade den bort.

Mar 4:7 En del föll bland törnen, och törnena växte upp, och kvävde den, så att den inte gav någon frukt.

Mar 4:8 Andra föll på god jord, och gav frukt som växte upp och blev större; och gav trettiofalt, somliga sextiofalt, och somliga hundrafalt.

Mar 4:9 Och han sade till dem, Han som har öron att höra, han må höra.

Mar 4:10 Och när han var ensam, frågade de tolv som stod runt omkring honom om liknelsen.

Mar 4:11 Och han sade till dem, Det är er givet att känna till Guds rikes mysterium: men för dem som står utanför, sker allt detta i liknelser:

Mar 4:12 Så att de må se, och inte uppfatta; att de må höra, och inte förstå; för att de inte vid något tillfälle skulle bli konverterade, och deras synder skulle bli dem förlåtna.

Mar 4:13 Och han sade till dem, Känner ni inte till denna liknelse? och hur skall ni då kunna känna till alla liknelser?

Mar 4:14 ¶ Såningsmannen sår ordet.

Mar 4:15 Och dessa är de vid sidan av vägen, där ordet har såtts; men när de hava hört det, kommer Satan genast, och tar bort det ord som har såtts i deras hjärtan.

Mar 4:16 Och dessa är likaså de som sås på stenig mark; som, när de har hört ordet, omedelbart tar emot det med glädje;

Mar 4:17 Men de har ingen rot i sig själva, och så uthärdar de bara för en tid; sedan, när lidande eller förföljelse uppstår för ordets skull, anstötas de omedelbart.

Mar 4:18 Och de som sås bland törnen; är de som hör ordet,

Mar 4:19 Och denna världens bekymmer, och rikedomens bedräglighet, och de andra tingens lustar som tränger in, och kväver ordet, så att det blir ofruktbart.

Mar 4:20 Och dessa är de som sås på god jord; de som höra ordet, och ta emot det, och bär fram frukt, somliga trettiofalt, somliga sextiofalt, och somliga hundrafalt.

Mar 4:21 Och han sade till dem, Är det meningen att ett ljus som tas med för att ställas under en skäppa, eller under en bädd? och inte för att ställas på en ljusstake?

Mar 4:22 Ty det finns ingenting som är dolt, och som inte skall bli manifesterat; inte heller förblev något hemligt, som inte skall komma ut.

Mar 4:23 Om någon man har öron att höra med, må han höra.

Mar 4:24 Och han sade till dem, Ge akt på vad ni hör: med vilken måttstock ni mäter, det skall mätas åt er: och till er som hör skall mer bliva givet.

Mar 4:25 Ty han som har, åt honom skall det bliva givet: och han som inte har, från honom skall det tas även det han har.

Mar 4:26 ¶ Och han sade, Så är Guds rike, som om en man kastar ut säd i jorden;

Mar 4:27 Och som sover, och stiger upp natt och dag, och fröet skjuter upp och växer upp, utan att han vet hur.

Mar 4:28 Ty jorden bär frukt av sig själv; först bladet, sedan axet, och därefter den mogna grödan i axet.

Mar 4:29 Men när frukten har kommit fram, sätter han genast in lien, ty skörden är kommen.

Mar 4:30 ¶ Och han sade, Vartill skall vi likna Guds rike? eller med vad skall vi jämföra det?

Mar 4:31 Det är som ett senapskorn, som, när det sås i jorden, är mindre än alla de frön som finns i jorden:

Mar 4:32 Men när den sås, växer den upp, och blir större än alla örter, och skjuter ut stora grenar; så att luftens fåglar kan slå sig ned i dess skugga.

Mar 4:33 Och med många sådana liknelser talade han ordet till dem, allteftersom de kunde höra det.

Mar 4:34 Men utan en liknelse talade han inte till dem; och när de var ensamma, förklarade han alla ting för sina lärjungar.

Mar 4:35 Samma dag, när det var afton, sade han till dem, Låt oss bege oss över till andra sidan.

Mar 4:36 Och när de hade sänt iväg folkskaran, tog de med honom i skeppet som han var. Och med honom var också andra små skepp.

Mar 4:37 Och då uppstod det en kraftig storm, och vågorna slog mot skeppet, så att den nu blev översvämmad.

Mar 4:38 Och han låg i den bakre delen av skeppet, och sov på en kudde: och de väckte honom, och sade till honom, Mästare, bryr du dig inte om att vi förgås?

Mar 4:39 Och han stod upp, och gav vindarna en tillsägelse, och sade till havet, Lugna dig, var stilla. Och vinden upphörde, och det blev alldeles stilla.

Mar 4:40 Och han sade till dem, Varför är ni så rädda, och hur kommer det sig att ni inte har någon tro?

Mar 4:41 Och de fruktade mycket, och sade till varandra, Vad är detta för en människa, att till och med vinden och havet lyder honom?

SVENSKA KJV BIBELN

MARKUS, KAPITEL 5

1. Kristus befriar den besatte från Legionen av djävlar,. 13. De går in i svinen. 25. Han helar kvinnan med blodsutgjutning. 35. och uppväcker Jairus dotter från döden.

Mar 5:1 OCH de kom över till andra sidan havet, in till Gadaréernas land.

Mar 5:2 Och när han kom ut ur skeppet, genast mötte honom ut ur gravarna en man med en oren ande,

Mar 5:3 Han bodde bland gravarna; och ingen man kunde binda honom, nej, inte ens med kedjor:

Mar 5:4 Eftersom han ofta hade varit bunden med fotbojor och kedjor, men han hade själv ryckt sönder kedjorna, och fotbojorna blevo krossade i bitar: inte heller kunde någon man tygla honom.

Mar 5:5 Och alltid, natt och dag, var han i bergen, och i gravarna, gråtande, och skar sig själv med stenar.

Mar 5:6 Men när han fick se Jesus i fjärran, sprang han och tillbad honom,

Mar 5:7 Och ropade med hög röst, och sade, Vad har jag med dig att göra, Jesus, du Son till den högste Guden? Jag besvärjer dig vid Gud, att du inte skall plåga mig.

Mar 5:8 Ty han sade till honom, Kom ut ur mannen, du orena ande.

Mar 5:9 Och han frågade honom, Vad är ditt namn? Och han svarade, och sade, Mitt namn är Legion: ty vi äro många.

Mar 5:10 Och han bad honom enträget att han icke skulle skicka iväg dem ut ur landet.

Mar 5:11 Nu fanns det i närheten av bergen en stor hjord med svin som åt.

Mar 5:12 Och alla djävlarna bönföll honom och sade: Sänd oss in i svinen, så att vi kan träda in i dem.

Mar 5:13 Och Jesus gav dem genast sin tillåtelse. Och de orena andarna gingo ut och trädde in i svinen; och hjorden störtade våldsamt nedför en brant ner i havet (de voro omkring två tusen;) och kvävdes i havet.

Mar 5:14 Och de som hade gett svinen mat flydde, och berättade det i staden, och på landet. Och de gick ut för att se vad som hade skett.

Mar 5:15 Och de kom till Jesus, och närde såg honom, som var besatt av djävulen, och hade legionen, sitta, och vara klädd, och vid sina sinnens fulla bruk, blev de rädda.

Mar 5:16 Och de som hade sett det berättade för dem hur det hade gått för honom som var besatt av djävulen, och även angående svinen.

Mar 5:17 Och de började be honom att lämna deras ytterland. *

Mar 5:18 Och när han hade kommit in i skeppet, bad han som hade varit besatt av djävulen att han skulle få vara med honom.

Mar 5:19 Men Jesus lät honom inte göra det, utan sade till honom, Gå hem till dina vänner, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort för dig, och huru han har förbarmat sig över dig.

Mar 5:20 Och han gick därifrån, och började i Dekapolis förtälja hur stora ting Jesus hade gjort för honom: och alla människor förundrades.

Mar 5:21 När Jesus åter hade passerat med skepp över till andra sidan, samlades mycket folk kring honom: och han var nära havet.

Mar 5:22 Och, se, då kom en av synagogans föreståndare dit, vid namn Jairus; och när han såg honom, föll han ned för hans fötter,

Mar 5:23 Och han bad honom storligen, och sade, Min lilla dotter ligger i dödsnöd: Jag ber dig, kom och lägg dina händer på henne, så att hon blir helad; och hon skall leva.

Mar 5:24 Och Jesus gick med honom; och mycket folk följde honom, och trängde sig på honom.

Mar 5:25 Och en viss kvinna som hade haft blodsutgjutning i tolv år,

Mar 5:26 Hon hade genomgått mycket av många läkare, och hade förbrukat allt vad hon ägde, men blev inte bättre, utan blev snarare sämre,

Mar 5:27 När hon hade hört om Jesus, kom hon genom trängseln bakifrån, och rörde vid hans klädesplagg.

Mar 5:28 Ty hon sade, Om jag bara får röra vid hans kläder, så blir jag frisk.

Mar 5:29 Och genast torkade hennes blodflöde ut; och hon kände i sin kropp att hon var helad från denna plåga.

Mar 5:30 Då förstod Jesus, genast att kraften hade gått ut ur honom, och vände sig om i trängseln, och sade, Vem har rört vid mina kläder?

Mar 5:31 Då sade hans lärjungar till honom, Du ser hur folkskaran tränger sig på dig, och du säger, Vem har rört vid mig?

Mar 5:32 Och han såg sig omkring för att få se henne som hade gjort detta.

Mar 5:33 Men kvinnan som visste vad som hade skett i henne, kom och föll ner inför honom, och berättade hela sanningen för honom med fruktan och bävan.

Mar 5:34 Och han sade till henne, Dotter, din tro har gjort dig frisk; gå i frid, och var helad från din plåga.

Mar 5:35 Medan han ännu talade, kom där vissa från synagogföreståndarens hus som sade, Din dotter är död: varför besvärar du Mästaren ytterligare?

Mar 5:36 När Jesus hörde vad som hade sagts, sade han till föreståndaren för synagogan, Var inte rädd, utan tro.

Mar 5:37 Och han tillät ingen annan följa honom, utom Petrus, och Jakob, och Johannes som är broder till Jakob.

Mar 5:38 När han kom till synagogans föreståndares hus, fick han se tumultet, och dem som grät och klagade mycket.

Mar 5:39 Och när han kom in, sade han till dem, Varför väsnas ni, och gråter? flickan är inte död, utan hon sover.

Mar 5:40 Och de skrattade åt honom. Men när han hade drivit ut dem alla, tog han flickans fader och moder, och dem som voro med honom, och gick in där flickan låg.

Mar 5:41 Och han tog jungfrun vid handen, och sade till henne, Talita kumi; vilket betyder, Jungfru, jag säger till dig: Stå upp.

Mar 5:42 Och flickan stod genast upp, och gick, ty hon var tolv år gammal. Och de förvånades med stor förundran.

Mar 5:43 Och han bjöd dem strängt att ingen skulle få veta det; och kommenterade dem att något skulle givas åt henne att äta.

SVENSKA KJV BIBELN

MARKUS, KAPITEL 6

1. Kristus är föraktad av sina landsmän. 7. Han ger de tolv makt över orena andar. 14. Olika åsikter om Kristus. 18. Johannes Döparen halshuggs, 29. och begravs. 30. Apostlarna återvänder från sin predikan. 34. Miraklet med fem bröd och två fiskar. 45. Kristus går på Havet: 53. Och helar alla som rör vid honom.

Mar 6:1 OCH han gick därifrån, och kom till sitt eget land; och hans lärjungar följde honom.

Mar 6:2 När sabbatsdagen hade kommit, började han undervisa i synagogan: och många som hörde honom förundrade sig, och sade, Varifrån har denne man fått dessa ting? och vad är det för vishet som har givits honom, att till och med sådana mäktiga verk är utförda av hans händer?

Mar 6:3 Är denne inte snickaren, Marias son, broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och är inte hans systrar här hos oss? Och de anstöttes på honom.

Mar 6:4 Men Jesus sade till dem, En profet är inte utan ära, utom i sitt eget land, och bland sina släktingar, och i sitt eget hus.

Mar 6:5 Och han kunde inte göra något mäktigt verk där, utom att han lade sina händer på några få sjuka människor, och helade dem.

Mar 6:6 Och han förundrades över deras otrohet. Och han gick runt i byarna, och undervisade.

Mar 6:7 ¶ Och han kallade till sig de tolv, och började sända ut dem två och två; och gav dem makt över orena andar;

Mar 6:8 Och han befallde dem att de inte skulle ta med sig något annat än en stav; ingen matväska, inget bröd, och inga pengar i sin pengapåse:

Mar 6:9 Men var skodda med sandaler; och ni får inte ta på er två rockar.

Mar 6:10 Och han sade till dem, På vilken plats ni än går in i ett hus, så stannar ni där tills ni lämnar den platsen.

Mar 6:11 Och den som inte tar emot er, och inte heller hör er, när ni går därifrån, skall ni skaka av stoftet under era fötter, till ett vittnesbörd mot dem. Sannerligen säger jag till er, På domens dag skall Sodom och Gomorra få det bättre än den staden.

Mar 6:12 Och de gick ut, och predikade att människorna skulle omvända sig.

Mar 6:13 Och de kastade ut många djävlar, och smorde många som var sjuka med olja, och helade dem.

Mar 6:14 När kung Herodes hörde talas om honom; (ty hans namn hade blivit känt:) och han sade, Johannes Döparen har uppstått från de döda, och därför visar sig i honom mäktiga verk.

Mar 6:15 Andra sade, Det är Elia. Och andra sade, Det är en profet, eller en av profeterna.

Mar 6:16 Men när Herodes hörde detta, sade han, Det är Johannes, som jag har halshuggit: han har uppstått från de döda.

Mar 6:17 Ty Herodes hade själv sänt ut och gripit Johannes, och låtit fängsla honom för Herodias skull, sin broder Filippos hustru: eftersom han hade gift sig med henne.

Mar 6:18 Johannes hade nämligen sagt till Herodes, Det är icke tillåtet för dig att hava din broders hustru.

Mar 6:19 Herodias bråkade med honom, och ville döda honom; men kunde inte göra det:

Mar 6:20 Ty Herodes fruktade Johannes, eftersom han visste att han var en rättfärdig och helig man, och han iakttog honom; och när han hörde honom, gjorde han många ting, och hörde honom gladeligen.

Mar 6:21 Och när en lämplig dag kom, höll Herodes på sin födelsedag en festmåltid för sina herrar, och befälhavarna, och för de främsta i Galiléen;

Mar 6:22 Och när dotter till nämnda Herodias kom in, och dansade, och gladde Herodes och dem som satt hos honom, sade kungen till flickan, Be mig om vad du vill, så skall jag ge dig det.

Mar 6:23 Och han svor henne en ed, Vad du än ber mig om, skall jag giva dig det, till hälften av mitt rike.

Mar 6:24 Då gick hon ut, och sade till sin moder, Vad skall jag be om? Hon svarade, Johannes döparens huvud.

Mar 6:25 Och då kom hon genast in till kungen, och bad, och sade, Jag vill att du nu och här skall giva mig Johannes döparens huvud på ett fat.

Mar 6:26 Och kungen blev mycket ledsen; men för sin eds skull, och för deras skull som satt hos honom, ville han inte avvisa henne.

Mar 6:27 Och genast sände kungen en bödel, och befallde honom att hämta hans huvud: och han gick och halshögg honom i fängelset,

Mar 6:28 Och han tog fram hans huvud på ett fat, och gav det åt flickan: och flickan gav det åt sin moder.

Mar 6:29 När hans lärjungar hörde detta, kom de och tog hans döda kropp, och lade den i en grav.

Mar 6:30 Och apostlarna församlade sig till Jesus, och berättade allt för honom, både vad de hade gjort, och vad de hade lärt.

Mar 6:31 Och han sade till dem, Gå ut på en öde plats, och vila en stund: ty många kom och gick, och de hade inte ens tid att äta.

Mar 6:32 Och de begav sig enskilt med ett skepp till en öde plats.

Mar 6:33 Och folket såg dem gå bort, kände många igen honom, och sprang dit till fots från alla städer, och kom fram före dem, och samlades till honom.

Mar 6:34 Och Jesus, när han kom ut, fick han se mycket folk, och blev rörd av medlidande med dem, eftersom de var som får utan herde: och han började undervisa dem om många saker.

Mar 6:35 Och när dagen hade gått mot sitt slut, trädde hans lärjungar fram till honom, och sade, Detta är en öde plats, och nu är det redan sent:

Mar 6:36 Skicka iväg dem, att de må gå till landsbygden omkring, och in till byarna, och köpa sig bröd: ty de har ingenting att äta.

Mar 6:37 Han svarade och sade till dem, Ge ni dem att äta. Och de sade till honom, Skall vi gå och köpa bröd för tvåhundra penningar, och ge dem att äta?

Mar 6:38 Han sade till dem, Hur många bröd har ni? gå och se efter. Och när de nu visste det, sade de, Fem, och två fiskar.

Mar 6:39 Och han befallde dem att få alla att sätta sig ner i grupper på det gröna gräset.

Mar 6:40 Och de satte sig ned i led, i hundratal, och i femtiotal.

Mar 6:41 Och när han hade tagit de fem bröden och de två fiskarna, såg han upp mot himmelen, och välsignade, och bröt bröden, och gav dem åt sina lärjungar för att de skulle ställa dem inför dem; och de två fiskarna delade han bland dem alla.

Mar 6:42 Och de åt alla, och blev mätta.

Mar 6:43 Och de tog upp tolv korgar, fulla av bröd och fiskbitar

Mar 6:44 Och de som åt av bröden var omkring fem tusen män.

Mar 6:45 Och genast uppmanade han sina lärjungar att stiga ombord på skeppet, och gå över till andra sidan till Betsaida, medan han sände bort folket.

Mar 6:46 När han hade sänt bort dem, gick han upp på ett berg för att bedja.

Mar 6:47 När det blev kväll, låg skeppet mitt ute på havet, och han var ensam på land.

Mar 6:48 Och han såg dem anstränga sig för att ro; ty vinden var emot dem: och vid fjärde vakten på natten kom han till dem, gående på havet, och han skulle ha gått förbi dem.

Mar 6:49 Men när de såg honom gå på havet, trodde de att det var en ande, och de ropade:

Mar 6:50 Ty de såg honom, alla och blev upprörda. Han talade genast med dem och sade till dem, Var vid gott mod: det är jag; var inte rädda.

Mar 6:51 Och han gick upp till dem i skeppet; och vinden upphörde: och de blev mycket förvånade, och förundrade sig själva.

Mar 6:52 Ty de tänkte inte på miraklet med bröden: utan deras hjärta var förhärdat.

Mar 6:53 När de sedan hade passerat över, kom de in i Gennesarets land, och drev in till stranden.

Mar 6:54 Och när de hade stigit av skeppet, genast kände de igen honom,

Mar 6:55 Och de sprang genom hela trakten runt omkring, och började bära omkring de sjuka på bäddar, där de hörde att han var.

Mar 6:56 Och varhelst han kom in, i byar, städer, eller på landsbygden, lade de sjuka på gatorna, och bad honom att de skulle få röra vid honom, om det så bara var vid fållen av hans klädesplagg: och så många som rörde vid honom blev friska.

SVENSKA KJV BIBELN

MARKUS, KAPITEL 7

1. Fariséerna finner fel i att lärjungarna äter med otvättade händer. 8. De bryter Guds bud genom människotraditioner. 14. Kött orenar inte människan. 24. Han helar den Syrofeniciska kvinnans dotter från en oren ande, 31. och en som var döv, och stammade i sitt tal.

Mar 7:1 DÅ samlades Fariséerna och några av de skriftlärda, som hade kommit från Jerusalem, till honom.

Mar 7:2 Och när de såg att några av hans lärjungar åt bröd med orena, det vill säga otvättade, händer, då klandrade de honom.

Mar 7:3 Ty Fariséerna och alla Judar äter inte, om de inte tvår sina händer ofta, utan håller fast vid de äldres tradition.

Mar 7:4 Och när de kommer från marknaden, får de inte äta, utan att tvätta sig. Och många andra saker, som de har fått lära sig att hålla, såsom att tvätta bägare, och skålar, och kopparkärl, och bord.

Mar 7:5 Då frågade Fariséerna och de skriftlärda honom, Varför vandrar dina lärjungar inte enligt de äldstes tradition, utan äter bröd med otvättade händer?

Mar 7:6 Då svarade han och sade till dem, Det är väl vad Esaias har profeterat om eder, hycklare, så som det står skrivet, Detta folk hedrar mig med sina läppar, men deras hjärta är långt ifrån mig. *

Mar 7:7 Men de dyrkar mig förgäves, ty de lär ut doktriner som är människobud.

Mar 7:8 Ni har ju åsidosatt Guds bud och håller er till människornas traditioner, såsom att tvätta skålar och bägare: och många andra liknande saker som ni gör.

Mar 7:9 Då sade han till dem, Mycket väl förkastar ni Guds bud, för att ni må hålla er egen tradition.

Mar 7:10 Ty Mose har sagt, Hedra din fader och din moder; och, Vem som än förbannar sin fader eller sin moder, han skall i döden dö:

Mar 7:11 Men ni säger, Om en man skall säga till sin fader eller moder, Det är Korban, det vill säga, en gåva, det som du kunde ha fått nytta av från mig, han skall vara fri. *

Mar 7:12 Och ni tillåter honom inte längre att göra något för sin fader eller sin moder;

Mar 7:13 Ni gör ordet av Gud om intet genom era traditioner, som ni har överlämnat, och många sådana liknande ting gör ni.

Mar 7:14 Och när han hade kallat allt folket till sig, sade han till dem, Hör på mig, var och en av er, och förstå:

Mar 7:15 Det finns ingenting som kommer in i en man, och som kan orena honom: men det som kommer ut ur honom, är det som orenar honom.

Mar 7:16 Om någon har öron för att höra, må han höra.

Mar 7:17 När han nu hade gått in i huset från folket, frågade hans lärjungar honom om liknelsen.

Mar 7:18 Och han sade till dem, Är det så att ni också är oförstående? Förstår ni inte, att vad som än kommer in i mannen utifrån, så kan det inte besudla honom;

Mar 7:19 Eftersom den inte kommer in i hans hjärta, utan i hans mage, och går ut i avträdet, och renar allt kött?

Mar 7:20 Och han sade, Det som kommer ut ur människan, är det som orenar människan.

Mar 7:21 Ty inifrån, ur människornas hjärtan, kommer onda tankar, äktenskapsbrott, otukt, mord,

Mar 7:22 Stölder, girighet, ondska, bedrägeri, lösaktighet, avund, hädelse, stolthet, dårskap:

Mar 7:23 Allt detta onda kommer inifrån, och besudlar människan.

Mar 7:24 ¶ Och därifrån stod han upp, och begav sig till gränsen mellan Tyrus och Sidon, och gick in i ett hus, och ville att ingen skulle få veta det: men han kunde inte gömma sig.

Mar 7:25 När en viss kvinna, vars unga dotter hade en oren ande, hörde talas om honom, kom hon och föll ned för hans fötter:

Mar 7:26 Kvinnan var av Grekisk och Syriskfenicisk härkomst, och hon bad honom att han skulle driva ut djävulen ur hennes dotter.

Mar 7:27 Men Jesus sade till henne, Låt barnen först bli mätta: ty det är inte rätt att ta barnens bröd, och kasta det åt hundarna.

Mar 7:28 Hon svarade och sade till honom, Ja, Herre: men hundarna under bordet äter av barnens smulor.

Mar 7:29 Och han sade till henne, För detta ords skull gå din väg; djävulen har gått ut ur din dotter.

Mar 7:30 När hon kom hem till sitt hus, fann hon att djävulen hade gått ut och att hennes dotter låg på bädden.

Mar 7:31 ¶ Och sedan han åter, lämnade Tyrus och Sidons ytterland, kom han till havet av Galiléen, genom mitten av Dekapolis ytterland. *

Mar 7:32 Och de förde till honom en döv och talhandikappad man, och de bad honom lägga sin hand på honom.

Mar 7:33 Och han tog honom åt sidan från folket, och satte sina fingrar i hans öron, och spottade, och rörde vid hans tunga;

Mar 7:34 Och när han såg upp mot himmelen, suckade han, och sade till honom, Effata, det vill säga, Öppna dig.

Mar 7:35 Och strax öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och han talade klart och tydligt.

Mar 7:36 Och han befallde dem att de inte skulle berätta det för någon: men ju mer han befallde dem, desto mer offentliggjorde de det;

Mar 7:37 Och de förundrade sig, och sade, Han har gjort allting väl: han gör både döva hörande, och stumma talande.

SVENSKA KJV BIBELN

MARKUS, KAPITEL 8

1. Kristus föder folket på ett mirakulöst sätt. 10. Han vägrar att ge ett tecken till Fariséerna. 14. Han varnar sina lärjungar att akta sig för Fariséernas och för Herodes' surdeg. 22. Han giver en blind man synen tillbaka. 27. Han erkänner att han är Kristus, som skulle lida och uppstå igen: 34. och uppmanar till tålamod vid förföljelse för bekännelsen av Evangeliet.

Mar 8:1 I de dagarna var folkskaran mycket stor, och hade ingenting att äta, men Jesus kallade sina lärjungar till sig,och sade till dem,

Mar 8:2 Jag förbarmar mig över folket, eftersom de nu har varit hos mig i tre dagar, och inte har något att äta:

Mar 8:3 Och om jag låter dem fasta i sina egna hus, så kommer de att svimma på vägen: eftersom många av dem har kommit långväga ifrån.

Mar 8:4 Då svarade hans lärjungar honom, Varifrån kan någon mätta dessa människor med bröd här i vildmarken?

Mar 8:5 Och han frågade dem, Hur många bröd har ni? De svarade, Sju.

Mar 8:6 Och han befallde folket att sätta sig ned på marken: sedan tog han de sju bröden, och tackade, och bröt dem, och gav dem åt sina lärjungar, för att de skulle ställa dem fram inför folket; och de ställde fram dem inför folket.

Mar 8:7 Och de hade några småfiskar: och han välsignade dem, och kommenderade att de skulle ställa fram dem.

Mar 8:8 Och de åt och blev mätta: och av det som blev kvar av den delade födan tog de upp sju korgar.

Mar 8:9 Och de som hade ätit utgjorde omkring fyra tusen personer: och han skickade iväg dem.

Mar 8:10 ¶ Och han steg genast ombord på ett skepp med sina lärjungar, och kom till trakten av Dalmanuta.

Mar 8:11 Och Fariséerna kom fram, och började tvista med honom, i det att de frestade honom, och begärde av honom ett tecken från himmelen.

Mar 8:12 Och han suckade djupt i sin ande, och sade, Varför söker detta släkte efter ett tecken? sannerligen säger jag till er, Det skall inte ges något tecken till denna generation.

Mar 8:13 Och han lämnade dem, och gick åter ombord på skeppet och begav sig till andra sidan.

Mar 8:14 ¶ Nu hade lärjungarna glömt att ta med sig bröd, och de hade inte heller mer än ett bröd med sig i skeppet.

Mar 8:15 Och han gav dem en uppmaning, och sade, Se upp, akta er för Fariséernas surdeg, och för Herodes surdeg.

Mar 8:16 Och de tänkte inbördes, och sade, Det är för att vi inte har något bröd.

Mar 8:17 När Jesus fick veta detta, sade han till dem, Varför resonerar ni, eftersom ni inte har något bröd? uppfattar ni det ännu inte, och förstår ni det inte heller? har ni ännu era hjärtan förhärdade?

Mar 8:18 Ni har ögon, och ser ni inte? och ni har öron, och hör ni inte? och kommer ni inte ihåg?

Mar 8:19 När jag bröt de fem bröden bland fem tusen, hur många korgar fulla med brödbitar tog ni då upp? De svarade honom, Tolv.

Mar 8:20 Och när de sju av de fyra tusen blev upptagna, hur många korgar fulla med brödbitar tog ni då upp? Och de svarade, Sju.

Mar 8:21 Och han sade till dem, Hur kan det komma sig att ni icke förstår?

Mar 8:22 ¶ Och när han kom till Betsaida; förde de en blind man till honom, och bad honom att röra vid honom.

Mar 8:23 Då tog han den blinde mannen vid handen, och förde honom ut ur staden; och när han hade spottat på hans ögon, och lagt händerna på honom, frågade han honom om han såg något.

Mar 8:24 Och han såg upp, och sade, Jag ser endast människor såsom träd, som vandrar.

Mar 8:25 Därefter lade han åter händerna på hans ögon, och lät honom se upp: då blev han återställd, och kunde se alla människor klart och tydligt.

Mar 8:26 Och han lät honom gå hem till sitt hus, och sade, Gå inte in i staden, och säg det inte heller till någon i staden.

Mar 8:27 Och Jesus gick ut, med sina lärjungar till byarna i Cesarea Filippi: och på vägen frågade han sina lärjungar, och sade till dem, Vem säger människorna att jag är?

Mar 8:28 De svarade, Johannes Döparen: men några sade, Elia; och andra, En av profeterna.

Mar 8:29 Och han sade till dem, Men vem säger ni att jag är? Och Petrus svarade och sade till honom, Du äro Kristus.

Mar 8:30 Och han befallde dem att de inte skulle berätta för någon om honom.

Mar 8:31 Och han började undervisa dem, att Människosonen måste lida mycket, och bli förkastad av de äldste, och av översteprästerna, och de skriftlärda, och att dödas, men att han efter tre dagar skulle uppstå igen.

Mar 8:32 Och han talade detta ord öppet. Då tog Petrus honom till sig, och började tillrättavisa honom.

Mar 8:33 Men när han vände sig om och såg på sina lärjungar, tillrättavisade han Petrus, och sade, Håll dig bakom mig, Satan: ty du besinnar inte vad som är av Gud, utan vad som är av människor.

Mar 8:34 ¶ Och när han hade kallat folket till sig och även sina lärjungar, sade han till dem, Var och en som vill följa efter mig, han skall förneka sig själv, och ta sitt kors, och följa mig.

Mar 8:35 Ty var och en som vill rädda sitt liv skall förlora det; men var och en som förlorar sitt liv för min och evangeliets skull, skall rädda det.

Mar 8:36 Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, och förlorar sin egen själ?

Mar 8:37 Eller vad skall en människa ge i utbyte mot sin själ?

Mar 8:38 Var och en som alltså skäms för mig och mina ord i denna otrogna och syndiga generation; för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.

SVENSKA KJV BIBELN

MARKUS, KAPITEL 9

2. Jesus transfigureras. 11. Han instruerar sina lärjungar, om Elias' ankomst: 14. han kastar ut en stum och döv ande: 30. han förutsäger sin död och uppståndelse: 33. han uppmanar sina lärjungar till ödmjukhet: 38. han uppmanar dem, att inte förbjuda dem som inte är emot dem, inte heller att göra anstöt mot någon av de troende.

Mar 9:1 OCH han sade till dem, Sannerligen säger jag er: Några av dem som står här skall icke smaka döden, förrän de har sett Guds rike komma med kraft.

Mar 9:2 ¶ Och efter sex dagar tager Jesus med sig Petrus, och Jakob, och Johannes, och för dem upp på ett högt berg, för sig själva: och han blev förvandlad inför dem.

Mar 9:3 Och hans kläder blev skinande, mycket vita såsom snö; så att ingen valkare på jorden kan göra dem så vita. *

Mar 9:4 Och Elias visade sig för dem tillsammans med Mose: och de talade med Jesus.

Mar 9:5 Och Petrus svarade och sade till Jesus, Mästare, det är gott för oss att vara här: låt oss göra tre tabernakel: en åt dig, en åt Moses, och en åt Elias.

Mar 9:6 Ty han visste icke vad han skulle säga; ty de var mycket förskräckta.

Mar 9:7 Och ett moln kom och överskuggade dem: och en röst kom ur molnet, som sade, Denne är min älskade Son: hören honom.

Mar 9:8 Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de ingen mer, utom Jesus allena med sig.

Mar 9:9 Och när de gick ned från berget, befallde han dem att de icke skulle säga till någon vad de hade sett, förrän Människosonen var uppstånden från de döda.

Mar 9:10 Och de höll fast vid det ordet för sig själva, och frågade varandra vad uppståndelsen från de döda skulle betyda.

Mar 9:11 Och de frågade honom, och sade, Varför säger de skriftlärda att Elias först måste komma?

Mar 9:12 Och han svarade och sade till dem, Elias kommer sannerligen först, och återställer allt; och hur det är skrivet om Människosonen, att han skall lida mycket och bli föraktad.

Mar 9:13 Men jag säger er, Elias har redan kommit, och de har gjort med honom vad de ville, såsom det är skrivet om honom.

Mar 9:14 ¶ Och när han kom till sina lärjungar, såg han en stor skara omkring dem, och de skriftlärda som tvistade med dem.

Mar 9:15 Och genast, när allt folket såg honom, blev de mycket förundrade, och de sprang till honom och hälsade honom.

Mar 9:16 Och han frågade de skriftlärda, Vad tvistar ni med dem om?

Mar 9:17 Och en av skaran svarade och sade, Mästare, jag har fört till dig min son, som har en stum ande;

Mar 9:18 Och varhelst han tager honom, river han honom: och han skummar, och gnisslar med sina tänder, och tynar bort: och jag talade till dina lärjungar att de skulle driva ut honom; men de kunde icke.

Mar 9:19 Han svarade honom, och sade, O du trolösa generation, hur länge skall jag vara hos dig? hur länge skall jag tåla dig? för honom till mig.

Mar 9:20 Och de förde honom till honom: och när han såg honom, ryckte anden genast i honom; och han föll till marken, och vältrade sig skummande.

Mar 9:21 Och han frågade hans fader, Hur länge har detta varit med honom? Och han sade, Från barndomen.

Mar 9:22 Och ofta har den kastat honom både i eld, och i vatten, för att förgöra honom: men om du kan göra något, förbarma dig över oss, och hjälp oss.

Mar 9:23 Jesus sade till honom, Om du kan tro, allt är möjligt för honom som tror.

Mar 9:24 Och genast ropade barnets fader, och sade med tårar, Herre, jag tror; hjälp du min otro.

Mar 9:25 När Jesus såg att folket skyndade till, tillrättavisade han den orena anden, och sade till honom, Du stumme och döve ande, jag befaller dig, far ut ur honom, och gå aldrig mer in i honom. *

Mar 9:26 Och anden skrek, och slet honom svårt, och for ut: och han var såsom död; så att många sade, Han är död.

Mar 9:27 Men Jesus tog honom vid handen, och reste honom upp; och han stod upp.

Mar 9:28 Och när han hade kommit in i huset, frågade hans lärjungar honom enskilt, Varför kunde vi icke driva ut honom? *

Mar 9:29 Och han sade till dem, Detta slag kan icke komma ut genom något annat, än genom bön och fasta. *

Mar 9:30 ¶ Och de gick därifrån, och vandrade genom Galileen; och han ville icke att någon skulle veta det.

Mar 9:31 Ty han undervisade sina lärjungar, och sade till dem, Människosonen blir överlämnad i människors händer, och de skall döda honom; och när han är dödad, skall han uppstå på tredje dagen.

Mar 9:32 Men de förstod icke det ordet, och var rädda att fråga honom.

Mar 9:33 ¶ Och han kom till Kapernaum: och när han var i huset, frågade han dem, Vad var det ni talade om med varandra på vägen?

Mar 9:34 Men de teg: ty på vägen hade de talat med varandra om vem som var den störste.

Mar 9:35 Och han satte sig ned, och kallade de tolv, och sade till dem, Om någon vill vara den förste, skall han vara den siste av alla och allas tjänare.

Mar 9:36 Och han tog ett barn, och ställde det mitt ibland dem: och när han hade tagit det i sina armar, sade han till dem,

Mar 9:37 Var och en som tager emot ett sådant barn i mitt namn, tager emot mig: och var och en som tager emot mig, tager icke emot mig, utan honom som har sänt mig.

Mar 9:38 Och Johannes svarade honom, och sade, Mästare, vi såg en som drev ut djävlar i ditt namn, och han följer icke oss: och vi förbjöd honom, eftersom han icke följer oss.

Mar 9:39 Men Jesus sade, Förbjud honom icke: ty ingen som gör ett kraftgärning i mitt namn, kan snart tala illa om mig. *

Mar 9:40 Ty han som icke är emot oss, han är för oss.

Mar 9:41 Ty var och en som giver er en bägare vatten att dricka i mitt namn, därför att ni tillhör Kristus, sannerligen säger jag er, han skall icke mista sin lön.

Mar 9:42 Och var och en som skall anstöta en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals, och att han kastades i havet.

Mar 9:43 Och om din hand anstöter dig, så hugg av den: det är bättre för dig att gå in i livet lemlästad, än att ha två händer och gå till helvetet, till den eld som aldrig skall släckas:

Mar 9:44 Där deras mask icke dör, och elden icke släcks.

Mar 9:45 Och om din fot anstöter dig, så hugg av den: det är bättre för dig att gå halt in i livet, än att ha två fötter och kastas i helvetet, till den eld som aldrig skall släckas,

Mar 9:46 Där deras mask icke dör, och elden icke släcks.

Mar 9:47 Och om ditt öga anstöter dig, så riv ut det: det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga, än att ha två ögon och kastas i helvetets eld:

Mar 9:48 Där deras mask icke dör, och elden icke släcks.

Mar 9:49 Ty var och en skall saltas med eld, och varje offer skall saltas med salt. *

Mar 9:50 Salt är gott: men om saltet mister sin sälta, varmed skall ni då göra det salt igen? Ha salt i er själva, och ha fred med varandra.

SVENSKA KJV BIBELN

MARKUS, KAPITEL 10

2. Kristus tvistar med Fariséerna, om skilsmässa: 13. Han välsignar de barn som förs till honom: 17. Han ger en rik man råd om hur han kan ärva evigt liv: 23. Han varnar sina lärjungar för rikedomens fara: 28. Han lovar belöningar till dem som överger något för Evangeliet: 32. Han förutsäger sin död, & uppståndelse: 35. Han uppmanar de två ambitiösa kandidaterna att hellre tänka på att lida tillsammans med honom: 46. Och ger Bartimeus synen tillbaka.

Mar 10:1 Och han stod upp därifrån, och kom till Judéens ytterland på andra sidan Jordan: och folket samlades åter omkring honom; och han undervisade dem, som han brukade. *

Mar 10:2 ¶ Fariséerna kom till honom, och frågade honom, Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru? de frestade honom.

Mar 10:3 Han svarade och sade till dem, Vad har Mose befallt er?

Mar 10:4 Och de svarade, Mose har tillåtit oss att skriva en skilsmässohandling, och att skilja sig från henne.

Mar 10:5 Jesus svarade och sade till dem, För att ni är hårda i era hjärtan har han skrivit detta bud till er.

Mar 10:6 Men från början av skapelsen gjorde Gud dem till man och kvinna.

Mar 10:7 Därför skall en man lämna sin fader och sin moder, och hålla sig till sin hustru;

Mar 10:8 Och de två skall vara ett kött: så är de inte längre två, utan ett kött.

Mar 10:9 Vad därför Gud har fogat samman, låt inte människan skilja det åt.

Mar 10:10 Och i huset frågade hans lärjungar honom på nytt om samma sak.

Mar 10:11 Och han sade till dem, Var och en som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan, begår äktenskapsbrott mot henne.

Mar 10:12 Och om en kvinna skiljer sig från sin äkta man, och gifter sig med en annan, då begår hon äktenskapsbrott.

Mar 10:13 ¶ Och de förde små barn till honom, för att han skulle röra vid dem: och hans lärjungar tillrättavisade dem som förde fram dem.

Mar 10:14 Men när Jesus såg det, blev han mycket missnöjd, och sade till dem, Låt de små barnen komma till mig, och förbjuden dem inte: ty för sådana är Guds rike.

Mar 10:15 Sannerligen säger jag till er, Var och en som inte tar emot Guds rike som ett litet barn, han skall inte komma in i det.

Mar 10:16 Och han tog upp dem i sina armar, och lade sina händer på dem, och välsignade dem.

Mar 10:17 ¶ Och när han hade gått ut på vägen, kom en springande man, och föll på knä för honom, och frågade honom, Gode Mästare, vad skall jag göra att jag må ärva evigt liv?

Mar 10:18 Jesus sade till honom, Varför kallar du mig god? Det finns ingen god utom en, nämligen, Gud.

Mar 10:19 Du känner till buden, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Inte döda, Inte stjäla, Inte vittna falskt, Inte bedraga, Hedra din fader och din moder.

Mar 10:20 Han svarade och sade till honom, Mästare, allt detta har jag iakttagit från min ungdom.

Mar 10:21 När Jesus såg honom älskade han honom, och sade till honom, En sak fattas dig: gå din väg, sälj vad du har, och ge det du har åt de fattiga, så skall du få en skatt i himmelen: och kom, ta upp korset, och följ mig.

Mar 10:22 Och han blev ledsen över detta ord, och gick bedrövad bort: ty han hade stora ägodelar.

Mar 10:23 Jesus såg sig omkring, och sade till sina lärjungar, Hur svårt skall det inte vara för de som har rikedomar att komma in i Guds rike!

Mar 10:24 Och lärjungarna förvånades över hans ord. Men Jesus svarade igen, och sade till dem, Barn, hur svårt är det inte för dem som förtröstar på rikedomar att komma in i Guds rike!

Mar 10:25 Det är lättare för en kamel att gå genom ett nålsöga, än för en rik man att komma in i Guds rike.

Mar 10:26 Och de förundrades av häpnad, och sade till varandra, Vem kan då bli frälst?

Mar 10:27 Och Jesus såg på dem och sade, För människor är det omöjligt, men inte för Gud: för Gud är allting möjligt.

Mar 10:28 Petrus började då säga till honom, Se, vi har lämnat allt, och följt dig.

Mar 10:29 Jesus svarade och sade, Sannerligen säger jag er, Det finns ingen som har lämnat hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller mark, för min skull, och för evangeliets skull,

Mar 10:30 Men han skall nu i denna tid få ett hundrafalt, hus, och bröder, och systrar, och mödrar, och barn, och mark, med förföljelser; och i den tillkommande världen evigt liv.

Mar 10:31 Men många av de första skall bliva de sista; och de sista de första.

Mar 10:32 ¶ De var på väg upp till Jerusalem; och Jesus gick före dem: och de blev förvånade; och när de följde honom; blev de rädda. Och då tog han åter de tolv, och började tala om för dem vad som skulle hända med honom,

Mar 10:33 Och sade, Se, vi går upp till Jerusalem; och Människosonen skall överlämnas åt översteprästerna, och de skriftlärda; och de skall döma honom till döden, och skall överlämna honom åt Hedningarna:

Mar 10:34 Och de skall håna honom, och gissla honom, och skall spotta på honom, och skall döda honom: men på tredje dagen skall han uppstå igen.

Mar 10:35 Och Jakob och Johannes, som är söner till Sebedaios, kom till honom, och sade, Mästare, vi vill att du skall göra för oss allt vad vi önskar.

Mar 10:36 Och han sade till dem, Vad vill ni att jag skall göra för er?

Mar 10:37 De sade till honom, Ge oss att vi må sitta, en på din högra sida, och den andre på din vänstra sida, i din härlighet.

Mar 10:38 Men Jesus sade till dem, Ni vet inte vad ni ber om: Skulle ni kunna dricka av den bägare som jag dricker av? och bliva döpta med det dop som jag är döpt med?

Mar 10:39 Och de svarade honom, Vi kan det. Jesus sade till dem, Ni skall verkligen dricka av den bägare som jag dricker av; och ni skall döpas med det dop som jag är döpt med:

Mar 10:40 Men att sitta på min högra och på min vänstra sida är inte min sak att ge; utan det skall ges åt dem för vilka det är berett.

Mar 10:41 När de tio hörde detta, blev de mycket missnöjda med Jakob och Johannes.

Mar 10:42 Men Jesus kallade dem till sig, och sade till dem, Ni vet att de som är utsedda att råda över hedningarna utövar herravälde över dem; och att deras storheter utövar makt över dem.

Mar 10:43 Men så skall det inte vara bland er: utan var och en som vill bli stor bland er, skall vara er tjänare.

Mar 10:44 Och var och en av er som vill vara den främste, skall vara allas tjänare.

Mar 10:45 Ty Människosonen har ju inte heller kommit för att låta sig tjänas, utan för att tjäna, och att giva sitt liv som lösen för många.

Mar 10:46 ¶ Och de kom till Jeriko: och när han gick ut ur Jeriko med sina lärjungar och ett stort antal människor, satt den blinde Bartimeus, son till Timeus, vid vägkanten och tiggde.

Mar 10:47 När han hörde att det var Jesus från Nasaret, började han ropa, och säga, Jesus, du Davids son, förbarma dig över mig.

Mar 10:48 Och många böd honom att han skulle tiga: men han ropade ännu mer, Du Davids son, förbarma dig över mig.

Mar 10:49 Då stod Jesus stilla och kommenderade att han skulle kallas. Och de kallade den blinde mannen, och sade till honom, Var glad, och stig upp, han kallar dig.

Mar 10:50 Då kastade han av sig sin mantel, och stod upp, och kom till Jesus.

Mar 10:51 Jesus svarade och sade till honom, Vad vill du att jag skall göra för dig? Den blinde sade till honom, Herre, att jag kunde få min syn.

Mar 10:52 Jesus sade till honom, Gå din väg; din tro har gjort dig hel. Och genast fick han sin syn, och följde Jesus på vägen.

SVENSKA KJV BIBELN

MARKUS, KAPITEL 11

1. Kristus rider triumferande in i Jerusalem: 12. Han förbannar det fruktlösa lövträdet: 15. Han rensar templet. 20. Han uppmanar sina lärjungar till trofasthet, och att förlåta sina fiender: 27. och försvarar lagligheten av sina handlingar, av Johannes vittnesbörd, som var en man sänd av Gud.

Mar 11:1 OCH när de sedan närmade sig Jerusalem, till Betfage och Betania vid Olivberget, sände han ut två av sina lärjungar,

Mar 11:2 Och han sade till dem, Gå in i den by som ligger mitt emot er, och så snart ni har kommit in i den, skall ni finna ett åsneföl bundet, som ingen människa har suttit på; lösgör honom och för honom hit.

Mar 11:3 Och om någon säger till er, Varför gör ni detta? så svarar ni att Herren har behov av honom; och att han genast skall sända honom hit.

Mar 11:4 När de nu gick vidare, fann de att fölet var fastbundet vid dörren utanför där två vägar möttes; och de löste honom.

Mar 11:5 Då sade några av dem som stod där till dem, Vad är det ni gör, att ni löser fölet?

Mar 11:6 Och de svarade dem, såsom Jesus hade befallt: och de lät dem gå.

Mar 11:7 Och de förde åsnefölet till Jesus, och lade sina kläder på honom, och han satte sig på honom.

Mar 11:8 Och många bredde ut sina kläder på vägen: och andra högg av grenar från träden, och lade dem som halm på vägen.

Mar 11:9 Och de som gick före, och de som följde efter, ropade, och sade, Hosianna; välsignad är han som kommer i Herrens namn:

Mar 11:10 Välsignad vare vår fader Davids rike, som kommer i Herrens namn: Hosianna i höjden.

Mar 11:11 Och Jesus gick in i Jerusalem, och in i templet: och när han hade sett sig omkring och sett på allting, och det nu var afton, gick han ut till Betania med de tolv.

Mar 11:12 ¶ Och när de kom från Betania, var han hungrig:

Mar 11:13 Och när han såg att ett fikonträd långt borta hade löv, gick han dit, för att se om han kunde finna något på det: men när han kom dit, fann han ingenting annat än löv; ty tiden för fikon var ännu inte inne.

Mar 11:14 Då svarade Jesus och sade till den, Härefter skall ingen människa äta frukt av dig för alltid. Och hans lärjungar hörde det.

Mar 11:15 ¶ När de sedan kom till Jerusalem: gick Jesus in i templet, och började kasta ut dem som sålde och köpte i templet, och han välte penningväxlarnas bord, och duvförsäljarnas stolar;

Mar 11:16 Och ville inte tillåta att någon skulle bära något kärl genom templet.

Mar 11:17 Och han undervisade dem, och sade till dem, Står det inte skrivet att mitt hus skall kallas bönehus av alla nationer, men ni har gjort det till en tjuvhåla.

Mar 11:18 När de skriftlärda och översteprästerna hörde detta, och de sökte hur de skulle kunna förgöra honom: ty de fruktade honom, eftersom hela folket förundrades över hans doktrin.

Mar 11:19 Och när det blev kväll, gick han ut ur staden.

Mar 11:20 ¶ Och på morgonen, när de passerade förbi, såg de att fikonträdet hade torkat upp från rötterna.

Mar 11:21 Och Petrus erinrade sig och sade till honom, Mästare, se, det fikonträd som du förbannade har torkat bort.

Mar 11:22 Jesus svarade och sade till dem, Ha tro på Gud.

Mar 11:23 Ty sannerligen säger jag till eder: Var och en som säger till detta berg, Flytta på dig, och kasta dig i havet; och som inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det som han säger skall så ske, han skall få vad än han säger.

Mar 11:24 Därför säger jag till er, Vad än ni ber om, när ni ber, tro att ni får dem, och ni skall ha dem.

Mar 11:25 Och när ni står och ber, så förlåt, om ni har något emot någon: så att också er Fader i himmelen må förlåta er era överträdelser.

Mar 11:26 Men om ni inte förlåter, skall inte heller er Fader i himmelen förlåta era överträdelser.

Mar 11:27 ¶ Och när de åter kom till Jerusalem: och han gick i templet, kom översteprästerna, de skriftlärda, och de äldste till honom,

Mar 11:28 Och säga till honom, Med vilken auktoritet gör du dessa ting, och vem har gett dig denna auktoritet att göra detta?

Mar 11:29 Jesus svarade och sade till dem, Jag vill också ställa en fråga till er, och om ni svarar mig, så skall jag säga er med vilken auktoritet jag gör dessa ting.

Mar 11:30 Johannes dop, var det från himmelen, eller från människor? Svara mig.

Mar 11:31 Och de resonerade mellan sig själva, och sade, Om vi säger, Från himmelen, så skall han svara, Varför trodde ni då inte på honom?

Mar 11:32 Men om vi säger, Av människor; så fruktade de för folket: ty alla människor ansåg att Johannes var en sann profet.

Mar 11:33 Då svarade de och sade till Jesus, Det kan vi inte veta. Jesus svarade och sade till dem, Inte heller säger jag er med vilken auktoritet som jag gör dessa ting.

SVENSKA KJV BIBELN

MARKUS, KAPITEL 12

1. I en liknelse om vingården som hyrs ut till otacksamma vinodlare förutsäger Kristus Judarnas förkastelse och Hedningarnas kallelse: 13. Han undviker Fariséernas och Herodianernas snara om att betala skatt till Caesar: 18. Han övertygar Sadducéernas felaktiga uppfattning, som förnekade uppståndelsen: 28. Han besvarar den Skriftlärde som frågade om det första budet. 35. Han bemöter uppfattningen som Skriftlärda hade om Kristus: 38. Han uppmanar folket att akta sig för sin ambition och hyckleri: 41. och prisar den fattiga änkan för sina två småmynt, över alla.

Mar 12:1 OCH han började tala till dem i liknelser. En viss man planterade en vingård, och satte en häck runt den,och grävde en plats för vinfaten, och byggde ett torn, sedan lät han utarrendera den till vinodlare, och begav sig till ett fjärran land.

Mar 12:2 Och vid den lägliga tiden sände han en tjänare, till odlarna, för att han skulle få ta emot av odlarna något av vinodlingens frukt.

Mar 12:3 Och de fångade honom och slog honom, och lät honom gå tomhänt.

Mar 12:4 Då sände han åter en annan tjänare till dem; men de kastade stenar på honom, och sårade honom i huvudet, och lät honom gå iväg skamligt behandlad.

Mar 12:5 Och han sände åter en annan; som de dödade, och många andra; de slog några, och dödade några.

Mar 12:6 Nu har han ännu en son, hans dyrt älskade, slutligen sände han också honom till dem, och sade, De skola vörda min son.

Mar 12:7 Men dessa odlare sade till varandra, Denne är arvingen; kom, låt oss döda honom, och arvet skall bliva vårt.

Mar 12:8 Och de tog honom, och dödade honom, och kastade ut honom ur vingården.

Mar 12:9 Vad skall då vingårdens herre göra? han skall komma och förgöra odlarna, och ge vingården åt andra.

Mar 12:10 Och har ni inte läst detta skriftställe; Stenen som byggarna förkastade, densamma har blivit hörnets huvud: *

Mar 12:11 Detta var Herrens verk, och det är underbart för våra ögon?

Mar 12:12 Och de försökte gripa honom, men de fruktade folket: ty de visste att han hade talat en liknelse mot dem: därför lämnade de honom, och gick sin väg.

Mar 12:13 ¶ Och de sände till honom några Fariséer och Herodianer, att de skola ertappa honom i något av hans ord.

Mar 12:14 Och när de hade kommit dit, sade de till honom, Mästare, vi veta att du är sannfärdig, och inte tar hänsyn till någon man: ty du har inte anseende till person bland människor, utan undervisar Guds väg i sanning: Är det tillåtet att ge skatt åt Caesar, eller inte?

Mar 12:15 Skall vi ge, eller skall vi inte ge? Men han, kände deras hyckleri, och sade till dem, Varför frestar ni mig? ge mig en penning, så att jag kan se den.

Mar 12:16 Och de förde fram det. Och han sade till dem, Vems är denna bild och denna överskrift? De svarade honom, Caesar’s.

Mar 12:17 Och Jesus svarade och sade till dem, Ge Caesar det som tillhör Caesar, och Gud det som tillhör Gud. Och de förundrade sig över honom.

Mar 12:18 ¶ Då kom till honom Sadducéerna, som säger att det inte finns någon uppståndelse; och de frågade honom, och sade,

Mar 12:19 Mästare, Mose har skrivit till oss, Om en mans broder dör, och lämnar sin hustru efter sig, och inte lämnar efter sig några barn, så skall hans broder ta hans hustru, och föda upp avkomma åt sin broder.

Mar 12:20 Nu var det sju bröder: och den förste tog en hustru, och dog utan att lämna någon avkomma.

Mar 12:21 Och den andre tog henne, och dog, och lämnade ingen avkomma efter sig: likaså den tredje.

Mar 12:22 Och de sju hade henne, men lämnade ingen avkomma: sist dog också kvinnan.

Mar 12:23 I uppståndelsen därför, när de skall uppstå, vems hustru skall hon då bliva av dem? ty de sju hade tagit henne till hustru.

Mar 12:24 Och Jesus svarade och sade till dem, Är det inte på grund av detta som ni felar, eftersom ni inte har kännedom om skrifterna, inte heller om Guds kraft?

Mar 12:25 Ty när de skall uppstå från de döda, då kommer de varken att gifta sig, eller bli bortgifta; utan de äro som änglarna i himmelen.

Mar 12:26 Och när det gäller de döda, att de uppstå: haven ni icke läst i Moses bok, hur Gud i busken talade till honom, och sade, Jag är Abrahams Gud, och Isaks Gud, och Jakobs Gud?

Mar 12:27 Han är inte de dödas Gud, utan de levandes Gud: ni felar därför stort.

Mar 12:28 Och en av de skriftlärda kom, och hörde dem diskutera tillsammans, och då han insåg att han hade svarat dem väl, frågade han honom, Vilket är det första budet av alla?

Mar 12:29 Jesus svarade honom, Det första av alla bud är: Hör, O Israel, Herren vår Gud är en enda Herre:

Mar 12:30 Och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt sinne, och av hela din kraft: detta är det första budet.

Mar 12:31 Och den andra är likadan, nämligen denna, Du skall älska din nästa såsom dig själv. Det finns inget annat bud som är större än dessa.

Mar 12:32 Och då sade den skriftlärde till honom, Ja, Mästare, du har talat sanning, ty det finns en Gud; och det är ingen annan än han:

Mar 12:33 Och att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd, av hela sin själ, och av hela sin styrka, och att älska sin nästa såsom sig själv, det är mer än alla brännoffer och offergåvor.

Mar 12:34 Och när Jesus såg att han svarade visligt, sade han till honom, Du är inte långt ifrån Guds rike. Och ingen människa vågade därefter ställa någon fråga till honom.

Mar 12:35 ¶ Jesus svarade och sade, medan han undervisade i templet, Hur säga de skriftlärda att Kristus är Davids son?

Mar 12:36 Ty David själv sade genom den Helige Ande, Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, till dess att jag har gjort dina fiender till din fotapall.

Mar 12:37 David kallar honom alltså själv för Herre; men varför är han då hans son? Och vanligt folk hörde honom med glädje.

Mar 12:38 ¶ Och han sade till dem i sin doktrin, Akta er för de skriftlärda, som gärna går i långa kläder, och älskar att få hälsningar på marknadsplatserna,

Mar 12:39 Och de främsta platserna i synagogorna, och de översta rummen vid högtiderna:

Mar 12:40 De som äter upp änkors hus, och som under förevändning bedja långa böner: dessa skola få större fördömelse.

Mar 12:41 ¶ Och Jesus satt vid offerkistan, och såg hur folket kastade pengar i offerkistan: och många rika kastade mycket.

Mar 12:42 Och då kom en fattig änka, och hon lade in två små kopparmynt, som bara är värda några ören.

Mar 12:43 Då kallade han sina lärjungar till sig, och sade till dem, Sannerligen säger jag till er: Att denna fattiga änka har lagt in mer, än alla de som har lagt in pengar i offerkistan:

Mar 12:44 Ty alla dessa kastade in av sitt överflöd, men hon i sin nöd kastade in allt vad hon ägde, ja, hela sitt uppehälle.

SVENSKA KJV BIBELN

MARKUS, KAPITEL 13

1. Kristus förutsäger Templet förstörelse: 9. förföljelser för Evangeliet: 10. att Evangeliet måste predikas för alla nationer: 14. att stora katastrofer kommer att drabba Judarna: 24. och hur han kommer vid domen: 32. Timmen därav, är okänd för alla, så varje människa bör vara vaksam och be, så att vi inte är oförberedda, när han kommer till var och en, särskilt genom döden.

Mar 13:1 OCH när han nu gick ut ur templet, sade en av hans lärjungar till honom, Mästare, se vilka slags stenar och vilka byggnader som finns här!

Mar 13:2 Jesus svarade och sade till honom, Ser du dessa stora byggnader? Det skall inte finnas någon sten kvar på varandra, som inte skall slås ned.

Mar 13:3 Och när han satt på Olivberget, mitt emot templet, frågade Petrus och Jakob och Johannes och Andreas honom enskilt,

Mar 13:4 Säg oss, när skall detta ske? och vad skall vara tecknet på att allt detta skall fullbordas?

Mar 13:5 Jesus svarade dem och började säga, Se upp så att ingen förvillar er:

Mar 13:6 Ty många skall komma i mitt namn, och säga, Jag är Kristus; och de skall bedraga många.

Mar 13:7 Och när ni hör talas om krig och rykten om krig, så var inte oroliga: ty sådant måste ske; men slutet är ännu inte inne.

Mar 13:8 Ty nation skall resa sig mot nation, och rike mot rike: och jordbävningar skall inträffa på olika platser, och det skall vara hungersnöd och oroligheter: Detta är begynnelsen på sorgerna.

Mar 13:9 ¶ Men se upp för er själva: ty de skall överlämna er till rådsförsamlingar; och i synagogorna skall ni bli slagna: och ni skall för min skull ställas inför härskare och kungar, till ett vittnesbörd mot dem.

Mar 13:10 Och evangeliet måste först spridas bland alla nationerna.

Mar 13:11 Men när de nu leda er, och överlämna er, då skolen ni inte i förväg tänka på vad ni skall tala, och ni skall inte heller tänka efter: utan vad som ges er i den stunden, det talar ni: ty det är inte ni som talar, utan den Helige Ande.

Mar 13:12 Men brodern skall förråda brodern till döden, och fadern sin son; och barnen skola resa sig mot sina föräldrar, och skall låta dem dödas.

Mar 13:13 Och ni skall bli hatade av alla människor för mitt namns skull: men han som håller ut till slutet, densamme skall bli frälst.

Mar 13:14 ¶ Men när ni ska se förödelsens styggelse, omtalad av profeten Daniel, stående där den inte borde, (låt honom som läser förstå,) låt då dem som är i Judeen fly till bergen:

Mar 13:15 Och låt honom som står på hustaket inte gå ner i huset och inte heller gå in i det, för att ta något ur sitt hus:

Mar 13:16 Och låt honom som är ute på fältet inte vända tillbaka för att hämta sin klädnad.

Mar 13:17 Men ve dem som är havande, och dem som diar i dessa dagar!

Mar 13:18 Och be ni att er flykt inte skall ske på vintern.

Mar 13:19 Ty i de dagarna skall det vara en sådan nöd, som inte har funnits från begynnelsen av den skapelse som Gud har skapat till denna tid, och skall inte heller vara.

Mar 13:20 Och om Herren inte hade förkortat dessa dagar, skulle inget kött bli frälst: men för de utvaldas skull, som han har utvalt, har han förkortat dagarna.

Mar 13:21 Och om nu någon säger till er, Se, här är Kristus; eller, se, han är där; så tror honom icke:

Mar 13:22 Ty falska Kristus och falska profeter skall uppstå, och skall göra tecken och underverk, för att, om det vore möjligt, förföra även de utvalda.

Mar 13:23 Men se upp: se, jag har förutsagt er allting.

Mar 13:24 ¶ Men i de dagarna, efter denna vedermöda, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt ljus,

Mar 13:25 Och himmelens stjärnor skall falla, och de krafter som finns i himmelen skall skakas.

Mar 13:26 Och då skall de se Människosonen komma på molnen med stor makt och härlighet.

Mar 13:27 Och då skall han sända sina änglar, och samla sina utvalda från de fyra vindarna, från den yttersta delen av jorden till den yttersta delen av himmelen.

Mar 13:28 Lär er nu en liknelse om fikonträdet; När dess gren ännu är späd, och dess löv spricker ut, då vet ni att sommaren är nära:

Mar 13:29 På samma sätt skall ni, när ni ser detta ske, veta att det är nära, ja, att det står för dörren.

Mar 13:30 Sannerligen säger jag till er, att den generationen skall icke förgås, förrän allt detta har skett.

Mar 13:31 Himmel och jord skall förgås: men mina ord skall inte förgås.

Mar 13:32 ¶ Men om den dagen och timmen vet ingen, inte ens änglarna i himmelen, inte heller Sonen, utan Fadern.

Mar 13:33 Ta er i akt, vaka och be: ty ni vet inte när tiden är inne.

Mar 13:34 Människosonen är nämligen lik en man som beger sig ut på en lång resa, och som lämnar sitt hus, och ger sina tjänare makt, och var och en sitt arbete, och befaller dörrvakten att hålla vaka.

Mar 13:35 Vaka därför, ty ni vet inte när husets herre kommer, på kvällen, eller vid midnatt, eller när tuppen gal, eller på morgonen:

Mar 13:36 För att han inte skall komma plötsligt och finna dig sovande.

Mar 13:37 Och vad jag säger till er det säger jag till alla, Vaka.

SVENSKA KJV BIBELN

MARKUS, KAPITEL 14

1. En sammansvärjning mot Kristus. 3. En kvinna häller dyrbar olja på hans huvud. 10. Judas säljer sin mästare för pengar. 12. Kristus själv förutsäger hur han ska förrådas av en av sina lärjungar: 22. Efter att Påskmåltiden har förberetts, & ätits, instiftar han sin Måltid: 26. Han förklarar iförväg att alla hans lärjungar ska fly, och att Petrus kommer att förneka honom. 43. Judas förråder honom med en kyss. 46. Han grips i trädgården, 53. Falskt anklagad, och ogudaktigt dömd av Judarnas råd: 65. skamligt misshandlad av dem. 66. och förnekas tre gånger av Petrus.

Mar 14:1 EFTER TVÅ dagar var förbigångens, och det osyrade brödets högtid: och översteprästerna och de skriftlärda sökte hur de med list skulle gripa honom, och döda honom. *

Mar 14:2 Men de sade, Inte på högtidsdagen, för att inte folket skall bli upprört.

Mar 14:3 ¶ Och när han var i Betania i den spetälske Simon’s hus, medan han satt till bords, kom en kvinna med ett Alabasterskärl med en mycket dyrbar salva av nardusolja; hon bröt kärlet, och hällde den över hans huvud.

Mar 14:4 Och några av dem blev upprörda och sade, Varför har detta slöseri med salvan skett?

Mar 14:5 Ty det kunde ha sålts för mer än trehundra penningar, och det kunde ha givits till de fattiga. Och de knorrade mot henne.

Mar 14:6 Jesus sade, Låt henne vara; varför besvärar ni henne? hon har gjort en god gärning med mig.

Mar 14:7 Ty ni har ju de fattiga alltid med er, och närhelst ni vill, kan ni göra dem gott: men mig har ni inte alltid.

Mar 14:8 Hon har gjort vad hon kunde: hon har kommit i förväg för att smörja min kropp till begravningen.

Mar 14:9 Sannerligen säger jag till er, Varhelst detta evangelium kommer att predikas i hela världen, skall också detta som hon har gjort omtalas till minne av henne.

Mar 14:10 ¶ Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna, för att förråda honom till dem.

Mar 14:11 När de hörde det, blev de glada, och lovade att ge honom pengar. Och han sökte hur han skulle kunna förråda honom på ett lämpligt sätt.

Mar 14:12 Och på den första dagen av det osyrade brödet, när de offrade förbigången, sade hans lärjungar till honom, Var vill du att vi går och förbereder, så att du kan äta förbigången? *

Mar 14:13 Och han sände ut två av sina lärjungar, och sade till dem, Gå in i staden, och där skall en man som bär en vattenkanna möta er: följ honom.

Mar 14:14 Och vart han än går in, säg till husets herre, Mästaren säger, Var är gästkammaren där jag kan äta förbigången med mina lärjungar? *

Mar 14:15 Och han skall visa dig en stor övervåning som är möblerad och iordningställd: där skall du göra dig redo för oss.

Mar 14:16 Och hans lärjungar gick, och kom in i staden, och fann det såsom han hade sagt dem; och de gjorde i ordning förbigången. *

Mar 14:17 Och på kvällen kommer han med de tolv.

Mar 14:18 Och medan de satt och åt, sade Jesus, Sannerligen säger jag till er, En av er som äter med mig skall förråda mig.

Mar 14:19 Då började de bli bedrövade, och sade till honom, en efter en, Är det jag? och en annan sade, Är det jag?

Mar 14:20 Han svarade och sade till dem, Det är en av de tolv, som tillsammans med mig doppade i skålen.

Mar 14:21 Människosonen går verkligen, som det är skrivet om honom: men ve den människa som förråder Människosonen! det vore bra för den mannen om han aldrig hade blivit född.

Mar 14:22 Medan de åt, tog Jesus ett bröd, välsignade det, och bröt det, och gav det åt dem, och sade, Tagen, och ät: ty detta är min kropp.

Mar 14:23 Och han tog bägaren, och när han hade tackat, gav han den till dem: och alla drack av den.

Mar 14:24 Och han sade till dem, Detta är mitt blod av det nya testamentet, som är utgjutet för många.

Mar 14:25 Sannerligen säger jag er, Jag skall icke mer dricka av frukten av vinet, förrän den dag då jag dricker den ny i Guds rike.

Mar 14:26 ¶ Och när de hade sjungit en hymn, gick de ut på Olivberget.

Mar 14:27 Och Jesus sade till dem: Ni skall alla anstötas på grund av mig denna natt: ty det är skrivet, Jag skall slå herden, och fåren skall förskingras.

Mar 14:28 Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galiléen.

Mar 14:29 Men Petrus sade till honom, Om än alla skall anstötas, skall dock icke jag.

Mar 14:30 Jesus sade till honom, Sannerligen säger jag dig, I dag och redan i denna natt, innan tuppen har galit två gånger, skall du förneka mig tre gånger.

Mar 14:31 Men han sade med ännu större kraft, Om jag så skulle dö med dig, så skall jag dock icke förneka dig. Likaså sade de alla.

Mar 14:32 Och när de sedan kom till en plats som kallades Getsemane, sade han till sina lärjungar, Sitt kvar här, medan jag ber.

Mar 14:33 Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes, och han började bäva, och att ängslas;

Mar 14:34 Och han sade till dem, Min själ är mycket bedrövad intill döden: stannar ni här, och vaka.

Mar 14:35 Då gick han en bit fram, och föll ned på marken, och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad.

Mar 14:36 Och han sade, Abba, Fader, allt är möjligt för dig; tag bort denna bägare från mig: dock icke vad jag vill, utan vad du vill.

Mar 14:37 Och när han nu kom, och fann dem sovande, sade han till Petrus, Simon, sover du? förmådde du då icke vaka en en timme?

Mar 14:38 Vaka och bedjen, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är verkligen redo, men köttet är svagt.

Mar 14:39 Och han gick åter bort, och bad, och talade samma ord.

Mar 14:40 Och när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande, (ty de hade tunga ögon,) och visste inte vad de skulle svara honom.

Mar 14:41 Och han kom för tredje gången, och sade till dem, Sov nu, och vila er: det är nog, stunden är kommen; se, Människosonen är förrådd i syndarnas händer.

Mar 14:42 Stå upp, låt oss gå; se, han som förråder mig är nära.

Mar 14:43 Medan han ännu talade, kom genast Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkskara med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärde och de äldste.

Mar 14:44 Och han som förrådde honom hade gett dem ett tecken, och sagt, Den som jag kysser, han är det; honom skolen ni gripa, och föra bort honom under säker bevakning.

Mar 14:45 Och när han hade kommit, gick han genast fram till honom, och sade, Mästare, mästare; och kysste honom.

Mar 14:46 ¶ Och de lade sina händer på honom, och grep honom.

Mar 14:47 Och en av dem som stod bredvid drog sitt svärd, och högg till översteprästens tjänare, och högg så av honom örat.

Mar 14:48 Jesus svarade och sade till dem, Har ni såsom mot en tjuv gått ut med svärd och med stavar, för att gripa mig?

Mar 14:49 Jag var dagligen med er i templet och undervisade, utan att ni har gripit mig: men skrifterna måste uppfyllas.

Mar 14:50 Och alla övergav honom, och flydde.

Mar 14:51 Och efter honom följde en viss ung man, som hade en linneduk om sin nakna kropp; och de unga männen grep tag i honom:

Mar 14:52 Och han lämnade linneduken och flydde naken från dem.

Mar 14:53 ¶ Och de förde Jesus till översteprästen; och med honom var alla översteprästerna, de äldste och de skriftlärda församlade.

Mar 14:54 Och Petrus följde honom på avstånd, ända in i översteprästens palats: och han satt hos tjänarna, och värmde sig vid elden.

Mar 14:55 Och översteprästerna och hela rådet sökte efter vittnen mot Jesus för att kunna döda honom; men de fann inga.

Mar 14:56 Ty många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens.

Mar 14:57 Och några stod upp, och vittnade falskt mot honom, och sade,

Mar 14:58 Vi har själva hört honom säga, Jag skall riva ned detta tempel som är gjort med händer, och inom tre dagar skall jag bygga ett nytt som är gjort utan händer.

Mar 14:59 Men inte heller deras vittnesbörd var samstämmigt.

Mar 14:60 Då stod översteprästen upp mitt i rummet, och frågade Jesus, och sade, Svarar du ingenting? Vad är det som dessa vittnar mot dig?

Mar 14:61 Men han teg och svarade ingenting. Åter frågade översteprästen honom, och sade till honom, Är du Kristus, den Välsignades Son?

Mar 14:62 Och Jesus svarade, Jag är: och ni skall se Människosonen sitta på maktens högra sida, och komma i molnen av himmelen.

Mar 14:63 Då rev översteprästen sönder sina kläder, och sade, Vad behöver vi ytterligare vittnen?

Mar 14:64 Ni har hört hädelsen: vad tror ni då? Då dömde de alla honom skyldig till döden.

Mar 14:65 Då började några av dem spotta på honom, och sedan de hade täckt över hans ansikte, slog de honom på kinderna med sina handflator och och sade till honom, Profetera: och tjänarna slog honom med sina handflator.

Mar 14:66 ¶ Och medan Petrus befann sig därnere på palatsgården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit:

Mar 14:67 Och när hon såg Petrus värma sig, såg hon på honom, och sade, Du var ju också med Jesus från Nasaret.

Mar 14:68 Men han nekade, och sade, Jag vet inte, och jag förstår inte heller vad du säger. Och han gick ut i porten; och tuppen gol.

Mar 14:69 Då fick en tjänstekvinna åter se honom, och började säga till dem som stod där, Denne är en av dem.

Mar 14:70 Och han förnekade det på nytt. Och strax därefter sade de som stod därtill åter till Petrus, Förvisso är du en av dem: ty du är ju också en Galilé, och din dialekt stämmer överens med det.

Mar 14:71 Men han började förbanna och svära, och sade, Jag känner inte den man som ni talar om.

Mar 14:72 Och för andra gången gol tuppen. Och då kom Petrus ihåg Jesus ord, hur han hade sagt till honom, Innan tuppen har galit två gånger, skall du förneka mig tre gånger. Och när han tänkte på det, grät han.

SVENSKA KJV BIBELN

MARKUS, KAPITEL 15

1. Jesus förs fram bunden och anklagad inför Pilatus. 15. På grund av folkmassans skrik. släpps mördaren Barabbas fri, och Jesus överlämnas för att korsfästas: 17. han blir krönt med törnekrona, 19. spottad på, och hånad: 21. han svimmar när han bär sitt kors: 27. Han hängs mellan två tjuvar, 29. Han utsätts för Judarnas triumferande förolämpningar.:39. Men erkänns av Centurionen, att han är Guds Son: 43. Han begravs hedersamt av Josef [från Arimatea].

Mar 15:1 OCH genast på morgonen höll översteprästerna ett möte med de äldste och de skriftlärda och hela rådet, och de band Jesus, och förde honom bort, och överlämnade honom till Pilatus.

Mar 15:2 Pilatus frågade honom, Är du Judarnas kung? Han svarade och sade till honom, Det är du som säger det.

Mar 15:3 Och översteprästerna anklagade honom för många saker: men han svarade ingenting.

Mar 15:4 Då frågade Pilatus honom på nytt, och sade, Svarar du ingenting?" Se hur många saker de vittna mot dig.

Mar 15:5 Men Jesus svarade ännu ingenting; så att Pilatus förundrade sig.

Mar 15:6 Vid den högtiden släppte han en fånge till dem, som de ville ha.

Mar 15:7 Och det fanns en som hette Barabbas, vilken satt fängslad jämte de andra som hade gjort upplopp med honom, och som under upploppet begått mord.

Mar 15:8 Då började folket som ropade högt att begära att han skulle göra såsom han alltid hade gjort mot dem.

Mar 15:9 Pilatus svarade dem, och sade, Vill ni att jag skall släppa Judarnas Kung till eder?

Mar 15:10 Ty han visste att översteprästerna hade överlämnat honom av avundsjuka.

Mar 15:11 Men översteprästerna uppmanade folket, att han hellre skulle släppa Barabbas till dem.

Mar 15:12 Och Pilatus svarade och sade åter till dem, Vad viljen ni då att jag skall göra med den som ni kallar Judarnas Kung?

Mar 15:13 Och de ropade åter, Korsfäst honom.

Mar 15:14 Då sade Pilatus till dem, Varför, vad har han gjort för ont? Då ropade de ännu mer, Korsfäst honom.

Mar 15:15 ¶ Och Pilatus, som ville göra folket till viljes, släppte Barabbas till dem, och överlämnade Jesus, sedan han hade gisslat honom, till att korsfästas.

Mar 15:16 Och soldaterna förde honom in i den sal, som kallas Pretorium, och de kallade samman hela vaktstyrkan.

Mar 15:17 Och de klädde honom i purpur, flätade samman en krona av törnen, och satte den på hans huvud,

Mar 15:18 Och de började hälsa på honom, och sade, Var hälsad, Judarnas Kung!

Mar 15:19 Och de slog honom på huvudet med ett vassrör, och spottade på honom, och föll ner på sina knän och tillbad honom.

Mar 15:20 Och när de hade hånat honom, tog de av honom den purpurfärgade manteln, och satte på honom hans egna kläder, och förde honom ut för att korsfästa honom.

Mar 15:21 Och de tvingade en Simon från Cyrene, som passerade förbi, och kommit från landsbygden, och som var fader till Alexander och Rufus, att bära hans kors.

Mar 15:22 Och de förde honom till platsen Golgata, vilket betyder, enligt tolkningen, Dödskalleplatsen.

Mar 15:23 Och de gav honom vin blandat med myrra att dricka: men han tog inte emot det.

Mar 15:24 Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder, och kastade lott, om vad var och en skulle ta.

Mar 15:25 Och vid tredje timmen, korsfäste de honom.

Mar 15:26 Och överskriften på hans anklagelse var skriven, JUDARNAS KUNG.

Mar 15:27 Och tillsammans med honom korsfäste man två tjuvar; den ene på hans högra sida, och den andre på hans vänstra sida.

Mar 15:28 Då uppfylldes den skrift, som säger, Och han räknades bland de överträdande.

Mar 15:29 Och de som passerade förbi hånade honom, och skakade sina huvuden, och sade, Ah, du som förstör templet, och bygger upp det på tre dagar,

Mar 15:30 Rädda dig själv, och stig ned från korset.

Mar 15:31 Likaså hånade översteprästerna och de skriftlärde och sade till varandra, Andra hr han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa.

Mar 15:32 Må Kristus som är Israels kung nu stiga ner från korset, så att vi kan se och tro. Också de som var korsfästa med honom smädade honom.

Mar 15:33 Och när den sjätte timmen hade gått, rådde mörker över hela landet ända till den nionde timmen.

Mar 15:34 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade, Eloi, Eloi, lama sabachthani?, vilket betyder, enligt tolkningen, Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

Mar 15:35 Och några av dem som stod där, när de hörde detta, sade, Se, han kallar på Elia.

Mar 15:36 Och då sprang en av dem fram och fyllde en svamp med ättika, och satte den på ett vassrör, och gav honom att dricka, och sade, Låt honom vara; låt oss se om Elia kommer för att ta ner honom.

Mar 15:37 Och Jesus ropade med hög röst, och gav upp anden.

Mar 15:38 Och templets förhänge slets sönder i två delar från toppen till botten.

Mar 15:39 ¶ Och när centurionen, som stod bredvid honom, såg att han så skrek och gav upp anden, sade han, Förvisso var denne man Guds Son.

Mar 15:40 Och det fanns också kvinnor som på långt håll såg på: bland dem fanns Maria Magdalena, och Maria moder till Jakob den yngre och av Joses, och Salome;

Mar 15:41 (Som också, när han var i Galiléen, följde honom, och betjänade honom;) och många andra kvinnor som följde med honom upp till Jerusalem.

Mar 15:42 ¶ Och när det nu var kväll, eftersom det var förberedelsetid, det vill säga, dagen före sabbaten,

Mar 15:43 Josef från Arimatea, en ärofull rådgivare, som också väntade på Guds rike, kom, och gick med frimodighet in till Pilatus, och begärde att få Jesus kropp.

Mar 15:44 Då förundrade sig Pilatus om han redan var död: och han kallade till sig centurionen, och han frågade honom när han dog.

Mar 15:45 Och när han fick veta det av centurionen, gav han kroppen åt Josef.

Mar 15:46 Och han köpte fint linne, och tog ner honom, och svepte honom i linnet, och lade honom i en grav som var huggen ur en klippa, och han rullade en sten mot gravens dörr.

Mar 15:47 Och Maria Magdalena och Maria som var Joses moder, såg var han låg.

SVENSKA KJV BIBELN

MARKUS, KAPITEL 16

1. En Ängel kungör Kristus uppståndelse för tre kvinnor. 9. Kristus själv visar sig för Maria Magdalena: 12. till två personer som går ut på landet: 14. Sedan, till Apostlarna. 15. som han sänder fram till att predika Evangeliet: 19. och togs upp till himmelen.

Mar 16:1 NÄR sabbaten var över, köpte Maria Magdalena och Maria som var Jakobs moder, och Salome, välluktande kryddor, för att de skulle komma och smörja honom.

Mar 16:2 Och mycket tidigt på morgonen den första veckodagen, när solen gick upp kom de till graven.

Mar 16:3 Och de sade till varandra, Vem skall välta bort stenen från gravens dörr?

Mar 16:4 Och när de tittade, såg de att stenen var bortrullad: ty den var mycket stor.

Mar 16:5 När de sedan gick in i graven, såg de en ung man sitta på högra sidan, klädd i en lång vit klädnad; och de blev förskräckta.

Mar 16:6 Och han sade till dem, Var inte förskräckta: Ni söker Jesus från Nasaret, som blev korsfäst: han är uppstånden; han är inte här: se den plats där de lade honom.

Mar 16:7 Men gå nu iväg, och säg till hans lärjungar och till Petrus att han går före er till Galiléen: där skolen ni få se honom, såsom han har sagt er.

Mar 16:8 Och de gick snabbt ut, och flydde från graven; ty de bävade och förskräcktes: och de sade ingenting till någon; ty de fruktade.

Mar 16:9 ¶ När Jesus hade uppstått tidigt på den första veckodagen, visade han sig först för Maria Magdalena, från vilken han hade kastat ut sju djävlar.

Mar 16:10 Och hon gick och berättade för dem som hade varit med honom, medan de sörjde och grät.

Mar 16:11 Och de, när de hörde att han levde, och att han hade setts av henne, trodde de det icke.

Mar 16:12 ¶ Därefter visade han sig i en annan skepnad för två av dem, medan de vandrade, och begav sig ut på landet.

Mar 16:13 Och de gick åstad och berättade det för de övriga: men de trodde inte heller dem.

Mar 16:14 ¶ Därefter visade han sig för de elva när de satt till bords, och förebrådde dem för deras otro och hjärtats hårdhet, eftersom de inte trodde dem som hade sett honom efter att han hade uppstått.

Mar 16:15 Och han sade till dem, Gå ni ut i hela världen, och predika evangeliet för varje varelse.

Mar 16:16 Han som tror och är döpt skall bli frälst; men han som inte tror skall bli fördömd.

Mar 16:17 Och dessa tecken skall följa dem som tror; I mitt namn skall man kasta ut djävlar; och tala med nya tungor;

Mar 16:18 De skall ta upp ormar, och om de dricker något dödligt, så skall det inte skada dem; de skall lägga händerna på sjuka, och de skall återhämta sig.

Mar 16:19 ¶ Efter att Herren hade talat till dem togs han upp till himmelen och satte sig på Guds högra sida.

Mar 16:20 Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade med dem och bekräftade ordet med följande tecken. Amen.