SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 1

1 Judas och Simeons gärningar. 4 Adoni-Besek får rättmätig vedergällning. 8 Jerusalem intaget. 10 Hebron intaget. 11 Otniel får Aksa till hustru för intagandet av Debir. 16 Kéniterna bor i Juda. 17 Horma, Gaza, Askelon och Ekron intagna. 21 Benjamins gärningar. 22 Om Josefs hus, som intar Betel. 30 Om Sebulon. 31 Om Asher. 33 Om Naftali. 34 Om Dan.

Dom 1:1 OCH det skedde efter Josuas död, att Israels barn frågade HERREN, och sade, Vem av oss skall först dra upp mot Kananéerna, för att strida mot dem?

Dom 1:2 Och HERREN sade, Juda skall dra upp: se, jag har givit landet i hans hand.

Dom 1:3 Och Juda sade till Simeon, sin broder, Drag upp med mig i mitt landområde, så att vi må strida mot Kananéerna; och jag skall likaledes gå med dig i ditt landområde. Så Simeon gick med honom.

Dom 1:4 Och Juda drog upp, och HERREN gav Kananéerna och Perisséerna i deras hand: och de slog av dem i Besek tio tusen män.

Dom 1:5 Och de fann Adoni-Besek i Besek: och de stred mot honom, och slog Kananéerna och Perisséerna.

Dom 1:6 Men Adoni-Besek flydde; och de jagade efter honom, och fattade honom, och högg av honom hans tummar och hans stortår.

Dom 1:7 Och Adoni-Besek sade, Sjuttio kungar, som hade fått sina tummar och sina stortår avhuggna, samlade sin föda under mitt bord: såsom jag har gjort, så har Gud vedergällt mig. Och de förde honom till Jerusalem, och där dog han.

Dom 1:8 Och Juda barn hade stridit mot Jerusalem, och intagit det, och slagit det med svärdets egg, och tänt staden i brand.

Dom 1:9 ¶ Och därefter drog Juda barn ned för att strida mot Kananéerna, som bodde i bergsbygden, och i sydlandet, och i låglandet.

Dom 1:10 Och Juda drog mot Kananéerna som bodde i Hebron: (Hebrons namn var förut Kirjat-Arba:) och de slog Seshaj, och Ahiman, och Talmaj.

Dom 1:11 Och därifrån drog han mot Debirs invånare: och Debirs namn var förut Kirjat-Sefer:

Dom 1:12 Och Kaleb sade, Han som slår Kirjat-Sefer, och intager det, honom skall jag giva Aksa min dotter till hustru.

Dom 1:13 Och Otniel sonen av Kenas, Kalebs yngre broder, intog det: och han gav honom Aksa sin dotter till hustru.

Dom 1:14 Och det skedde, när hon kom till honom, att hon eggade honom att begära ett åkerstycke av hennes fader: och hon steg av sin åsna; och Kaleb sade till henne, Vad vill du?

Dom 1:15 Och hon sade till honom, Giv mig en välsignelse: ty du har givit mig ett sydland; giv mig också vattenkällor. Och Kaleb gav henne de övre källorna och de nedre källorna.

Dom 1:16 ¶ Och Keniternas barn, Moses svärfaders barn, drog upp från palmstaden med Juda barn till Juda vildmark, som ligger söder om Arad; och de gick och bodde bland folket.

Dom 1:17 Och Juda gick med Simeon, sin broder, och de slog Kananéerna som bodde i Sefat, och förgjorde den helt. Och stadens namn kallades Horma.

Dom 1:18 Och Juda intog Gaza med dess ytterland, och Askelon med dess ytterland, och Ekron med dess ytterland. *

Dom 1:19 Och HERREN var med Juda; och han drev ut bergsbygdens invånare; men han kunde icke driva ut låglandets invånare, eftersom de hade vagnar av järn.

Dom 1:20 Och de gav Hebron åt Kaleb, såsom Mose hade sagt: och han drev därifrån ut Anaks tre söner.

Dom 1:21 Men Benjamins barn drev icke ut Jebuséerna som bodde i Jerusalem; utan Jebuséerna bor med Benjamins barn i Jerusalem intill denna dag.

Dom 1:22 ¶ Och Josefs hus, även de drog upp mot Bet-el: och HERREN var med dem.

Dom 1:23 Och Josefs hus sände spejare till Betel (Stadens namn var förut Luz.)

Dom 1:24 Och spejarna såg en man komma ut ur staden, och de sade till honom: Visa oss, vi ber dig, ingången till staden, så skall vi visa dig barmhärtighet.

Dom 1:25 Och när han visade dem ingången till staden, slog de staden med svärdets egg; men mannen och hela hans hus släppte de fria.

Dom 1:26 Och mannen gick till Hetiternas land, och byggde en stad, och kallade dess namn Luz: det är dess namn intill denna dag.

Dom 1:27 ¶ Men Manasse drev icke ut invånarna i Bet-Sean och dess städer, ej heller Taanak och dess städer, ej heller invånarna i Dor och dess städer, ej heller invånarna i Jibleam och dess städer, ej heller invånarna i Megiddo och dess städer: utan Kananéerna ville bo i detta land.

Dom 1:28 Och det skedde, när Israel blev starkt, att de lade Kananéerna under skatt, men de drev dem icke helt ut.

Dom 1:29 ¶ Och Efraim drev icke ut Kananéerna som bodde i Gezer; utan Kananéerna bodde i Gezer ibland dem.

Dom 1:30 ¶ Sebulon drev icke ut invånarna i Kitron, ej heller invånarna i Nahalol; utan Kananéerna bodde ibland dem, och blev skattskyldiga.

Dom 1:31 ¶ Asher drev icke ut invånarna i Akko, ej heller invånarna i Sidon, ej heller i Ahlab, ej heller i Aksib, ej heller i Helba, ej heller i Afik, ej heller i Rehob:

Dom 1:32 Utan Asheriterna bodde ibland Kananéerna, landets invånare: ty de drev dem icke ut.

Dom 1:33 ¶ Naftali drev icke ut invånarna i Bet-Semes, ej heller invånarna i Bet-Anat; utan han bodde ibland Kananéerna, landets invånare: dock blev invånarna i Bet-Semes och i Bet-Anat skattskyldiga åt dem.

Dom 1:34 Och Amoréerna trängde Dans barn upp i bergsbygden: ty de tillät dem icke att komma ned i låglandet:

Dom 1:35 Och Amoréerna ville bo kvar på berget Heres i Ajalon, och i Sjaalbim: men Josefs hus hand blev dem övermäktig, så att de blev skattskyldiga.

Dom 1:36 Och Amoréernas ytterland var från uppgången till Akrabbim, från klippan, och uppåt. *

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 2

1 En ängel tillrättavisar folket i Bokim. 6 Den nya generationens ondska efter Josua. 14 Guds vrede och medlidande mot dem. 20 Kanaanéerna lämnas kvar för att pröva Israel.

Dom 2:1 OCH en HERRENS ängel kom upp från Gilgal till Bokim, och sade, Jag förde er upp ur Egypten, och har fört er in i det land som jag svor åt era fäder; och jag sade, Jag skall aldrig bryta mitt förbund med er.

Dom 2:2 Och ni skall icke sluta något förbund med detta lands invånare; deras altaren skall ni riva ned: men ni har icke lytt min röst: varför har ni gjort detta?

Dom 2:3 Därför sade jag också, Jag skall icke driva dem ut för er; utan de skall vara såsom törnen i era sidor, och deras gudar skall vara en snara för er.

Dom 2:4 Och det skedde, när HERRENS ängel talade dessa ord till alla Israels barn, att folket höjde sin röst, och grät.

Dom 2:5 Och de kallade den platsens namn Bokim: och där offrade de åt HERREN.

Dom 2:6 ¶ Och när Josua hade låtit folket gå, gick Israels barn var och en till hans arvedel för att ta landet i besittning.

Dom 2:7 Och folket tjänade HERREN alla Josuas dagar, och alla de äldstes dagar som överlevde Josua, vilka hade sett alla HERRENS stora gärningar, som han hade gjort för Israel.

Dom 2:8 Och Josua, sonen av Nun, HERRENS tjänare, dog, varande hundratio år gammal.

Dom 2:9 Och de begravde honom inom gränsen för hans arvedel i Timnat-Heres, i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.

Dom 2:10 Och även hela den generationen blev samlad till sina fäder: och efter dem uppstod en annan generation, som icke kände HERREN, ej heller de gärningar som han hade gjort för Israel.

Dom 2:11 ¶ Och Israels barn gjorde det som var ont i HERRENS ögon och tjänade Baalim: *

Dom 2:12 Och de övergav HERREN, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde andra gudar, av de folks gudar som var runt omkring dem, och de böjde sig för dem, och retade HERREN till vrede.

Dom 2:13 Och de övergav HERREN, och tjänade Baal och Ashtaroth. *

Dom 2:14 ¶ Och HERRENS vrede upptändes mot Israel, och han gav dem i plundrares händer som plundrade dem, och han sålde dem i deras fienders händer runt omkring, så att de icke längre kunde stå inför sina fiender.

Dom 2:15 Varthelst de drog ut, var HERRENS hand emot dem till ont, såsom HERREN hade sagt, och såsom HERREN hade svurit dem: och de var i stor nöd.

Dom 2:16 ¶ Likväl uppreste HERREN domare, som befriade dem ur deras händer som plundrade dem.

Dom 2:17 Men de hörde icke ens på sina domare, utan de gick i otukt efter andra gudar, och böjde sig för dem: de vek hastigt av från den väg som deras fäder hade vandrat, i lydnad mot HERRENS bud; men de gjorde icke så.

Dom 2:18 Och när HERREN uppreste dem domare, då var HERREN med domaren, och befriade dem ur deras fienders hand alla domarens dagar: ty HERREN omvände sig på grund av deras jämmer till följd av dem som förtryckte dem och plågade dem. *

Dom 2:19 Men det skedde, när domaren var död, att de vände tillbaka, och fördärvade sig mer än sina fäder, genom att följa andra gudar för att tjäna dem, och böja sig för dem; de upphörde icke från sina gärningar, ej heller från sin hårdnackade väg.

Dom 2:20 ¶ Och HERRENS vrede upptändes mot Israel; och han sade, Eftersom detta folk har överträtt mitt förbund som jag befallde deras fäder, och icke har hört min röst;

Dom 2:21 Så skall jag hädanefter icke driva bort någon av nationerna från deras åsyn som Josua lämnade kvar när han dog:

Dom 2:22 För att genom dem pröva Israel, huruvida de skall hålla HERRENS väg och vandra på den, såsom deras fäder höll den, eller icke.

Dom 2:23 Därför lämnade HERREN dessa nationer kvar, utan att driva dem bort hastigt; och han gav dem icke i Josuas hand.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 3

1 De nationer som lämnades kvar för att pröva Israel. 6 Genom gemenskap med dem begår de avguderi. 8 Otniel befriar dem från Kushan-Rishataim. 12 Ehud från Eglon. 31 Shamgar från Filistéerna.

Dom 3:1 DESSA är de nationer som HERREN lämnade kvar, för att genom dem pröva Israel, nämligen alla de av Israel som icke hade känt alla Kanaans krig;

Dom 3:2 Allenast för att Israels barns generationer skulle få veta det, för att lära dem krig, åtminstone dem som förut icke hade känt något därav;

Dom 3:3 Nämligen, Filistéernas fem hövdingar, och alla Kananéerna, och Sidonierna, och Hiveerna som bodde på Libanons berg, från Baal-Hermons berg till ingången till Hamat.

Dom 3:4 Och genom dem skulle han pröva Israel, för att veta om de ville lyssna till HERRENS bud, som han hade befallt deras fäder genom Mose.

Dom 3:5 ¶ Och Israels barn bodde bland Kananéerna, Hetiterna, Amoréerna, Perisséerna, Hiveerna och Jebuséerna:

Dom 3:6 Och de tog deras döttrar till hustrur, och gav sina döttrar åt deras söner, och tjänade deras gudar.

Dom 3:7 Och Israels barn gjorde det som var ont i HERRENS ögon, och glömde HERREN sin Gud, och tjänade Baalim och lundarna. *

Dom 3:8 ¶ Därför upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han sålde dem i Kusjan-Rishataims hand Mesopotamiens kung: och Israels barn tjänade Kusjan-Rishataim åtta år.

Dom 3:9 Och när Israels barn ropade till HERREN, uppreste HERREN en befriare åt Israels barn, som befriade dem, nämligen Otniel sonen till Kenas, Kalebs yngre broder.

Dom 3:10 Och HERRENS Ande kom över honom, och han dömde Israel, och drog ut till strid: och HERREN gav Kusjan-Rishataim, Mesopotamiens kung, i hans hand; och hans hand blev honom övermäktig.

Dom 3:11 Och landet hade ro i fyrtio år. Och Otniel sonen till Kenas dog.

Dom 3:12 ¶ Och Israels barn gjorde åter det som var ont i HERRENS ögon: och HERREN stärkte Eglon Moabs kung mot Israel, eftersom de hade gjort det som var ont i HERRENS ögon.

Dom 3:13 Och han samlade till sig Ammons barn och Amalek, och drog ut och slog Israel, och tog palmstadens stad i besittning.

Dom 3:14 Så tjänade Israels barn Eglon Moabs kung i arton år.

Dom 3:15 Men när Israels barn ropade till HERREN, uppreste HERREN dem en befriare, Ehud, Geras son, en Benjaminit, en man vänsterhänt: och genom honom sände Israels barn en gåva till Eglon Moabs kung.

Dom 3:16 Och Ehud gjorde sig en dolk med två eggar, en aln lång; och band den under sina kläder på sin högra lår. *

Dom 3:17 Och han bar fram gåvan till Eglon, Moabs kung; och Eglon var en mycket fet man.

Dom 3:18 Och när han hade gjort slut på att bära fram gåvan, sände han bort folket som bar gåvan.

Dom 3:19 Men han själv vände tillbaka från stenbrotten vid Gilgal, och sade, Jag har ett hemligt ärende till dig, O kung: och denne sade, Tig. Och alla som stod hos honom gick ut från honom.

Dom 3:20 Och Ehud kom in till honom; medan han satt i sin sommarstuga, som han hade för sig själv; och Ehud sade: Jag har ett budskap från Gud till dig. Och han reste sig från sin stol. *

Dom 3:21 Då räckte Ehud ut sin vänstra hand, och tog dolken från sitt högra lår, och stötte den i hans buk:

Dom 3:22 Och även fästet gick in efter bladet; och fettet slöt sig kring bladet, så att han icke kunde dra dolken ur hans buk; och orenligheten kom ut. *

Dom 3:23 Därefter gick Ehud ut genom förhallen, och stängde sommarstugans dörrar bakom honom, och låste dem.

Dom 3:24 När han hade gått ut, kom hans tjänare; och när de såg att, se, dörrarna till sommarstugans var låsta, sade de, Han täcker förvisso sina fötter i sin sommarkammare.

Dom 3:25 Och de väntade tills de skämdes: men, se, han öppnade icke sommarstugans dörrar. Då tog de en nyckel, och öppnade dem: och, se, deras herre låg fallen död på jorden.

Domv 3:26 Men Ehud undkom medan de dröjde, och passerade förbi stenbrotten, och undkom till Seirat.

Dom 3:27 Och det skedde, när han hade kommit dit, att han blåste i en trumpet i Efraims bergsbygd, och Israels barn drog ned med honom från berget, och han gick framför dem.

Dom 3:28 Och han sade till dem, Följ efter mig: ty HERREN har givit era fiender Moabiterna i er hand. Och de drog ned efter honom, och intog Jordans vadställen mot Moab, och tillät ingen man att gå över.

Dom 3:29 Och de slog av Moab vid den tiden omkring tio tusen män, alla kraftiga, och alla stridsdugliga män, och ingen undkom.

Dom 3:30 Så blev Moab kuvad den dagen under Israels hand. Och landet hade ro i åttio år.

Dom 3:31 ¶ Och efter honom var Samgar sonen till Anat, som slog Filistéerna, sex hundra man med en oxpik: och även han befriade Israel.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 4

1 Debora och Barak befriar dem från Jabin och Sisera. 18 Jael dödar Sisera.

Dom 4:1 OCH Israels barn gjorde åter det som var ont i HERRENS ögon, efter att Ehud var död.

Dom 4:2 Och HERREN sålde dem i Jabins hand Kanaans kung, som regerade i Hasor; och hans härhövitsman var Sisera, som bodde i Haroset-Haggojim.

Dom 4:3 Och Israels barn ropade till HERREN: ty han hade nio hundra vagnar av järn; och i tjugo år förtryckte han Israels barn med stor hårdhet.

Dom 4:4 ¶ Och Debora, en profetissa, Lapidots hustru, dömde Israel vid den tiden.

Dom 4:5 Och hon satt under Deboras palm mellan Rama och Bet-el i Efraims bergsbygd: och Israels barn gick upp till henne för dom.

Dom 4:6 Och hon sände och kallade Barak sonen till Abinoam från Kedes-Naftali, och sade till honom, Har icke HERREN Israels Gud befallt, och sagt, Gå och drag mot berget Tabor, och tag med dig tio tusen man av Naftalis barn och av Sebulons barn?

Dom 4:7 Och jag skall dra till dig Sisera, Jabins härhövitsman, till floden Kison, med hans vagnar och hans mängd; och jag skall ge honom i din hand.

Dom 4:8 Och Barak sade till henne, Om du går med mig, så skall jag gå: men om du icke går med mig, så skall jag icke gå.

Dom 4:9 Och hon sade, Jag skall förvisso gå med dig: dock skall den väg du går icke bli till din ära; ty HERREN skall sälja Sisera i en kvinnas hand. Och Debora stod upp, och gick med Barak till Kedes.

Dom 4:10 ¶ Och Barak kallade Sebulon och Naftali till Kedes; och han drog upp med tio tusen man i sina spår: och Debora drog upp med honom.

Dom 4:11 Men Heber Keniten, som var av Hobabs Moses svärfaders barn, hade skilt sig från Keniterna, och slagit upp sitt tält vid Eken i Saanajim, som ligger vid Kedes.

Dom 4:12 Och de underrättade Sisera att Barak sonen till Abinoam hade dragit upp till berget Tabor.

Dom 4:13 Och Sisera samlade alla sina vagnar, nio hundra vagnar av järn, och allt folket som var med honom, från Haroset bland Hedningarna till floden Kison.

Dom 4:14 Och Debora sade till Barak, Stå upp; ty detta är den dag då HERREN har givit Sisera i din hand: har icke HERREN gått ut framför dig? Och Barak drog ned från berget Tabor, och tio tusen man efter honom.

Dom 4:15 Och HERREN förvirrade Sisera, och alla hans vagnar, och hela hans här, inför Barak med svärdets egg; så att Sisera steg ned från sin vagn, och flydde till fots.

Dom 4:16 Men Barak förföljde vagnarna, och hären, ända till Haroset bland Hedningarna: och hela Siseras här föll för svärdets egg; ingen man blev kvar.

Dom 4:17 Dock flydde Sisera till fots till Jaels tält, Heber Kenitens hustru: ty det rådde fred mellan Jabin Kanaans kung och huset av Keniten Heber.

Dom 4:18 ¶ Och Jael gick ut för att möta Sisera, och sade till honom, Vik in, min herre, vik in till mig; frukta icke. Och när han hade vikit in till henne i tältet, täckte hon honom med en mantel.

Dom 4:19 Och han sade till henne, Giv mig, jag ber dig, lite vatten att dricka; ty jag är törstig. Och hon öppnade en mjölkflaska, och gav honom att dricka, och täckte honom. *

Dom 4:20 Och han sade åter till henne, Stå vid tältets dörr, och det skall ske, när någon man kommer och frågar dig, och säger, Är här någon man? så skall du säga, Nej?

Dom 4:21 Då tog Jael Hebers hustru, en tältpinne, och tog en hammare i sin hand, och gick sakta till honom, och slog tältpinnen genom hans tinning, och fäste den i marken: ty han var i djup sömn och utmattad. Så dog han.

Dom 4:22 Och, se, medan Barak förföljde Sisera, gick Jael ut för att möta honom, och sade till honom, Kom, så skall jag visa dig den man du söker. Och när han kom in i hennes tält, se, då låg Sisera död, och tältpinnen satt i hans tinningar.

Dom 4:23 Så kuvade Gud på den dagen Jabin Kanaans kung inför Israels barn.

Dom 4:24 Och Israels barns hand gick fram, och blev allt starkare mot Jabin Kanaans kung, till dess de hade förgjort Jabin Kanaans kung.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 5

1 Deboras och Baraks sång.

Dom 5:1 DÅ sjöng Debora och Barak sonen till Abinoam på den dagen, och sade,

Dom 5:2 Lovsjung ni HERREN för Israels hämnd, när folket villigt offrade sig.

Dom 5:3 Hör, ni kungar; vänd ert öra, ni prinsar; jag, ja jag, vill sjunga för HERREN; jag vill lovsjunga HERREN Israels Gud.

Dom 5:4 HERRE, när du drog ut från Seir, när du marscherade ut från Edoms fält, då bävade jorden, och himlarna drypte, ja molnen drypte vatten.

Dom 5:5 Bergen smälte bort inför HERREN, ja Sinai inför HERREN Israels Gud.

Dom 5:6 I Samgars Anats sons dagar, i Jaels dagar, låg vägarna öde, och de som vandrade gick krokiga stigar.

Dom 5:7 Byarnas invånare upphörde, de upphörde i Israel, tills dess jag Debora stod upp, att jag stod upp som en moder i Israel.

Dom 5:8 De valde nya gudar; då var kriget vid portarna: sågs då någon sköld eller något spjut bland fyrtio tusen i Israel?

Dom 5:9 Mitt hjärta är med Israels styresmän, som villigt offrade sig bland folket. Prisa ni HERREN.

Dom 5:10 Tala, ni som rider på vita åsnor, ni som sitter till doms, och ni som vandrar på vägen.

Dom 5:11 De som befrias från bågskyttarnas larm vid vattenhämtningsplatserna, där skall man förtälja HERRENS rättfärdiga gärningar, hans rättfärdiga gärningar mot invånarna i hans byar i Israel: då skall HERRENS folk gå ned till portarna. *

Dom 5:12 Vakna, vakna, Debora: vakna, vakna, låt sång ljuda: stå upp, Barak, och för bort din fångenskap, du Abinoams son.

Dom 5:13 Då lät han den kvarlevande få herravälde över folkets ädla: HERREN lät mig få herravälde över de mäktiga.

Dom 5:14 Ut från Efraim kom de som slog rot mot Amalek; efter dig, Benjamin, bland ditt folk; ur från Makir drog styresmän ned, och ut från Sebulon de som för skrivstaven.

Dom 5:15 Och Isaskars prinsar var med Debora; ja Isaskar, var med Barak, sänd till dalen till fots. Vid Rubens skaror var hjärtats rådslag stora.

Dom 5:16 Varför satt du kvar bland fållorna, för att höra hjordarnas bräkande? Vid Rubens skaror var hjärtats rannsakningar stora.

Dom 5:17 Gilead bodde kvar bortom Jordan: och Dan varför stannade han vid skeppen? Asser satt kvar vid havets strand, och bodde vid sina vikar.

Dom 5:18 Sebulon var ett folk som satte sitt liv i fara till döden även Naftali på fältets höjder.

Dom 5:19 Kungarna kom och stred, då stred Kanaans kungar i Taanak vid Megiddos vatten; de tog ingen vinning i pengar. *

Dom 5:20 De stred från himmelen; stjärnorna i sina banor stred mot Sisera. *

Dom 5:21 Kisons flod sköljde dem bort, den uråldriga floden, floden Kison. O min själ, du trampade ner styrka.

Dom 5:22 Då brakade hästarnas hovar av, genom de mäktigas frustande, deras våldsamma språng.

Dom 5:23 Förbanna ni Meros, sade HERRENS ängel, förbanna dess invånare bittert; ty de kom icke till HERRENS hjälp, till HERRENS hjälp mot de mäktiga.

Dom 5:24 Välsignad över kvinnor skall Jael Hebers Kenitens hustru vara, välsignad skall hon vara över kvinnor i tältet.

Dom 5:25 Han bad om vatten, och hon gav honom mjölk; i en furstlig skål bar hon fram smör.

Dom 5:26 Hon räckte sin hand till tältpinnen, och sin högra hand till arbetarnas hammare; och med hammaren slog hon Sisera, krossade hans huvud, när hon genomborrade och slog sönder hans tinningar.

Dom 5:27 Vid hennes fötter sjönk han, han föll, han låg: vid hennes fötter sjönk han, han föll: där han sjönk, där föll han ner död. *

Dom 5:28 Siseras moder såg ut genom fönstret, och ropade genom gallret, Varför dröjer hans vagn så länge? varför dröjer hans vagnars hjul?

Dom 5:29 Hennes visa damer svarade henne, ja, hon gav själv svar åt sig själv,

Dom 5:30 Har de inte hunnit fram? har de inte delat bytet; en flicka eller två åt varje man; åt Sisera byte i brokiga färger, byte i brokiga färger, broderat, broderat i brokiga färger på båda sidor, lämpat för halsarna på dem som tar bytet? *

Dom 5:31 Så må alla dina fiender förgås, O HERRE: men låt dem som älskar honom vara såsom solen när den går fram i sin kraft. Och landet hade ro i fyrtio år.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 6

1 Israels barn blir för sin synd förtryckta av Midjan. 8 En profet tillrättavisar dem. 11 En ängel sänder Gideon till deras befrielse. 17 Gideons offergåva förtärs av eld. 24 Gideon river ner Baals altare och frambär ett offer på altaret Jehova-shalom. 28 Joas försvarar sin son och kallar honom Jerubbaal. 33 Gideons här. 36 Gideons tecken.

Dom 6:1 OCH Israels barn gjorde det som var ont i HERRENS ögon: och HERREN gav dem i Midians hand i sju år.

Dom 6:2 Och Midians hand blev stark över Israel: och för Midjaniternas skull gjorde Israels barn sig hålor i bergen och grottor och fästen.

Dom 6:3 Och så skedde det, när Israel hade sått, att Midjaniterna drog upp, och Amalekiterna, och österns barn; ja de drog upp mot dem;

Dom 6:4 Och de slog läger mot dem, och fördärvade landets avkastning ända tills man kom till Gaza, och de lämnade ingen livsuppehälle kvar åt Israel, varken får, eller oxe, eller åsna.

Dom 6:5 Ty de drog upp med sin boskap och sina tält, och de kom såsom gräshoppor i mängd; ty både de och deras kameler var utan tal: och de trängde in i landet för att fördärva det.

Dom 6:6 Och Israel blev mycket utarmat för Midjaniternas skull; och Israels barn ropade till HERREN.

Dom 6:7 ¶ Och det skedde, när Israels barn ropade till HERREN för Midjaniternas skull,

Dom 6:8 Att HERREN sände en profet till Israels barn, som sade till dem, Så säger HERREN Israels Gud, Jag förde er upp ur Egypten, och förde er ut ur träldomshuset;

Dom 6:9 Och jag befriade er ur Egyptiernas hand och ur alla deras hand som förtryckte er, och jag drev dem bort från er åsyn och gav er deras land;

Dom 6:10 Och jag sade till er, Jag är HERREN er Gud; frukta icke Amoréernas gudar, i vilkas land ni bor: men ni har icke lytt min röst.

Dom 6:11 ¶ Och HERRENS ängel kom och satte sig under eken i Ofra, som tillhörde Joas Abi-ezriten: och hans son Gideon tröskade vete i vinpressen, för att gömma det för Midjaniterna.

Dom 6:12 Och HERRENS ängel visade sig för honom, och sade till honom, HERREN är med dig, du tappre stridsman.

Dom 6:13 Och Gideon sade till honom, Ack, min Herre, om HERREN är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? och var är alla hans under som våra fäder berättade för oss om, och sade, Förde icke HERREN oss upp ur Egypten? men nu har HERREN övergivit oss, och givit oss i Midjaniternas hand.

Dom 6:14 Och HERREN såg på honom, och sade, Gå i denna din kraft, och du skall rädda Israel ur Midjaniternas hand: har jag icke sänt dig?

Dom 6:15 Och han sade till honom, Ack min Herre, varmed skall jag rädda Israel? se, min familj är den ringaste i Manasse, och jag är den minste i min faders hus.

Dom 6:16 Och HERREN sade till honom, Förvisso skall jag vara med dig, och du skall slå Midjaniterna såsom en enda man.

Dom 6:17 Och han sade till honom, Om jag nu har funnit nåd i dina ögon, visa mig då ett tecken på att det är du som talar med mig.

Dom 6:18 Gå icke härifrån, jag ber dig, förrän jag kommer till dig, och för fram min gåva, och sätter den inför dig. Och han sade, Jag skall dröja tills du kommer tillbaka.

Dom 6:19 ¶ Och Gideon gick in, och gjorde i ordning en killing, och osyrade kakor av en efa mjöl: köttet lade han i en korg, och buljongen lade han i en gryta, och han bar ut det till honom under eken, och bar fram det. *

Dom 6:20 Och Guds ängel sade till honom, Tag köttet och de osyrade kakorna, och lägg dem på denna klippa, och gjut ut buljongen. Och han gjorde så.

Dom 6:21 ¶ Då räckte HERRENS ängel ut änden av staven som var i hans hand, och rörde vid köttet och de osyrade kakorna; och eld steg upp ur klippan, och förtärde köttet och de osyrade kakorna. Och HERRENS ängel försvann ur hans åsyn.

Dom 6:22 Och när Gideon insåg att han var en HERRENS ängel, sade Gideon, Ack, O Herre GUD! ty jag har sett en HERRENS ängel ansikte mot ansikte.

Dom 6:23 Och HERREN sade till honom, Frid vare med dig; frukta icke: du skall icke dö.

Dom 6:24 Då byggde Gideon där ett altare åt HERREN, och kallade det Jehova-shalom: det är ännu i dag i Ofra Abi-ezriternas stad. *

Dom 6:25 ¶ Och det skedde samma natt, att HERREN sade till honom, Tag din faders unga tjur, ja den andra tjuren av sju års ålder , och riv ned Baals altare som din fader har, och hugg ned lunden som är vid det:

Dom 6:26 Och bygg ett altare åt HERREN din Gud på toppen av denna klippa, på den ordnade platsen, och tag den andra tjuren, och offra ett brännoffer med veden från lunden som du skall hugga ned.

Dom 6:27 Då tog Gideon tio män av sina tjänare, och gjorde såsom HERREN hade sagt till honom: och det skedde, eftersom han fruktade sin faders hus, och stadens män, att han icke kunde göra det om dagen, att han gjorde det om natten.

Dom 6:28 ¶ Och när stadens män steg upp tidigt om morgonen, se, då var Baals altare nedrivet, och lunden som var vid det var nedhuggen, och den andra tjuren var offrad på det altare som var byggt.

Dom 6:29 Och de sade till varandra, Vem har gjort detta? Och när de efterforskat och frågat, sade de, Gideon Joas son har gjort detta.

Dom 6:30 Då sade stadens män till Joas, För ut din son, så att han må dö: ty han har rivit ned Baals altare, och huggit ned lunden som var vid det.

Dom 6:31 Men Joas sade till alla som stod emot honom, Skall ni föra Baals talan? skall ni rädda honom? han som vill föra talan för honom, han skall dödas medan det ännu är morgon. om han är en gud, må han föra sin egen talan, eftersom någon har rivit ned hans altare.

Dom 6:32 Därför kallade man honom den dagen Jerubbaal, och sade, Må Baal föra talan mot honom, eftersom han har rivit ned hans altare.

Dom 6:33 ¶ Och alla Midjaniterna och Amalekiterna och österns barn samlade sig, och drog över, och slog läger i Jisreels dal.

Dom 6:34 Men HERRENS Ande kom över Gideon, och han blåste i en trumpet; och Abi-Eser blev samlad efter honom.

Dom 6:35 Och han sände budbärare genom hela Manasse; som också blev samlad efter honom: och han sände budbärare till Asser, och till Sebulon, och till Naftali; och de drog upp för att möta dem.

Dom 6:36 ¶ Och Gideon sade till Gud, Om du vill rädda Israel genom min hand, såsom du har sagt,

Dom 6:37 Se, då skall jag lägga en ullfäll på tröskplatsen; och om daggen är på fällen allena, och det är torrt på hela marken runt omkring, då skall jag veta att du vill rädda Israel genom min hand, såsom du har sagt.

Dom 6:38 Och det blev så: ty han steg upp tidigt nästa morgon, och pressade ihop fällen, och vred ur daggen ur fällen, en skål full av vatten.

Dom 6:39 Och Gideon sade till Gud, Låt icke din vrede upptändas mot mig, och låt mig tala endast denna gång: låt mig pröva, jag ber dig, endast denna gång med fällen; låt det nu vara torrt endast på fällen, och på hela marken runt omkring låt det vara dagg.

Dom 6:40 Och Gud gjorde så den natten; ty det var torrt på fällen allena, och på hela marken runt omkring var det dagg.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 7

1 Gideons här på två och trettio tusen reduceras till tre hundra. 9 Han blir uppmuntrad genom drömmen och uttydningen av kornbrödet. 16 Hans krigslist med trumpeter och lampor i krukor. 24 Efraimiterna tar Oreb och Zeeb.

Dom 7:1 DÅ stod Jerubbaal, det vill säga Gideon, och allt folket som var med honom, tidigt upp, och slog läger vid Harods källa: och Midjaniternas läger låg norr om dem, vid Morehs kulle, i dalen.

Dom 7:2 Och HERREN sade till Gideon, Folket som är med dig är för talrikt för att jag skall ge Midjaniterna i deras hand, för att Israel icke skall berömma sig mot mig, och säga, Min egen hand har räddat mig.

Dom 7:3 Gå nu därför, och förkunna i folkets öron, och säg, Var och en som är rädd och fruktar, låt honom vända om och tidigt lämna berget Gilead. Och av folket vände sig tvåtusentvå tusen om; och tiotusen blev kvar.

Dom 7:4 Och HERREN sade till Gideon, Folket är ännu för talrikt; för dem ned till vattnet, och där skall jag pröva dem för dig: och det skall ske, att den om vilken jag säger till dig, Denne skall gå med dig, han skall gå med dig; och var och en om vilken jag säger till dig, Denne skall icke gå med dig, han skall icke gå.

Dom 7:5 Så förde han folket ned till vattnet: och HERREN sade till Gideon, Var och en som lapar i sig vattnet med sin tunga, såsom en hund lapar, honom skall du ställa för sig; likaså var och en som böjer sig ned på knä för att dricka.

Dom 7:6 Och antalet av dem som lapade, och förde handen till munnen, var tre hundra man: men allt det övriga folket böjde sig ned på knä för att dricka vatten.

Dom 7:7 Och HERREN sade till Gideon, Genom de tre hundra män som lapade skall jag befria er och ge Midjaniterna i din hand: men allt det övriga folket må gå var och en till sin plats.

Dom 7:8 Så tog folket proviant i sina händer, och sina trumpeter: och han sände bort allt det övriga Israel var och en till hans tält, men behöll de tre hundra männen: och Midjaniternas läger låg nedanför honom i dalen.

Dom 7:9 ¶ Och det skedde samma natt, att HERREN sade till honom, Stå upp, drag ned till lägret; ty jag har givit det i din hand.

Dom 7:10 Men om du fruktar att draga ned, så drag du ned till lägret med din tjänare Pura:

Dom 7:11 Och du skall höra vad de säger; och därefter skall dina händer stärkas så att du drar ned till lägret. Då drog han ned med sin tjänare Pura till utkanten av de beväpnade män som var i lägret.

Dom 7:12 Och Midjaniterna och Amalekiterna och alla österns barn låg utbredda i dalen såsom gräshoppor i mängd; och deras kameler var utan tal, såsom sanden vid havets strand i mängd.

Dom 7:13 Och när Gideon kom dit, se, då var där en man som berättade en dröm för sin kamrat, och sade, Se, jag drömde en dröm, och, se, en kornbrödskaka rullade in i Midjaniternas läger, och kom till ett tält, och slog det, så att det föll, och välte det, så att tältet låg platt.

Dom 7:14 Och hans kamrat svarade och sade, Detta är intet annat än svärdet av Gideon Joas son, en man av Israel: i hans hand har Gud givit Midian och hela lägret.

Dom 7:15 Och det skedde, när Gideon hörde drömmen berättas, och dess uttydning, att han tillbad, och han vände tillbaka till Israels läger, och sade; Stå upp; ty HERREN har givit Midjaniternas läger i er hand.

Dom 7:16 Och han delade de tre hundra männen i tre skaror, och gav varje man en trumpet i handen, och tomma krukor, och lampor inuti krukorna.

Dom 7:17 Och han sade till dem, Se på mig, och gör likaså: och, se, när jag kommer till utkanten av lägret, skall det ske, att såsom jag gör, så skall också ni göra.

Dom 7:18 När jag blåser i trumpeten, jag och alla som är med mig, då skall också ni blåsa i trumpeterna runt omkring hela lägret, och säga, HERRENS svärd, och Gideons.

Dom 7:19 ¶ Så kom Gideon, och de hundra män som var med honom, till utkanten av lägret i början av den mellersta nattvakten; just när man hade satt ut vakten: och de blåste i trumpeterna, och slog sönder krukorna som de hade i sina händer.

Dom 7:20 Och de tre skarorna blåste i trumpeterna, och slog sönder krukorna, och höll lamporna i sina vänstra händer, och trumpeterna i sina högra händer för att blåsa i: och de ropade, HERRENS svärd, och Gideons.

Dom 7:21 Och de stod var och en på sin plats runt omkring lägret: då sprang hela hären, och skrek, och flydde.

Dom 7:22 Och de tre hundra blåste i trumpeterna, och HERREN vände var mans svärd mot hans kamrat, i hela hären: och hären flydde till Bet-Sitta mot Serera, och ända till Abels gräns vid Mehola, vid Tabbat.

Dom 7:23 Och Israels män samlades från Naftali, och från Asser, och från hela Manasse, och förföljde Midjaniterna.

Dom 7:24 ¶ Och Gideon sände budbärare genom hela Efraims bergsbygd, och sade, Drag ned mot Midjaniterna, och tag vattnen framför dem ända till Bet-Bara och Jordan. Då samlades alla Efraims män, och tog vattnen ända till Bet-Bara och Jordan.

Dom 7:25 Och de tog två prinsar av Midjaniterna, Oreb och Zeeb; och de dödade Oreb vid Orebs klippa, och Zeeb dödade de vid Zeebs vinpress, och de förföljde Midian, och förde huvudena av Oreb och Zeeb till Gideon på andra sidan Jordan.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 8

1 Gideon stillar Efraimiternas vrede. 4 Suckot och Penuel vägrar att undsätta Gideons här. 10 Seba och Salmunna tas till fånga. 13 Suckot och Penuel förstörs. 17 Gideon hämnas sina bröders död på Seba och Salmunna. 22 Han vägrar herravälde. 24 Hans efod blir en orsak till avguderi. 28 Midjan blir kuvad. 29 Gideons barn och död. 33 Israels barns avguderi och otacksamhet.

Dom 8:1 OCH Efraims män sade till honom, Varför har du gjort oss så, att du icke kallade oss, när du gick ut för att strida mot Midjaniterna? Och de tvistade hårt med honom.

Dom 8:2 Och han sade till dem, Vad har jag nu gjort i jämförelse med er? Är icke Efraims efterskörd bättre än Abi-Esers vinskörd?

Dom 8:3 Gud har givit Midians prinsar, Oreb och Zeeb i era händer: och vad förmådde jag göra i jämförelse med er? Då stillades deras vrede mot honom, när han hade sagt detta.

Dom 8:4 ¶ Och Gideon kom till Jordan, och gick över, han, och de tre hundra män som var med honom, utmattade, men ännu förföljande.

Dom 8:5 Och han sade till Sukkots män, Giv, jag ber er, brödlimpor åt folket som följer mig; ty de är utmattade, och jag förföljer Seba och Salmunna, Midians kungar.

Dom 8:6 ¶ Och Sukkots prinsar sade, Är Sebas och Salmunnas händer nu i din hand, eftersom vi skall ge bröd åt din armé?

Dom 8:7 Och Gideon sade, Därför när HERREN har givit Seba och Salmunna i min hand, då skall jag riva ert kött med vildmarkens törnen och med tistlar.

Dom 8:8 ¶ Och därifrån drog han upp till Penuel, och talade till dem på samma sätt: och Penuels män svarade honom såsom Sukkots män hade svarat honom.

Dom 8:9 Och han sade också till Penuels män, och sade, När jag kommer tillbaka i frid, skall jag riva ned detta torn.

Dom 8:10 ¶ Seba och Salmunna var då i Karkor, och deras läger var med dem, omkring femton tusen man, alla som var kvar av alla österns barns läger: ty ett hundra tjugo tusen man som drog svärd hade fallit.

Dom 8:11 ¶ Och Gideon drog upp på vägen för dem som bodde i tält, öster om Nobah och Jogbeha, och slog lägret: ty lägret var oförberett.

Dom 8:12 Och Seba och Salmunna flydde, men han förföljde dem, och tog de två kungarna av Midian, Seba och Salmunna, och förskräckte hela lägret. *

Dom 8:13 ¶ Och Gideon sonen till Joas vände tillbaka från striden innan solen gick upp,

Dom 8:14 Och han grep en ung man av Sukkots män, och frågade honom: och han upptecknade för honom Sukkots prinsar, och dess äldste, nämligen sjuttiosju män.

Dom 8:15 Och han kom till Sukkots män, och sade, Se Seba och Salmunna, om vilka ni hånade mig, och sade, Är Sebas och Salmunnas händer nu i din hand, att vi skall ge bröd åt dina män som är utmattade?

Dom 8:16 Och han tog stadens äldste, och vildmarkens törnen och tistlar, och med dem tuktade han Sukkots män.

Dom 8:17 Och han rev ned Penuels torn, och dödade stadens män.

Dom 8:18 ¶ Och han sade till Seba och Salmunna, Hurdan var de män som ni dödade vid Tabor? Och de svarade, Såsom du är, så var de; var och en liknade en kungs barn.

Dom 8:19 Och han sade, De var mina bröder, ja min moders söner: så sant HERREN lever, om ni hade låtit dem leva, skulle jag icke döda er.

Dom 8:20 Och han sade till Jeter sin förstfödde, Stå upp, och döda dem. Men den unge drog icke sitt svärd: ty han fruktade, eftersom han ännu var ung.

Dom 8:21 Då sade Seba och Salmunna, Stå du upp, och fall över oss: ty såsom mannen är, så är hans styrka. Och Gideon stod upp, och dödade Seba och Salmunna, och tog prydnaderna som var på deras kamelers halsar. *

Dom 8:22 ¶ Då sade Israels män till Gideon, Råd du över oss, både du, och din son, och din sons son: ty du har befriat oss ur Midians hand.

Dom 8:23 Och Gideon sade till dem, Jag skall icke råda över er, ej heller skall min son råda över er: HERREN skall råda över er.

Dom 8:24 ¶ Och Gideon sade till dem, Jag vill begära en sak av er, att ni ger mig var man örhängena från sitt byte. (Ty de hade örhängen av guld, eftersom de var Ismaeliter.) *

Dom 8:25 Och de svarade, Vi skall villigt ge dem. Och de bredde ut en mantel, och kastade däri var man örhängena från sitt byte.

Dom 8:26 Och vikten av de gyllene örhängen som han begärde var ett tusen sju hundra siklar guld, förutom smycken och halsband och purpurkläder som var på Midians kungar, och förutom kedjorna som var kring deras kamelers halsar. *

Dom 8:27 Och Gideon gjorde därav en efod, och satte den i sin stad, ja i Ofra; och hela Israel gick dit och bedrev otukt efter den: och detta blev en snara för Gideon, och hans hus. *

Dom 8:28 ¶ Så blev Midian kuvad inför Israels barn, och de lyfte inte mer sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio år under Gideons dagar.

Dom 8:29 ¶ Och Jerubbaal sonen till Joas gick och bodde i sitt eget hus.

Dom 8:30 Och Gideon hade sjuttio söner, som han hade avlat av sin kropp: ty han hade många hustrur. *

Dom 8:31 Och hans bihustru som var i Sikem, födde honom också en son, och han gav honom namnet Abimelek.

Dom 8:32 ¶ Och Gideon sonen till Joas dog i god ålderdom, och blev begravd i sin fader Joas grav, i Ofra, Abi-ezriternas stad.

Dom 8:33 Och det skedde, så snart Gideon var död, att Israels barn vände tillbaka, och bedrev otukt efter Baalim, och gjorde Baal-Berit till sin gud. *

Dom 8:34 Och Israels barn kom inte ihåg HERREN sin Gud, som hade befriat dem från alla deras fiender på alla sidor:

Dom 8:35 Och de visade ingen godhet mot Jerubbaals hus, det vill säga, Gideons, efter allt det goda som han hade visat mot Israel.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 9

1 Abimelek blir genom sammansvärjning med Sikemiterna och genom mordet på sina bröder gjord till kung. 7 Jotam tillrättavisar dem genom en liknelse och förutsäger deras undergång. 22 Gaal sammansvärjer sig med Sikemiterna mot honom. 30 Sebul avslöjar det. 34 Abimelek besegrar dem och sår staden med salt. 46 Han bränner fästet åt guden Berit. 50 I Tebes dödas han av ett stycke av en kvarnsten. 56 Jotams förbannelse uppfylls.

Dom 9:1 OCH Abimelek sonen till Jerubbaal gick till Sikem till sin moders bröder, och talade med dem, och med hela familjen i sin moders faders hus, och sade,

Dom 9:2 Tala, jag ber er, i öronen på alla Sikems män, vilket är bättre för er, att alla Jerubbaals söner, sjuttio personer, råder över er, eller att en råder över er? kom också ihåg att jag är ert ben och ert kött.

Dom 9:3 Och hans moders bröder talade om honom i öronen på alla Sikems män alla dessa ord: och deras hjärtan böjdes till att följa Abimelek; ty de sade, Han är vår broder.

Dom 9:4 Och de gav honom sjuttio silverstycken ur Baal-Berits hus, varmed Abimelek lejde fåfänga och lättsinniga män, som följde honom.

Dom 9:5 Och han gick till sin faders hus i Ofra, och slog ihjäl sina bröder, Jerubbaals söner, sjuttio personer, på en enda sten: dock blev Jotam Jerubbaals yngste son kvar, ty han gömde sig.

Dom 9:6 Och alla Sikems män samlades tillsammans, och hela Millos hus, och de gick, och gjorde Abimelek till kung, vid terebinten vid stoden som var i Sikem. *

Dom 9:7 ¶ Och när man berättade detta för Jotam, gick han och ställde sig på toppen av berget Gerisim, och höjde sin röst, och ropade, och sade till dem: Hör på mig, ni Sikems män, så att Gud må höra på er.

Dom 9:8 Träden gick en gång ut för att smörja en kung över sig; och de sade till olivträdet, Råd över oss.

Dom 9:9 Men olivträdet sade till dem, Skall jag lämna min fetma, med vilken man ärar Gud och människor, och gå bort för att sväva över träden?

Dom 9:10 Och träden sade till fikonträdet, Kom du, och råd över oss.

Dom 9:11 Men fikonträdet sade till dem, Skall jag överge min sötma, och min goda frukt, och gå bort för att sväva över träden?

Dom 9:12 Då sade träden till vinstocken, Kom du, och råd över oss.

Dom 9:13 Och vinstocken sade till dem, Skall jag lämna mitt vin, som gläder Gud och människor, och gå bort för att sväva över träden?

Dom 9:14 Då sade alla träden till törnbusken: Kom du, och råd över oss.

Dom 9:15 Och törnbuske sade till träden, Om ni i sanning smörjer mig till kung över er, kom då och ta er tillflykt i min skugga: men om inte, låt eld gå ut från törnbusken och förtära Libanons cedrar. *

Dom 9:16 Om ni nu, har handlat sant och uppriktigt, genom att göra Abimelek till kung, och om ni har handlat väl mot Jerubbaal och hans hus, och gjort mot honom efter hans händers förtjänst;

Dom 9:17 (Ty min fader kämpade för er, och vågade sitt liv, och befriade er ur Midians hand:

Dom 9:18 Men ni har rest er mot min faders hus denna dag, och dödat hans söner, sjuttio personer, på en sten, och gjort Abimelek, hans slavinnas son, till kung över Sikems män, eftersom han är er broder;)

Dom 9:19 Om ni alltså denna dag har handlat sant och uppriktigt mot Jerubbaal och mot hans hus, så gläd er då i Abimelek, och låt också honom glädjas i er:

Dom 9:20 Men om inte, låt eld gå ut från Abimelek, och förtära Sikems män och Millos hus; och låt eld gå ut från Sikems män, och från Millos hus, och förtära Abimelek.

Dom 9:21 Och Jotam sprang bort, och flydde, och gick till Beer, och bodde där, av fruktan för sin broder Abimelek.

Dom 9:22 ¶ När Abimelek hade regerat tre år över Israel,

Dom 9:23 Sände Gud en ond ande mellan Abimelek och Sikems män; och Sikems män handlade trolöst mot Abimelek:

Dom 9:24 För att den grymhet som var begången mot Jerubbaals sjuttio söner skulle komma tillbaka, och deras blod läggas på Abimelek deras broder som hade dödat dem; och på Sikems män, som hade hjälpt honom att döda hans bröder.

Dom 9:25 Och Sikems män lade bakhåll mot honom på bergstopparna, och rövade alla som gick fram på vägen där förbi dem: och detta blev berättat för Abimelek.

Dom 9:26 Och Gaal sonen till Ebed kom med sina bröder, och drog över till Sikem: och Sikems män satte sitt förtroende till honom.

Dom 9:27 Och de gick ut på fälten, och skördade sina vingårdar, och trampade druvorna, och gjorde fest, och gick in i sin guds hus, och åt och drack, och förbannade Abimelek.

Dom 9:28 Och Gaal sonen till Ebed sade, Vem är Abimelek, och vem är Sikem, att vi skall tjäna honom? är han inte sonen till Jerubbaal? och Sebul hans fogde? tjäna Hamors män Sikems fader: varför skulle vi tjäna honom?

Dom 9:29 Och skulle till Gud detta folk vara under min hand! då skulle jag avsätta Abimelek. Och han sade till Abimelek, Föröka din armé, och dra ut.

Dom 9:30 ¶ Och när Sebul stadens härskare hörde orden från Gaal sonen till Ebed, upptändes hans vrede.

Dom 9:31 Och han sände budbärare i hemlighet till Abimelek, och sade, Se, Gaal sonen till Ebed och hans bröder har kommit till Sikem; och, se, de befäster staden mot dig. *

Dom 9:32 Stå nu därför upp om natten, du och folket som är med dig, och lägg dig i bakhåll på fältet:

Dom 9:33 Och det skall ske, att på morgonen, så snart solen går upp, skall du stå upp tidigt, och angripa staden: och, se, när han och folket som är med honom går ut mot dig, då må du göra mot dem såsom tillfälle gives.

Dom 9:34 Och Abimelek stod upp, om natten, han och allt folket som var med honom, och de lade sig i bakhåll mot Sikem i fyra avdelningar.

Dom 9:35 Och Gaal sonen till Ebed gick ut, och stod i ingången till stadens port: och Abimelek stod upp, och folket som var med honom, från bakhållet.

Dom 9:36 När Gaal såg folket, sade han till Sebul, Se, där kommer folk ned från bergens toppar. Och Sebul sade till honom, Du ser bergens skugga som om de vore män.

Dom 9:37 Och Gaal talade igen och sade, Se där kommer folk ned från landets mitt, och en annan skara kommer längs vägen vid Meonenims terebint. *

Dom 9:38 Då sade Sebul till honom, Var är nu din mun, med vilken du sade, Vem är Abimelek, att vi skulle tjäna honom? är inte detta det folk som du har föraktat? gå nu ut, och strid mot dem.

Dom 9:39 Och Gaal gick ut i spetsen för Sikems män, och stred mot Abimelek.

Dom 9:40 Och Abimelek jagade honom, och han flydde för honom, och många föll slagna och sårade, ända till portens ingång.

Dom 9:41 Och Abimelek stannade i Aruma: och Sebul drev bort Gaal och hans bröder, så att de inte fick bo i Sikem.

Dom 9:42 Och det skedde nästa dag, att folket gick ut på fältet; och de berättade för Abimelek.

Dom 9:43 Och han tog folket, och delade dem i tre avdelningar, och lade sig i bakhåll på fältet, och han såg, och, se, folket gick ut ur staden; och han reste sig mot dem, och slog dem.

Dom 9:44 Och Abimelek och den avdelning som var med honom, stormade fram, och stod i ingången till stadens port: och de två andra avdelningarna föll över allt folk som var på fälten, och dödade dem.

Dom 9:45 Och Abimelek stred mot staden hela den dagen; och han tog staden, och dödade folket som var i den, och rev ned staden, och beströdde den med salt.

Dom 9:46 ¶ När alla männen i Sikems torn hörde detta, gick de in i fästet i gudens Berits hus. *

Dom 9:47 Och man underrättade Abimelek, att alla männen i Sikems torn hade samlats.

Dom 9:48 Och Abimelek gick upp på berget Salmon, han och allt folket som var med honom; och Abimelek tog en yxa i sin hand, och högg av en gren från träden, och tog den, och lade den på sin axel, och sade till folket som var med honom, Det ni har sett mig göra, skynda er, och gör såsom jag har gjort.

Dom 9:49 Och allt folket högg likaså var man sin gren, och följde Abimelek, och lade dem mot fästet, och satte fästet i brand över dem; så att alla männen i Sikems torn också dog, omkring tusen män och kvinnor.

Dom 9:50 ¶ Därefter gick Abimelek till Tebes, och belägrade Tebes, och tog den.

Dom 9:51 Men det fanns ett starkt torn inne i staden, och dit flydde alla män och kvinnor, och alla stadens invånare, och stängde den efter sig, och gick upp på tornets tak.

Dom 9:52 Och Abimelek kom fram till tornet, och stred mot det, och gick ända fram till tornets dörr för att bränna den med eld.

Dom 9:53 Då kastade en kvinna en bit av en kvarnsten över Abimeleks huvud, och krossade hans skalle.

Dom 9:54 Och han ropade hastigt till sin vapendragare, och sade till honom, Drag ditt svärd, och döda mig, så att man inte säger om mig, En kvinna dödade honom. Och hans vapendragare genomborrade honom, och han dog.

Dom 9:55 När Israels män såg att Abimelek var död, gick de var och en till sin plats.

Dom 9:56 ¶ Så vedergällde Gud Abimeleks ondska, som han hade gjort mot sin fader, genom att döda sina sjuttio bröder:

Dom 9:57 Och all den ondska som Sikems män hade gjort vedergällde Gud över deras huvuden: och över dem kom förbannelsen från Jotam sonen till Jerubbaal.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 10

1 Tola dömer Israel i Shamir. 3 Jair, vars trettio söner hade trettio städer. 6 Filistéerna och Ammoniterna förtrycker Israel. 10 I deras nöd sänder Gud dem till deras falska gudar. 15 Vid deras omvändelse förbarmar han sig över dem.

Dom 10:1 OCH efter Abimelek uppstod Tola sonen till Pua, Dodos son, en man av Isaskar; för att försvara Israel; och han bodde i Shamir i Efraims bergsbygd.

Dom 10:2 Och han dömde Israel i tjugotre år, och han dog och blev begravd i Shamir.

Dom 10:3 ¶ Och efter honom uppstod Jair, en Gileadit, och han dömde Israel i tjugotvå år.

Dom 10:4 Och han hade trettio söner som red på trettio åsnedjur, och de hade trettio städer, som än i dag kallas Havot-Jair, vilka ligger i Gileads land.

Dom 10:5 Och Jair dog, och blev begravd i Kamon.

Dom 10:6 ¶ Och Israels barn gjorde åter det som var ont i HERRENS ögon, och tjänade Baalim, och Astarterna, och Syriens gudar, och Sidons gudar, och Moabs gudar, och Ammons barns gudar, och Filistéernas gudar, och de övergav HERREN, och tjänade honom inte.

Dom 10:7 Då upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han sålde dem i Filistéernas händer, och i Ammons barns händer.

Dom 10:8 Och det året förtryckte och plågade de Israels barn: i arton år, alla Israels barn som var bortom Jordan i Amoréernas land, som ligger i Gilead.

Dom 10:9 Dessutom gick Ammons barn över Jordan för att strida också mot Juda, och mot Benjamin, och mot Efraims hus; så att Israel blev mycket betryckt.

Dom 10:10 ¶ Och Israels barn ropade till HERREN, och sade, Vi har syndat mot dig, både genom att vi har övergivit vår Gud, och genom att vi har tjänat Baalim. *

Dom 10:11 Och HERREN sade till Israels barn, Har jag inte befriat er från Egyptierna, och från Amoréerna, från Ammons barn, och från Filistéerna?

Dom 10:12 Även Sidonierna, och Amalekiterna, och Maoniterna, förtryckte er; och ni ropade till mig, och jag befriade er ur deras hand.

Dom 10:13 Men ni har övergivit mig, och tjänat andra gudar: därför skall jag inte längre befria er.

Dom 10:14 Gå och ropa till de gudar som ni har valt; låt dem befria er i er nödens tid.

Dom 10:15 ¶ Och Israels barn sade till HERREN, Vi har syndat: gör med oss vad som synes dig gott; befria oss endast, vi ber dig, denna dag.

Dom 10:16 Och de lade bort de främmande gudarna från sig, och tjänade HERREN: och hans själ var bedrövad över Israels elände.

Dom 10:17 Då samlades Ammons barn, och slog läger i Gilead. Och Israels barn samlades, och slog läger i Mispa.

Dom 10:18 Och folket och prinsarna i Gilead sade till varandra, Vilken man är det som vill börja striden mot Ammons barn? han skall vara huvud över alla Gileads invånare.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 11

1 Förbundet mellan Jefta och Gileaditerna, att han skulle vara deras huvud. 12 Fredsfördraget mellan honom och Ammoniterna är förgäves. 29 Jeftas löfte. 32 Hans seger över Ammoniterna. 34 Han fullgör sitt löfte på sin dotter.

Dom 11:1 NU var Jefta Gileaditen en tapper stridsman, men han var son till en sköka: och Gilead hade avlat Jefta.

Dom 11:2 Och Gileads hustru födde honom söner; och när hans hustrus söner växte upp, drev de bort Jefta, och sade till honom, Du skall inte ärva i vår faders hus; ty du är son till en främmande kvinna.

Dom 11:3 Då flydde Jefta från sina bröder, och bodde i Tobs land: och fåfänga män samlades kring Jefta, och drog ut med honom.

Dom 11:4 ¶ Och det skedde efter någon tid, att Ammons barn förde krig mot Israel.

Dom 11:5 Och så var det, att när Ammons barn förde krig mot Israel, gick Gileads äldste för att hämta Jefta från Tobs land:

Dom 11:6 Och de sade till Jefta, Kom, och var vår hövitsman, så att vi kan strida mot Ammons barn.

Dom 11:7 Men Jefta sade till Gileads äldste, Hatade ni mig inte, och drev bort mig ur min faders hus? varför kommer ni nu till mig när ni är i nöd?

Dom 11:8 Och Gileads äldste sade till Jefta, Därför vänder vi nu tillbaka till dig, för att du skall gå med oss, och strida mot Ammons barn, och vara vårt huvud över alla Gileads invånare.

Dom 11:9 Och Jefta sade till Gileads äldste, Om ni för mig hem igen för att strida mot Ammons barn, och HERREN ger dem inför mig, skall jag då vara ert huvud?

Dom 11:10 Och Gileads äldste sade till Jefta, HERREN vare vittne mellan oss, om vi inte gör så enligt dina ord.

Dom 11:11 Då gick Jefta med Gileads äldste, och folket gjorde honom till huvud och hövitsman över sig: och Jefta framlade alla sina ord inför HERREN i Mispa.

Dom 11:12 ¶ Och Jefta sände budbärare till Ammons barns kung, och sade, Vad har du med mig att göra, eftersom du har kommit mot mig för att strida i mitt land?

Dom 11:13 Och Ammons barns kung svarade Jeftas budbärare och sade, Därför att Israel tog mitt land, när de drog upp från Egypten, från Arnon ända till Jabbok, och ända till Jordan: återställ nu därför dessa länder i fred.

Dom 11:14 Och Jefta sände budbärare åter till Ammons barns kung:

Dom 11:15 Och sade till honom, Så säger Jefta, Israel tog inte Moabs land, ej heller Ammons barns land:

Dom 11:16 Ty när Israel drog upp från Egypten, och vandrade genom vildmarken till Röda havet, och kom till Kades;

Dom 11:17 Sände Israel budbärare till Edoms kung, och sade, Låt mig, jag ber dig, få dra igenom ditt land: men Edoms kung ville inte höra därtill. På samma sätt sände de till Moabs kung: men han samtyckte inte: och Israel stannade i Kades.

Dom 11:18 Därefter drog de genom vildmarken, och gick runt Edoms land, och Moabs land, och kom öster om Moabs land, och slog läger bortom Arnon, men de gick inte in i Moabs gräns: ty Arnon var Moabs gräns.

Dom 11:19 Och Israel sände budbärare till Sihon Amoréernas kung, kungen i Hesbon; och Israel sade till honom, Låt oss, jag ber dig, dra genom ditt land till min plats.

Dom 11:20 Men Sihon litade inte på Israel att de skulle dra genom hans ytterland: utan Sihon samlade allt sitt folk, och slog läger i Jahas, och stred mot Israel. *

Dom 11:21 Och HERREN Israels Gud gav Sihon och allt hans folk i Israels hand, och de slog dem: och Israel tog i besittning hela Amoréernas land, dem som bodde i det landet.

Dom 11:22 Och de tog i besittning hela Amoréernas ytterlanden, från Arnon ända till Jabbok, och från vildmarken ända till Jordan. *

Dom 11:23 Och nu när HERREN Israels Gud har drivit bort Amoréerna för sitt folk Israel, skulle du då ta det i besittning?

Dom 11:24 Vill du inte ta i besittning det som din gud Kemos ger dig att ta i besittning? Så vem som helst som HERREN vår Gud driver bort framför oss, dem skall vi ta i besittning. *

Dom 11:25 Och är du nu något bättre än Balak sonen till Sippor, Moabs kung? hade han någonsin strid med Israel, eller stred han någonsin mot dem,

Dom 11:26 Medan Israel bodde i Hesbon och dess städer, och i Aroer och dess städer, och i alla städer som ligger vid Arnons ytterlanden, i tre hundra år? varför tog ni då inte tillbaka dem under den tiden?

Dom 11:27 Därför har jag inte syndat mot dig, men du gör mig orätt genom att föra krig mot mig: HERREN Domaren vare domare denna dag mellan Israels barn och Ammons barn.

Dom 11:28 Men Ammons barns kung hörde inte på de ord som Jefta hade sänt till honom.

Dom 11:29 ¶ Då kom HERRENS Ande över Jefta, och han drog genom Gilead, och Manasse, och drog genom Mispa i Gilead, och från Mispa i Gilead drog han över till Ammons barn.

Dom 11:30 Och Jefta gav ett löfte åt HERREN, och sade, Om du utan tvekan ger Ammons barn i min hand,

Dom 11:31 Då skall det ske, att vadhelst som kommer ut genom dörrarna till mitt hus för att möta mig, när jag återvänder i frid från Ammons barn, skall tillhöra HERREN, och jag skall offra det som ett brännoffer.

Dom 11:32 ¶ Så drog Jefta över till Ammons barn för att strida mot dem; och HERREN gav dem i hans hand.

Dom 11:33 Och han slog dem från Aroer, ända tills man kommer till Minnit, ja tjugo städer, och till vinodlingarnas slätt, med ett mycket stort nederlag. Så blev Ammons barn kuvade inför Israels barn.

Dom 11:34 ¶ Och Jefta kom till Mispa, till sitt hus, och, se, hans dotter kom ut för att möta honom med tamburiner och dans: och hon varhans enda barn; förutom henne hade han varken son eller dotter. *

Dom 11:35 Och när han fick se henne, rev han sina kläder, och sade, Ack, min dotter! du har sänkt mig djupt, och du är en av dem som bringar mig i olycka: ty jag har öppnat min mun inför HERREN, och jag kan inte ta tillbaka det.

Dom 11:36 Och hon sade till honom, Min fader, om du har öppnat din mun inför HERREN, så gör med mig efter det som har gått ut ur din mun; eftersom HERREN har hämnats dig på dina fiender, på Ammons barn.

Dom 11:37 And she said unto her father, Let this thing be done for me: let me alone two months, that I may go up and down upon the mountains, and bewail my virginity, I and my fellows.

Dom 11:38 Och han sade, Gå. Och han sände bort henne i två månader: och hon gick med sina följeslagare, och begrät sin jungfrulighet på bergen.

Dom 11:39 Och det skedde vid de två månadernas slut, att hon vände tillbaka till sin fader, och han gjorde med henne enligt det löfte som han hade gett: och hon kände ingen man. Och detta blev en sed i Israel,

Dom 11:40 Att Israels döttrar gick årligen för att sörja Jefta Gileaditens dotter fyra dagar om året.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 12

1 Efraimiterna, som grälar med Jefta och urskiljs genom Shibbolet, dödas av Gileaditerna. 7 Jefta dör. 8 Ibtsan, som hade trettio söner och trettio döttrar, 11 och Elon, 13 och Abdon, som hade fyrtio söner och trettio brorsöner, dömde Israel.

Dom 12:1 OCH Efraims män samlade sig, och drog norrut, och sade till Jefta, Varför drog du över för att strida mot Ammons barn, och kallade oss inte att gå med dig? vi skall bränna ditt hus över dig med eld?

Dom 12:2 Och Jefta sade till dem, Jag och mitt folk var i stor strid med Ammons barn; och när jag kallade er, befriade ni mig inte ur deras hand.

Dom 12:3 Och när jag såg att ni inte befriade mig, satte jag mitt liv i min hand, och drog över mot Ammons barn, och HERREN gav dem i min hand: varför har ni då kommit upp mot mig denna dag, för att strida mot mig?

Dom 12:4 Då samlade Jefta alla Gileads män, och stred mot Efraim: och Gileads män slog Efraim, eftersom de sade, Ni Gileaditer är Efraims flyktingar bland Efraimiterna och bland Manassiterna.

Dom 12:5 Och Gileaditerna tog Jordans passager före Efraimiterna: och det skedde, när någon av de undkomna Efraimiterna sade, Låt mig gå över; att Gileads män sade till honom, Är du en Efraimit? Om han sade, Nej; *

Dom 12:6 Då sade de till honom, Säg nu Shibbolet: och han sade Sibbolet: ty han kunde inte rätt forma uttalet. Då grep de honom, och dödade honom vid Jordans passager: och det föll vid den tiden fyrtiotvå tusen av Efraimiterna. *

Dom 12:7 Och Jefta dömde Israel i sex år. Sedan dog Jefta Gileaditen, och blev begravd i en av Gileads städer.

Dom 12:8 ¶ Och efter honom dömde Ibsan från Betlehem Israel.

Dom 12:9 Och han hade trettio söner, och trettio döttrar, vilka han sände bort, och han tog in trettio döttrar från främmande land åt sina söner. Och han dömde Israel i sju år.

Dom 12:10 Sedan dog Ibsan, och blev begravd i Betlehem.

Dom 12:11 ¶ Och efter honom Elon, en Sebulonit, dömde Israel; och han dömde Israel i tio år.

Dom 12:12 Och Elon Sebuloniten dog, och blev begravd i Ajalon i Sebuluns land.

Dom 12:13 ¶ Och efter honom Abdon sonen till Hillel, Piratoniten, dömde Israel.

Dom 12:14 Och han hade fyrtio söner och trettio sonsöner, som red på sjuttio åsneföl: och han dömde Israel i åtta år.

Dom 12:15 Och Abdon sonen till Hillel Piratoniten dog, och blev begravd i Piraton i Efraims land, i Amalekiternas bergsbygd.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 13

1 Israel är i Filistéernas hand. 2 En ängel visar sig för Manoas hustru. 8 Ängeln visar sig för Manoa. 15 Manoas offer, genom vilket ängeln blir uppenbarad. 24 Simson föds.

Dom 13:1 OCH Israels barn gjorde åter det som var ont i HERRENS ögon; och HERREN gav dem i Filistéernas hand i fyrtio år.

Dom 13:2 ¶ Och det var en man från Sora, av Daniternas familj, vid namn Manoah; och hans hustru var ofruktsam, och födde inte.

Dom 13:3 Och HERRENS ängel visade sig för kvinnan, och sade till henne, Se nu, du är ofruktsam, och föder inte: men du skall bli havande, och föda en son.

Dom 13:4 Var nu därför på din vakt, jag ber dig, och drick inte vin eller stark dryck, och ät inget orent:

Dom 13:5 Ty, se, du skall bli havande, och föda en son; och ingen rakkniv skall komma på hans huvud: ty barnet skall vara en Nasir åt Gud från moderlivet: och han skall börja befria Israel ur Filistéernas hand. *

Dom 13:6 ¶ Då kom kvinnan och berättade det för sin man, och sade, En Gudsman kom till mig, och hans ansikte var som en Guds ängels ansikte, mycket fruktansvärt: men jag frågade honom inte varifrån han var, och han sade mig inte sitt namn:

Dom 13:7 Men han sade till mig, Se, du skall bli havande, och föda en son; drick nu inte vin eller stark dryck, och ät inget orent: ty barnet skall vara en Nasir åt Gud från moderlivet till sin dödsdag.

Dom 13:8 ¶ Då bad Manoah HERREN, och sade, O min Herre, låt den Gudsman som du sände komma till oss igen, och lära oss hur vi skall göra med barnet som skall födas.

Dom 13:9 Och Gud hörde Manoahs röst; och Guds ängel kom åter till kvinnan medan hon satt på fältet: men Manoah hennes man var inte med henne.

Dom 13:10 Och kvinnan skyndade, och sprang, och berättade det för sin man och sade till honom, Se, mannen har visat sig för mig, han som kom till mig häromdagen.

Dom 13:11 Och Manoah stod upp, och följde efter sin hustru, och kom till mannen, och sade till honom, Är du den man som talade till kvinnan? Och han sade, Jag är. *

Dom 13:12 Och Manoah sade, När nu dina ord går i fullbordan, hur skall vi ordna med barnet, och hur skall vi göra med honom?

Dom 13:13 Och HERRENS ängel sade till Manoah, Av allt det jag sade till kvinnan skall hon ta sig till vara.

Dom 13:14 Hon får inte äta något som kommer av vinrankan, och hon skall inte dricka vin eller stark dryck, och inte äta något orent: allt det jag har befallt henne skall hon hålla.

Dom 13:15 ¶ Och Manoah sade till HERRENS ängel, Jag ber dig, låt oss hålla dig kvar, tills vi har gjort i ordning en killing åt dig.

Dom 13:16 Men HERRENS ängel sade till Manoah, Även om du håller mig kvar, skall jag inte äta av ditt bröd: men om du vill offra ett brännoffer, skall du offra det åt HERREN. Ty Manoah visste inte att han var HERRENS ängel.

Dom 13:17 Och Manoah sade till HERRENS ängel, Vad är ditt namn, så att vi kan ära dig när dina ord går i fullbordan?

Dom 13:18 Och HERRENS ängel sade till honom, Varför frågar du efter mitt namn, eftersom det är hemligt?

Dom 13:19 Och Manoah tog en killing med ett matoffer och offrade det på klippan åt HERREN; och ängeln handlade underbart; medan Manoah och hans hustru såg på. *

Dom 13:20 Ty det skedde, när lågan steg upp från altaret mot himmelen, steg HERRENS ängel upp i altarets låga. Och Manoah och hans hustru såg det, och föll ner på sina ansikten till marken.

Dom 13:21 Och HERRENS ängel visade sig inte mer för Manoah och hans hustru. Då förstod Manoah att han var HERRENS ängel.

Dom 13:22 Och Manoah sade till sin hustru, Vi skall säkerligen dö, eftersom vi har sett Gud.

Dom 13:23 Men hans hustru sade till honom, Om HERREN hade velat döda oss, skulle han inte ha tagit emot ett brännoffer och ett matoffer av våra händer, inte heller visat oss allt detta, eller nu låtit oss höra sådant som detta.

Dom 13:24 ¶ Och kvinnan födde en son, och gav honom namnet Simson: och barnet växte, och HERREN välsignade honom.

Dom 13:25 Och HERRENS Ande började att röra honom tid efter annan i Dans läger mellan Sora och Eshtaol.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 14

1 Simson åtrår en hustru bland Filistéerna. 2 På sin resa dödar han ett lejon. 8 På en andra resa finner han honung i kroppen. 10 Simsons bröllopsfest. 12 Hans gåta blir genom hans hustru känd. 19 Han plundrar trettio Filistéer. 20 Hans hustru blir gift med en annan.

Dom 14:1 OCH Simson gick ner till Timna, och såg där en kvinna i Timna av Filistéernas döttrar.

Dom 14:2 Och han gick upp och berättade det för sin fader och sin moder, och sade, Jag har sett en kvinna i Timna av Filistéernas döttrar: ta henne nu åt mig till hustru.

Dom 14:3 Då sade hans fader och hans moder till honom, Finns det då ingen kvinna bland dina bröders döttrar, eller bland allt mitt folk, att du går och tar en hustru av de oomskurna Filistéerna? Men Simson sade till sin fader, Ta henne åt mig; ty hon behagar mig väl.

Dom 14:4 Men hans fader och hans moder visste inte att detta var av HERREN, att han sökte ett tillfälle mot Filistéerna: ty vid den tiden hade Filistéerna herravälde över Israel.

Dom 14:5 ¶ Då gick Simson ner, han och hans fader och hans moder, till Timna, och de kom till Timnas vinodlingar: och, se, ett ungt lejon röt emot honom.

Dom 14:6 Och HERRENS Ande kom mäktigt över honom, och han slet lejonet sönder såsom man sliter sönder en killing, fastän han inte hade något i sin hand: men han berättade inte för sin fader eller sin moder vad han hade gjort.

Dom 14:7 Och han gick ner, och talade med kvinnan; och hon behagade Simson väl.

Dom 14:8 ¶ Och efter någon tid vände han tillbaka för att ta henne, och han vek av för att se lejonets kropp: och, se, där var en bisvärm och honung i lejonets kropp.

Dom 14:9 Och han tog därav i sina händer, och gick vidare medan han åt, och han kom till sin fader och sin moder, och gav dem, och de åt: men han berättade inte för dem att han hade tagit honungen ur lejonets kropp.

Dom 14:10 ¶ Så gick hans fader ner till kvinnan: och Simson gjorde där ett gästabud; ty så brukade de unga männen göra.

Dom 14:11 Och det skedde, när de fick se honom, att de förde dit trettio följeslagare för att vara med honom.

Dom 14:12 ¶ Och Simson sade till dem, Jag vill nu lägga fram en gåta för er: om ni verkligen kan förklara den för mig inom gästabudets sju dagar, och finna ut den, då skall jag ge er trettio linneskjortor och trettio ombyten kläder:

Dom 14:13 Men om ni inte kan förklara den för mig, då skall ni ge mig trettio linneskjortor och trettio ombyten kläder. Och de sade till honom, Lägg fram din gåta, så att vi får höra den.

Dom 14:14 Och han sade till dem, Ur ätaren kom föda fram, och ur den starke kom sötma fram. Och de kunde inte på tre dagar tyda gåtan.

Dom 14:15 Och det skedde på den sjunde dagen, att de sade till Simsons hustru, Locka din man att han förklarar gåtan för oss, annars skall vi bränna dig och din faders hus med eld: har ni kallat oss hit för att ta det vi har? är det inte så?

Dom 14:16 Då grät Simsons hustru inför honom, och sade, Du hatar mig bara och älskar mig inte: du har lagt fram en gåta för mitt folks barn, och har inte berättat den för mig. Och han sade till henne, Se, jag har inte berättat den för min fader eller min moder; skulle jag då berätta den för dig?

Dom 14:17 Och hon grät inför honom under de sju dagar, som deras gästabud varade: och det skedde på den sjunde dagen att han berättade den för henne, eftersom hon trängde honom hårt: och hon berättade gåtan för sitt folks barn.

Dom 14:18 Och stadens män sade till honom på den sjunde dagen, innan solen gick ner, Vad är sötare än honung? och vad är starkare än ett lejon? Och han sade till dem, Om ni inte hade plöjt med min kviga, hade ni inte funnit ut min gåta.

Dom 14:19 ¶ Och HERRENS Ande kom över honom, och han gick ner till Askelon och slog trettio män av dem, och tog deras byte, och gav ombyten av kläder åt dem som hade förklarat gåtan. Och hans vrede upptändes, och han gick upp till sin faders hus.

Dom 14:20 Men Simsons hustru blev given åt hans följeslagare, den som han hade haft som vän.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 15

1 Simson förvägras sin hustru. 3 Han bränner Filistéernas korn med rävar och facklor. 6 Hans hustru och hennes fader bränns av Filistéerna. 7 Simson slår dem höft och lår. 9 Han binds av Judas män och utlämnas till Filistéerna. 14 Han dödar dem med en käkben. 18 Gud låter källan En-Hakkore uppstå åt honom i Lehi.

Dom 15:1 MEN det skedde en tid därefter, vid veteskörden, att Simson besökte sin hustru med en killing; och han sade, Jag vill gå in till min hustru i kammaren. Men hennes fader tillät honom inte att gå in.

Dom 15:2 Och hennes fader sade, Jag trodde verkligen att du helt hatade henne; därför gav jag henne åt din följeslagare: är inte hennes yngre syster skönare än hon? ta henne, jag ber dig, i stället för henne.

Dom 15:3 ¶ Och Simson sade om dem, Nu skall jag vara mer oskyldig än Filistéerna, även om jag gör dem skada.

Dom 15:4 Och Simson gick och fångade tre hundra rävar, och tog trästycken, och vände dem svans mot svans, och lade ett trästycke mellan två svansar. *

Dom 15:5 Och när han hade tänt trästyckena, släppte han dem in i Filistéernas stående korn, och brände upp både kärvarna, och den stående säden, samt vingårdarna och olivlundarna.

Dom 15:6 ¶ Då sade Filistéerna: Vem har gjort detta? Och man svarade, Simson, Timnitens måg, eftersom han tog hans hustru, och gav henne åt hans följeslagare. Och Filistéerna drog upp, och brände henne och hennes fader med eld.

Dom 15:7 ¶ Och Simson sade till dem, Om ni har gjort detta, så skall jag ta hämnd på er, och därefter skall jag upphöra.

Dom 15:8 Och han slog dem höft och lår med ett stort nederlag: och han gick ner och bodde på toppen av klippan Etam. *

Dom 15:9 ¶ Då drog Filistéerna upp, och slog läger i Juda, och spred sig i Lehi.

Dom 15:10 Och Juda män sade, Varför har ni dragit upp mot oss? Och de svarade, För att binda Simson har vi dragit upp, för att göra med honom såsom han har gjort med oss.

Dom 15:11 Då gick tre tusen män av Juda ner till toppen av klippan Etam, och sade till Simson, Vet du inte att Filistéerna är härskare över oss? vad är det du har gjort mot oss? Och han sade till dem, Såsom de gjorde mot mig, så har jag gjort mot dem.

Dom 15:12 Och de sade till honom, Vi har dragit ner för att binda dig, så att vi kan överlämna dig i Filistéernas hand. Och Simson sade till dem, Svär mig, att ni inte själva skall falla över mig. *

Dom 15:13 Och de svarade honom, och sade, Nej; utan vi skall binda dig hårt, och överlämna dig i deras hand: men vi skall inte döda dig. Och de band honom med två nya rep, och förde honom upp från klippan.

Dom 15:14 ¶ Och när han kom till Lehi, jublade Filistéerna emot honom: och HERRENS Ande kom mäktigt över honom, och repen som var på hans armar blev som lin som har bränts med eld, och banden lossnade från hans händer.

Dom 15:15 Och han fann en färsk åsnekäke, och räckte ut sin hand, och tog den, och slog ihjäl tusen män med den.

Dom 15:16 Och Simson sade, Med åsnekäken, högar på högar, med åsnekäken har jag slagit tusen män.

Dom 15:17 Och det skedde, när han hade slutat tala, att han kastade åsnekäken ur sin hand, och kallade den platsen Ramat-Lehi. *

Dom 15:18 ¶ Och han var mycket törstig, och ropade till HERREN, och sade, Du har givit denna stora frälsning genom din tjänares hand: skall jag nu dö av törst, och falla i de oomskurnas hand?

Dom 15:19 Då klöv Gud den ihåliga plats som var i käken, och där kom vatten ut; och när han hade druckit, kom hans ande tillbaka, och han fick liv igen: därför kallade han den En-Hakkore, som är i Lehi än i dag. *

Dom 15:20 Och han dömde Israel i Filistéernas dagar i tjugo år.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 16

1 Simson undkommer i Gaza och bär bort stadens portar. 4 Delila, mutad av Filistéerna, lockar Simson. 6 Tre gånger blir hon bedragen. 15 Till slut övervinner hon honom. 21 Filistéerna tar honom och sticker ut hans ögon. 22 När hans styrka återvänder river han huset över Filistéerna och dör.

Dom 16:1 OCH Simson gick till Gaza, och såg där en sköka, och gick in till henne.

Dom 16:2 Och det blev berättat för Gaziterna, och man sade, Simson har kommit hit. Och de omringade honom, och låg i bakhåll för honom hela natten i stadens port, och de höll sig stilla hela natten, och sade, På morgonen, när det blir dag, skall vi döda honom.

Dom 16:3 Men Simson låg där till midnatt, och stod upp vid midnatt, och tog stadens portdörrar, och de två stolparna, och tog bort dem, med bom och allt, och lade dem på sina axlar, och bar dem upp till toppen av berget som ligger mitt emot Hebron. *

Dom 16:4 ¶ Och därefter skedde det, att han älskade en kvinna i Soreks dal, vars namn var Delila.

Dom 16:5 Och Filistéernas prinsar kom upp till henne, och sade till henne, Förför honom, och se vari hans stora styrka ligger, och hur vi kan bli honom övermäktiga, så att vi kan binda honom och plåga honom: och vi skall var och en ge dig elvahundra silverstycken.

Dom 16:6 ¶ Och Delila sade till Simson, Säg mig, jag ber dig, vari din stora styrka ligger, och med vad man kan binda dig för att plåga dig.

Dom 16:7 Och Simson sade till henne, Om man binder mig med sju friska senor som inte har torkat, då skall jag bli svag, och bli som en annan man.

Dom 16:8 Då förde Filistéernas prinsar upp till henne sju friska senor som inte hade torkat, och hon band honom med dem.

Dom 16:9 Och det låg män i bakhåll, hos henne i kammaren. Och hon sade till honom, Filistéerna är över dig, Simson. Men han slet sönder senorna, såsom ett linnetråd slits sönder när den rör vid elden. Så blev hans styrka inte känd.

Dom 16:10 Och Delila sade till Simson, Se, du har narrat mig, och talat lögn för mig: säg mig nu, jag ber dig, med vad man kan binda dig.

Dom 16:11 Och han sade till henne, Om man binder mig hårt med nya rep som aldrig har använts, då skall jag bli svag, och bli som en annan man.

Dom 16:12 Då tog Delila nya rep, och band honom med dem, och sade till honom, Filistéerna är över dig, Simson. Och det låg män i bakhåll i kammaren. Men han slet repen från sina armar såsom en tråd.

Dom 16:13 Och Delila sade till Simson, Hittills har du narrat mig, och talat lögn för mig: säg mig varmed du kan bindas. Och han sade till henne, Om du väver de sju lockarna på mitt huvud med väven.

Dom 16:14 Och hon fäste det med pinnen, och sade till honom, Filistéerna är över dig, Simson. Och han vaknade ur sin sömn, och drog bort både vävens pinne, och väven.

Dom 16:15 ¶ Och hon sade till honom, Hur kan du säga, Jag älskar dig, när ditt hjärta inte är med mig? du har narrat mig dessa tre gånger, och har inte sagt mig vari din stora styrka ligger.

Dom 16:16 Och det skedde, när hon dag efter dag trängde honom med sina ord, och pressade honom, att hans själ blev trött intill döden;

Dom 16:17 Att han berättade för henne hela sitt hjärta, och sade till henne, Ingen rakkniv har kommit på mitt huvud; ty jag har varit en Nasir åt Gud från min moders liv: om jag blir rakad, då skall min styrka vika ifrån mig, och jag skall bli svag och bli som varje annan man.

Dom 16:18 Och när Delila såg att han hade berättat hela sitt hjärta för henne, sände hon bud och kallade på Filistéernas prinsar, och sade, Kom upp denna gång, ty han har berättat hela sitt hjärta för mig. Då kom Filistéernas prinsar upp till henne, och hade pengar i sina händer.

Dom 16:19 Och hon lät honom somna i sitt knä; och hon kallade på en man, och lät honom raka av de sju lockarna på hans huvud; och hon började att plåga honom, och hans styrka vek ifrån honom.

Dom 16:20 Och hon sade, Filistéerna är över dig, Simson. Och han vaknade ur sin sömn, och sade, Jag skall gå ut såsom de andra gångerna, och skaka mig fri. Men han visste inte att HERREN hade vikit ifrån honom.

Dom 16:21 ¶ Då tog Filistéerna honom, och stack ut hans ögon, och förde honom ner till Gaza, och band honom med kopparbojor; och han malde i fängelset.

Dom 16:22 Men håret på hans huvud började åter växa efter det att det hade blivit rakat.

Dom 16:23 Och Filistéernas prinsar samlade sig för att offra ett stort offer åt Dagon sin gud, och för att glädja sig: ty de sade, Vår gud har givit Simson vår fiende i vår hand. *

Dom 16:24 Och när folket såg honom, prisade de sin gud: ty de sade, Vår gud har givit i våra händer vår fiende, och förgöraren av vårt land, han som slog många av oss.

Dom 16:25 Och det skedde, när deras hjärtan var glada, att de sade, Kalla på Simson, så att han kan göra oss till nöje. Och de kallade på Simson ur fängelset; och han gjorde dem till nöje: och de ställde honom mellan pelarna.

Dom 16:26 Och Simson sade till den unge man som höll honom vid handen, Låt mig få känna på pelarna som huset vilar på, så att jag kan luta mig mot dem.

Dom 16:27 Och huset var fullt av män och kvinnor; och alla Filistéernas prinsar var där; och på taket var omkring tre tusen män och kvinnor, som såg på när Simson gjorde dem till nöje.

Dom 16:28 Och Simson ropade till HERREN, och sade, O Herre GUD, kom ihåg mig, jag ber dig, och styrk mig, jag ber dig, endast denna gång, O Gud, så att jag med ett slag kan hämnas på Filistéerna för mina två ögon.

Dom 16:29 Och Simson tog fatt i de två mellersta pelarna som huset vilade på, den ena med sin högra hand, och den andra med sin vänstra.

Dom 16:30 Och Simson sade, Låt mig dö med Filistéerna. Och han böjde sig med all sin kraft, och huset föll över prinsarna, och över allt folket som var därinne. Så var de döda som han slog ihjäl vid sin död fler än de som han slog ihjäl under sitt liv.

Dom 16:31 Och hans bröder och hela hans faders hus kom ner, och tog honom, och förde honom upp, och begravde honom mellan Sora och Eshtaol i hans fader Manoahs grav. Men han dömde Israel i tjugo år.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 17

1 Av de pengar som Mika först stal och sedan återlämnade gör hans mor bilder, 5 och han gör utsmyckningar åt dem. 6 Han lejer en Levit till att vara hans präst.

Dom 17:1 OCH det var en man från Efraims bergsbygd, vars namn var Mika.

Dom 17:2 Och han sade till sin moder, De elvahundra siklar silver som togs ifrån dig, och för vilka du uttalade en förbannelse, och även talade om det i mina öron, se, silvret är hos mig; jag tog det. Och hans mor sade, Välsignad vare du av HERREN, min son. *

Dom 17:3 Och när han hade lämnat tillbaka de elvahundra siklarna silver till sin moder, sade hans moder, Jag hade helgat silvret helt åt HERREN från min hand för min son, till att göra en uthuggen bild och en gjuten bild: nu vill jag därför lämna tillbaka det till dig.

Dom 17:4 Likväl lämnade han tillbaka pengarna till sin moder; och hans moder tog tvåhundra siklar silver, och gav dem åt grundaren, som gjorde därav en uthuggen bild och en gjuten bild: och de var i Mikas hus.

Dom 17:5 Och mannen Mika hade ett gudahus, och han gjorde en efod, och terafim, och invigde en av sina söner, som blev hans präst. *

Dom 17:6 På den tiden fanns ingen kung i Israel, var och en gjorde det som var rätt i hans egna ögon.

Dom 17:7 ¶ Och det var en ung man från Betlehem i Juda av Juda familj, som var Levit, och han vistades där som främling.

Dom 17:8 Och mannen begav sig från staden Betlehem i Juda för att vistas där han kunde finna en plats: och han kom till Efraims bergsbygd till Mikas hus, medan han var på vandring.

Dom 17:9 Och Mika sade till honom, Varifrån kommer du? Och han sade till honom, Jag är en Levit från Betlehem i Juda, och jag går för att vistas där jag kan finna en plats.

Dom 17:10 Och Mika sade till honom, Bo hos mig, och var för mig en fader och en präst, så skall jag ge dig tio siklar silver om året, och en dräkt kläder, och din föda. Så gick Leviten in.

Dom 17:11 Och Leviten var nöjd med att bo hos mannen; och den unge mannen var för honom som en av hans söner.

Dom 17:12 Och Mika invigde Leviten; och den unge mannen blev hans präst, och var i Mikas hus.

Dom 17:13 Då sade Mika, Nu vet jag att HERREN skall göra mig gott, eftersom jag har en Levit till min präst. *

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 18

1 Daniterna sänder fem män för att utforska ett arv. 3 I Mikas hus rådfrågar de Jonatan och blir uppmuntrade på sin väg. 7 De undersöker Lais och för tillbaka goda nyheter. 11 Sex hundra män sänds för att överrumpla det. 14 På vägen berövar de Mika hans präst och hans helgade ting. 27 De intar Lais och kallar det Dan. 30 De upprättar avguderi, där Jonatan ärver prästämbetet.

Dom 18:1 PÅ den tiden fanns ingen kung i Israel: och på den tiden sökte Dans stam sig en arvedel att bo i; ty intill den dagen hade deras arvedel inte fallit dem till bland Israels stammar.

Dom 18:2 Och Dans barn sände från sin släkt fem män från sina ytterlanden, tappra män, från Sora och från Eshtaol, för att speja ut landet och utforska det. Och de sade till dem: Gå och utforska landet. Och när de kom till Efraims bergsbygd, till Mikas hus, tog de nattlogi där. *

Dom 18:3 När de var vid Mikas hus, kände de igen den unge Levitens röst: och de vände in dit, och sade till honom, Vem har fört dig hit? och vad gör du på denna plats? och vad har du här?

Dom 18:4 Och han sade till dem, Så och så har Mika gjort med mig, han har lejt mig, och jag är hans präst.

Dom 18:5 Och de sade till honom, Rådfråga Gud, ber vi dig, så att vi må veta om den väg vi går skall bli lyckosam.

Dom 18:6 Och prästen sade till dem, Gå i frid: inför HERRENS ansikte är den väg ni går.

Dom 18:7 ¶ Då gick de fem männen vidare, och kom till Lais, och de såg folket som var där, hur de bodde sorglöst, på Sidoniernas sätt, stilla och trygga; och det fanns ingen härskare i landet som kunde bringa dem till skam i något; och de var långt från Sidonierna, och hade inget att göra med någon människa.

Dom 18:8 Och de kom till sina bröder i Sora och Eshtaol: och deras bröder sade till dem, Vad säger ni?

Dom 18:9 Och de sade, Upp, låt oss dra upp mot dem: ty vi har sett landet, och, se, det är mycket gott: och är ni stilla? var inte lata att gå, och inta landet till besittning.

Dom 18:10 När ni går, skall ni komma till ett folk som lever tryggt, och till ett vidsträckt land: ty Gud har gett det i era händer; en plats där det inte saknas något av det som finns på jorden.

Dom 18:11 ¶ Och därifrån drog sexhundra män av Dans barns familj, från Sora och från Eshtaol, rustade med krigsvapen.

Dom 18:12 Och de drog upp, och slog läger i Kirjat-Jearim, i Juda: därför kallar man den platsen Mahane-Dan än i dag: se, den ligger bakom Kirjat-Jearim.

Dom 18:13 Och därifrån drog de vidare till Efraims bergsbygd, och kom till Mikas hus.

Dom 18:14 ¶ Då tog de fem männen som hade gått för att speja ut landet Lais till orda, och sade till sina bröder, Vet ni att det i dessa hus finns en efod, terafim, en uthuggen bild, och en gjuten bild? betänk nu vad ni har att göra. *

Dom 18:15 Och de vände ditåt, och kom till den unge Levitens hus, nämligen till Mikas hus, och hälsade honom.

Dom 18:16 Och de sexhundra männen som var utrustade med sina krigsvapen, vilka var av Dans barn, stod vid portens ingång.

Dom 18:17 Och de fem männen som hade gått för att speja ut landet gick upp, och gick in dit, och tog den uthuggna bilden, efoden, och terafimerna, och den gjutna bilden: medan prästen stod vid ingången till porten tillsammans med de sexhundra männen som var rustade med krigsvapen. *

Dom 18:18 Och dessa gick in i Mikas hus, och hämtade den uthuggna bilden, efoden, terafimerna och den gjutna bilden. Då sade prästen till dem, Vad gör ni? *

Dom 18:19 Och de sade till honom, Tig, lägg din hand över din mun, och gå med oss, och var för oss en fader och en präst: Är det bättre för dig att vara präst i en mans hus, eller att vara präst för en stam och en familj i Israel?

Dom 18:20 Och prästens hjärta gladde sig, och han tog efoden, terafimerna, och den uthuggna bilden, och gick mitt ibland folket. *

Dom 18:21 Och de vände om och drog vidare, och satte de små barnen och boskapen och bagaget framför sig.

Dom 18:22 ¶ Och när de hade kommit ett gott stycke bort från Mikas hus, samlades männen som bodde i husen nära Mikas hus, och hann upp Dans barn.

Dom 18:23 Och de ropade till Dans barn. Och de vände sina ansikten, och sade till Mika, Vad fattas dig, eftersom du kommer med ett sådant följe?

Dom 18:24 Och han sade, Ni har tagit mina gudar som jag har gjort, och prästen, och ni har gått er väg: och vad har jag då kvar? Och hur kan ni säga till mig, Vad fattas dig?

Dom 18:25 Och Dans barn sade till honom, Låt inte din röst höras bland oss, så att inte förbittrade män faller över dig, och du mister ditt liv, och livet på ditt husfolk.

Dom 18:26 Och Dans barn gick sin väg: och när Mika såg att de var för starka för honom, vände han om och gick tillbaka till sitt hus.

Dom 18:27 Och de tog det som Mika hade gjort, och prästen som han hade haft, och kom till Lais, till ett folk som levde stilla och tryggt: och de slog dem med svärdets egg, och brände staden med eld.

Dom 18:28 Och där fanns ingen befriare, eftersom den låg långt från Sidon, och de inte hade något att göra med någon människa; och den låg i dalen som är vid Bet-Rehob. Och de byggde en stad, och bodde där.

Dom 18:29 Och de kallade stadens namn Dan, efter sin fader Dan, som var född åt Israel: dock hette staden först Lais.

Dom 18:30 ¶ Och Dans barn reste upp den uthuggna bilden: och Jonatan, son till Gersom, son till Manasse, han och hans söner var präster för Dans stam till den dag då landet fördes i fångenskap.

Dom 18:31 Och de satte upp Mikas uthuggna bild, som han hade gjort, under hela den tid då Guds hus var i Silo.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 19

1 En Levit går till Betlehem för att hämta hem sin hustru. 16 En gammal man tar emot honom i Gibea. 22 Männen i Gibea misshandlar hans bihustru till döds. 29 Han delar henne i tolv stycken för att sända dem till de tolv stammarna.

Dom 19:1 OCH det skedde på den tiden, då det inte fanns någon kung i Israel, att en viss Levit som vistades i utkanten av Efraims bergsbygd, tog sig en bihustru från Betlehem i Juda.

Dom 19:2 Och hans bihustru begick otrohet mot honom, och gick ifrån honom till sin faders hus i Betlehem i Juda, och var där i fyra hela månader.

Dom 19:3 Då stod hennes man upp, och gick efter henne, för att tala vänligt till henne, och föra henne tillbaka, han hade sin tjänare med sig, och ett par åsnor: och hon förde honom in i sin fars hus: och när flickans fader fick se honom, gladde han sig att möta honom.

Dom 19:4 Och hans svärfar, flickans far, höll honom kvar; och han stannade hos honom i tre dagar: och de åt och drack, och låg där över natten.

Dom 19:5 ¶ Och det skedde på den fjärde dagen, när de stod upp tidigt om morgonen, att han stod upp för att ge sig av: då sade flickans fader till sin måg, Styrk ditt hjärta med en bit bröd, och därefter kan ni gå er väg.

Dom 19:6 Och de satte sig ner, och åt och drack båda tillsammans: ty flickans fader hade sagt till mannen, Var tillfreds, ber jag dig, och stanna över natten, och låt ditt hjärta vara glatt.

Dom 19:7 När mannen stod upp för att ge sig av, trängde hans svärfar på honom: därför låg han där över natten igen.

Dom 19:8 Och han stod upp tidigt om morgonen på den femte dagen för att ge sig av: då sade flickans fader, Styrk ditt hjärta, ber jag dig. Och de dröjde kvar till eftermiddagen, och de åt båda två.

Dom 19:9 När mannen stod upp för att ge sig av, han, och hans bihustru, och hans tjänare, sade hans svärfar, flickans fader, till honom, Se, nu lider dagen mot kvällen, stanna, ber jag er, över natten: se, dagen går mot sitt slut, ligg här, så att ditt hjärta kan vara glatt; och i morgon kan ni stå upp tidigt och gå er väg, så att du kan komma hem.

Dom 19:10 Men mannen ville inte stanna över natten, utan stod upp, och gav sig av, och kom mitt emot Jebus, det vill säga Jerusalem; och han hade med sig två sadlade åsnor, och hans bihustru var också med honom.

Dom 19:11 Och när de var vid Jebus, var dagen långt framskriden; och tjänaren sade till sin herre, Kom, ber jag dig, låt oss vika av in i denna Jebusiternas stad, och ligga där över natten.

Dom 19:12 Men hans herre sade till honom, Vi skall inte vika av hit till en främlings stad, som inte tillhör Israels barn; vi skall gå vidare till Gibea.

Dom 19:13 Och han sade till sin tjänare, Kom, låt oss närma oss någon av dessa platser för att ligga över natten, i Gibea, eller i Rama.

Dom 19:14 Och de gick vidare och vandrade sin väg; och solen gick ner över dem när de var vid Gibea, som tillhör Benjamin.

Dom 19:15 Och de vek av dit, för att gå in och ligga över natten i Gibea: och när han gick in, satte han sig ner på stadens gata: ty det fanns ingen man som tog dem in i sitt hus till nattlogi.

Dom 19:16 ¶ Och se, en gammal man kom om kvällen från sitt arbete på fältet; och mannen var från Efraims bergsbygd; och vistades i Gibea: medan männen på platsen var Benjaminiter.

Dom 19:17 Och han lyfte upp sina ögon, och såg den resande mannen sitta på stadens gata: och den gamle mannen sade, Vart går du? och varifrån kommer du?

Dom 19:18 Och han sade till honom, Vi är på resa från Betlehem i Juda till utkanten av Efraims bergsbygd; därifrån är jag: jag gick till Betlehem i Juda, och jag är nu på väg till HERRENS hus; och det finns ingen man som mottar mig in i sitt hus.

Dom 19:19 Dock har vi både halm och foder åt våra åsnor; och även bröd och vin åt mig, och din tjänarinna, och ynglingen som är med dina tjänare: inget fattas.

Dom 19:20 Och den gamle mannen sade, Frid vare med dig; låt allt som fattas dig komma på mig; men ligg inte över natten på gatan.

Dom 19:21 Så tog han honom in i sitt hus, och gav åsnorna foder: och de tvättade sina fötter, och åt och drack.

Dom 19:22 ¶ Nu, när de var glada i hjärtat, kom stadens män, vissa Belials söner, och omringade huset, och bultade på dörren, och talade till den gamle mannen, husets herre, och sade, För ut den man som kom in i ditt hus, så att vi kan känna honom. *

Dom 19:23 Och mannen, husets herre, gick ut till dem, och sade till dem, Nej, mina bröder, nej, jag ber er, gör inte så ont; eftersom denne man har kommit till mitt hus, gör inte denna dårskap.

Dom 19:24 Se, här är min dotter som är jungfru, och hans bihustru; dem skall jag föra ut till er, och ni må kränka dem, och göra med dem vad som behagar er: men mot denne man skall ni inte göra något så avskyvärt.

Dom 19:25 Men männen ville inte lyssna till honom: då tog mannen sin bihustru, och förde henne ut till dem; och de kände henne, och misshandlade henne hela natten till morgonen: och när morgonrodnaden bröt fram, släppte de henne.

Dom 19:26 Och kvinnan kom vid daggryningen, och föll ner vid dörren till den mans hus där hennes herre var, tills det blev ljust.

Dom 19:27 Och hennes herre stod upp på morgonen, och öppnade husets dörr, och gick ut för att fortsätta sin resa: och, se, där låg kvinnan hans bihustru fallen vid husets dörr, med sina händer på tröskeln.

Dom 19:28 Och han sade till henne, Stå upp, låt oss gå. Men hon svarade inte. Då tog han henne upp på åsnan, och mannen stod upp, och gick till sin plats. *

Dom 19:29 ¶ Och när han kom till sitt hus, tog han en kniv, och fattade sin bihustru, och styckade henne, lem för lem, i tolv stycken, och sände henne ut i alla Israels ytterlanden. *

Dom 19:30 Och det skedde att alla som såg det sade, Något sådant har inte skett och inte setts från den dag då Israels barn drog upp ur Egyptens land ända till denna dag: Lägg detta på hjärtat, rådslå och tala vad du tycker.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 20

1 Leviten framlägger sitt oförrättade i en allmän församling. 8 Församlingens beslut. 12 Benjaminiterna, som blivit kallade, reser sig mot Israels barn. 18 Israels barn förlorar i två slag fyrtio tusen. 26 Genom ett krigslist förgör de alla Benjaminiter utom sex hundra.

Dom 20:1 DÅ drog alla Israels barn ut, och församlingen samlades som en man, från Dan ända till Beer-Sheba, och Gileads land med dem, inför HERREN i Mispa.

Dom 20:2 Och folkets hövdingar, ja alla Israels stammars hövdingar, trädde fram i Guds folks församling, fyrahundratusen fotfolk som drog svärd.

Dom 20:3 (Och Benjamins barn hörde att Israels barn hade dragit upp till Mispa.) Då sade Israels barn, Tala om för oss, hur gick denna ondska till?

Dom 20:4 Och Leviten, kvinnans man som hade blivit dödad, svarade och sade, Jag kom till Gibea, som tillhör Benjamin, jag och min bihustru, för att ligga där över natten.

Dom 20:5 Och männen i Gibea reste sig mot mig, och omringade huset om natten, och de tänkte slå ihjäl mig: och min bihustru har de våldfört sig på, så att hon är död.

Dom 20:6 Och jag tog min bihustru, och styckade henne, och sände henne genom hela Israels arvedels land: ty de har begått skamlöshet och dårskap i Israel.

Dom 20:7 Se, ni är alla Israels barn; giv här ert råd och er dom.

Dom 20:8 ¶ Och allt folket stod upp som en man, och sade, Ingen av oss skall gå till sitt tält, och ingen av oss skall vända tillbaka till sitt hus.

Dom 20:9 Men detta är vad vi skall göra mot Gibea; vi skall dra upp mot det efter lottkastning;

Dom 20:10 Och vi skall ta tio män av hundra genom alla Israels stammar, och hundra av tusen, och tusen av tiotusen, för att hämta föda åt folket, så att de, när de kommer till Gibea i Benjamin, må göra efter all den dårskap som de har begått i Israel. *

Dom 20:11 Så samlades alla Israels män mot staden, sammanfogade som en man.

Dom 20:12 ¶ Och Israels stammar sände män genom hela Benjamins stam, och sade, Vilken ondska är detta som har blivit gjord bland er?

Dom 20:13 Överlämna nu männen, Belials söner, som är i Gibea, så att vi må döda dem, och utrota det onda ur Israel. Men Benjamins barn ville inte lyssna till sina bröders röst Israels barns röst: *

Dom 20:14 I stället samlade Benjamins barn sig från städerna till Gibea, för att dra ut till strid mot Israels barn.

Dom 20:15 Och Benjamins barn räknades vid den tiden från städerna till tjugosex tusen män som drog svärd, förutom Gibéas invånare, som räknades till sju hundra utvalda män.

Dom 20:16 Bland allt detta folk fanns sju hundra utvalda män som var vänsterhänta; var och en av dem kunde slunga stenar på ett hårstrås bredd, och inte missa. *

Dom 20:17 Och Israels män, förutom Benjamin, räknades till fyrahundratusen män som drog svärd: alla dessa var krigsmän.

Dom 20:18 ¶ Och Israels barn stod upp, och drog upp till Guds hus, och rådfrågade Gud, och sade, Vem av oss skall först dra upp till strid mot Benjamins barn? Och HERREN sade, Juda skall dra upp först.

Dom 20:19 Och Israels barn stod upp tidigt om morgonen, och slog läger mot Gibea.

Dom 20:20 Och Israels män drog ut till strid mot Benjamin; och Israels män ställde upp sig i slagordning för att strida mot dem vid Gibea.

Dom 20:21 Och Benjamins barn drog ut ur Gibea, och slog ner till marken den dagen tjugotvå tusen av Israels män.

Dom 20:22 Och folket, Israels män fattade nytt mod, och ställde åter upp sig i slagordning på den plats där de hade ställt upp sig den första dagen.

Dom 20:23 (Och Israels barn drog upp och grät inför HERREN till kvällen, och rådfrågade HERREN, och sade, Skall jag åter dra upp till strid mot Benjamins barn min broder? Och HERREN sade, Drag upp mot honom.)

Dom 20:24 Och Israels barn gick fram mot Benjamins barn den andra dagen.

Dom 20:25 Och Benjamin drog ut mot dem ur Gibea den andra dagen, och slog ner till marken ytterligare arton tusen av Israels barn; alla dessa drog svärd.

Dom 20:26 ¶ Då drog alla Israels barn, ja hela folket, upp, och kom till Guds hus och grät, och de satt där inför HERREN, och fastade den dagen ända till kvällen, och de offrade brännoffer och tackoffer inför HERREN. *

Dom 20:27 Och Israels barn rådfrågade HERREN (ty Guds förbundsark var där på den tiden, *

Dom 20:28 Och Pinehas, Eleasars son, Arons son, stod inför den på den tiden) och sade, Skall jag ännu en gång dra ut till strid mot Benjamins barn min broder, eller skall jag upphöra? Och HERREN sade, Drag upp; ty i morgon skall jag ge dem i din hand. *

Dom 20:29 Och Israel lade bakhåll runt omkring Gibea.

Dom 20:30 Och Israels barn drog upp mot Benjamins barn på den tredje dagen, och ställde upp sig mot Gibea, såsom de hade gjort tidigare.

Dom 20:31 Och Benjamins barn drog ut mot folket, och drogs bort från staden; och de började slå ner folket, och döda, såsom tidigare, på vägarna, där den ena leder upp till Guds hus, och den andra till Gibea på fältet, omkring trettio män av Israel.

Dom 20:32 Då sade Benjamins barn, De är slagna inför oss, såsom den första gången. Men Israels barn sade, Låt oss fly, och dra dem bort från staden ut på vägarna.

Dom 20:33 Och alla Israels män stod upp från sin plats, och ställde upp sig i slagordning vid Baal-Tamar: och Israels bakhåll kom fram från sina platser, nämligen ut från Gibéas ängsmarker.

Dom 20:34 Och tiotusen utvalda män av hela Israel kom mot Gibea, och striden var hård: men de visste inte att ond bråd dom var dem nära. *

Dom 20:35 Och HERREN slog Benjamin inför Israel: och Israels barn förgjorde den dagen av Benjamins män tjugofem tusen etthundra män: alla dessa drog svärd.

Dom 20:36 Då såg Benjamins barn att de var slagna: ty Israels män gav vika för Benjaminiterna, eftersom de litade på bakhållet som de hade lagt vid Gibea.

Dom 20:37 Och bakhållet skyndade, och bröt fram mot Gibea; och bakhållet drog fram, och slog hela staden med svärdets egg.

Dom 20:38 Och ett tecken var fastställt mellan Israels män och bakhållet, att de skulle låta en stor eldsflamma med rök stiga upp ur staden.

Dom 20:39 Och när Israels män drog sig tillbaka i striden, började Benjamin slå och döda av Israels män omkring trettio personer: ty de sade, De är sannerligen slagna inför oss, såsom i den första striden.

Dom 20:40 Men när eldsflamman började stiga upp ur staden som en rökpelare, vände Benjaminiterna sig om, och, se, stadens låga steg upp till himmelen.

Dom 20:41 Och när Israels män vände tillbaka, blev Benjamins män förskräckta: ty de såg att ond bråd dom hade kommit över dem. *

Dom 20:42 Därför vände de ryggen för Israels män och flydde mot vildmarken; men striden hann upp dem; och dem som kom ut från städerna förgjorde man mitt ibland dem.

Dom 20:43 Så omringade de Benjaminiterna runt omkring, och jagade dem, och trampade ner dem utan möda mitt emot Gibea mot soluppgången.

Dom 20:44 Och av Benjamin föll arton tusen män; alla dessa var tappra män.

Dom 20:45 Och de vände om och flydde mot vildmarken till Rimmon-klippan: och man nedgjorde av dem på vägarna fem tusen män; och förföljde dem hårt ända till Gidom, och slog två tusen män av dem. *

Dom 20:46 Så uppgick alla som föll den dagen av Benjamin till tjugofem tusen män som drog svärd; alla dessa var tappra män.

Dom 20:47 Men sexhundra män vände om och flydde till vildmarken, till Rimmon-klippan, och stannade vid Rimmon-klippan i fyra månader.

Dom 20:48 Och Israels män vände åter mot Benjamins barn, och slog dem med svärdets egg, både männen i varje stad, och boskapen, och allt som kom i deras hand: och alla städer som de kom till satte de i brand.

SVENSKA KJV BIBELN

DOMARBOKEN, KAPITEL 21

1 Folket begråter Benjamins ödeläggelse. 8 Genom förgörelsen av Jabesh-Gilead skaffar de åt dem fyra hundra hustrur. 16 De råder dem att överraska jungfrurna som dansade i Shilo.

Dom 21:1 NU hade Israels män svurit i Mispa, och sagt, Ingen av oss skall ge sin dotter till hustru åt Benjamin.

Dom 21:2 Och folket kom till Guds hus, och stannade där inför Gud till aftonen, och de höjde sina röster, och grät bittert;

Dom 21:3 Och sade, O HERRE Israels Gud, varför har detta skett i Israel, att det i dag saknas en stam i Israel?

Dom 21:4 Och det skedde följande dag, att folket stod tidigt upp, och byggde där ett altare, och offrade brännoffer och tackoffer.

Dom 21:5 Och Israels barn sade, Finns det någon bland alla Israels stammar som inte drog upp till HERREN till församlingen? Ty de hade gjort en stor ed angående honom som inte drog upp till HERREN i Mispa, och sagt, Han skall förvisso dö.

Dom 21:6 Och Israels barn omvände sig för sin broder Benjamin, och sade, I dag är en stam avhuggen från Israel.

Dom 21:7 Hur skall vi göra med hustrur åt dem som är kvar, eftersom vi har svurit vid HERREN att vi inte skall ge dem av våra döttrar till hustrur?

Dom 21:8 ¶ Och de sade, Vilken av Israels stammar är det som inte drog upp till HERREN till Mispa? Och, se, ingen hade kommit till lägret från Jabesh-Gilead till församlingen.

Dom 21:9 Ty folket blev räknat, och, se, ingen av Jabesh-Gileads invånare var där.

Dom 21:10 Då sände församlingen dit tolv tusen av de tappraste männen, och befallde dem, och sade, Gå och slå Jabesh-Gileads invånare med svärdets egg, både kvinnor och barn.

Dom 21:11 Och detta skall ni göra, ni skall till spillogiva förgöra varje man, och varje kvinna som har legat med man.

Dom 21:12 Men bland Jabesh-Gileads invånare fann de fyra hundra unga jungfrur, som inte hade känt någon man genom att ligga med någon man: och de förde dem till lägret i Silo, som ligger i Kanaans land.

Dom 21:13 Och hela församlingen sände bud för att tala till Benjamins barn, som var vid Rimmon-klippan, och kallade dem i frid.

Dom 21:14 Och Benjamin vände tillbaka vid den tiden; och de gav dem hustrur av de kvinnor från Jabesh-Gilead som de hade låtit leva: men ändå räckte de inte till åt dem.

Dom 21:15 Och folket omvände sig för Benjamin, eftersom HERREN hade gjort en spricka i Israels stammar.

Dom 21:16 ¶ Då sade församlingens äldste, Hur skall vi göra med hustrur åt dem som är kvar, eftersom kvinnorna är utrotade ur Benjamin?

Dom 21:17 Och de sade, Det måste finnas en arvedel för Benjamins undkomna, så att inte en stam blir utplånad ur Israel.

Dom 21:18 Dock kan vi inte ge dem hustrur av våra döttrar: ty Israels barn har svurit, och sagt, Förbannad vare han som ger en hustru åt Benjamin.

Dom 21:19 Då sade de, Se, det hålls en HERRENS högtid årligen i Silo på den plats som ligger norr om Bet-el, öster om landsvägen som går upp från Bet-el till Sikem, och söder om Lebona.

Dom 21:20 Därför befallde de Benjamins barn, och sade, Gå och lägg er i bakhåll i vingårdarna;

Dom 21:21 Och se, ja, lägg märke till, om Silo-döttrarna kommer ut för att dansa i danserna, så kom då ut ur vingårdarna, och grip er var man sin hustru av Silo döttrar, och gå till Benjamins land. *

Dom 21:22 Och det skall ske, när deras fäder eller deras bröder kommer till oss för att klaga, att vi skall säga till dem, Var nådiga mot dem för vår skull: ty vi tog inte åt var man hans hustru i kriget: och ni gav dem inte åt dem vid den tiden, så att ni skulle bli skyldiga.

Dom 21:23 Och Benjamins barn gjorde så, och tog sig hustrur, efter sitt antal, av dem som dansade, dem de grep: och de gick och återvände till sin arvedel, och byggde upp städerna, och bodde i dem.

Dom 21:24 Och Israels barn drog bort därifrån vid den tiden, var man till sin stam och till sin familj, och de gick därifrån var man till sin arvedel.

Dom 21:25 På den tiden fanns ingen kung i Israel: var och en gjorde det som var rätt i hans egna ögon.