Den Heliga Bibeln

Svenska KJV Bibeln

1611 AV, Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan
INDEX
Gamla Testamentet

Moses Andra Bok, kallad Exodus.

2 Moseboken, kapitel 1-40.

GT: innehållsförteckning

Gamla Testamentet

GT - Alla Gamla Testamentes 39 böcker i kanonisk ordning med Biblisk kategorisering. För att öppna länken i Engelska KJV Bibeln klicka på Bibelboken inom parantes.
innehållsförteckning:
Välj bok: Svenska KJV (Engelska KJV)
1. Lagen (Torah/Pentateuken) – De fem Moseböckerna
2. Historiska böcker
3. Poetiska och vishetsböcker
4. Profetiska böcker
a) Stora profeterna
b) Små profeterna

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln.

NT: innehållsförteckning

Nya Testamentet

NT - Alla Nya Testamentes 27 böcker i kanonisk ordning med Biblisk kategorisering. För att öppna länken i Engelska KJV Bibeln klicka på Bibelboken inom parantes.
innehållsförteckning
Välj bok: Svenska KJV (Engelska KJV)
1. Evangelierna – Berättelser om Jesus liv och tjänst
2. Kyrkohistoria
3. Paulus brev (Pauline Epistles)
4. Allmänna brev (General Epistles)
5. Profetisk bok

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln.

2 Moseboken: Kapitelregister

2 Moseboken

Välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40


Jämför denna Bibelbok i:
KJV-ENG ⎜ SK1873 ⎜ SK1703RV
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln.
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 1

1 Israels barn förökar sig efter Josefs död. 8 Ju mer de förtrycks av en ny Kung, desto mer förökar de sig. 15 Barnmorskornas Gudsfruktan, i det att de håller gossebarnen vid liv. 22 Farao befaller att gossebarnen skall kastas i floden.


2Mos 1:1 NU är dessa namnen på Israels barn, vilka kom in i Egypten; var man och hans hushåll kom med Jakob.

2Mos 1:2 Ruben, Simeon, Levi, och Juda,

2Mos 1:3 Isaskar, Sebulon, och Benjamin,

2Mos 1:4 Dan, och Naftali, Gad, och Aser.

2Mos 1:5 Och alla de själar som kom ut ur Jakobs länder var sjuttio själar: ty Josef var redan i Egypten. *

2Mos 1:6 Och Josef dog, och alla hans bröder, och hela den generationen.

2Mos 1:7 ¶ Och Israels barn var fruktsamma, och ökade rikligen, och förökade sig, och blev övermåttan mäktiga; och landet blev uppfyllt av dem.

2Mos 1:8 Nu uppstod en ny kung över Egypten, som inte kände Josef.

2Mos 1:9 Och han sade till sitt folk, Se, Israels barns folk är fler och mäktigare än vi:

2Mos 1:10 Kom, låt oss handla vist med dem; så att de inte förökar sig, och det sker, när något krig bryter ut, att de också förenar sig med våra fiender, och strider mot oss, och så drar upp ur landet.

2Mos 1:11 Därför satte de arbetsfogdar över dem för att plåga dem med deras bördor. Och de byggde skattestäder åt Farao, Pitom och Raamses.

2Mos 1:12 Men ju mer de plågade dem, desto mer förökade de sig och växte. Och de var bedrövade för Israels barns skull.

2Mos 1:13 Och Egyptierna fick Israels barn att tjäna med stränghet:

2Mos 1:14 Och de gjorde deras liv bittert med hårt slaveri, i murbruk, och i tegel, och i allt slags arbete på fältet: allt deras arbete, vari de fick dem att tjäna, var med stränghet.

2Mos 1:15 ¶ Och Egyptens kung talade till de Hebreiska barnmorskorna, av vilka den enas namn var Sifra, och den andras namn Pua:

2Mos 1:16 Och han sade, När ni utför en barnmorskas tjänst åt de Hebreiska kvinnorna, och ser dem på pallarna; om det är en son, då skall ni döda honom: men om det är en dotter, då skall hon leva. *

2Mos 1:17 Men barnmorskorna fruktade Gud, och gjorde inte såsom Egyptens kung befallde dem, utan lät gossebarnen leva.

2Mos 1:18 Och Egyptens kung kallade på barnmorskorna, och sade till dem, Varför har ni gjort detta, och låtit gossebarnen leva?

2Mos 1:19 Och barnmorskorna sade till Farao, Eftersom de Hebreiska kvinnorna inte är såsom de Egyptiska kvinnorna; ty de är livskraftiga, och blir förlösta innan barnmorskorna kommer in till dem.

2Mos 1:20 Därför gjorde Gud väl mot barnmorskorna: och folket förökade sig, och blev mycket mäktigt.

2Mos 1:21 Och det skedde, eftersom barnmorskorna fruktade Gud, att han gjorde dem hus.

2Mos 1:22 Och Farao befallde allt sitt folk, och sade, Varje son som föds skall ni kasta i floden, och varje dotter skall ni låta leva.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 1

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 5 [*Notering: ”sjuttio själar”: KJV använder souls om de sjuttio personer som kom ut ur Jakobs länder, i överensstämmelse med 1 Mos 46:27. Detta följer Skriftens språkbruk från människans skapelse, då Adam ”blev en levande själ” (1 Mos 2:7; 1 Kor 15:45). Soul kan därför i Gamla Testamentet beteckna hela den levande personen och användas i sammanhang där även det kroppsliga livet är inbegripet (1 Mos 19:20; 3 Mos 22:6; 4 Mos 31:28). Detta innebär dock inte att själ och kropp är samma sak; Skriften skiljer mellan ”ande och själ och kropp” (1 Thess 5:23), och talar om åtskiljandet av ”själ och ande” (Hebr 4:12). I Kristus talas dessutom om en omskärelse ”gjord utan händer”, genom ”avläggandet av köttets syndakropp genom Kristus omskärelse” (Kol 2:11). KJV ”sjuttio själar” bör därför bevaras: uttrycket betecknar sjuttio levande personer samtidigt som Skriftens åtskillnad mellan själ och kropp förblir intakt.]

v. 16 [*Språknot 1, v. 16–19: ”pallarna”. KJV: “the stools”. Det Hebreiska אָבְנַיִם (obnayim) står i dualform och hör samman med אֶבֶן (even), ”sten”. Uttrycket förstås här om de stenar eller den anordning som kvinnorna befann sig på vid förlossningen. Samma ovanliga Hebreiska ord förekommer i Jer 18:3 om krukmakarens redskap, där KJV återger det “the wheels”. I båda fallen bestäms den konkreta anordningen av sammanhanget. Orden “and see them upon the stools” placerar Faraos befallning vid själva förlossningen. När barnmorskorna bistod de Hebreiska kvinnorna och såg dem på pallarna, skulle det nyfödda barnets kön konstateras: ”om det är en son, då skall ni döda honom: men om det är en dotter, då skall hon leva”. Detta bekräftas av v. 17–18, där barnmorskorna sägs ha låtit gossebarnen leva. Faraos avsikt var således att gossebarnen skulle dödas i direkt anslutning till födseln. Genom återgivningen ”pallarna” bevaras KJV konkreta “the stools”, i stället för att uttrycket endast återges med den allmänna innebörden att kvinnorna skulle föda.]

[*Språknot 2, v. 16–19: Att “upon the stools” avser själva förlossningssituationen bekräftas vidare av v. 19. När Farao frågar varför barnmorskorna hade låtit gossebarnen leva, då de fruktade Gud (v. 17), svarar de att de Hebreiska kvinnorna är “…livskraftiga, och blir förlösta innan barnmorskorna kommer in till dem”; de hade alltså redan blivit förlösta innan barnmorskorna hann fram. Faraos befallning i v. 16 förutsatte således barnmorskornas närvaro vid själva födseln, då barnets kön kunde konstateras och hans befallning om gossebarnen verkställas.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 2

1 Mose föds, 3 och läggs i en ark bland säven. 5 Han blir funnen och uppfostrad av Faraos dotter. 11 Han dräper en Egyptier. 13 Han tillrättavisar en Hebré. 15 Han flyr till Midjan. 21 Han gifter sig med Sippora. 22 Gersom föds. 23 Gud hörsammar Israeliternas rop.


2Mos 2:1 OCH en man av Levis hus gick, och tog en dotter av Levi till hustru.

2Mos 2:2 Och kvinnan blev havande, och födde en son: och när hon såg att han var ett vackert barn, gömde hon honom i tre månader.

2Mos 2:3 Och när hon inte längre kunde gömma honom, tog hon åt honom en ark av säv, och beströk den med naturbeck och med beck, och lade barnet däri; och hon lade den bland vassen vid flodens strand. *

2Mos 2:4 Och hans syster stod långt borta, för att få veta vad som skulle göras med honom.

2Mos 2:5 ¶ Och Faraos dotter kom ned för att tvätta sig vid floden; och hennes tjänarinnor gick längs flodens sida; och när hon såg arken bland vassen, sände hon sin tjänarinna för att hämta den.

2Mos 2:6 Och när hon hade öppnat den, såg hon barnet: och, se, spädbarnet grät. Och hon hade medlidande med honom, och sade, Detta är ett av Hebréernas barn.

2Mos 2:7 Då sade hans syster till Faraos dotter, Skall jag gå och kalla åt dig en amma av de Hebreiska kvinnorna, så att hon kan amma barnet åt dig?

2Mos 2:8 Och Faraos dotter sade till henne, Gå. Och flickan gick och kallade på barnets moder.

2Mos 2:9 Och Faraos dotter sade till henne, Tag detta barn med dig, och amma det åt mig, och jag skall ge dig din lön. Och kvinnan tog barnet och ammade det.

2Mos 2:10 Och barnet växte, och hon förde honom till Faraos dotter, och han blev hennes son. Och hon kallade hans namn Mose: och hon sade, Eftersom jag drog honom upp ur vattnet.

2Mos 2:11 ¶ Och det skedde i de dagarna, när Mose hade blivit vuxen, att han gick ut till sina bröder, och såg på deras bördor: och han fick se en Egyptier slå en Hebré, en av hans bröder.

2Mos 2:12 Och han såg åt det ena hållet och åt det andra, och när han såg att ingen människa var där, dräpte han Egyptiern, och gömde honom i sanden.

2Mos 2:13 Och när han gick ut den andra dagen, se, två män av Hebréerna stred med varandra: och han sade till honom som gjorde orätt, Varför slår du din nästa?

2Mos 2:14 Och han sade, Vem gjorde dig till en furste och en domare över oss? tänker du döda mig, såsom du dödade Egyptiern? Och Mose blev rädd, och sade, Förvisso är denna sak känd.

2Mos 2:15 När nu Farao hörde om denna sak, sökte han döda Mose. Men Mose flydde från Faraos ansikte, och bodde i Midjans land: och han satte sig ned vid en brunn.

2Mos 2:16 Nu hade prästen i Midjan sju döttrar: och de kom och drog upp vatten, och fyllde hoarna för att vattna sin faders hjord.

2Mos 2:17 Och herdarna kom och drev bort dem: men Mose stod upp och hjälpte dem, och vattnade deras hjord.

2Mos 2:18 Och när de kom till Reuel, sin fader, sade han, Hur kommer det sig att ni har kommit så snart i dag?

2Mos 2:19 Och de sade, En Egyptier befriade oss ur herdarnas hand, och drog dessutom upp tillräckligt med vatten åt oss, och vattnade hjorden.

2Mos 2:20 Och han sade till sina döttrar, Och var är han? varför har ni lämnat mannen? kalla på honom, så att han kan äta bröd.

2Mos 2:21 Och Mose var nöjd med att bo hos mannen: och han gav Mose sin dotter Sippora.

2Mos 2:22 Och hon födde honom en son, och han kallade hans namn Gersom: ty han sade, Jag har varit en främling i ett främmande land.

2Mos 2:23 ¶ Och det skedde efter en lång tid, att Egyptens kung dog: och Israels barn suckade på grund av slaveriet, och de ropade, och deras rop steg upp till Gud på grund av slaveriet.

2Mos 2:24 Och Gud hörde deras jämmer, och Gud kom ihåg sitt förbund med Abraham, med Isak, och med Jakob.

2Mos 2:25 Och Gud såg till Israels barn, och Gud hade aktning för dem.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 2

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3 [*Språknot: ”naturbeck och med beck”. KJV: “with slime and with pitch”. KJV skiljer här mellan två olika material och använder därför två skilda ord, slime och pitch. Samma åtskillnad finns redan i 1 Moseboken. Slime återger Hebreiska חֵמָר (chemar), ett naturligt förekommande bituminöst ämne, och återges därför här med ”naturbeck”. (Med bituminöst ämne avses ett mörkt, trögflytande eller fast, tjärliknande material som förekommer naturligt i marken och består av kolväten. Naturligt bitumen kunde genom sina vattenavvisande och sammanbindande egenskaper användas bland annat för tätning och som bindemedel). Ordet förekommer även i 1 Mos 11:3, där “they had slime for morter” beskriver naturbeck som användes såsom murbruk. Pitch återger däremot Hebreiska זֶפֶת (zepheth), ”beck”, och betecknar här det material med vilket arken ytterligare tätades. Samma ord återkommer i Jes 34:9, där KJV har “the dust thereof into brimstone, and the land thereof shall become burning pitch.”. Åtskillnaden är särskilt betydelsefull i jämförelse med Noas ark. I 1 Mos 6:14 säger KJV: “and shalt pitch it within and without with pitch”, där det Hebreiska ordet är כֹּפֶר (kopher), med det tillhörande verbet כָּפַר (kaphar). 2 Mos 2:3 använder däremot två andra Hebreiska ord och KJV återger dem uttryckligen “slime and … pitch”. Den svenska återgivningen i SKJVB™ ”naturbeck och med beck” bevarar därför KJV skillnad mellan materialen i stället för att sammanföra båda under samma svenska ord.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 3

1 Mose vaktar Jetros hjord. 2 Gud visar sig för honom i en brinnande buske. 9 Han sänder honom för att befria Israel. 14 Guds namn. 15 Hans budskap till Israel.


2Mos 3:1 NU vaktade Mose sin svärfader Jetros hjord, prästen i Midjan: och han ledde hjorden till baksidan av öknen, och kom till Guds berg, till Horeb.

2Mos 3:2 Och HERRENS ängel uppenbarade sig för honom i en eldslåga ur mitten av en buske: och han såg, och, se, busken brann med eld, och busken blev inte förtärd.

2Mos 3:3 Och Mose sade, Jag skall nu vika av, och se denna stora syn, varför busken inte brinner upp.

2Mos 3:4 Och när HERREN såg att han vek av för att se, kallade Gud till honom ur mitten av busken, och sade, Mose, Mose. Och han sade, Här är jag.

2Mos 3:5 Och han sade, Kom inte närmare hit: tag av dina skor från dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.

2Mos 3:6 Dessutom sade han, Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud, och Jakobs Gud. Och Mose dolde sitt ansikte; ty han var rädd för att se på Gud.

2Mos 3:7 ¶ Och HERREN sade, Jag har förvisso sett mitt folks lidande, vilka är i Egypten, och har hört deras rop på grund av deras arbetsfogdar; ty jag känner deras sorger;

2Mos 3:8 Och jag har kommit ned för att befria dem ur Egyptiernas hand, och för att föra dem upp ur det landet till ett gott och vidsträckt land, till ett land som flyter av mjölk och honung; till Kanaanéernas, och Hettiternas, och Amoréernas, och Perisséernas, och Hivéernas, och Jebuséernas plats.

2Mos 3:9 Nu därför, se, Israels barns rop har kommit till mig: och jag har också sett det förtryck varmed Egyptierna förtrycker dem.

2Mos 3:10 Kom nu därför, och jag skall sända dig till Farao, så att du kan föra ut mitt folk Israels barn ur Egypten.

2Mos 3:11 ¶ Och Mose sade till Gud, Vem är jag, att jag skulle gå till Farao, och att jag skulle föra ut Israels barn ur Egypten?

2Mos 3:12 Och han sade, Förvisso skall jag vara med dig; och detta skall vara ett tecken för dig, att jag har sänt dig: När du har fört ut folket ur Egypten, skall ni tjäna Gud på detta berg.

2Mos 3:13 Och Mose sade till Gud, Se, när jag kommer till Israels barn, och skall säga till dem, Era fäders Gud har sänt mig till er; och de skall säga till mig, Vad är hans namn? vad skall jag säga till dem?

2Mos 3:14 Och Gud sade till Mose, JAG ÄR DEN JAG ÄR: och han sade, Så skall du säga till Israels barn, JAG ÄR har sänt mig till er. *

2Mos 3:15 Och Gud sade vidare till Mose, Så skall du säga till Israels barn, HERREN era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud, och Jakobs Gud, har sänt mig till er: detta är mitt namn för evigt, och detta är mitt åminnelse till alla generationer.

2Mos 3:16 Gå, och samla Israels äldste, och säg till dem, HERREN era fäders Gud, Abrahams, Isaks, och Jakobs Gud, uppenbarade sig för mig, och sade, Jag har förvisso besökt er, och sett det som görs mot er i Egypten:

2Mos 3:17 Och jag har sagt, Jag skall föra er upp ur Egyptens lidande till Kanaanéernas, och Hettiternas, och Amoréernas, och Perisséernas, och Hivéernas, och Jebuséernas land, till ett land som flyter av mjölk och honung.

2Mos 3:18 Och de skall lyssna till din röst: och du skall komma, du och Israels äldste, till Egyptens kung, och ni skall säga till honom, HERREN Hebréernas Gud har mött oss: och låt oss nu gå, vi ber dig, tre dagsresor in i vildmarken, så att vi kan offra åt HERREN vår Gud.

2Mos 3:19 ¶ Och jag är viss om att Egyptens kung inte kommer att låta er gå, nej, inte ens genom en mäktig hand.

2Mos 3:20 Och jag skall sträcka ut min hand, och slå Egypten med alla mina under, vilka jag skall göra mitt ibland dem: och därefter skall han låta er gå.

2Mos 3:21 Och jag skall ge detta folk ynnest i Egyptiernas ögon: och det skall ske, att, när ni går, skall ni inte gå tomhänta:

2Mos 3:22 Utan varje kvinna skall låna av sin grannkvinna, och av henne som vistas i hennes hus, smycken av silver, och smycken av guld, och kläder: och ni skall sätta dem på era söner, och på era döttrar; och ni skall plundra Egyptierna.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 3

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 14 [*Notering: ”JAG ÄR DEN JAG ÄR”. När Mose frågar vad han skall säga om Israels barn frågar efter Guds namn, svarar Gud: ”JAG ÄR DEN JAG ÄR”, och därefter: ”JAG ÄR har sänt mig till er.”. Gud uppenbarar därmed sig själv såsom den som är och vars varande inte är beroende av någon annan. I följande vers säger han: ”HERREN [JEHOVA] era fäders Gud… har sänt mig till er: detta är mitt namn för evigt” (v. 15). Jfr 2 Mos 6:3, där Gud säger att han uppenbarade sig för Abraham, Isak och Jakob såsom Gud Allsmäktig, men att han inte var känd för dem genom sitt namn JEHOVA. JAG ÄR i 3:14 och JEHOVA i 6:3 hör således samman i Guds uppenbarelse av sitt namn och väsen. Jfr Joh 8:58; Mark 14:62; Joh 18:5–6.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 4

1 Moses käpp förvandlas till en Orm. 6 Hans hand blir spetälsk. 10 Han är ovillig att bli sänd. 14 Aron utses till att bistå honom. 18 Mose lämnar Jetro. 21 Guds budskap till Farao. 24 Sippora omskär sin son. 27 Aron sänds för att möta Mose. 31 Folket tror dem.


2Mos 4:1 OCH Mose svarade och sade, Men, se, de kommer inte att tro mig, inte heller lyssna till min röst: ty de kommer att säga, HERREN har inte uppenbarat sig för dig.

2Mos 4:2 Och HERREN sade till honom, Vad är det där i din hand? Och han sade, En käpp.

2Mos 4:3 Och han sade, Kasta den på marken. Och han kastade den på marken, och den blev en orm; och Mose flydde undan den.

2Mos 4:4 Och HERREN sade till Mose, Räck ut din hand, och tag den vid svansen. Och han räckte ut sin hand, och grep den, och den blev en käpp i hans hand:

2Mos 4:5 Så att de må tro att HERREN deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud, och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.

2Mos 4:6 ¶ Och HERREN sade vidare till honom, Stick nu din hand i din barm. Och han stack sin hand i sin barm: och när han tog ut den, se, hans hand var spetälsk såsom snö.

2Mos 4:7 Och han sade, Stick din hand i din barm igen. Och han stack sin hand i sin barm igen; och drog ut den ur sin barm, och, se, den hade åter blivit såsom hans andra kött.

2Mos 4:8 Och det skall ske, om de inte vill tro dig, inte heller lyssna till det första tecknets röst, att de skall tro det senare tecknets röst.

2Mos 4:9 Och det skall ske, om de inte heller vill tro dessa två tecken, inte heller lyssna till din röst, att du skall taga av flodens vatten, och hälla det på det torra landet: och vattnet som du tager ur floden skall bli blod på det torra landet.

2Mos 4:10 ¶ Och Mose sade till HERREN, O min Herre, jag är inte vältalig, varken förut, eller sedan du har talat till din tjänare: utan jag är trög i talet, och har en trög tunga.

2Mos 4:11 Och HERREN sade till honom, Vem har gjort människans mun? eller vem gör den stumme, eller döve, eller seende, eller blinde? är det inte jag, HERREN?

2Mos 4:12 Gå nu därför, och jag skall vara med din mun, och lära dig vad du skall säga.

2Mos 4:13 Och han sade, O min Herre, sänd, jag ber dig, genom handen på honomsom du vill att sända.

2Mos 4:14 Och HERRENS vrede upptändes mot Mose, och han sade, Är inte Aron Leviten din broder? Jag vet att han kan tala väl. Och dessutom, se, han kommer ut för att möta dig: och när han ser dig, skall han glädjas i sitt hjärta.

2Mos 4:15 Och du skall tala till honom, och lägga orden i hans mun: och jag skall vara med din mun, och med hans mun, och skall lära er vad ni skall göra.

2Mos 4:16 Och han skall vara din talesman till folket: och han skall vara, ja, han skall vara för dig i stället för en mun, och du skall vara för honom i stället för Gud.

2Mos 4:17 Och du skall taga denna käpp i din hand, varmed du skall göra tecken.

2Mos 4:18 ¶ Och Mose gick och återvände till Jetro sin svärfader, och sade till honom, Låt mig gå, jag ber dig, och återvända till mina bröder som är i Egypten, och se om de ännu lever. Och Jetro sade till Mose, Gå i frid.

2Mos 4:19 Och HERREN sade till Mose i Midjan, Gå, återvänd till Egypten: ty alla de män är döda som sökte ditt liv.

2Mos 4:20 Och Mose tog sin hustru och sina söner och satte dem på en åsna, och han återvände till Egyptens land: och Mose tog Guds käpp i sin hand.

2Mos 4:21 Och HERREN sade till Mose, När du går för att återvända till Egypten, se till att du gör alla de under inför Farao, vilka jag har lagt i din hand: men jag skall förhärda hans hjärta, så att han inte skall låta folket gå.

2Mos 4:22 Och du skall säga till Farao, Så säger HERREN, Israel är min son, ja, min förstfödde:

2Mos 4:23 Och jag säger till dig, Låt min son gå, så att han må tjäna mig: och om du vägrar att låta honom gå, se, jag skall dräpa din son, ja, din förstfödde.

2Mos 4:24 ¶ Och det skedde på vägen, i härbärget, att HERREN mötte honom, och sökte döda honom.

2Mos 4:25 Då tog Sippora en vass sten, och skar av sin sons förhud, och kastade den vid hans fötter, och sade, Förvisso är du en blodig make för mig.

2Mos 4:26 Så lät han honom gå: då sade hon, En blodig make är du, på grund av omskärelsen.

2Mos 4:27 ¶ Och HERREN sade till Aron, Gå ut i vildmarken för att möta Mose. Och han gick, och mötte honom på Guds berg, och kysste honom.

2Mos 4:28 Och Mose berättade för Aron alla HERRENS ord, han som hade sänt honom, och alla de tecken som han hade befallt honom.

2Mos 4:29 ¶ Och Mose och Aron gick och samlade alla de äldste av Israels barn:

2Mos 4:30 Och Aron talade alla de ord som HERREN hade talat till Mose, och gjorde tecknen inför folkets ögon.

2Mos 4:31 Och folket trodde: och när de hörde att HERREN hade besökt Israels barn, och att han hade sett till deras lidande, då böjde de sina huvuden och tillbad.

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 5

1 Farao förebrår Mose och Aron för deras budskap. 5 Han ökar Israeliternas arbetsbörda. 15 Han avvisar deras klagomål. 19 De ropar ut mot Mose och Aron. 22 Mose klagar inför Gud.


2Mos 5:1 OCH därefter gick Mose och Aron in, och sade till Farao, Så säger HERREN Israels Gud, Låt mitt folk gå, så att de må hålla en högtid åt mig i vildmarken.

2Mos 5:2 Och Farao sade, Vem är HERREN, att jag skulle lyda hans röst och låta Israel gå? Jag känner inte HERREN, inte heller skall jag låta Israel gå.

2Mos 5:3 Och de sade, Hebréernas Gud har mött oss: låt oss gå, vi ber dig, tre dagsresor in i öknen, och offra åt HERREN vår Gud; så att han inte faller över oss med pest, eller med svärd.

2Mos 5:4 Och Egyptens kung sade till dem, Varför hindrar ni, Mose och Aron, folket från deras arbeten? gå till era bördor.

2Mos 5:5 Och Farao sade, Se, landets folk är nu många, och ni får dem att vila från sina bördor.

2Mos 5:6 Och Farao befallde samma dag folkets arbetsfogdar, och deras förmän, och sade,

2Mos 5:7 Ni skall inte längre ge folket halm till att göra tegel, såsom förut: låt dem gå och samla halm åt sig själva.

2Mos 5:8 Och antalet tegel, som de gjorde förut, skall ni lägga på dem; ni skall inte minska något därav: ty de är lata; därför ropar de, och säger, Låt oss gå och offra åt vår Gud.

2Mos 5:9 Låt mer arbete läggas på männen, så att de må arbeta däri; och låt dem inte akta på fåfänga ord.

2Mos 5:10 ¶ Och folkets arbetsfogdar och deras förmän gick ut, och de talade till folket, och sade, Så säger Farao, Jag skall inte ge er halm.

2Mos 5:11 Gå ni, skaffa er halm där ni kan finna den: likväl skall inget av ert arbete minskas.

2Mos 5:12 Så skingrades folket över hela Egyptens land för att samla stubb i stället för halm. *

2Mos 5:13 Och arbetsfogdarna skyndade på dem, och sade, Fullgör era arbeten, era dagliga uppgifter, såsom när det fanns halm.

2Mos 5:14 Och Israels barns förmän, vilka Faraos arbetsfogdar hade satt över dem, blev slagna, och tillfrågade, Varför har ni inte fullgjort er uppgift i att göra tegel både i går och i dag, såsom förut?

2Mos 5:15 ¶ Då kom Israels barns förmän och ropade till Farao, och sade, Varför handlar du så mot dina tjänare?

2Mos 5:16 Ingen halm ges åt dina tjänare, och de säger till oss, Gör tegel: och, se, dina tjänare blir slagna; men felet ligger hos ditt eget folk.

2Mos 5:17 Men han sade, Ni är lata, ni är lata: därför säger ni, Låt oss gå och offra åt HERREN.

2Mos 5:18 Gå nu därför, och arbeta; ty ingen halm skall ges åt er, likväl skall ni lämna det föreskrivna antalet tegel.

2Mos 5:19 Och Israels barns förmän såg att de befann sig i ett ont läge, sedan det hade sagts, Ni skall inte minska något från era tegel av er dagliga uppgift.

2Mos 5:20 ¶ Och de mötte Mose och Aron, vilka stod på vägen, när de kom ut från Farao:

2Mos 5:21 Och de sade till dem, Må HERREN se på er, och döma; eftersom ni har gjort vår lukt avskydd i Faraos ögon, och i hans tjänares ögon, till att sätta ett svärd i deras hand för att dräpa oss.

2Mos 5:22 Och Mose återvände till HERREN, och sade, Herre, varför har du så illa behandlat detta folk? varför har du sänt mig?

2Mos 5:23 Ty sedan jag kom till Farao för att tala i ditt namn, har han gjort ont mot detta folk; inte heller har du alls befriat ditt folk.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 5

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 12 [*Språknot: ”stubb i stället för halm”. KJV skiljer mellan stubble och straw. Straw betecknar spannmålens stjälkar, särskilt halmen efter skörd och tröskning, medan stubble betecknar de korta stjälkar eller strårester som återstår efter att säden har skördats. Skillnaden motsvaras även av de Hebreiska orden: תֶּבֶן (teben), ”halm”, och קַשׁ (qash), ”stubb”. Farao hade tidigare låtit ge folket halm till tegeltillverkningen (v. 7), men när denna inte längre tillhandahölls skingrades folket över Egyptens land för att själva samla ”stubb i stället för halm”. KJV ordval visar således att de inte endast måste skaffa samma material själva, utan fick samla de kvarvarande stråresterna som ersättning för den halm som tidigare hade givits dem.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 6

1 Gud förnyar sitt löfte genom sitt Namn JEHOVA. 14 Rubens släkttavla, 15 Simeons, 16 Levis, från vilken Mose och Aron kom.


2Mos 6:1 DÅ sade HERREN till Mose, Nu skall du se vad jag skall göra med Farao: ty med en stark hand skall han låta dem gå, och med en stark hand skall han driva dem ut ur sitt land.

2Mos 6:2 Och Gud talade till Mose, och sade till honom, Jag är HERREN:

2Mos 6:3 Och jag uppenbarade mig för Abraham, för Isak, och för Jakob, under namnet Gud Allsmäktig, men genom mitt namn JEHOVA var jag inte känd för dem. *

2Mos 6:4 Och jag har också upprättat mitt förbund med dem, till att ge dem Kanaans land, deras pilgrimsfärds land, vari de var främlingar.

2Mos 6:5 Och jag har också hört Israels barns jämmer, vilka Egyptierna håller i träldom; och jag har kommit ihåg mitt förbund.

2Mos 6:6 Därför säg till Israels barn, Jag är HERREN, och jag skall föra er ut från under Egyptiernas bördor, och jag skall befria er ur deras träldom, och jag skall återlösa er med en utsträckt arm, och med stora domar:

2Mos 6:7 Och jag skall ta er till mig till ett folk, och jag skall vara en Gud för er: och ni skall veta att jag är HERREN er Gud, som för er ut från under Egyptiernas bördor.

2Mos 6:8 Och jag skall föra er in i det land, angående vilket jag svor att ge det åt Abraham, åt Isak, och åt Jakob; och jag skall ge det åt er till en arvedel: Jag är HERREN.

2Mos 6:9 ¶ Och Mose talade så till Israels barn: men de lyssnade inte till Mose på grund av andens ångest, och på grund av grym träldom.

2Mos 6:10 Och HERREN talade till Mose, och sade,

2Mos 6:11 Gå in, tala till Farao, Egyptens kung, att han låter Israels barn gå ut ur sitt land.

2Mos 6:12 Och Mose talade inför HERREN, och sade, Se, Israels barn har inte lyssnat till mig; hur skall då Farao höra mig, som har oomskurna läppar?

2Mos 6:13 Och HERREN talade till Mose och till Aron, och gav dem en befallning till Israels barn, och till Farao, Egyptens kung, att föra Israels barn ut ur Egyptens land.

2Mos 6:14 ¶ Dessa är huvudmännen för deras fäders hus: Rubens söner, Israels förstfödde; Hanok, och Pallu, Hesron, och Karmi: dessa är Rubens familjer.

2Mos 6:15 Och Simeons söner; Jemuel, och Jamin, och Ohad, och Jakin, och Sohar, och Saul, son till en Kanaanéisk kvinna: dessa är Simeons familjer.

Exo 6:16 ¶ Och dessa är namnen på Levis söner efter deras generationer; Gerson, och Kehat, och Merari: och åren av Levis liv var etthundratrettiosju år.

2Mos 6:17 Gersons söner; Libni, och Simi, efter deras familjer.

2Mos 6:18 Och Kehats söner; Amram, och Jishar, och Hebron, och Ussiel: och åren av Kehats liv var etthundratrettiotre år.

2Mos 6:19 Och Meraris söner; Mahali och Musi: dessa är Levis familjer efter deras generationer.

2Mos 6:20 Och Amram tog Jokebed, sin faders syster, till hustru; och hon födde honom Aron och Mose: och åren av Amrams liv var etthundratrettiosju år.

2Mos 6:21 ¶ Och Jishars söner; Kora, och Nefeg, och Sikri.

2Mos 6:22 Och Ussiels söner; Misael, och Elsafan, och Sitri.

2Mos 6:23 Och Aron tog Eliseba, Amminadabs dotter, Naasons syster, till hustru; och hon födde honom Nadab, och Abihu, Eleasar, och Itamar.

2Mos 6:24 Och Koras söner; Assir, och Elkana, och Abiasaf: dessa är Korahiternas familjer.

2Mos 6:25 Och Eleasar, Arons son, tog en av Putiels döttrar till hustru; och hon födde honom Pinehas: dessa är huvudmännen för Leviternas fäder efter deras familjer.

2Mos 6:26 Dessa är den Aron och Mose, till vilka HERREN sade, För ut Israels barn ur Egyptens land efter deras härar.

2Mos 6:27 Dessa är de som talade till Farao, Egyptens kung, för att föra ut Israels barn ur Egypten: dessa är den Mose och Aron.

2Mos 6:28 ¶ Och det skedde på den dag då HERREN talade till Mose i Egyptens land,

2Mos 6:29 Att HERREN talade till Mose, och sade, Jag är HERREN: tala till Farao, Egyptens kung, allt som jag säger till dig.

2Mos 6:30 Och Mose sade inför HERREN, Se, jag har oomskurna läppar, och hur skall Farao lyssna till mig?

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 6

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3 [*Notering: ”men genom mitt namn JEHOVAH var jag inte känd för dem”. Gud säger att han uppenbarade sig för Abraham, Isak och Jakob under det namn som KJV återger ”Gud Allsmäktig” (God Almighty), men att han genom sitt namn JEHOVA inte var känd för dem. JEHOVA återger det Hebreiska Gudsnamnet יְהוָֹה (YHWH), vilket KJV vanligen återger LORD (HERREN), men på fyra ställen uttryckligen återger JEHOVAH: 2 Mos 6:3; Ps 83:18; Jes 12:2; 26:4. Därtill förekommer namnet i sammansättningar såsom JEHOVAH-jireh (1 Mos 22:14). Orden skall därför inte förstås som att Gudsnamnet יְהוָֹה aldrig tidigare förekommit eller varit uttalat; det förekommer genomgående redan i 1 Moseboken. Utsagan gäller hur Gud hade gjort sig känd för Abraham, Isak och Jakob: han uppenbarade sig för dem såsom Gud Allsmäktig, men säger nu beträffande JEHOVA, “by my name JEHOVAH was I not known to them.” Jfr 2 Mos 3:14–15, där Gud säger ”JAG ÄR DEN JAG ÄR” och därefter förklarar att HERREN, deras fäders Gud, är hans namn för evigt. Den uttryckliga formen JEHOVAH, som KJV bevarar på dessa fyra ställen, återges inte som JEHOVAH/JEHOVA i många moderna Bibelöversättningar, vilka i stället vanligen ersätter eller återger Gudsnamnet med motsvarigheten till HERREN/LORD. Genom att bevara JEHOVA i SKJVB™ bibehålls därför den särskilda åtskillnad som KJV själv gör mellan sin vanliga återgivning LORD och den uttryckliga namnformen JEHOVAH. (Jfr Ps 83:18; Jes 12:2; 26:4; 1 Mos 22:14; 2 Mos 17:15; Dom 6:24).]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 7

1 Mose uppmuntras att gå till Farao. 7 Hans ålder. 8 Hans käpp förvandlas till en Orm. 11 Trollkarlarna gör likadant. 13 Faraos hjärta förhärdas. 14 Guds budskap till Farao. 19 Floden förvandlas till blod.


2Mos 7:1 OCH HERREN sade till Mose, Se, jag har gjort dig till en gud för Farao: och Aron din broder skall vara din profet.

2Mos 7:2 Du skall tala allt som jag befaller dig: och Aron din broder skall tala till Farao, att han sänder Israels barn ut ur sitt land.

2Mos 7:3 Och jag skall förhärda Faraos hjärta, och föröka mina tecken och mina under i Egyptens land.

2Mos 7:4 Men Farao skall inte lyssna till er, så att jag må lägga min hand på Egypten, och föra ut mina härar, och mitt folk Israels barn, ur Egyptens land genom stora domar.

2Mos 7:5 Och Egyptierna skall veta att jag är HERREN, när jag sträcker ut min hand över Egypten, och för ut Israels barn från ibland dem.

2Mos 7:6 Och Mose och Aron gjorde såsom HERREN befallde dem, så gjorde de.

2Mos 7:7 Och Mose var åttio år gammal, och Aron åttiotre år gammal, när de talade till Farao.

2Mos 7:8 ¶ Och HERREN talade till Mose och till Aron, och sade,

2Mos 7:9 När Farao skall tala till er, och säga, Visa ett mirakel för er: då skall du säga till Aron, Tag din käpp, och kasta den inför Farao, och den skall bli en orm.

2Mos 7:10 ¶ Och Mose och Aron gick in till Farao, och de gjorde så som HERREN hade befallt: och Aron kastade ned sin käpp inför Farao, och inför hans tjänare, och den blev en orm.

2Mos 7:11 Då kallade Farao också på de visa männen och trollkarlarna: och Egyptens magiker, de gjorde också på samma sätt med sina besvärjelser.

2Mos 7:12 Ty var och en av dem kastade ned sin käpp, och de blev ormar: men Arons käpp uppslukade deras stavar.

2Mos 7:13 Och han förhärdade Faraos hjärta, så att han inte lyssnade till dem; såsom HERREN hade sagt.

2Mos 7:14 ¶ Och HERREN sade till Mose, Faraos hjärta är förhärdat, han vägrar att låta folket gå.

2Mos 7:15 Gå till Farao på morgonen; se, han går ut till vattnet; och du skall stå vid flodens strand när han kommer; och käppen som blev förvandlad till en orm skall du ta i din hand.

2Mos 7:16 Och du skall säga till honom, HERREN Hebréernas Gud har sänt mig till dig, och sagt, Låt mitt folk gå, så att de må tjäna mig i vildmarken: och, se, hittills ville du inte höra.

2Mos 7:17 Så säger HERREN, Genom detta skall du veta att jag är HERREN: se, jag skall slå med käppen som är i min hand på vattnen som är i floden, och de skall förvandlas till blod.

2Mos 7:18 Och fisken som är i floden skall dö, och floden skall stinka; och Egyptierna skall vämjas vid att dricka av flodens vatten.

2Mos 7:19 ¶ Och HERREN talade till Mose, Säg till Aron, Tag din käpp, och sträck ut din hand över Egyptens vatten, över deras strömmar, över deras floder, och över deras dammar, och över alla deras vattensamlingar, så att de må bli blod; och så att det må vara blod över hela Egyptens land, både i kärl av trä och i kärl av sten.

2Mos 7:20 Och Mose och Aron gjorde så, såsom HERREN befallde; och han lyfte upp käppen, och slog vattnen som var i floden, inför Faraos ögon, och inför hans tjänares ögon; och alla vattnen som var i floden förvandlades till blod.

2Mos 7:21 Och fisken som var i floden dog; och floden stank, och Egyptierna kunde inte dricka av flodens vatten; och det var blod över hela Egyptens land.

2Mos 7:22 Och Egyptens magiker gjorde så med sina besvärjelser: och Faraos hjärta blev förhärdat, inte heller lyssnade han till dem; såsom HERREN hade sagt.

2Mos 7:23 Och Farao vände sig om och gick in i sitt hus, inte heller fäste han sitt hjärta vid detta.

2Mos 7:24 Och alla Egyptierna grävde runt omkring floden efter vatten att dricka; ty de kunde inte dricka av flodens vatten.

2Mos 7:25 Och sju dagar fullbordades, efter att HERREN hade slagit floden.

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 8

1 Grodor sänds. 8 Farao bönfaller Mose, 12 och Mose avlägsnar dem genom bön. 16 Stoftet förvandlas till löss, vilket Magikerna inte kunde göra. 20 Flugsvärmarna. 25 Farao är benägen att låta folket gå, 32 men förhärdas likväl.


2Mos 8:1 OCH HERREN talade till Mose, Gå till Farao och säg till honom, Så säger HERREN, Låt mitt folk gå, så att de må tjäna mig.

2Mos 8:2 Och om du vägrar att låta dem gå, se, jag skall slå alla dina gränser med grodor:

2Mos 8:3 Och floden skall frambringa grodor i överflöd, vilka skall gå upp och komma in i ditt hus, och in i din sängkammare, och upp på din säng, och in i dina tjänares hus, och på ditt folk, och in i dina ugnar, och in i dina degtråg:

2Mos 8:4 Och grodorna skall komma upp både på dig, och på ditt folk, och på alla dina tjänare.

2Mos 8:5 ¶ Och HERREN talade till Mose, Säg till Aron, Sträck ut din hand med din käpp över strömmarna, över floderna, och över dammarna, och låt grodor komma upp över Egyptens land.

2Mos 8:6 Och Aron sträckte ut sin hand över Egyptens vatten; och grodorna kom upp, och täckte Egyptens land.

2Mos 8:7 Och magikerna gjorde så med sina besvärjelser, och förde upp grodor över Egyptens land.

2Mos 8:8 ¶ Då kallade Farao på Mose och Aron, och sade, Bönfall HERREN, att han må ta bort grodorna från mig, och från mitt folk; och jag skall låta folket gå, så att de må offra åt HERREN.

2Mos 8:9 Och Mose sade till Farao, Tag dig äran över mig: när skall jag bönfalla för dig, och för dina tjänare, och för ditt folk, för att förgöra grodorna från dig, och dina hus, så att de endast må bli kvar i floden? *

2Mos 8:10 Och han sade, I morgon. Och han sade, Ske enligt ditt ord: så att du må veta att det inte finns någon såsom HERREN vår Gud.

2Mos 8:11 Och grodorna skall lämna dig, och dina hus, och dina tjänare, och ditt folk; de skall endast bli kvar i floden.

2Mos 8:12 Och Mose och Aron gick ut från Farao: och Mose ropade till HERREN på grund av grodorna som han hade fört över Farao.

2Mos 8:13 Och HERREN gjorde enligt Moses ord; och grodorna dog ut ur husen, ut ur byarna, och ut ur fälten.

2Mos 8:14 Och de samlade ihop dem i högar: och landet stank.

2Mos 8:15 Men när Farao såg att det fanns lättnad, förhärdade han sitt hjärta och lyssnade inte till dem; såsom HERREN hade sagt.

2Mos 8:16 ¶ Och HERREN sade till Mose, Säg till Aron, Sträck ut din käpp och slå stoftet i landet, så att det må bli löss över hela Egyptens land.

2Mos 8:17 Och de gjorde så; ty Aron sträckte ut sin hand med sin käpp, och slog jordens stoft, och det blev löss på människor, och på djur; allt stoft i landet blev löss över hela Egyptens land.

2Mos 8:18 Och magikerna gjorde så med sina besvärjelser för att frambringa löss, men de kunde inte: så var det löss på människor, och på djur.

2Mos 8:19 Då sade magikerna till Farao, Detta är Guds finger: och Faraos hjärta blev förhärdat, och han lyssnade inte till dem; såsom HERREN hade sagt.

2Mos 8:20 ¶ Och HERREN sade till Mose, Stå upp tidigt på morgonen, och ställ dig inför Farao; se, han kommer ut till vattnet; och säg till honom, Så säger HERREN, Låt mitt folk gå, så att de må tjäna mig.

2Mos 8:21 Annars, om du inte vill låta mitt folk gå, se, jag skall sända svärmar av flugor över dig, och över dina tjänare, och över ditt folk, och in i dina hus: och Egyptiernas hus skall bli fulla av svärmar av flugor, och även marken där de är. *

2Mos 8:22 Och jag skall på den dagen avskilja landet Gosen, vari mitt folk bor, så att inga svärmar av flugor skall vara där; för att du må veta att jag är HERREN mitt på jorden.

2Mos 8:23 Och jag skall sätta en åtskillnad mellan mitt folk och ditt folk: i morgon skall detta tecken ske.

2Mos 8:24 Och HERREN gjorde så; och det kom en svår svärm av flugor in i Faraos hus och in i hans tjänares hus, och över hela Egyptens land: landet blev fördärvat på grund av svärmen av flugor.

2Mos 8:25 ¶ Och Farao kallade på Mose och Aron, och sade, Gå ni, offra åt er Gud i landet.

2Mos 8:26 Och Mose sade, Det är inte tillbörligt att göra så; ty vi skall offra Egyptiernas styggelse åt HERREN vår Gud: se, skall vi offra Egyptiernas styggelse inför deras ögon, och kommer de inte att stena oss?

2Mos 8:27 Vi skall gå tre dagsresor in i vildmarken, och offra åt HERREN vår Gud, såsom han skall befalla oss.

2Mos 8:28 Och Farao sade, Jag skall låta er gå, så att ni må offra åt HERREN er Gud i vildmarken; endast skall ni inte gå mycket långt bort: bönfall för mig.

2Mos 8:29 Och Mose sade, Se, jag går ut från dig, och jag skall bönfalla HERREN att svärmarna av flugor må lämna Farao, hans tjänare, och hans folk i morgon, men låt inte Farao handla svekfullt mer genom att inte låta folket gå för att offra åt HERREN.

2Mos 8:30 Och Mose gick ut från Farao, och bönföll HERREN.

2Mos 8:31 Och HERREN gjorde enligt Moses ord; och han avlägsnade svärmarna av flugor från Farao, från hans tjänare, och från hans folk; inte en enda blev kvar.

2Mos 8:32 Och Farao förhärdade sitt hjärta även denna gång, inte heller ville han låta folket gå.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 8

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 9–10 [*Språknot: ”Tag dig äran över mig”. KJV: “Glory over me.”. Det Hebreiska הִתְפָּאֵר עָלַי (hithpa’er ʿalay) använder ett verb med betydelsen att berömma eller ära sig, följt av ”över mig”. Mose ger här Farao företrädet att själv ange när Mose skall bönfalla HERREN och grodorna skall förgöras. Farao svarar: ”I morgon” (v. 10), varpå Mose säger: ”Ske enligt ditt ord: så att du må veta att det inte finns någon såsom HERREN vår Gud.”. Genom att Farao själv fick ange tiden kunde grodornas upphörande vid den bestämda tidpunkten inte tillskrivas tillfällighet. Återgivningen ”Tag dig äran över mig” i SKJVB™ bevarar därför KJV ovanliga “Glory over me” samtidigt som sammanhanget visar innebörden: Farao får företrädet att bestämma tidpunkten.]

v. 21–22, 24, 29, 31: [*Språknot: ”svärmar av flugor”. KJV återger det Hebreiska עָרֹב (ʿarob) med “swarms” och sätter orden “of flies” i kursiv stil, vilket visar att dessa ord har tillagts för att ange vad slags svärmar som avses. Att KJV här avser flugor bekräftas av Skriftens egna återblickar på Egyptens plågor. Ps 78:45 säger: “Han sände bland dem olika slags flugor, som förtärde dem; och grodor, som förintade dem.”, och Ps 105:31: “Han talade, och där kom olika slags flugor...”. Plågan bestod således enligt KJV av olika slags flugor, vilka kom i svärmar; jfr v. 24, “en svår svärm av flugor”. Återgivningen ”svärmar av flugor” i SKJVB™ bevarar både KJV swarms och dess markerade tillägg of flies, utan att begränsa uttrycket till någon särskild flugart.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 9

1 Boskapens pest. 8 Plågan av bölder och blåsor. 13 Hans budskap om haglet. 22 Hagelplågan. 27 Farao bönfaller Mose, 35 men förhärdas likväl.


2Mos 9:1 DÅ sade HERREN till Mose, Gå in till Farao, och säg till honom, Så säger HERREN Hebréernas Gud, Låt mitt folk gå, så att de må tjäna mig.

2Mos 9:2 Ty om du vägrar att låta dem gå, och fortfarande håller dem kvar,

2Mos 9:3 Se, HERRENS hand vilar över dina boskap som finns på fältet, över hästarna, över åsnorna, över kamelerna, över oxarna, och över fåren: det skall komma en mycket svår boskapspest. *

2Mos 9:4 Och HERREN skall göra åtskillnad mellan Israels boskap och Egyptens boskap: och inget skall dö av allt det som tillhör Israels barn.

2Mos 9:5 Och HERREN bestämde en fastställd tid, och sade, I morgon skall HERREN göra detta i landet.

2Mos 9:6 Och HERREN gjorde detta nästa dag, och all Egyptens boskap dog: men av Israels barns boskap dog inte en enda.

2Mos 9:7 Och Farao sände, och, se, inte en enda av Israeliternas boskap var död. Och Faraos hjärta blev förhärdat, och han lät inte folket gå.

2Mos 9:8 ¶ Och HERREN sade till Mose och till Aron, Tag åt er händerna fulla av aska från ugnen, och låt Mose strö den mot himmelen inför Faraos ögon.

2Mos 9:9 Och den skall bli till fint stoft i hela Egyptens land, och skall bli till en böld som bryter ut med blåsor på människor, och på djur, över hela Egyptens land.

2Mos 9:10 Och de tog aska från ugnen, och stod inför Farao; och Mose strödde den upp mot himmelen; och den blev till en böld som bröt ut med blåsor på människor, och på djur.

2Mos 9:11 Och magikerna kunde inte stå inför Mose på grund av bölderna; ty bölden var på magikerna, och på alla Egyptierna.

2Mos 9:12 Och HERREN förhärdade Faraos hjärta, och han lyssnade inte till dem; såsom HERREN hade talat till Mose.

2Mos 9:13 ¶ Och HERREN sade till Mose, Stå upp tidigt på morgonen, och ställ dig inför Farao, och säg till honom, Så säger HERREN Hebréernas Gud, Låt mitt folk gå, så att de må tjäna mig.

2Mos 9:14 Ty denna gång skall jag sända alla mina plågor över ditt hjärta, och över dina tjänare, och över ditt folk; så att du må veta att det inte finns någon såsom jag på hela jorden.

2Mos 9:15 Ty nu skall jag sträcka ut min hand, så att jag må slå dig och ditt folk med pest; och du skall bli utrotad från jorden.

2Mos 9:16 Och i sanning, för just denna sak har jag rest dig upp, för att visa min makt i dig; och för att mitt namn må bli förkunnat över hela jorden.

2Mos 9:17 Upphöjer du dig ännu mot mitt folk, så att du inte vill låta dem gå?

2Mos 9:18 Se, i morgon vid denna tid skall jag låta ett mycket svårt hagel regna, sådant som inte har varit i Egypten sedan dess grundläggning ända till nu.

2Mos 9:19 Sänd därför nu, och samla din boskap, och allt du har ute på fältet; ty över varje människa och djur som skall finnas på fältet, och inte föras hem, skall haglet komma ned över dem, och de skall dö.

2Mos 9:20 Han bland Faraos tjänare som fruktade HERRENS ord fick sina tjänare och sin boskap att fly in i husen:

2Mos 9:21 Och han som inte aktade på HERRENS ord lämnade sina tjänare och sin boskap på fältet.

2Mos 9:22 ¶ Och HERREN sade till Mose, Sträck ut din hand mot himmelen, så att det må komma hagel över hela Egyptens land, över människor och över djur, och över varje ört på fältet, över hela Egyptens land.

2Mos 9:23 Och Mose sträckte ut sin käpp mot himmelen: och HERREN sände åska och hagel, och elden löpte längs marken; och HERREN lät hagel regna över Egyptens land. *

2Mos 9:24 Så var det hagel, och eld blandad med haglet, mycket svårt, sådant att det inte hade funnits något likt det i hela Egyptens land sedan det blev en nation.

2Mos 9:25 Och haglet slog över hela Egyptens land allt som var på fältet, både människor och djur; och haglet slog varje ört på fältet, och bröt sönder varje träd på fältet.

2Mos 9:26 Endast i landet Gosen, där Israels barn var, fanns inget hagel.

2Mos 9:27 ¶ Och Farao sände, och kallade på Mose och Aron, och sade till dem, Jag har syndat denna gång: HERREN är rättfärdig, och jag och mitt folk är onda.

2Mos 9:28 Bönfall HERREN (ty det är nog) att det inte mer må vara mäktiga åskdunder och hagel; och jag skall låta er gå, och ni skall inte stanna längre.

2Mos 9:29 Och Mose sade till honom, Så snart jag har gått ut ur staden, skall jag breda ut mina händer till HERREN; och åskan skall upphöra, inte heller skall det vara något mer hagel; så att du må veta att jorden är HERRENS.

2Mos 9:30 Men vad beträffar dig och dina tjänare, vet jag att ni ännu inte kommer att frukta Herren GUD.

2Mos 9:31 Och linet och kornet blev slaget: ty kornet var i ax, och linet hade frökapslar.

2Mos 9:32 Men vetet och rågen blev inte slagna: ty de hade inte vuxit upp.

2Mos 9:33 Och Mose gick ut ur staden från Farao, och bredde ut sina händer till HERREN: och åskan och haglet upphörde, och regnet östes inte ned över jorden.

2Mos 9:34 Och när Farao såg att regnet och haglet och åskan hade upphört, syndade han ännu mer, och förhärdade sitt hjärta, han och hans tjänare.

2Mos 9:35 Och Faraos hjärta blev förhärdat, inte heller ville han låta Israels barn gå; såsom HERREN hade talat genom Mose.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 9

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3 [*Språknot: ”en mycket svår boskapspest”. KJV: “a very grievous murrain.”. Webster 1828 definierar murrain som ”an infectious and fatal disease among cattle”, en smittsam och dödlig sjukdom bland boskap, och hänvisar särskilt till 2 Mos 9:3. Sammanhanget visar dess dödliga verkan: ”all Egyptens boskap dog” (v. 6). Med cattle innefattas här de djur som uttryckligen räknas upp i versen: hästar, åsnor, kameler, oxar och får. Boskapspest återger därför murrain i SKJVB™ som en svår och dödlig farsot bland boskapen, utan att begränsa ordet till en särskild modern djursjukdom. KJV murrain bör även hållas åtskilt från pestilence i v. 15, vilket återges pest.]

v. 23: [*Språknot: ”elden löpte längs marken”. KJV: “the fire ran along upon the ground.”. KJV återger här uttrycket konkret med fire, ”eld”, och beskriver hur denna eld “ran along”, löpte eller rörde sig längs marken. Även om elden förekommer tillsammans med åskan och haglet, säger KJV inte ”lightning” utan ”the fire”. Samma ordval fortsätter i nästa vers, där det var “fire mingled with the hail”, ”eld blandad med haglet” (v. 24). Återgivningen ”elden löpte längs marken” i SKJVB™ bevarar därför både KJV konkreta ”eld” och den rörelse som uttrycks genom “ran along”, utan att ersätta uttrycket med den tolkande återgivningen ”blixtar”.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 10

1 Gud hotar att sända vandringsgräshoppor. 7 Farao, påverkad av sina tjänare, är benägen att låta Israeliterna gå. 12 Gräshoppsplågan. 16 Farao bönfaller Mose. 21 Mörkrets plåga. 24 Farao bönfaller Mose, 27 men förhärdas likväl.


2Mos 10:1 OCH HERREN sade till Mose, Gå in till Farao: ty jag har förhärdat hans hjärta, och hans tjänares hjärtan, för att jag må visa dessa mina tecken inför honom:

2Mos 10:2 Och för att du må berätta i din sons och din sonsons öron vilka ting jag har gjort i Egypten, och mina tecken som jag har gjort ibland dem; så att ni må veta att jag är HERREN.

2Mos 10:3 Och Mose och Aron kom in till Farao, och sade till honom, Så säger HERREN Hebréernas Gud, Hur länge skall du vägra att ödmjuka dig inför mig? låt mitt folk gå, så att de må tjäna mig.

2Mos 10:4 Annars, om du vägrar att låta mitt folk gå, se, i morgon skall jag föra vandringsgräshopporna in i ditt ytterland: *

2Mos 10:5 Och de skall täcka jordens ansikte, så att man inte skall kunna se jorden: och de skall äta återstoden av det som undkommit, vilket blivit kvar åt er från haglet, och skall äta varje träd som växer åt er ute på fältet:

2Mos 10:6 Och de skall fylla dina hus, och alla dina tjänares hus, och alla Egyptiernas hus; sådant som varken dina fäder, eller dina fäders fäder har sett, från den dag då de var på jorden ända till denna dag. Och han vände sig om, och gick ut från Farao.

2Mos 10:7 Och Faraos tjänare sade till honom, Hur länge skall denne man vara en snara för oss? låt männen gå, så att de må tjäna HERREN sin Gud: vet du ännu inte att Egypten är fördärvat?

2Mos 10:8 Och Mose och Aron fördes tillbaka till Farao: och han sade till dem, Gå, tjäna HERREN er Gud: men vilka är det som skall gå?

2Mos 10:9 Och Mose sade, Vi skall gå med våra unga och med våra gamla, med våra söner och med våra döttrar, med våra hjordar och med våra boskapshjordar skall vi gå; ty vi måste hålla en högtid åt HERREN.

2Mos 10:10 Och han sade till dem, Må HERREN vara så med er, som jag skall låta er och era små barn gå: se upp; ty ondska är framför er.

2Mos 10:11 Inte så: gå nu ni som är män, och tjäna HERREN; ty det var detta ni önskade. Och de drevs ut från Faraos närvaro.

2Mos 10:12 ¶ Och HERREN sade till Mose, Sträck ut din hand över Egyptens land för vandringsgräshopporna, så att de må komma upp över Egyptens land, och äta varje ört i landet, ja, allt som haglet har lämnat kvar.

2Mos 10:13 Och Mose sträckte ut sin käpp över Egyptens land, och HERREN förde en östanvind över landet hela den dagen, och hela den natten; och när det blev morgon, förde östanvinden fram vandringsgräshopporna.

2Mos 10:14 Och vandringsgräshopporna kom upp över hela Egyptens land, och vilade inom alla Egyptens ytterland: mycket svåra var de; före dem hade det inte funnits sådana vandringsgräshoppor som dessa, inte heller skall det efter dem finnas sådana. *

2Mos 10:15 Ty de täckte hela jordens ansikte, så att landet förmörkades; och de åt varje ört i landet, och all frukt på träden som haglet hade lämnat kvar: och inget grönt blev kvar på träden, eller bland örterna på fältet, i hela Egyptens land.

2Mos 10:16 ¶ Då kallade Farao hastigt på Mose och Aron; och han sade, Jag har syndat mot HERREN er Gud, och mot er.

2Mos 10:17 Förlåt nu därför, jag ber dig, min synd endast denna gång, och bönfall HERREN er Gud, att han endast må ta bort denna död från mig.

2Mos 10:18 Och han gick ut från Farao, och bönföll HERREN.

2Mos 10:19 Och HERREN vände en mäktigt stark västanvind, som tog bort vandringsgräshopporna, och kastade dem i Röda havet; inte en enda vandringsgräshoppa blev kvar i alla Egyptens ytterland. *

2Mos 10:20 Men HERREN förhärdade Faraos hjärta, så att han inte ville låta Israels barn gå.

2Mos 10:21 ¶ Och HERREN sade till Mose, Sträck ut din hand mot himmelen, så att det må bli mörker över Egyptens land, ja, ett mörker som kan kännas.

2Mos 10:22 Och Mose sträckte ut sin hand mot himmelen; och det var ett tjockt mörker i hela Egyptens land i tre dagar:

2Mos 10:23 De såg inte varandra, inte heller reste sig någon från sin plats på tre dagar: men alla Israels barn hade ljus i sina boningar.

2Mos 10:24 ¶ Och Farao kallade på Mose, och sade, Gå ni, tjäna HERREN; endast era hjordar och era boskapshjordar skall hållas kvar: låt också era små barn gå med er.

2Mos 10:25 Och Mose sade, Du måste också ge oss slaktoffer och brännoffer, så att vi må offra åt HERREN vår Gud.

2Mos 10:26 Vår boskap skall också gå med oss; inte en hov skall lämnas kvar; ty därav måste vi ta för att tjäna HERREN vår Gud; och vi vet inte varmed vi måste tjäna HERREN, förrän vi kommer dit.

2Mos 10:27 ¶ Men HERREN förhärdade Faraos hjärta, och han ville inte låta dem gå.

2Mos 10:28 Och Farao sade till honom, Gå bort från mig, tag dig i akt, se inte mitt ansikte mer; ty den dag du ser mitt ansikte skall du dö.

2Mos 10:29 Och Mose sade, Du har talat väl, jag skall inte mer se ditt ansikte.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 10

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 4, 14, 19: [*Språknot: Ordet ytterland i SKJVB™ återger KJV:s coast(s), som i äldre engelska inte i första hand betyder kust, utan ytterområde, gränstrakt eller perifert land. Jfr Jos 1:4; 9:1; 10:40; 13:3; 18:5; Jes 66:19; Matt 2:16.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 11

1 Guds budskap till Israeliterna att låna smycken av sina grannar. 4 Mose hotar Farao med de förstföddas död.


2Mos 11:1 OCH HERREN sade till Mose, Ännu en plåga skall jag föra över Farao, och över Egypten; därefter skall han låta er gå härifrån: när han låter er gå, skall han förvisso driva ut er härifrån helt och hållet.

2Mos 11:2 Tala nu i folkets öron, och låt varje man låna av sin nästa, och varje kvinna av sin nästa, smycken av silver, och smycken av guld. *

2Mos 11:3 Och HERREN gav folket ynnest i Egyptiernas ögon. Dessutom var mannen Mose mycket stor i Egyptens land, i Faraos tjänares ögon, och i folkets ögon.

2Mos 11:4 Och Mose sade, Så säger HERREN, Omkring midnatt skall jag gå ut mitt ibland Egypten:

2Mos 11:5 Och alla förstfödda i Egyptens land skall dö, från Faraos förstfödde, som sitter på hans tron, ända till tjänarinnans förstfödde, som är bakom kvarnen; och alla förstfödda bland djuren.

2Mos 11:6 Och det skall vara ett stort rop över hela Egyptens land, sådant som det inte har funnits något likt, inte heller skall något likt det vara mer. *

2Mos 11:7 Men mot någon av Israels barn skall inte en hund röra sin tunga, mot människa eller djur: så att ni må veta hur HERREN gör åtskillnad mellan Egyptierna och Israel.

2Mos 11:8 Och alla dessa dina tjänare skall komma ned till mig, och böja sig ned inför mig, och säga, Gå ut, du och allt folket som följer dig: och därefter skall jag gå ut. Och han gick ut från Farao i stor vrede.

2Mos 11:9 Och HERREN sade till Mose, Farao skall inte lyssna till dig; så att mina under må förökas i Egyptens land.

2Mos 11:10 Och Mose och Aron gjorde alla dessa under inför Farao: och HERREN förhärdade Faraos hjärta, så att han inte ville låta Israels barn gå ut ur sitt land.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 11

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 2 [*Språknot: ”låna”. KJV: “borrow”. Samma återgivning används av KJV i 2 Mos 3:22 och 12:35. Det Hebreiska verbet שָׁאַל (shaʾal) har en bredare betydelse och kan beteckna att fråga eller be om, begära eller erhålla något av någon; därför återger flera senare översättningar uttrycket med ”be om” eller ”begära”. KJV har emellertid konsekvent valt “borrow” i dessa verser, vilket här återges med ”låna”. Uttrycket bör inte begränsas av den moderna juridiska föreställningen om ett vanligt lån som måste återlämnas. Sammanhanget säger att HERREN gav Israel ynnest i Egyptiernas ögon, att Egyptierna gav dem det de begärde, och att Israel därigenom plundrade Egyptierna (2 Mos 3:21–22; 12:35–36).]

v. 6 [*Språknot: ”ett stort rop”. KJV: “a great cry.”. Webster 1828 anger för cry bland annat ett högt eller häftigt ljud som frambringas under gråt eller klagan och som kan vara ett skri eller skrik, och anför uttryckligen 2 Mos 11:6 som exempel. Det stora ropet syftar här således på den högljudda sorg och klagan som skulle uppstå över hela Egyptens land när de förstfödda dog. Profetian får sin direkta uppfyllelse i 2 Mos 12:30, där samma uttryck återkommer: “there was a great cry in Egypt; for there was not a house where there was not one dead.”. Återgivningen ”ett stort rop” i SKJVB™ bevarar KJV bredare cry, medan sammanhanget visar att det är ett rop av gråt och klagan.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 12

1 Årets början ändras. 3 Förbigången instiftas. 11 Förbigångens Rit. 15 Osyrat bröd. 29 De förstfödda dräps. 31 Israeliterna drivs ut ur landet. 37 De kommer till Suckot. 43 Förbigångens förordning.


2Mos 12:1 OCH HERREN talade till Mose och Aron i Egyptens land, och sade,

2Mos 12:2 Denna månad skall vara begynnelsen av månader för er: den skall vara årets första månad för er.

2Mos 12:3 ¶ Tala till hela Israels församling och säg, På den tionde dagen i denna månad skall var man ta åt sig ett lamm, efter sina fäders hus, ett lamm för ett hus:

2Mos 12:4 Och om hushållet är för litet för lammet, låt honom och hans granne närmast hans hus ta det efter antalet själar; var man efter sitt ätande skall ni göra er beräkning för lammet.

2Mos 12:5 Ert lamm skall vara utan lyte, ett handjur av första året: ni skall ta det från fåren eller från getterna: *

2Mos 12:6 Och ni skall hålla det till den fjortonde dagen i samma månad: och hela Israels församlings menighet skall slakta det om aftonen.

2Mos 12:7 Och de skall ta av blodet och stryka det på de två sidoposterna och på den övre dörrposten på de hus, vari de skall äta det.

2Mos 12:8 Och de skall äta köttet den natten, stekt med eld, och osyrat bröd; och med bittra örter skall de äta det.

2Mos 12:9 Ät inte av det rått, inte heller på något sätt kokt med vatten, utan stekt med eld; dess huvud med dess ben och med dess innanmäte.

2Mos 12:10 Och ni skall inte låta något av det bli kvar till morgonen; och det som blir kvar av det till morgonen skall ni bränna med eld.

2Mos 12:11 ¶ Och så skall ni äta det; med era länder omgjordade, era skor på era fötter och er stav i er hand; och ni skall äta det i hast: det är HERRENS förbigång. *

2Mos 12:12 Ty jag skall gå genom Egyptens land denna natt och skall slå alla förstfödda i Egyptens land, både människor och djur; och mot alla Egyptens gudar skall jag verkställa dom: Jag är HERREN.

2Mos 12:13 Och blodet skall vara ett tecken för er på de hus där ni är: och när jag ser blodet, skall jag gå förbi er, och plågan skall inte vara över er för att förgöra er, när jag slår Egyptens land. *

2Mos 12:14 Och denna dag skall vara en åminnelse för er; och ni skall hålla den såsom en högtid åt HERREN genom era generationer; ni skall hålla den såsom en högtid genom en förordning för evigt. *

2Mos 12:15 Sju dagar skall ni äta osyrat bröd; redan den första dagen skall ni avlägsna surdeg ur era hus: ty var och en som äter syrat bröd från den första dagen till den sjunde dagen, den själen skall utrotas från Israel.

2Mos 12:16 Och på den första dagen skall det vara en helig sammankomst, och på den sjunde dagen skall det vara en helig sammankomst för er; inget slags arbete skall göras på dem, utom det som var man måste äta, endast det får göras av er.

2Mos 12:17 Och ni skall iaktta det osyrade brödets högtid; ty på just denna dag har jag fört era härar ut ur Egyptens land: därför skall ni iaktta denna dag genom era generationer genom en förordning för evigt.

2Mos 12:18 ¶ I den första månaden, på den fjortonde dagen i månaden om aftonen, skall ni äta osyrat bröd, ända till den tjugoförsta dagen i månaden om aftonen.

2Mos 12:19 I sju dagar skall ingen surdeg finnas i era hus: ty var och en som äter det som är syrat, den själen skall utrotas från Israels församling, vare sig han är en främling, eller född i landet.

2Mos 12:20 Ni skall inte äta något syrat; i alla era boningar skall ni äta osyrat bröd.

2Mos 12:21 ¶ Då kallade Mose på alla Israels äldste och sade till dem, Gå ut och tag åt er ett lamm efter era familjer, och slakta förbigången. *

2Mos 12:22 Och ni skall ta en knippa isop, och doppa den i blodet som är i bäckenet, och stryka dörröverstycket och de två sidoposterna med blodet som är i bäckenet; och ingen av er skall gå ut genom dörren till sitt hus förrän på morgonen.

2Mos 12:23 Ty HERREN skall gå genom landet för att slå Egyptierna; och när han ser blodet på dörröverstycket, och på de två sidoposterna, skall HERREN gå förbi dörren, och skall inte tillåta fördärvaren att komma in i era hus för att slå er.

2Mos 12:24 Och ni skall iaktta denna sak såsom en förordning för dig och för dina söner för evigt.

2Mos 12:25 Och det skall ske, när ni har kommit till det land som HERREN skall ge er, såsom han har lovat, att ni skall hålla denna tjänst.

2Mos 12:26 Och det skall ske, när era barn säger till er, Vad menar ni med denna tjänst?

2Mos 12:27 Då skall ni säga, Det är HERRENS förbigångsoffer, han som gick förbi Israels barns hus i Egypten, när han slog Egyptierna, och befriade våra hus. Och folket böjde sina huvuden och tillbad. *

2Mos 12:28 Och Israels barn gick bort, och gjorde såsom HERREN hade befallt Mose och Aron, så gjorde de.

2Mos 12:29 ¶ Och det skedde, att vid midnatt slog HERREN alla förstfödda i Egyptens land, från Faraos förstfödde som satt på hans tron ända till den fånges förstfödde som var i fängelsehålan; och alla förstfödda bland boskapen.

2Mos 12:30 Och Farao steg upp om natten, han, och alla hans tjänare, och alla Egyptierna; och det var ett stort rop i Egypten; ty det fanns inte ett hus där det inte fanns någon död.

2Mos 12:31 ¶ Och han kallade på Mose och Aron om natten, och sade, Stå upp, och gå ut från mitt folk, både ni och Israels barn; och gå, tjäna HERREN, såsom ni har sagt.

2Mos 12:32 Tag också era hjordar och era boskapshjordar, såsom ni har sagt, och gå bort; och välsigna även mig.

2Mos 12:33 Och Egyptierna trängde på folket, för att de skulle sända dem ut ur landet i hast; ty de sade, Vi är alla döda män.

2Mos 12:34 Och folket tog sin deg innan den var syrad, deras degtråg bundna i deras kläder på deras skuldror.

2Mos 12:35 Och Israels barn gjorde enligt Moses ord; och de lånade av Egyptierna smycken av silver och smycken av guld och kläder:

2Mos 12:36 Och HERREN gav folket ynnest i Egyptiernas ögon, så att de lånade ut åt dem sådana ting som de begärde. Och de plundrade Egyptierna.

2Mos 12:37 ¶ Och Israels barn färdades från Rameses till Suckot, omkring sexhundratusen män till fots, förutom barn.

2Mos 12:38 Och en blandad skara drog också upp med dem; och hjordar, och boskapshjordar, ja, mycket boskap.

2Mos 12:39 Och de bakade osyrade kakor av degen som de förde ut ur Egypten, ty den var inte syrad; eftersom de hade drivits ut ur Egypten, och inte kunde dröja, inte heller hade de tillrett någon proviant åt sig.

2Mos 12:40 ¶ Nu var Israels barns vistelse, vilka bodde i Egypten, fyrahundratrettio år.

2Mos 12:41 Och det skedde vid slutet av de fyrahundratrettio åren, just på samma dag skedde det, att alla HERRENS härar gick ut från Egyptens land.

2Mos 12:42 Det är en natt som särskilt skall iakttas åt HERREN för att han förde dem ut från Egyptens land: detta är HERRENS natt, som skall iakttas av alla Israels barn genom deras generationer.

2Mos 12:43 ¶ Och HERREN sade till Mose och Aron, Detta är förbigångens förordning: Ingen främling skall äta därav: *

2Mos 12:44 Men varje mans tjänare som är köpt för pengar, när du har omskurit honom, då skall han äta därav.

2Mos 12:45 En utlänning och en lejd tjänare skall inte äta därav.

2Mos 12:46 I ett hus skall det ätas; du skall inte bära något av köttet ut ur huset; inte heller skall ni bryta något ben därav.

2Mos 12:47 Hela Israels församling skall hålla den.

2Mos 12:48 Och när en främling vistas hos dig och vill hålla förbigången åt HERREN, låt alla hans av manligt kön bli omskurna, och låt honom sedan komma nära och hålla den; och han skall vara såsom en som är född i landet: ty ingen oomskuren person skall äta därav.

2Mos 12:49 En lag skall vara för honom som är infödd, och för främlingen som vistas ibland er.

2Mos 12:50 Så gjorde alla Israels barn; såsom HERREN befallde Mose och Aron, så gjorde de.

2Mos 12:51 Och det skedde just på samma dag, att HERREN förde Israels barn ut ur Egyptens land efter deras härar.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 12

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 5 [*Språknot: Lyte – motsvarar KJV blemish. Ett äldre svenskt ord för ett fel, en brist eller ofullkomlighet, särskilt något som vanpryder eller gör att något inte är helt och felfritt. Jfr Webster’s 1828, där blemish betecknar ett märke, fel eller en ofullkomlighet som skadar skönhet eller fullkomlighet. Lyte bevarar denna breda betydelse och kan därför avse såväl kroppsliga och synliga fel som bildlig eller andlig ofullkomlighet.]

v. 11, 48 [*Notering: 1. KJV: Det svenska ordet för ”Passover” = “Förbigången” är ett nybildat ord i SKJVB™ för att återge hebreiska ordet ”Pesach” eller för grekiska ordet ”Pascha”. Det engelska ordet ”Passover” och den svenska motsvarigheten “Förbigången” syftar båda på att Herren ”gick förbi”  Israeliternas hus när de var bestrukna med blodet från ett lamm i Egypten när han dömde landet (2 Mos 12:13; Hebr 11:28) jfr not till v. 13. 2. Både högtiden och offret kallades ”Förbigången” (”Passover”) i Skriften. – 3. I dagens svenska Bibelöversättningar används i regel ordet ”Påsk”för”pesach”, men att översätta ”pesach” som “Påsk” fungerar språkhistoriskt, men ordet “Påsk” saknar kopplingen till verbet att “gå förbi”. – 4. Det engelska ordet ”Passover” är en ”nybildning” som skapades av William Tyndale i början av 1500-talet. I hans översättning av Bibeln (1526) valde han att skapa ett helt nytt ord: “Pass” + “over” = ”Passover”; detta var med avsikt att återge grekiska ordet ”Pascha” bokstavligt. Tidigare översättningar använde ord som ”Påsk” (Easter) eller bara talade om “Högtiden”, men Tyndale ville vara trogen det grekiska språkets innebörd. Tyndales ordval togs senare upp i King James Bibeln (1611 AV). – 5. Jfr också översättningen av ordet ”Pascha” i Apg 12:4 som är enda gången ordet ”Pascha” har översatts till ”Påsk” (Easter) i KJV Bibeln.]

v. 13 [*Språknot: ”gå förbi er” — Förbigången — KJV: “when I see the blood, I will pass over you.”. Denna vers utgör själva förklaringen till namnet Förbigången: när HERREN såg blodet på Israels barns hus skulle han gå förbi dem, så att plågan inte kom över dem för att förgöra dem; jfr v. 23 och 27. Det traditionella svenska namnet Påsk återger det historiskt nedärvda namnet på högtiden, men ordet berättar inte längre för en svensk läsare varför högtiden heter vad den gör. Återgivningen Förbigången i SKJVB™ bevarar däremot det omedelbara sambandet mellan högtidens namn och HERRENS handling: Förbigången — gå förbi — gick förbi. Det engelska ordet Passover är på motsvarande sätt ett nybildat Bibelord. William Tyndale skapade ordet i sin Bibelöversättning under början av 1500-talet genom pass + over, och det kom därefter att upptas i den engelska Bibeltraditionen och i KJV. Tyndale återgav därmed det Bibliska Pascha med ett engelskt ord som uttrycker innebörden i själva berättelsen: HERREN skulle pass over — gå förbi — de hus där han såg blodet. KJV bevarar denna språkliga förbindelse särskilt tydligt i detta kapitel: “it is the LORD’S passover” (v. 11), “I will pass over you” (v. 13), “the LORD will pass over the door” (v. 23) och “the LORD’S passover, who passed over the houses” (v. 27). På samma sätt låter Förbigången den svenska läsaren se i själva texten varför högtiden bär sitt namn.]

v. 14, 43 [*Språknot: ”förordning” — KJV: “ordinance.”. Ordet betecknar något som är förordnat eller fastställt för att iakttas. Jfr v. 43 "Detta är förbigångens förordning: Ingen främling skall äta därav". I SKJVB™ återges ordinance med förordning och hålls åtskilt från KJV statute — stadga. Att orden inte bör sammanblandas framgår särskilt där KJV uttryckligen ställer dem sida vid sida: “a statute and an ordinance” — ”en stadga och en förordning” (2 Mos 15:25; Jos 24:25; 1 Sam 30:25). Därmed bevaras KJV återkommande åtskillnad mellan de båda uttrycken.]

v. 21, 27 [*Språknot: ”slakta förbigången” — KJV: “kill the passover.” KJV säger här inte “kill the passover lamb”, utan benämner själva offerdjuret “the passover” — Förbigången. Djuret som skulle slaktas hade redan angetts i sammanhanget, och uttrycket förbinder därför offret direkt med den Förbigång som instiftades denna natt. Att tillägga ”lammet” i uttrycket skulle göra svenskan mer förklarande än KJV och samtidigt dölja den särskilda formuleringen “kill the passover.”. Återgivningen ”slakta förbigången” i SKJVB™ bevarar därför KJV ordalydelse och det nära sambandet med v. 11, “it is the LORD’S passover” — ”det är HERRENS Förbigång”, samt v. 27, där den kallas “the sacrifice of the LORD’S passover” — ”HERRENS Förbigångsoffer”. Förbigången betecknar således i sammanhanget inte endast högtidens firande, utan kan även användas om det offer som hör till den och genom vilket Förbigången högtidlighålls.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 13

1 De förstfödda helgas åt Gud. 3 Åminnelsen av Förbigången befalls. 11 Boskapens förstfödda avskiljs. 17 Israeliterna går ut ur Egypten och bär Josefs ben med sig. 20 De kommer till Etam. 21 Gud leder dem genom en molnstod och en eldstod.


2Mos 13:1 OCH HERREN talade till Mose, och sade,

Exo 13:2 Helga åt mig alla förstfödda, vadhelst som öppnar moderlivet bland Israels barn, både av människor och av djur: det är mitt.

2Mos 13:3 ¶ Och Mose sade till folket, Kom ihåg denna dag, på vilken ni kom ut från Egypten, ut ur träldomens hus; ty genom handens styrka förde HERREN er ut från denna plats: inget syrat bröd skall ätas.

2Mos 13:4 Denna dag kom ni ut i månaden Abib.

2Mos 13:5 ¶ Och det skall ske, när HERREN skall föra dig in i Kanaanéernas, och Hettiternas, och Amoréernas, och Hivéernas, och Jebuséernas land, vilket han svor åt dina fäder att ge dig, ett land som flyter av mjölk och honung, att du skall hålla denna tjänst i denna månad.

2Mos 13:6 Sju dagar skall du äta osyrat bröd, och på den sjunde dagen skall det vara en högtid åt HERREN.

2Mos 13:7 Osyrat bröd skall ätas i sju dagar; och inget syrat bröd skall ses hos dig, inte heller skall surdeg ses hos dig i alla dina trakter. *

2Mos 13:8 ¶ Och du skall visa din son på den dagen och säga, Detta görs på grund av det som HERREN gjorde för mig när jag kom ut ur Egypten.

2Mos 13:9 Och det skall vara såsom ett tecken för dig på din hand, och såsom en åminnelse mellan dina ögon, så att HERRENS lag må vara i din mun: ty med en stark hand har HERREN fört dig ut ur Egypten.

2Mos 13:10 Du skall därför hålla denna förordning på dess bestämda tid från år till år.

2Mos 13:11 ¶ Och det skall ske, när HERREN skall föra dig in i Kanaanéernas land, såsom han svor åt dig och åt dina fäder, och skall ge det åt dig,

2Mos 13:12 Att du skall avskilja åt HERREN allt som öppnar livmodern, och varje förstföding som kommer av ett djur som du har; handjuren skall vara HERRENS. *

2Mos 13:13 Och varje förstfött av en åsna skall du återlösa med ett lamm; och om du inte vill återlösa det, då skall du bryta nacken av honom: och alla förstfödda av människor bland dina barn skall du återlösa.

2Mos 13:14 ¶ Och det skall ske, när din son frågar dig i kommande tid, och säger, Vad är detta? att du skall säga till honom, Genom handens styrka förde HERREN oss ut från Egypten, från träldomens hus:

2Mos 13:15 Och det skedde, när Farao knappast ville låta oss gå, att HERREN dräpte alla förstfödda i Egyptens land, både de förstfödda av människor, och de förstfödda av djur: därför offrar jag åt HERREN allt som öppnar livmodern, som är av hankön; men alla förstfödda av mina barn återlöser jag.

2Mos 13:16 Och det skall vara såsom ett tecken på din hand, och såsom pannband mellan dina ögon: ty genom handens styrka förde HERREN oss ut ur Egypten.

2Mos 13:17 ¶ Och det skedde, när Farao hade låtit folket gå, att Gud inte ledde dem genom vägen i Filistéernas land, fastän den var nära; ty Gud sade, Så att inte folket må omvända sig när de ser krig, och de återvänder till Egypten:

2Mos 13:18 Utan Gud ledde folket omkring, genom vägen i Röda havets vildmark: och Israels barn drog upp rustade ut ur Egyptens land.

2Mos 13:19 Och Mose tog Josefs ben med sig: ty han hade strängt tagit ed av Israels barn, och sagt, Gud skall förvisso besöka er; och ni skall föra upp mina ben härifrån med er.

2Mos 13:20 ¶ Och de bröt upp från Suckot, och slog läger i Etam, vid kanten av vildmarken.

2Mos 13:21 Och HERREN gick framför dem om dagen i en molnstod, för att leda dem på vägen; och om natten i en eldstod, för att ge dem ljus; så att de kunde färdas om dagen och om natten:

2Mos 13:22 Han tog inte bort molnstoden om dagen, inte heller eldstoden om natten, från framför folket.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 13

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 7 [*Språknot: ”i alla dina trakter” — KJV: “in all thy quarters.”. Webster 1828 anger bland de geografiska betydelserna av quarter en region, närmare “a particular region of a town, city or country”, och använder även ordet om de olika delarna eller väderstrecken av ett större område. Jfr Jer 49:36, “the four quarters of heaven” — ”himmelens fyra trakter”; 1 Krön 9:24, “In four quarters were the porters, toward the east, west, north, and south” — ”I fyra trakter var portvaktarna, mot öster, väster, norr och söder”; och Upp 20:8, “the nations which are in the four quarters of the earth” — ”nationerna som är i jordens fyra trakter”. Dessa parallellställen visar grundbetydelsen av skilda trakter, regioner eller delar av ett större område. Återgivningen trakter i SKJVB™ bevarar därmed KJV geografiska uttryck och hålls samtidigt åtskild från KJV coast(s) — ytterland — så att de skilda engelska orden inte sammanfaller i den svenska texten.]

v. 12 [*Språknot: ”livmodern” — KJV: “the matrix.”. Matrix är här det äldre engelska anatomiska ordet för livmodern, ytterst från latinets matrix, ”livmoder”, bildat till mater, ”moder”. KJV gör i detta kapitel en märkbar åtskillnad mellan womb och matrix: v. 2 har “whatsoever openeth the womb” — ”vadhelst som öppnar moderlivet”, medan v. 12 och 15 har “openeth the matrix” — ”öppnar livmodern”. Återgivningarna moderliv och livmoder i SKJVB™ bevarar därmed KJV skilda ord, samtidigt som matrix inte återges med det moderna svenska ”matris”, vilket numera har en annan huvudsaklig betydelse.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 14

1 Gud instruerar Israeliterna på deras färd. 5 Farao förföljer dem. 10 Israeliterna knotar. 13 Mose tröstar dem. 15 Gud instruerar Mose. 19 Molnet flyttar sig bakom lägret. 21 Israeliterna går genom Röda havet, 23 vilket dränker Egyptierna.


2Mos 14:1 OCH HERREN talade till Mose, och sade,

2Mos 14:2 Tala till Israels barn, att de vänder om och slår läger framför Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet, mitt emot Baal-Sefon: framför det skall ni slå läger vid havet.

2Mos 14:3 Ty Farao skall säga om Israels barn, De är insnärjda i landet, vildmarken har stängt dem inne.

2Mos 14:4 Och jag skall förhärda Faraos hjärta, så att han skall följa efter dem; och jag skall bli ärad över Farao, och över hela hans här; så att Egyptierna må veta att jag är HERREN. Och de gjorde så.

2Mos 14:5 ¶ Och det blev berättat för Egyptens kung att folket hade flytt: och Faraos och hans tjänares hjärtan vändes mot folket, och de sade, Varför har vi gjort detta, att vi har låtit Israel gå från att tjäna oss?

2Mos 14:6 Och han gjorde sin vagn redo, och tog sitt folk med sig:

2Mos 14:7 Och han tog sexhundra utvalda vagnar, och alla Egyptens vagnar, och kaptener över var och en av dem.

2Mos 14:8 Och HERREN förhärdade Faraos, Egyptens kungs, hjärta, och han förföljde Israels barn: och Israels barn drog ut med en hög hand.

2Mos 14:9 Men Egyptierna förföljde dem, alla Faraos hästar och vagnar, och hans ryttare, och hans armé, och hann upp dem där de låg i läger vid havet, bredvid Pi-Hahirot, framför Baal-Sefon.

2Mos 14:10 ¶ Och när Farao närmade sig, lyfte Israels barn upp sina ögon, och, se, Egyptierna marscherade efter dem; och de blev mycket rädda: och Israels barn ropade ut till HERREN.

2Mos 14:11 Och de sade till Mose, Var det därför att det inte fanns några gravar i Egypten, som du har fört oss bort för att dö i vildmarken? varför har du handlat så med oss, att föra oss ut ur Egypten?

2Mos 14:12 Är inte detta det ord som vi sade till dig i Egypten, när vi sade, Lämna oss i fred, så att vi må tjäna Egyptierna? Ty det hade varit bättre för oss att tjäna Egyptierna, än att vi skulle dö i vildmarken.

2Mos 14:13 ¶ Och Mose sade till folket, Frukta inte, stå stilla, och se HERRENS frälsning, vilken han skall visa er i dag: ty Egyptierna som ni har sett i dag, skall ni aldrig mer se igen för evigt.

2Mos 14:14 HERREN skall strida för er, och ni skall hålla er tysta.

2Mos 14:15 ¶ Och HERREN sade till Mose, Varför ropar du till mig? tala till Israels barn, att de går framåt:

2Mos 14:16 Men lyft upp din käpp, och sträck ut din hand över havet, och dela det: och Israels barn skall gå på torr mark genom mitten av havet.

2Mos 14:17 Och jag, se, jag skall förhärda Egyptiernas hjärtan, och de skall följa efter dem: och jag skall vinna mig ära över Farao, och över hela hans här, över hans vagnar, och över hans ryttare.

2Mos 14:18 Och Egyptierna skall veta att jag är HERREN, när jag har vunnit mig ära över Farao, över hans vagnar, och över hans ryttare.

2Mos 14:19 ¶ Och Guds ängel, som gick framför Israels läger, flyttade sig och gick bakom dem; och molnstoden gick bort från framför deras ansikten, och stod bakom dem:

2Mos 14:20 Och den kom mellan Egyptiernas läger och Israels läger; och den var en sky och mörker för dem, men den gav ljus om natten åt dessa: så att den ene inte kom nära den andre under hela natten.

2Mos 14:21 Och Mose sträckte ut sin hand över havet; och HERREN fick havet att gå tillbaka genom en stark östanvind hela den natten, och gjorde havet till torrt land, och vattnen delades.

2Mos 14:22 Och Israels barn gick in i mitten av havet på den torra marken: och vattnen var en mur för dem på deras högra hand, och på deras vänstra.

2Mos 14:23 ¶ Och Egyptierna förföljde dem, och gick in efter dem till mitten av havet, alla Faraos hästar, hans vagnar, och hans ryttare.

2Mos 14:24 Och det skedde under morgonvakten, att HERREN såg till Egyptiernas här genom stoden av eld och av molnet, och oroade Egyptiernas här,

2Mos 14:25 Och tog av deras vagnshjul, så att de drev dem med möda: så att Egyptierna sade, Låt oss fly från Israels ansikte; ty HERREN strider för dem mot Egyptierna.

Exo 14:26 ¶ Och HERREN sade till Mose, Sträck ut din hand över havet, så att vattnen må komma tillbaka över Egyptierna, över deras vagnar, och över deras ryttare.

2Mos 14:27 Och Mose sträckte ut sin hand över havet, och havet återvände till sin styrka när morgonen visade sig; och Egyptierna flydde mot det; och HERREN störtade Egyptierna mitt i havet.

2Mos 14:28 Och vattnen återvände, och övertäckte vagnarna, och ryttarna, och hela Faraos här som hade kommit in i havet efter dem; det blev inte så mycket som en enda av dem kvar.

2Mos 14:29 Men Israels barn vandrade på torrt land mitt i havet; och vattnen var en mur för dem på deras högra hand, och på deras vänstra.

2Mos 14:30 Så frälste HERREN Israel den dagen ur Egyptiernas hand; och Israel såg Egyptierna döda på havsstranden.

2Mos 14:31 Och Israel såg det stora verk som HERREN gjorde över Egyptierna: och folket fruktade HERREN, och trodde HERREN, och hans tjänare Mose.

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 15

1 Moses sång. 22 Folket saknar vatten. 23 Vattnen vid Mara är bittra. 25 Ett träd gör dem söta. 27 Vid Elim finns tolv brunnar och sjuttio palmträd.


2Mos 15:1 DÅ sjöng Mose och Israels barn denna sång till HERREN, och talade, och sade, Jag skall sjunga till HERREN, ty han har triumferat härligt: hästen och hans ryttare har han kastat i havet.

2Mos 15:2 HERREN är min styrka och sång, och han har blivit min frälsning: han är min Gud, och jag skall bereda honom en boning; min faders Gud, och jag skall upphöja honom.

2Mos 15:3 HERREN är en krigsman: HERREN är hans namn.

2Mos 15:4 Faraos vagnar och hans här har han kastat i havet: hans utvalda kaptener har också drunknat i Röda havet.

2Mos 15:5 Djupen har övertäckt dem: de sjönk ned till bottnen såsom en sten.

2Mos 15:6 Din högra hand, O HERRE, har blivit härlig i kraft: din högra hand, O HERRE, har krossat fienden i stycken.

2Mos 15:7 Och i din höghets storhet har du störtat dem som reste sig upp mot dig: du sände ut din vrede, vilken förtärde dem såsom stubb.

2Mos 15:8 Och med dina näsborrars pust samlades vattnen tillsammans, flödena stod upprätt såsom en hög, och djupen stelnade i havets hjärta.

2Mos 15:9 Fienden sade, Jag skall förfölja, jag skall hinna upp, jag skall dela bytet; mitt begär skall mättas på dem; jag skall dra mitt svärd, min hand skall förgöra dem.

2Mos 15:10 Du blåste med din vind, havet övertäckte dem: de sjönk såsom bly i de mäktiga vattnen.

2Mos 15:11 Vem är såsom du, O HERRE, bland gudarna? vem är såsom du, härlig i helighet, fruktansvärd i lovsånger, som gör under?

2Mos 15:12 Du sträckte ut din högra hand, jorden uppslukade dem.

2Mos 15:13 Du har i din barmhärtighet lett fram folket som du har återlöst: du har i din styrka lett dem till din heliga boning.

2Mos 15:14 Folket skall höra, och bli rädda: sorg skall gripa tag i invånarna i Palestina.

2Mos 15:15 Då skall Edoms hövdingar häpna; Moabs mäktiga män, bävan skall gripa dem; alla Kanaans invånare skall smälta bort.

2Mos 15:16 Fruktan och bävan skall falla över dem; genom din arms storhet skall de vara stilla såsom en sten; till dess ditt folk går över, O HERRE, till dess folket går över, som du har köpt.

2Mos 15:17 Du skall föra dem in, och plantera dem på ditt arvs berg, på den plats, O HERRE, som du har gjort åt dig att bo på, i helgedomen, O HERRE, som dina händer har upprättat.

2Mos 15:18 HERREN skall regera för evigt och alltid.

2Mos 15:19 Ty Faraos häst gick in med hans vagnar och med hans ryttare i havet, och HERREN förde havets vatten tillbaka över dem; men Israels barn gick på torrt land mitt i havet.

2Mos 15:20 ¶ Och Mirjam, profetissan, Arons syster, tog en ramtrumma i sin hand; och alla kvinnorna gick ut efter henne med ramtrummor och med danser. *

2Mos 15:21 Och Mirjam svarade dem, Sjung till HERREN, ty han har triumferat härligt; hästen och hans ryttare har han kastat i havet.

2Mos 15:22 Så förde Mose Israel från Röda havet, och de gick ut i Shurs vildmark; och de gick tre dagar i vildmarken, och fann inget vatten.

2Mos 15:23 ¶ Och när de kom till Mara, kunde de inte dricka av Maras vatten, ty de var bittra: därför kallades dess namn Mara.

2Mos 15:24 Och folket knotade mot Mose, och sade, Vad skall vi dricka?

2Mos 15:25 Och han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett träd, vilket han kastade i vattnen, och vattnen blev söta: där gav han dem en stadga och en förordning, och där prövade han dem,

2Mos 15:26 Och sade, Om du flitigt vill lyssna till HERRENS, din Guds, röst, och göra det som är rätt i hans ögon, och ge öra åt hans bud, och hålla alla hans stadgar, skall jag inte lägga någon av dessa sjukdomar på dig, vilka jag har lagt på Egyptierna: ty jag är HERREN som helar dig.

2Mos 15:27 ¶ Och de kom till Elim, där det fanns tolv vattenbrunnar, och sjuttio palmträd: och de slog läger där vid vattnen.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 15

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 20 [*Språknot:1) Timbrels, 2) Tabrets, 3) Pipes och 4) Organs — KJV bevarar flera skilda benämningar på äldre musikinstrument, och denna åtskillnad har så långt möjligt behållits i översättningen. 1) Timbrel återges ramtrumma. Webster 1828 beskriver timbrel som ett musikinstrument, ”a kind of drum, tabor or tabret”. Benämningen avser således ett slaginstrument av trumtyp och bör inte utan vidare förstås som den moderna tamburinen med metallbleck. 2) Tabret återges liten trumma. Webster definierar tabret som ”a tabor” och tabor som ”a small drum used as an accompaniment to a pipe or fife”. En tabor/tabret var en portabel trumma som kunde spelas med en stock och användas tillsammans med en pipa. Den skall därför inte sammanblandas med den moderna tamburinen. KJV:s kombination av tabret och pipe (1 Sam. 10:5; jfr Jes. 5:12) återspeglas följaktligen som liten trumma och pipa. 3) Pipe återges pipa när ordet betecknar ett musikinstrument. Ordet har även den grundläggande betydelsen av ett ihåligt rör och återges därför rör där KJV använder pipe om en ledning eller kanal, såsom i Sak. 4:2, 12. Samma engelska ord bevarar således sambandet mellan det ihåliga röret och blåsinstrumentet, medan sammanhanget avgör den svenska återgivningen. 4) Organ återges orgel och hålls åtskilt från KJV:s pipe. Ordet går historiskt genom latinets organum tillbaka till grekiskans ὄργανον (organon), ”redskap, instrument”, och kom även att användas om blåsinstrument. Orgel skall därför på dessa ställen förstås i ordets äldre instrumentbetydelse och inte nödvändigtvis som den stora kyrkorgel som ordet vanligen betecknar i vår tid.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 16

1 Israeliterna kommer till Sin. 2 De knotar på grund av brist på bröd. 4 Gud lovar dem bröd från himmelen. 11 Vaktlar sänds, 14 och manna. 16 Ordningen för manna. 25 Det stod inte att finna på Sabbaten. 32 En Omer av det bevaras.


2Mos 16:1 OCH de bröt upp från Elim, och hela Israels barns församling kom till Sins vildmark, som är mellan Elim och Sinai, på den femtonde dagen i den andra månaden efter deras uttåg ur Egyptens land.

2Mos 16:2 Och hela Israels barns församling knotade mot Mose och Aron i vildmarken:

2Mos 16:3 Och Israels barn sade till dem, Ack att vi hade dött genom HERRENS hand i Egyptens land, när vi satt vid köttgrytorna, och när vi åt bröd till mättnad; ty ni har fört oss ut i denna vildmark, för att döda hela denna församling med hunger.

2Mos 16:4 ¶ Då sade HERREN till Mose, Se, jag skall låta bröd regna från himmelen åt er; och folket skall gå ut och samla en bestämd mängd varje dag, för att jag må pröva dem, om de vill vandra i min lag, eller inte.

2Mos 16:5 Och det skall ske, att på den sjätte dagen skall de tillreda det som de för in; och det skall vara dubbelt så mycket som de samlar dagligen.

2Mos 16:6 Och Mose och Aron sade till alla Israels barn, Vid aftonen skall ni då veta att HERREN har fört er ut ur Egyptens land:

2Mos 16:7 Och på morgonen skall ni då se HERRENS härlighet; ty han hör ert knotande mot HERREN: och vad är vi, att ni knotar mot oss?

2Mos 16:8 Och Mose sade, Detta skall ske, när HERREN på aftonen ger er kött att äta, och på morgonen bröd till mättnad; ty HERREN hör ert knotande som ni knotar mot honom: och vad är vi? ert knotande är inte mot oss, utan mot HERREN.

2Mos 16:9 ¶ Och Mose talade till Aron, Säg till hela Israels barns församling, Kom nära inför HERREN: ty han har hört ert knotande.

2Mos 16:10 Och det skedde, medan Aron talade till hela Israels barns församling, att de såg mot vildmarken, oc,h se, HERRENS härlighet visade sig i skyn.

2Mos 16:11 ¶ Och HERREN talade till Mose, och sade,

2Mos 16:12 Jag har hört Israels barns knotande: tala till dem, och säg, Vid aftonen skall ni äta kött, och på morgonen skall ni bli mättade med bröd; och ni skall veta att jag är HERREN er Gud.

2Mos 16:13 Och det skedde, att vid aftonen kom vaktlarna upp, och täckte lägret: och på morgonen låg daggen runt omkring hären.

2Mos 16:14 Och när daggen som låg där hade stigit upp, se, på vildmarkens yta låg en liten rund sak, lika liten som rimfrosten på marken.

2Mos 16:15 Och när Israels barn såg det, sade de till varandra, Det är manna: ty de visste inte vad det var. Och Mose sade till dem, Detta är brödet som HERREN har gett er att äta.

2Mos 16:16 ¶ Detta är det som HERREN har befallt, Samla av det, var man efter vad han äter, en omer för varje man, efter antalet av era personer; tag var man åt dem som är i hans tält.

2Mos 16:17 Och Israels barn gjorde så, och samlade, några mer, några mindre.

2Mos 16:18 Och när de mätte det med en omer, hade den som samlat mycket inget över, och han som samlat litet led ingen brist; de samlade var man efter vad han åt.

2Mos 16:19 Och Mose sade, Låt ingen lämna något av det till morgonen.

2Mos 16:20 Likväl lyssnade de inte till Mose; utan några av dem lämnade något av det till morgonen, och det alstrade maskar, och stank: och Mose blev vred på dem.

2Mos 16:21 Och de samlade det varje morgon, var man efter vad han åt: och när solen blev het, smälte det.

2Mos 16:22 ¶ Och det skedde, att på den sjätte dagen samlade de dubbelt så mycket bröd, två omer för varje man: och alla församlingens styresmän kom och berättade det för Mose.

2Mos 16:23 Och han sade till dem, Detta är det som HERREN har sagt, I morgon är den heliga sabbatens vila åt HERREN: baka det som ni vill baka i dag, och koka det som ni vill koka; och det som blir över lägg undan åt er för att bevaras till morgonen.

2Mos 16:24 Och de lade undan det till morgonen, såsom Mose hade befallt: och det stank inte, inte heller fanns det någon mask däri.

2Mos 16:25 Och Mose sade, Ät det i dag; ty i dag är en sabbat åt HERREN: i dag skall ni inte finna det på fältet.

2Mos 16:26 Sex dagar skall ni samla det; men på den sjunde dagen, som är sabbaten, skall det inte finnas något där.

2Mos 16:27 ¶ Och det skedde, att några av folket gick ut på den sjunde dagen för att samla, och de fann inget.

2Mos 16:28 Och HERREN sade till Mose, Hur länge vägrar ni att hålla mina bud och mina lagar?

2Mos 16:29 Se, eftersom HERREN har gett er sabbaten, därför ger han er på den sjätte dagen bröd för två dagar; stanna var man på sin plats, låt ingen gå ut från sin plats på den sjunde dagen.

2Mos 16:30 Så vilade folket på den sjunde dagen.

2Mos 16:31 Och Israels hus kallade dess namn Manna: och det var likt korianderfrö, vitt; och smaken av det var såsom tunna kakor gjorda med honung. *

2Mos 16:32 ¶ Och Mose sade, Detta är det som HERREN befaller, Fyll en omer av det för att bevaras för era generationer; så att de må se brödet varmed jag har fött er i vildmarken, när jag förde er ut ur Egyptens land.

2Mos 16:33 Och Mose sade till Aron, Tag en kruka, och lägg en omer full med manna däri, och lägg undan den inför HERREN, för att bevaras för era generationer.

2Mos 16:34 Såsom HERREN befallde Mose, så lade Aron undan den inför Vittnesbördet, för att bevaras. *

2Mos 16:35 Och Israels barn åt manna i fyrtio år, till dess de kom till ett bebott land; de åt manna, till dess de kom till gränserna av Kanaans land.

2Mos 16:36 En omer är nu tiondelen av en efa.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 16

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 31 [*Notering: Mannat jämförs till sitt yttre med korianderfrö, ett litet och rundat frö; jfr v. 14, där det beskrivs som ”en liten rund sak”. Jämförelsen återkommer i 4 Mos. 11:7: ”mannat var såsom korianderfrö”. Dess färg och smak anges särskilt: här var det ”vitt”, och dess smak var ”såsom tunna kakor gjorda med honung”.]

[*Språknot v. 3: ”tunna kakor” — KJV: “wafers.” Webster 1828 definierar wafer som “A thin cake or leaf”, alltså en tunn kaka eller skiva. KJV skiljer wafer(s) från cake(s) och bread, vilket framgår särskilt i 2 Mos. 29:2, där “bread, cakes, wafers” förekommer sida vid sida. Denna åtskillnad bevaras i SKJVB-översättningen: bread = bröd, cake(s) = kaka/kakor, wafer(s) = tunn kaka/tunna kakor. I 2 Mos. 16:31 återges därför “wafers made with honey” med ”tunna kakor gjorda med honung”. Samma återgivning av wafer(s) används i 2 Mos. 29:2, 23; 3 Mos. 2:4; 7:12; 8:26 och 4 Mos. 6:15, 19.]

v. 34–35 [*Notering: ”inför HERREN… inför Vittnesbördet, för att bevaras” — Lägg märke till kontrasten inom kapitlet. När några av Israels barn i olydnad lämnade mannat till morgonen, ”alstrade [det] maskar och stank” (v. 20). Men HERREN befallde att en omer manna skulle läggas i en kruka och bevaras ”för era generationer” (v. 32–33), och Aron lade den ”inför Vittnesbördet, för att bevaras” (v. 34). Det som människan försökte bevara i strid med Guds ord fördärvades; det som Gud befallde skulle bevaras inför honom blev ett bestående vittnesbörd för kommande generationer om det bröd varmed han födde Israel i vildmarken. Israels barn åt manna i fyrtio år, till dess de kom till Kanaans gränser (v. 35). Jfr 2 Mos. 25:16, 21–22; 31:18; Hebr. 9:4.]

[*Språknot v. 34: ”Vittnesbördet” — KJV: “the Testimony”, med stor begynnelsebokstav. Här används ordet inte endast om ett vittnesbörd i allmän mening, utan som en bestämd helig beteckning. Jämför 2 Mos. 25:16, 21, där Gud befaller Mose att lägga ”vittnesbördet” i arken, samt 31:18, där de två stentavlorna kallas “two tables of testimony”. Därav kommer även KJV uttryck “the ark of the testimony”. Versalen i Vittnesbördet bevaras här i SKJVB™, i enlighet med KJV text och markerar uttryckets särskilda syftning.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 17

1 Folket knotar efter vatten vid Refidim. 5 Gud sänder honom till klippan i Horeb efter vatten. 8 Amalek besegras genom att Moses händer hålls upp. 15 Mose bygger altaret JEHOVA Nissi.


2Mos 17:1 OCH hela Israels barns församling bröt upp från Sins vildmark, efter sina färder, enligt HERRENS befallning, och slog läger i Refidim: och där fanns inget vatten för folket att dricka.

2Mos 17:2 Därför trätte folket med Mose, och sade, Ge oss vatten så att vi kan dricka. Och Mose sade till dem, Varför träter ni med mig? varför frestar ni HERREN?

2Mos 17:3 Och folket törstade där efter vatten; och folket knotade mot Mose och sade, Varför är det som du har fört oss upp ur Egypten, för att döda oss och våra barn och vår boskap med törst?

2Mos 17:4 Och Mose ropade till HERREN, och sade, Vad skall jag göra med detta folk? de är nästan redo att stena mig.

2Mos 17:5 Och HERREN sade till Mose, Gå framför folket, och tag med dig några av Israels äldste; och din käpp, varmed du slog floden, tag i din hand, och gå.

2Mos 17:6 Se, jag skall stå framför dig där på klippan i Horeb; och du skall slå klippan, och vatten skall komma ut ur den, så att folket kan dricka. Och Mose gjorde så inför Israels äldstes ögon.

2Mos 17:7 Och han kallade platsens namn Massa, och Meriba, på grund av Israels barns trätande, och eftersom de frestade HERREN, och sade, Är HERREN ibland oss, eller inte?

2Mos 17:8 ¶ Då kom Amalek, och stred med Israel i Refidim.

2Mos 17:9 Och Mose sade till Josua, Välj ut män åt oss, och gå ut, strid med Amalek: i morgon skall jag stå på kullens topp med Guds käpp i min hand.

2Mos 17:10 Så gjorde Josua såsom Mose hade sagt till honom, och stred med Amalek: och Mose, Aron, och Hur gick upp till kullens topp.

2Mos 17:11 Och det skedde, när Mose höll upp sin hand, att Israel hade överhanden: och när han sänkte sin hand, hade Amalek överhanden.

2Mos 17:12 Men Moses händer var tunga; och de tog en sten, och lade den under honom, och han satt på den; och Aron och Hur höll upp hans händer, den ene på den ena sidan, och den andre på den andra sidan; och hans händer var stadiga till dess solen gick ned.

2Mos 17:13 Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärdets egg.

2Mos 17:14 Och HERREN sade till Mose, Skriv detta till ett minne i en bok, och upprepa det i Josuas öron: ty jag skall fullständigt utplåna minnet av Amalek från under himmelen.

2Mos 17:15 Och Mose byggde ett altare, och kallade dess namn JEHOVA-Nissi: *

2Mos 17:16 Ty han sade, Eftersom HERREN har svurit att HERREN skall föra krig mot Amalek från generation till generation.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 17

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 15–16 [*Notering: ”JEHOVA-Nissi… Herren har svurit” — JEHOVA-Nissi betyder ”HERREN mitt baner”; Nissi kommer av hebreiskans נֵס (nēs), ”baner” eller ”standar”. Namnet gavs åt altaret efter HERRENS seger över Amalek och vittnar om att Israels seger och samlingspunkt var HERREN. Vers 16 har i hebreiskan en mycket kort och ovanlig konstruktion som bokstavligen innehåller orden ”hand”, ”tron” och ”JAH”. KJV återger den förstådda innebörden: “Because the LORD hath sworn that the LORD will have war with Amalek from generation to generation.” (v. 16). Orden “that” och “will have” är kursiverade i KJV såsom tillagda för att uttrycka meningen på engelska. Versen förklarar det föregående: HERREN själv hade strid med Amalek, och hans krig mot Amalek skulle fortsätta ”från generation till generation”. Jfr v. 14: “ty jag skall fullständigt utplåna minnet av Amalek från under himmelen.”.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 18

1 Jetro för till Mose hans hustru och två söner. 7 Mose tar emot honom. 13 Jetros råd antas. 27 Jetro ger sig av.


2Mos 18:1 NÄR Jetro, prästen i Midjan, Moses svärfar, hörde om allt som Gud hade gjort för Mose och för Israel, hans folk, och att HERREN hade fört Israel ut ur Egypten;

2Mos 18:2 Då tog Jetro, Moses svärfar, Sippora, Moses hustru, efter att han hade sänt henne tillbaka,

2Mos 18:3 Och hennes två söner; av vilka den enes namn var Gersom; ty han sade, Jag har varit en främling i ett främmande land:

2Mos 18:4 Och den andres namn var Elieser; ty min faders Gud, sade han, var min hjälp, och befriade mig från Faraos svärd:

2Mos 18:5 Och Jetro, Moses svärfar, kom med hans söner och hans hustru till Mose i vildmarken, där han slog läger vid Guds berg:

2Mos 18:6 Och han sade till Mose, Jag, din svärfar Jetro, har kommit till dig, och din hustru, och hennes två söner med henne.

2Mos 18:7 ¶ Och Mose gick ut för att möta sin svärfar, och bugade sig, och kysste honom; och de frågade varandra om deras välgång; och de gick in i tältet.

2Mos 18:8 Och Mose berättade för sin svärfar allt som HERREN hade gjort mot Farao och mot Egyptierna för Israels skull, och all den möda som hade kommit över dem på vägen, och hur HERREN befriade dem. *

2Mos 18:9 Och Jetro gladde sig över all den godhet som HERREN hade gjort mot Israel, som han hade befriat ur Egyptiernas hand.

2Mos 18:10 Och Jetro sade, Välsignad vare HERREN, som har befriat er ur Egyptiernas hand, och ur Faraos hand, som har beriat folket från under Egyptiernas hand.

2Mos 18:11 Nu vet jag att HERREN är större än alla gudar: ty i det vari de handlade högmodigt var han över dem.

2Mos 18:12 Och Jetro, Moses svärfar, tog ett brännoffer och slaktoffer åt Gud: och Aron kom, och alla Israels äldste, för att äta bröd med Moses svärfar inför Gud.

2Mos 18:13 ¶ Och det skedde dagen därpå, att Mose satt för att döma folket: och folket stod hos Mose från morgonen till aftonen.

2Mos 18:14 Och när Moses svärfar såg allt som han gjorde med folket, sade han, Vad är detta som du gör med folket? varför sitter du ensam, och allt folket står hos dig från morgonen till aftonen?

2Mos 18:15 Och Mose sade till sin svärfar, Eftersom folket kommer till mig för att fråga Gud:

2Mos 18:16 När de har en sak, kommer de till mig; och jag dömer mellan den ene och den andre, och jag låter dem känna Guds stadgar, och hans lagar.

2Mos 18:17 Och Moses svärfar sade till honom, Det som du gör är inte gott.

2Mos 18:18 Du kommer förvisso att slitas ut, både du, och detta folk som är med dig: ty detta är för tungt för dig; du förmår inte utföra det ensam.

2Mos 18:19 Lyssna nu till min röst, jag skall ge dig råd, och Gud skall vara med dig: Var du för folket gentemot Gud, så att du kan föra ärendena till Gud: *

2Mos 18:20 Och du skall lära dem förordningar och lagar, och visa dem den väg vari de måste vandra, och det verk som de måste göra.

2Mos 18:21 Dessutom skall du ur hela folket skaffa fram dugliga män, sådana som fruktar Gud, sanningens män, som hatar girighet; och sätt sådana över dem, till att vara styresmän över tusen, och styresmän över hundra, styresmän över femtio, och styresmän över tio:

Exo 18:22 Och låt dem döma folket vid alla tider: och det skall ske, att varje stor sak skall de föra till dig, men varje liten sak skall de döma: så skall det bli lättare för dig, och de skall bära bördan med dig.

Exo 18:23 Om du gör detta, och Gud befaller dig så, då skall du kunna uthärda, och allt detta folk skall också gå till sin plats i frid.

2Mos 18:24 Så lyssnade Mose till sin svärfars röst, och gjorde allt som han hade sagt.

2Mos 18:25 Och Mose valde dugliga män ur hela Israel, och gjorde dem till huvuden över folket, styresmän över tusen, styresmän över hundra, styresmän över femtio, och styresmän över tio.

2Mos 18:26 Och de dömde folket vid alla tider: de svåra ärendena förde de till Mose, men varje liten sak dömde de själva.

2Mos 18:27 ¶ Och Mose lät sin svärfar resa; och han begav sig till sitt eget land.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 18

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 8 [*Språknot: ”möda”. KJV: “travail”. Webster 1828 definierar substantivet travail som “Labor with pain; severe toil”, alltså möda förenad med ansträngning, smärta och svårighet. Möda bevarar därför ordets innebörd utan att lägga till ett förstärkande ord som inte uttryckligen står i KJV. Återgivningen har även stöd i äldre svenskt Bibelspråk; Carl XII Bibel har här: ”och all den möda, som de på vägenom haft hade.” KJV “all the travail that had come upon them by the way” återges därför: ”all den möda som hade kommit över dem på vägen”.]

v. 19 [*Språknot: ”gentemot Gud”. KJV: “to God-ward”. Det äldre engelska -ward uttrycker riktning eller vändning mot något; God-ward betyder således ”mot Gud” eller ”gentemot Gud”. Jetro säger att Mose skall vara ”för folket gentemot Gud”, vilket den följande satsen förklarar: “that thou mayest bring the causes unto God” – ”så att du kan föra ärendena till Gud.”. Mose skulle alltså stå för folket i deras ärenden gentemot Gud. Återgivningen ”gentemot Gud” bevarar också en viktig skillnad inom samma kapitel. I v. 12 har KJV “before God”, vilket återges ”inför Gud”; här i v. 19 står däremot det särskilda uttrycket “to God-ward”. Att återge även detta med ”inför Gud” skulle utplåna denna skillnad i KJV ordval. Därför: “Be thou for the people to God-ward” – ”Var du för folket gentemot Gud”.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 19

1 Folket kommer till Sinai. 3 Guds budskap genom Mose till folket från berget. 8 Folkets svar återförs. 10 Folket förbereds inför den tredje dagen. 12 Berget får inte vidröras. 16 Guds fruktansvärda närvaro på Berget.


2Mos 19:1 I den tredje månaden, när Israels barn hade gått ut ur Egyptens land, på samma dag kom de in i Sinais vildmark.

2Mos 19:2 Ty de hade brutit upp från Refidim, och hade kommit till Sinais öken, och hade slagit läger i vildmarken; och där slog Israel läger framför berget.

2Mos 19:3 Och Mose gick upp till Gud, och HERREN kallade till honom från berget, och sade, Så skall du säga till Jakobs hus, och tala om för Israels barn;

2Mos 19:4 Ni har sett vad jag gjorde mot Egyptierna, och hur jag bar er på örnvingar, och förde er till mig själv. *

2Mos 19:5 Nu därför, om ni verkligen vill lyda min röst, och hålla mitt förbund, då skall ni vara min egen skatt framför alla folk: ty hela jorden är min: *

2Mos 19:6 Och ni skall vara för mig ett rike av präster, och en helig nation. Dessa är de ord som du skall tala till Israels barn.

2Mos 19:7 ¶ Och Mose kom och kallade på folkets äldste, och lade framför deras ansikten alla dessa ord som HERREN hade befallt honom.

2Mos 19:8 Och allt folket svarade tillsammans, och sade, Allt som HERREN har talat skall vi göra. Och Mose återförde folkets ord till HERREN.

2Mos 19:9 Och HERREN sade till Mose, Se, jag kommer till dig i ett tjockt moln, så att folket må höra när jag talar med dig, och tro dig för evigt. Och Mose berättade folkets ord för HERREN.

2Mos 19:10 ¶ Och HERREN sade till Mose, Gå till folket, och helga dem i dag och i morgon, och låt dem tvätta sina kläder,

2Mos 19:11 Och var redo till den tredje dagen: ty på den tredje dagen skall HERREN komma ned inför allt folkets åsyn på berget Sinai.

2Mos 19:12 Och du skall sätta gränser för folket runt omkring, och säga, Ta er i akt, så att ni inte går upp på berget, eller rör vid dess gräns: var och en som rör vid berget skall förvisso dödas:

2Mos 19:13 Ingen hand skall röra det, utan han skall förvisso stenas, eller skjutas igenom; vare sig det är djur eller människa, skall det inte leva: när trumpeten ljuder länge, skall de komma upp till berget.

2Mos 19:14 ¶ Och Mose gick ned från berget till folket, och helgade folket; och de tvättade sina kläder.

2Mos 19:15 Och han sade till folket, Var redo till den tredje dagen: kom inte nära era hustrur.

2Mos 19:16 ¶ Och det skedde på den tredje dagen på morgonen, att det var åskor och blixtar, och ett tjockt moln över berget, och trumpetens röst mycket stark; så att allt folket som var i lägret darrade.

2Mos 19:17 Och Mose förde ut folket ur lägret för att möta Gud; och de stod vid den nedersta delen av berget.

2Mos 19:18 Och hela berget Sinai var i rök, eftersom HERREN steg ned över det i eld: och dess rök steg upp såsom röken från en ugn, och hela berget skakade kraftigt.

2Mos 19:19 Och när trumpetens röst ljöd länge, och blev starkare och starkare, talade Mose, och Gud svarade honom med en röst.

2Mos 19:20 Och HERREN kom ned på berget Sinai, på bergets topp: och HERREN kallade Mose upp till bergets topp; och Mose gick upp.

2Mos 19:21 Och HERREN sade till Mose, Gå ned, förmana folket, så att de inte bryter sig igenom till HERREN för att skåda, och många av dem förgås.

2Mos 19:22 Och låt också prästerna, som kommer nära HERREN, helga sig själva, så att HERREN inte bryter fram över dem.

2Mos 19:23 Och Mose sade till HERREN, Folket kan inte komma upp på berget Sinai: ty du förmanade oss, och sade, Sätt gränser omkring berget, och helga det.

2Mos 19:24 Och HERREN sade till honom, Gå, stig ned, och du skall komma upp, du, och Aron med dig: men låt inte prästerna och folket bryta sig igenom för att komma upp till HERREN, så att han inte bryter fram över dem.

2Mos 19:25 Så gick Mose ned till folket, och talade till dem.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 19

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 4 [*Notering: ”jag bar er på örnvingar”. En bild av HERRENS mäktiga räddning, omsorg och beskydd av sitt folk. Israel hade inte befriat sig självt ur Egypten; HERREN säger: ”jag bar er… och förde er till mig själv.”. Bilden av örnens vingar återkommer i Skriften. Jes. 40:31 säger att de som väntar på HERREN ”skall stiga upp med vingar såsom örnar”, då HERREN förnyar deras styrka. I Upp. 12:14 ges kvinnan ”två vingar av en stor örn” för att hon skall flyga ut i öknen till sin plats, där hon blir närd och bevarad undan ormens ansikte. Liksom Israel i 2 Mos. 19 bars ut ur Egypten och fördes till HERREN, används örnvingarna som en återkommande bild av den kraft och det beskydd varmed Gud för sitt folk dit han har berett en plats för dem. “As an eagle stirreth up her nest, fluttereth over her young, spreadeth abroad her wings, taketh them, beareth them on her wings: So the LORD alone did lead him…”. (5 Mos. 32:11–12) Jfr Jes. 40:31; Upp. 12:14.]

v. 5 [*Språknot: ”min egen skatt”. KJV: “a peculiar treasure unto me” Peculiar betyder här inte ”egendomlig” eller ”märklig”. Webster 1828 anger som sin första betydelse “belonging to a person and to him only”, och som substantiv “Exclusive property; that which belongs to a person in exclusion of others.” Ordet går tillbaka på latinets peculium, ”någons egen egendom”. Uttrycket “a peculiar treasure unto me” betecknar således en skatt som på ett särskilt sätt tillhör HERREN såsom hans egen (Israel, jfr 3 Mos 26:42–46). Därför återges det ”min egen skatt”. Fortsättningen framhäver innebörden: ”framför alla folk: ty hela jorden är min.”. Hela jorden tillhör HERREN, men Israel avskildes bland folken såsom hans egen skatt. Jfr Ps. 135:4; Tit. 2:14; 1 Petr. 2:9.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 20

1 De tio Budorden. 18 Folket är rädda. 20 Mose tröstar dem. 22 Avgudadyrkan förbjuds. 24 Av vilket slag Altaret skall vara.


2Mos 20:1 OCH Gud talade alla dessa ord, och sade,

2Mos 20:2 Jag är HERREN din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ut ur träldomens hus.

2Mos 20:3 Du skall inte ha några andra gudar inför mig. *

2Mos 20:4 Du skall inte göra åt dig någon utskuren bild, eller någon avbildning av något som är i himmelen ovan, eller som är på jorden nedan, eller som är i vattnet under jorden:

2Mos 20:5 Du skall inte böja dig ned för dem, inte heller tjäna dem: ty jag HERREN din Gud är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barnen intill tredje och fjärde generationen av dem som hatar mig; *

2Mos 20:6 Och visar barmhärtighet mot tusenden av dem som älskar mig, och håller mina bud.

2Mos 20:7 Du skall inte ta HERRENS din Guds namn förgäves; ty HERREN skall inte hålla honom oskyldig som tar hans namn förgäves. *

2Mos 20:8 Kom ihåg sabbatsdagen, för att hålla den helig.

2Mos 20:9 Sex dagar skall du arbeta, och göra allt ditt verk:

2Mos 20:10 Men den sjunde dagen är HERRENS din Guds sabbat: på den skall du inte göra något verk, du, inte heller din son, inte heller din dotter, din tjänare, inte heller din tjänarinna, inte heller din boskap, inte heller din främling som är inom dina portar:

2Mos 20:11 Ty på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, havet och allt som i dem är, och vilade den sjunde dagen: därför välsignade HERREN sabbatsdagen, och helgade den. *

2Mos 20:12 ¶ Hedra din fader och din moder: så att dina dagar må bli långa på det land som HERREN din Gud ger dig.

2Mos 20:13 Du skall inte döda. *

2Mos 20:14 Du skall inte begå äktenskapsbrott. *

2Mos 20:15 Du skall inte stjäla.

2Mos 20:16 Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

2Mos 20:17 Du skall inte åtrå din nästas hus, du skall inte åtrå din nästas hustru, inte heller hans tjänare, inte heller hans tjänarinna, inte heller hans oxe, inte heller hans åsna, inte heller något som är din nästas.

2Mos 20:18 ¶ Och allt folket såg åskdundren, och blixtarna, och trumpetens ljud, och berget som rykte: och när folket såg det, drog de sig undan, och stod långt borta.

2Mos 20:19 Och de sade till Mose, Tala du med oss, och vi skall höra: men låt inte Gud tala med oss, så att vi inte dör.

2Mos 20:20 Och Mose sade till folket, Frukta inte: ty Gud har kommit för att pröva er, och för att hans fruktan må vara inför era ansikten, så att ni inte syndar.

2Mos 20:21 Och folket stod långt borta, och Mose närmade sig det tjocka mörkret där Gud var.

2Mos 20:22 ¶ Och HERREN sade till Mose, Så skall du säga till Israels barn, Ni har sett att jag har talat med er från himmelen.

2Mos 20:23 Ni skall inte göra med mig gudar av silver, inte heller skall ni göra åt er gudar av guld. *

2Mos 20:24 ¶ Ett altare av jord skall du göra åt mig, och på det skall du offra dina brännoffer, och dina fridsoffer, dina får, och dina oxar: på alla platser där jag låter mitt namn ihågkommas skall jag komma till dig, och jag skall välsigna dig. *

2Mos 20:25 Och om du vill göra åt mig ett altare av sten, skall du inte bygga det av huggen sten: ty om du lyfter ditt verktyg över det, har du vanhelgat det.

2Mos 20:26 Inte heller skall du gå upp på trappsteg till mitt altare, så att din nakenhet inte blottas på det.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 20

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3 [*Språknot: ”inför mig”. KJV återger budet på samma sätt i 2 Mos. 20:3 och 5 Mos. 5:7: “Thou shalt have no [none] other gods before me.”. ”Inför mig” bevarar KJV before me och skall inte förstås som att andra gudar skulle vara tillåtna så länge de ges en lägre plats än HERREN. Innebörden är att inga andra gudar skall hållas såsom gudar inför honom. Äldre svenska Biblar har uttryckt denna exklusivitet med ”jämte mig” (Carl XII Bibel), medan andra återger den ”vid sidan av mig”. KJV ordalydelse är emellertid before me, varför ”inför mig” bevarar dess uttrycksbild samtidigt som sammanhanget i vv. 4–5 visar innebörden: Israel skulle varken böja sig inför eller tjäna några andra gudar. Se språknot i vers 23.]

v. 5 [*Språknot: "en nitälskande Gud”. KJV: “a jealous God.”. Engelska jealous har ett vidare betydelseområde än svenskans moderna ”svartsjuk”. Webster 1828 anger bland annat betydelsen “Solicitous to defend the honor of; concerned for the character of” – en stark omsorg och nit för någons ära. Sammanhanget visar denna innebörd: Israel skulle inte ha andra gudar inför HERREN, böja sig ned för dem eller tjäna dem. Jfr 2 Mos. 34:14, där samma sanning uttrycks ännu starkare: ”HERREN, vars namn är Nit, är en nitälskande Gud.”. KJV skiljer där mellan “Jealous”, såsom HERRENS namn, och “jealous”, såsom beskrivning av honom. Denna skillnad bevaras på svenska genom Nit / nitälskande.]

v. 7 [*Notering: ”Du skall inte ta HERRENS din Guds namn förgäves”. HERRENS namn får inte brukas tomt, falskt eller vanhelgande; den som tar hans namn förgäves skall HERREN inte hålla oskyldig. 3 Mos. 19:12 förbjuder att svära falskt vid hans namn och därigenom vanhelga Guds namn, och 3 Mos. 24:16 visar allvaret i att häda HERRENS namn. Denna vördnad för Guds namn sätter också vikt på vördnaden för Guds ord. David säger: ”ty du har förstorad ditt ord över allt ditt namn” (Ps. 138:2, KJV: “for thou hast magnified thy word above all thy name”) dessa ord finns endast återgivet i KJV. Den Gud vars namn är heligt och inte får tas förgäves har således själv upphöjt sitt ord. Hans ord får därför inte behandlas lättvindigt, förvrängas eller sättas åt sidan såsom människors ord, utan skall tas emot såsom det i sanning är, Guds ord. Jfr 3 Mos. 19:12; 24:16; Ps. 138:2; 1 Thess. 2:13.]

v. 11 [*Notering: ”på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord”. Versen bekräftar skapelseveckan i 1 Mos. 1–2 och gör den till grunden för sabbatsbudet. Såsom Israel skulle arbeta sex dagar och vila på den sjunde dagen (v. 9–10), så gjorde HERREN himmel och jord, havet och allt som är i dem på sex dagar, och vilade den sjunde dagen. Den sjunde dagen skiljs således från de sex föregående skapelsedagarna såsom vilodagen: ”därför välsignade HERREN sabbatsdagen och helgade den.”. Samma ordning anges redan vid skapelsens avslutning, då Gud på den sjunde dagen vilade från allt sitt verk och välsignade och helgade den dagen. Jfr 1 Mos. 1:1–31; 2:1–3; 2 Mos. 31:16–17.]

v. 13 [*Notering: ”Du skall inte döda”. KJV: “Thou shalt not kill.”. Webster 1828 anger grundbetydelsen av kill som “To deprive of life”, att beröva någon eller något livet. Budet citeras av Herren Jesus i Matt. 5:21: “Thou shalt not kill”, där han därefter går till hjärtats rot och varnar för vrede mot sin broder (v. 22). Det citeras även i Jak. 2:11: “Do not kill.”. KJV bevarar således samma konkreta ord, kill, från budet i lagen till dess återgivning i Nya Testamentet. Budet förbjuder att orättmätigt beröva en människa livet; det kan inte förstås som ett förbud mot varje förekomst av dödande utan hänsyn till sammanhang, eftersom samma lag på andra ställen själv gör åtskillnad mellan exempelvis uppsåtligt dödande och död utan uppsåt. Jfr 2 Mos. 21:12–14; Matt. 5:21–22; Jak. 2:11. Se not i 2 Mos 21:14 och 2 Mos 22:2.]

v. 14 [*Notering: ”Du skall inte begå äktenskapsbrott” (v. 14) ”Du skall inte döda… (v. 13). ”Du skall inte döda… Du skall inte begå äktenskapsbrott” — Under lagen fanns inget djuroffer vars blod undanröjde den föreskrivna domen för dessa uppsåtliga överträdelser. För uppsåtligt dödande föreskrevs döden, och ingen lösen fick tas för den som var skyldig till döden (2 Mos. 21:12–14; 4 Mos. 35:30–31). Även för äktenskapsbrott föreskrev lagen döden (3 Mos. 20:10; 5 Mos. 22:22). Lagens offer kunde inte fullkomligt ta bort synden: ”Ty det är inte möjligt att tjurars och bockars blod skulle ta bort synder” (Hebr. 10:4). Detta ger också bakgrunden till kvinnan som blev tagen i äktenskapsbrott i Joh. 8:1–11. De skriftlärda och Fariséerna förde henne till Jesus och sade: ”Mose befallde oss i lagen, att sådana skulle stenas” (v. 5). De använde frågan för att fresta honom, men Jesus sade: ”Han av er som är utan synd, låt honom först kasta en sten på henne” (v. 7). När hennes anklagare hade gått bort sade han till henne: ”Inte heller jag fördömer dig: gå, och synda inte mer” (v. 11). Herren kallade således inte äktenskapsbrottet något annat än synd, men den dömda syndaren stod där inför honom som själv skulle bära syndens dom. Vad tjurars och bockars blod inte kunde göra, uppfylldes i det fullkomliga offret. Johannes Döparen såg Jesus och sade: ”Se Guds Lamm, som tar bort världens synd” (Joh. 1:29). Han är ”soningen för våra synder: och inte endast för våra, utan också för hela världens synder” (1 Joh. 2:2). Lagen uppenbarar synden och dess dom; Kristus är Guds Lamm, vars eget blod är det fullkomliga offret för synd. Jfr Joh. 8:1–11; Hebr. 9:12–14; 10:4, 10–14; Joh. 1:29; 1 Joh. 1:7; 2:2.]

v. 23 [*Språknot: ”inför mig… med mig”. Vers 23 kastar ljus över det första budet i v. 3. HERREN sade först: ”Du skall inte ha några andra gudar inför mig” (“no other gods before me”), och efter att ha talat till Israel från himmelen upprepar han förbudet konkret: ”Ni skall inte göra med mig gudar av silver” (“Ye shall not make with me gods of silver”). KJV skiljer således mellan “before me” och “with me”, vilket bevaras i SKJVB™ genom ”inför mig” och ”med mig”. Vers 23 visar samtidigt att v. 3 inte betyder att andra gudar får ges en plats efter eller vid sidan av HERREN: inga andra gudar får hållas inför honom, och inga får sättas tillsammans med honom. HERREN ensam skall vara deras Gud. Jfr vv. 4–5; 5 Mos. 5:7–9.]

v. 24 [*Språknot: ”där jag låter mitt namn ihågkommas”. KJV: “where I record my name.”. Webster 1828 anger för verbet record bland annat betydelsen “To cause to be remembered”, ”att låta bli ihågkommet”. Här är HERREN själv subjektet: “I record my name.”. Uttrycket syftar därför inte endast på att människor minns hans namn, utan på att HERREN själv låter sitt namn bli ihågkommet. Detta bekräftas av fortsättningen: ”jag skall komma till dig, och jag skall välsigna dig.”. Återgivningen ”jag låter mitt namn ihågkommas” i SKJVB™ bevarar både denna betydelse av record och KJV betoning på HERREN såsom den handlande.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 21

1 Lagar för manliga tjänare. 5 För tjänaren vars öra genomborras. 7 För kvinnliga tjänare. 12 För dråp. 16 För människorövare. 17 För dem som förbannar föräldrar. 18 För dem som slår. 22 För en skada av våda. 28 För en oxe som stångar. 33 För den som är orsak till skada.


2Mos 21:1 NU är dessa de domar som du skall lägga fram inför dem.

2Mos 21:2 Om du köper en Hebreisk tjänare, skall han tjäna sex år: och i det sjunde skall han gå ut fri för intet.

2Mos 21:3 Om han kom in för sig själv, skall han gå ut för sig själv: om han var gift, då skall hans hustru gå ut med honom.

2Mos 21:4 Om hans mästare har gett honom en hustru, och hon har fött honom söner eller döttrar; skall hustrun och hennes barn tillhöra hennes mästare, och han skall gå ut för sig själv.

2Mos 21:5 Och om tjänaren tydligt säger, Jag älskar min mästare, min hustru, och mina barn; jag vill inte gå ut fri:

2Mos 21:6 Då skall hans herre föra honom till domarna; han skall också föra honom till dörren, eller till dörrposten; och hans mästare skall borra genom hans öra med en syl; och han skall tjäna honom för evigt.

2Mos 21:7 ¶ Och om en man säljer sin dotter till att vara en tjänarinna, skall hon inte gå ut såsom de manliga tjänarna gör.

2Mos 21:8 Om hon inte behagar sin mästare, som har trolovat henne med sig själv, då skall han låta henne bli friköpt: att sälja henne till en främmande nation skall han inte ha någon makt till, eftersom han har handlat svekfullt mot henne.

2Mos 21:9 Och om han har trolovat henne med sin son, skall han behandla henne efter döttrars sed. *

2Mos 21:10 Om han tar sig en annan hustru; hennes mat, hennes kläder, och plikten mot henne i äktenskapet, skall han inte minska. *

2Mos 21:11 Och om han inte gör dessa tre åt henne, då skall hon gå ut fri utan pengar.

2Mos 21:12 ¶ Han som slår en man, så att han dör, skall förvisso dödas.

2Mos 21:13 Och om en man inte ligger i försåt, utan Gud överlämnar honom i hans hand; då skall jag utse åt dig en plats dit han skall fly. *

2Mos 21:14 Men om en man uppsåtligen går på sin nästa, för att dräpa honom med list; skall du ta honom från mitt altare, så att han må dö. *

2Mos 21:15 ¶ Och han som slår sin fader eller sin moder skall förvisso dödas.

2Mos 21:16 ¶ Och han som stjäl en människa, och säljer honom, eller om han finnes i hans hand, skall förvisso dödas.

2Mos 21:17 ¶ Och han som förbannar sin fader, eller sin moder, skall förvisso dödas.

2Mos 21:18 ¶ Och om män strider med varandra, och den ene slår den andre med en sten, eller med sin knytnäve, och han inte dör, utan blir liggande till sängs:

2Mos 21:19 Om han reser sig igen, och går omkring ute med sin stav, då skall han som slog honom vara fri från skuld: endast skall han betala för förlusten av hans tid, och se till att han blir fullständigt helad. *

2Mos 21:20 ¶ Och om en man slår sin tjänare, eller sin tjänarinna, med en käpp, och han dör under hans hand; skall han förvisso straffas.

2Mos 21:21 Dock, om han fortsätter att leva en dag eller två, skall han inte straffas: ty han är hans pengar.

2Mos 21:22 ¶ Om män strider, och skadar en kvinna som är med barn, så att hennes frukt går ifrån henne, och ändå ingen skada följer: skall han förvisso straffas, såsom kvinnans man lägger på honom; och han skall betala såsom domarna bestämmer. *

2Mos 21:23 Och om någon skada följer, då skall du ge liv för liv,

2Mos 21:24 Öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,

2Mos 21:25 Brännskada för brännskada, sår för sår, gisselslag för gisselslag. *

2Mos 21:26 ¶ Och om en man slår sin tjänares öga, eller sin tjänarinnas öga, så att det går förlorat; skall han låta honom gå fri för sitt ögas skull.

2Mos 21:27 Och om han slår ut sin tjänares tand, eller sin tjänarinnas tand; skall han låta honom gå fri för sin tands skull.

2Mos 21:28 ¶ Om en oxe stångar en man eller en kvinna, så att de dör: då skall oxen förvisso stenas, och dess kött skall inte ätas; men oxens ägare skall vara fri från skuld. *

2Mos 21:29 Men om oxen tidigare brukade stöta med sitt horn, och det har blivit omvittnat för dess ägare, och han inte har hållit den instängd, utan den har dödat en man eller en kvinna; skall oxen stenas, och dess ägare skall också dödas.

2Mos 21:30 Om en summa pengar läggs på honom, då skall han ge såsom lösen för sitt liv vadhelst som läggs på honom.

2Mos 21:31 Vare sig den har stångat en son, eller har stångat en dotter, skall det göras med honom enligt denna dom.

2Mos 21:32 Om oxen stöter en tjänare eller en tjänarinna; skall han ge deras herre trettio siklar silver, och oxen skall stenas.

2Mos 21:33 ¶ Och om en man öppnar en grop, eller om en man gräver en grop, och inte täcker över den, och en oxe eller en åsna faller däri;

2Mos 21:34 Skall gropens ägare gottgöra det, och ge pengar åt deras ägare; och det döda djuret skall vara hans.

2Mos 21:35 ¶ Och om en mans oxe skadar en annans, så att den dör; då skall de sälja den levande oxen, och dela pengarna för den; och den döda oxen skall de också dela.

2Mos 21:36 Eller om det är känt att oxen tidigare har brukat stöta, och dess ägare inte har hållit den instängd; skall han förvisso betala oxe för oxe; och den döda skall vara hans egen.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 21

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 9 [*Språknot: ”efter döttrars sed”. KJV: “after the manner of daughters.”. Webster 1828 anger för manner bland annat “Form; method; way” och “Custom; habitual practice.” Uttrycket anger således att hon, sedan hon blivit trolovad med sonen, skall behandlas på det sätt som tillkommer döttrar. KJV säger inte här uttryckligen ”döttrars rättigheter”, varför ”efter döttrars sed” bevarar den bredare ordalydelsen. De följande verserna anger därefter konkreta skyldigheter gentemot henne (vv. 10–11).]

v. 10 [*Språknot: ”plikten mot henne i äktenskapet”. KJV: “her duty of marriage.”. Webster 1828 definierar duty främst såsom “That which a person owes to another; that which a person is bound, by any natural, moral or legal obligation, to pay, do or perform.” Ordet betecknar således här en skyldighet eller förpliktelse gentemot henne. Därför återges duty med ”plikten” i SKJVB™, snarare än med ”rätten”, vilket skulle vända KJV uttryck från den skyldiges förpliktelse till mottagarens rättighet. Formuleringen ”mot henne” klargör på svenska vem plikten gäller: hennes mat, hennes kläder och plikten mot henne i äktenskapet får inte minskas.]

v. 13 [*Språknot: ”inte ligger i försåt… Gud överlämnar honom i hans hand”. KJV: “lie not in wait, but God deliver him into his hand.”. KJV beskriver först konkret att mannen inte ”ligger i försåt”, snarare än att endast förklara att gärningen inte var hans ”mening” eller skedde utan ”vilja”. Därefter står Gud uttryckligen som subjekt: “God deliver him into his hand.”. Webster 1828 anger för deliver här tillämpliga betydelsen “To give, or transfer; to put into another's hand or power; to commit.” Därför återges det ”Gud överlämnar honom i hans hand”, snarare än ”Gud lät honom falla i hans hand”. Den konkreta ordalydelsen bevarar samtidigt kontrasten mot v. 14, där mannen uppsåtligen går på sin nästa för att dräpa honom med list.]

v. 14 [*Notering: ”Du skall inte döda” i 2 Mos 20:13 KJV: “Thou shalt not kill.”. Budet använder det konkreta ordet kill, ”att beröva livet”, och samma ordalydelse återges av Herren Jesus i Matt. 5:21 och av Jakob i Jak. 2:11. Det skall inte förstås som att varje dödande utan åtskillnad behandlas såsom samma gärning, ty lagen själv gör omedelbart denna åtskillnad. Den som slår en man så att han dör skall förvisso dödas (2 Mos. 21:12); men om mannen ”inte ligger i försåt”, utan Gud överlämnar honom i hans hand, anvisas honom en plats dit han får fly (v. 13). Däremot sägs om den som ”uppsåtligen går på sin nästa, för att dräpa honom med list” att han skall tas även från HERRENS altare för att dö (v. 14). KJV behöver således inte förändra budets kill till det snävare murder för att uttrycka skillnaden mellan olika slags dödande; denna skillnad fastställs av lagen själv genom sammanhanget. Jfr 4 Mos. 35:11–12, 20–25, 30–31; Matt. 5:21–22; Jak. 2:11.]

v. 19 [*Språknot: ”vara fri från skuld”. KJV: “be quit.”. Webster 1828 anger quit som adjektiv i betydelsen “Free; clear; discharged from; absolved” och anför själv KJV uttryck om oxens ägare: “shall be quit” (2 Mos. 21:28; vershänvisningen i Websters 1828 anges dock felaktigt som 21:19 i den citerade ordbokstexten). Quit betyder här således inte ”lämna” eller ”sluta”, utan att vara fri eller löst från den skuld eller det ansvar som behandlas i det rättsliga sammanhanget. Därför återges samma KJV-uttryck konsekvent ”vara fri från skuld” i vv. 19 och 28.]

v. 22 [*Språknot: ”hennes frukt går ifrån henne… ingen skada följer”. KJV: “her fruit depart from her… no mischief follow.”. KJV håller uttrycken åtskilda. Först sägs att den havande kvinnans ”frukt går ifrån henne”; därefter anges huruvida någon ”skada” följer. Webster 1828 definierar mischief här tillämpligt såsom “Harm; hurt; injury; damage; evil, whether intended or not.” Därför återges “no mischief follow” med ”ingen skada följer” och “any mischief follow” i v. 23 med ”någon skada följer”. Översättningen av texten i SKJVB™  undviker därför att förändra “her fruit depart from her” till ett tolkande uttryck såsom ”får missfall” eller ”barnet förgås”. Jämför Carl XII Bibel, som har ”henne förgås barn” och därefter måste precisera ”eljest intet skadar”, medan KJV inte säger “no other mischief” utan endast “no mischief follow.”. KJV egen ordningsföljd bevaras därför: frukten går ifrån henne, och därefter avgörs om någon skada följer. Påföljdens proportionalitet utvecklas i vv. 23–25: ”liv för liv, öga för öga, tand för tand...”.]

v. 25 [*Språknot: ”brännskada, sår, gisselslag”. KJV: “burning, wound, stripe.”. Orden betecknar skilda slags kroppsskada. Webster 1828 definierar wound konkret såsom “A breach of the skin and flesh... caused by violence or external force”, varför det återges ”sår”. Stripe är mer särskilt än ett vanligt slag: “The weal or long narrow mark discolored by a lash or rod” och “A stroke made with a lash, whip, rod, strap or scourge.” Webster tillägger uttryckligen: “A blow with a club is not a stripe.” Därför återges stripe här ”gisselslag” snarare än det bredare ”slag”. Burning återges ”brännskada”, så att KJV tredelning bevaras: brännskada för brännskada, sår för sår, gisselslag för gisselslag.]

v. 28–29, 31 [*Språknot: ”stångar… stöta med sitt horn”. KJV skiljer mellan gore och push. Webster 1828 definierar gore såsom “To pierce with the point of a horn”, och gored såsom “Stabbed; pierced with a pointed instrument.”. Gore betecknar här således inte endast att oxen stöter till någon, utan att den stångar, det vill säga träffar och genomborrar med hornets spets. Därför återges gore/gored med ”stånga/stångat” i vv. 28 och 31. I v. 29 använder KJV däremot uttrycket “were wont to push with his horn”. Detta beskriver oxens tidigare kända beteende och återges ”tidigare brukade stöta med sitt horn”. Ägaren hade blivit underrättad om detta men hade inte hållit oxen instängd; när den därefter “hath killed a man or a woman” hålls även ägaren ansvarig. SKJVB™ bevarar således KJV skillnad mellan gore = stånga, med innebörden att genomborra med hornspetsen, och push = stöta.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 22

1 Om stöld. 5 Om skada. 7 Om överträdelser. 14 Om lån. 16 Om otukt. 18 Om häxeri. 19 Om tidelag. 20 Om avgudadyrkan. 21 Om främlingar, änkor och faderlösa. 25 Om ocker. 26 Om panter. 28 Om vördnad för Överheten. 29 Om förstlingsfrukterna.


2Mos 22:1 OM en man stjäl en oxe, eller ett får, och dödar det, eller säljer det; skall han återgälda fem oxar för en oxe, och fyra får för ett får.

2Mos 22:2 ¶ Om en tjuv påträffas när han bryter sig in, och blir slagen så att han dör, skall inget blod utgjutas för honom. *

2Mos 22:3 Om solen har gått upp över honom, skall blod utgjutas för honom; ty han skulle ge full återgäldning; om han ingenting har, då skall han säljas för sin stöld.

2Mos 22:4 Om det stulna med säkerhet påträffas levande i hans hand, vare sig det är oxe, eller åsna, eller får; skall han återgälda dubbelt.

2Mos 22:5 ¶ Om en man låter ett fält eller vingård bli avbetad, och släpper in sitt djur, och låter det beta på en annan mans fält; av det bästa från sitt eget fält, och av det bästa från sin egen vingård, skall han ge återgäldning.

2Mos 22:6 ¶ Om eld bryter ut, och fattar tag i törnen, så att sädesstackarna eller den stående säden, eller fältet förtärs därav; skall han som tände elden förvisso ge återgäldning.

2Mos 22:7 ¶ Om en man överlämnar åt sin nästa pengar eller gods att förvara, och det blir stulet ur mannens hus; om tjuven påträffas, skall han betala dubbelt.

2Mos 22:8 Om tjuven inte påträffas, då skall husets mästare föras inför domarna, för att se huruvida han har lagt sin hand på sin nästas gods.

2Mos 22:9 För varje slags överträdelse, vare sig det är för oxe, för åsna, för får, för klädnad eller för något slags förlorat ting, som någon gör anspråk på såsom sitt, skall båda parters ärende komma inför domarna; och den som domarna dömer skyldig skall betala dubbelt åt sin nästa. *

2Mos 22:10 Om en man överlämnar åt sin nästa en åsna, eller en oxe, eller ett får, eller något djur, att förvara, och det dör, eller blir skadat, eller bortdrivet, utan att någon ser det:

2Mos 22:11 Då skall en ed vid HERREN vara mellan dem båda, att han inte har lagt sin hand på sin nästas gods; och dess ägare skall godta det, och han skall inte göra det gott.

2Mos 22:12 Och om det blir stulet från honom, skall han ge återgäldning åt dess ägare.

2Mos 22:13 Om det blir sönderrivet, då skall han föra fram det som vittnesbörd, och han skall inte gottgöra det som blev sönderrivet.

2Mos 22:14 ¶ Och om en man lånar något av sin nästa, och det blir skadat, eller dör, medan dess ägare inte är med det, skall han förvisso göra det gott.

2Mos 22:15 Men om dess ägare är med det, skall han inte göra det gott: om det är något hyrt, kom det för sin hyra.

2Mos 22:16 ¶ Och om en man lockar en jungfru som inte är trolovad, och ligger med henne, skall han förvisso ge henne hemgift till att bli hans hustru.

2Mos 22:17 Om hennes fader helt vägrar att ge henne åt honom, skall han betala pengar enligt jungfrurs hemgift.

2Mos 22:18 ¶ Du skall inte låta en häxa leva. *

2Mos 22:19 ¶ Vemhelst som ligger med ett djur skall förvisso dödas.

2Mos 22:20 ¶ Han som offrar åt någon gud, utom åt HERREN allena, skall fullständigt förgöras.

2Mos 22:21 ¶ Du skall varken plåga en främling, eller förtrycka honom: ty ni var främlingar i Egyptens land. *

2Mos 22:22 ¶ Ni skall inte betrycka någon änka, eller något faderlöst barn. *

2Mos 22:23 Om du på något sätt betrycker dem, och de alls ropar till mig, skall jag förvisso höra deras rop; *

2Mos 22:24 Och min vrede skall bli het, och jag skall döda er med svärdet; och era hustrur skall bli änkor, och era barn faderlösa.

2Mos 22:25 ¶ Om du lånar ut pengar till någon av mitt folk som är fattig hos dig, skall du inte vara såsom en räntetagare mot honom, inte heller skall du lägga ränta på honom. *

2Mos 22:26 Om du alls tar din nästas klädnad i pant, skall du lämna tillbaka den åt honom innan solen går ned:

2Mos 22:27 Ty den är hans enda täcke, den är hans klädnad för hans hud: vari skall han sova? och det skall ske, när han ropar till mig, att jag skall höra; ty jag är nådig.

2Mos 22:28 ¶ Du skall inte smäda gudarna, inte heller förbanna ditt folks härskare. *

2Mos 22:29 ¶ Du skall inte dröja med att offra det första av dina mogna jordfrukter, och av dina vätskor: den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig. *

2Mos 22:30 Likaledes skall du göra med dina oxar, och med dina får: sju dagar skall det vara hos sin moder; på den åttonde dagen skall du ge det åt mig.

2Mos 22:31 ¶ Och ni skall vara heliga män åt mig: inte heller skall ni äta något kött som är sönderrivet av djur på fältet; ni skall kasta det åt hundarna.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 22

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 2–3 [*Notering: ”blir slagen så att han dör”. Jfr budet: ”Du skall inte döda” (2 Mos. 20:13). Lagen själv visar att inte varje dödande behandlas såsom samma gärning. I 2 Mos. 21:13–14 görs skillnad mellan den som ”inte ligger i försåt” och den som ”uppsåtligen går på sin nästa, för att dräpa honom med list”; den senare skall dö. Här görs åter en rättslig åtskillnad. Om en tjuv påträffas medan han bryter sig in och blir slagen så att han dör, sägs att ”inget blod skall utgjutas för honom” (v. 2); men om solen har gått upp över honom, ”skall blod utgjutas för honom” (v. 3). Omständigheterna kring dödandet är således avgörande för den skuld som lagen tillskriver gärningen. Därför behöver KJV konkreta “Thou shalt not kill” i 2 Mos. 20:13 inte förändras till det snävare “murder”. Skriften själv skiljer genom lagen mellan uppsåtligt dödande med list, annat dödande och ett dödsfall som sker när en tjuv ertappas vid ett inbrott. Jfr 2 Mos. 20:13; 21:12–14; 22:2–3; 4 Mos. 35:11–12, 20–25, 30–31.]

v. 9 [*Språknot: ”överträdelse”. KJV: trespass. Webster 1828 anger ordets grundbetydelse såsom att ”pass beyond”, att gå över en gräns, och definierar det juridiskt såsom “violation of another's rights” samt “Any injury or offense done to another.” I andra sammanhang kan trespass även beteckna en moralisk överträdelse eller synd, men i 2 Mos. 22:9 är sammanhanget uttryckligen rättsligt och gäller en annans egendom: oxe, åsna, får, klädnad eller något förlorat ting. ”Överträdelse” bevarar därför ordets bredare innebörd här, medan sammanhanget visar att det rör en kränkning av en annans rätt.]

v. 18 [*Språknot: ”häxa”. KJV: witch. Webster 1828 definierar ordet såsom ”En kvinna som genom ett avtal med djävulen utövar trolldom eller besvärjelser” (“A woman who by compact with the devil, practices sorcery or enchantment”), och även ”En kvinna som ägnar sig åt olagliga konster.” (“A woman who is given to unlawful arts.”). KJV använder således den konkreta beteckningen witch. Äldre svenska Bibelöversättningar har på motsvarande sätt bevarat en uttryckligen kvinnlig beteckning: Carl XII Bibel har ”trollkona”, andra översättningar har t.ex. återgivningen ”trollkvinna”. Att witch bör bevaras som en särskild beteckning framgår även av 5 Mos. 18:10–11, där KJV räknar upp “an observer of times, or an enchanter, or a witch… a charmer… a consulter with familiar spirits, or a wizard, or a necromancer.”. Witch står alltså sida vid sida med flera andra beteckningar och bör inte upplösas i ett bredare ord som också skulle kunna omfatta enchanter, charmer eller wizard. I SKJVB™ återges därför ordet witch direkt med ”häxa”. Principen är att bevara KJV konkreta och åtskilda beteckningar i själva Bibeltexten, medan en språk- eller marginalnot vid behov förklarar deras innebörd. Jfr 5 Mos. 18:10–12.]

v. 21 [*Språknot: ”plåga… förtrycka… betrycka”. KJV skiljer här mellan tre närliggande ord: vex, oppress och afflict. Webster 1828 anger för vex bland annat “To plague; to torment; to harass” och “To trouble; to distress”; oppress innebär att behandla någon med “unjust severity, rigor or hardship”; medan afflict innebär att tillfoga kropp eller sinne smärta eller lidande och även “To trouble; to harass; to distress.” Skillnaden bevaras därför i SKJVB™ med ”plåga” för vex, ”förtrycka” för oppress och ”betrycka” för afflict. Det senare är starkare än endast ”bedröva” och uttrycker att utsätta någon för lidande eller nöd. Samma ”betrycka” återkommer i vv. 22–23, såsom KJV upprepar afflict.]

v. 25 [*Språknot: ”räntetagare… ränta”. KJV: “usurer… usury.”. Webster 1828 anger den äldre betydelsen av usury såsom “interest; or a premium paid or stipulated to be paid for the use of money” och förklarar uttryckligen: “Usury formerly denoted any legal interest.” Den senare betydelsen, oskälig eller olaglig ränta, skall därför inte läsas tillbaka in i KJV-texten här. I sammanhanget förbjuds att lägga ränta på den fattige bland Guds folk som fått pengar utlånade åt sig. Usury återges därför här med ”ränta”, snarare än det moderna svenska ”ocker”, som lätt uppfattas endast såsom oskäligt hög ränta.]

v. 28 [*Språknot: ”smäda… härskare”. KJV: “revile… ruler.”. Webster 1828 definierar revile såsom “To reproach; to treat with opprobrious and contemptuous language” och anför uttryckligen 2 Mos. 22:28 som exempel. ”Smäda” bevarar denna betydelse av att angripa någon med skymfligt eller föraktfullt tal. Ruler betecknar enligt Webster “One that governs” och kan även avse den som stiftar eller verkställer lagar; lagstiftare och ämbetsmän kan därför kallas rulers. Ordet anger således här den som utövar styrande myndighet, utan att i sig beteckna ett särskilt ämbete. Det återges därför i SKJVB™ med ”härskare”, åtskilt från andra KJV-beteckningar såsom governor och magistrate. Jfr 1611 års kapitelbeskrivning: “Of reverence to Magistrates” — ”Om vördnad för Överheten.”.]

v. 29 [*Språknot: ”mogna jordfrukter… vätskor”. KJV: “ripe fruits… liquors.”. Webster 1828 definierar ripe såsom “Brought to perfection in growth… mature; fit for use” och använder både “ripe fruit” och “ripe corn” som exempel. Fruit kan i sin breda betydelse beteckna “whatever the earth produces” och omfattar enligt Webster bland annat säd, gräs, bomull, lin, druvor och andra odlade växter. ”Jordfrukter” bevarar därför den bredare betydelsen bättre än det moderna, snävare ”frukter”. Liquor betyder grundläggande “A liquid or fluid substance” och beskrivs av Webster som “a word of general signification”. KJV säger således liquors, inte winepress. (”från din vinpress”), medan äldre svenska och danska återgivningar använder ”tårar”, vilket återspeglar den bakomliggande hebreiska bilden av det som droppar eller flyter. KJV har däremot valt det allmänna engelska ordet liquors. I SKJVB™ återges därför uttrycket med ”vätskor”, utan att begränsa det till en särskild flytande produkt.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 23

1 Om förtal och falskt vittnesbörd. 3. 6 Om rättvisa. 4 Om välgörenhet. 10 Om viloåret. 12 Om Sabbaten. 13 Om avgudadyrkan. 14 Om de tre högtiderna. 18 Om offrets blod och fett. 20 En Ängel utlovas, med en välsignelse, om de lyder honom.


2Mos 23:1 DU skall inte sprida ett falskt rykte: lägg inte din hand med de onda för att vara ett orättfärdigt vittne. *

2Mos 23:2 ¶ Du skall inte följa en mängd för att göra ont; inte heller skall du tala i ett ärende för att avvika efter mängden för att förvränga domen: *

2Mos 23:3 ¶ Inte heller skall du gynna en fattig man i hans ärende. *

2Mos 23:4 ¶ Om du möter din fiendes oxe eller hans åsna som går vilse, skall du förvisso föra den tillbaka till honom igen.

2Mos 23:5 Om du ser åsnan tillhörande honom som hatar dig ligga under sin börda, och skulle avstå från att hjälpa honom, skall du förvisso hjälpa tillsammans med honom. *

2Mos 23:6 Du skall inte förvränga domen för din fattige i hans ärende.

2Mos 23:7 Håll dig långt ifrån en falsk sak; och den oskyldige och rättfärdige skall du inte dräpa: ty jag skall inte rättfärdiga de onda.

2Mos 23:8 ¶ Och du skall inte ta någon gåva: ty gåvan förblindar de visa, och förvränger de rättfärdigas ord.

2Mos 23:9 ¶ Du skall inte heller förtrycka en främling: ty ni känner en främlings hjärta, eftersom ni själva var främlingar i Egyptens land.

2Mos 23:10 Och sex år skall du så ditt land, och samla in dess frukter:

2Mos 23:11 Men det sjunde året skall du låta den vila och ligga stilla; så att de fattiga bland ditt folk må äta: och det som de lämnar skall fältens djur äta. På samma sätt skall du göra med din vingård, och med din olivlund.

2Mos 23:12 Sex dagar skall du göra ditt arbete, och på den sjunde dagen skall du vila: så att din oxe och din åsna må vila, och din tjänarinnas son och främlingen, må bli vederkvickta.

2Mos 23:13 Och i alla ting som jag har sagt till er skall ni vara varsamma: och nämn inte andra gudars namn, inte heller låt det höras ur din mun.

2Mos 23:14 ¶ Tre gånger skall du hålla en högtid åt mig under året.

2Mos 23:15 Du skall hålla det osyrade brödets högtid: (du skall äta osyrat bröd i sju dagar, såsom jag befallde dig, vid den bestämda tiden i månaden Abib; ty i den kom du ut ur Egypten: och ingen skall träda fram inför mig tomhänt:)

2Mos 23:16 Och skördehögtiden, förstlingsfrukterna av ditt arbete, som du har sått på fältet: och insamlingshögtiden, som är vid årets slut, när du har samlat in ditt arbete från fältet. *

2Mos 23:17 Tre gånger om året skall alla dina män träda fram inför Herren GUD.

2Mos 23:18 Du skall inte offra blodet av mitt offer tillsammans med syrat bröd; inte heller skall fettet av mitt offer förbli kvar till morgonen.

2Mos 23:19 Det första av de första frukterna från din jord skall du föra in i HERRENS din Guds hus. Du skall inte koka en killing i dess moders mjölk.

2Mos 23:20 ¶ Se, jag sänder en Ängel framför dig, för att bevara dig på vägen, och föra dig till den plats som jag har berett.

2Mos 23:21 Tag dig i akt för honom, och lyd hans röst, förarga honom inte; ty han skall inte förlåta era överträdelser: ty mitt namn är i honom. *

2Mos 23:22 Men om du verkligen lyder hans röst, och gör allt som jag talar; då skall jag vara en fiende till dina fiender, och en motståndare till dina motståndare.

2Mos 23:23 Ty min Ängel skall gå framför dig och föra dig in till Amoréerna, och Hettiterna, och Perisséerna, och Kananéerna, och Hivéerna, och Jebuséerna: och jag skall utrota dem.

2Mos 23:24 Du skall inte böja dig ned för deras gudar, inte heller tjäna dem, inte heller göra efter deras gärningar: utan du skall fullständigt störta omkull dem, och helt bryta ned deras bilder.

2Mos 23:25 Och ni skall tjäna HERREN er Gud, och han skall välsigna ditt bröd, och ditt vatten; och jag skall ta bort sjukdom från din mitt.

2Mos 23:26 ¶ Ingenting skall kasta sitt foster, inte heller vara ofruktsamt, i ditt land: dina dagars antal skall jag fullborda.

2Mos 23:27 Jag skall sända min fruktan framför dig, och skall förgöra allt det folk till vilket du skall komma, och jag skall få alla dina fiender att vända ryggen åt dig.

2Mos 23:28 Och jag skall sända bålgetingar framför dig, vilka skall driva ut Hivén, Kananéen och Hettiten framför dig. *

2Mos 23:29 Jag skall inte driva ut dem framför dig på ett år; för att landet inte skall bli öde och markens djur föröka sig mot dig.

2Mos 23:30 Lite efter lite skall jag driva ut dem framför dig, till dess att du har förökat dig och ärver landet.

2Mos 23:31 Och jag skall sätta dina gränser från Röda havet ända till Filistéernas hav, och från öknen till floden: ty jag skall överlämna landets invånare i er hand; och du skall driva ut dem framför dig.

2Mos 23:32 Du skall inte sluta något förbund med dem, inte heller med deras gudar.

2Mos 23:33 De skall inte bo i ditt land, för att de inte skall få dig att synda mot mig: ty om du tjänar deras gudar, skall det förvisso bli en snara för dig.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 23

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Språknot: ”sprida ett falskt rykte”. KJV: “raise a false report”. Webster 1828 anger för raise i just uttrycket “to raise a report or story” betydelsen “To invent and propagate; to originate; to occasion.” Report kan såsom substantiv betyda “Rumor; common fame; story circulated.”. KJV uttryck omfattar således att ge upphov till, sätta i omlopp eller sprida ett falskt rykte; det skall inte förstås såsom det moderna ”skriva eller lämna en falsk rapport”. ”Sprida ett falskt rykte” bevarar den naturliga svenska betydelsen, medan KJV raise även visar att förbudet kan omfatta själva upphovet till ryktet.]

v. 2 [*Språknot: ”avvika”. KJV: decline. Webster 1828 anger här den moraliska betydelsen: “To lean or deviate from rectitude… to leave the path of truth or justice.”. Grundbilden är att luta eller böja av från en rätt linje; överfört innebär ordet att avvika från det som är rätt och sant. I uttrycket “decline after many to wrest judgment” varnas således för att avvika från rättvisans väg genom att rätta sig efter mängden och därigenom förvränga domen. KJV decline och wrest bevaras som två skilda handlingar: först avvikelsen från det rätta, därefter förvrängningen av domen.]

v. 3 [*Språknot: ”gynna”. KJV: countenance. Webster 1828 anger såsom verb betydelserna “To favor; to encourage” och, med just 2 Mos. 23:3 som exempel, “To aid; to support; to encourage; to abet; to vindicate; by any means.” Ordet uttrycker således här att visa den fattige favör eller ge stöd åt hans sak. Versen förbjuder inte barmhärtighet mot den fattige, utan att rättvisan böjs till hans fördel därför att han är fattig. Detta balanseras av v. 6, där samma fattige inte heller får berövas rättvisa: ”Du skall inte förvränga domen för din fattige i hans ärende.” Lagen förbjuder således både partisk favör och orättfärdig behandling.]

v. 4 [*Notering: Välgörenhet (Charitableness): Det engelska ordet charitableness, som inte nämns i bibeltexten men nämns i kapitelbeskrivningens text, är besläktat med charity (välgörenhet), som används i KJV, bland annat i 1 Kor 13. Enligt Webster 1828 omfattar charity kärlek, välvilja, vänlighet och en hjärtats inställning som förmår människan att göra gott mot andra. Här i 2 Mos 23:4–5 kommer denna välgörenhet till uttryck genom handling: även en fiendes bortsprungna oxe eller åsna skall föras tillbaka, och den som ser sin oväns åsna ligga under sin börda skall hjälpa honom. Välgörenhet innebär således inte enbart att ge gåvor till behövande, utan även att visa godhet och barmhärtighet mot andra, till och med mot sina fiender. Jfr Ords 25:21; Matt 5:44; Rom 12:20; 1 Kor 13:4.]

v. 5 [*Språknot: ”avstå… hjälpa tillsammans med honom”. KJV: “wouldest forbear to help him, thou shalt surely help with him.” Webster 1828 anger för forbear bland annat “To abstain; to omit; to hold one's self from” och “To refuse; to decline.” Att forbear to help him innebär således att avstå från eller underlåta att hjälpa honom. KJV gör samtidigt en märkbar skillnad mellan “help him” och “help with him.” Den senare formuleringen bevaras i SKJVB™ med ”hjälpa tillsammans med honom”: den som annars skulle avstå från att hjälpa sin fiende skall i stället delta tillsammans med honom i hjälpen med den nedtyngda åsnan. Fiendskapen upphäver således inte skyldigheten att hjälpa. Jfr v. 4.]

v. 16 [*Språknot: ”skörd, arbete, insamling”. KJV skiljer i samma vers mellan harvest, labours och ingathering. Webster 1828 definierar harvest främst såsom tiden då säd och andra grödor skördas och samlas in, och även såsom den mogna gröda som samlats in. ”Harvest” återges därför med ”skörd”. Labor betecknar arbete eller mödosam ansträngning och används särskilt om sådant arbete genom vilket människan erhåller sitt uppehälle, bland annat inom jordbruket. I uttrycket “the firstfruits of thy labours” står arbetet även för det som arbetet på fältet har frambringat. Därför bevaras KJV labours såsom ”arbete” och görs inte om till ”skörd”. Ingathering definieras av Webster såsom “The act or business of collecting and securing the fruits of the earth; harvest.” Ordet betonar således själva insamlandet och bärgandet av jordens frukter. “The feast of ingathering” återges därför med ”insamlingshögtiden”, vilket även bevarar sambandet med KJV följande “when thou hast gathered in” — ”när du har samlat in”. KJV åtskillnad bevaras därmed genom harvest = skörd, labours = arbete och ingathering = insamling.]

v. 21 [*Språknot: ”förarga”. KJV: provoke. Webster 1828 anger bland annat betydelserna “To make angry; to offend; to incense; to enrage.” I detta sammanhang är det således fråga om att väcka vrede eller misshag, vilket även framgår av fortsättningen: “for he will not pardon your transgressions.”. ”Förarga honom inte” återger därför här “provoke him not” starkare och närmare än det nutida ”reta honom inte”, som lätt kan uppfattas såsom endast irritera eller störa. KJV provoke måste dock återges efter sammanhanget, eftersom ordet även kan beteckna att sporra eller uppväcka till något, såsom i Hebr. 10:24 ”Och låt oss ge akt på varandra för att sporra till kärlek och till goda gärningar:”.]

v. 28 [*Språknot: ”bålgetingar”. KJV: hornets. Webster 1828 definierar hornet såsom “An insect of the genus Vespa or wasp, the Vespa crabro” och framhåller att den är betydligt större och kraftigare än en vanlig geting samt att dess stick orsakar svår smärta. Vespa crabro är bålgetingen, varför ”bålgeting” är en exakt svensk återgivning snarare än det vidare ”geting”. Samma KJV-ord återkommer i 5 Mos. 7:20 och Jos. 24:12. Singularen “the hornet” återges där följaktligen med ”bålgetingen”, medan pluralen “hornets” här i 2 Mos. 23:28 återges med ”bålgetingar”.] 


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 24

1 Mose kallas upp på Berget. 3 Folket lovar lydnad. 4 Mose bygger ett Altare, och tolv pelare. 6 Han stänker Förbundets blod. 9 Guds härlighet visar sig. 14 Aron och Hur får ansvaret för folket. 15 Mose går upp på Berget, där han förblir 40 dagar och 40 nätter.


2Mos 24:1 OCH han sade till Mose, Kom upp till HERREN, du, och Aron, Nadab, och Abihu, och sjuttio av Israels äldste; och tillbe på avstånd.

2Mos 24:2 Och Mose ensam skall komma nära HERREN: men de skall inte komma nära; inte heller skall folket gå upp med honom.

2Mos 24:3 ¶ Och Mose kom och berättade för folket alla HERRENS ord, och alla domarna: och allt folket svarade med en röst, och sade, Alla de ord som HERREN har sagt skall vi göra.

2Mos 24:4 Och Mose skrev alla HERRENS ord, och steg upp tidigt på morgonen, och byggde ett altare nedanför kullen, och tolv stoder, efter Israels tolv stammar.

2Mos 24:5 Och han sände unga män av Israels barn, vilka offrade brännoffer, och offrade fridsoffer av oxar åt HERREN.

2Mos 24:6 Och Mose tog hälften av blodet, och lade det i bäcken; och hälften av blodet stänkte han på altaret. *

2Mos 24:7 Och han tog förbundets bok, och läste inför folkets hörande: och de sade, Allt som HERREN har sagt skall vi göra, och vara lydiga. *

2Mos 24:8 Och Mose tog blodet, och stänkte det på folket, och sade, Se, förbundets blod, vilket HERREN har slutit med er angående alla dessa ord.

2Mos 24:9 ¶ Då gick Mose, och Aron, Nadab, och Abihu, och sjuttio av Israels äldste upp:

2Mos 24:10 Och de såg Israels Gud: och där var under hans fötter såsom ett stenlagt verk av safirsten, och såsom himlens kropp i sin klarhet. *

2Mos 24:11 Och på Israels barns ädlingar lade han inte sin hand: de såg också Gud, och åt och drack. *

2Mos 24:12 ¶ Och HERREN sade till Mose, Kom upp till mig på berget, och var där: och jag skall ge dig stentavlor, och en lag, och bud som jag har skrivit; för att du må undervisa dem.

2Mos 24:13 Och Mose steg upp, och hans tjänare Josua: och Mose gick upp på Guds berg.

2Mos 24:14 Och han sade till de äldste, Vänta här på oss, till dess att vi kommer tillbaka till er: och, se, Aron och Hur är med er: om någon man har några ärenden att uträtta, låt honom komma till dem.

2Mos 24:15 Och Mose gick upp på berget, och en sky täckte berget.

2Mos 24:16 Och HERRENS härlighet vilade på Sinai berg, och skyn täckte det i sex dagar: och på den sjunde dagen kallade han på Mose ur skyns mitt.

2Mos 24:17 Och synen av HERRENS härlighet var såsom förtärande eld på bergets topp i Israels barns ögon.

2Mos 24:18 Och Mose gick in i skyns mitt, och tog sig upp på berget: och Mose var på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter. *

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 24

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 6 [*Språknot: ”bäcken”. KJV: basons. Ordet betecknar ett öppet, ihåligt kärl. Webster 1828 definierar basin som “A hollow vessel or dish, to hold water for washing, and for various other uses.”. I 2 Mos. 24:6 används bäckenen till att innehålla blodet från offren. Det äldre svenska ”bäcken” betecknar ett sådant öppet kärl och skall här inte förväxlas med ”bäck”, ett mindre vattendrag. Grundformen är ett bäcken; pluralformen är bäcken. KJV bason/basin hålls samtidigt åtskilt från bowl, vilket Webster beskriver som ett konkavt kärl, ”rather wide than deep”. Bowl återges därför med ”skål”, medan bason/basin bevaras som ”bäcken”.]

v. 7 [*Språknot: ”inför folkets hörande”. KJV: “in the audience of the people.”. Webster 1828 anger som första betydelse av audience: “The act of hearing, or attending to sounds.” Ordet syftar här alltså på själva hörandet, inte på ”publik” i ordets moderna betydelse. Mose läste förbundets bok så att folket hörde dess ord, varefter de svarade: ”Allt som HERREN har sagt skall vi göra och vara lydiga.”. Återgivningen ”inför folkets hörande” i SKJVB™ bevarar KJV uttryckliga hänvisning till folkets hörande i stället för att förenkla uttrycket till endast ”inför folket”.]

v. 10 [*Språknot: ”ett stenlagt verk… himlens kropp i sin klarhet”. KJV: “a paved work of a sapphire stone… the body of heaven in his clearness.”. Webster 1828 definierar paved som “Laid over with stones or bricks”. Uttrycket “as it were a paved work” beskriver således något som under Guds fötter framstod såsom ett stenlagt verk av safirsten. KJV “as it were” bevaras med ”såsom”; texten säger inte endast att där var ett safirgolv, utan beskriver vad det som syntes liknade. Webster hänvisar uttryckligen till 2 Mos. 24:10 under clearness och definierar betydelsen som “Freedom from fogs or clouds; openness; as the clearness of the sky”, samt påpekar att ordet vanligen uttrycker mindre än brightness eller splendor”.  KJV ovanliga och konkreta uttryck “the body of heaven” bevaras följaktligen i SKJVB™ som ”himlens kropp”: ”såsom himlens kropp i sin klarhet.”]

v. 11 [*Språknot: ”ädlingar”. KJV: nobles. Webster 1828 hänvisar uttryckligen till 2 Mos. 24:11 och definierar den Bibliska betydelsen: “a person of honorable family or distinguished by station.”. Ordet betecknar alltså personer som var framstående genom börd eller ställning. ”Ädlingar” bevarar KJV substantiviska nobles och bör här inte förstås enbart som en beskrivning av personlig ädelhet eller gott sinnelag, utan av deras framstående ställning bland Israels barn.]

v. 18 [*Språknot: ”tog sig upp”. KJV: “gat him up.”. Gat är den äldre preteritumformen av get. Webster 1828 anger för get up i intransitiv användning “to ascend; to climb” och för get följt av ett pronomen att uttrycket kan betyda “to betake; to remove; to go.”. KJV “gat him up into the mount” betyder således att Mose tog sig upp på berget. Pronomenet him tillhör den äldre engelska konstruktionen och syftar tillbaka på Mose själv. Återgivningen ”tog sig upp” i SKJVB™ bevarar denna nyans bättre än att förenkla uttrycket till endast ”gick upp”.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 25

1 Vad Israeliterna skall offra till byggandet av Tabernaklet. 10 Arkens form. 17 Nådastolen, med Keruberna. 23 Bordet, med dess tillbehör. 31 Ljusstaken, med dess redskap.


2Mos 25:1 OCH HERREN talade till Mose, och sade,

2Mos 25:2 Tala till Israels barn, att de för åt mig en offergåva: av varje man som ger den villigt med sitt hjärta skall ni ta min offergåva. *

2Mos 25:3 Och detta är den offergåva som ni skall ta av dem; guld, och silver, och koppar,

2Mos 25:4 Och blått, och purpur, och scharlakan, och fint linne, och get hår,

2Mos 25:5 Och baggskinn färgade röda, och grävlingsskinn, och sittimträ, *

2Mos 25:6 Olja till ljuset, kryddor till smörjelseolja, och till välluktande rökelse,

2Mos 25:7 Onyxstenar, och stenar att infattas i efoden, och i bröstskölden.

2Mos 25:8 Och låt dem göra åt mig en helgedom; så att jag må bo ibland dem.

2Mos 25:9 Enligt allt som jag visar dig, efter tabernaklets mönster, och mönstret av alla dess instrument, just så skall ni göra det. *

2Mos 25:10 ¶ Och de skall göra en ark av sittimträ: två och en halv aln skall vara dess längd, och en och en halv aln dess bredd, och en och en halv aln dess höjd. *

2Mos 25:11 Och du skall överdra den med rent guld, invändigt och utvändigt skall du överdra den, och skall göra på den en krona av guld runt omkring. *

2Mos 25:12 Och du skall gjuta fyra ringar av guld åt den, och sätta dem i dess fyra hörn; och två ringar skall vara på dess ena sida, och två ringar på dess andra sida.

2Mos 25:13 Och du skall göra stänger av sittimträ och överdra dem med guld. *

2Mos 25:14 Och du skall sätta stängerna i ringarna vid arkens sidor, så att arken må bäras med dem.

2Mos 25:15 Stängerna skall vara i arkens ringar: de skall inte tas från den.

2Mos 25:16 Och du skall lägga i arken vittnesbördet som jag skall ge dig.

2Mos 25:17 Och du skall göra en nådastol av rent guld: två och en halv aln skall vara dess längd, och en och en halv aln dess bredd. *

2Mos 25:18 Och du skall göra två keruber av guld, av hamrat arbete skall du göra dem, vid nådastolens två ändar.

2Mos 25:19 Och gör en kerub vid den ena änden, och den andra keruben vid den andra änden: av själva nådastolen skall ni göra keruberna vid dess två ändar.

2Mos 25:20 Och keruberna skall sträcka ut sina vingar högt, och täcka nådastolen med sina vingar, och deras ansikten skall se mot varandra; mot nådastolen skall kerubernas ansikten vara.

2Mos 25:21 Och du skall sätta nådastolen ovanpå arken; och i arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig.

2Mos 25:22 Och där skall jag möta dig, och jag skall samtala med dig ovanifrån nådastolen, från mellan de två keruberna som är på vittnesbördets ark, om alla ting som jag skall ge dig såsom bud till Israels barn.

2Mos 25:23 ¶ Du skall också göra ett bord av sittimträ: två alnar skall vara dess längd, och en aln dess bredd, och en och en halv aln dess höjd. *

2Mos 25:24 Och du skall överdra det med rent guld, och göra åt det en krona av guld runt omkring.

2Mos 25:25 Och du skall göra åt det en kant av en handsbredd runt omkring, och du skall göra en krona av guld till dess kant runt omkring.

2Mos 25:26 Och du skall göra åt det fyra ringar av guld, och sätta ringarna i de fyra hörnen som är vid dess fyra fötter.

2Mos 25:27 Mitt emot kanten skall ringarna vara såsom platser för stängerna till att bära bordet.

2Mos 25:28 Och du skall göra stängerna av sittimträ och överdra dem med guld, så att bordet må bäras med dem. *

2Mos 25:29 Och du skall göra dess fat och dess skopor och dess lock och dess skålar, att täcka med: av rent guld skall du göra dem. *

2Mos 25:30 Och du skall ställa skådebröd på bordet inför mig alltid.

2Mos 25:31 ¶ Och du skall göra en ljusstake av rent guld: av hamrat arbete skall ljusstaken göras: dess stam, och dess grenar, dess skålar, dess knoppar, och dess blommor, skall vara av densamma.

2Mos 25:32 Och sex grenar skall gå ut från dess sidor; tre grenar av ljusstaken från den ena sidan, och tre grenar av ljusstaken från den andra sidan:

2Mos 25:33 Tre skålar gjorda lika mandlar, med en knopp, och en blomma på en gren; och tre skålar gjorda lika mandlar på den andra grenen, med en knopp och en blomma: så på de sex grenarna som går ut från ljusstaken.

2Mos 25:34 Och på ljusstaken skall vara fyra skålar gjorda lika mandlar, med deras knoppar och deras blommor.

2Mos 25:35 Och där skall vara en knopp under två grenar av densamma, och en knopp under två grenar av densamma, och en knopp under två grenar av densamma, enligt de sex grenarna som går ut från ljusstaken.

2Mos 25:36 Deras knoppar och deras grenar skall vara av densamma: allt skall vara ett enda hamrat arbete av rent guld.

2Mos 25:37 Och du skall göra dess sju lampor: och de skall tända dess lampor, så att de må ge ljus mitt emot den.

2Mos 25:38 Och dess tänger och dess vekfat skall vara av rent guld. *

2Mos 25:39 Av en talent rent guld skall han göra den, med alla dessa redskap.

2Mos 25:40 Och se till att du gör dem efter deras mönster, vilket visades dig på berget.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 25

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 2 [*Språknot: ”offergåva… villigt med sitt hjärta”. KJV: “an offering… every man that giveth it willingly with his heart.”. Webster 1828 definierar offering såsom det som frambärs i gudstjänsten och överlämnas åt Gud för ett religiöst ändamål. ”Offergåva” passar därför väl här, där de följande verserna räknar upp bland annat guld, silver, material, olja, kryddor och stenar som skulle föras fram. Willingly betyder enligt Webster “With free will; without reluctance; cheerfully” och “By one's own choice.”. ”Villigt” bevarar därför att gåvan ges av fri vilja. KJV tillägger särskilt “with his heart”, varför ”villigt med sitt hjärta” bevarar båda uttrycken utan att slå samman dem till en friare omskrivning.]

v. 5 [*Språknot 1, v. 5: ”baggskinn färgade röda”. KJV: “rams’ skins dyed red.”. KJV anger uttryckligen både materialet och dess behandling: skinnen kom från baggar (rams) och hade färgats röda (dyed red). Översättningen ”baggskinn färgade röda” i SKJVB™ bevarar därför båda leden utan att göra färgen till en egenskap hos själva djuret eller ersätta uttrycket med en friare materialbeteckning. Samma uttryck återkommer i tabernakelbeskrivningen. I 2 Mos. 26:14 skulle över tältet göras “a covering… of rams’ skins dyed red”, och i 4 Mos. 4 används dessa rödfärgade baggskinn som täckning för heliga föremål under transport. KJV håller därmed “rams’ skins dyed red” som en bestämd och återkommande materialbenämning. Den röda färgens särskilda betydelse förklaras inte uttryckligen i dessa verser. Baggen förekommer emellertid på andra ställen som offerdjur, och blodet har en central plats i offersystemet. En tillämpning där de rödfärgade baggskinnen ses som en bild av offer och blod kan därför göras typologiskt, men bör skiljas från vad själva texten uttryckligen säger. I huvudtexten bevaras därför KJV-Bibelns konkreta formulering: ”baggskinn färgade röda”.]

[*Språknot 2, v. 5: ”grävlingsskinn”. KJV: “badgers’ skins.”. Webster 1828 beskriver badger som ett bestämt fyrfotadjur och nämner uttryckligen användningen av dess skinn. KJV konkreta benämning återges därför i SKJVB™ med ”grävlingsskinn”. Benämningar såsom ”tahasskinn” överför i praktiken det hebreiska ordet tachash till svenska i stället för att översätta KJV-Bibelns engelska badger. SKJVB™ utgår från KJV engelska text och bevarar därför dess ordval. KJV egen användning visar dessutom att badgers’ skins var ett tåligt material lämpat för skydd. I 2 Mos. 26:14 utgör det tältets yttersta täckning, och i 4 Mos. 4 används det upprepade gånger som skyddande överdrag för tabernaklets heliga föremål under transport. I Hes. 16:10 säger HERREN även: “I… shod thee with badgers’ skin”, där samma material används till fotbeklädnad. Ordet ”grävlingsskinn” bevarar således både KJV konkreta benämning och den materiella bild som återkommer genom Skriften. (Se språknot till 2 Mos. 26:14).]

[*Språknot 3, v. 5, 10, 13, 23, 28: ”sittimträ”. KJV: “shittim wood.”. Webster 1828 beskriver shittah som “In Scripture, a sort of precious wood.” KJV bevarar den särskilda Bibliska benämningen shittim i stället för att ersätta den med en botanisk identifiering. Därför återges shittim wood med ”sittimträ” i SKJVB™. Redan Geneva Bible 1599 har “the wood Shittim” i själva Bibeltexten, medan dess marginalnot anger att det ansågs vara ett slags ceder som inte ruttnade. Modernare hebreisk lexikografi identifierar däremot שִׁטָּה (shiṭṭāh) vanligen som akacia, möjligen någon av flera arter; Acacia seyal har särskilt föreslagits. Benämningen ”sittimträ” bevarar dessutom den synliga språkliga förbindelsen med ortnamnet Shittim, vilket KJV använder i bland annat Jos. 2:1, Joel 3:18 och Mika 6:5. I Joel 3:18 förekommer uttryckligen “the valley of Shittim.”, som avser ett område där det växte rikligt med akacieträd. ”Akacieträ” kan således förklara vad träslaget sannolikt var, medan ”sittimträ” troget bevarar KJV benämning.]

v. 9 [*Språknot: ”instrument”. KJV: “the instruments thereof.”. Webster 1828 anger som första betydelse av instrument: “A tool; that by which work is performed or any thing is effected.”. Ordet betecknar således inte här musikinstrument, vilket Webster behandlar som en särskild betydelse, utan de instrument som hör till tabernaklet och dess tjänst. Återgivningen ”instrument” i SKJVB™ bevarar samtidigt KJV ordval och håller det åtskilt från andra benämningar på tabernaklets föremål och kärl, såsom vessels, dishes, spoons och bowls.]

v. 11 [*Språknot: ”krona”. KJV: “a crown of gold round about”. KJV skiljer i beskrivningen av bordet mellan crown och border. Webster 1828 definierar border som “The outer edge of any thing; the extreme part or surrounding line”, varför ”kant” nära återger ordets grundbetydelse. En ”list” kan beskriva hur en sådan konstruktionsdel uppfattas, men är mer specifikt än KJV border. Crown betyder inte endast en kunglig huvudbonad. Webster anger bland annat “A wreath or garland”, och ordet kan även anknyta till den övre delen av ett föremål. KJV använder konsekvent crown om guldkronan på arken (2 Mos. 25:11) och på bordet (25:24–25). I v.25 står orden tillsammans: “a border of an hand breadth … a golden crown to the border thereof”. SKJVB™ bevarar därför KJV ordskillnad med ”en kant av en handsbredd” och ”en krona av guld till dess kant”, i stället för att återge crown som ”kant”.]

v. 13–15 [*Språknot: ”stänger”. KJV: staves. Webster 1828 anger att staves är pluralformen av staff “when applied to a stick.” Sammanhanget visar deras särskilda funktion: stängerna av sittimträ skulle föras genom ringarna vid arkens sidor, “that the ark may be borne with them” (v.14). ”Stänger” återger därför här de långa bärande stavarna utan att sammanblanda dem med andra Bibliska benämningar såsom rod. KJV staves bör förstås efter denna konkreta användning i tabernaklets föremål. Angående sittimträ se språknot 3: v. 5.]

v. 17 [*Språknot: ”nådastol”. KJV: mercy-seat. Webster 1828 definierar ordet som “The propitiatory; the covering of the ark of the covenant” och förklarar att kerubernas utsträckta vingar bildade “a kind of throne for the majesty of God”. Nådastolen var således den gyllene täckningen över förbundsarken, men KJV benämner den inte endast som ett cover eller ”lock”, utan som mercy-seat. Detta framträder särskilt i v.22, där HERREN säger att han skall möta Mose och tala med honom ovanifrån nådastolen, mellan de två keruberna. Återgivningen ”nådastol” i SKJVB™ bevarar därför båda leden i KJV uttryck — mercy och seat — liksom föremålets särskilda Bibliska betydelse.]

v. 29 [*Språknot: ”fat, skopor, lock, skålar”. KJV skiljer mellan flera kärl och redskap som hör till skådebrödsbordet. Webster 1828 definierar dish som “A broad open vessel”, varför det återges ”fat”. Spoon betecknar ett redskap med en urholkad del och ett skaft, bland annat “for dipping liquids”, och återges ”skopa”. Bowl är “A concave vessel to hold liquors, rather wide than deep” och återges ”skål”. Detta håller även bowl åtskilt från KJV bason/basin, ”bäcken”. Cover som substantiv betecknar enligt Webster “Any thing which is laid, set or spread over another thing; as the cover of a vessel”, varför ”lock” nära återger KJV konkreta benämning. KJV använder dessutom den särskilda formuleringen “covers… to cover withal”. Samma uttryck återkommer i 2 Mos. 37:16 och 4 Mos. 4:7, där covers står bland skådebrödsbordets övriga kärl och redskap. SKJVB™ bevarar därför de skilda benämningarna: dish = fat; spoon = skopa; cover = lock; bowl = skål, liksom KJV särskilda uttryck “to cover withal” = ”att täcka med”.]

v. 38 [*Språknot: ”vekfat”. KJV: snuffdishes. Ordet förekommer tre gånger i KJV (2 Mos. 25:38; 37:23; 4 Mos. 4:9). Webster 1828 definierar snuff som “The burning part of a candle wick, or that which has been charred by the flame”, och to snuff som att avlägsna denna del av veken. Dish betecknar ett brett, öppet kärl. Snuffdish betecknar således inte själva redskapet för att ansa veken (”ljussax” 2 Kung 12:13.), utan det fat som hörde till hanteringen av den avlägsnade, förkolnade vekdelen. ”Vekfat” bevarar därför både föremålets samband med veken och KJV dish = fat. KJV olika benämningar bör hållas åtskilda: tongs = tänger, snuffers = ljussaxar, och snuffdishes = vekfat.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 26

1 Tabernaklets tio förhängen. 7 De elva förhängena av gethår. 14 Täckelset av Baggskinn. 15 Tabernaklets bräder, med deras socklar och stänger. 31 Förlåten för arken. 36 Förhänget för dörren.


2Mos 26:1 DESSUTOM skall du göra tabernaklet med tio våder av fint tvinnat linne, och blått, och purpur, och scharlakan: med keruber av konstfärdigt arbete skall du göra dem. *

2Mos 26:2 Längden på en våd skall vara tjugoåtta alnar, och bredden på en våd fyra alnar: och alla våderna skall ha ett mått.

2Mos 26:3 De fem våderna skall fogas samman med varandra; och de andra fem våderna skall fogas samman med varandra.

2Mos 26:4 Och du skall göra öglor av blått på kanten av den ena våden från stadkanten vid sammanfogningen; och likaledes skall du göra på den yttersta kanten av den andra våden, vid den andras sammanfogning.

2Mos 26:5 Femtio öglor skall du göra på den ena våden, och femtio öglor skall du göra på kanten av våden som är vid den andras sammanfogning; så att öglorna må gripa tag i varandra.

2Mos 26:6 Och du skall göra femtio hakar av guld, och foga samman våderna med hakarna: och det skall vara ett tabernakel. *

2Mos 26:7 ¶ Och du skall göra våder av gethår till att vara en täckning över tabernaklet: elva våder skall du göra.

2Mos 26:8 Längden på en våd skallvara trettio alnar, och bredden på en våd fyra alnar: och de elva våderna skall alla vara av ett mått.

2Mos 26:9 Och du skall foga samman fem våder för sig, och sex våder för sig, och skall vika den sjätte våden dubbel vid tabernaklets framsida.

2Mos 26:10 Och du skall göra femtio öglor på kanten av den ena våden som är ytterst vid sammanfogningen, och femtio öglor på kanten av våden som sammanfogar den andra.

2Mos 26:11 Och du skall göra femtio hakar av koppar, och sätta hakarna i öglorna, och foga samman tältet, så att det må vara ett.

2Mos 26:12 Och återstoden som blir kvar av tältets våder, den halva våden som blir kvar, skall hänga över tabernaklets baksida.

2Mos 26:13 Och en aln på den ena sidan, och en aln på den andra sidan av det som blir kvar av längden på tältets våder, skall hänga över tabernaklets sidor på denna sida och på den andra sidan, för att täcka det.

2Mos 26:14 Och du skall göra en täckning för tältet av baggskinn färgade röda, och en täckning ovanpå av grävlingsskinn. *

2Mos 26:15 ¶ Och du skall göra brädor till tabernaklet av sittimträ, stående upprätt.

2Mos 26:16 Tio alnar skall vara längden på en bräda, och en och en halv aln skall vara bredden på en bräda.

2Mos 26:17 Två tappar skalldet vara i en bräda, ordnade mitt emot varandra: så skall du göra med alla tabernaklets brädor. *

2Mos 26:18 Och du skall göra brädorna till tabernaklet, tjugo brädor på den södra sidan söderut.

2Mos 26:19 Och du skall göra fyrtio socklar av silver under de tjugo brädorna; två socklar under en bräda för dess två tappar, och två socklar under en annan bräda för dess två tappar. *

2Mos 26:20 Och för tabernaklets andra sida på den norra sidan skall det vara tjugo brädor:

2Mos 26:21 Och deras fyrtio socklar av silver; två socklar under en bräda, och två socklar under en annan bräda.

2Mos 26:22 Och för tabernaklets sidor västerut skall du göra sex brädor.

2Mos 26:23 Och två brädor skall du göra till tabernaklets hörn på de två sidorna.

2Mos 26:24 Och de skall vara sammanfogade nedtill, och de skall vara sammanfogade upptill vid dess huvud till en ring: så skall det vara för dem båda; de skall vara för de två hörnen.

2Mos 26:25 Och de skall vara åtta brädor, och deras socklar av silver, sexton socklar; två socklar under en bräda, och två socklar under en annan bräda.

2Mos 26:26 ¶ Och du skall göra tvärstänger av sittimträ; fem för brädorna på tabernaklets ena sida,

2Mos 26:27 Och fem tvärstänger för brädorna på tabernaklets andra sida, och fem tvärstänger för brädorna på tabernaklets sida, för de två sidorna västerut.

2Mos 26:28 Och den mellersta tvärstången mitt i brädorna skall nå från ände till ände.

2Mos 26:29 Och du skall överdra brädorna med guld, och göra deras ringar av guld till platser för tvärstängerna: och du skall överdra tvärstängerna med guld.

2Mos 26:30 Och du skall resa upp tabernaklet enligt dess utformning som visades dig på berget.

2Mos 26:31 ¶ Och du skall göra ett förhänge av blått och purpur och scharlakan och fint tvinnat linne av konstfärdigt arbete: med keruber skall det göras: *

2Mos 26:32 Och du skall hänga upp det på fyra pelare av sittimträ, överdragna med guld: deras hakar skall vara av guld, på de fyra socklarna av silver.

2Mos 26:33 ¶ Och du skall hänga upp förhänget under hakarna, så att du där innanför förhänget må föra in vittnesbördets ark: och förhänget skall för er skilja mellan den heliga platsen och den allra heligaste.

2Mos 26:34 Och du skall sätta nådastolen på vittnesbördets ark i den allra heligaste platsen.

2Mos 26:35 Och du skall ställa bordet utanför förhänget, och ljusstaken mitt emot bordet på tabernaklets sida mot söder: och du skall sätta bordet på den norra sidan.

2Mos 26:36 Och du skall göra ett draperi för tältets dörr, av blått, och purpur, och scharlakan, och fint tvinnat linne, arbetat med nålarbete. *

2Mos 26:37 Och du skall göra fem pelare av sittimträ, för draperiet och överdra dem med guld, och deras hakar skall vara av guld: och du skall gjuta fem socklar av koppar åt dem.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 26

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Språknot 1, v. 1: ”våder”. KJV: curtains. Webster 1828 definierar curtain som ett hängande tyg och nämner särskilt “the hangings about the ark, among the Israelites.”. Han anger även den särskilda Bibliska betydelsen “tents; dwellings”, vilket visar ordets nära samband med tältens textila beklädnad. I 2 Mos. 26 är varje curtain ett avlångt tygstycke med bestämda mått; flera sådana fogades samman med öglor och hakar och utgjorde tillsammans tabernaklets textila beklädnad. Ordet ”våd” i SKJVB™ återger därför föremålet naturligt på svenska utan den moderna association till en fönstergardin som ”gardin” lätt ger. KJV olika benämningar hålls samtidigt åtskilda: curtains = våder, vail = förhänge, hanging = draperi, och covering = täckning.]

[*Språknot 2, v. 1: ”fint tvinnat linne och blått och purpur och scharlakan”. KJV: fine twined linen, and blue, and purple, and scarlet. Webster 1828 definierar twined som “Twisted; wound round” och linen som “Cloth made of flax or hemp.”. Återgivningen ”fint tvinnat linne” i SKJVB™ bevarar därför KJV ord utan att lägga till ”garn”, vilket inte förekommer i den engelska texten. Även färgorden återges utan ytterligare precisering. Blue är blått, utan att KJV anger någon särskild blå nyans; purple är purpur; och scarlet är scharlakan. Webster beskriver scarlet som en klar röd färg, “brighter than crimson”, vilket också visar vikten av att inte sammanblanda KJV olika färgbenämningar. SKJVB™ bevarar därför den enkla uppräkningen i KJV utan att införa ytterligare material- eller färgbestämningar.]

[*Språknot 3, v. 3: ”konstfärdigt arbete”. KJV: cunning work. KJV cunning har här inte den moderna betydelsen ”slug” eller ”listig”. Webster 1828 anger den äldre betydelsen cunning som “Knowing; skillful; experienced; well-instructed”, särskilt om hantverkares skicklighet, och definierar uttryckligen betydelsen i 2 Mos. 26:1 som “Wrought with skill; curious; ingenious.”. Webster citerar själv orden “With cherubs of cunning work shalt thou make them” från 2 Mos. 26:1. Uttrycket betecknar alltså ett arbete utfört med särskild skicklighet och hantverkskonst. Uttrycket ”konstfärdigt arbete” i SKJVB™ bevarar denna äldre betydelse och undviker den negativa innebörd som det moderna engelska ordet cunning ofta har fått.]

v. 6 [*Språknot: ”hakar”. KJV: taches. Webster 1828 definierar det bibliska tache som “Something used for taking hold or holding; a catch; a loop; a button” och hänvisar uttryckligen till 2 Mos. 26:6. Ordet betecknar således en fästanordning som griper tag i eller håller samman något. Sammanhanget visar dess funktion närmare. KJV skiljer mellan loops och taches: öglorna gjordes på vådernas kanter, medan hakarna sattes i öglorna för att foga samman våderna (2 Mos. 26:6, 11). Taches bör därför inte återges ”öglor”, eftersom KJV redan använder loops för den andra delen av sammanfogningen. Återgivningen ”hakar” i SKJVB™ bevarar därmed både föremålets funktion och KJV skillnad mellan loops = öglor och taches = hakar.]

v. 14 [*Språknot: ”baggskinn färgade röda… grävlingsskinn”. KJV: “rams’ skins dyed red… badgers’ skins.”. KJV skiljer tydligt mellan de två material som användes till tältets yttre täckningar. Rams’ skins dyed red återges ”baggskinn färgade röda” i SKJVB™. Rams’ anger uttryckligen att skinnen kom från baggar, medan dyed red anger att de hade färgats röda. Återgivningen bevarar därmed både djuret och den behandling av skinnen som KJV särskilt nämner. Badgers’ skins återges i SKJVB™ med ”grävlingsskinn”. Webster 1828 använder badger om det konkreta djuret och nämner även dess skinn. Även om olika förslag har framförts beträffande vilket djur som kan ligga bakom grundordets benämning, återger KJV uttryckligen badgers’ skins. Översättningen ”grävlingsskinn” följer därför KJV etablerade ordval, medan alternativa zoologiska identifieringar hör hemma i förklarande noter snarare än i själva Bibeltexten. Samma två uttryck förekommer tillsammans i 2 Mos. 25:5. I 2 Mos. 26:14 framgår dessutom deras funktion och placering: ”en täckning för tältet av baggskinn färgade röda, och en täckning ovanpå av grävlingsskinn.”. Grävlingsskinnen utgjorde således den ovanpåliggande täckningen. (Se språknot till 2 Mos. 25:5).]

v. 17 [*Språknot: ”tappar”. KJV: tenons. Webster 1828 definierar tenon inom byggnads- och snickeriarbete som “the end of a piece of timber, which is fitted to a mortise for insertion”, alltså den del av ett trästycke som är utformad för att föras in i en motsvarande öppning eller infästning. I tabernaklets konstruktion hade varje bräda två tenons (2 Mos. 26:17), och under varje bräda fanns två sockets för dessa (v.19). KJV beskriver därmed två motsvarande delar: brädans tappar fördes ned i de socklar som tog emot och höll dem. Återgivningen ”tapp/tappar” i SKJVB™ bevarar den byggnadstekniska betydelsen och ger tillsammans med socket = sockel ett tydligt konstruktionspar: tenon = tapp; socket = sockel.]

v. 19, 21, 25, 32, 37 [*Språknot: ”socklar”. KJV: sockets. Webster 1828 definierar socket som “Any hollow thing or place which receives and holds something else”, alltså något ihåligt som tar emot och håller något annat. I tabernaklets konstruktion stod brädorna i socklar av silver. KJV visar sambandet särskilt tydligt i 2 Mos. 26:19: “two sockets under one board for his two tenons.”. Brädans två tappar (tenons) passade således i de två socklarna (sockets) under den. Återgivningen ”sockel/socklar” i SKJVB™ bevarar därför både KJV konkreta konstruktionsspråk och förhållandet mellan tenons = tappar och sockets = socklar. Sockeln är den mottagande delen som tappen går ned i.]

v. 31 [*Språknot: ”förhänge”. KJV: vail. Webster 1828 definierar vail som “Any kind of cloth which is used for intercepting the view and hiding something” och anger uttryckligen som exempel “the vail of the temple among the Israelites.”. Grundbetydelsen är således ett tyg som skymmer sikten och döljer eller avskärmar det som finns bakom. Detta framgår direkt av 2 Mos. 26:33, där KJV säger att “the vail shall divide unto you between the holy place and the most holy.”. Förhänget hade alltså en avskiljande funktion mellan den heliga platsen och den allra heligaste. Ordet ”förhänge” i SKJVB™ bevarar denna konkreta betydelse väl i tabernaklets och templets sammanhang. KJV vail bör samtidigt hållas åtskilt från hanging i 2 Mos. 26:36–37, vilket betecknar tygstycket vid tältets dörr.]

v. 36 [*Språknot: ”draperi”. KJV: hanging. Webster 1828 definierar substantivet hanging som “Any kind of drapery hung or fastened to the walls or a room”, alltså ett draperi som hängts upp eller fästs. KJV skiljer i 2 Mos. 26 mellan vail (v.31–35) och hanging (v.36–37). Vail är det förhänge som avskilde den heliga platsen från den allra heligaste, medan hanging betecknar draperiet vid tältets dörr. Återgivningen vail = förhänge och hanging = draperi i SKJVB™ bevarar därmed KJV skillnad mellan de två tygstyckena i tabernaklet.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 27

1 Brännoffersaltaret, med dess kärl. 9 Tabernaklets förgård, innesluten med förhängen och pelare. 18 Förgårdens mått. 20 Oljan till lampan.


2Mos 27:1 OCH du skall göra ett altare av sittimträ, fem alnar långt, och fem alnar brett; altaret skall vara fyrkantigt: och dess höjd skall vara tre alnar.

2Mos 27:2 Och du skall göra dess horn på dess fyra hörn: dess horn skall vara av densamma: och du skall överdra det med koppar.

2Mos 27:3 Och du skall göra dess pannor till att ta emot dess aska, och dess skovlar, och dess bäcken, och dess köttkrokar, och dess eldfat: alla dess kärl skall du göra av koppar.

2Mos 27:4 Och du skall göra åt det ett galler av nätverk av koppar; och på nätet skall du göra fyra ringar av koppar i dess fyra hörn.

2Mos 27:5 Och du skall sätta det under altarets omkrets nedtill, så att nätet må nå jämnt med altarets mitt. *

2Mos 27:6 Och du skall göra stänger till altaret, stänger av sittimträ, och överdra dem med koppar.

2Mos 27:7 Och stängerna skall sättas i ringarna, och stängerna skall vara på altarets två sidor, för att bära det.

2Mos 27:8 Ihåligt med brädor skall du göra det: såsom det visades dig på berget, så skall de göra det.

2Mos 27:9 ¶ Och du skall göra tabernaklets förgård: för den södra sidan söderut skall det vara draperier för förgården av fint tvinnat linne, hundra alnar långa för en sida:

2Mos 27:10 Och dess tjugo pelare och deras tjugo socklar skall vara av koppar; pelarnas hakar och deras band skall vara av silver.

2Mos 27:11 Och likaledes för den norra sidan i längd skall det vara draperier, hundra alnar långa, och dess tjugo pelare och deras tjugo socklar av koppar; pelarnas hakar och deras band av silver.

2Mos 27:12 ¶ Och för förgårdens bredd på den västra sidan skall det vara draperier om femtio alnar: deras pelare tio, och deras socklar tio.

2Mos 27:13 Och förgårdens bredd på den östra sidan österut skall vara femtio alnar.

2Mos 27:14 Draperierna på ena sidan av porten skall vara femton alnar: deras pelare tre, och deras socklar tre.

2Mos 27:15 Och på den andra sidan skall det vara draperier, femton alnar: deras pelare tre, och deras socklar tre.

2Mos 27:16 ¶ Och för förgårdens port skall det vara ett draperi om tjugo alnar, av blått, och purpur, och scharlakan, och fint tvinnat linne, arbetat med nålarbete: och deras pelare skall vara fyra, och deras socklar fyra.

2Mos 27:17 Alla pelarna runt omkring förgården skall vara försedda med band av silver; deras krokar skall vara av silver, och deras socklar av koppar.

2Mos 27:18 ¶ Förgårdens längd skall vara hundra alnar, och bredden femtio överallt, och höjden fem alnar av fint tvinnat linne, och deras socklar av koppar.

2Mos 27:19 Alla tabernaklets kärl i all dess tjänst, och alla dess pinnar, och alla förgårdens pinnar, skall vara av koppar.

2Mos 27:20 ¶ Och du skall befalla Israels barn att de för till dig ren olivolja, stött för ljuset, för att få lampan att brinna alltid.

2Mos 27:21 I församlingens tabernakel utanför förhänget, som är framför vittnesbördet, skall Aron och hans söner ordna det från kväll till morgon inför HERREN: det skall vara en stadga för evigt för deras generationer på Israels barns vägnar.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 27

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 5 [*Språknot: ”altarets omkrets”. KJV: “the compass of the altar.” Webster 1828 anger för compass bland annat “extent; the limit or boundary of a space” och “a passing round; a circular course; a circuit.” Grundbetydelsen avser således något som sträcker sig eller går runt. Detta bekräftas av KJV eget bruk. I Jos. 6:3 förklaras “compass the city” genom det följande “go round about the city”, och i 1 Kung. 7:23 sägs en lina “compass it round about.”. I 1 Kung. 7:35 förekommer även substantivet i uttrycket “a round compass.”. I 2 Mos. 27:5 sattes nätverket “under the compass of the altar beneath”, vilket upprepas nästan ordagrant i 2 Mos. 38:4. Ordet ”omkrets” bevarar här ordets grundidé av det som går runt eller begränsar altaret utan att ersätta KJV ord med en mer specifik konstruktionsbenämning såsom ”list” eller ”avsats”.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 28

1 Aron och hans söner avskiljs för Prästämbetet. 2 Heliga kläder föreskrivs. 6 Efoden. 15 Bröstskölden, med tolv ädelstenar. 30 Urim och Tummim. 31 Efodens mantel, med granatäpplen och bjällror. 36 Plåten på Mitran. 39 Den broderade livklädnaden. 40 Kläderna för Arons söner.


2Mos 28:1 OCH tag till dig Aron, din broder, och hans söner med honom, från Israels barns mitt, så att han må tjäna mig i prästämbetet, nämligen Aron, Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar, Arons söner.

2Mos 28:2 Och du skall göra heliga kläder åt Aron, din bror, till härlighet och till skönhet.

2Mos 28:3 Och du skall tala till alla som är visa i hjärtat, vilka jag har fyllt med vishetens ande, så att de må göra Arons kläder för att inviga honom, så att han må tjäna mig i prästämbetet.

2Mos 28:4 Och dessa är kläderna som de skall göra; en bröstsköld och en efod, och en mantel, och en broderad livklädnad, en mitra, och en gördel: och de skall göra heliga kläder åt Aron, din bror, och hans söner, så att han må tjäna mig i prästämbetet.

2Mos 28:5 Och de skall ta guld, och blått, och purpur, och scharlakan, och fint linne.

2Mos 28:6 ¶ Och de skall göra efoden av guld, av blått och av purpur, av scharlakan, och fint tvinnat linne, med konstfärdigt arbete.

2Mos 28:7 Den skall ha sina två axelstycken sammanfogade vid dess två kanter; och så skall den fogas samman.

2Mos 28:8 Och efodens konstfärdigt arbetade bälte, som är på den, skall vara av samma stycke, enligt dess arbete; nämligen av guld, av blått och purpur och scharlakan och fint tvinnat linne. *

2Mos 28:9 Och du skall ta två onyxstenar, och gravera på dem namnen på Israels barn:

2Mos 28:10 Sex av deras namn på den ena stenen, och de andra sex namnen av de återstående på den andra stenen, enligt deras födelse.

2Mos28:11 Med en stengraverarens arbete, likt graveringarna på en signetring, skall du gravera de två stenarna med namnen på Israels barn: du skall sätta dem i infattningar av guld.

2Mos 28:12 Och du skall sätta de två stenarna på efodens axlar såsom minnesstenar för Israels barn: och Aron skall bära deras namn inför HERREN på sina två axlar till ett minne.

2Mos 28:13 ¶ Och du skall göra infattningar av guld;

2Mos 28:14 Och två kedjor av rent guld vid ändarna; av flätat arbete skall du göra dem, och fästa de flätade kedjorna vid infattningarna. *

2Mos 28:15 ¶ Och du skall göra domens bröstsköld med konstfärdigt arbete; efter efodens arbete skall du göra den; av guld, av blått och av purpur och av scharlakan, och av fint tvinnat linne, skall du göra den.

2Mos 28:16 Fyrkantig skall den vara, och dubbelvikt; ett spann skall vara dess längd och ett spann skall vara dess bredd.

2Mos 28:17 Och du skall sätta i den fattningar för stenar, nämligen fyra rader av stenar: den första raden skall vara en sardius, en topas och en karbunkel: detta skall vara den första raden. *

2Mos 28:18 Och den andra raden skall vara en smaragd, en safir, och en diamant.

2Mos 28:19 Och den tredje raden en ligur, en agat, och en ametist.

2Mos 28:20 Och den fjärde raden en beryll och en onyx och en jaspis: de skall vara satta i guld i sina omslutningar.

2Mos 28:21 Och stenarna skall vara med namnen på Israels barn, tolv, enligt deras namn, likt graveringarna på en signetring; var och en med sitt namn skall de vara enligt de tolv stammarna.

2Mos 28:22 ¶ Och du skall göra på bröstskölden kedjor vid ändarna av tvinnat arbete av rent guld.

2Mos 28:23 Och du skall göra på bröstskölden två ringar av guld, och skall sätta de två ringarna på bröstsköldens två ändar.

2Mos 28:24 Och du skall sätta de två tvinnade kedjorna av guld i de två ringarna som är på bröstsköldens ändar.

2Mos 28:25 Och de andra två ändarna av de två tvinnade kedjorna skall du fästa i de två infattningarna, och sätta dem på efodens axelstycken på dess framsida.

2Mos 28:26 ¶ Och du skall göra två ringar av guld, och du skall sätta dem på bröstsköldens två ändar i dess kant, som är på efodens sida inåt.

2Mos 28:27 Och två andra ringar av guld skall du göra, och skall sätta dem på efodens två sidor undertill, mot dess främre del, mitt emot dess andra sammanfogning, ovanför efodens konstfärdiga gördel.

2Mos 28:28 Och de skall binda bröstskölden genom dess ringar till efodens ringar med ett blått snöre, så att den må vara ovanför efodens konstfärdiga gördel, och så att bröstskölden inte lossas från efoden.

2Mos 28:29 Och Aron skall bära namnen på Israels barn i domens bröstsköld på sitt hjärta, när han går in i den heliga platsen, till ett minne inför HERREN beständigt.

2Mos 28:30 ¶ Och du skall lägga i domens bröstsköld Urim och Tummim; och de skall vara på Arons hjärta, när han går in inför HERREN: och Aron skall bära Israels barns dom på sitt hjärta inför HERREN beständigt.

2Mos 28:31 ¶ Och du skall göra efodens mantel helt av blått.

2Mos 28:32 Och det skall vara ett hål i dess överdel, mitt på den: den skall ha ett kantband av vävt arbete runt omkring dess hål, såsom hålet på en ringbrynja, så att den inte blir sönderriven. *

2Mos 28:33 ¶ Och nedtill på dess fåll skall du göra granatäpplen av blått, och av purpur, och av scharlakan, runt omkring dess fåll; och klockor av guld mellan dem runt omkring:

2Mos 28:34 En guldklocka och ett granatäpple, en guldklocka och ett granatäpple, på mantelns fåll runt omkring.

2Mos 28:35 Och den skall vara på Aron när han tjänar: och dess ljud skall höras när han går in i den heliga platsen inför HERREN, och när han kommer ut, så att han inte dör.

2Mos 28:36 ¶ Och du skall göra en platta av rent guld, och gravera på den, likt graveringarna på ett sigill: HELIGHET ÅT HERREN. *

2Mos 28:37 Och du skall sätta den på ett blått snöre, så att den må vara på mitran; på mitrans framsida skall den vara.

2Mos 28:38 Och den skall vara på Arons panna, så att Aron må bära de heliga tingens missgärning, vilka Israels barn skall helga i alla sina heliga gåvor; och den skall alltid vara på hans panna, så att de må bli mottagna inför HERREN.

2Mos 28:39 ¶ Och du skall brodera livklädnaden av fint linne, och du skall göra mitran av fint linne, och du skall göra gördeln av nålarbete.

2Mos 28:40 ¶ Och åt Arons söner skall du göra livklädnader, och du skall göra åt dem gördlar, och huvudbonader skall du göra åt dem, till härlighet och till skönhet.

2Mos 28:41 Och du skall sätta dem på Aron, din bror, och hans söner med honom; och skall smörja dem, och inviga dem, och helga dem, så att de må tjäna mig i prästämbetet.

2Mos 28:42 Och du skall göra åt dem linnebyxor för att täcka deras nakenhet; från länderna ända till låren skall de nå:

2Mos 28:43 Och de skall vara på Aron, och på hans söner, när de kommer in i församlingens tabernakel, eller när de kommer nära altaret för att tjäna i den heliga platsen; så att de inte bär missgärning, och dör: det skall vara en stadga för evigt för honom och hans säd efter honom.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 28

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 8 [*Språknot: ”konstfärdigt arbetade bältet”. KJV curious girdle (2 Mos. 28:8; 39:5, 20–21). Webster 1828 definierar curious i detta sammanhang som “wrought with care and art; elegant; neat; finished”, det vill säga något som har utförts med omsorg, skicklighet och konstfärdighet. Webster hänvisar uttryckligen till efodens curious girdle i 2 Mos. 28:8. Ordet girdle betecknar ett band eller bälte som bärs omkring midjan. Översättningen konstfärdigt arbetade bältet återger därför både föremålets funktion och dess omsorgsfulla utförande. Uttrycket bör skiljas från KJV cunning work, som också beskriver skickligt hantverk men använder ett annat engelskt ord..]

v. 14 [*Språknot: ”flätat arbete… de flätade kedjorna”. KJV: “wreathen work… the wreathen chains.”. Webster 1828 definierar wreathed som “Twisted; entwined; interwoven.”. Ordet beskriver således ett arbete där materialet är sammanvridet, sammanflätat eller sammanvävt. Återgivningen ”flätat” bevarar samtidigt skillnaden mot KJV twined, ”tvinnat”, vilket Webster definierar som “Twisted; wound round.” Därmed hålls KJV olika hantverksuttryck åtskilda: fine twined linen = ”fint tvinnat linne”, wreathen work = ”flätat arbete”, och cunning work = ”konstfärdigt arbete.”]

v. 17 [*Språknot: ”fattningar för stenar”. KJV: “settings of stones.” Webster 1828 definierar setting i detta bruk som “Inclosure; as settings of stones.”. Ordet betecknar således en fattning eller omslutande anordning i vilken en sten sätts. Settings återges här ”fattningar”, och hålls åtskilt från KJV ouches, ”infattningar” (v. 11, 13), samt inclosings, ”omslutningar” (v. 20). Därmed bevaras de skilda ord som KJV använder inom samma beskrivning av ädelstenarnas guldsmedsarbete.]

v. 32 [*Språknot: ”ringbrynja”. KJV: “habergeon.”. Webster 1828 definierar habergeon som “a coat of mail or armor to defend the neck and breast” och förklarar att den var “formed of little iron rings united” och sträckte sig från halsen till kroppens mitt. Ordet betecknar således ett ringpansar, varför ”ringbrynja” nära återger det konkreta föremål som KJV beskriver. I 2 Mos. 28:32 jämförs mantelns förstärkta halsöppning med öppningen på en sådan ringbrynja, “that it be not rent.”. Samma jämförelse upprepas i 2 Mos. 39:23: “as the hole of an habergeon … that it should not rend.”.]

v. 36 [*Språknot: ”HELIGHET ÅT HERREN”. KJV: “HOLINESS TO THE LORD.”. KJV har substantivet holiness, ”helighet”, inte holy, hallowed eller sanctified. Samma inskrift återkommer i 2 Mos. 39:30.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 29

1 Offret och ceremonierna vid Prästernas invigning. 38 Det ständiga brännoffret. 45 Guds löfte att bo bland Israels barn.


2Mos 29:1 OCH detta är det som du skall göra med dem för att helga dem, till att tjäna mig i prästämbetet: Tag en ung stut, och två baggar utan lyte,

2Mos 29:2 Och osyrat bröd och osyrade kakor blandade med olja och osyrade tunna kakor smorda med olja: av vetemjöl skall du göra dem.

2Mos 29:3 Och du skall lägga dem i en korg, och föra fram dem i korgen, med stuten och de två baggarna.

2Mos 29:4 Och Aron och hans söner skall du föra fram till dörren av församlingens tabernakel och skall tvätta dem med vatten.

2Mos 29:5 Och du skall ta kläderna och sätta på Aron livklädnaden och efodens mantel och efoden och bröstskölden och omgjorda honom med efodens sirligt arbetade gördel:

2Mos 29:6 Och du skall sätta mitran på hans huvud och sätta den heliga kronan på mitran.

2Mos 29:7 Då skall du ta smörjelseoljan och hälla den på hans huvud, och smörja honom.

2Mos 29:8 Och du skall föra fram hans söner, och sätta livklädnader på dem.

2Mos 29:9 Och du skall omgjorda dem med gördlar, Aron och hans söner, och sätta huvudbonaderna på dem: och prästämbetet skall vara deras genom en evig stadga: och du skall inviga Aron och hans söner.

2Mos 29:10 Och du skall låta en stut föras fram inför församlingens tabernakel: och Aron och hans söner skall lägga sina händer på stutens huvud.

2Mos 29:11 Och du skall döda stuten inför HERREN, vid dörren av församlingens tabernakel.

2Mos 29:12 Och du skall ta av stutens blod, och stryka det på altarets horn med ditt finger, och hälla allt blodet vid altarets botten.

2Mos 29:13 Och du skall ta allt fettet som täcker inälvorna, och hinnan somär över levern, och de två njurarna, och fettet som är på dem, och bränna dem på altaret. *

2Mos 29:14 Men stutens kött, och dess hud, och dess dynga, skall du bränna med eld utanför lägret: det är ett syndoffer.

2Mos 29:15 ¶ Du skall också ta en bagge; och Aron och hans söner skall lägga sina händer på baggens huvud.

2Mos 29:16 Och du skall dräpa baggen, och du skall ta dess blod, och stänka det runt omkring på altaret.

2Mos 29:17 Och du skall stycka baggen, och tvätta dess inälvor, och dess ben, och lägga dem till dess stycken, och till dess huvud.

2Mos 29:18 Och du skall bränna hela baggen på altaret: det är ett brännoffer åt HERREN: det är en ljuvlig doft, ett offer gjort med eld åt HERREN.

2Mos 29:19 ¶ Och du skall ta den andra baggen; och Aron och hans söner skall lägga sina händer på baggens huvud.

2Mos 29:20 Då skall du slakta baggen, och ta av dess blod och stryka det på spetsen av Arons högra öra, och på spetsen av hans söners högra öra, och på tummen av deras högra hand, och på stortån av deras högra fot, och stänka blodet runt omkring på altaret.

2Mos 29:21 Och du skall ta av blodet som är på altaret och av smörjelseoljan, och stänka det på Aron och på hans kläder, och på hans söner, och på hans söners kläder med honom: och han skall vara helgad, och hans kläder, och hans söner, och hans söners kläder med honom.

2Mos 29:22 Du skall också ta av baggen fettet och bakdelen, och fettet som täcker inälvorna, och hinnan över levern, och de två njurarna och fettet som är på dem, och den högra bogen; ty det är en invigningsbagge:

2Mos 29:23 Och ett bröd, och en kaka av oljat bröd, och en tunn kaka ur korgen med det osyrade brödet som är inför HERREN:

2Mos 29:24 Och du skall lägga allt i Arons händer, och i hans söners händer; och skall vifta dem som ett viftoffer inför HERREN.

2Mos 29:25 Och du skall ta emot dem ur deras händer, och bränna dem på altaret till ett brännoffer, till en ljuvlig doft inför HERREN: det är ett offer gjort med eld åt HERREN.

2Mos 29:26 Och du skall ta bringan av Arons invigningsbagge, och vifta den som ett viftoffer inför HERREN: och den skall vara din del.

2Mos 29:27 Och du skall helga viftoffrets bringa och hävoffrets bog, vilken viftas och vilken hävs upp, av invigningsbaggen, nämligen av det som är för Aron, och av det som är för hans söner:

2Mos 29:28 Och det skall vara Arons och hans söners genom en stadga för evigt från Israels barn: ty det är ett hävoffer: och det skall vara ett hävoffer från Israels barn av deras fridsoffers slaktoffer, nämligen deras hävoffer åt HERREN. *

2Mos 29:29 ¶ Och Arons heliga kläder skall tillhöra hans söner efter honom, för att bli smorda i dem, och för att bli invigda i dem.

2Mos 29:30 Och den son som är präst i hans ställe skall sätta dem på sig i sju dagar, när han kommer in i församlingens tabernakel för att tjäna i den heliga platsen.

2Mos 29:31 ¶ Och du skall ta invigningsbaggen, och koka dess kött på den heliga platsen.

2Mos 29:32 Och Aron och hans söner skall äta baggens kött, och brödet som är i korgen, vid dörren av församlingens tabernakel.

2Mos 29:33 Och de skall äta de ting varmed försoning gjordes, för att inviga och helga dem: men en främling skall inte äta därav, eftersom de är heliga.

2Mos 29:34 Och om något av invigningarnas kött, eller av brödet, blir kvar till morgonen, då skall du bränna det som är kvar med eld: det skall inte ätas, eftersom det är heligt.

2Mos 29:35 Och så skall du göra med Aron, och med hans söner, enligt alla de ting som jag har befallt dig: i sju dagar skall du inviga dem.

2Mos 29:36 Och du skall varje dag offra en stut som ett syndoffer till försoning: och du skall rena altaret, när du har gjort försoning för det, och du skall smörja det, för att helga det.

2Mos 29:37 I sju dagar skall du göra försoning för altaret, och helga det; och det skall vara ett högheligt altare: vadhelst som rör vid altaret skall vara heligt.

2Mos 29:38 ¶ Nu ärdetta det som du skall offra på altaret; två årsgamla lamm dag efter dag beständigt.

2Mos 29:39 Det ena lammet skall du offra på morgonen; och det andra lammet skall du offra på kvällen:

2Mos 29:40 Och med det ena lammet en tiondel mjöl blandat med en fjärdedels hin stött olja; och en fjärdedels hin vin som ett drickoffer. *

2Mos 29:41 Och det andra lammet skall du offra på kvällen, och skall göra med det enligt morgonens matoffer, och enligt dess drickoffer, till en ljuvlig doft, ett offer gjort med eld åt HERREN.

2Mos 29:42 Detta skall vara ett beständigt brännoffer genom era generationer vid dörren av församlingens tabernakel inför HERREN: där jag skall möta er, för att där tala till dig.

2Mos 29:43 Och där skall jag möta Israels barn, och tabernaklet skall bli helgat genom min härlighet.

2Mos 29:44 Och jag skall helga församlingens tabernakel, och altaret: jag skall också helga både Aron och hans söner, till att tjäna mig i prästämbetet.

2Mos 29:45 ¶ Och jag skall bo mitt ibland Israels barn, och skall vara deras Gud.

2Mos 29:46 Och de skall veta att jag är HERREN deras Gud, som förde dem ut ur Egyptens land, för att jag må bo mitt ibland dem: jag är HERREN deras Gud.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 29

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1, 3, 10, 11, 14, 36 [*Språknot: ”Stut”. KJV: ”bullock”. Det svenska ordet stut har en äldre betydelse av ung oxe eller tjur och förekommer även i äldre svenska Bibelöversättningar som beteckning för offerdjur. I modern svenska används ordet vanligen om ett kastrerat handjur, men den äldre betydelsen var inte lika snävt avgränsad. KJV skiljer mellan ox (oxe), bull (tjur) och bullock (stut), även om ordens betydelser ibland överlappar varandra. Återgivningen stut bevarar denna språkliga åtskillnad utan att införa åldersbestämningen ung, som KJV särskilt uttrycker genom young bullock.]

v. 13 [*Språknot: ”hinnan”. KJV: “caul”. Webster 1828 definierar caul anatomiskt som “a membrane in the abdomen” som täcker en stor del av de nedre inälvorna och anger att den mera allmänt kallas omentum. KJV skiljer här mellan “the fat that covereth the inwards”, ”fettet som täcker inälvorna”, och “the caul that is above the liver”, ”hinnan som är över levern”. Återgivningen ”hinnan” i SKJVB™ bevarar därför caul som en särskild anatomisk del utan att sammanblanda den med det omgivande fettet.]

v. 27 [*Notering: "viftoffret" (The wave offering): Ett offer som frambars inför HERREN genom att offergåvan viftades eller fördes fram och tillbaka som en symbolisk handling av överlåtelse åt Gud. I denna vers skiljer KJV mellan the wave offering (viftoffret) och the heave offering (upplyftningsoffret). Bröststycket från invigningsbaggen skulle viftas, medan bogen skulle lyftas upp. Dessa handlingar uttryckte att offergåvorna helgades åt HERREN och därefter tilldelades prästerna som deras föreskrivna andel. De hebreiska benämningarna är tenufah (תְּנוּפָה), för viftoffret, och terumah (תְּרוּמָה), för upplyftningsoffret. Jfr 3 Mos 7:30–34; 4 Mos 18:11.]

v. 28 [*Språknot: ”slaktoffer”. KJV: “sacrifice.”. Webster 1828 definierar sacrifice i denna betydelse som ett offer som frambärs genom att ett djur dödas, och skiljer uttryckligen sacrifice från oblation: “sacrifice implies a destruction or killing, as of a beast.”. Därför återges sacrifice här med ”slaktoffer”, så att det hålls åtskilt från det mer allmänna offering, ”offer”. KJV tre skilda uttryck i versen bevaras därmed; “sacrifice, peace offerings, heave offering” — ”slaktoffer, fridsoffer, hävoffer”.]

v. 40 [*Språknot: ”en tiondel”. KJV: “a tenth deal”. Webster 1828 anger grundbetydelsen av deal som “a division; a part or portion”, medan tenth som substantiv betyder “the tenth part.”. Det äldre uttrycket “a tenth deal” återges därför ”en tiondel”. Jämför 2 Mos. 16:36, där KJV anger måttförhållandet: “an omer is the tenth part of an ephah.” Måttförhållandet kan därmed fastställas från Skriften själv, utan att ordet ephah behöver läggas till i huvudtexten här.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 30

1 Rökelsealtaret. 11 Själarnas lösen. 17 Tvättkaret av koppar. 22 Den heliga smörjelseoljan. 34 Sammansättningen av den välluktande rökelsen.


2Mos 30:1 OCH du skall göra ett altare att bränna rökelse på: av sittimträ skall du göra det.

2Mos 30:2 En aln skall vara dess längd och en aln dess bredd; fyrkantigt skall det vara: och två alnar skall vara dess höjd: dess horn skall vara av densamma.

2Mos 30:3 Och du skall överdra det med rent guld, dess ovansida och dess sidor runt omkring och dess horn; och du skall göra åt det en krona av guld runt omkring.

2Mos 30:4 Och två ringar av guld skall du göra åt det under dess krona, vid dess två hörn, på dess två sidor skall du göra dem; och de skall vara platser för stängerna att bära det med.

2Mos 30:5 Och du skall göra stängerna av sittimträ och överdra dem med guld.

2Mos 30:6 Och du skall sätta det framför förhänget som är vid vittnesbördets ark, framför nådastolen som är över vittnesbördet, där jag skall möta dig.

2Mos 30:7 Och Aron skall bränna ljuvlig rökelse på det varje morgon: när han gör i ordning lamporna, skall han bränna rökelse på det.

2Mos 30:8 Och när Aron tänder lamporna på kvällen, skall han bränna rökelse på det, en beständig rökelse inför HERREN genom era generationer.

2Mos 30:9 Ni skall inte offra någon främmande rökelse på det, inte heller brännoffer, eller matoffer; inte heller skall ni hälla drickoffer på det.

2Mos 30:10 Och Aron skall göra försoning på dess horn en gång om året med blodet av försoningarnas syndoffer: en gång om året skall han göra försoning på det genom era generationer: det är högheligt åt HERREN.

2Mos 30:11 ¶ Och HERREN talade till Mose, och sade,

2Mos 30:12 När du tar summan av Israels barn efter deras antal, då skall var man ge en lösen för sin själ åt HERREN, när du räknar dem; så att ingen plåga kommer bland dem, när du räknar dem.

2Mos 30:13 Detta skall de ge, var och en som går över bland dem som är räknade, en halv sikel efter helgedomens sikel: (en sikel är tjugo gera:) en halv sikel skall vara HERRENS offergåva. *

2Mos 30:14 Var och en som går över bland dem som är räknade, från tjugo år gammal och däröver, skall ge en offergåva åt HERREN.

2Mos 30:15 Den rike skall inte ge mer, och den fattige skall inte ge mindre än en halv sikel, när de ger en offergåva åt HERREN, för att göra försoning för era själar.

2Mos 30:16 Och du skall ta försoningspengarna från Israels barn, och anslå dem till tjänsten i församlingens tabernakel; så att de må vara till ett minne för Israels barn inför HERREN, för att göra försoning för era själar.

2Mos 30:17 ¶ Och HERREN talade till Mose, och sade,

2Mos 30:18 Du skall också göra ett tvättbäcken av koppar och dess fot ocksåav koppar, att tvätta med: och du skall sätta det mellan församlingens tabernakel och altaret, och du skall hälla vatten däri. *

2Mos 30:19 Ty Aron och hans söner skall tvätta sina händer och sina fötter vid det:

2Mos 30:20 När de går in i församlingens tabernakel, skall de tvätta sig med vatten, så att de inte dör; eller när de kommer nära altaret för att tjäna, för att bränna offer gjort med eld åt HERREN:

2Mos 30:21 Så skall de tvätta sina händer och sina fötter, så att de inte dör: och det skall vara en stadga för evigt för dem, nämligen för honom och för hans säd genom deras generationer.

2Mos 30:22 ¶ Dessutom talade HERREN till Mose, och sade,

2Mos 30:23 Tag du också till dig förnämsta kryddor, av ren myrra femhundra siklar, och av ljuvlig kanel hälften så mycket, nämligen tvåhundrafemtio siklar, och av ljuvlig kalmus tvåhundrafemtio siklar, *

2Mos 30:24 Och av kassia femhundra siklar, efter helgedomens sikel, och av olivolja en hin: *

2Mos 30:25 Och du skall göra det till en olja av helig salva, en sammansatt salva efter apotekarens konst: det skall vara en helig smörjelseolja. *

2Mos 30:26 Och du skall smörja församlingens tabernakel därmed och vittnesbördets ark,

2Mos 30:27 Och bordet och alla dess kärl, och ljusstaken och dess kärl, och rökelsealtaret,

2Mos 30:28 Och brännoffersaltaret med alla dess kärl och tvättbäckenet och dess fot.

2Mos 30:29 Och du skall helga dem, så att de må vara högheliga: vadhelst som rör vid dem skall vara heligt.

2Mos 30:30 Och du skall smörja Aron och hans söner, och inviga dem, så att de må tjäna mig i prästämbetet.

2Mos 30:31 Och du skall tala till Israels barn, och säga, Detta skall vara en helig smörjelseolja åt mig genom era generationer.

2Mos 30:32 På människokött skall den inte hällas, inte heller skall ni göra någon annan lik den, efter dess sammansättning: den är helig, och den skall vara helig för er.

2Mos 30:33 Vemhelst som sammansätter någon lik den, eller vemhelst som lägger något av den på en främling, han skall utrotas från sitt folk.

2Mos 30:34 ¶ Och HERREN sade till Mose, Tag till dig väldoftande kryddor, stakte och onycha och galbanum; dessa väldoftande kryddor med rent virak: av varje skall det vara lika vikt: *

2Mos 30:35 Och du skall göra det till ett doftämne, en blandning efter apotekarens konst, sammanblandad, ren och helig:

2Mos 30:36 Och du skall stöta något av den mycket fint, och lägga av den framför vittnesbördet i församlingens tabernakel, där jag skall möta dig: den skall vara höghelig för er.

2Mos 30:37 Och vad gäller doftämnet som du skall göra, skall ni inte göra åt er själva efter dess sammansättning: den skall vara helig för dig åt HERREN.

2Mos 30:38 Vemhelst som skall göra något likt den, för att lukta på den, han skall utrotas från sitt folk.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 30

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 13, 23–24 [*Notering: I dessa verser används de hebreiska måttenheterna sikel (shekel), gera (gerah) och hin. Enligt 2 Mos 30:13 motsvarade en sikel tjugo gera, vilket innebär att en halv sikel motsvarade tio gera. Uttrycket helgedomens sikel (the shekel of the sanctuary) betecknar den viktstandard som skulle användas vid de föreskrivna gåvorna och vid beredningen av den heliga smörjelseoljan. En sikel uppskattas vanligen till omkring 11,4 gram, medan en gera motsvarade omkring 0,57 gram. En hin var ett rymdmått för vätskor, vanligtvis uppskattat till omkring 3,7 liter. Dessa moderna motsvarigheter är ungefärliga, eftersom de forntida måttens exakta storlek inte med säkerhet kan fastställas.]

v. 18 [*Språknot: ”tvättbäcken… dess fot”. KJV: “a laver… and his foot.”. Webster 1828 definierar laver som “a vessel for washing; a large basin” och anger särskilt dess bibliska bruk såsom bäckenet på tabernaklets förgård där prästerna tvättade sina händer och fötter. Ordet ”tvättbäcken” i SKJVB™ bevarar både föremålets form och dess uttryckliga funktion och hålls samtidigt åtskilt från KJV bason/basin, ”bäcken”. Foot betecknar enligt Webster även “the lower end of any thing that supports a body” och “the base”. Därför återges det konkret med ”fot”, såsom den nedre stödjande delen till tvättbäckenet.]

v. 23 [*Språknot: I KJV är ordet shekels (siklar) kursiverat vid angivelserna av myrra, kanel och kalmus i vers 23. Kursiveringen visar att ordet inte uttryckligen förekommer i den hebreiska texten, utan har tillfogats av översättarna för att tydliggöra den underförstådda viktenheten. I vers 24 anges däremot uttryckligen after the shekel of the sanctuary (efter helgedomens sikel), vilket klargör vilken viktstandard som avses. KJV kursivering gör det således möjligt att skilja mellan hebreiskans uttryckliga ordalydelse och de förtydliganden som översättarna har tillfogat för läsbarhetens skull.]

v. 25 [*Språknot: ”salva… smörjelseolja”. KJV skiljer mellan ointment och anointing. Webster 1828 definierar ointment såsom “any soft, unctuous substance or compound, used for smearing”, medan anointing betecknar själva handlingen att smörja med olja och även en invigande smörjelse. Därför återges ointment med ”salva”, medan anointing återges ”smörjelse”. Skillnaden framträder tydligt i Luk. 7:46, där KJV säger: “this woman hath anointed my feet with ointment” — verbet anointed och substantivet ointment betecknar alltså inte samma sak. I 2 Mos. 30:25 bevaras därför KJV ordskillnad: “an oil of holy ointment, an ointment compound … an holy anointing oil” — ”en olja av helig salva, en sammansatt salva … en helig smörjelseolja.”.]

v. 34 [*Språknot 1, v. 34: ”väldoftande kryddor, stakte och onycha och galbanum”. KJV “sweet spices, stacte, and onycha, and galbanum”. Ordet sweet betyder här inte ”söt” till smaken, utan väldoftande; Webster 1828 anger för denna betydelse: “Pleasing to the smell; fragrant.”. KJV räknar här upp stacte, onycha och galbanum som de tre “sweet spices”, vilket bekräftas av den följande hänvisningen “these sweet spices” — ”dessa väldoftande kryddor”. Alla tre räknas således i versen som väldoftande kryddor, medan “pure frankincense”, ”rent virak” (se språknot 2), därefter nämns särskilt tillsammans med dem. Stacte, onycha och galbanum förekommer endast här i KJV. Webster beskriver stacte som ett mycket väldoftande, hartsartat flytande ämne av samma natur som flytande myrra; om onycha anges endast att det förmodas vara ett väldoftande skal från den så kallade onyxfisken eller onyxen; och galbanum beskrivs som ett gummiharts från en växt. Eftersom en närmare identifiering, särskilt av onycha, inte med säkerhet kan utläsas ur KJV-texten, bevaras ämnesnamnen som ”stakte”, ”onycha” och ”galbanum”, i stället för att en föreslagen identifiering införs i själva Bibeltexten.]

[*Språknot 2, v. 34: ”virak”. KJV frankincense. KJV skiljer dessutom mellan frankincense, virak, och incense, rökelse. De tre väldoftande kryddorna skulle alltså tas tillsammans med rent virak, i lika vikt, och av dessa ämnen skulle den föreskrivna heliga rökelsen framställas. Jfr v. 35–38. Virak utvinns från viraksträd (HV 4:14) inom släktet Boswellia, mest känd under namnen olibanum eller frankincense. När kådan hettas upp avger den en väldoftande rök. Ordet ”virak” har lånats in i de nordiska språken via mellanlågtyskans wīrok (även wīchrok), vilket är en sammansättning av två gamla ordled: 1) wīch- / wīh-: Betyder helig eller invigd. 2) rok / rauch: Betyder rök. –– Så bokstavligen betyder virak alltså ”helig rök”. KJV skiljer mellan frankincense, själva hartset, och incense, rökelsen som framställdes av de föreskrivna väldoftande ämnena och brändes inför HERREN. Skillnaden bevaras därför i SKJVB™ med ”virak” för frankincense och ”rökelse” för incense. Jfr 3 Mos. 2:1–2; 24:7; Matt. 2:11.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 31

1 Besaleel och Aholiab kallas och görs skickliga för arbetet på Tabernaklet. 12 Iakttagandet av Sabbaten befalls åter. 18 Mose tar emot de två Tavlorna.


2Mos 31:1 OCH HERREN talade till Mose, och sade,

2Mos 31:2 Se, jag har kallat vid namn Besaleel, Uris son, Hurs son, av Juda stam:

2Mos 31:3 Och jag har fyllt honom med Guds ande, i vishet, och i förstånd, och i kunskap, och i allt slags hantverk, *

2Mos 31:4 För att uttänka konstfärdiga arbeten, att arbeta i guld, och i silver, och i koppar, *

2Mos 31:5 Och i skärning av stenar, för att infatta dem, och i snidning av trä, för att arbeta i allt slags hantverk.

2Mos 31:6 Och jag, se, jag har gett med honom Aholiab, Ahisamaks son, av Dans stam: och i hjärtana hos alla som är visa i hjärtat har jag lagt vishet, så att de må göra allt som jag har befallt dig;

2Mos 31:7 Församlingens tabernakel och vittnesbördets ark och nådastolen som är därpå och alla tabernaklets tillbehör,

2Mos 31:8 Och bordet och dess tillbehör och den rena ljusstaken med alla dess tillbehör och rökelsealtaret,

2Mos 31:9 Och brännoffersaltaret med alla dess tillbehör och tvättbäckenet och dess fot,

2Mos 31:10 Och tjänstens dukar, och de heliga kläderna för prästen Aron, och hans söners kläder, för att tjäna i prästämbetet, *

2Mos 31:11 Och smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen för den heliga platsen: enligt allt som jag har befallt dig skall de göra. *

2Mos 31:12 ¶ Och HERREN talade till Mose och sade,

2Mos 31:13 Tala du också till Israels barn och säg, Sannerligen, mina sabbater skall ni hålla: ty det är ett tecken mellan mig och er genom era generationer; så att ni må veta att jag är HERREN som helgar er.

2Mos 31:14 Ni skall därför hålla sabbaten; ty den är helig för er: var och en som orenar den skall förvisso dödas: ty vemhelst som gör något arbete på den, den själen skall utrotas från sitt folk. *

2Mos 31:15 Sex dagar må arbete göras; men på den sjunde är vilans sabbat, helig åt HERREN: vemhelst som gör något arbete på sabbatsdagen, han skall förvisso dödas. *

2Mos 31:16 Därför skall Israels barn hålla sabbaten, för att iaktta sabbaten genom sina generationer, som ett evigt förbund.

2Mos 31:17 Det är ett tecken mellan mig och Israels barn för evigt: ty på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, och på den sjunde dagen vilade han, och blev vederkvickt. *

2Mos 31:18 ¶ Och han gav åt Mose, när han hade slutat samtala med honom på berget Sinai, två vittnesbördets tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 31

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3–5 [*Språknot: ”hantverk”. KJV workmanship. Webster 1828 anger som första betydelse, med direkt hänvisning till 2 Mos. 31:3: “Manufacture; something made, particularly by manual labor”. Ordet kan även beteckna en hantverkares skicklighet eller konsten att arbeta, men KJV säger här workmanship, inte endast ”skicklighet”. Därför bevaras den vidare och mer konkreta betydelsen med ”hantverk”. Sammanhanget förklarar vad detta omfattar: att uttänka konstfärdiga arbeten och att arbeta i guld, silver och koppar samt med sten och trä (v. 4–5). Samma ord återkommer i v. 5: “to work in all manner of workmanship” — ”för att arbeta i allt slags hantverk”.]

v. 4 [*Språknot: ”uttänka konstfärdiga arbeten”. KJV “to devise cunning works.”. Webster 1828 definierar devise som att uppfinna, uttänka eller forma något i tanken genom att planera och sammanföra idéer, principer eller delar till ett arbete. Ordet ”uttänka” i SKJVB™ bevarar därför att arbetet först utformas och planeras i tanken, inte endast utförs. Cunning har här inte den moderna betydelsen ”slug” eller ”listig”. I KJV äldre språkbruk betyder ordet i detta sammanhang något som är skickligt, sinnrikt och konstfärdigt utfört. Webster anger: “Wrought with skill; curious; ingenious” och hänvisar till tabernakelarbetet i 2 Mos. 26:1. Därför återges “cunning works” med ”konstfärdiga arbeten”. Besaleel hade således av Gud fått vishet både att uttänka arbetena och att utföra dem med den konstfärdighet som tabernaklets föremål krävde. Jfr 2 Mos. 35:32; 36:1; 38:23.]

v. 10 [*Språknot: ”tjänstens dukar”. KJV “the cloths of service”.KJV använder här cloths, inte garments, och skiljer uttrycket från de prästkläder som omedelbart därefter benämns “the holy garments for Aaron the priest, and the garments of his sons.”. Webster 1828 anger cloth i första hand om vävt tyg eller vävnad avsedd för kläder, täckning eller andra ändamål. Även om ordet i äldre språkbruk också kan beteckna klädnad, talar KJV uttryckliga användning av cloths och garments sida vid sida för att ordskillnaden bör bevaras. Samma åtskillnad återkommer konsekvent i parallellställena: 2 Mos. 35:19 har “the cloths of service… the holy garments for Aaron the priest, and the garments of his sons”; 2 Mos. 39:1 skiljer likaså “the cloths of service” från “the holy garments for Aaron”; och 2 Mos. 39:41 återger åter “the cloths of service… the holy garments for Aaron the priest, and his sons’ garments.”. Därför återges cloths of service med ”tjänstens dukar”, medan garments bevaras som ”kläder”. Därmed bibehålls den återkommande ordskillnaden i KJV utan att cloths görs till samma sak som de uttryckligen nämnda prästkläderna.]

v. 11 [*Språknot: ”väldoftande rökelsen”. KJV “sweet incense.”. Sweet betyder här inte ”söt” till smaken utan väldoftande. Webster 1828 anger för denna betydelse: “Pleasing to the smell; fragrant” och använder uttrycket “sweet incense” som exempel. Därför återges sweet incense med ”väldoftande rökelse”, liksom sweet spices i 2 Mos. 30:34 återges ”väldoftande kryddor”. KJV incense betecknar här rökelsen som framställdes av de föreskrivna väldoftande ämnena. Webster beskriver den Judiska rökelsen som en blandning av “sweet spices, stacte, onycha, galbanum, and the gum of the frankincense tree.” Detta bevarar den viktiga skillnaden mellan incense — ”rökelse” och frankincense — ”virak”: viraket var en av beståndsdelarna i den heliga rökelsen. Jfr 2 Mos. 30:7–8, 34–38.]

v. 14 [*Språknot: ”orenar”. KJV defileth. Webster 1828 anger grundbetydelsen av defile som “to make unclean”, att göra oren, och vidare att göra något ceremoniellt orent eller att besudla och förorena i moralisk mening. Därför återges “defileth it” med ”orenar den”. Detta bevarar också KJV ordskillnad mellan defile, orena, och profane, vanhelga. Sabbaten var helig åt HERREN, och den som bröt mot dess föreskrivna helighet genom att utföra arbete på den orenade den. Jfr 2 Mos. 31:15; 3 Mos. 22:8; 4 Mos. 19:20.]

v. 15 [*Språknot: ”vilans sabbat”. KJV “the sabbath of rest.”. Webster 1828 anger som grundbetydelse av rest: “Cessation of motion or action of any kind”, särskilt vila från arbete, och för verbet: “To cease from labor, work or performance.”. Uttrycket betecknar således inte endast vila i betydelsen ro eller avkoppling, utan ett upphörande från arbete. Detta framgår av själva kontrasten i versen: “Six days may work be done; but in the seventh is the sabbath of rest”. Sex dagar var givna för arbete, men den sjunde var vilans sabbat, helig åt HERREN. Jfr 1 Mos. 2:2–3; 2 Mos. 16:23, 30; 20:9–11.]

v. 17 [*Språknot: ”blev vederkvickt”. KJV “was refreshed.”. Webster 1828 definierar refreshed som “Cooled; invigorated; revived; cheered.”. Ordet ”vederkvickt” i SKJVB™ bevarar den äldre betydelsen av att bli upplivad, stärkt eller förfriskad och håller samtidigt uttrycket åtskilt från det föregående “rested” — ”vilade”. Orden skall inte förstås som att Gud blev trött och därför behövde återhämta sin kraft; Skriften säger att Skaparen ”jordens ändars Skapare, inte blir matt, och inte tröttnar” (Jes. 40:28). Uttrycket står i samband med att skapelseverket var fullbordat: på den sjunde dagen upphörde Gud från sitt verk och ”vilade… och blev vederkvickt.”. Jfr 1 Mos. 2:2–3; 2 Mos. 20:11; Jes. 40:28.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 32

1 Folket förmår i Moses frånvaro, Aron att göra en kalv. 7 Gud vredgas däröver. 11 På Moses bön blidkas han. 15 Mose kommer ned med Tavlorna. 19 Han krossar dem. 20 Han förstör kalven. 22 Arons ursäkt för sig själv. 25 Mose låter Avgudadyrkarna dräpas. 30 Han ber för folket.


2Mos 32:1 OCH när folket såg att Mose dröjde med att komma ned från berget, samlade folket sig tillsammans hos Aron, och sade till honom, Upp, gör oss gudar, som skall gå framför oss; ty vad gäller denne Mose, mannen som förde oss upp ur Egyptens land, vet vi inte vad som har blivit av honom.

2Mos 32:2 Och Aron sade till dem, Bryt av de gyllene örhängena, som är i öronen på era hustrur, era söner, och era döttrar, och för dem till mig.

2Mos 32:3 Och allt folket bröt av de gyllene örhängena som var i deras öron, och förde dem till Aron.

2Mos 32:4 Och han tog emot dem ur deras hand, och formade det med ett graveringsverktyg, sedan han hade gjort det till en gjuten kalv: och de sade, Dessa är dina gudar, O Israel, som förde dig upp ur Egyptens land.

2Mos 32:5 Och när Aron såg det, byggde han ett altare framför det; och Aron gjorde ett utrop, och sade, I morgon är en högtid åt HERREN.

2Mos 32:6 Och de steg upp tidigt följande morgon, och offrade brännoffer, och förde fram fridsoffer; och folket satte sig ned för att äta och dricka, och steg upp för att leka. *

2Mos 32:7 ¶ Och HERREN sade till Mose, Gå, stig ned; ty ditt folk, som du förde ut ur Egyptens land, har fördärvat sig:

2Mos 32:8 De har snabbt vikit av från den väg som jag befallde dem: de har gjort sig en gjuten kalv, och har tillbett den, och har offrat åt den, och sagt, Dessa är dina gudar, O Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.

2Mos 32:9 Och HERREN sade till Mose, Jag har sett detta folk, och, se, det är ett styvnackat folk:

2Mos 32:10 Låt mig därför nu vara, så att min vrede må upptändas mot dem, och så att jag må förtära dem: och jag skall göra av dig en stor nation.

2Mos 32:11 Och Mose bönföll HERREN sin Gud, och sade, HERRE, varför upptänds din vrede mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft, och med en mäktig hand?

2Mos 32:12 Varför skulle Egyptierna tala och säga, För ofärd förde han ut dem, för att dräpa dem på bergen och förtära dem från jordens yta? Vänd dig från din häftiga vrede, och ångra detta onda mot ditt folk. *

2Mos 32:13 Kom ihåg Abraham, Isak, och Israel, dina tjänare, åt vilka du svor vid dig själv, och sade till dem, Jag skall föröka er säd såsom himlens stjärnor, och allt detta land som jag har talat om skall jag ge åt er säd, och de skall ärva det för evigt.

2Mos 32:14 Och HERREN ångrade det onda som han hade tänkt göra mot sitt folk. *

2Mos 32:15 ¶ Och Mose vände sig om och gick ned från berget, och vittnesbördets två tavlor var i hans hand: tavlorna var skrivna på båda sina sidor; på den ena sidan och på den andra var de skrivna.

2Mos 32:16 Och tavlorna var Guds verk, och skriften var Guds skrift, ingraverad på tavlorna.

2Mos 32:17 Och när Josua hörde larmet från folket när de ropade, sade han till Mose, Det är ett stridslarm i lägret.

2Mos 32:18 Och han sade, Det är inte rösten av dem som höjer segerrop, inte heller är det rösten av dem som ropar i nederlag: utan larmet av dem som sjunger hör jag. *

2Mos 32:19 ¶ Och det skedde, så snart han kom nära lägret, att han såg kalven och dansen: och Moses vrede upptändes, och han kastade tavlorna ur sina händer, och slog sönder dem nedanför berget.

2Mos 32:20 Och han tog kalven som de hade gjort, och brände den i elden, och malde den till pulver och strödde det över vattnet, och lät Israels barn dricka av det.

2Mos 32:21 Och Mose sade till Aron, Vad gjorde detta folk mot dig, eftersom du har bringat en så stor synd över dem?

2Mos 32:22 Och Aron sade, Låt inte min herres vrede upptändas: du känner folket, att de är benägna till ofärd. *

2Mos 32:23 Ty de sade till mig, Gör oss gudar, som skall gå framför oss: ty vad gäller denne Mose, mannen som förde oss upp ur Egyptens land, vet vi inte vad som har blivit av honom.

2Mos 32:24 Och jag sade till dem, Vemhelst som har något guld, låt dem bryta det av. Så gav de det åt mig: då kastade jag det i elden, och ut kom denna kalv.

2Mos 32:25 ¶ Och när Mose såg att folket var blottställt; (ty Aron hade gjort dem blottställda till deras skam bland deras fiender:) *

2Mos 32:26 Då ställde Mose sig i lägrets port, och sade, Vem är på HERRENS sida? låt honom komma till mig. Och alla Levis söner samlade sig tillsammans hos honom.

2Mos 32:27 Och han sade till dem, Så säger HERREN, Israels Gud, Sätt var man sitt svärd vid sin sida, och gå in och ut från port till port genom hela lägret, och dräp var man sin broder, och var man sin följeslagare, och var man sin nästa.

2Mos 32:28 Och Levis barn gjorde enligt Moses ord: och av folket föll den dagen omkring tre tusen män.

2Mos 32:29 Ty Mose hade sagt, Invig er i dag åt HERREN, ja, var man mot sin son, och mot sin broder; så att han må skänka åt er en välsignelse denna dag. *

2Mos 32:30 ¶ Och det skedde följande morgon, att Mose sade till folket, Ni har syndat en stor synd: och nu skall jag gå upp till HERREN; måhända skall jag göra försoning för er synd.

2Mos 32:31 Och Mose återvände till HERREN, och sade, O, detta folk har syndat en stor synd, och har gjort sig gudar av guld.

2Mos 32:32 Men nu, om du vill förlåta deras synd—; och om inte, stryk ut mig, jag ber dig, ur din bok som du har skrivit. *

2Mos 32:33 Och HERREN sade till Mose, Vemhelst som har syndat mot mig, honom skall jag stryka ut ur min bok.

2Mos 32:34 Gå därför nu, led folket till den plats som jag har talat till dig om: se, min Ängel skall gå framför dig: likväl, på den dag då jag hemsöker, skall jag hemsöka deras synd över dem.

2Mos 32:35 Och HERREN plågade folket, eftersom de gjorde kalven, som Aron gjorde.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 32

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 6 [*Språknot: ”leka”. KJV play. Webster 1828 hänvisar direkt till 2 Mos. 32:6 under ordets första betydelse och definierar play som att ägna sig åt något för nöje eller förströelse snarare än som arbete eller uppgift. Närliggande betydelser är att roa sig, göra upptåg och handla lättsinnigt eller tanklöst. ”Leka” bevarar därför KJV breda uttryck utan att lägga in en mer specifik handling än texten själv anger. Detta är särskilt betydelsefullt eftersom KJV senare uttryckligen säger att Mose såg “the calf, and the dancing” — ”kalven och dansen” (v. 19). Play i v. 6 bör därför inte göras till ”dansa” eller någon annan särskild handling. Texten låter sammanhanget visa karaktären av folkets handlande.]

v. 12 [*Språknot 1, v. 12, 22: ”ofärd”. KJV mischief. Webster 1828 anger som grundbetydelser “Harm; hurt; injury; damage; evil” och vidare även avsiktlig skada, “harm or damage done by design.”. ”Ofärd” bevarar denna innebörd av något skadligt eller fördärvligt utan att sammanföra ordet med KJV särskilda ord evil. KJV egen användning visar att skillnaden är betydelsefull. I Ps. 36:4 står “He deviseth mischief… he abhorreth not evil” — ”han uttänker ofärd… han avskyr inte ont.”. I Ords. 12:21 förekommer evil, wicked och mischief i samma vers, och i Ords. 24:2 skiljer KJV mellan destruction och mischief: “their heart studieth destruction, and their lips talk of mischief.”. Med ofärd kan dessa återkommande ordskillnader bevaras: evil — ont, destruction — fördärv, och mischief — ofärd. I 2 Mos. 32:22 säger Aron om folket: “they are set on mischief” — ”de är benägna till ofärd.”. Samma grundbetydelse återkommer när KJV talar om att devise mischief, do mischief, practise mischief och ha mischief i hjärtat.]

[*Språknot 2, v. 12, 14: ”ångra”. KJV repent. Ordet skall här inte förstås som att HERREN behövde omvända sig från synd. Webster 1828 skiljer uttryckligen ut ordets användning om Gud: “Applied to the Supreme Being, to change the course of providential dealings.”. Det avser således en förändring i hans handlande eller det som han ämnade göra. KJV skiljer dessutom i v. 12 mellan “Turn from thy fierce wrath” och “repent of this evil against thy people.”. Därför återges turn med ”vänd dig” och repent med ”ångra”, i stället för att båda uttrycken sammanförs under ”omvända sig”. Samma ord återkommer omedelbart i v. 14: “And the LORD repented of the evil which he thought to do unto his people” — ”Och HERREN ångrade det onda som han hade tänkt göra mot sitt folk.”. Därmed bevaras sambandet mellan Moses bön i v. 12 och HERRENS handlande i v. 14.]

v. 18 [*Språknot: ”höjer segerrop… ropar i nederlag”.KJV “shout for mastery… cry for being overcome.”. KJV använder här två olika ord, shout och cry, och skillnaden bör så långt möjligt bevaras i översättningen. Webster 1828 definierar shout som att utstöta ett plötsligt och högt rop, vanligtvis i glädje, triumf eller jubel, eller för att sporra soldater till anfall, och hänvisar direkt till 2 Mos. 32:18. Under mastery anger Webster för just denna vers betydelsen “Victory in war.” “Shout for mastery” återges därför ”höjer segerrop”. Cry är däremot ett mera allmänt ord för att ropa högt, men används även särskilt om rop i sorg, klagan eller nöd. Tillsammans med “being overcome”, att bli besegrad, återges uttrycket därför ”ropar i nederlag”. På så sätt bevaras KJV kontrast mellan segrarnas shout och de besegrades cry, innan Mose säger att det han faktiskt hör är “the noise of them that sing” — ”larmet av dem som sjunger”.]

v. 25 [*Språknot: ”blottställt… blottställda”. KJV “were naked… made them naked.”. Naked betyder inte endast att vara utan kläder. Webster 1828 anger bland annat “defenseless; open; exposed” och ger för en särskild betydelse “Exposed to shame and disgrace”, med direkt hänvisning till 2 Mos. 32:25. KJV naked betecknar alltså här att folket genom sitt handlande hade blivit blottställt till skam och vanära bland sina fiender. Aron hade “made them naked unto their shame among their enemies.”. Översättningen ”blottställt – blottställda” i SKJVB™ bevarar både denna betydelse och KJV upprepning av samma ord, utan att begränsa uttrycket till fysisk nakenhet.]

v. 29 [*Språknot 1, v. 29: ”Invig er i dag åt HERREN”. KJV “Consecrate yourselves to day to the LORD.”. Webster 1828 definierar consecrate som att avskilja, överlåta eller ägna åt Guds tjänst och hänvisar direkt till 2 Mos. 29:9. Därför bevaras consecrate = inviga, skilt från hallow/sanctify = helga. Orden “every man upon his son, and upon his brother” står i samband med Levis söners lydnad i vv. 26–28. När Mose frågade “Vem är på HERRENS sida?” samlades de till honom och lydde HERRENS befallning även där den berörde de närmaste familjebanden. Deras invigning åt HERREN innebar således att lydnaden mot honom sattes framför son och broder. Jfr 5 Mos. 33:8–9.]

[*Språknot 2, v. 29: ”mot sin son, och mot sin broder”. KJV “upon his son, and upon his brother”.KJV upprepar här prepositionen upon. Webster 1828 anger bland dess betydelser “Noting approach or attack”, vilket passar det omedelbara sammanhanget, där Levis söner hade verkställt HERRENS befallning i lägret (vv. 27–28). Upprepningen bevaras därför: ”mot sin son, och mot sin broder.”. Även senare i samma vers förekommer upon: “that he may bestow upon you a blessing this day.”Här hör upon till konstruktionen bestow upon och anger dem som mottar välsignelsen: ”så att han må skänka åt er en välsignelse denna dag.”. Samma engelska preposition får således olika svensk återgivning efter sin funktion, samtidigt som KJV uppbyggnad bevaras så nära svenskan medger.]

v. 32 [*Notering: ”om du vill förlåta deras synd—;”. Meningen lämnas avbruten. Efter villkorssatsen “if thou wilt forgive their sin” följer ingen uttryckt följdsats; Mose fullbordar inte orden utan fortsätter: “and if not, blot me, I pray thee, out of thy book which thou hast written.”. KJV streck bevarar denna märkbart ofullbordade tanke och bör därför inte fyllas ut i översättningen med ord som inte står i texten.]

[*Språknot v. 32–33: ”stryk ut mig… ur din bok”. KJV “blot me… out of thy book.”. Webster 1828 definierar blot out bland annat som att utplåna skrift eller bokstäver så att de inte längre kan urskiljas, och ger exemplet att “blot out a word or a sentence.”. Eftersom KJV här uttryckligen talar om ”din bok som du har skrivit”, bevarar ”stryka ut” den konkreta bilden av något skrivet som avlägsnas ur en bok. Samma uttryck upprepas i HERRENS svar i v. 33: “him will I blot out of my book” — ”honom skall jag stryka ut ur min bok.”. Upprepningen bevaras därför mellan Moses vädjan och HERRENS svar.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 33

1 Herren vägrar att gå med folket såsom han hade lovat. 4 Folket knotar däröver. 7 Tabernaklet flyttas ut ur Lägret. 9 Herren talar förtroligt med Mose. 12 Mose önskar se Guds Härlighet.


2Mos 33:1 OCH HERREN sade till Mose, Ge dig av, och gå upp härifrån, du och folket som du har fört upp ur Egyptens land, till det land som jag svor åt Abraham, åt Isak, och åt Jakob, och sade, Åt din säd skall jag ge det:

2Mos 33:2 Och jag skall sända en ängel framför dig; och jag skall driva ut Kananéen, Amoréen och Hettiten och Perisséen, Hivéen och Jebuséen:

2Mos 33:3 Till ett land som flyter av mjölk och honung: ty jag skall inte gå upp mitt ibland dig; ty du är ett styvnackat folk: för att jag inte skall förtära dig på vägen.

2Mos 33:4 ¶ Och när folket hörde dessa onda nyheter, sörjde de: och ingen man tog på sig sina prydnader.

2Mos 33:5 Ty HERREN hade sagt till Mose, Säg till Israels barn, Ni är ett styvnackat folk: jag skall komma upp mitt ibland dig i ett ögonblick och förtära dig: ta därför nu av dig dina prydnader, så att jag må veta vad jag skall göra med dig.

2Mos 33:6 Och Israels barn klädde av sig sina prydnader vid berget Horeb.

2Mos 33:7 Och Mose tog tabernaklet, och reste det utanför lägret, långt ifrån lägret, och kallade det församlingens Tabernakel. Och det skedde, att var och en som sökte HERREN gick ut till församlingens tabernakel, som var utanför lägret.

2Mos 33:8 Och det skedde, när Mose gick ut till tabernaklet, att allt folket reste sig, och stod var man vid sin tältdörr, och såg efter Mose, tills han hade gått in i tabernaklet.

2Mos 33:9 Och det skedde, när Mose gick in i tabernaklet, att molnstoden steg ned, och stod vid tabernaklets dörr, och HERREN talade med Mose.

2Mos 33:10 Och allt folket såg molnstoden stå vid tabernaklets dörr: och allt folket reste sig och tillbad, var man i sin tältdörr.

2Mos 33:11 Och HERREN talade till Mose ansikte mot ansikte, såsom en man talar till sin vän. Och han vände åter till lägret: men hans tjänare Josua, Nuns son, en ung man, lämnade inte tabernaklet.

2Mos 33:12 ¶ Och Mose sade till HERREN, Se, du säger till mig, För upp detta folk: och du har inte låtit mig veta vem du skall sända med mig. Ändå har du sagt, Jag känner dig vid namn, och du har också funnit nåd i mina ögon.

2Mos 33:13 Nu därför, jag ber dig, om jag har funnit nåd i dina ögon, visa mig nu din väg, så att jag må känna dig, så att jag må finna nåd i dina ögon: och betänk att denna nation är ditt folk.

2Mos 33:14 Och han sade, Min närvaro skall gå med dig, och jag skall ge dig vila.

2Mos 33:15 Och han sade till honom, Om din närvaro inte går med mig, för oss inte upp härifrån.

2Mos 33:16 Ty varigenom skall det här bli känt att jag och ditt folk har funnit nåd i dina ögon? är det inte genom att du går med oss? så skall vi vara avskilda, jag och ditt folk, från alla de folk som är på jordens yta.

2Mos 33:17 Och HERREN sade till Mose, Jag skall också göra detta som du har talat: ty du har funnit nåd i mina ögon, och jag känner dig vid namn.

2Mos 33:18 Och han sade, Jag bönfaller dig, visa mig din härlighet.

2Mos 33:19 Och han sade, Jag skall låta all min godhet gå förbi framför dig, och jag skall förkunna HERRENS namn framför dig; och jag skall vara nådig mot den som jag vill vara nådig mot, och visa barmhärtighet mot den som jag vill visa barmhärtighet.

2Mos 33:20 Och han sade, Du kan inte se mitt ansikte: ty ingen människa skall se mig, och leva.

2Mos 33:21 Och HERREN sade, Se, det finns en plats vid mig, och du skall stå på en klippa:

2Mos 33:22 Och det skall ske, medan min härlighet går förbi, att jag skall sätta dig i en klyfta i klippan, och täcka dig med min hand medan jag går förbi:

2Mos 33:23 Och jag skall ta bort min hand, och du skall se mina bakre delar: men mitt ansikte skall inte ses.

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 34

1 Tavlorna förnyas. 5 Herrens namn förkunnas. 8 Mose bönfaller Gud att gå med dem. 10 Gud sluter ett förbund med dem och upprepar vissa plikter från den första tavlan. 28 Mose kommer efter fyrtio dagar på berget ned med tavlorna. 29 Hans ansikte skiner, och han täcker det med en slöja.


2Mos 34:1 OCH HERREN sade till Mose, Hugg åt dig två tavlor av sten lika de första: och jag skall skriva på dessa tavlor de ord som var på de första tavlorna, vilka du slog sönder.

2Mos 34:2 Och var redo på morgonen, och kom upp på morgonen till berget Sinai, och inställ dig där inför mig på bergets topp.

2Mos 34:3 Och ingen man skall komma upp med dig, inte heller skall någon man synas på hela berget; inte heller skall småboskapen eller hjordarna beta framför det berget.

2Mos 34:4 ¶ Och han högg två tavlor av sten lika de första; och Mose steg upp tidigt på morgonen, och gick upp till berget Sinai, såsom HERREN hade befallt honom, och tog i sin hand de två tavlorna av sten.

2Mos 34:5 Och HERREN steg ned i skyn, och stod med honom där, och förkunnade HERRENS namn.

2Mos 34:6 Och HERREN gick förbi framför honom, och förkunnade, HERREN, HERREN Gud, barmhärtig och nådig, långmodig, och överflödande i godhet och sanning,

2Mos 34:7 Som bevarar barmhärtighet åt tusenden, förlåter missgärning och överträdelse och synd, och som ingalunda skall fria den skyldige; hemsöker fädernas missgärning på barnen, och på barnbarnen, intill den tredje och till den fjärde generationen.

2Mos 34:8 Och Mose skyndade sig, och böjde sitt huvud mot jorden, och tillbad.

2Mos 34:9 Och han sade, Om jag nu har funnit nåd i dina ögon, O Herre, låt min Herre, jag ber dig, gå mitt ibland oss; ty det är ett styvnackat folk; och förlåt vår missgärning och vår synd, och ta oss till din arvedel.

2Mos 34:10 ¶ Och han sade, Se, jag sluter ett förbund: inför hela ditt folk skall jag göra under, sådana som inte har gjorts på hela jorden, eller i någon nation: och allt folket bland vilket du är skall se HERRENS verk: ty det är något fruktansvärt som jag skall göra med dig. *

2Mos 34:11 Iaktta du det som jag befaller dig denna dag: se, jag driver ut framför dig Amoréen, och Kananéen, och Hettiten, och Perisséen, och Hivéen, och Jebuséen.

2Mos 34:12 Tag dig till vara, så att du inte sluter ett förbund med invånarna i landet dit du går, så att det inte blir till en snara mitt ibland dig:

2Mos 34:13 Utan ni skall förstöra deras altaren, slå sönder deras bilder, och hugga ned deras lundar:

2Mos 34:14 Ty du skall inte tillbe någon annan gud: ty HERREN, vars namn är Nit, är en nitälskande Gud: *

2Mos 34:15 Så att du inte sluter ett förbund med invånarna i landet, och de går bort och bedriver horeri efter sina gudar, och offrar åt sina gudar, och någon kallar dig, och du äter av hans slaktoffer;

2Mos 34:16 Och du tar av deras döttrar åt dina söner, och deras döttrar går bort och bedriver horeri efter sina gudar, och får dina söner att gå bort och bedriva horeri efter sina gudar.

2Mos 34:17 Du skall inte göra åt dig några gjutna gudar.

2Mos 34:18 ¶ Det osyrade brödets högtid skall du hålla. Sju dagar skall du äta osyrat bröd, såsom jag befallde dig, vid tiden i månaden Abib: ty i månaden Abib kom du ut från Egypten.

2Mos 34:19 Allt som öppnar livmodern är mitt; och varje förstföding bland din boskap, vare sig oxe eller får, som är av hankön.

2Mos 34:20 Men en åsnas förstföding skall du lösa med ett lamm: och om du inte löser honom, då skall du bryta hans nacke. Alla förstfödda av dina söner skall du lösa. Och ingen skall träda fram inför mig tomhänt.

2Mos 34:21 ¶ Sex dagar skall du arbeta, men på den sjunde dagen skall du vila: under plöjningstid och under skörd skall du vila.

2Mos 34:22 ¶ Och du skall hålla veckohögtiden, av förstfrukten av veteskörden, och insamlingshögtiden vid årets slut.

2Mos 34:23 ¶ Tre gånger om året skall alla era barn av mankön träda fram inför Herren GUD, Israels Gud.

2Mos 34:24 Ty jag skall driva ut nationerna framför dig, och utvidga dina gränser: inte heller skall någon man åtrå ditt land, när du går upp för att träda fram inför HERREN din Gud tre gånger om året.

2Mos 34:25 Du skall inte offra blodet av mitt slaktoffer med syrat bröd; inte heller skall slaktoffret av förbigångens högtid lämnas kvar till morgonen. *

2Mos 34:26 Det första av förstfrukterna från ditt land skall du föra till HERRENS din Guds hus. Du skall inte koka en killing i dess moders mjölk.

2Mos 34:27 Och HERREN sade till Mose, Skriv du dessa ord: ty enligt lydelsen av dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel. *

2Mos 34:28 Och han var där med HERREN fyrtio dagar och fyrtio nätter; han åt varken bröd eller drack vatten. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio budorden.

2Mos 34:29 ¶ Och det skedde, när Mose kom ned från berget Sinai med vittnesbördets två tavlor i Moses hand, när han kom ned från berget, att Mose inte visste att huden på hans ansikte strålade medan han talade med honom. *

2Mos 34:30 Och när Aron och alla Israels barn såg Mose, se, huden på hans ansikte strålade; och de var rädda för att komma nära honom.

2Mos 34:31 Och Mose kallade på dem; och Aron och alla församlingens styresmän återvände till honom: och Mose talade med dem.

2Mos 34:32 Och därefter kom alla Israels barn nära: och han gav dem såsom bud allt som HERREN hade talat med honom på berget Sinai.

2Mos 34:33 Och tills Mose hade slutat tala med dem, lade han ett täckelse över sitt ansikte. *

2Mos 34:34 Men när Mose gick in inför HERREN för att tala med honom, tog han av täckelset, tills han kom ut. Och han kom ut, och talade till Israels barn det som han hade blivit befalld.

2Mos 34:35 Och Isrels barn såg Moses ansikte, att huden på Moses ansikte strålade: och Mose lade täckelset över sitt ansikte igen, tills han gick in för att tala med honom.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 34

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 10 [*Språknot: ”något fruktansvärt”. KJV “a terrible thing.”. Webster 1828 anger för terrible bland annat betydelsen “adapted to impress dread, terror or solemn awe and reverence” och använder Guds namn och gärningar som Bibliska exempel (5 Mos. 7:21; 10:21; Ps. 99:3). ”Fruktansvärt” betyder här således inte att HERRENS verk är ont, utan att det han skall göra är sådant som inger fruktan, bävan och högtidlig vördnad. KJV säger konkret “it is a terrible thing that I will do with thee”, vilket återges ”det är något fruktansvärt som jag skall göra med dig.” (SKJVB™). Därmed bevaras också ordskillnaden inom versen mellan “the work of the LORD” — ”HERRENS verk” — och “a terrible thing” — ”något fruktansvärt.”.]

v. 14 [*Språknot: ”Nit… nitälskande”. KJV: “the LORD, whose name is Jealous, is a jealous God.”KJV använder här samma ord två gånger, men i olika funktioner: Jealous står först som HERRENS namn — “whose name is Jealous” — och därefter adjektiviskt i uttrycket “a jealous God.”. Detta återges därför ”HERREN, vars namn är Nit, är en nitälskande Gud.” (SKJVB™). Äldre svensk Bibeltradition har återgett namnet med ”Nitälskare”; Carl XII Bibel har “HERREN heter en nitälskare”, eller från en annan översättning: “HERREN, vars namn är Nitälskare.”.”Nit” bevarar däremot tydligt namnformen och låter den andra förekomsten, ”nitälskande”, uttrycka egenskapen. KJV Jealous skall här inte förstås som mänsklig avundsjuka, utan som HERRENS heliga nit och hans krav på odelad trohet. Sammanhanget handlar uttryckligen om att Israel inte skall tillbe någon annan gud eller följa landets gudar (vv. 12–16). Namnet Nit uttrycker således HERRENS nit för det som tillhör honom.]

v. 25 [*Språknot: 1. KJV: Det svenska ordet för ”Passover” = “Förbigången” är ett nybildat ord i SKJVB™ för att återge hebreiska ordet ”Pesach” eller för grekiska ordet ”Pascha”. Det engelska ordet ”Passover” och den svenska motsvarigheten “Förbigången” syftar båda på att Herren ”gick förbi” Israeliternas hus när de var bestrukna med blodet från ett lamm i Egypten när han dömde landet (2 Mos 12:13; Hebr 11:28). 2. Både högtiden och offret kallades ”Förbigången” (”Passover”) i Skriften. – 3. I dagens svenska Bibelöversättningar används i regel ordet ”Påsk”för”pesach”, men att översätta ”pesach” som “Påsk” fungerar språkhistoriskt, men ordet “Påsk” saknar kopplingen till verbet att “gå förbi”. – 4. Det engelska ordet ”Passover” är en ”nybildning” som skapades av William Tyndale i början av 1500-talet. I hans översättning av Bibeln (1526) valde han att skapa ett helt nytt ord: “Pass” + “over” = ”Passover”; detta var med avsikt att återge grekiska ordet ”Pascha” bokstavligt. Tidigare översättningar använde ord som ”Påsk” (Easter) eller bara talade om “Högtiden”, men Tyndale ville vara trogen det grekiska språkets innebörd. Tyndales ordval togs senare upp i King James Bibeln (1611 AV). – 5. Jfr också översättningen av ordet ”Pascha” i Apg 12:4 som är enda gången ordet ”Pascha” har översatts till ”Påsk” (Easter) i KJV Bibeln.]

v. 27 [*Språknot: ”enligt lydelsen av dessa ord”. KJV “after the tenor of these words.”. Webster 1828 anger för tenor bland annat “sense contained; purport; substance; general course or drift” och ger uttrycket “according to their form and tenor.”. Ordet betecknar således det innehåll eller den lydelse som orden bär och uttrycker. KJV säger inte endast “according to these words”, utan uttryckligen “after the tenor of these words.”. Därför återges tenor med ”lydelsen”, i stället för att låta ordet försvinna i en allmännare formulering såsom ”i enlighet med dessa ord”. Sambandet med den föregående befallningen “Write thou these words” — ”Skriv du dessa ord” — bevaras därmed tydligt: förbundet är slutet enligt lydelsen av dessa ord.]

v. 29, 30, 35 [*Språknot: ”huden på hans ansikte strålade”. KJV “the skin of his face shone.”. Webster 1828 anger som den första betydelsen av shine: “to emit rays of light; to give light; to beam with steady radiance.” Shine betecknar således här en utstrålning av ljus och återges därför ”strålade”, snarare än endast ”glänste”. KJV säger dessutom uttryckligen ”the skin of his face”, inte endast ”his face”, och upprepar denna konkreta formulering i vv. 29, 30 och 35. SKJVB™ bevarar därför uttrycket ”huden på hans ansikte strålade” respektive ”huden på Moses ansikte strålade.”.]

v. 33 [*Språknot: ”täckelse”. KJV vail. Webster 1828 definierar vail som “any kind of cloth which is used for intercepting the view and hiding something” och även som “a cover; that which conceals.” Ordet anger således något som täcker, skymmer eller döljer. I vv. 33–35 lägger Mose detta vail över sitt ansikte, tar av det när han går in inför HERREN och lägger det åter över ansiktet. ”Täckelse” bevarar denna allmänna betydelse utan att närmare bestämma vilket slags tygstycke det var. Jfr den historiska svenska återgivningen ”täckelse” i Carl XII Bibel.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 35

1 Sabbaten. 4 De frivilliga gåvorna till Tabernaklet. 20 Folkets villighet att ge. 30 Besaleel och Aholiab kallas till arbetet.


2Mos 35:1 OCH Mose församlade hela församlingen av Israels barn, och sade till dem, Dessa är de ord som HERREN har befallt, att ni skall göra dem.

2Mos 35:2 Sex dagar skall arbete göras, men på den sjunde dagen skall det vara för er en helig dag, en vilans sabbat åt HERREN: vemhelst som utför arbete på den skall dödas.

2Mos 35:3 Ni skall inte tända någon eld i alla era boningar på sabbatsdagen.

2Mos 35:4 ¶ Och Mose talade till hela församlingen av Israels barn, och sade, Detta är det som HERREN befallde, och sade,

2Mos 35:5 Ta bland er en offergåva åt HERREN: vemhelst är av ett villigt hjärta, låt honom föra fram den, en HERRENS offergåva; guld, och silver, och koppar,

2Mos 35:6 Och blått, och purpur, och scharlakan, och fint linne, och get-hår,

2Mos 35:7 Och baggskinn färgade röda, och grävlingsskinn, och sittimträ, *

2Mos 35:8 Och olja till ljuset, och kryddor till smörjelseoljan, och till den väldoftande rökelsen,

2Mos 35:9 Och onyxstenar, och stenar för att infattas till efoden, och till bröstskölden.

2Mos 35:10 Och var och en som är vis i hjärtat bland er skall komma, och göra allt som HERREN har befallt;

2Mos 35:11 Tabernaklet, dess tält, och dess täckning, dess hakar, och dess bräder, dess tvärstänger, dess pelare, och dess socklar,

2Mos 35:12 Arken, och dess stänger, med nådastolen, och täckningens förhänge,

2Mos 35:13 Bordet, och dess stänger, och alla dess kärl, och skådebrödet,

2Mos 35:14 Ljusstaken också till ljuset, och dess tillbehör, och dess lampor, med oljan till ljuset,

2Mos 35:15 Och rökelsealtaret, och dess stänger, och smörjelseoljan, och den väldoftande rökelsen, och draperiet för dörren vid ingången till tabernaklet,

2Mos 35:16 Brännoffersaltaret, med dess koppargaller, dess stänger, och alla dess kärl, tvättbäckenet och dess fot,

2Mos 35:17 Förgårdens draperier, dess pelare, och deras socklar, och draperiet för förgårdens dörr,

2Mos 35:18 Tabernaklets pinnar, och förgårdens pinnar, och deras linor,

2Mos 35:19 Tjänstens dukar, för att göra tjänst på den heliga platsen, de heliga kläderna för prästen Aron, och hans söners kläder, för att tjänstgöra i prästämbetet.

2Mos 35:20 ¶ Och hela församlingen av Israels barn gick bort från Moses närvaro.

2Mos 35:21 Och de kom, var och en vars hjärta drev honom, och var och en vars ande gjorde honom villig, och de förde fram HERRENS offergåva till arbetet på församlingens tabernakel, och till all dess tjänst, och till de heliga kläderna.

2Mos 35:22 Och de kom, både män och kvinnor, så många som var villiga i hjärtat, och förde fram armband och örhängen och ringar och smyckesplattor, alla guldsmycken: och var man som frambar frambar en offergåva av guld åt HERREN. *

2Mos 35:23 Och var man, hos vilken det fanns blått, och purpur, och scharlakan, och fint linne, och get-hår, och röda baggskinn, och grävlingsskinn förde fram dem. *

2Mos 35:24 Var och en som frambar en offergåva av silver och koppar förde fram HERRENS offergåva: och var man hos vilken det fanns sittimträ till något arbete för tjänsten, förde fram det.

2Mos 35:25 Och alla kvinnor som var visa i hjärtat spann med sina händer, och förde fram det som de hade spunnit, både av blått och av purpur, och av scharlakan, och av fint linne.

2Mos 35:26 Och alla kvinnor vars hjärta drev dem i vishet spann get-hår.

2Mos 35:27 Och styresmännen förde fram onyxstenar, och stenar för att infattas, till efoden, och till bröstskölden;

2Mos 35:28 Och krydda, och olja till ljuset, och till smörjelseoljan, och till den väldoftande rökelsen.

2Mos 35:29 Israels barn förde fram en frivillig offergåva åt HERREN, varje man och kvinna, vars hjärta gjorde dem villiga att föra fram till allt slags arbete, som HERREN hade befallt skulle göras genom Moses hand.

2Mos 35:30 ¶ Och Mose sade till Israels barn, Se, HERREN har kallat Besaleel vid namn, Uris son, Hurs son, av Juda stam;

2Mos 35:31 Och han har fyllt honom med Guds ande, i vishet, i förstånd, och i kunskap, och i allt slags hantverk;

2Mos 35:32 Och till att uttänka konstfärdiga arbeten, till att arbeta i guld, och i silver, och i koppar,

2Mos 35:33 Och i skärning av stenar, för att infatta dem, och i snidning av trä, för att utföra allt slags konstfärdigt arbete.

2Mos 35:34 Och han har lagt i hans hjärta att han må undervisa, både han, och Aholiab, Ahisamaks son, av Dans stam.

2Mos 35:35 Dem har han fyllt med hjärtats vishet, till att utföra allt slags arbete, av gravören, och av den konstfärdige arbetaren, och av broderaren, i blått, och i purpur, i scharlakan, och i fint linne, och av vävaren, ja av dem som utför något arbete, och av dem som uttänker konstfärdigt arbete.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 35

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 22 [*Språknot: ”smyckesplatta”. KJV tablet. Webster 1828 definierar tablet som “a small table or flat surface” och “something flat on which to write, paint, draw or engrave”. Grundbetydelsen betecknar således ett mindre, platt föremål. I äldre engelskt språkbruk användes tablet även om mindre prydnads- och smyckesföremål. KJV använder tablets endast tre gånger: 2 Mos. 35:22; 4 Mos. 31:50 och Jes. 3:20, varje gång i en uppräkning tillsammans med smycken eller personliga prydnadsföremål. I 2 Mos. 35:22 räknas tablets tillsammans med armband, örhängen och ringar och sammanfattas som “all jewels of gold” — ”alla guldsmycken”. Ordet återges därför konsekvent ”smyckesplatta/smyckesplattor” i SKJVB™ på samtliga tre ställen. Återgivningen bevarar både grundbetydelsen i tablet och föremålets karaktär av smycke eller prydnad, utan att närmare bestämma dess särskilda utformning, innehåll eller hur det bars. De bakomliggande hebreiska uttrycken är inte desamma på alla tre ställena, men KJV har valt samma engelska ord tablets; denna ordöverensstämmelse bevaras därför även i den svenska återgivningen.]

v. 23 [*Språknot: ”grävlingsskinn” och ”sittimträ”. KJV badgers’ skins och shittim wood. Dessa benämningar bevaras konsekvent i SKJVB™ där materialen till tabernaklet omnämns. Badger återges med grävling, och badgers’ skins följaktligen med grävlingsskinn. Shittim wood återges med sittimträ, vilket bevarar KJV särskilda namn på träslaget utan att ersätta det med en senare föreslagen botanisk identifiering. På så sätt skiljer översättningen mellan vad KJV-texten faktiskt benämner materialen och de olika försök som senare gjorts att närmare identifiera vilket djurskinn eller träslag som historiskt avses. Jfr 2 Mos 25:5, 26:14, 35:7, 23, 36:19, 39:34; 4 Mos 4:6, 8, 10–12, 14, 25; Hes 16:10.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 36

1 Offergåvorna överlämnas till arbetarna. 5 Folkets givmildhet begränsas. 8 Förhängena med Keruber. 14 Förhängena av gethår. 19 Täckelset av skinn. 20 Bräderna med deras socklar. 31 Stängerna. 35 Förlåten. 37 Förhänget för dörren.


2Mos 36:1 DÅ arbetade Besaleel och Aholiab och var man som var vis i hjärtat, i vilken HERREN hade lagt vishet och förstånd till att veta hur man skulle utföra allt slags arbete för tjänsten i helgedomen, enligt allt som HERREN hade befallt.

2Mos 36:2 Och Mose kallade Besaleel och Aholiab, och var man som var vis i hjärtat, i vars hjärta HERREN hade lagt vishet, ja var och en vars hjärta drev honom att komma till arbetet för att utföra det:

2Mos 36:3 Och de tog emot av Mose hela offergåvan, som Israels barn hade fört fram till arbetet för tjänsten i helgedomen, för att därmed utföra det. Och de förde fortfarande fram till honom frivilliga offergåvor varje morgon.

2Mos 36:4 Och alla de visa män, som utförde allt arbetet på helgedomen kom, var och en från sitt arbete som de gjorde;

2Mos 36:5 ¶ Och de talade till Mose, och sade, Folket för fram mycket mer än tillräckligt för tjänsten i det arbete, som HERREN befallde skulle utföras.

2Mos 36:6 Och Mose gav befallning, och de lät utropa det i hela lägret, och sade, Låt varken man eller kvinna utföra något mer arbete för offergåvan till helgedomen. Så hindrades folket från att föra fram mer.

2Mos 36:7 Ty materialet de hade var tillräckligt för allt arbetet för att utföra det, och för mycket.

2Mos 36:8 ¶ Och var man bland dem som var vis i hjärtat och som utförde arbetet på tabernaklet gjorde tio våder av fint tvinnat linne, och blått, och purpur, och scharlakan: med keruber av konstfärdigt arbete gjorde han dem.

2Mos 36:9 Längden på en våd var tjugoåtta alnar, och bredden på en våd fyra alnar: våderna var alla av samma mått.

2Mos 36:10 Och han fogade samman de fem våderna, den ena med den andra: och de andra fem våderna fogade han samman, den ena med den andra.

2Mos 36:11 Och han gjorde öglor av blått på kanten av den ena våden, från stadkanten vid sammanfogningen: likaså gjorde han på den yttersta sidan av en annan våd, vid den andras sammanfogning. *

2Mos 36:12 Femtio öglor gjorde han på den ena våden, och femtio öglor gjorde han på kanten av våden som var vid den andras sammanfogning: öglorna höll den ena våden till den andra.

2Mos 36:13 Och han gjorde femtio hakar av guld och fogade samman våderna, den ena med den andra, med hakarna: så blev det ett tabernakel.

2Mos 36:14 ¶ Och han gjorde våder av get-hår till tältet över tabernaklet: elva våder gjorde han dem.

2Mos 36:15 Längden på en våd var trettio alnar, och fyra alnar var bredden på en våd: de elva våderna var av samma mått.

2Mos 36:16 Och han fogade samman fem våder för sig, och sex våder för sig.

2Mos 36:17 Och han gjorde femtio öglor på den yttersta kanten av våden vid sammanfogningen, och femtio öglor gjorde han på kanten av våden som sammanfogar den andra.

2Mos 36:18 Och han gjorde femtio hakar av koppar för att foga samman tältet, så att det skulle bli ett.

2Mos 36:19 Och han gjorde en täckning till tältet av rödfärgade baggskinn, och en täckning av grävlingsskinn ovanpå den.

2Mos 36:20 ¶ Och han gjorde bräder till tabernaklet av sittimträ, stående upprätt.

2Mos 36:21 Längden på en bräda var tio alnar, och bredden på en bräda en och en halv aln.

2Mos 36:22 En bräda hade två tappar, på lika avstånd från varandra: så gjorde han med alla tabernaklets bräder.

2Mos 36:23 Och han gjorde bräder till tabernaklet; tjugo bräder för södra sidan söderut:

2Mos 36:24 Och fyrtio socklar av silver gjorde han under de tjugo bräderna; två socklar under en bräda för dess två tappar, och två socklar under en annan bräda för dess två tappar.

2Mos 36:25 Och för tabernaklets andra sida, som är mot det norra hörnet, gjorde han tjugo bräder,

2Mos 36:26 Och deras fyrtio socklar av silver; två socklar under en bräda, och två socklar under en annan bräda.

2Mos 36:27 Och för tabernaklets sidor västerut gjorde han sex bräder.

2Mos 36:28 Och två bräder gjorde han för tabernaklets hörn på de två sidorna.

2Mos 36:29 Och de var sammanfogade nedtill, och sammanfogade tillsammans vid dess överdel till en ring: så gjorde han med dem båda i de båda hörnen.

2Mos 36:30 Och det var åtta bräder; och deras socklar var sexton socklar av silver, två socklar under varje bräda.

2Mos 36:31 ¶ Och han gjorde tvärstänger av sittimträ; fem för bräderna på tabernaklets ena sida,

2Mos 36:32 Och fem tvärstänger för bräderna på tabernaklets andra sida, och fem tvärstänger för tabernaklets bräder på sidorna västerut.

2Mos 36:33 Och han gjorde den mellersta tvärstången till att löpa genom bräderna från den ena änden till den andra. *

2Mos 36:34 Och han överdrog bräderna med guld, och gjorde deras ringar av guld till att vara platser för tvärstängerna, och överdrog tvärstängerna med guld.

2Mos 36:35 ¶ Och han gjorde ett förhänge av blått, och purpur, och scharlakan, och fint tvinnat linne: med keruber gjorde han det av konstfärdigt arbete.

2Mos 36:36 Och han gjorde till det fyra pelare av sittim-trä och överdrog dem med guld: deras krokar var av guld; och han göt åt dem fyra socklar av silver.

2Mos 36:37 ¶ Och han gjorde ett draperi för tabernaklets dörr av blått, och purpur, och scharlakan, och fint tvinnat linne, av nålarbete;

2Mos 36:38 Och dess fem pelare med deras krokar: och han överdrog deras kapitäl, och deras band med guld: men deras fem socklar var av koppar. *

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 36

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 11 [*Språknot: ”stadkanten”. KJV selvedge. Webster 1828 definierar selvedge som kanten på ett tyg där trådarna sluts samman, ”a woven border”, alltså en vävd kant. Ordet betecknar därför mer specifikt tygets färdigvävda kant, på svenska stadkant (stadkant är en kant på väv där inslagstråden går runt den yttersta varptråden). KJV skiljer i samma vers mellan edge — kant — och selvedge — stadkant. Denna åtskillnad bevaras i översättningen och beskriver noggrant hur öglorna placerades på våden vid sammanfogningen.]

v. 33 [*Språknot: ”löpa genom”. KJV to shoot through. Webster 1828 anger för shoot bland annat betydelsen ”to pass, as an arrow or pointed instrument; to penetrate”, medan through betecknar en passage från den ena änden eller sidan till den andra. Uttrycket beskriver således hur den mellersta tvärstången löpte genom bräderna längs konstruktionen, ”från den ena änden till den andra”. KJV shoot betecknar här stångens genomgående riktning och passage, inte att ”skjuta” i modern betydelse av att avfyra något.]

v. 38 [*Språknot: ”kapitäl”. KJV chapiters. Webster 1828 definierar chapiter som den övre delen, eller capital, av en kolonn eller pelare. Capital definieras i sin tur som den översta delen av en kolonn, pelare eller pilaster (väggpelare), vilken tjänar som dess huvud eller krön. Kapitäl är den motsvarande arkitektoniska benämningen på denna övre, krönande del av pelaren.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 37

1 Arken. 6 Nådastolen med Keruber. 10 Bordet med dess kärl. 17 Ljusstaken med dess lampor och redskap. 25 Rökelsealtaret. 29 Smörjelseoljan och den välluktande rökelsen.


2Mos 37:1 OCH Besaleel gjorde arken av sittimträ: två och en halv aln var dess längd, och en och en halv aln dess bredd, och en och en halv aln dess höjd: *

2Mos 37:2 Och han överdrog den med rent guld invändigt och utvändigt, och gjorde en krona av guld åt den runt omkring.

2Mos 37:3 Och han göt åt den fyra ringar av guld, för att sättas vid dess fyra hörn; nämligen två ringar på dess ena sida, och två ringar på dess andra sida.

2Mos 37:4 Och han gjorde stänger av sittimträ och överdrog dem med guld. *

2Mos 37:5 Och han satte stängerna i ringarna vid arkens sidor, för att bära arken.

2Mos 37:6 ¶ Och han gjorde nådastolen av rent guld: två och en halv aln var dess längd, och en och en halv aln dess bredd.

2Mos 37:7 Och han gjorde två keruber av guld, uthamrade ur ett enda stycke gjorde han dem, på nådastolens två ändar;

2Mos 37:8 En kerub på änden på denna sida, och en annan kerub på den andra änden på den sidan: ur nådastolen gjorde han keruberna på dess två ändar.

2Mos 37:9 Och keruberna bredde ut sina vingar högt upp, och täckte med sina vingar över nådastolen, med sina ansikten vända mot varandra; nämligen mot nådastolen var kerubernas ansikten vända.

2Mos 37:10 ¶ Och han gjorde bordet av sittimträ: två alnar var dess längd, och en aln dess bredd, och en och en halv aln dess höjd: *

2Mos 37:11 Och han överdrog det med rent guld, och gjorde åt det en krona av guld runt omkring.

2Mos 37:12 Och han gjorde också åt det en kant av en handsbredd runt omkring; och gjorde en krona av guld åt dess kant runt omkring.

2Mos 37:13 Och han göt åt det fyra ringar av guld, och satte ringarna på de fyra hörnen som var vid dess fyra fötter.

2Mos 37:14 Mitt emot kanten var ringarna, platserna för stängerna för att bära bordet.

2Mos 37:15 Och han gjorde stängerna av sittimträ, och överdrog dem med guld, för att bära bordet. *

2Mos 37:16 Och han gjorde kärlen som var på bordet, dess fat, och dess skopor, och dess skålar, och dess lock att täcka med, av rent guld.

2Mos 37:17 ¶ Och han gjorde ljusstaken av rent guld: av hamrat arbete gjorde han ljusstaken; dess skaft, och dess gren, dess skålar, dess knoppar, och dess blommor, var av samma stycke: *

2Mos 37:18 Och sex grenar gick ut från dess sidor; tre grenar av ljusstaken från dess ena sida, och tre grenar av ljusstaken från dess andra sida:

2Mos 37:19 Tre skålar formade efter mandlar på en gren, en knopp och en blomma; och tre skålar formade såsom mandlar på en annan gren, en knopp och en blomma: så genom alla de sex grenarna som gick ut från ljusstaken.

2Mos 37:20 Och på ljusstaken var fyra skålar formade såsom mandlar, dess knoppar, och dess blommor:

2Mos 37:21 Och en knopp under två grenar av densamma, och en knopp under två grenar av densamma, och en knopp under två grenar av densamma, enligt de sex grenarna som gick ut från den.

2Mos 37:22 Deras knoppar och deras grenar var av samma stycke: alltihop var ett enda hamrat arbete av rent guld.

2Mos 37:23 Och han gjorde dess sju lampor, och dess ljussaxar, och dess vekfat, av rent guld.

2Mos 37:24 Av en talent rent guld gjorde han den, och alla dess kärl.

2Mos 37:25 ¶ Och han gjorde rökelsealtaret av sittimträ: dess längd var en aln, och dess bredd en aln; det var fyrkantigt; och två alnar var dess höjd; dess horn var av samma stycke. *

2Mos 37:26 Och han överdrog det med rent guld, både dess ovansida, och dess sidor runt omkring, och dess horn: dessutom gjorde han åt det en krona av guld runt omkring.

2Mos 37:27 Och han gjorde två ringar av guld åt det under dess krona, vid dess två hörn, på dess två sidor, till att vara platser för stängerna att bära det med.

2Mos 37:28 Och han gjorde stängerna av sittimträ, och överdrog dem med guld. *

2Mos 37:29 ¶ Och han gjorde den heliga smörjelseoljan, och den rena rökelsen av väldoftande kryddor, enligt apotekarens arbete. *

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 37

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1, 4, 10, 15, 25, 28 [*Språknot 1: ”sittimträ”.  KJV shittim wood. Benämningen sittimträ bevaras konsekvent i SKJVB™ som motsvarighet till KJV särskilda namn på det träslag som användes vid tillverkningen av tabernaklets heliga föremål, däribland arken, bordet, rökelsealtaret och deras stänger. Det hebreiska ordet bakom shittim förknippas vanligen med akaciaträd. KJV använder emellertid benämningen shittim wood, inte acacia wood. Denna ordform har också en tydlig språklig anknytning till de Bibliska platsnamnen Shittim och Abelshittim. I 4 Mos. 33:49 anges att Israels barn slog läger vid Jordan, från Bet-Jesimot ända till Abelshittim på Moabs slätter. Enligt Smith’s Bible Dictionary och Easton’s Bible Dictionary betyder Abelshittim ”akaciornas äng” och är det längre namnet på den plats som oftast kallas Shittim, öster om Jordan, ungefär mitt emot Jeriko (4 Mos. 25:1; Jos. 2:1; 3:1; Mika 6:5). Även Joel 3:18 nämner Shittims dal, som enligt profetian skall vattnas av en källa från HERRENS hus, utan att uttryckligen ange om dalen är geografiskt identisk med platsen på Moabs slätter. Det hebreiska namnet Abelshittim (אָבֵל הַשִּׁטִּים, ʾĀvēl haššiṭṭîm) kan återges som ”sittimträdens äng”. Det hebreiska šiṭṭîm är samma trädbeteckning som ligger bakom KJV shittim wood i 2 Moseboken 37. Därmed är sambandet inte enbart något som uppstår genom den engelska översättningen. Det finns redan i hebreiskan, och KJV bevarar det genom sina benämningar shittim wood, Shittim och Abelshittim. När shittim wood översätts med akaciaträ kan träslaget visserligen identifieras, men den språkliga förbindelsen mellan träbenämningen och platsnamnen Shittim och Abelshittim går förlorad. Genom att i stället bevara sittimträ återges inte bara KJV ordval, utan också det samband som läsaren kan upptäcka mellan Bibelns olika böcker. Den botaniska identifieringen kan förklaras i en språknot utan att ersätta benämningen i själva Bibeltexten.]

[*Språknot 2: Det hebreiska ordet שִׁטָּה (šiṭṭāh, Strong's H7848) betecknar det träd som vanligen identifieras som akacia. Dess pluralform שִׁטִּים (šiṭṭîm) ligger bakom KJV benämning shittim wood och återkommer i de Bibliska platsnamnen Shittim och Abelshittim. Strong's förbinder dessutom trädnamnet etymologiskt med ett ord för gissel eller pådrivande redskap (H7850) och föreslår att namnet syftar på trädets vassa törnen. Denna etymologiska förklaring bör dock betraktas som en möjlighet, inte som en säkerställd betydelse av själva trädnamnet.] 

v. 17, 22 [*Språknot: ”av samma stycke”. KJV of the same. Webster 1828 anger identical; not different or other som den första betydelsen av same. I beskrivningen av ljusstaken syftar uttrycket på att dess olika delar hörde samman och utgjorde ett enda sammanhängande arbete. Detta förtydligas i vers 22 genom orden “all of it was one beaten work of pure gold” — ”alltihop var ett enda hamrat arbete av rent guld”. Återgivningen ”av samma stycke” i SKJVB™ uttrycker därmed det sammanhang som KJV beskriver, utan att skilja delarna från den gemensamma konstruktionen.]

v. 29 [*Språknot: ”enligt apotekarens arbete”. KJV according to the work of the apothecary. Webster 1828 definierar apothecary som en person som utövar apotekaryrket och bereder läkemedel, medan work bland annat betecknar arbete och det som framställs genom arbete. Uttrycket syftar här på framställningen av den heliga smörjelseoljan och den rena rökelsen. I 2 Mos. 30:25 används i stället “after the art of the apothecary” — ”efter apotekarens konst”. Översättningen bevarar därmed KJV åtskillnad mellan art (konst) och work (arbete), vilka i sammanhanget framhäver apotekarens yrkeskunnande respektive hans utförda arbete.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 38

1 Brännoffersaltaret. 8 Tvättkaret av koppar. 9 Förgården. 21 Summan av det som folket offrade.


2Mos 38:1 OCH han gjorde brännoffersaltaret av sittimträ: fem alnar var dess längd, och fem alnar dess bredd; det var fyrkantigt; och tre alnar dess höjd.

2Mos 38:2 Och han gjorde dess horn på dess fyra hörn; dess horn var av samma stycke: och han överdrog det med koppar.

2Mos 38:3 Och han gjorde alla altarets kärl, pannorna, och skovlarna, och bäckenen, och köttkrokarna, och eldfaten: alla dess kärl gjorde han av koppar.

2Mos 38:4 Och han gjorde åt altaret ett koppargaller av nätverk under dess omkrets nedtill, ända till dess mitt.

2Mos 38:5 Och han göt fyra ringar för koppargallrets fyra ändar, till att vara platser för stängerna.

2Mos 38:6 Och han gjorde stängerna av sittimträ, och överdrog dem med koppar.

2Mos 38:7 Och han satte stängerna i ringarna på altarets sidor, för att bära det med dem; han gjorde altaret ihåligt med bräder.

2Mos 38:8 ¶ Och han gjorde tvättbäckenet av koppar, och dess fot av koppar, av speglarna från de kvinnor som samlades, vilka samlades vid dörren till församlingens tabernakel.

2Mos 38:9 ¶ Och han gjorde förgården: på södra sidan söderut var förgårdens draperier av fint tvinnat linne, hundra alnar:

2Mos 38:10 Deras pelare var tjugo, och deras socklar av koppar tjugo; pelarnas krokar och deras band var av silver.

2Mos 38:11 Och för norra sidan var draperierna hundra alnar, deras pelare var tjugo, och deras socklar av koppar tjugo; pelarnas krokar och deras band av silver.

2Mos 38:12 Och för västra sidan var draperier av femtio alnar, deras pelare tio, och deras socklar tio; pelarnas krokar och deras band av silver.

2Mos 38:13 Och för östra sidan österut femtio alnar.

2Mos 38:14 Draperierna på den ena sidan av porten var femton alnar; deras pelare tre och deras socklar tre.

2Mos 38:15 Och för den andra sidan av förgårdens port, på denna sida och på den andra sidan, var draperier av femton alnar; deras pelare tre och deras socklar tre.

2Mos 38:16 Alla förgårdens draperier runt omkring var av fint tvinnat linne.

2Mos 38:17 Och socklarna till pelarna var av koppar; pelarnas krokar och deras band av silver; och överdraget på deras kapitäl av silver; och alla förgårdens pelare var försedda med band av silver.

2Mos 38:18 Och draperiet för förgårdens port var nålarbete, av blått och purpur, och scharlakan, och fint tvinnat linne: och tjugo alnar var längden, och höjden i bredden var fem alnar, motsvarande förgårdens draperier.

2Mos 38:19 Och deras pelare var fyra och deras socklar av koppar fyra; deras krokar av silver, och överdraget på deras kapitäl och deras band av silver.

2Mos 38:20 Och alla tabernaklets pinnar, och förgårdens runt omkring, var av koppar.

2Mos 38:21 ¶ Detta är sammanräkningen av tabernaklet, nämligen vittnesbördets tabernakel, såsom det räknades, enligt Moses befallning, för Leviternas tjänst, genom Itamars hand, son till prästen Aron. *

2Mos 38:22 Och Besaleel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam, gjorde allt som HERREN befallde Mose.

2Mos 38:23 Och med honom var Aholiab, son till Ahisamak, av Dans stam, en gravör, och en konstfärdig arbetare, och en broderare i blått, och i purpur, och i scharlakan, och fint linne.

2Mos 38:24 Allt guldet som användes till arbetet i allt arbetet på den heliga platsen, nämligen guldet från offergåvan, var tjugonio talenter, och sjuhundratrettio siklar, efter helgedomens sikel.

2Mos 38:25 Och silvret från dem som var räknade av församlingen var hundra talenter, och ettusen sjuhundrasjuttiofem siklar, efter helgedomens sikel:

2Mos 38:26 En beka för var man, det vill säga, en halv sikel, efter helgedomens sikel, för var och en som gick för att bli räknad, från tjugo år och uppåt, för sexhundratusen och tretusen och femhundrafemtio män. *

2Mos 38:27 Och av de hundra talenterna silver göts helgedomens socklar, och förhängets socklar; hundra socklar av de hundra talenterna, en talent för en sockel.

2Mos 38:28 Och av de ettusen sjuhundrasjuttiofem siklarna gjorde han krokar till pelarna, och överdrog deras kapitäl, och försåg dem med band.

2Mos 38:29 Och kopparen från offergåvan var sjuttio talenter, och tvåtusen fyrahundra siklar.

2Mos 38:30 Och därav gjorde han socklarna till dörren till församlingens tabernakel, och kopparaltaret, och koppargallret till det, och alla altarets kärl,

2Mos 38:31 Och förgårdens socklar runt omkring, och socklarna till förgårdens port, och alla tabernaklets pinnar, och alla förgårdens pinnar runt omkring.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 38

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 21 [*Språknot: ”sammanräkningen”. KJV sum (2 Mos. 38:21). Webster 1828 definierar sum bland annat som den sammanlagda mängden av flera tal, kvantiteter eller enskilda poster. I detta sammanhang syftar ordet på sammanräkningen av de material som användes vid tabernaklets uppförande. De följande verserna redovisar mängderna guld, silver och koppar samt hur dessa användes. Översättningen sammanräkningen bevarar ordets betydelse och sambandet med counted, ”räknades”, i samma vers. Jämför även 4 Mos. 1:2, där KJV använder sum om sammanräkningen av Israels församling.]

v. 26 [*Språknot: ”för var och en som gick för att bli räknad”. KJV for every one that went to be numbered (2 Mos. 38:26). Webster 1828 definierar numbered som “counted; enumerated”, det vill säga ”räknad” eller ”uppräknad”. Uttrycket syftar på dem som räknades bland Israels barn, från tjugo års ålder och uppåt. KJV anger antalet som “six hundred thousand and three thousand and five hundred and fifty men”, vilket sammanlagt motsvarar 603 550 män (600 000 + 3 000 + 500 + 50). Var och en av dessa skulle erlägga en beka, motsvarande en halv sikel efter helgedomens sikel (jfr 2 Mos. 30:11–16). Det sammanlagda silvret redovisas i föregående vers som hundra talenter och 1 775 siklar. Samma antal, 603 550, återkommer i 4 Mos. 1:46 vid sammanräkningen av Israels män från tjugo års ålder och uppåt.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 39

1 Tjänstekläderna och de heliga kläderna. 2 Efoden. 8 Bröstskölden. 22 Efodens mantel. 27 Livklädnaderna, mitran och gördeln av fint linne. 30 Den heliga kronans plåt. 32 Allt granskas och godkänns av Mose.


2Mos 39:1 OCH av det blå och purpur och scharlakan gjorde de tjänstens dukar, för att utföra tjänst på den heliga platsen, och gjorde de heliga kläderna åt Aron; såsom HERREN hade befallt Mose.

2Mos 39:2 Och han gjorde efoden av guld, blått, och purpur, och scharlakan, och fint tvinnat linne.

2Mos 39:3 Och de hamrade ut guldet till tunna plåtar, och skar det till trådar, för att arbeta in det i det blå, och i purpurn, och i scharlakanet, och i det fina linnet, med konstfärdigt arbete.

2Mos 39:4 De gjorde axelstycken åt den, för att sammanfoga den: vid de två kanterna var den sammanfogad.

2Mos 39:5 Och det konstfärdigt arbetade bältet på hans efod, som var på den, var av samma stycke, enligt dess arbete; av guld, blått, och purpur, och scharlakan, och fint tvinnat linne; såsom HERREN hade befallt Mose.

2Mos 39:6 ¶ Och de bearbetade onyxstenar, omslutna av infattningar av guld, graverade, såsom sigill graveras, med namnen på Israels barn.

2Mos 39:7 Och han satte dem på efodens axlar, för att de skulle vara stenar till en åminnelse för Israels barn; såsom HERREN hade befallt Mose.

2Mos 39:8 ¶ Och han gjorde bröstskölden av konstfärdigt arbete, likt efodens arbete; av guld, blått, och purpur, och scharlakan, och fint tvinnat linne.

2Mos 39:9 Den var fyrkantig; de gjorde bröstskölden dubbel: ett spann var dess längd, och ett spann dess bredd, då den var dubbelvikt.

2Mos 39:10 Och de satte i den fyra rader av stenar: den första raden var en sardius, en topas, och en karbunkel: detta var den första raden.

2Mos 39:11 Och den andra raden, en smaragd, en safir och en diamant.

2Mos 39:12 Och den tredje raden, en ligur, en agat, och en ametist.

2Mos 39:13 Och den fjärde raden, en beryll, en onyx, och en jaspis: de var omslutna av infattningar av guld i sina omslutningar. *

2Mos 39:14 Och stenarna var enligt namnen på Israels barn, tolv, enligt deras namn, likt graveringarna på ett sigill, var och en med sitt namn, enligt de tolv stammarna.

2Mos 39:15 Och de gjorde på bröstskölden kedjor vid ändarna, av tvinnat arbete av rent guld.

2Mos 39:16 Och de gjorde två infattningar av guld och två guldringar; och satte de två ringarna i bröstsköldens två ändar.

2Mos 39:17 Och de satte de två tvinnade kedjorna av guld i de två ringarna på bröstsköldens ändar.

2Mos 39:18 Och de två ändarna av de två tvinnade kedjorna fäste de i de två infattningarna och satte dem på efodens axelstycken, på dess framsida.

2Mos 39:19 Och de gjorde två ringar av guld, och satte dem på bröstsköldens två ändar, på dess kant, som var på efodens sida inåt.

2Mos 39:20 Och de gjorde två andra guldringar, och satte dem på efodens två sidor nedtill, mot dess framsida, mitt emot dess andra sammanfogning, ovanför efodens konstfärdigt arbetade bälte.

2Mos 39:21 Och de band fast bröstskölden med dess ringar vid efodens ringar med ett blått snöre, så att den skulle vara ovanför efodens konstfärdigt arbetade bälte, och så att bröstskölden inte skulle lossna från efoden; såsom HERREN hade befallt Mose.

2Mos 39:22 ¶ Och han gjorde efodens mantel av vävt arbete, helt av blått.

2Mos 39:23 Och det fanns ett hål mitt i manteln, såsom hålet på en ringbrynja, med ett band runt omkring hålet, så att den inte skulle rivas sönder. *

2Mos 39:24 Och de gjorde på mantelns fållar granatäpplen av blått, och purpur, och scharlakan, och tvinnat linne.

2Mos 39:25 Och de gjorde bjällror av rent guld, och satte bjällrorna mellan granatäpplena på mantelns fåll, runt omkring mellan granatäpplena;

2Mos 39:26 En bjällra och ett granatäpple, en bjällra och ett granatäpple, runt omkring mantelns fåll för att tjäna i den; såsom HERREN hade befallt Mose.

2Mos 39:27 ¶ Och de gjorde livklädnader av fint linne av vävt arbete åt Aron, och åt hans söner,

2Mos 39:28 Och en huvudbonad av fint linne och praktfulla mössor av fint linne, och linnebyxor av fint tvinnat linne,

2Mos 39:29 Och ett bälte av fint tvinnat linne, och blått, och purpur, och scharlakan, av nålarbete; såsom HERREN hade befallt Mose.

2Mos 39:30 ¶ Och de gjorde plattan till den heliga kronan av rent guld, och skrev på den en inskrift, likt graveringarna på ett sigill: HELIGHET ÅT HERREN. *

2Mos 39:31 Och de knöt vid den ett blått snöre, för att fästa den högt uppe på huvudbonaden; såsom HERREN hade befallt Mose.

2Mos 39:32 ¶ Så blev allt arbetet med tabernaklet till församlingens tält fullbordat: och Israels barn gjorde enligt allt som HERREN hade befallt Mose, så gjorde de.

2Mos 39:33 ¶ Och de förde tabernaklet till Mose, tältet, och alla dess tillbehör, dess hakar, dess bräder, dess tvärstänger, och dess pelare, och dess socklar,

2Mos 39:34 Och täckningen av rödfärgade baggskinn, och täckningen av grävlingsskinn, och täckningens förhänge, *

2Mos 39:35 Vittnesbördets ark, och dess stänger, och nådastolen,

2Mos 39:36 Bordet, och alla dess kärl, och skådebrödet,

2Mos 39:37 Den rena ljusstaken, med dess lampor, nämligen med lamporna som skulle ställas i ordning, och alla dess kärl, och oljan till ljuset, *

2Mos 39:38 Och guldaltaret, och smörjelseoljan, och den väldoftande rökelsen, och draperiet för tabernaklets dörr,

2Mos 39:39 Kopparaltaret, och dess koppargaller, dess stänger, och alla dess kärl, tvättbäckenet och dess fot,

2Mos 39:40 Förgårdens draperier, dess pelare, och dess socklar, och draperiet för förgårdens port, dess rep, och dess pinnar, och alla kärlen för tabernaklets tjänst, till församlingens tält,

2Mos 39:41 Tjänstens dukar för att utföra tjänst på den heliga platsen, och de heliga kläderna åt prästen Aron, och hans söners kläder, för att tjänstgöra i prästämbetet.

2Mos 39:42 Enligt allt som HERREN hade befallt Mose, så gjorde Israels barn allt arbetet.

2Mos 39:43 Och Mose såg på allt arbetet, och, se, de hade gjort det såsom HERREN hade befallt, just så hade de gjort det: och Mose välsignade dem.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 39

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 13 [*Språknot: ”omslutna av infattningar av guld i sina omslutningar”. KJV inclosed in ouches of gold in their inclosings (2 Mos. 39:13). Webster 1828 definierar inclosed som ”omsluten, omgiven eller innesluten” och inclosing som ”omslutande eller inneslutande”. KJV använder här två former av samma ordstam för att beskriva hur ädelstenarna var omslutna av sina guldfattningar. SKJVB™ bevarar därför skillnaden mellan inclosed (omslutna), ouches (infattningar) och inclosings (omslutningar). Samma uttryck inclosed in ouches of gold förekommer även i 2 Mos. 39:6, där onyxstenarna beskrivs.]

v. 23 [*Språknot: ”ringbrynja”. KJV habergeon (2 Mos. 39:23). Webster 1828 definierar habergeon som en rustning av små sammanfogade järnringar, avsedd att skydda halsen och bröstet och som sträckte sig från halsen ned till ungefär kroppens mitt. KJV jämför öppningen mitt i efodens mantel med öppningen i en sådan ringbrynja. Runt mantelns öppning fanns ett band som skulle hindra tyget från att rivas sönder. Liknelsen gäller således öppningens utformning, inte mantelns material.]

v. 30 [*Språknot: ”HELIGHET ÅT HERREN”. KJV: “HOLINESS TO THE LORD.”. KJV har substantivet holiness, ”helighet”, inte holy, hallowed eller sanctified. Samma inskrift återkommer i 2 Mos. 28:36.]

v. 37 [*Språknot: ”lamporna som skulle ställas i ordning”. KJV the lamps to be set in order (2 Mos. 39:37). Uttrycket syftar på lamporna till den rena ljusstaken, vilka skulle ordnas och göras i ordning för sin tjänst. I 2 Mos. 27:20–21 föreskrivs att Aron och hans söner skall hålla lampan i ordning inför HERREN från kväll till morgon. Översättningen ”ställas i ordning” i SKJVB™ bevarar KJV uttryck och dess samband med den föreskrivna skötseln av ljusstakens lampor.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP
SVENSKA KJV BIBELN

2 MOSEBOKEN, KAPITEL 40

1 Tabernaklet befalls att resas, 9 och smörjas. 13 Aron och hans söner skall helgas. 16 Mose utför allting i enlighet därmed. 34 Ett moln täcker Tabernaklet.


2Mos 40:1 OCH HERREN talade till Mose, och sade,

2Mos 40:2 På den första dagen i den första månaden skall du resa upp tabernaklet, församlingens tält. *

2Mos 40:3 Och du skall sätta vittnesbördets ark däri, och täcka arken med förhänget.

2Mos 40:4 Och du skall föra in bordet, och ställa i ordning det som skall ställas i ordning på det; och du skall föra in ljusstaken, och tända dess lampor.

2Mos 40:5 Och du skall ställa guldaltaret för rökelsen framför vittnesbördets ark, och sätta upp draperiet för dörren till tabernaklet.

2Mos 40:6 Och du skall ställa brännoffersaltaret framför dörren till tabernaklet till församlingens tält.

2Mos 40:7 Och du skall ställa tvättbäckenet mellan församlingens tält och altaret, och hälla vatten däri.

2Mos 40:8 Och du skall resa upp förgården runt omkring, och hänga upp draperiet vid förgårdens port.

2Mos 40:9 Och du skall ta smörjelseoljan, och smörja tabernaklet, och allt som är däri, och skall helga det, och alla dess kärl: och det skall vara heligt.

2Mos 40:10 Och du skall smörja brännoffersaltaret, och alla dess kärl, och helga altaret: och det skall vara ett högheligt altare.

2Mos 40:11 Och du skall smörja tvättbäckenet och dess fot, och helga det.

2Mos 40:12 Och du skall föra Aron och hans söner till dörren till församlingens tabernakel, och tvätta dem med vatten.

2Mos 40:13 Och du skall klä Aron i de heliga kläderna, och smörja honom, och helga honom; så att han må tjäna mig i prästämbetet.

2Mos 40:14 Och du skall föra fram hans söner, och klä dem i livklädnader:

2Mos 40:15 Och du skall smörja dem, såsom du smorde deras far, så att de må tjäna mig i prästämbetet: ty deras smörjelse skall sannerligen vara ett evigt prästadöme genom deras generationer. *

2Mos 40:16 Så gjorde Mose: enligt allt som HERREN hade befallt honom, så gjorde han.

2Mos 40:17 ¶ Och det skedde i den första månaden i det andra året, på den första dagen i månaden, att tabernaklet restes upp.

2Mos 40:18 Och Mose reste upp tabernaklet och fäste dess socklar, och reste upp dess bräder, och satte in dess tvärstänger, och reste upp dess pelare.

2Mos 40:19 Och han bredde ut tältet över tabernaklet, och lade tältets täckning ovanpå det; såsom HERREN hade befallt Mose. *

2Mos 40:20 ¶ Och han tog och lade vittnesbördet i arken, och satte stängerna på arken, och lade nådastolen ovanpå arken: *

2Mos 40:21 Och han förde arken in i tabernaklet, och satte upp täckningens förhänge, och täckte vittnesbördets ark; såsom HERREN hade befallt Mose.

2Mos 40:22 ¶ Och han satte bordet i församlingens tält, på tabernaklets norra sida, utanför förhänget.

2Mos 40:23 Och han ställde brödet i ordning på det inför HERREN; såsom HERREN hade befallt Mose.

2Mos 40:24 ¶ Och han satte ljusstaken i församlingens tält, mitt emot bordet, på tabernaklets södra sida.

2Mos 40:25 Och han tände lamporna inför HERREN; såsom HERREN hade befallt Mose.

2Mos 40:26 ¶ Och han satte guldaltaret i församlingens tält framför förhänget:

2Mos 40:27 Och han brände väldoftande rökelse på det; såsom HERREN hade befallt Mose.

2Mos 40:28 ¶ Och han satte upp draperiet vid dörren till tabernaklet.

2Mos 40:29 Och han satte brännoffersaltaret vid dörren till tabernaklet till församlingens tält, och offrade på det brännoffret och matoffret; såsom HERREN hade befallt Mose.

2Mos 40:30 ¶ Och han ställde tvättbäckenet mellan församlingens tält och altaret, och hällde vatten där, att tvätta med.

2Mos 40:31 Och Mose och Aron och hans söner tvättade sina händer och sina fötter där:

2Mos 40:32 När de gick in i församlingens tält och när de närmade sig altaret, tvättade de sig; såsom HERREN hade befallt Mose.

2Mos 40:33 Och han reste upp förgården runt omkring tabernaklet och altaret, och satte upp draperiet för förgårdens port. Så fullbordade Mose arbetet.

2Mos 40:34 ¶ Då täckte ett moln församlingens tält, och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.

2Mos 40:35 Och Mose kunde inte gå in i församlingens tält, eftersom molnet förblev därpå, och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet. *

2Mos 40:36 Och när molnet lyftes upp från tabernaklet, drog Israels barn vidare under alla sina vandringar:

2Mos 40:37 Men om molnet inte lyftes upp, då drog de inte vidare förrän den dag då det lyftes upp.

2Mos 40:38 Ty HERRENS moln var över tabernaklet om dagen, och eld var på det om natten, inför hela Israels hus ögon, under alla deras vandringar.

SKJVB™ – marginalnoter till 2 Moseboken kap. 40

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 2 [*Språknot: ”tabernaklet, församlingens tält”. KJV the tabernacle of the tent of the congregation (2 Mos. 40:2). Webster 1828 definierar tabernacle dels som ett tält, dels som den flyttbara helgedom som Israels barn förde med sig under sina vandringar. Tent betecknar ett tält eller en flyttbar tältboning, medan congregation avser en församling eller samling av människor. KJV använder båda benämningarna i samma uttryck. I 2 Mos. 40:18–19 beskrivs hur Mose först reste upp tabernaklets konstruktion och därefter bredde ut tältet över den. Översättningen ”tabernaklet, församlingens tält” bevarar därför båda benämningarna utan att framställa dem som två helt åtskilda helgedomar.]

v. 15 [*Språknot: ”ett evigt prästadöme genom deras generationer”. KJV an everlasting priesthood throughout their generations (2 Mos. 40:15). Webster 1828 definierar everlasting dels som något som varar utan slut, dels som något som består fortlöpande eller under den rådande ordningen. Här avser uttrycket det aronitiska prästadömet, som genom Arons efterkommande skulle bestå från generation till generation. Bestämningen throughout their generations knyter prästadömet till denna släktordning. I Hebr. 7:11–12 förklaras att prästadömet förändras, medan Jesus Kristus har ett oföränderligt prästadöme och förblir för evigt (Hebr. 7:23–24). Översättningen ”ett evigt prästadöme” i SKJVB™ bevarar KJV ordval, medan sammanhanget och Skriftens övriga vittnesbörd klargör dess innebörd.]

v. 19, 21 [*Språknot v. 19, 21: ”täckning”. KJV covering. Enligt Webster 1828 betecknar covering något som läggs eller breds över något annat, antingen för att skydda eller dölja det. I vers 19 avser the covering of the tent tältets yttre täckning, som lades ovanpå tabernaklet. I vers 21 avser the vail of the covering det förhänge som avskärmade vittnesbördets ark. KJV använder samma substantiv i båda verserna, men i olika sammanhang. Översättningen ”täckning” i SKJVB™ bevarar detta samband, medan orden ”tältets” och ”förhänge” visar vilken del av tabernaklet som avses.]

v. 20 [*Notering: ”vittnesbördet i arken”. Med vittnesbördet (KJV the testimony) avses de två stentavlorna med de tio budorden, som HERREN hade gett Mose (2 Mos. 31:18; 34:28–29; 5 Mos. 10:1–5). Dessa lades i arken enligt HERRENS befallning (2 Mos. 25:16). Ovanpå arken placerades nådastolen (the mercy seat), där HERREN hade lovat att möta Mose och tala med honom från platsen mellan de två keruberna (2 Mos. 25:17–22). Så förenades vittnesbördet om Guds lag med nådastolen, som på försoningsdagen bestänktes med offerblod (3 Mos. 16:14–15). Detta förebildar försoningen genom Jesus Kristus, som Gud har ställt fram till en soning genom tron i hans blod (Rom. 3:25; jfr Hebr. 9:5–12).]

v. 35 [*Språknot: ”molnet förblev därpå”. KJV the cloud abode thereon. Abode är dåtidsformen av abide och uttrycker att något stannade kvar eller förblev på en plats. Enligt Webster 1828 betyder thereon ”på det” eller ”därpå”. Uttrycket beskriver hur molnet förblev över församlingens tält, medan HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet, så att Mose inte kunde gå in. I verserna 36–37 framgår att Israels barn drog vidare först när molnet lyftes upp från tabernaklet. Översättningen ”förblev därpå” i SKJVB™ bevarar därför både KJV ordval och sambandet med molnets fortsatta närvaro.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

2 Moseboken, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Teckenförklaring

1) Där Helig Ande återges med betoning på Ande markerar att KJV här använder ordet Ghost istället för Spirit (= Ande). 2) Red Letter Edition, Jesus talade ord i Röd Text. 3) Kursiva ord i SKJVB™ och KJV används för att indikera ord som inte finns direkt i originalspråkens texter. 4) * markerar att en förklarande marginalnot finns (i slutet av kapitlet).

© Bibelbiblioteket™ | Bibeln.online™ | The Bible Library™