SVENSKA KJV BIBELN

KLAGOVISORNA, KAPITEL 1

1 den eländiga situationen för Jerusalem på grund av hennes synd, 12 Hon klagar över hennes sorg, 18 och bekänner att Guds dom är rättfärdig.

Klag 1:1 HUR sitter staden ensam, somvar full av folk! hur har hon blivit som en änka! hon som var stor bland nationerna, och prinsessa bland provinserna, hur har hon blivit tributpliktig! *

Klag 1:2 Hon gråter bittert om natten, och hennes tårar rinner nedför hennes kinder: bland alla hennes älskare har hon ingen som tröstar henne: alla hennes vänner har handlat förrädiskt mot henne, de har blivit hennes fiender.

Klag 1:3 Juda har gått i fångenskap på grund av lidande, och på grund av hårt träldom: hon bor bland hednafolken, men hon finner ingen vila: alla hennes förföljare hann upp henne mellan trångmålen. *

Klag 1:4 Sions vägar sörjer, ty ingen kommer till de högtidliga festerna: alla hennes portar är öde: hennes präster suckar, hennes jungfrur är bedrövade, och hon är i bitterhet.

Klag 1:5 Hennes motståndare är de främsta, hennes fiender har framgång; ty HERREN har låtit henne lida för hennes många överträdelser: hennes barn har gått i fångenskap inför fienden.

Klag 1:6 Och från Sions dotter har all hennes skönhet försvunnit: hennes prinsar har blivit som hjortar som inte finner bete, och de går utan styrka inför sina förföljare. *

Klag 1:7 Jerusalem mindes i sina lidandens och eländens dagar alla sina ljuvliga ting som hon hade i forna dagar, när hennes folk föll i fiendens hand, och ingen hjälpte henne: motståndarna såg henne, och hånade hennes sabbater.

Klag 1:8 Jerusalem har syndat svårt; därför är hon borttagen: alla som hedrade henne föraktar henne, eftersom de har sett hennes nakenhet: ja, hon suckar, och vänder sig bort.

Klag 1:9 Hennes smutsighet sitter i hennes klädnader; hon tänker inte på sitt slut; därför har hon fallit på ett underbart sätt: hon hade ingen tröstare. O HERRE, se mitt lidande: ty fienden har upphöjt sig själv.

Klag 1:10 Motståndaren har utbrett sin hand över alla hennes goda ting: ty hon har sett hedningarna gå in i hennes helgedom, dem som du befallt inte skulle få komma in i din församling

Klag 1:11 Allt hennes folk suckar, de söker efter bröd; de har givit deras behagliga ting som kött för att lindra själen: se, O HERRE, och betänk; ty jag har blivit avskyvärd.

Klag 1:12 ¶ Är det ingenting för er, alla ni som går förbi? se, och betänk om det finns någon sorg lik min sorg, som har drabbat mig, som HERREN har låtit komma över mig på hans vredes dag.

Klag 1:13 Från ovan har han sänt eld in i mina ben, och den har överväldigat dem: han har spänt ett nät för mina fötter, han har vänt mig tillbaka: han har gjort mig öde och svag hela dagen.

Klag 1:14 Mitt överträdelsers ok är bundet av hans hand: de är hopflätade, och vilar på min hals: han har låtit min styrka falla, Herren har överlämnat mig i deras händer, från vilka jag inte kan resa mig upp.

Klag 1:15 Herren har trampat ner alla mina mäktiga män mitt ibland mig: han har kallat samman en församling mot mig för att krossa mina unga män: Herren har trampat jungfrun, dottern av Juda, som i en vinpress. *

Klag 1:16 För dessa ting gråter jag; mitt öga, ja, mitt öga flödar av tårar, eftersom tröstaren som skulle lindra min själ är långt borta från mig: mina barn är ödelagda, eftersom fienden har segrat.

Klag 1:17 Sion sträcker ut sina händer, men det finns ingen som tröstar henne. HERREN har befallt angående Jakob att hans fiender ska omringa honom. Jerusalem är såsom en menstruerande kvinna bland dem. *

Klag 1:18 ¶ HERREN är rättfärdig; ty jag har varit upprorisk mot hans befallning: hör, jag ber er, alla folk, och se min sorg: mina jungfrur och mina unga män har gått i fångenskap.

Klag 1:19 Jag kallade på mina älskare, men de bedrog mig: mina präster och mina äldste gav upp anden i staden, medan de sökte efter kött för att lindra deras själar.

Klag 1:20 Se, O HERRE, för jag är i nöd: mina inälvor är i oro; mitt hjärta vrider sig inom mig; ty jag har smärtsamt gjort uppror: utanför berövar svärdet, och hemma är det som död.

Klag 1:21 De har hört att jag suckar: det finns ingen som tröstar mig: alla mina fiender har hört om mitt lidande; de gläds över att du har gjort det. du kommer att föra fram den dag som du har utlovat, och de ska bli som jag.

Klag 1:22 Låt all deras ondska komma inför dig; och gör mot dem, som du har gjort mot mig för alla mina överträdelser: ty mina suckar är många, och mitt hjärta är svagt.

SVENSKA KJV BIBELN

KLAGOVISORNA, KAPITEL 2

1 Jeremia beklagar Jerusalems elände. 20 Han klagar över detta inför Gud.

Klag 2:1 HUR har Herren täckt dottern av Sion med ett moln i hans vrede, och kastat ned Israels skönhet från himmelen till jorden, och kom inte ihåg hans fotpall på dagen för hans vrede!

Klag 2:2 Herren har slukat alla Jakobs boningar, utan att visa medlidande: han har i sin vrede störtat Judas dotters fästningar, och störtat dem till marken; han har fördärvat riket och dess prinsar.

Klag 2:3 Han har i hans brinnande vrede huggit av hela Israels horn: han har dragit tillbaka sin högra hand inför fienden, och han har brunnit mot Jakob som en flammande eld, som förtär runt omkring. *

Klag 2:4 Han har spänt sin båge såsom en fiende: han stod med sin högra hand som en motståndare, och dödade allt som var ljuvt för ögat i tabernaklet av Sions dotter: han utgöt hans raseri såsom eld.

Klag 2:5 Herren var som en fiende: han har slukat Israel, han har slukat alla hennes palats: han har förstört hennes fästen, och ökat sorg och klagan i dottern av Juda.

Klag 2:6 Han har med våld tagit bort sitt tabernakel, som om det vore en trädgård: han har förstört sina församlingars platser: HERREN har låtit de högtidliga festdagarna och sabbaterna glömmas i Sion, och i hans vredes förbittring har han föraktat både kungen och prästen.

Klag 2:7 Herren har förkastat hans altare, han har avskytt hans helgedom. han har överlämnat hennes palats murar i fiendens hand; de har fört oljud i HERRENS hus, såsom på dagen av en högtidlig fest.

Klag 2:8 HERREN har beslutat att förstöra muren av dottern av Sion: han har sträckt ut ett mätsnöre, han har inte dragit tillbaka hans hand från förstörelse: därför lät han vallen och muren klaga; de försvagas tillsammans.

Klag 2:9 Hennes portar har sjunkit ner i marken; han har förstört och brutit hennes galler. hennes kung och hennes prinsar är bland Hedningarna: lagen finns inte längre; hennes profeter finner inte heller någon vision från HERREN.

Klag 2:10 Sions dotters äldste sitta på marken, och tiga: de har kastat upp stoft på sina huvuden; de har omgärdat sig med säckväv: Jerusalems jungfrur hänger ner sina huvuden mot marken. *

Klag 2:11 Mina ögon sviker av tårar, mina inälvor är i oro, min lever är utgjuten på jorden, för mitt folks dotters förstörelse; eftersom barnen och de späda svimmar på stadens gator.

Klag 2:12 De säga till sina mödrar, Var finns bröd och vin? medan de svimmade som sårade på stadens gator, när deras själ andades ut i sina mödrars famn.

Klag 2:13 Vad skall jag taga till vittne för dig? vad skall jag likna dig vid, O dotter av Jerusalem? vad skall jag jämföra dig med, att jag må trösta dig, O jungfruliga dotter av Sion? ty din förstörelse är stor som havet; vem kan hela dig?

Klag 2:14 Dina profeter har sett fåfänga och dåraktiga ting för dig; och de har inte avslöjat din missgärning, för att vända din fångenskap; utan har sett falska bördor och orsaker till fördrivning för dig.

Klag 2:15 Alla som går förbi slår ihop sina händer åt dig; de väsa och skaka sina huvuden åt Jerusalems dotter, och säga, Är detta den stad som män kallar Skönhetens perfektion, Hela jordens glädje? *

Klag 2:16 Alla dina fiender har öppnat deras mun mot dig: de väsa och gnissla med tänderna: de säga, Vi har slukat henne: det är verkligen den dag vi väntat på; vi har funnit den, och vi har sett den.

Klag 2:17 HERREN har gjort vad han hade föresatt sig; han har fullbordat sitt ord som han befallde i forna dagar: han har kastat ner, och inte haft förbarmande: och han har låtit din fiende glädjas över dig, han har upphöjt dina motståndares horn. *

Klag 2:18 Deras hjärta ropade till Herren, O mur av dottern av Sion, låt tårar rinna ned som en flod dag och natt: ge dig själv ingen vila; låt inte din ögonsten upphöra.

Klag 2:19 Stå upp, ropa ut i natten: i början av nattväkterna utgjut ditt hjärta såsom vatten inför Herrens ansikte: lyft upp dina händer mot honom för dina unga barns liv, som svimmar av hunger på varje gatas topp.

Klag 2:20 ¶ Se, O HERRE, och betänk vem du har gjort detta mot. Skall kvinnor äta deras egen frukt, och barn som bara är en handsbredd långa? skall prästen och profeten dödas i Herrens helgedom? *

Klag 2:21 De unga och de gamla ligger på marken på gatorna: mina jungfrur och mina unga män har fallit för svärdet; du har dödat dem på din vredes dag; du har dödat, och utan förskoning.

Klag 2:22 Du har som på en högtidlig dag kallat mina fasor runt omkring, så att ingen undkom eller blev kvar på HERRENS vredes dag: de som jag har lindat och fostrat har min fiende förtärt.

SVENSKA KJV BIBELN

KLAGOVISORNA, KAPITEL 3

1 De trogna beklagar sina olyckor. 22 Genom Guds barmhärtighet när de sitt hopp. 37 De erkänner Guds rättvisa. 55 De ber om befrielse, 64 och hämnd över sina fiender.

Klag 3:1 JAG ÄR den man som har sett bedrövelse genom käppen av hans vrede. *

Klag 3:2 Han har lett mig och fört mig in i mörker, men inte in i ljus.

Klag 3:3 Sannerligen är han vänd mot mig; han vänder sin hand mot mig hela dagen.

Klag 3:4 Mitt kött och min hud har han gjort gammal; han har brutit mina ben.

Klag 3:5 Han har byggt upp emot mig och omringat mig med bitterhet och möda.

Klag 3:6 Han har satt mig på mörka platser, som de som fordom dött. *

Klag 3:7 Han har omgärdat mig, så att jag inte kan komma ut, han har gjort min kedja tung.

Klag 3:8 Även när jag ropar och skriker, stänger han ute min bön.

Klag 3:9 Han har spärrat mina vägar med huggen sten, han har gjort mina stigar krokiga.

Klag 3:10 Han var för mig som en björn som ligger på lur, och såsom ett lejon på hemliga ställen.

Klag 3:11 Han har avvänt mina vägar, och slitit mig i stycken: han har gjort mig ödelagd.

Klag 3:12 Han har spänt sin båge, och gjort mig till ett mål för pilen.

Klag 3:13 Han har låtit pilarna av hans koger gå in i mina njurar. *

Klag 3:14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk; och deras sång hela dagen.

Klag 3:15 Han har fyllt mig med bitterhet, han har gjort mig berusad av malört. *

Klag 3:16 Han har också krossat mina tänder med grus, han har täckt mig med aska.

Klag 3:17 Och du har fört min själ långt bort från frid: jag har glömt vad välgång är.

Klag 3:18 Och jag sade, Min kraft och mitt hopp från HERREN är försvunnet:

Klag 3:19 Jag minns min bedrövelse och mitt elände, malörten och gallan.

Klag 3:20 Min själ har dem ännu i åminnelse, och är ödmjuk i mig.

Klag 3:21 Detta kommer jag ihåg, därför har jag hopp.

Klag 3:22 ¶ Det är av HERRENS barmhärtighet att vi inte förtäras, eftersom hans barmhärtighet inte upphör.

Klag 3:23 De är nya varje morgon; stor är din trofasthet.

Klag 3:24 HERREN är min del, säger min själ; därför ska jag hoppas på honom.

Klag 3:25 HERREN är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom.

Klag 3:26 Det är bra att man både hoppas och väntar på HERRENS räddning.

Klag 3:27 Det är bra för en man att han bär oket i hans ungdom.

Klag 3:28 Han sitter ensam och tiger, eftersom han har burit det på honom.

Klag 3:29 Han trycker sin mun i stoftet; kanske finns det ännu hopp.

Klag 3:30 Han vänder sin kind åt honom som slår honom: han är full av förebråelser.

Klag 3:31 Ty Herren förkastar inte för evigt:

Klag 3:32 Men även om han orsakar sorg, skall han ändå visa medlidande efter hans stora barmhärtighet.

Klag 3:33 Ty han plågar inte villigt eller bedrövar människobarnen.

Klag 3:34 Att under hans fötter krossa alla jordens fångar,

Klag 3:35 Att vända bort en mans rätt inför den Högstes ansikte,

Klag 3:36 Att omstörta en man i hans sak, godkänner inte Herren.

Klag 3:37 ¶ Vem är han som säger, och det sker, när Herren inte befallde det?

Klag 3:38 Utgår inte både olycka och gott från den Högstes mun? *

Klag 3:39 Varför klagar en levande människa, en man över straffet för hans synder?

Klag 3:40 Låt oss rannsaka och pröva våra vägar, och vända åter till HERREN.

Klag 3:41 Låt oss lyfta upp vårt hjärta med våra händer till Gud i himmelen.

Klag 3:42 Vi har begått överträdelser och gjort uppror: du har inte förlåtit oss.

Klag 3:43 Du har täckt dig med vrede, och förföljt oss: du har dräpt, du har inte haft förbarmande.

Klag 3:44 Du har täckt dig med ett moln, så att vår bön inte skulle tränga igenom.

Klag 3:45 Du har gjort oss till avskräde och avfall mitt bland folken.

Klag 3:46 Alla våra fiender har öppnat deras munnar mot oss.

Klag 3:47 Fruktan och en snara är kommen över oss, ödeläggelse och förödelse.

Klag 3:48 Mitt öga rinner ner med floder av vatten för förintelsen av dottern av mitt folk.

Klag 3:49 Mitt öga sipprar ner, och upphör inte, utan något uppehåll,

Klag 3:50 Tills Herren ser ner, och skådar från himmelen.

Klag 3:51 Mitt öga påverkar mitt hjärta på grund av alla döttrar av min stad.

Klag 3:52 Mina fiender jagade mig hårt, såsom en fågel, utan orsak.

Klag 3:53 De har avskurit mitt liv i fängelsehålan, och kastat en sten över mig.

Klag 3:54 Vatten flödade över mitt huvud; då sade jag: Jag är avskuren.

Klag 3:55 ¶ Jag åkallade ditt namn, O HERRE, från den djupa fängelsehålan.

Klag 3:56 Du har hört min röst; dölj inte ditt öra för min andhämtning, för mitt rop.

Klag 3:57 Du drog dig nära på den dag som jag åkallade dig: du sade, Frukta inte.

Klag 3:58 O Herre, du har pläderat för min själs sak; du har återlöst mitt liv.

Klag 3:59 O HERRE, du har sett mitt förtryck; döm du min sak.

Klag 3:60 Du har sett all deras hämnd och alla deras planer mot mig.

Klag 3:61 Du har hört deras förebråelser, O HERRE, och alla deras planer mot mig;

Klag 3:62 Läpparna av dem som reste sig mot mig, och deras planer mot mig hela dagen.

Klag 3:63 Se deras sätt att sitta, och att resa sig; jag är deras nidvisa.

Klag 3:64 ¶ Ge dem en vedergällning, O HERRE, enligt deras händers verk.

Klag 3:65 Ge dem sorg av hjärtat, din förbannelse till dem.

Klag 3:66 Förfölj och förgör dem i vrede från under himlarna av HERREN.

SVENSKA KJV BIBELN

KLAGOVISORNA, KAPITEL 4

1 Sion beklagar sitt sorgliga tillstånd. 13 Hon bekänner sina synder. 21 Edom hotas. 22 Sion tröstas.

Klag 4:1 HUR har guldet blivit matt! hur har det finaste guldet förändrats! helgedomens stenar är utströdda på varje gatas topp.

Klag 4:2 Sions dyrbara söner, jämförbara med fint guld, hur har de blivit värderade som lerkärl, verk av krukmakarens händer!

Klag 4:3 Till och med havsvidundren drar fram brösten, de ger di åt sina ungar: mitt folks dotter har blivit grym, såsom strutsar i vildmarken. *

Klag 4:4 Den diande barnets tunga fastnar vid gommen av törst: de unga barnen ber om bröd, men ingen bryter det åt dem.

Klag 4:5 De som levde i överflöd är övergivna på gatorna: de som fostrades i purpur omfamnar dynghögar.

Klag 4:6 Straffet för mitt folks dotters missgärning är större än straffet för Sodoms synd, som ödelades på ett ögonblick, utan att någon hand rörde vid henne.

Klag 4:7 Hennes Nasirer var renare än snö, vitare än mjölk; deras kropp var rödare än rubiner, deras lyster var såsom safirens: *

Klag 4:8 Deras ansikten är svartare än kol; de är inte igenkända på gatorna: deras hud sitter fast vid benen; den är förtvinad, den har blivit såsom en pinne. *

Klag 4:9 De som dödas med svärdet är bättre än de som dödas av hunger: ty dessa tynar bort, genomborrade av brist på fältets frukter. *

Klag 4:10 De barmhärtiga kvinnornas händer har kokat sina egna barn; de blev deras föda under förstörelsen av mitt folk. *

Klag 4:11 HERREN har fullbordat hans vrede; han har utgjutit sin glödande vrede, och tänt en eld i Sion, och den har förtärt dess grundvalar.

Klag 4:12 Jordens kungar, och alla världens invånare, skulle inte ha trott att fienden och motståndaren skulle ha gått in genom Jerusalems portar.

Klag 4:13 ¶ På grund av hennes profeters synder, och hennes prästers missgärningar, som har utgjutit de rättfärdigas blod mitt i henne,

Klag 4:14 De har vandrat som blinda män på gatorna, de har fläckat sig med blod, så att ingen man kunde röra vid deras kläder. *

Klag 4:15 De ropade till dem, Gå ni bort, de är orena; gå bort, gå bort, rör inte: när de flydde och vandrade omkring, sade de bland hedningarna, De skall icke mer vistas där. *

Klag 4:16 HERRENS vrede har skilt dem åt; han skall icke längre betrakta dem med nåd: de visade ingen respekt för prästerna, de gynnade icke de äldste.

Klag 4:17 Vad oss beträffar, har våra ögon ännu tröttnat av att förgäves vänta på hjälp: i vår vaksamhet har vi väntat på en nation som inte kunde rädda oss.

Klag 4:18 De jagar våra steg, så att vi inte kan gå på våra gator: vårt slut är nära, våra dagar är fullbordade; ty vårt slut är kommen.

Klag 4:19 Våra förföljare är snabbare än himmelens örnar: de jagade oss på bergen, de låg på lur efter oss i vildmarken.

Klag 4:20 Andedräkten i våra näsborrar, HERRENS smorde, blev fångad i deras gropar, han som vi sade, Under hans skugga skall vi leva bland hedningarna.

Klag 4:21 ¶ Gläd dig och var glad, du dotter av Edom, som bor i landet av Us; bägaren skall också gå vidare till dig: du skall bli drucken, och göra dig själv naken. *

Klag 4:22 ¶ Straffet för din missgärning är fullbordat, O dotter av Sion; han skall inte längre föra dig bort i fångenskap: han skall straffa din missgärning, O dotter av Edom; han skall avslöja dina synder.

SVENSKA KJV BIBELN

KLAGOVISORNA, KAPITEL 5

En hjärtskärande klagan från Sion, i bön till Gud.

Klag 5:1 KOM IHÅG, O HERRE, vad som har drabbat oss: betrakta, och se vår förebråelse.

Klag 5:2 Vårt arv har överlämnats till främlingar, våra hus till utlänningar.

Klag 5:3 Vi är föräldralösa och faderlösa, våra mödrar är som änkor.

Klag 5:4 Vi har druckit vårt vatten för pengar; vårt trä har sålts till oss.

Klag 5:5 Våra nackar är under förföljelse: vi arbetar, men får ingen vila.

Klag 5:6 Vi har räckt ut handen till Egyptierna, och till Assyrierna, för att bli tillfredsställda med bröd.

Klag 5:7 Våra fäder har syndat, och är inte längre; och vi bär deras missgärningar.

Klag 5:8 Tjänare har härskat över oss: det finns ingen som kan befria oss ur deras hand.

Klag 5:9 Vi skaffade vårt bröd med fara för våra liv på grund av svärdet av vildmarken.

Klag 5:10 Vår hud var svart som en ugn på grund av den fruktansvärda hungersnöden.

Klag 5:11 De skändade kvinnorna i Sion, och jungfrurna i städerna av Juda.

Klag 5:12 Prinsarna hängdes upp med sina händer: de äldstes ansikten visades ingen respekt. *

Klag 5:13 De tog de unga männen för att mala, och barnen föll under träet. *

Klag 5:14 De äldste har upphört att sitta i porten, de unga männen har slutat med deras musik.

Klag 5:15 Vår hjärtas glädje har upphört; vår dans har förvandlats till sorg.

Klag 5:16 Kronan är fallen från vårt huvud: ve oss, för att vi har syndat!

Klag 5:17 För detta är vårt hjärta svagt; för dessa ting är våra ögon matta.

Klag 5:18 På grund av Sions berg, som är öde, går rävarna där. *

Klag 5:19 Du, O HERRE, förblir för evigt; din tron från generation till generation.

Klag 5:20 Varför glömmer du oss för alltid och överger oss så länge?

Klag 5:21 Vänd oss till dig, O HERRE, så skall vi bli vända; förnya våra dagar såsom fordom.

Klag 5:22 Men du har fullständigt avvisat oss; du är mycket vred på oss.