SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 1

1 Moab gör uppror. 2 Ahasja sänder till Baal-Sebub och får genom Elia sin dom. 5 Elia nedkallar två gånger eld från himmelen över dem som Ahasja sände för att gripa honom. 13 Han förbarmar sig över den tredje hövitsmannen och, uppmuntrad av en ängel, kungör för kungen hans död. 17 Joram efterträder Ahasja.

2Kung 1:1 DÅ gjorde Moab uppror mot Israel efter Ahabs död.

2Kung 1:2 Och Ahasja föll ned genom ett galler i sin övre kammare som var i Samarien, och blev sjuk: och han sände budbärare, och sade till dem, Gå, fråga Ekrons gud Baal-Sebub om jag skall tillfriskna från denna sjukdom.

2Kung 1:3 Men HERRENS ängel sade till Tishbiten Elia, Stå upp, gå upp och möt Samariens kungs budbärare, och säg till dem, Är det därför att det inte finns någon Gud i Israel, som ni går för att fråga Baal-Sebub, Ekrons gud? *

2Kung 1:4 Därför säger HERREN så, Du skall inte komma ned från den bädd som du har stigit upp på, utan skall förvisso dö. Och Elia gick.

2Kung 1:5 ¶ Och när budbärarna vände tillbaka till honom, sade han till dem, Varför har ni nu vänt tillbaka?

2Kung 1:6 Och de sade till honom, En man kom upp för att möta oss, och sade till oss, Gå, vänden tillbaka till kungen som sände er, och säg till honom, Så säger HERREN, Är det därför att det inte finns någon Gud i Israel som du sänder för att fråga Ekrons gud Baal-Sebub? därför skall du inte komma ned från den bädd som du har stigit upp på, utan skall förvisso dö.

2Kung 1:7 Och han sade till dem, Hurdan var den man som kom upp för att möta er, och talade dessa ord till er?

2Kung 1:8 Och de svarade honom, Han var en hårig man, och omgjord med ett bälte av läder kring sina höfter. Och han sade, Det är Tishbiten Elia. *

2Kung 1:9 Då sände kungen till honom en hövitsman över femtio med hans femtio. Och han gick upp till honom: och, se, han satt på toppen av en kulle. Och han talade till honom, Du Guds man, kungen har sagt, Kom ned.

2Kung 1:10 Och Elia svarade och sade till hövitsmannen över femtio, Om jag är en Guds man, så må eld komma ned från himmelen, och förtära dig och dina femtio. Och eld kom ned från himmelen, och förtärde honom och hans femtio.

2Kung 1:11 Åter sände han till honom en annan hövitsman över femtio med hans femtio. Och han svarade och sade till honom,O du Guds man, så har kungen sagt, Kom ned hastigt.

2Kung 1:12 Och Elia svarade och sade till dem, Om jag är en Guds man, så må eld komma ned från himmelen, och förtära dig och dina femtio. Och Guds eld kom ned från himmelen, och förtärde honom och hans femtio.

2Kung 1:13 ¶ Och han sände åter en hövitsman över det tredje femtiotalet med hans femtio. Och den tredje hövitsmannen över femtio gick upp och kom och föll på sina knän inför Elia, och bad honom, och sade till honom, O du Guds man, jag ber dig, låt mitt liv, och livet av dessa dina femtio tjänare, vara dyrbart i dina ögon.

2Kung 1:14 Se, eld kom ned från himmelen, och brände upp de två första hövitsmännen över femtio med deras femtio: låt därför nu mitt liv vara dyrbart i dina ögon.

2Kung 1:15 Och HERRENS ängel sade till Elia, Gå ned med honom: var inte rädd för honom. Och han stod upp, och gick ned med honom till kungen.

2Kung 1:16 Och han sade till honom, Så säger HERREN, Eftersom du har sänt budbärare för att fråga Ekrons gud Baal-Sebub, är det då därför att det inte finns någon Gud i Israel att fråga efter hans ord? därför skall du inte komma ned från den bädd som du har stigit upp på, utan skall förvisso dö.

2Kung 1:17 ¶ Så dog han enligt HERRENS ord som Elia hade talat. Och Joram blev kung i hans ställe i det andra året av Joram, Josafats son, Juda kung; eftersom han inte hade någon son.

2Kung 1:18 Och vad mer är att säga om Ahasjas gärningar som han gjorde, är de inte skrivna i Israels kungars krönikebok?

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 2

1 Elia, när han tar avsked av Elisa, delar Jordan med sin mantel, 9 och sedan han beviljat Elisa hans begäran, tas han upp till himmelen i en eldig vagn. 12 Elisa, som delar Jordan med Elias mantel, erkänns som hans efterträdare. 16 De unga profeterna, som med svårighet fick tillstånd att söka Elia, kunde inte finna honom. 19 Elisa helar de osunda vattnen med salt. 23 Björnar dödar de barn som hånade Elisa.

2Kung 2:1 OCH det skedde, när HERREN ville ta upp Elia till himmelen i en virvelvind, att Elia gick med Elisa från Gilgal.

2Kung 2:2 Och Elia sade till Elisa, Stanna här, jag ber dig; ty HERREN har sänt mig till Bet-el. Och Elisa sade till honom, Så sant HERREN lever, och så sant din själ lever, skall jag inte lämna dig. Så gick de ned till Bet-el.

2Kung 2:3 Och profeternas söner som var i Bet-el kom ut till Elisa, och sade till honom, Vet du att HERREN i dag skall ta bort din herre över ditt huvud? Och han sade, Ja, jag vet det; tig stilla.

2Kung 2:4 Och Elia sade till honom, Elisa, stanna här, jag ber dig; ty HERREN har sänt mig till Jeriko. Och han sade, Så sant HERREN lever, och så sant din själ lever, skall jag inte lämna dig. Så kom de till Jeriko.

2Kung 2:5 Och profeternas söner som var i Jeriko kom till Elisa, och sade till honom, Vet du att HERREN i dag skall ta bort din herre över ditt huvud? Och han svarade, Ja, jag vet det; tig stilla.

2Kung 2:6 Och Elia sade till honom, Stanna här, jag ber dig; ty HERREN har sänt mig till Jordan. Och han sade, Så sant HERREN lever, och så sant din själ lever, skall jag inte lämna dig. Och de båda gick vidare.

2Kung 2:7 Och femtio män av profeternas söner gick, och stod på avstånd och såg på: och de båda stod vid Jordan.

2Kung 2:8 Och Elia tog sin mantel, och vek ihop den, och slog på vattnet, och det delade sig hit och dit, så att de båda gick över på torr mark.

2Kung 2:9 ¶ Och det skedde, när de hade gått över, att Elia sade till Elisa, Bed vad jag skall göra för dig, innan jag tas bort från dig. Och Elisa sade, Jag ber dig, låt en dubbel del av din ande vara över mig.

2Kung 2:10 Och han sade, Du har begärt en svår sak: likväl, om du ser mig när jag tas från dig, skall det ske dig så; men om inte; skall det inte ske.

2Kung 2:11 Och det skedde, medan de ännu gick, och talade, att, se, där visade sig en vagn av eld, och hästar av eld, och skilde dem båda åt; och Elia for upp i en virvelvind till himmelen.

2Kung 2:12 ¶ Och Elisa såg det, och ropade, Min fader, min fader, Israels vagn, och dess ryttare! Och han såg honom inte mer: och han tog sina egna kläder, och rev dem i två stycken.

2Kung 2:13 Han tog också upp Elias mantel som hade fallit från honom, och vände tillbaka, och stod vid Jordans strand;

2Kung 2:14 Och han tog Elias mantel som hade fallit från honom, och slog på vattnet, och sade, Var är HERREN, Elias Gud? och när han också hade slagit på vattnet, delade det sig hit och dit: och Elisa gick över.

2Kung 2:15 Och när profeternas söner som stod och såg vid Jeriko såg honom, sade de, Elias ande vilar på Elisa. Och de kom honom till mötes, och bugade sig till jorden inför honom.

2Kung 2:16 ¶ Och de sade till honom, Se nu, det finns hos dina tjänare femtio starka män; låt dem gå, vi ber dig, och söka din herre: kanske HERRENS Ande har tagit upp honom, och kastat honom på något berg, eller i någon dal. Och han sade, Ni skall inte sända.

2Kung 2:17 Men när de enträget bad honom tills han skämdes, sade han, Sänd. De sände därför femtio män, och de sökte i tre dagar, men fann honom inte.

2Kung 2:18 Och när de kom tillbaka till honom, (ty han stannade i Jeriko), sade han till dem, Sade jag inte till er, Gå inte?

2Kung 2:19 ¶ Och stadens män sade till Elisa, Se, jag ber dig, denna stads läge är gott, såsom min herre ser: men vattnet är dåligt, och landet ofruktbart. *

2Kung 2:20 Och han sade, Hämta mig ett nytt kärl, och lägg salt däri. Och de hämtade det till honom.

2Kung 2:21 Och han gick ut till vattnets källa, och kastade saltet där i, och sade, Så säger HERREN, Jag har helat dessa vatten; därifrån skall det inte längre komma någon död eller ofruktbar mark.

2Kung 2:22 Så blev vattnet friskt ända till denna dag, enligt det ord som Elisa talade.

2Kung 2:23 ¶ Och han gick därifrån upp till Bet-el: och medan han var på väg uppför vägen, kom små barn ut ur staden, och hånade honom, och sade till honom, Gå upp, du flintskalle; gå upp, du flintskalle. *

2Kung 2:24 Och han vände sig om, och såg på dem, och förbannade dem i HERRENS namn. Och då kom två björnhonor ut ur skogen, och slet fyrtiotvå av barnen. *

2Kung 2:25 Och han gick därifrån till berget Karmel, och därifrån återvände han till Samarien.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 3

1 Jorams regering. 4 Mesha gör uppror. 6 Joram, tillsammans med Josafat och Edoms kung, då de var trängda av brist på vatten, får genom Elisa vatten och löfte om seger. 21 Moabiterna, bedragna av vattnets färg, kommer för att plundra, men blir besegrade. 26 Moabs kung, genom att offra Edoms kungs son, häver belägringen.

2Kung 3:1 OCH Joram, sonen till Ahab började regera över Israel i Samarien i det artonde året av Josafat, Juda kung, och regerade i tolv år.

2Kung 3:2 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon; dock inte såsom hans fader, och såsom hans moder: ty han tog bort Baals bild som hans fader hade gjort. *

2Kung 3:3 Likväl höll han fast vid Jerobeams, Nebats sons, synder, vilka förledde Israel till synd; han avvek inte därifrån.

2Kung 3:4 ¶ Och Mesa, Moabs kung, var en fårägare, och han betalade till Israels kung ett hundra tusen lamm, och ett hundra tusen baggar, med ull.

2Kung 3:5 Men det skedde, när Ahab var död, att Moabs kung gjorde uppror mot Israels kung.

2Kung 3:6 ¶ Och kung Joram drog ut från Samarien vid samma tid, och mönstrade hela Israel.

2Kung 3:7 Och han gick och sände till Josafat, Juda kung, och sade, Moabs kung har gjort uppror mot mig: vill du gå med mig mot Moab i strid? Och han sade, Jag skall gå upp: jag är såsom du är, mitt folk såsom ditt folk, och mina hästar såsom dina hästar.

2Kung 3:8 Och han sade, Vilken väg skall vi gå upp? Och han svarade, Vägen genom Edoms vildmark.

2Kung 3:9 Så gick Israels kung, och Juda kung, och Edoms kung: och de gjorde en kringgående marsch på sju dagars väg: och det fanns inget vatten för hären, och för boskapen som följde dem. *

2Kung 3:10 Och Israels kung sade, Ack! att HERREN har kallat dessa tre kungar tillsammans, för att ge dem i Moabs hand!

2Kung 3:11 Men Josafat sade, Finns det inte här en HERRENS profet, så att vi kan fråga HERREN genom honom? Och en av Israels kungs tjänare svarade och sade, Här är Elisa, Safats son, som brukade hälla vatten på Elias händer. *

2Kung 3:12 Och Josafat sade, HERRENS ord är hos honom. Så gick Israels kung och Josafat och Edoms kung ned till honom.

2Kung 3:13 Och Elisa sade till Israels kung, Vad har jag med dig att göra? gå till din faders profeter, och till din moders profeter. och Israels kung sade till honom, Nej: ty HERREN har kallat dessa tre kungar tillsammans, för att ge dem i Moabs hand.

2Kung 3:14 Och Elisa sade, Så sant HERREN Sebaot lever, inför vars ansikte jag står, sannerligen, om jag inte såg till Josafat, Juda kung, skulle jag inte se åt dig, eller akta på dig.

2Kung 3:15 Men hämta nu en spelman åt mig. Och det skedde, när spelmannen spelade, att HERRENS hand kom över honom.

2Kung 3:16 Och han sade, Så säger HERREN, Gör denna dal full av diken.

2Kung 3:17 Ty så säger HERREN, Ni skall inte se vind, och inte heller skall ni se regn; ändå skall denna dal bli fylld med vatten, så att ni kan dricka, både ni, och er boskap, och era djur.

2Kung 3:18 Och detta är endast en ringa sak i HERRENS ögon: han skall också ge Moabiterna i er hand.

2Kung 3:19 Och ni skall slå varje befäst stad, och varje utvald stad, och fälla varje gott träd, och stoppa alla vattenkällor, och fördärva varje god jordlott med stenar.

2Kung 3:20 Och det skedde på morgonen, när matoffret frambars, att, se, vatten kom från Edoms väg, och landet fylldes med vatten.

2Kung 3:21 ¶ Och när alla Moabiter hörde att kungarna hade dragit upp för att strida mot dem, samlade de alla som kunde ta på sig rustning, och däröver, och de stod vid gränsen.

2Kung 3:22 Och de steg upp tidigt på morgonen, och solen sken på vattnet, och Moabiterna såg vattnet på andra sidan såsom rött som blod:

2Kung 3:23 Och de sade, Detta är blod: kungarna har sannerligen blivit slagna, och de har slagit varandra: så nu, Moab, till byte.

2Kung 3:24 Och när de kom till Israels läger, reste sig Israeliterna och slog Moabiterna, så att de flydde för dem: och de drog fram och slog Moabiterna, ända in i deras land.

2Kung 3:25 Och de bröt ned städerna, och på varje god jordlott kastade var man sin sten, och fyllde den; och de stoppade alla vattenkällor, och fällde alla goda träd: endast i Kir-Hareset lämnade de dess stenar kvar; dock gick slungkastarna runt den, och slog den.

2Kung 3:26 ¶ Och när Moabs kung såg att striden var honom för svår, tog han med sig sju hundra män som drog svärd, för att bryta igenom ända fram till Edoms kung: men de kunde inte. *

2Kung 3:27 Då tog han sin förstfödde son, som skulle ha regerat i hans ställe, och offrade honom till ett brännoffer på muren. Och det kom stor vrede över Israel: och de drog bort från honom, och återvände till sitt eget land.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 4

1 Elisa förökar änkans olja. 8 Han giver den goda Sunamitiskan en son. 18 Han uppväcker hennes döde son igen. 38 I Gilgal botar han den dödliga soppan. 42 Han mättar hundra män med tjugo bröd.

2Kung 4:1 DÅ ropade en kvinna av profeternas söners hustrur till Elisa, och sade, Din tjänare, min man, är död; och du vet att din tjänare fruktade HERREN: och fordringsägaren har kommit för att ta mina två söner till trälar.

2Kung 4:2 Och Elisa sade till henne, Vad skall jag göra för dig? säg mig, vad har du i huset? Och hon sade, Din tjänarinna har ingenting i huset, utom en kruka med olja.

2Kung 4:3 Då sade han, Gå, och låna dig kärl utifrån av alla dina grannar, nämligen tomma kärl; låna inte få.

2Kung 4:4 Och när du har kommit in, skall du stänga dörren om dig och om dina söner, och hälla i alla dessa kärl, och det som är fullt skall du ställa åt sidan.

2Kung 4:5 Så gick hon ifrån honom, och stängde dörren om sig och om sina söner, de bar fram kärlen till henne; och hon hällde i.

2Kung 4:6 Och det skedde, när kärlen var fulla, att hon sade till sin son, Bär fram ännu ett kärl till mig. Och han sade till henne, Det finns inte något kärl mer. Då stannade oljan.

2Kung 4:7 Då kom hon och berättade det för Guds man. Och han sade, Gå, sälj oljan, och betala din skuld, och lev du och dina söner av det som blir över.

2Kung 4:8 ¶ Och det skedde en dag, att Elisa gick till Sunem, där en förnäm kvinna var; och hon övertalade honom att äta bröd. Och så ofta han gick förbi, vände han in där för att äta bröd.

2Kung 4:9 Och hon sade till sin man, Se nu, jag förstår att detta är en helig Guds man, som ständigt går förbi oss.

2Kung 4:10 Låt oss göra en liten kammare på muren, jag ber dig, och ställa där inne åt honom en säng, och ett bord, och en stol, och en ljusstake: och det skall ske, när han kommer till oss, att han kan vända in dit.

2Kung 4:11 Och det skedde en dag, att han kom dit, och han gick in i kammaren, och låg där.

2Kung 4:12 Och han sade till Gehasi sin tjänare, Kalla denna Sunemit. Och när han hade kallat henne, stod hon inför honom.

2Kung 4:13 Och han sade till honom, Säg nu till henne, Se, du har visat oss all denna omsorg; vad skall göras för dig? vill du att det skall talas för dig hos kungen, eller hos härens hövitsman? Och hon svarade, Jag bor mitt ibland mitt folk.

2Kung 4:14 Och han sade, Vad skall då göras för henne? Och Gehasi svarade, Sannerligen hon har inget barn, och hennes man är gammal.

2Kung 4:15 Och han sade, Kalla henne. Och när han hade kallat henne, stod hon i dörren.

2Kung 4:16 Och han sade, Vid denna tid nästa år, efter livets tid, skall du omfamna en son. Och hon sade, Nej, min herre, du Guds man, bedraga inte din tjänarinna.

2Kung 4:17 Och kvinnan blev havande, och födde en son vid den tiden som Elisa hade sagt till henne, efter livets tid.

2Kung 4:18 ¶ Och när barnet hade vuxit, skedde det en dag att han gick ut till sin fader till skördemännen.

2Kung 4:19 Och han sade till sin fader, Mitt huvud, mitt huvud. Och han sade till en yngling, Bär honom till hans moder.

2Kung 4:20 Och när han hade tagit honom, och fört honom till hans moder, satt han på hennes knän till middagstid, och dog sedan.

2Kung 4:21 Och hon gick upp och lade honom på Guds mans säng, och stängde dörren om honom, och gick ut.

2Kung 4:22 Och hon kallade på sin man, och sade, Sänd mig, jag ber dig, en av ynglingarna, och en av åsnorna, så att jag kan skynda till Guds man, och komma tillbaka igen.

2Kung 4:23 Och han sade, Varför vill du gå till honom i dag? det är varken nymånad, eller sabbat. Och hon sade, Det skall bli väl.

2Kung 4:24 Då sadlade hon en åsna, och sade till sin tjänare, Driv på, och gå framåt; sakta inte farten för mig, om jag inte säger till dig.

2Kung 4:25 Så gick hon och kom till Guds man på berget Karmel. Och det skedde, när Guds man såg henne på avstånd, att han sade till Gehasi, sin tjänare, Se, där är Sunemiten.

2Kung 4:26 Spring nu, jag ber dig, och möt henne, och säg till henne, Är det väl med dig? är det väl med din man? är det väl med barnet? Och hon svarade, Det är väl.

2Kung 4:27 Och när hon kom till Guds man på kullen, fattade hon honom vid fötterna: men Gehasi kom fram för att stöta bort henne. Och Guds man sade, Låt henne vara; ty hennes själ är bedrövad inom henne: och HERREN har dolt det för mig, och inte låtit mig veta det.

2Kung 4:28 Då sade hon, Bad jag om en son av min herre? sade jag inte: Bedrag mig inte?

2Kung 4:29 Då sade han till Gehasi, Omgjorda dina länder, och ta min stav i din hand, och gå: om du möter någon man, hälsa honom inte; och om någon hälsar dig, svara honom inte: och lägg min stav på barnets ansikte.

2Kung 4:30 Och barnets moder sade, Så sant HERREN lever, och så sant din själ lever, skall jag inte lämna dig. Och han stod upp, och följde henne.

2Kung 4:31 Och Gehasi gick före dem, och lade staven på barnets ansikte; men det fanns varken röst, eller hörsel. Därför gick han tillbaka för att möta honom, och berättade för honom, och sade, Barnet har inte vaknat.

2Kung 4:32 Och när Elisa kom in i huset, se, då var barnet dött, och låg på hans säng.

2Kung 4:33 Han gick därför in, och stängde dörren om dem båda, och bad till HERREN.

2Kung 4:34 Och han gick upp, och lade sig över barnet, och satte sin mun på hans mun, och sina ögon på hans ögon, och sina händer på hans händer: och han sträckte sig över barnet; och barnets kött blev varmt.

2Kung 4:35 Sedan gick han tillbaka, och gick fram och tillbaka i huset; och han gick upp, och sträckte sig över honom igen: och barnet nös sju gånger, och barnet öppnade sina ögon.

2Kung 4:36 Och han kallade på Gehasi, och sade, Kalla denna Sunemit. Så kallade han henne. Och när hon kom in till honom, sade han, Ta upp din son.

2Kung 4:37 Då gick hon in, och föll vid hans fötter, och bugade sig till jorden, och tog upp sin son, och gick ut.

2Kung 4:38 ¶ Och Elisa kom åter till Gilgal: och det var hungersnöd i landet; och profeternas söner satt inför honom: och han sade till sin tjänare, Sätt på den stora grytan, och koka en soppa åt profeternas söner.

2Kung 4:39 Och en gick ut på fältet för att samla örter, fann en vild vinranka, och plockade därav vilda frukter sin famn full, och kom och skar ned dem i soppgrytan: ty de kände dem inte. *

2Kung 4:40 Så öste de upp åt männen att äta. Och det skedde, när de åt av soppan, att de ropade, och sade, O du Guds man, det är död i grytan. Och de kunde inte äta därav.

2Kung 4:41 Men han sade, Hämta mjöl. Och han kastade det i grytan; och han sade, Ös upp åt folket, så att de kan äta. Och det var ingen skada i grytan.

2Kung 4:42 ¶ Och det kom en man från Baal-Salisa, och förde åt Guds man förstlingsbröd, tjugo kornbröd, och färsk säd i sina ax. Och han sade, Ge åt folket, så att de kan äta.

2Kung 4:43 Och hans tjänare sade, Skall jag sätta detta framför hundra män? Han sade åter, Ge åt folket, så att de kan äta: ty så säger HERREN, De skall äta, och lämna kvar.

2Kung 4:44 Så satte han det framför dem, och de åt, och lämnade kvar, enligt HERRENS ord.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 5

1 Naaman, genom vittnesbördet från en tillfångatagen tjänsteflicka, sänds till Samaria för att botas från sin spetälska. 8 Elisa, genom att sända honom till Jordan, botar honom. 15 Han, som vägrar Naamans gåvor, ger honom något av jorden. 20 Gehasi, som missbrukar sin herres namn inför Naaman, blir slagen med spetälska.

2Kung 5:1 OCH Naaman, hövitsman över härens styrka hos Syriens kung, var en stor man inför sin herre, och högt aktad, ty genom honom hade HERREN gett befrielse åt Syrien: han var också en tapper man, men han var spetälsk.

2Kung 5:2 Och Syrierna hade dragit ut i skaror, och hade fört bort fången från Israels land en liten flicka; och hon tjänade Naamans hustru.

2Kung 5:3 Och hon sade till sin fru, Ack om min herre vore hos profeten som är i Samarien! ty han skulle bota honom från hans spetälska.

2Kung 5:4 Och någon gick in, och berättade det för sin herre, och sade, Så och så har flickan sagt, hon som är från Israels land.

2Kung 5:5 Och Syriens kung sade, Gå nu, och jag skall sända ett brev till Israels kung. Och han gav sig av och tog med sig tio talenter silver och sex tusen stycken guld och tio ombyten kläder. *

2Kung 5:6 Och han kom med brevet till Israels kung, och sade, När nu detta brev kommer till dig, se, jag har därmed sänt till dig min tjänare Naaman, så att du må bota honom från hans spetälska.

2Kung 5:7 Och det skedde, när Israels kung hade läst brevet, att han rev sina kläder, och sade, Är jag Gud, att döda och att göra levande, eftersom denne sänder till mig för att bota en man från hans spetälska? betänk nu detta, jag ber er, och se hur han söker en förevändning mot mig.

2Kung 5:8 ¶ Och det skedde, när Elisa, Guds man, hörde att Israels kung hade rivit sina kläder, att han sände till kungen, och sade, Varför har du rivit dina kläder? låt honom nu komma till mig, så skall han veta att det finns en profet i Israel.

2Kung 5:9 Så kom Naaman med sina hästar och med sin vagn, och stod vid dörren till Elisas hus.

2Kung 5:10 Och Elisa sände en budbärare till honom, och sade, Gå och tvätta dig i Jordan sju gånger, så skall ditt kött återställas åt dig, och du skall bli ren.

2Kung 5:11 Men Naaman blev vred, och gick bort, och sade, Se, jag tänkte, Han skall säkert gå ut till mig, och stå, och åkalla HERRENS sin Guds namn, och föra sin hand över stället, och bota den spetälske.

2Kung 5:12 Är inte Abana och Farpar, Damaskus floder, bättre än alla Israels vatten? skulle jag inte kunna tvätta mig i dem, och bli ren? Så vände han sig och gick bort i vrede.

2Kung 5:13 Och hans tjänare kom fram, och talade till honom, och sade, Min fader, om profeten hade sagt dig att göra något stort, skulle du inte ha gjort det? hur mycket mer då, när han säger till dig, Tvätta dig, och bli ren?

2Kung 5:14 Då gick han ned, och doppade sig i Jordan sju gånger, enligt Guds mans ord: och hans kött blev åter såsom köttet på ett litet barn, och han blev ren.

2Kung 5:15 ¶ Och han vände tillbaka till Guds man, han och hela sitt följe, och kom, och stod inför honom: och han sade, Se, nu vet jag att det inte finns någon Gud på hela jorden, utom i Israel: så tag nu, jag ber dig, en gåva av din tjänare.

2Kung 5:16 Men han sade, Så sant HERREN lever, inför vars ansikte jag står, jag skall inte ta emot något. Och han bad honom enträget att ta emot det; men han vägrade.

2Kung 5:17 Och Naaman sade, Skall då inte, jag ber dig, åt din tjänare ges så mycket jord som två mulor kan bära? ty din tjänare skall hädanefter inte offra vare sig brännoffer eller offer åt andra gudar, utan åt HERREN. *

2Kung 5:18 I denna sak må HERREN förlåta din tjänare, när min herre går in i Rimmons hus för att tillbe där, och han stöder sig på min hand, och jag böjer mig i Rimmons hus: när jag böjer mig i Rimmons hus, må HERREN förlåta din tjänare i denna sak.

2Kung 5:19 Och han sade till honom, Gå i frid. Så for han ifrån honom ett stycke väg.

2Kung 5:20 ¶ Men Gehasi, tjänaren till Elisa, Guds man, sade, Se, min mästare har skonat Naaman, denne Syrier, genom att inte ta emot ur hans hand det som han förde med sig: men så sant HERREN lever, skall jag löpa efter honom, och ta något av honom.

2Kung 5:21 Så följde Gehasi efter Naaman. Och när Naaman såg honom springa efter sig, steg han ned från vagnen för att möta honom, och sade, Är allt väl?

2Kung 5:22 Och han sade, Allt är väl. Min herre har sänt mig, och sagt, Se, just nu har det kommit till mig från Efraims berg två unga män av profeternas söner: ge dem, jag ber dig, en talent silver, och två ombyten kläder.

2Kung 5:23 Och Naaman sade, Var nöjd, ta två talenter. Och han bad honom enträget och band två talenter silver i två säckar, med två ombyten kläder, och lade dem på två av sina tjänare; och de bar dem framför honom. *

2Kung 5:24 Och när han kom till kullen, tog han dem ur deras hand, och lade dem i huset: och han lät männen gå, och de gick. *

2Kung 5:25 Men han gick in, och stod inför sin mästare. Och Elisa sade till honom, Varifrån kommer du, Gehasi? Och han sade, Din tjänare har inte gått någonstans.

2Kung 5:26 Och han sade till honom, Gick inte mitt hjärta med dig, när mannen vände tillbaka från sin vagn för att möta dig? Är detta en tid att ta emot pengar, och att ta emot kläder, och olivlundar, och vingårdar, och får, och oxar, och tjänare, och tjänarinnor?

2Kung 5:27 Därför skall Naamans spetälska hålla sig till dig, och till din säd för evigt. Och han gick ut från hans närvaro spetälsk, vit som snö.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 6

1 Elisa, som ger de unga profeterna tillåtelse att utvidga sina boningar, låter järn flyta. 8 Han uppenbarar Syriens kungs rådslag. 13 Den här som sändes till Dotan för att gripa Elisa slås med blindhet: 19 när de förs till Samaria, blir de frisläppta i frid. 24 Hungersnöden i Samaria förmår kvinnor att äta sina egna barn. 30 Kungen sänder bud för att dräpa Elisa.

2Kung 6:1 OCH profeternas söner sade till Elisa, Se nu, platsen där vi bor hos dig är för trång för oss.

2Kung 6:2 Låt oss gå, vi ber dig, till Jordan, och därifrån ta var och en en bjälke, och låt oss göra oss en plats där, vi kan bo. Och han svarade, Gå ni.

2Kung 6:3 Och en sade, Var nöjd, jag ber dig, och gå med dina tjänare. Och han svarade, Jag skall gå.

2Kung 6:4 Så gick han med dem. Och när de kom till Jordan, högg de ned träd.

2Kung 6:5 Men när en högg ned en bjälke, föll yxhuvudet i vattnet: och han ropade, och sade, Ack, min mästare! ty det var lånat.

2Kung 6:6 Och Guds man sade, Var föll det? Och han visade honom platsen. Och han högg av en pinne, och kastade den dit; och järnet flöt upp. *

2Kung 6:7 Då sade han, Ta upp det till dig. Och han räckte ut sin hand, och tog det.

2Kung 6:8 ¶ Och Syriens kung förde krig mot Israel, och rådgjorde med sina tjänare, och sade, På den och den platsen skall mitt läger vara.

2Kung 6:9 Och Guds man sände till Israels kung, och sade, Akta dig för att gå förbi den platsen; ty dit har Syrierna kommit ned.

2Kung 6:10 Och Israels kung sände till den plats som Guds man hade sagt honom och varnat honom för, och räddade sig där, inte en gång och inte två gånger.

2Kung 6:11 Därför blev Syriens kungs hjärta mycket oroat över detta; och han kallade sina tjänare, och sade till dem, Vill ni inte visa mig vem av oss som är för Israels kung?

2Kung 6:12 Och en av hans tjänare sade, Ingen, min herre, O kung: utan Elisa, profeten som är i Israel, talar om för Israels kung de ord som du talar i din sovkammare.

2Kung 6:13 ¶ Och han sade, Gå och spana var han är, så att jag kan sända och hämta honom. Och det berättades för honom, och sades, Se, han är i Dotan.

2Kung 6:14 Därför sände han dit hästar, och vagnar, och en stor här: och de kom om natten, och omringade staden.

2Kung 6:15 Och när Guds mans tjänare steg upp tidigt, och gick ut, se, då omgav en här staden med både hästar och vagnar. Och hans tjänare sade till honom, Ack, min mästare! vad skall vi göra?

2Kung 6:16 Och han svarade, Frukta inte: ty de som är med oss är fler än de som är med dem.

2Kung 6:17 Och Elisa bad, och sade, HERRE, jag ber dig, öppna hans ögon så att han ser. Och HERREN öppnade den unge mannens ögon; och han såg: och, se, berget var fullt av hästar och eldsvagnar runt omkring Elisa.

2Kung 6:18 Och när de kom ned till honom, bad Elisa till HERREN, och sade, Slå detta folk, jag ber dig, med blindhet. Och han slog dem med blindhet enligt Elisas ord.

2Kung 6:19 ¶ Och Elisa sade till dem, Detta är inte vägen, och detta är inte staden: följ mig, så skall jag föra er till den man som ni söker. Men han förde dem till Samarien.

2Kung 6:20 Och det skedde, när de kom in i Samarien, att Elisa sade, HERRE, öppna dessa mäns ögon, så att de ser. Och HERREN öppnade deras ögon, och de såg; och, se, de var mitt i Samarien.

2Kung 6:21 Och Israels kung sade till Elisa, när han såg dem, Min fader, skall jag slå dem? skall jag slå dem?

2Kung 6:22 Och han svarade, Du skall inte slå dem: skulle du slå dem som du har tagit till fånga med ditt svärd och med din båge? sätt fram bröd och vatten för dem, så att de kan äta och dricka, och gå till sin mästare.

2Kung 6:23 Och han beredde en stor måltid för dem: och när de hade ätit och druckit, sände han dem bort, och de gick till sin mästare. Så kom inte Syriens härskaror mer in i Israels land.

2Kung 6:24 ¶ Och det skedde därefter att Ben-Hadad, Syriens kung, samlade hela sin här, och drog upp, och belägrade Samarien.

2Kung 6:25 Och det var en stor hungersnöd i Samarien: och, se, de belägrade den, tills ett åsnehuvud såldes för åttio silverstycken och en fjärdedels kab duvdynga för fem silverstycken. *

2Kung 6:26 Och medan Israels kung gick förbi uppe på muren, ropade en kvinna till honom, och sade, Hjälp, min herre, O kung.

2Kung 6:27 Och han sade, Om inte HERREN hjälper dig, varifrån skall jag hjälpa dig? från logen, eller från vinpressen? *

2Kung 6:28 Och kungen sade till henne, Vad är det med dig? Och hon svarade, Denna kvinna sade till mig, Ge din son, så att vi kan äta honom i dag, och vi skall äta min son i morgon.

2Kung 6:29 Så kokade vi min son, och åt honom: och jag sade till henne nästa dag, Ge din son, så att vi kan äta honom: men hon har gömt sin son.

2Kung 6:30 ¶ Och det skedde, när kungen hörde kvinnans ord, att han rev sina kläder; och han gick förbi uppe på muren, och folket såg, och, se, han hade säcktyg närmast sin kropp.

2Kung 6:31 Då sade han, Gud må göra så med mig, och ännu mer, om huvudet på Elisa, Safats son, skall sitta kvar på honom i dag.

2Kung 6:32 Men Elisa satt i sitt hus, och de äldste satt hos honom; och kungen sände en man framför sig: men innan budbäraren kom fram till honom, sade han till de äldste, Ser ni hur denne mördares son har sänt för att ta bort mitt huvud? se, när budbäraren kommer, stäng dörren, och håll honom fast vid dörren: hörs inte ljudet av hans mästares steg bakom honom?

2Kung 6:33 Och medan han ännu talade med dem, se, då kom budbäraren ned till honom: och han sade, Se, detta onda är från HERREN; varför skall jag vänta på HERREN längre?

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 7

1 Elisa profeterar om otrolig överflöd i Samaria. 3 Fyra spetälska, som vågar sig in i Syriernas här, för med sig bud om deras flykt. 22 Kungen, som genom spejare finner att budskapet är sant, plundrar Syriernas tält. 17 Den herre som icke ville tro profetian om överflödet, och som hade uppsikt över porten, trampas till döds i trängseln.

2Kung 7:1 DÅ sade Elisa, Hör ni HERRENS ord; Så säger HERREN, I morgon vid denna tid skall ett mått fint mjöl säljas för en sikel, och två mått korn för en sikel, i Samariens port. *

2Kung 7:2 Då svarade en hövitsman, på vars hand kungen stödde sig, Guds man, och sade, Se, om HERREN skulle göra fönster i himmelen, skulle detta kunna ske? Och han sade, Se, du skall få se det med dina ögon, men du skall inte äta därav.

2Kung 7:3 ¶ Och fyra spetälska män var vid ingången till porten; och de sade till varandra, Varför sitter vi här tills vi dör?

2Kung 7:4 Om vi säger, Låt oss gå in i staden, då är hungersnöden i staden, och vi skall dö där: och om vi sitter kvar här, dör vi också. Kom nu därför, och låt oss falla in till Syriernas här: om de låter oss leva, skall vi leva; och om de dödar oss, så dör vi ändå.

2Kung 7:5 Och de steg upp i skymningen, för att gå till Syriernas läger: och när de kom till yttersta delen av Syriernas läger, se, då var ingen människa där.

2Kung 7:6 Ty Herren hade låtit Syriernas här höra ett ljud av vagnar, och ett ljud av hästar, nämligen ljudet av en stor här: och de sade till varandra, Se, Israels kung har lejt mot oss Hettiternas kungar, och Egyptiernas kungar, för att komma över oss.

2Kung 7:7 Därför steg de upp och flydde i skymningen, och lämnade sina tält, och sina hästar, och sina åsnor, hela lägret som det var, och flydde för sina liv.

2Kung 7:8 Och när dessa spetälska kom till yttersta delen av lägret, gick de in i ett tält, och åt och drack, och tog därifrån silver, och guld, och kläder, och gick och gömde det; och de kom tillbaka, och gick in i ett annat tält, och tog därifrån också, och gick och gömde det.

2Kung 7:9 Då sade de till varandra, Vi gör inte rätt: denna dag är en dag med goda nyheter, och vi tiger: om vi dröjer till morgonljuset, skall någon olycka drabba oss: kom nu därför, och låt oss gå och berätta för kungens hus.

2Kung 7:10 Så kom de och ropade till stadens portvakt: och berättade för dem, och sade, Vi kom till Syriernas läger, och, se, där var ingen människa, och ingen röst av människa, utan hästar bundna, och åsnor bundna, och tälten som de stod.

2Kung 7:11 Och han kallade på portvakterna; och de berättade det inne i kungens hus.

2Kung 7:12 ¶ Och kungen steg upp om natten, och sade till sina tjänare, Jag skall nu visa er vad Syrierna har gjort mot oss. De vet att vi är hungriga; därför har de gått ut ur lägret för att gömma sig i fältet, och sagt, När de kommer ut ur staden, skall vi fånga dem levande, och komma in i staden.

2Kung 7:13 Och en av hans tjänare svarade och sade, Låt några, jag ber dig, ta fem av de hästar som är kvar, som finns kvar i staden (se, de är som hela den mängd av Israel som är kvar i den; se, jag säger, de är såsom hela mängden av Israeliter som har gått under:) och låt oss sända och se.

2Kung 7:14 Så tog de två vagnshästar; och kungen sände efter Syriernas här, och sade, Gå och se.

2Kung 7:15 Och de gick efter dem ända till Jordan: och, se, hela vägen var full av kläder och kärl, som Syrierna hade kastat bort i sin brådska. Och budbärarna vände tillbaka, och berättade det för kungen.

2Kung 7:16 Och folket gick ut, och plundrade Syriernas läger. Så såldes ett mått fint mjöl för en sikel, och två mått korn för en sikel, enligt HERRENS ord. *

2Kung 7:17 ¶ Och kungen satte den hövitsman, på vars hand han stödde sig, att ha tillsyn över porten: och folket trampade ned honom i porten, och han dog, såsom Guds man hade sagt, han som talade när kungen kom ned till honom.

2Kung 7:18 Och det skedde såsom Guds man hade talat till kungen och sagt, Två mått korn för en sikel, och ett mått fint mjöl för en sikel, skall i morgon vid denna tid säljas i Samariens port: *

2Kung 7:19 Och den hövitsmannen svarade Guds man, och sade, Se, om HERREN skulle göra fönster i himmelen, skulle något sådant kunna ske? Och han sade, Se, du skall få se det med dina ögon, men du skall inte äta därav.

2Kung 7:20 Så gick det honom: ty folket trampade ned honom i porten, och han dog.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 8

1 Sunamitiskan, som hade lämnat sitt land i sju år för att undgå den förutsagda hungersnöden, får för Elisas underverkets skull sitt land återställt av kungen. 7 Hasael, som av Ben-Hadad sändes med en gåva till Elisa i Damaskus, dödar efter att ha hört profetian sin herre och efterträder honom.16 Jorams onda regeringstid i Juda. 20 Edom och Libna gör uppror. 23 Ahasja efterträder Joram. 25 Ahasjas onda regeringstid. 28 Han besöker Joram, som var sårad, i Jisreel.

2Kung 8:1 OCH Elisa talade till kvinnan, vars son han hade återgivit livet, och sade, Stå upp, och gå du och ditt hus, och vistas som främling var du kan vistas: ty HERREN har kallat på en hungersnöd; och den skall också komma över landet i sju år. *

2Kung 8:2 Och kvinnan stod upp, och gjorde efter Guds mans ord: och hon gick med sitt hus, och vistades som främling i Filistéernas land i sju år.

2Kung 8:3 Och det skedde efter de sju åren, att kvinnan återvände från Filistéernas land: och hon gick ut för att ropa till kungen om sitt hus och om sitt land.

2Kung 8:4 Och kungen talade med Gehasi, Guds mans tjänare, och sade, Berätta för mig, jag ber dig, alla de stora ting som Elisa har gjort.

2Kung 8:5 Och det skedde, medan han berättade för kungen hur han hade återgivit en död kropp livet, att, se, då ropade kvinnan, vars son han hade återgivit livet, till kungen om sitt hus och om sitt land. Och Gehasi sade, Min herre, O kung, detta är kvinnan, och detta är hennes son, som Elisa återgav livet.

2Kung 8:6 Och när kungen frågade kvinnan, berättade hon det för honom. Då gav kungen henne en tjänsteman, och sade, Återställ allt som var hennes, och all avkastning från åkern från den dag då hon lämnade landet, ända till nu.

2Kung 8:7 ¶ Och Elisa kom till Damaskus; och Ben-Hadad, Syriens kung, var sjuk; och det blev sagt till honom, och sade,  Guds man har kommit hit.

2Kung 8:8 Och kungen sade till Hasael, Ta en gåva i din hand, och gå, och möt Guds man, och fråga HERREN genom honom, och säg, Skall jag tillfriskna från denna sjukdom?

2Kung 8:9 Så gick Hasael för att möta honom, och tog en gåva med sig, nämligen av allt gott i Damaskus, fyrtio kamelers börda, och kom och stod inför honom, och sade, Din son Ben-Hadad, Syriens kung, har sänt mig till dig, och säger, Skall jag tillfriskna från denna sjukdom?

2Kung 8:10 Och Elisa sade till honom, Gå, och säg till honom, Du kan visserligen tillfriskna: men HERREN har visat mig att han sannerligen skall dö.

2Kung 8:11 Och han fäste sitt ansikte och såg stadigt på honom, tills han skämdes: och Guds man grät.

2Kung 8:12 Och Hasael sade, Varför gråter min herre? Och han svarade, Därför att jag vet det onda som du skall göra mot Israels barn: deras fästen skall du sätta i brand, och deras unga män skall du döda med svärd, och du skall krossa deras barn, och skära upp deras havande kvinnor.

2Kung 8:13 Och Hasael sade, Men vad, är din tjänare en hund, att han skulle göra denna stora sak? Och Elisa svarade, HERREN har visat mig att du skall bli kung över Syrien.

2Kung 8:14 Så gick han bort från Elisa, och kom till sin herre; som sade till honom, Vad sade Elisa till dig? Och han svarade, Han sade till mig att du visserligen skall tillfriskna.

2Kung 8:15 Och det skedde dagen därpå, att han tog ett tjockt tyg, och doppade det i vatten, och lade det över hans ansikte, så att han dog: och Hasael blev kung i hans ställe.

2Kung 8:16 ¶ Och i det femte året av Joram, Ahabs son, Israels kung, då Josafat var kung i Juda, började Joram, Josafats son, Juda kung, regera.

2Kung 8:17 Han var trettiotvå år gammal när han började regera; och han regerade åtta år i Jerusalem.

2Kung 8:18 Och han vandrade på Israels kungars väg, såsom Ahabs hus hade gjort: ty Ahabs dotter var hans hustru: och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon.

2Kung 8:19 Men HERREN ville inte fördärva Juda för sin tjänare Davids skull, såsom han hade lovat honom att ge honom alltid en lampa, och åt hans barn. *

2Kung 8:20 ¶ I hans dagar gjorde Edom uppror från Juda hand, och satte en kung över sig.

2Kung 8:21 Så gick Joram över till Seir, och alla vagnarna med honom: och han stod upp om natten, och slog Edomiterna som omringade honom, och vagnarnas hövitsmän: och folket flydde till sina tält.

2Kung 8:22 Dock gjorde Edom uppror från Juda hand ända till denna dag. Då gjorde även Libna uppror vid samma tid.

2Kung 8:23 Och vad mer är att säga om Jorams gärningar, och allt som han gjorde, är de inte skrivna i Juda kungars krönikebok?

2Kung 8:24 Och Joram gick till vila hos sina fäder, och blev begraven hos sina fäder i Davids stad: och hans son Ahasja blev kung i hans ställe.

2Kung 8:25 ¶ I det tolfte året av Joram, Ahabs son, Israels kung, började Ahasja, Jorams son, Juda kung, regera.

2Kung 8:26 Ahasja var tjugotvå år gammal när han började regera; och han regerade ett år i Jerusalem. Och hans moders namn var Atalja, Omris dotter, Israels kung.

2Kung 8:27 Och han vandrade på Ahabs hus väg, och gjorde det som var ont i HERRENS ögon, såsom Ahabs hus gjorde: ty han var ingift i Ahabs hus.

2Kung 8:28 ¶ Och han gick med Joram, Ahabs son, till strid mot Hasael, Syriens kung, i Ramot i Gilead; och Syrierna sårade Joram.

2Kung 8:29 Och kung Joram vände tillbaka för att bli helad i Jisreel från de sår som Syrierna hade gett honom i Rama, när han stred mot Hasael, Syriens kung. Och Ahasja, Jorams son, Juda kung, gick ned för att se Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom han var sjuk.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 9

1 Elisa sänder en ung profet med befallning att smörja Jehu till kung i Ramot-Gilead. 4 Profeten, sedan han fullgjort sitt uppdrag, flyr. 11 Jehu, som görs till kung av soldaterna, dödar Joram på Nabots åker. 27 Ahasja blir slagen vid Gur och begravs i Jerusalem. 30 Den stolta Isebel störtas ner genom ett fönster och blir uppäten av hundar.

2Kung 9:1 OCH profeten Elisa kallade en av profeternas barn, och sade till honom, Omgjorda dina länder, och ta denna flaska med olja i din hand, och gå till Ramot i Gilead: *

2Kung 9:2 Och när du kommer dit, skall du där söka upp Jehu, Josafats son, Nimshis son, och gå in, och få honom att resa sig upp från bland sina bröder, och föra honom in i ett inre rum;

2Kung 9:3 Då skall du ta flaskan med olja och hälla den över hans huvud, och säga, Så säger HERREN, Jag har smort dig till kung över Israel. Sedan skall du öppna dörren, och fly, och inte dröja. *

2Kung 9:4 ¶ Så gick den unge mannen, ja den unge mannen, profeten, till Ramot i Gilead.

2Kung 9:5 Och när han kom, se, då satt härens hövitsmän där; och han sade, Jag har ett ärende till dig, O hövitsman. Och Jehu sade, Till vilken av oss alla? Och han sade: Till dig, O hövitsman.

2Kung 9:6 Och han reste sig upp, och gick in i huset; och han hällde oljan över hans huvud, och sade till honom, Så säger HERREN, Israels Gud, Jag har smort dig till kung över HERRENS folk, nämligen över Israel.

2Kung 9:7 Och du skall slå din mästare Ahabs hus, så att jag får hämnas mina tjänare profeternas blod, och alla HERRENS tjänares blod, av Isebels hand.

2Kung 9:8 Ty hela Ahabs hus skall förgås: och jag skall utrota från Ahabs hus han som pissar mot väggen, och han som är instängd och kvarlämnad i Israel:

2Kung 9:9 Och jag skall göra Ahabs hus likt Jerobeams, Nebats sons hus, och likt Baesas, Ahijas sons hus:

2Kung 9:10 Och hundarna skall äta Isebel på Jisreels mark, och ingen skall begrava henne. Och han öppnade dörren, och flydde.

2Kung 9:11 ¶ Då kom Jehu ut till sin herres tjänare: och en sade till honom, Är allt väl? varför kom denne galne mannen till dig? Och han sade till dem, Ni känner mannen, och hans tal.

2Kung 9:12 Och de sade, Det är lögn; säg oss nu. Och han sade, Så och så talade han till mig, och sade, Så säger HERREN, Jag har smort dig till kung över Israel.

2Kung 9:13 Då skyndade de sig, och tog var och en sin mantel, och lade den under honom högst upp på trappan, och blåste i trumpeter, och sade, Jehu är kung.

2Kung 9:14 Så gjorde Jehu, Josafats son, Nimshis son, sammansvärjning mot Joram. (Joram hade bevakat Ramot i Gilead, han och hela Israel, för Hasaels, Syriens kung, skull.

2Kung 9:15 Men kung Joram hade återvänt för att bli helad i Jisreel från de sår som Syrierna hade gett honom, när han stred mot Hasael, Syriens kung.) Och Jehu sade, Om det är er vilja, så låt ingen komma undan och gå ut ur staden för att gå och berätta det i Jisreel.

2Kung 9:16 Så red Jehu i en vagn, och for till Jisreel; ty Joram låg där. Och Ahasja, Juda kung, hade kommit ned för att se Joram.

2Kung 9:17 Och en väktare stod på tornet i Jisreel, och han såg Jehus skara när den kom, och sade, Jag ser en skara. Och Joram sade, Ta en ryttare, och sänd honom för att möta dem, och låt honom säga, Är det fred?

2Kung 9:18 Så red en till häst för att möta honom, och sade, Så säger kungen, Är det fred? Och Jehu sade, Vad har du med fred att göra? vänd dig bakom mig. Och väktaren berättade, och sade, Budbäraren kom till dem, men han återvänder inte.

2Kung 9:19 Då sände han ut en andra ryttare, som kom till dem, och sade, Så säger kungen, Är det fred? Och Jehu svarade, Vad har du med fred att göra? vänd dig bakom mig.

2Kung 9:20 Och väktaren berättade, och sade, Han kom ända fram till dem, och återvänder inte: och körsättet liknar Jehus, Nimshis sons, körsätt; ty han kör rasande.

2Kung 9:21 Och Joram sade, Spänn för. Och hans vagn blev spänd för. Och Joram, Israels kung, och Ahasja, Juda kung, drog ut, var och en i sin vagn, och de drog ut mot Jehu, och mötte honom på Nabots, Jisreelitens mark.

2Kung 9:22 Och det skedde, när Joram såg Jehu, att han sade, Är det fred, Jehu? Och han svarade, Vad för fred, så länge din moder Isebels hor och hennes trolldomar är så många?

2Kung 9:23 Då vände Joram sina händer, och flydde, och sade till Ahasja, Det är förräderi, O Ahasja.

2Kung 9:24 Och Jehu spände bågen med all sin kraft, och sköt Joram mellan hans armar, och pilen gick genom hans hjärta, och han sjönk ned i sin vagn.

2Kung 9:25 Då sade Jehu till Bidkar sin hövitsman, Ta upp honom, och kasta honom på marken på fältet som tillhörde Jisreeliten Nabot: ty kom ihåg hur, jag och du red tillsammans efter Ahab hans fader, när HERREN lade denna börda på honom;

2Kung 9:26 Sannerligen, jag har i går sett Nabots blod, och hans söners blod, säger HERREN; och jag skall vedergälla dig på denna mark, säger HERREN. Ta nu därför och kasta honom på detta jordstycke, enligt HERRENS ord. *

2Kung 9:27 ¶ Men när Ahasja, Juda kung såg detta, flydde han vägen till trädgårdshuset. Och Jehu följde efter honom, och sade, Slå honom också i vagnen. Och de gjordeså vid uppgången till Gur, som ligger vid Jibleam. Och han flydde till Megiddo, och dog där.

2Kung 9:28 Och hans tjänare förde honom i en vagn till Jerusalem, och begravde honom i hans grav hos hans fäder i Davids stad.

2Kung 9:29 Och i det elfte året av Joram, Ahabs son, började Ahasja regera över Juda.

2Kung 9:30 ¶ Och när Jehu kom till Jisreel, fick Isebel höra det: och hon målade sitt ansikte, och smyckade sitt huvud, och såg ut genom ett fönster.

2Kung 9:31 Och när Jehu kom in genom porten, sade hon, Hade Simri fred, han som dödade sin mästare?

2Kung 9:32 Och han lyfte sitt ansikte mot fönstret, och sade, Vem är på min sida? vem? Och två eller tre eunucker såg ut till honom. *

2Kung 9:33 Och han sade, Kasta ned henne. Så kastade de ned henne: och något av hennes blod stänkte på väggen, och på hästarna: och han trampade henne under fötterna. *

2Kung 9:34 Och när han kom in, åt och drack han, och sade, Gå nu, och se till denna förbannade kvinna, och begrav henne: ty hon är en kungadotter.

2Kung 9:35 Och de gick för att begrava henne: men de fann inte mer av henne än skallen, och fötterna, och hennes händers handflator.

2Kung 9:36 Därför kom de tillbaka, och berättade det för honom. Och han sade, Detta är HERRENS ord, som han talade genom sin tjänare Tishbiten Elia, och sade, På Jisreels mark skall hundarna äta Isebels kött:

2Kung 9:37 Och Isebels döda kropp skall bli som dynga på fältet i Jisreels mark; så att man inte skall kunna säga, Detta är Isebel.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 10

1 Jehu, förorsakar genom sina brev att sjuttio av Ahabs barn blir halshuggna. 8 Han urskuldar gärningen med Elias profetia. 12 Vid klipphuset dödar han fyrtiotvå av Ahasjas bröder. 15 Han tar Jonadab med sig i sitt följe. 18 Med list förgör han alla Baalsdyrkare. 29 Jehu följer Jerobeams synder. 32 Hasael förtrycker Israel. 34 Joahas efterträder Jehu.

2Kung 10:1 OCH Ahab hade sjuttio söner i Samarien. Och Jehu skrev brev, och sände till Samarien, till furstarna i Jisreel, till de äldste, och till dem som uppfostrade Ahabs barn, och sade,

2Kung 10:2 Så snart detta brev kommer till er, eftersom er mästares söner är hos er, och ni har vagnar och hästar, och en befäst stad, och vapen;

2Kung 10:3 Så välj ut den bästa och mest lämpade av er mästares söner, och sätt honom på hans faders tron, och strid för er mästares hus.

2Kung 10:4 Men de blev mycket rädda, och sade, Se, två kungar stod inte emot honom: hur skall då vi kunna stå?

2Kung 10:5 Och han som var över huset, och han som var över staden, de äldste också, och de som uppfostrade barnen, sände till Jehu, och sade, Vi är dina tjänare, och skall göra allt som du befaller oss; vi skall inte göra någon till kung: gör du det som är gott i dina ögon.

2Kung 10:6 Då skrev han ett brev för andra gången till dem, och sade, Om ni är på min sida, och om ni vill höra min röst, så ta ni huvudena av männen, er mästares söner, och kom till mig i Jisreel i morgon vid denna tid. Nu var kungens söner, sjuttio personer, hos stadens stora män, som uppfostrade dem.

2Kung 10:7 Och det skedde, när brevet kom till dem, att de tog kungens söner, och dödade sjuttio personer, och lade deras huvuden i korgar, och sände dem till honom i Jisreel.

2Kung 10:8 ¶ Och en budbärare kom, och berättade för honom, och sade, De har fört kungens söners huvuden. Och han sade, Lägg ni dem i två högar vid ingången till porten till morgonen.

2Kung 10:9 Och det skedde på morgonen, att han gick ut, och stod där, och sade till allt folket, Ni är rättfärdiga: se, jag gjorde sammansvärjning mot min mästare, och dödade honom: men vem dödade alla dessa?

2Kung 10:10 Vet nu att ingenting av HERRENS ord skall falla till jorden, det som HERREN talade angående Ahabs hus: ty HERREN har gjort det som han talade genom sin tjänare Elia.

2Kung 10:11 Så dödade Jehu alla som återstod av Ahabs hus i Jisreel, och alla hans stora män, och hans fränder, och hans präster, tills han inte lämnade någon kvar åt honom.

2Kung 10:12 ¶ Och han stod upp och gav sig av, och kom till Samarien. Och när han var vid fårklippningshuset på vägen,

2Kung 10:13 Mötte Jehu bröderna till Ahasja, Juda kung, och sade, Vilka är ni? Och de svarade, Vi är Ahasjas bröder; och vi går ned för att hälsa på kungens barn och drottningens barn.

2Kung 10:14 Och han sade, Ta dem levande. Och de tog dem levande, och dödade dem vid brunnen vid fårklippningshuset, nämligen fyrtiotvå män; och han lämnade ingen av dem kvar.

2Kung 10:15 ¶ Och när han hade gått därifrån, mötte han Jonadab, Rekabs son, som kom för att möta honom: och han hälsade honom, och sade till honom, Är ditt hjärta rätt, såsom mitt hjärta är med ditt hjärta? Och Jonadab svarade, Det är det. Om det är så, så ge mig din hand. Och han gav honom sin hand; och han tog upp honom till sig i vagnen.

2Kung 10:16 Och han sade, Kom med mig, och se min nitälskan för HERREN. Så lät de honom åka med i hans vagn.

2Kung 10:17 Och när han kom till Samarien, dödade han alla som återstod av Ahab i Samarien, tills han hade utrotat honom, enligt HERRENS ord, som han talade till Elia.

2Kung 10:18 ¶ Och Jehu samlade allt folket, och sade till dem, Ahab tjänade Baal lite; men Jehu skall tjäna honom mycket.

2Kung 10:19 Kalla nu därför till mig alla Baals profeter, alla hans tjänare, och alla hans präster; låt ingen saknas: ty jag har ett stort offer att göraåt Baal; var och en som saknas, han skall inte få leva. Men Jehu gjorde detta i list, i syfte att han skulle förgöra Baalsdyrkarna.

2Kung 10:20 Och Jehu sade, Utlys en högtidlig sammankomst åt Baal. Och de utlyste den.

2Kung 10:21 Och Jehu sände genom hela Israel: och alla Baals dyrkare kom, så att det inte var en enda man som inte kom. Och de kom in i Baals hus; och Baals hus blev fullt från den ena änden till den andra.

2Kung 10:22 Och han sade till honom som hade uppsikt över klädkammaren, Ta fram kläder åt alla Baals dyrkare. Och han tog fram kläder åt dem. *

2Kung 10:23 Och Jehu gick, och Jonadab, Rekabs son, in i Baals hus, och sade till Baals dyrkare, Undersök, och se till att det inte finns någon av HERRENS tjänare här hos er, utan endast Baals dyrkare.

2Kung 10:24 Och när de gick in för att offra slaktoffer och brännoffer, hade Jehu ställt åttio män utanför och sagt, Om någon av de män som jag har fört i era händer slipper undan, han som låter honom gå, skall hans liv bli för den mannens liv som han låter fly. *

2Kung 10:25 Och det skedde, så snart han hade gjort slut på att offra brännoffret, att Jehu sade till livvakten och till hövitsmännen, Gå in, och döda dem; låt ingen komma ut. Och de slog dem med svärdets egg; och livvakten och hövitsmännen kastade ut dem, och gick in i staden till Baals hus.

2Kung 10:26 Och de bar ut Baals bilder ur Baals hus, och brände dem.

2Kung 10:27 Och de slog ned Baals bild, och slog ned Baals hus, och gjorde det till en avträdesplats ända till denna dag.

2Kung 10:28 Så utrotade Jehu Baal ur Israel.

2Kung 10:29 ¶ Dock avvek Jehu inte från Jerobeams, Nebats sons, synder, som fick Israel att synda, nämligen, guldkalvarna som var i Bet-el och som var i Dan.

2Kung 10:30 Och HERREN sade till Jehu, Eftersom du har gjort väl i att utföra det som är rätt i mina ögon, och har gjort med Ahabs hus enligt allt som var i mitt hjärta, skall dina barn till fjärde generation sitta på Israels tron.

2Kung 10:31 Men Jehu tog inte vara på att vandra i HERRENS Israels Guds lag av hela sitt hjärta: ty han avvek inte från Jerobeams synder, som fick Israel att synda.

2Kung 10:32 ¶ I de dagarna började HERREN att minska Israel: och Hasael slog dem i alla Israels ytterlanden; *

2Kung 10:33 Från Jordan österut, hela Gileads land, Gaditerna och Rubeniterna och Manassiterna, från Aroer, som ligger vid floden Arnon, ända till Gilead och Basan.

2Kung 10:34 Och vad mer är att säga om Jehus gärningar, och allt som han gjorde, och all hans makt, är de inte skrivna i Israels kungars krönikebok?

2Kung 10:35 Och Jehu gick till vila hos sina fäder: och de begravde honom i Samarien. Och hans son Joahas blev kung i hans ställe.

2Kung 10:36 Och den tid som Jehu regerade över Israel i Samarien var tjugoåtta år.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 11

1 Joas, som räddades av sin faster Josheba undan Ataljas slakt av kungasläkten, göms i sex år i Guds hus. 4 Jojada giver i det sjunde året befallning åt hövitsmännen och smörjer honom till kung. 13 Atalja dräpes. 17 Jojada återupprättar Guds gudstjänst.

2Kung 11:1 OCH när Atalja, Ahasjas moder, såg att hennes son var död, stod hon upp och utrotade hela kungasläkten.

2Kung 11:2 Men Josheba, kung Jorams dotter, Ahasjas syster, tog Joas, Ahasjas son, och stal bort honom från bland kungens söner som blev dödade; och de gömde honom, honom och hans amma, i sovkammaren undan Atalja, så att han inte blev dödad.

2Kung 11:3 Och han var med henne gömd i HERRENS hus i sex år. Och Atalja regerade över landet.

2Kung 11:4 ¶ Och i det sjunde året sände Jojada och hämtade hövitsmännen över hundra, både befälhavarna och livvakten, och förde dem till sig i HERRENS hus, och slöt ett förbund med dem, och lät dem svära en ed i HERRENS hus, och visade dem kungens son.

2Kung 11:5 Och han befallde dem, och sade, Detta är vad ni skall göra; en tredjedel av er som kommer in på sabbaten skall vara väktare vid kungens hus;

2Kung 11:6 Och en tredjedel skall vara vid Surporten; och en tredjedel vid porten bakom livvakten: så skall ni hålla vakt över huset, så att det inte bryts igenom.

2Kung 11:7 Och två delar av er alla som går ut på sabbaten, de skall hålla vakt vid HERRENS hus kring kungen.

2Kung 11:8 Och ni skall omringa kungen runt omkring, var och en med sina vapen i handen: och han som kommer innanför leden, honom skall man döda: och var ni med kungen när han går ut och när han går in.

2Kung 11:9 Och hövitsmännen över hundra gjorde i allt som prästen Jojada hade befallt: och de tog var och en sina män både de som skulle komma in på sabbaten, och de som skulle gå ut på sabbaten, och kom till prästen Jojada.

2Kung 11:10 Och åt hövitsmännen över hundra gav prästen kung Davids spjut och sköldar, som var i HERRENS tempel.

2Kung 11:11 Och livvakten stod, var och en med sina vapen i handen, runt omkring kungen, från templets högra sida till templets vänstra sida, längs vid altaret och templet.

2Kung 11:12 Och han förde fram kungens son, och satte kronan på honom, och gav honom vittnesbördet; och de gjorde honom till kung, och smorde honom; och de klappade i händerna, och sade, Länge leve kungen.

2Kung 11:13 ¶ Och när Atalja hörde ljudet av livvakten och av folket, kom hon till folket i HERRENS tempel.

2Kung 11:14 Och när hon såg, se, då stod kungen vid pelaren, såsom sed var, och furstarna och trumpetarna vid kungen, och allt folket i landet gladde sig, och blåste i trumpeter: och Atalja rev sina kläder, och ropade, Förräderi, Förräderi.

2Kung 11:15 Men prästen Jojada befallde hövitsmännen över hundra, befälhavarna över hären, och sade till dem, För ut henne utanför leden: och han som följer henne, honom skall ni döda med svärdet. Ty prästen hade sagt, Hon skall inte dödas i HERRENS hus.

2Kung 11:16 Och de grep henne; och hon gick den väg där hästarna går in till kungens hus: och där blev hon dödad.

2Kung 11:17 ¶ Och Jojada slöt ett förbund mellan HERREN och kungen och folket, att de skulle vara HERRENS folk; även mellan kungen och folket.

2Kung 11:18 Och allt folket i landet gick in i Baals hus, och rev ned det; hans altaren och hans bilder slog de fullständigt i stycken, och dödade Mattan, Baals präst, framför altarna. Och prästen tillsatte tillsyningsmän över HERRENS hus.

2Kung 11:19 Och han tog hövitsmännen över hundra, och befälhavarna, och livvakten, och allt folket i landet; och de förde ned kungen från HERRENS hus ,och kom genom livvaktens port till kungens hus. Och han satte sig på kungarnas tron.

2Kung 11:20 Och allt folket i landet gladde sig, och staden var lugn: och de dödade Atalja med svärdet vid kungens hus.

2Kung 11:21 Joas var sju år gammal när han började regera.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 12

1 Joas regerar väl alla Jojadas dagar. 4 Han ger befallning om att templet skall repareras. 17 Hasael avleds från Jerusalem genom en gåva av de helgade skatterna. 19 Joas, som blir dräpt av sina tjänare, efterträds av Amasja.

2Kung 12:1 I Jehus sjunde år började Joas regera; och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Och hans moders namn var Sibja från Beer-Seba.

2Kung 12:2 Och Joas gjorde det som var rätt i HERRENS ögon alla sina dagar då prästen Jojada undervisade honom.

2Kung 12:3 Men höjderna blev inte borttagna: folket offrade fortfarande och tände rökelse på höjderna.

2Kung 12:4 ¶ Och Joas sade till prästerna, Alla pengar av de helgade tingen som förs in i HERRENS hus, nämligen pengarna från var och en som går över räkningen, pengarna som varje man är satt till, och alla pengar som kommer i någon mans hjärta att föra in i HERRENS hus,

2Kung 12:5 Låt prästerna ta dem till sig, var och en från sin bekantskap: och låt dem laga skadorna på huset, varhelst någon skada finnes.

2Kung 12:6 Men det skedde, att i kung Joas tjugotredje år hade prästerna inte lagat skadorna på huset.

2Kung 12:7 Då kallade kung Joas till sig prästen Jojada, och de andra prästerna, och sade till dem, Varför lagar ni inte skadorna på huset? Ta nu därför inte längre emot pengar från er bekantskap, utan lämna dem till husets skador.

2Kung 12:8 Och prästerna samtyckte till att inte längre ta emot pengar från folket, och inte heller laga skadorna på huset.

2Kung 12:9 Men prästen Jojada tog en kista, och borrade ett hål i dess lock och ställde den vid altaret, på högra sidan när man går in i HERRENS hus: och prästerna som vaktade dörren lade där i alla pengar som fördes in i HERRENS hus.

2Kung 12:10 Och det skedde, när de såg att det fanns mycket pengar i kistan, att kungens skrivare och översteprästen kom upp, och de band dem i säckar, och räknade pengarna som fanns i HERRENS hus.

2Kung 12:11 Och de gav pengarna, som var räknade, i händerna på dem som utförde arbetet, som hade tillsyn över HERRENS hus: och de delade ut dem till timmermännen och byggmästarna, som arbetade på HERRENS hus,

2Kung 12:12 Och till murarna, och stenhuggarna, och till att köpa timmer och huggen sten för att laga skadorna på HERRENS hus, och till allt som utgavs för huset för att laga det.

2Kung 12:13 Dock gjordes det inte för HERRENS hus skålar av silver, ljussaxar, offerskålar, trumpeter, några kärl av guld, eller kärl av silver, av de pengar som fördes in i HERRENS hus: *

2Kung 12:14 Utan de gav det åt arbetarna, och de lagade därmed HERRENS hus.

2Kung 12:15 Och de höll inte räkenskap med männen, i vilkas hand de gav pengarna att dela ut åt arbetarna: ty de handlade troget.

2Kung 12:16 Skuldpengar och syndpengar fördes inte in i HERRENS hus: de tillhörde prästerna.

2Kung 12:17 ¶ Då drog Hasael Syriens kung upp, och stred mot Gat, och intog det: och Hasael vände sitt ansikte för att dra upp mot Jerusalem.

2Kung 12:18 Och Joas, Juda kung, tog alla de helgade ting som hans fäder, Josafat och Joram och Ahasja, Juda kungar, hade helgat, och sina egna helgade ting, och allt guld som fanns i skattkamrarna i HERRENS hus och i kungens hus, och sände det till Hasael Syriens kung: och han drog bort från Jerusalem.

2Kung 12:19 ¶ Och vad mer är att säga om Joas gärningar, och allt som han gjorde, är de inte skrivna i Juda kungars krönikebok?

2Kung 12:20 Och hans tjänare stod upp, och gjorde en sammansvärjning, och dödade Joas i Millos hus, som går ned till Silla.

2Kung 12:21 Ty Jozakar, Shimeats son, och Jehozabad, Somers son, hans tjänare, slog honom, och han dog; och de begravde honom hos hans fäder i Davids stad: och hans son Amasja blev kung i hans ställe.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 13

1 Joahas onda regeringstid. 3 Joahas, som förtrycks av Hasael, får lindring genom bön. 8 Joas efterträder honom. 10 Hans onda regeringstid. 12 Jerobeam efterträder honom. 14 Elisa, när han ligger för döden, profeterar för Joas tre segrar över Syrierna. 20 När Moabiterna invaderar landet, uppväcker Elias ben en död man. 22 När Hasael dör, vinner Joas tre segrar över Ben-Hadad.

2Kung 13:1 I Joas, Ahasjas sons, Juda kungs, tjugotredje år började Joahas, Jehus son, regera över Israel i Samarien ochhan regerade sjutton år.

2Kung 13:2 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, och följde Jerobeams, Nebats sons, synder, som fick Israel att synda; han vek inte av därifrån.

2Kung 13:3 ¶ Och HERRENS vrede upptändes mot Israel, och han gav dem i Hasaels, Syriens kungs, hand och i Ben-Hadads, Hasaels sons, hand alla deras dagar.

2Kung 13:4 Och Joahas bönföll HERREN, och HERREN hörde honom: ty han såg Israels förtryck, eftersom Syriens kung förtryckte dem.

2Kung 13:5 (Och HERREN gav Israel en frälsare, så att de kom ut från Syriernas hand: och Israels barn bodde i sina tält som förut.

2Kung 13:6 Dock vek de inte av från Jerobeams hus synder, han som fick Israel att synda, utan vandrade i dem: och även Aseran stod kvar i Samarien.)

2Kung 13:7 Ty han lämnade inte kvar åt Joahas av folket mer än femtio ryttare, och tio vagnar, och tio tusen fotsoldater; ty Syriens kung hade förgjort dem, och gjort dem lika stoftet vid tröskning.

2Kung 13:8 ¶ Och vad mer är att säga om Joahas gärningar, och allt som han gjorde, och hans makt, är de inte skrivna i Israels kungars krönikebok?

2Kung 13:9 Och Joahas gick till vila hos sina fäder; och de begravde honom i Samarien: och hans son Joas blev kung i hans ställe.

2Kung 13:10 ¶ I Juda kungs Joas trettiosjunde år började Joas, Joahas son, regera över Israel i Samarien, och han regerade sexton år.

2Kung 13:11 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon; han vek inte av från alla Jerobeams, Nebats sons, synder, han som fick Israel att synda, utan vandrade i dem.

2Kung 13:12 Och vad mer är att säga om Joas gärningar, och allt som han gjorde och hans makt, varmed han stred mot Amasja, Juda kung, är de inte skrivna i Israels kungars krönikebok?

2Kung 13:13 Och Joas gick till vila hos sina fäder; och Jerobeam satt på hans tron: och Joas blev begraven i Samarien hos Israels kungar.

2Kung 13:14 ¶ Och Elisa blev sjuk i den sjukdom som han dog av. Och Joas, Israels kung, kom ned till honom, och grät över hans ansikte, och sade, O min fader, min fader, Israels vagn, och dess ryttare.

2Kung 13:15 Och Elisa sade till honom, Ta båge och pilar. Och han tog till sig båge och pilar.

2Kung 13:16 Och han sade till Israels kung, Lägg din hand på bågen. Och han lade sin hand på den: och Elisa lade sina händer på kungens händer.

2Kung 13:17 Och han sade, Öppna fönstret österut. Och han öppnade det. Då sade Elisa, Skjut. Och han sköt. Och han sade, HERRENS frälsnings pil, ja frälsningens pil från Syrien: ty du skall slå Syrierna i Afek, tills du har förgjort dem.

2Kung 13:18 Och han sade, Ta pilarna. Och han tog dem. Och han sade till Israels kung, Slå mot marken. Och han slog tre gånger, och stannade.

2Kung 13:19 Och Guds man blev vred på honom, och sade, Du borde ha slagit fem eller sex gånger; då skulle du ha slagit Syrien tills du hade förgjort det: men nu skall du slå Syrien endast tre gånger.

2Kung 13:20 ¶ Och Elisa dog, och de begravde honom. Och Moabiternas skaror trängde in i landet vid årets början.

2Kung 13:21 Och det skedde, när de begravde en man, att, se, då fick de se en skara män; och de kastade mannen i Elisas grav: och när mannen sänktes ned och rörde vid Elisas ben, fick han liv igen, och reste sig upp på sina fötter.

2Kung 13:22 ¶ Men Hasael, Syriens kung, förtryckte Israel alla Joahas dagar.

2Kung 13:23 Och HERREN var nådig mot dem, och förbarmade sig över dem, och vände sig till dem, för sitt förbunds skull med Abraham, Isak och Jakob, och ville inte fördärva dem, och hade ännu inte kastat bort dem, från sitt ansikte.

2Kung 13:24 Så dog Hasael, Syriens kung; och hans son Ben-Hadad blev kung i hans ställe.

2Kung 13:25 Och Joas, Joahas son, tog åter från Ben-Hadad, Hasaels sons, hand de städer som han hade tagit från Joahas, hans faders, hand i krig. Tre gånger slog Joas honom, och tog tillbaka Israels städer.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 14

1 Amasjas goda regeringstid. 5 Hans rättvisa dom över sin faders mördare. 7 Hans seger över Edom. 8 Amasja, som utmanar Joas, blir besegrad och plundrad. 15 Jerobeam efterträder Joas. 17 Amasja dödas genom en sammansvärjning. 21 Asarja efterträder honom. 23 Jerobeams onda regeringstid. 28 Sakarja efterträder honom.

2Kung 14:1 I Joas, Joahas sons, Israels kungs, andra år började Amasja, Joas son, Juda kung regera.

2Kung 14:2 Han var tjugofem år gammal när han började regera, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Och hans moders namn var Joaddan från Jerusalem.

2Kung 14:3 Och han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, dock inte som David, hans fader: han gjorde i allt såsom hans fader Joas hade gjort.

2Kung 14:4 Men höjderna blev inte borttagna: ännu offrade folket och tände rökelse på höjderna.

2Kung 14:5 ¶ Och det skedde, så snart kungadömet var befäst i hans hand, att han dödade sina tjänare som hade dödat hans fader kungen.

2Kung 14:6 Men mördarnas barn dödade han inte: enligt det som är skrivet i Mose lagbok, där HERREN hade befallt, och sagt, Fäderna skall inte dödas för barnens skull, och barnen skall inte dödas för fädernas skull; utan var och en skall dödas för sin egen synd.

2Kung 14:7 Han slog Edomiterna i Saltdalen, tio tusen, och intog Sela i strid, och kallade den Jokteel ända till denna dag.

2Kung 14:8 ¶ Då sände Amasja bud till Joas, Joahas son, Jehus son, Israels kung, och sade, Kom, låt oss möta varandra ansikte mot ansikte.

2Kung 14:9 Och Joas, Israels kung, sände till Amasja, Juda kung, och sade, Tisteln som var i Libanon sände till cedern som var i Libanon, och sade, Ge din dotter åt min son till hustru: men ett vilt djur som var i Libanon, gick förbi och trampade ned tisteln.

2Kung 14:10 Du har verkligen slagit Edom, och ditt hjärta har blivit upphöjt: beröm dig av detta, och stanna hemma: ty varför skulle du inlåta dig i olycka, så att du faller, du själv, och Juda med dig?

2Kung 14:11 Men Amasja ville inte höra. Därför drog Joas, Israels kung, upp; och han och Amasja, Juda kung, mötte varandra ansikte mot ansikte i Bet-Semes, som tillhör Juda.

2Kung 14:12 Och Juda blev slaget inför Israel; och de flydde var och en till sina tält.

2Kung 14:13 Och Joas, Israels kung, tog Amasja, Juda kung, Joas son, Ahasjas son, i Bet-Semes, och kom till Jerusalem, och bröt ned Jerusalems mur från Efraims port till hörnporten, fyra hundra alnar. *

2Kung 14:14 Och han tog allt guld och silver, och alla kärl som fanns i HERRENS hus, och i skattkamrarna i kungens hus, och gisslan, och återvände till Samarien.

2Kung 14:15 ¶ Och vad mer är att säga om Joas gärningar som han gjorde, och hans makt, och hur han stred mot Amasja, Juda kung, är de inte skrivna i Israels kungars krönikebok?

2Kung 14:16 Och Joas gick till vila hos sina fäder, och blev begraven i Samarien hos Israels kungar; och hans son Jerobeam blev kung i hans ställe.

2Kung 14:17 ¶ Och Amasja, Joas son, Juda kung, levde efter Joas, Joahas sons, Israels kungs, död femton år.

2Kung 14:18 Och vad mer är att säga om Amasjas gärningar, är de inte skrivna i Juda kungars krönikebok?

2Kung 14:19 Och de gjorde en sammansvärjning mot honom i Jerusalem: och han flydde till Lakish; men de sände efter honom till Lakish, och dödade honom där.

2Kung 14:20 Och de förde honom på hästar: och han blev begraven i Jerusalem hos sina fäder i Davids stad.

2Kung 14:21 ¶ Och allt Juda folk tog Asarja, som var sexton år gammal, och gjorde honom till kung i stället för hans fader Amasja.

2Kung 14:22 Han byggde Elat, och återställde det åt Juda, efter att kungen hade gått till vila hos sina fäder.

2Kung 14:23 ¶ I Amasjas, Joas sons, Juda kungs, femtonde år började Jerobeam, Joas son, Israels kung, regera i Samarien, och han regerade fyrtioett år.

2Kung 14:24 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon: han vek inte av från alla Jerobeams, Nebats sons, synder, han som fick Israel att synda.

2Kung 14:25 Han återställde Israels ytterland från ingången till Hamat ända till hedmarkens hav, enligt HERRENS, Israels Guds, ord som han talade genom sin tjänare Jona, Amittajs son, profeten, som var från Gat-Hefer. *

2Kung 14:26 Ty HERREN såg Israels nöd, att den var mycket bitter: ty det fanns varken någon instängd, eller någon kvarlämnad, och ingen hjälpare för Israel.

2Kung 14:27 Och HERREN hade inte sagt att han skulle utplåna Israels namn från under himmelen: utan han frälste dem genom Jerobeam, Joas son.

2Kung 14:28 ¶ Och vad mer är att säga om Jerobeams gärningar, och allt som han gjorde, och hans makt, hur han förde krig, och hur han återtog Damaskus, och Hamat, som hade tillhört Juda, åt Israel, är de inte skrivna i Israels kungars krönikebok?

2Kung 14:29 Och Jerobeam gick till vila hos sina fäder, nämligen hos Israels kungar; och hans son Sakarja blev kung i hans ställe.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 15

1 Asarjas goda regeringstid. 5 När han, dör som spetälsk, efterträds han av Jotam. 8 Sakarja, den siste av Jehus generation, som regerar ont, dödas av Sallum. 13 Sallum, som regerar en månad, dödas av Menahem. 16 Menahem stärker sig genom Pul. 21 Pekahja efterträder honom. 23 Pekahja dödas av Pekah. 27 Pekah förtrycks av Tiglat-Pileser och dödas av Hosea. 32 Jotams goda regeringstid. 36 Ahas efterträder honom.

2Kung 15:1 I Israels kung Jerobeams tjugosjunde år började Asarja, Amasjas son, Juda kung, regera.

2Kung 15:2 Sexton år gammal var han när han började regera, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Och hans moders namn var Jekolja från Jerusalem.

2Kung 15:3 Och han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, enligt allt det som hans fader Amasja hade gjort;

2Kung 15:4 Dock blev höjderna inte borttagna: folket offrade och tände fortfarande rökelse på höjderna.

2Kung 15:5 ¶ Och HERREN slog kungen, så att han var spetälsk ända till sin döds dag, och bodde i ett avskilt hus. Och Jotam, kungens son, var över huset, och dömde folket i landet.

2Kung 15:6 Och vad mer är att säga om Asarjas gärningar, och allt som han gjorde, är de inte skrivna i Juda kungars krönikebok?

2Kung 15:7 Så gick Asarja till vila hos sina fäder; och de begravde honom hos hans fäder i Davids stad: och hans son Jotam blev kung i hans ställe.

2Kung 15:8 ¶ I Juda kungs Asarjas trettioåttonde år regerade Sakarja, Jerobeams son, över Israel i Samarien i sex månader.

2Kung 15:9 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, såsom hans fäder hade gjort: han vek inte av från Jerobeams, Nebats sons, synder, som fick Israel att synda.

2Kung 15:10 Och Shallum, Jabeshs son, gjorde en sammansvärjning mot honom, och slog honom inför folket, och dödade honom, och blev kung i hans ställe.

2Kung 15:11 Och vad mer är att säga om Sakarjas gärningar, se, de är skrivna i Israels kungars krönikebok.

2Kung 15:12 Detta var HERRENS ord som han talade till Jehu, och sade, Dina söner skall sitta på Israels tron till fjärde generation. Och så skedde det.

2Kung 15:13 ¶ Shallum, Jabeshs son, började regera i Juda kungs Ussias trettionionde år; och han regerade en hel månad i Samarien.

2Kung 15:14 Ty Menahem, Gadis son, drog upp från Tirsa, och kom till Samarien, och slog Shallum, Jabeshs son, i Samarien, och dödade honom, och blev kung i hans ställe.

2Kung 15:15 Och vad mer är att säga om Shallums gärningar, och hans sammansvärjning som han gjorde, se, de är skrivna i Israels kungars krönikebok.

2Kung 15:16 ¶ Då slog Menahem Tifsah, och alla som var där, och dess ytterland från Tirsa: eftersom de inte öppnade för honom slog han det;och alla kvinnor där som var havande rev han upp. *

2Kung 15:17 I Juda kungs Asarjas trettionionde år började Menahem, Gadis son, regera över Israel, och han regerade tio år i Samarien.

2Kung 15:18 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon: han vek inte av under alla sina dagar från Jerobeams, Nebats sons, synder, han som fick Israel att synda.

2Kung 15:19 Och Pul, Assyriens kung, kom mot landet: och Menahem gav Pul tusen talenter silver, för att hans hand skulle vara med honom till att befästa kungadömet i hans hand. *

2Kung 15:20 Och Menahem tog ut pengarna från Israel, nämligen från alla rika och mäktiga män, femtio siklar silver från varje man, för att ge åt Assyriens kung. Så vände Assyriens kung tillbaka, och stannade inte där i landet. *

2Kung 15:21 ¶ Och vad mer är att säga om Menahems gärningar, och allt som han gjorde, är de inte skrivna i Israels kungars krönikebok?

2Kung 15:22 Och Menahem gick till vila hos sina fäder; och hans son Pekaja blev kung i hans ställe.

2Kung 15:23 ¶ I Juda kungs Asarjas femtionde år började Pekaja, Menahems son, regera över Israel i Samarien, och han regerade två år.

2Kung 15:24 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon: han vek inte av från Jerobeams, Nebats sons, synder, han som fick Israel att synda.

2Kung 15:25 Men Peka, Remaljas son, en av hans hövitsmän, gjorde en sammansvärjning mot honom och slog honom i Samarien, i kungens hus borg, tillsammans med Argob och Arje, och med honom femtio män av Gileaditerna: och han dödade honom, och blev kung i hans ställe.

2Kung 15:26 Och vad mer är att säga om Pekajas gärningar, och allt som han gjorde, se, de är skrivna i Israels kungars krönikebok.

2Kung 15:27 ¶ I Juda kungs Asarjas femtioandra år började Peka, Remaljas son, regera över Israel i Samarien, och han regerade tjugo år.

2Kung 15:28 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon: han vek inte av från Jerobeams, Nebats sons, synder, han som fick Israel att synda.

2Kung 15:29 I Pekas, Israels kungs, dagar kom Tiglat-Pileser, Assyriens kung, och tog Ijon, och Abel-Bet-Maaka, och Janoa, och Kedes, och Hasor, och Gilead, och Galileen, hela Naftalis land, och förde dem bort i fångenskap till Assyrien.

2Kung 15:30 Och Hosea, Elas son, gjorde en sammansvärjning mot Peka, Remaljas son, och slog honom, och dödade honom, och blev kung i hans ställe, i Jotams, Ussias sons, tjugonde år.

2Kung 15:31 Och vad mer är att säga om Pekas gärningar, och allt som han gjorde, se, de är skrivna i Israels kungars krönikebok.

2Kung 15:32 ¶ I Pekas, Remaljas sons, Israels kungs, andra år började Jotam, Ussias son, Juda kung, regera.

2Kung 15:33 Tjugofem år gammal var han när han började regera, och han regerade sexton år i Jerusalem. Och hans moders namn var Jerusa, Sadoks dotter.

2Kung 15:34 Och han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon: han gjorde enligt allt det som hans fader Ussia hade gjort.

2Kung 15:35 ¶ Dock blev höjderna inte borttagna: folket offrade och tände fortfarande rökelse på höjderna. Han byggde den övre porten till HERRENS hus.

2Kung 15:36 ¶ Och vad mer är att säga om Jotams gärningar, och allt som han gjorde, är de inte skrivna i Juda kungars krönikebok?

2Kung 15:37 I de dagarna började HERREN sända mot Juda Resin, Syriens kung, och Peka, Remaljas son.

2Kung 15:38 Och Jotam gick till vila hos sina fäder, och blev begraven hos sina fäder i sin fader Davids stad: och hans son Ahas blev kung i hans ställe.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 16

1 Ahas onda regeringstid. 5 Ahas, angripen av Resin och Peka, lejer Tiglat-Pileser mot dem. 10 Ahas sänder från Damaskus en förebild av ett altare till Uria och flyttar bronsaltaret för sin egen andakt. 17 Han plundrar templet. 19 Hiskia efterträder honom.

2Kung 16:1 I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde år började Ahas, Jotams son, Juda kung, regera.

2Kung 16:2 Tjugo år gammal var Ahas när han började regera, och han regerade sexton år i Jerusalem, och han gjorde inte det som var rätt i HERRENS, hans Guds, ögon, såsom hans fader David.

2Kung 16:3 Men han vandrade i Israels kungars väg, ja, han lät sin son gå genom elden, enligt hednafolkens styggelser, dem som HERREN hade fördrivit från Israels barns ansikte. *

2Kung 16:4 Och han offrade och tände rökelse på höjderna, och på kullarna, och under varje grönt träd.

2Kung 16:5 ¶ Då drog Resin, Syriens kung, och Peka, Remaljas son, Israels kung, upp till Jerusalem för att strida: och de belägrade Ahas, men kunde inte övervinna honom.

2Kung 16:6 Vid den tiden återtog Resin, Syriens kung, Elat åt Syrien och drev bort Judarna från Elat: och Syrierna kom till Elat, och bodde där ända till denna dag.

2Kung 16:7 Så sände Ahas budbärare till Tiglat-Pileser, Assyriens kung, och sade, Jag är din tjänare och din son: kom upp, och rädda mig ur Syriens kungs hand, och ur Israels kungs hand, som har rest sig mot mig.

2Kung 16:8 Och Ahas tog silver och guld som fanns i HERRENS hus, och i skattkamrarna i kungens hus, och sände det som en gåva till Assyriens kung.

2Kung 16:9 Och Assyriens kung hörde honom: ty Assyriens kung drog upp mot Damaskus, och intog det, och förde dess folk bort i fångenskap till Kir, och dödade Resin.

2Kung 16:10 ¶ Och kung Ahas gick till Damaskus för att möta Tiglat-Pileser, Assyriens kung, och han såg ett altare som var i Damaskus: och kung Ahas sände till prästen Uria en avbild av altaret, och dess mönster, enligt hela dess utförande.

2Kung 16:11 Och prästen Uria byggde ett altare enligt allt det som kung Ahas hade sänt från Damaskus: så gjorde prästen Uria det innan kung Ahas kom från Damaskus.

2Kung 16:12 Och när kungen kom från Damaskus, såg kungen altaret: och kungen trädde fram till altaret, och offrade på det.

2Kung 16:13 Och han brände sitt brännoffer och sitt matoffer, och utgöt sitt dryckesoffer, och stänkte blodet av sina tackoffer, på altaret.

2Kung 16:14 Och han förde också kopparaltaret, som stod inför HERREN, från husets framsida, från platsen mellan altaret och HERRENS hus, och satte det på altarets norra sida.

2Kung 16:15 Och kung Ahas befallde prästen Uria, och sade, På det stora altaret skall du bränna morgonens brännoffer, och aftonens matoffer, och kungens brännoffer, och hans matoffer, tillsammans med allt folkets brännoffer i landet, och deras matoffer, och deras dryckesoffer; och du skall stänka på det allt blod av brännoffret, och allt blod av offret: och kopparaltaret skall vara för mig att rådfråga vid.

2Kung 16:16 Så gjorde prästen Uria, helt enligt det som kung Ahas hade befallt.

2Kung 16:17 ¶ Och kung Ahas skar av kanterna på vagnställen, och tog bort tvättkaren från dem; och han tog ned havet från de kopparoxar som stod under det, och satte det på ett stenlagt underlag. *

2Kung 16:18 Och den täckta platsen för sabbaten som de hade byggt i huset, och kungens yttre ingång, ändrade han i HERRENS hus för Assyriens kung. *

2Kung 16:19 ¶ Och vad mer är att säga om Ahas gärningar som han gjorde, är de inte skrivna i Juda kungars krönikebok?

2Kung 16:20 Och Ahas gick till vila hos sina fäder, och blev begraven hos sina fäder i Davids stad: och hans son Hiskia blev kung i hans ställe.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 17

1 Hoseas onda regeringstid. 3 Sedan han blivit kuvad av Salmaneser, sammansvärjer han sig mot honom med So, kungen i Egypten. 5 Samaria bortföres för sina synders skull i fångenskap. 24 De främmande folk som förflyttades till Samaria, och som hemsöktes av lejon, gör en blandning av religioner.

2Kung 17:1 I Juda kungs Ahas tolfte år började Hosea, Elas son, regera över Israel i Samarien, och han regerade nio år.

2Kung 17:2 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, dock inte såsom Israels kungar som var före honom.

2Kung 17:3 ¶ Mot honom drog Shalmaneser, Assyriens kung, upp; och Hosea blev hans tjänare, och gav honom gåvor.

2Kung 17:4 Men Assyriens kung fann sammansvärjning hos Hosea: ty han hade sänt bud till So, Egyptens kung, och inte fört någon gåva till Assyriens kung, såsom han hade gjort år efter år därför spärrade Assyriens kung in honom, och band honom i fängelse.

2Kung 17:5 ¶ Då drog Assyriens kung upp genom hela landet, och drog upp till Samarien, och belägrade det i tre år.

2Kung 17:6 ¶ I Hoseas nionde år intog Assyriens kung Samarien, och förde Israel bort till Assyrien, och satte dem i Hala och i Habor vid Gozans flod och i Medernas städer.

2Kung 17:7 Ty så var det, att Israels barn hade syndat mot HERREN, deras Gud, som hade fört dem upp ur Egyptens land, från under Faraos, Egyptens kungs, hand, och de fruktade andra gudar,

2Kung 17:8 Och vandrade i hednafolkens stadgar, dem som HERREN hade fördrivit för Israels barns ansikte, och i Israels kungars stadgar, som de hade gjort.

2Kung 17:9 Och Israels barn gjorde i hemlighet sådant som inte var rätt mot HERREN, deras Gud, och de byggde sig höjder i alla sina städer, från vakttornet till den befästa staden. *

2Kung 17:10 Och de reste sig stoder och lundar på varje hög kulle, och under varje grönt träd:

2Kung 17:11 Och där tände de rökelse på alla höjder, såsom hednafolken gjorde, dem som HERREN hade fört bort framför dem; och de gjorde onda gärningar för att reta HERREN till vrede:

2Kung 17:12 Ty de tjänade avgudar, om vilka HERREN hade sagt till dem, Ni skall inte göra detta.

2Kung 17:13 Ändå vittnade HERREN mot Israel, och mot Juda genom alla profeter, och genom alla siarna, och sade, Vänd ni om från era onda vägar, och håll mina bud och mina stadgar, enligt hela den lag som jag befallde era fäder, och som jag sände till er genom mina tjänare, profeterna.

2Kung 17:14 Men de ville inte höra, utan förhärdade sina nackar, lik sina fäders nacke, de som inte trodde på HERREN, sin Gud.

2Kung 17:15 Och de förkastade hans stadgar, och hans förbund som han hade slutit med deras fäder, och hans vittnesbörd som han hade vittnat mot dem; och de följde fåfänglighet och blev fåfänga, och gick efter hednafolken som var runt omkring dem, om vilka HERREN hade befallt dem att de inte skulle göra som de. *

2Kung 17:16 Och de övergav alla HERRENS, deras Guds, bud och gjorde sig gjutna bilder, nämligen två kalvar, och gjorde en lund, och tillbad hela himmelens här, och tjänade Baal. *

2Kung 17:17 Och de lät sina söner och sina döttrar gå genom elden, och brukade spådom och trolldom, och sålde sig till att göra det som var ont i HERRENS ögon, för att reta honom till vrede.

2Kung 17:18 Därför blev HERREN mycket vred på Israel, och förde bort dem från sitt ansikte: ingen blev kvar utom Juda stam ensam.

2Kung 17:19 Inte heller Juda höll HERRENS, sin Guds, bud, utan vandrade i Israels stadgar som de hade gjort.

2Kung 17:20 Och HERREN förkastade hela Israels säd, och förödmjukade dem, och gav dem i plundrares hand, tills han hade kastat bort dem från sitt ansikte.

2Kung 17:21 Ty han slet Israel bort från Davids hus; och de gjorde Jerobeam, Nebats son, till kung: och Jerobeam drev Israel bort från att följa HERREN, och fick dem att synda en stor synd.

2Kung 17:22 Ty Israels barn vandrade i alla Jerobeams synder som han hade gjort; de vek inte av från dem;

2Kung 17:23 Till dess HERREN förde Israel bort från sitt ansikte, såsom han hade sagt genom alla sina tjänare, profeterna. Så blev Israel bortfört från sitt land till Assyrien ända till denna dag. *

2Kung 17:24 ¶ Och Assyriens kung förde folk från Babylon, och från Kuta, och från Ava, och från Hamat, och från Sefarvajim, och satte dem i Samariens städer i stället för Israels barn: och de tog Samarien i besittning, och bodde i dess städer.

2Kung 17:25 Och det skedde, i början av deras bosättning där, att de inte fruktade HERREN: därför sände HERREN lejon bland dem, som dödade några av dem.

2Kung 17:26 Då talade de till Assyriens kung, och sade, De nationer som du har fört bort, och satt i Samariens städer, känner inte landets Guds sed: därför har han sänt lejon bland dem, och, se, de dödar dem, eftersom de inte känner landets Guds sed.

2Kung 17:27 Då befallde Assyriens kung, och sade, För dit en av prästerna som ni förde bort därifrån; och låt dem gå och bo där, och låt honom lära dem landets Guds sed.

2Kung 17:28 Då kom en av prästerna som de hade fört bort från Samarien och bodde i Bet-el, och lärde dem hur de skulle frukta HERREN.

2Kung 17:29 Men varje nation gjorde sina egna gudar, och satte dem i husen på höjderna som Samarierna hade gjort, varje nation i de städer där de bodde. *

2Kung 17:30 Och Babylons män gjorde Sukkot-Benot, och Kutas män gjorde Nergal, och Hamats män gjorde Asima, *

2Kung 17:31 Och Aviterna gjorde Nibhas och Tartak, och Sefarvajiterna brände sina barn i eld åt Adrammelek och Anammelek, Sefarvajims gudar. *

2Kung 17:32 Så fruktade de HERREN, och gjorde åt sig själva av de ringaste bland dem präster för höjderna, vilka offrade för dem i höjdens hus.

2Kung 17:33 De fruktade HERREN, och tjänade sina egna gudar, efter sedvänjan hos de nationer som de hade förts bort ifrån.

2Kung 17:34 Ända till denna dag gör de efter de förra sederna: de fruktar inte HERREN, och gör inte efter deras stadgar, eller deras rättsregler, eller efter lagen och budet som HERREN befallde Jakobs barn, dem som han gav namnet Israel;

2Kung 17:35 Med vilka HERREN hade slutit ett förbund, och befallt dem, och sagt, Ni skall inte frukta andra gudar, och inte böja er för dem, och inte tjäna dem, och inte offra åt dem:

2Kung 17:36 Utan HERREN, som förde er upp ur Egyptens land med stor kraft och med uträckt arm, honom skall ni frukta, och honom skall ni tillbe, och åt honom skall ni offra.

2Kung 17:37 Och stadgarna, och rättsreglerna, och lagen, och budet, som han skrev åt er, skall ni hålla att göra för evigt; och ni skall inte frukta andra gudar.

2Kung 17:38 Och det förbund som jag har slutit med er skall ni inte glömma; och ni skall inte frukta andra gudar.

2Kung 17:39 Utan HERREN, er Gud, skall ni frukta; och han skall befria er ur alla era fienders hand.

2Kung 17:40 Men de ville inte höra, utan gjorde efter sin förra sed.

2Kung 17:41 Så fruktade dessa nationer HERREN, och tjänade sina huggna bilder, både deras barn, och deras barns barn: såsom deras fäder, gjorde, så gör de än i dag.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 18

1 Hiskias goda regeringstid. 4 Han förstör avgudadyrkan och har framgång. 9 Samaria förs i fångenskap för sina synder. 13 Sanherib, som invaderar Juda, blidkas genom en tribut. 17 Rabsake, som sänds på nytt av Sanherib, hånar Hiskia och söker genom hädiska övertalningar förmå folket att göra uppror.

2Kung 18:1 NU skedde det i tredje året av Hoseas, Elas sons, att Hiskia, Ahas son, Juda kung, började att regera.

2Kung 18:2 Tjugofem år gammal var han när han började regera; och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans moders namn var Abi, Sakarjas dotter.

2Kung 18:3 Och han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, enligt allt det som hans fader David hade gjort.

2Kung 18:4 ¶ Han tog bort höjderna, och slog sönder stoderna, och högg ner lundarna, och slog i stycken kopparormen som Mose hade gjort: ty ända till dessa dagar hade Israels barn tänt rökelse åt den: och han kallade den Nehushtan. *

2Kung 18:5 Han förtröstade på HERREN Israels Gud; så att efter honom var ingen lik honom bland alla Juda kungar, inte heller någon före honom.

2Kung 18:6 Ty han höll sig till HERREN, och vek inte av från att följa honom, utan höll hans bud, som HERREN hade befallt Mose.

2Kung 18:7 Och HERREN var med honom; och han hade framgång vart han än gick ut: och han gjorde uppror mot Assyriens kung, och tjänade honom inte.

2Kung 18:8 Han slog Filistéerna, ända till Gaza, och dess gränser, från vakttornet till den befästa staden.

2Kung 18:9 ¶ Och det skedde i kung Hiskias fjärde år, vilket var Israels kungs Hoseas, Elas sons, sjunde år, att Shalmaneser, Assyriens kung, drog upp mot Samarien och belägrade det.

2Kung 18:10 Och efter tre år intog de det: i Hiskias sjätte år, det vill säga Israels kungs Hoseas nionde år, blev Samarien intaget.

2Kung 18:11 Och Assyriens kung förde Israel bort till Assyrien, och satte dem i Hala och i Habor vid Gozans flod, och i Medernas städer:

2Kung 18:12 Eftersom de inte hade lytt HERRENS, sin Guds, röst, utan överträtt hans förbund, och allt det som Mose, HERRENS tjänare, hade befallt, och inte ville höra eller göra det.

2Kung 18:13 ¶ Nu i kung Hiskias fjortonde år drog Sanherib, Assyriens kung, upp mot alla Juda befästa städer, och intog dem.

2Kung 18:14 Och Hiskia, Juda kung, sände till Assyriens kung i Lakish, och sade, Jag har felat; vänd dig bort från mig: vad du än lägger på mig skall jag bära. Och Assyriens kung bestämde åt Hiskia, Juda kung, trehundra talenter silver och trettio talenter guld. *

2Kung 18:15 Och Hiskia gav honom allt silver som fanns i HERRENS hus, och i skattkamrarna i kungens hus.

2Kung 18:16 Vid den tiden skar Hiskia bort guldet från dörrarna till HERRENS tempel, och från pelarna som Hiskia, Juda kung, hade överdragit, och gav det åt Assyriens kung.

2Kung 18:17 ¶ Och Assyriens kung sände Tartan och Rabsaris och Rab-Sake från Lakish till kung Hiskia med en stor här mot Jerusalem. Och de drog upp och kom till Jerusalem. Och när de hade kommit upp, stannade de vid vattenledningen från den övre dammen, som är vid vägen till valkarens fält. *

2Kung 18:18 Och när de hade ropat på kungen, kom Eljakim, Hilkias son, som var över huset, och Sebna, skrivaren, och Joah, Asafs son, krönikören, ut till dem.

2Kung 18:19 Och Rab-Sake sade till dem, Säg nu till Hiskia, Så säger den store kungen, Assyriens kung, Vad är detta för förtröstan som du förtröstar på?

2Kung 18:20 Du säger, (men det är blott tomma ord,) jag har råd och styrka till krig. På vem förtröstar du då, eftersom du gör uppror mot mig?

2Kung 18:21 Se, nu, du förtröstar på denna brutna rörstav, nämligen på Egypten, på vilken om någon lutar sig, så går den in i hans hand, och genomborrar den: sådan är Farao, Egyptens kung för alla som förtröstar på honom.

2Kung 18:22 Men om ni säger till mig, Vi förtröstar på HERREN vår Gud, är det inte han, vars höjder och altaren Hiskia har tagit bort, och sagt till Juda och Jerusalem, Ni skall tillbe inför detta altare i Jerusalem?

2Kung 18:23 Därför nu, jag ber dig, ställ säkerhet åt min herre, Assyriens kung, så skall jag överlämna dig två tusen hästar, om du från din sida kan sätta ryttare på dem. *

2Kung 18:24 Hur skulle du då kunna vända bort ansiktet på en enda av de minsta av min mästares tjänare, och ändå förtrösta på Egypten för vagnar och ryttare?

2Kung 18:25 Har jag nu dragit upp mot denna plats för att fördärva den utan HERREN? HERREN sade till mig, Dra upp mot detta land, och fördärva det.

2Kung 18:26 Då sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna, och Joah, till Rab-Sake, Tala, jag ber dig, till dina tjänare på det Syriska språket; ty vi förstår det: och tala inte med oss på Judiska språket inför folkets öron som är på muren. *

2Kung 18:27 Men Rab-Sake sade till dem, Har min mästare sänt mig till din mästare, och till dig, för att tala dessa ord? har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för att de skall äta sin egen dynga, och dricka sitt eget urin tillsammans med er? *

2Kung 18:28 Då stod Rab-Sake och ropade med hög röst på Judiska språket, och talade, och sade, Hör den store kungens ord, Assyriens kung:

2Kung 18:29 Så säger kungen, Låt inte Hiskia bedra er: ty han skall inte kunna befria er ur hans hand:

2Kung 18:30 Låt inte heller Hiskia få er att förtrösta på HERREN, och säga, HERREN skall visst befria oss, och denna stad skall inte ges i Assyriens kungs hand.

2Kung 18:31 Hör inte på Hiskia: ty så säger Assyriens kung, Slut fred med mig genom en gåva, och kom ut till mig, så skall ni få äta var och en av sin vinstock, och var och en av sitt fikonträd, och dricka var och en vattnet ur sin brunn:

2Kung 18:32 Till dess jag kommer och för er bort till ett land likt ert eget land, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olivolja och honung, så att ni får leva, och inte dö: och hör inte på Hiskia, när han övertalar er, och säger, HERREN skall befria oss.

2Kung 18:33 Har någon av nationernas gudar överhuvudtaget befriat sitt land ur Assyriens kungs hand?

2Kung 18:34 Var är Hamats, och Arpads gudar? var är Sefarvajims, Henas och Ivas gudar? Har de befriat Samarien ur min hand?

2Kung 18:35 Vilka är de bland alla dessa länders gudar, som har befriat sitt land ur min hand, att HERREN skulle befria Jerusalem ur min hand?

2Kung 18:36 Men folket teg, och svarade honom inte ett ord: ty kungens befallning var, Svara honom inte.

2Kung 18:37 Då kom Eljakim, Hilkias son, som var över huset, och Sebna, skrivaren, och Joah, Asafs son, krönikören, till Hiskia med sina kläder sönderrivna och berättade för honom Rab-Sakes ord.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 19

1 Hiskia, sörjande, sänder bud till Jesaja för att han skall be för dem. 6 Jesaja tröstar dem. 8 Sanherib, på väg att möta Tirhaka, sänder ett hädiskt brev till Hiskia. 14 Hiskias bön. 20 Jesajas profetia om Sanheribs högmod och undergång, och om Sions väl. 35 En ängel slår Assyrierna. 36 Sanherib dödas i Nineve av sina egna söner.

2Kung 19:1 OCH det skedde, när kung Hiskia hörde det, att han rev sina kläder, och klädde sig i säcktyg, och gick in i HERRENS hus.

2Kung 19:2 Och han sände Eljakim, som var över huset, och skrivaren Sebna, och de äldste bland prästerna, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son.

2Kung 19:3 Och de sade till honom, Så säger Hiskia: Denna dag är en dag av nöd, och tillrättavisning, och hädelse: ty barnen har kommit till födseln, men det finns ingen kraft att föda fram. *

2Kung 19:4 Kanske skall HERREN, din Gud, höra alla Rab-Sakes ord, som Assyriens kung, hans mästare, har sänt för att smäda den levande Guden; och tillrättavisa de ord som HERREN din Gud har hört: lyft därför upp din bön för kvarlevan som ännu finns kvar.

2Kung 19:5 Så kom kung Hiskias tjänare till Jesaja.

2Kung 19:6 ¶ Och Jesaja sade till dem: Så skall ni säga till er mästare, Så säger HERREN, Var inte rädd för de ord som du har hört, med vilka Assyriens kungs tjänare har hädat mig.

2Kung 19:7 Se, jag skall sända en ande över honom, så att han skall höra ett rykte, och vända tillbaka till sitt land; och jag skall låta honom falla för svärdet i sitt eget land.

2Kung 19:8 ¶ Så vände Rab-Sake tillbaka, och fann Assyriens kung stridande mot Libna: ty han hade hört att han hade brutit upp från Lakish.

2Kung 19:9 Och när han hörde sägas om Ethiopiens kung Tirhaka, Se, han har dragit ut för att strida mot dig; då sände han åter sändebud till Hiskia, och sade,

2Kung 19:10 Så skall ni tala till Hiskia, Juda kung, och säga, Låt inte din Gud, som du förtröstar på bedra dig, och säga, Jerusalem skall inte ges i Assyriens kungs hand.

2Kung 19:11 Se, du har hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länder, hur de har fördärvat dem fullständigt: och skulle du bli befriad?

2Kung 19:12 Har nationernas gudar befriat dem som mina fäder har fördärvat; såsom Gosan, och Haran, och Resef, och Edens barn som var i Telassar?

2Kung 19:13 Var är Hamats kung, och Arpads kung, och kungen i staden Sefarvajim, i Hena, och Iva?

2Kung 19:14 ¶ Och Hiskia tog brevet ur sändebudens hand, och läste det: och Hiskia gick upp i HERRENS hus, och bredde ut det inför HERREN.

2Kung 19:15 Och Hiskia bad inför HERREN, och sade, HERRE Israels Gud, du som tronar mellan keruberna, du är Gud, du ensam, över alla jordens riken; du har gjort himmel och jord.

2Kung 19:16 HERRE, böj ditt öra och hör: öppna, HERRE, dina ögon, och se: och hör Sanheribs ord, som han har sänt för att smäda den levande Guden.

2Kung 19:17 I sanning, HERRE, har Assyriens kungar fördärvat nationerna och deras länder,

2Kung 19:18 Och kastat deras gudar i elden: ty de var inga gudar, utan verk av människohänder, trä och sten: därför har de fördärvat dem.

2Kung 19:19 Och nu, HERRE vår Gud, fräls oss, jag ber dig, ur hans hand, så att alla jordens riken må veta att du är HERREN Gud, du ensam.

2Kung 19:20 ¶ Då sände Jesaja, Amos son, till Hiskia och sade, Så säger HERREN Israels Gud, Det som du har bett mig om angående Assyriens kung Sanherib har jag hört.

2Kung 19:21 Detta är det ord som HERREN har talat om honom; Jungfrun, Sions dotter har föraktat dig, och skrattat dig till förakt; Jerusalems dotter skakar på huvudet åt dig.

2Kung 19:22 Vem har du smädat och hädat? och mot vem har du upphöjt din röst, och lyft dina ögon i högmod? nämligen mot Israels Helige.

2Kung 19:23 Genom dina sändebud har du smädat Herren, och sagt, Med mängden av mina vagnar har jag stigit upp på bergens höjder, till Libanons yttersta sidor, och jag skall hugga ner dess höga cedrar, och dess utvalda cypresser: och jag skall tränga in i hans yttersta härbärgen, i hans Karmels skog. *

2Kung 19:24 Jag har grävt och druckit främmande vatten, och med mina fotsulor har jag uttorkat alla belägrade platsers floder. *

2Kung 19:25 Har du inte hört för länge sedan hur jag har gjort det, och från forntiden hur jag har bestämt det? nu har jag låtit det ske, att du skulle ödelägga befästa städer till ruinhögar. *

2Kung 19:26 Därför var deras invånare kraftlösa, de blev förskräckta och förvirrade; de var som gräset på fältet, och som det gröna örten, som gräset på hustaken, och som säd som vissnar innan den har vuxit upp. *

2Kung 19:27 Men jag känner din boning, och ditt utgående, och ditt ingående, och ditt raseri mot mig.

2Kung 19:28 Eftersom ditt raseri mot mig och ditt oväsen har stigit upp i mina öron, därför skall jag sätta min krok i din näsa, och mitt betsel i dina läppar, och jag skall föra dig tillbaka samma väg som du kom.

2Kung 19:29 Och detta skall vara ett tecken för dig, detta år skall ni äta vad som växer av sig självt, och det andra året vad som växer därav; men det tredje året skall ni så, och skörda, och plantera vingårdar, och äta dess frukt.

2Kung 19:30 Och kvarlevan som har undkommit av Juda hus skall åter slå rot nedåt, och bära frukt uppåt.

2Kung 19:31 Ty från Jerusalem skall en kvarleva gå ut, och de som undkommer från Sions berg: HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.

2Kung 19:32 Därför säger HERREN så om Assyriens kung, Han skall inte komma in i denna stad, inte skjuta någon pil där, inte komma mot den med sköld, och inte kasta upp en vall mot den.

2Kung 19:33 På den väg som han kom, på den skall han vända tillbaka, och han skall inte komma in i denna stad, säger HERREN.

2Kung 19:34 Ty jag skall försvara denna stad, och frälsa den, för min egen skull, och för min tjänare Davids skull.

2Kung 19:35 ¶ Och det skedde den natten, att HERRENS ängel gick ut, och slog i Assyriernas läger etthundraåttiofemtusen: och när man steg upp tidigt på morgonen, se, då var de alla döda kroppar.

2Kung 19:36 Så bröt Assyriens kung Sanherib, upp och drog bort och återvände, och bodde i Nineve.

2Kung 19:37 Och det skedde, medan han tillbad i sin gud Nisroks hus, att hans söner Adrammelek och Sarezer slog honom med svärdet: och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev kung i hans ställe.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 20

1 Hiskia, som har mottagit ett dödsbudskap, får genom bön sitt liv förlängt. 8 Solen går tio grader tillbaka som ett tecken på detta löfte. 12 Berodak-Baladan, som sänder bud för att besöka Hiskia på grund av undret, får kännedom om hans skatter. 14 Jesaja, när han får vetskap om detta, förutsäger den Babyloniska fångenskapen. 20 Manasse efterträder Hiskia.

2Kung 20:1 I de dagarna blev Hiskia sjuk till döds. Och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom, och sade till honom, Så säger HERREN, Beställ om ditt hus; ty du skall dö, och inte leva.

2Kung 20:2 Då vände han sitt ansikte mot väggen, och bad till HERREN, och sade,

2Kung 20:3 Jag ber dig, O HERRE, kom nu ihåg hur jag har vandrat inför dig i sanning och med ett helt hjärta, och har gjort det som är gott i dina ögon. Och Hiskia grät bitterligen. *

2Kung 20:4 Och det skedde, innan Jesaja hade gått ut till den inre gården, att HERRENS ord kom till honom, och sade,

2Kung 20:5 Vänd tillbaka, och säg till Hiskia, fursten över mitt folk, Så säger HERREN, din fader Davids Gud, Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar: se, jag skall hela dig: på tredje dagen skall du gå upp till HERRENS hus.

2Kung 20:6 Och jag skall lägga femton år till dina dagar; och jag skall befria dig och denna stad ur Assyriens kungs hand; och jag skall försvara denna stad för min egen skull, och för min tjänare Davids skull.

2Kung 20:7 Och Jesaja sade, Ta en kaka av fikon. Och de tog den och lade den på bölden, och han blev frisk. *

2Kung 20:8 ¶ Och Hiskia sade till Jesaja, Vad skall vara tecknet att HERREN skall hela mig, och att jag skall gå upp till HERRENS hus på tredje dagen?

2Kung 20:9 Och Jesaja sade, Detta tecken skall du ha av HERREN, att HERREN skall göra det som han har talat: skall skuggan gå fram tio steg, eller gå tillbaka tio steg? *

2Kung 20:10 Och Hiskia svarade: Det är en lätt sak för skuggan att gå ned tio steg: nej, låt skuggan gå tillbaka tio steg. *

2Kung 20:11 Och profeten Jesaja ropade till HERREN: och han lät skuggan gå tio steg tillbaka, på de steg som den hade gått ned på Ahass solur. *

2Kung 20:12 ¶ Vid den tiden sände Berodak-Baladan, Baladans son, Babylons kung, brev och en gåva till Hiskia: ty han hade hört att Hiskia hade varit sjuk.

2Kung 20:13 Och Hiskia hörde på dem, och visade dem hela sitt skattkammare, silvret, och guldet, och kryddorna, och den dyrbara oljan, och hela sitt vapenhus, och allt som fanns i hans skatter: det var ingenting i hans hus, eller i hela hans välde, som Hiskia inte visade dem.

2Kung 20:14 ¶ Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia, och sade till honom, Vad sade dessa män? och varifrån kom de till dig? Och Hiskia sade, De har kommit från ett fjärran land, nämligen från Babylon.

2Kung 20:15 Och han sade, Vad har de sett i ditt hus? Och Hiskia svarade, Allt som finns i mitt hus har de sett: det finns ingenting bland mina skatter som jag inte har visat dem.

2Kung 20:16 Och Jesaja sade till Hiskia, Hör HERRENS ord.

2Kung 20:17 Se, dagar skall komma då allt som finns i ditt hus, och det som dina fäder har samlat till denna dag, skall föras bort till Babylon: ingenting skall lämnas kvar, säger HERREN.

2Kung 20:18 Och av dina söner, som skall utgå från dig, som du skall föda, skall de ta bort; och de skall bli hovmän i Babylons kungs palats.

2Kung 20:19 Då sade Hiskia till Jesaja, Gott är HERRENS ord som du har talat. Och han sade, Är det inte gott, om det blir frid och sanning i mina dagar?

2Kung 20:20 ¶ Och resten av Hiskias gärningar, och all hans makt, och hur han gjorde dammen, och vattenledningen, och förde in vatten i staden, är de inte skrivna i Juda kungars krönika?

2Kung 20:21 Och Hiskia sov med sina fäder: och hans son Manasse blev kung i hans ställe.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 21

1 Manasses regeringstid. 3 Hans stora avgudadyrkan. 10 Hans ondska föranleder profetior mot Juda. 17 Amon efterträder honom. 19 Amons onda regeringstid. 23 Han blir dräpt av sina tjänare, och dessa mördare dödas av folket, och Josia görs till kung.

2Kung 21:1 MANASSE var tolv år gammal när han började regera, och han regerade femtiofem år i Jerusalem. Och hans moders namn var Hefsi-Ba.

2Kung 21:2 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, efter hednafolkens styggelser, som HERREN hade fördrivit för Israels barn.

2Kung 21:3 Ty han byggde åter upp de höga platser som hans fader Hiskia hade brutit ner; och han reste altaren åt Baal, och gjorde en lund, såsom Israels kung Ahab hade gjort; och han tillbad hela himmelens härskara, och tjänade dem.

2Kung 21:4 Och han byggde altaren i HERRENS hus, om vilket HERREN hade sagt, I Jerusalem skall jag sätta mitt namn.

2Kung 21:5 Och han byggde altaren åt hela himmelens härskara i de två förgårdarna till HERRENS hus.

2Kung 21:6 Och han lät sin son gå genom elden, och aktade på tider, och brukade trolldom, och hade att göra med andar och spåmän: han gjorde mycket ont i HERRENS ögon, för att väcka hans vrede. *

2Kung 21:7 Och han ställde upp den uthuggna bilden av lunden som han hade gjort i huset, om vilket HERREN hade sagt till David och till hans son Salomo, I detta hus, och i Jerusalem, som jag har utvalt ur alla Israels stammar, skall jag sätta mitt namn för evigt:

2Kung 21:8 Och jag skall inte mer låta Israels fötter vika bort från det land som jag gav deras fäder; endast om de håller och gör allt som jag har befallt dem, enligt hela den lag som min tjänare Mose har befallt dem.

2Kung 21:9 Men de ville inte höra: och Manasse förledde dem att göra mer ont än de hednafolk som HERREN hade förgjort för Israels barn.

2Kung 21:10 ¶ Och HERREN talade genom sina tjänare profeterna, och sade,

2Kung 21:11 Eftersom Manasse, Juda kung, har gjort dessa styggelser, och handlat mer ont än allt vad Amoreerna gjorde, som var före honom, och också har fått Juda att synda med sina avgudar:

2Kung 21:12 Därför säger HERREN Israels Gud så, Se, jag skall låta sådant ont komma över Jerusalem och Juda, att det skall ringa i båda öronen på var och en som hör det.

2Kung 21:13 Och jag skall sträcka ut över Jerusalem Samarias mätsnöre och Ahabs hus lod: och jag skall torka Jerusalem såsom en man torkar ett fat, torkar det, och vänder det upp och ned.

2Kung 21:14 Och jag skall överge kvarlevan av min arvedel, och ge dem i deras fienders hand; och de skall bli till byte och rov för alla sina fiender;

2Kung 21:15 Eftersom de har gjort det som är ont i mina ögon, och har väckt min vrede, från den dag då deras fäder drog ut ur Egypten, ända till denna dag.

2Kung 21:16 Dessutom utgöt Manasse mycket oskyldigt blod, tills han hade fyllt Jerusalem från ena änden till den andra; förutom sin synd som han fick Juda att begå, i det att de gjorde det som var ont i HERRENS ögon.

2Kung 21:17 ¶ Och resten av Manasses gärningar, och allt vad han gjorde, och hans synd som han begick, är de inte skrivna i Juda kungars krönika?

2Kung 21:18 Och Manasse sov med sina fäder, och blev begraven i trädgården till sitt hus, i Ussas trädgård: och hans son Amon blev kung i hans ställe.

2Kung 21:19 ¶ Amon var tjugotvå år gammal när han blev kung, och han regerade två år i Jerusalem. Och hans moders namn var Meshullemet, dotter till Harus från Jotba.

2Kung 21:20 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, såsom hans fader Manasse hade gjort.

2Kung 21:21 Och han vandrade på alla de vägar som hans fader hade vandrat, och tjänade de avgudar som hans fader hade tjänat, och tillbad dem:

2Kung 21:22 Och han övergav HERREN sina fäders Gud, och vandrade inte på HERRENS väg.

2Kung 21:23 ¶ Och Amons tjänare sammansvor sig mot honom, och dödade kungen i hans eget hus.

2Kung 21:24 Men folket i landet slog ihjäl alla dem som hade sammansvurit sig mot kung Amon; och folket i landet gjorde hans son Josia till kung i hans ställe.

2Kung 21:25 Och resten av Amons gärningar som han gjorde, är de inte skrivna i Juda kungars krönika?

2Kung 21:26 Och han blev begraven i sin grav i Ussas trädgård: och hans son Josia blev kung i hans ställe.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 22

1 Josias goda regeringstid. 3 Han sörjer för Templets reparation. 8 Hilkia, som har funnit lagens bok, sänder Josia till Hulda för att fråga HERREN. 15 Hulda profeterar Jerusalems förstörelse, men att den får anstånd under Josias tid.

2Kung 22:1 JOSIA var åtta år gammal när han började regera, och han regerade trettioett år i Jerusalem. Och hans moders namn var Jedida, dotter till Adaja från Boskat.

2Kung 22:2 Och han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, och vandrade på alla sin fader Davids vägar, och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.

2Kung 22:3 ¶ Och det skedde i kung Josias artonde regeringsår, att kungen sände Shafan, son till Asalja, son till Meshullam, skrivaren, till HERRENS hus, och sade,

2Kung 22:4 Gå upp till översteprästen Hilkia, att han må räkna samman silvret som har förts in i HERRENS hus, som dörrvaktarna har samlat in från folket:

2Kung 22:5 Och låt dem överlämna det i händerna på dem som utför arbetet, som har tillsyn över HERRENS hus: och låt dem ge det till dem som arbetar i HERRENS hus, för att laga husets skador,

2Kung 22:6 Åt timmermän, och byggmästare, och stenhuggare, och till att köpa timmer och huggen sten för att laga huset.

2Kung 22:7 Dock gjordes ingen räkenskap med dem för de pengar som överlämnades i deras hand, ty de handlade troget.

2Kung 22:8 ¶ Och översteprästen Hilkia sade till skrivaren Shafan, Jag har funnit lagens bok i HERRENS hus. Och Hilkia gav boken till Shafan, och han läste den. *

2Kung 22:9 Och skrivaren Shafan kom till kungen, och bar fram ord till kungen igen, och sade, Dina tjänare har samlat ihop pengarna som fanns i huset, och har överlämnat dem i händerna på dem som utför arbetet, som har tillsyn över HERRENS hus.

2Kung 22:10 Och skrivaren Shafan visade kungen, och sade, Prästen Hilkia har gett mig en bok. Och Shafan läste den inför kungen.

2Kung 22:11 Och det skedde, när kungen hörde orden i lagens bok, att han rev sina kläder.

2Kung 22:12 Och kungen befallde prästen Hilkia, och Ahikam, son till Shafan, och Akbor, son till Mikaja, och skrivaren Shafan, och Asaja, en av kungens tjänare, och sade,

2Kung 22:13 Gå ni, och fråga HERREN för mig, och för folket, och för hela Juda, angående orden i denna bok som har funnits: ty stor är HERRENS vrede som har upptänts mot oss, därför att våra fäder inte har lyssnat till orden i denna bok, så att de gör enligt allt som är skrivet om oss.

2Kung 22:14 Så gick prästen Hilkia, och Ahikam, och Akbor, och Shafan, och Asaja till profetissan Hulda, hustru till Shallum, son till Tikva, son till Harhas, klädkammarens vårdare; (hon bodde i Jerusalem i den andra stadsdelen;) och de talade med henne.

2Kung 22:15 ¶ Och hon sade till dem, Så säger HERREN Israels Gud, Säg till mannen som har sänt er till mig,

2Kung 22:16 Så säger HERREN, Se, jag skall låta olycka komma över denna plats, och över dess invånare, nämligen alla orden i den bok som Juda kung har läst:

2Kung 22:17 Eftersom de har övergivit mig, och har tänt rökelse åt andra gudar, för att de skulle väcka min vrede med alla sina händers verk; därför skall min vrede upptändas mot denna plats, och skall inte släckas.

2Kung 22:18 Men till Juda kung, som har sänt er för att fråga HERREN, skall ni säga så till honom, Så säger HERREN Israels Gud, Angående de ord som du har hört;

2Kung 22:19 Eftersom ditt hjärta var mjukt, och du ödmjukade dig inför HERREN, när du hörde vad jag talade mot denna plats, och mot dess invånare, att de skulle bli en ödemark och en förbannelse, och du rev dina kläder, och grät inför mig; så har också jag hört dig, säger HERREN. *

2Kung 22:20 Se därför, jag skall samla dig till dina fäder, och du skall samlas i din grav i frid; och dina ögon skall inte se allt det onda som jag skall låta komma över denna plats. Och de bar tillbaka ord till kungen.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 23

1 Josia låter boken läsas i en högtidlig församling. 3 Han förnyar HERRENS förbund. 4 Han förgör avgudadyrkan. 15 Han brände döda människors ben på Betels altare, såsom det var förutsagt. 21 Han höll en mycket högtidlig Förbigång. 24 Han skaffade bort spåkvinnor och alla styggelser. 26 Josia, som utmanar farao Neko, blir dödad vid Megiddo. 31 Joahas, som efterträder honom, blir fängslad av Farao Neko, som gjorde Jojakim till kung. 36 Jojakims onda regeringstid.

2Kung 23:1 OCH kungen sände bud, och de samlade till honom alla de äldste i Juda och i Jerusalem.

2Kung 23:2 Och kungen gick upp till HERRENS hus, och alla Juda män och alla Jerusalems invånare med honom, och prästerna, och profeterna, och allt folket, både små och stora: och han läste i deras öron alla orden i förbundets bok som hade blivit funnen i HERRENS hus.

2Kung 23:3 ¶ Och kungen stod vid pelaren, och slöt ett förbund inför HERREN, att vandra efter HERREN, och hålla hans bud och hans vittnesbörd och hans stadgar med hela deras hjärta och hela deras själ, för att uppfylla orden i detta förbund som var skrivna i denna bok. Och allt folket trädde in i förbundet.

2Kung 23:4 Och kungen befallde översteprästen Hilkia och prästerna, av andra ordningen, och dörrvaktarna, att bära ut ur HERRENS tempel alla kärl som var gjorda åt Baal, och åt lunden, och åt hela himmelens härskara: och han brände dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, och förde deras aska till Bet-el.

2Kung 23:5 Och han avsatte avgudaprästerna, som Juda kungar hade insatt för att tända rökelse på de höga platserna i Juda städer, och runt omkring Jerusalem; och dem som tände rökelse åt Baal, åt solen, och åt månen, och åt planeterna, och åt hela himmelens härskara.

2Kung 23:6 Och han förde ut lunden från HERRENS hus, utanför Jerusalem, till Kidrons bäck, och brände den vid Kidrons bäck, och stampade den till stoft, och kastade dess stoft på gravarna för folket.

2Kung 23:7 Och han rev ner sodomiternas hus, som var vid HERRENS hus, där kvinnorna vävde hängkläden åt lunden. *

2Kung 23:8 Och han förde alla prästerna ut ur Juda städer, och orenade de höga platser där prästerna hade tänt rökelse, från Geba till Beer-Seba, och han bröt ner portarnas höga platser, som var vid ingången till Josuas, stadens hövdings, port, som var på en mans vänstra sida vid stadens port.

2Kung 23:9 Dock fick de höga platsernas präster inte gå upp till HERRENS altare i Jerusalem, utan de åt av det osyrade brödet bland sina bröder.

2Kung 23:10 Och han orenade Tofet, som ligger i Hinnoms barns dal, så att ingen skulle låta sin son eller sin dotter gå genom elden åt Molek.

2Kung 23:11 Och han tog bort de hästar som Juda kungar hade gett åt solen, vid ingången till HERRENS hus, vid kammaren som tillhörde Natan-Melek, kammarherren, som var i förstäderna, och han brände solens vagnar i eld.

2Kung 23:12 Och de altaren som var på taket till Ahass övre kammare, som Juda kungar hade gjort, och de altaren som Manasse hade gjort i de två förgårdarna till HERRENS hus, slog kungen sönder och bröt ner därifrån och kastade deras stoft i Kidrons bäck.

2Kung 23:13 Och de höga platser som låg framför Jerusalem, till höger om fördärvets berg, som Salomo, Israels kung, hade byggt åt Astarte, Sidoniernas styggelse, och åt Kemosh, Moabiternas styggelse, och åt Milkom, Ammons barns styggelse, dem orenade kungen.

2Kung 23:14 Och han slog sönder avgudabilderna, och högg ner lundarna, och fyllde deras platser med människoben.

2Kung 23:15 ¶ Även altaret i Bet-el, och den höga plats som Jerobeam, Nebats son, som fick Israel att synda, hade gjort, både det altaret och den höga platsen bröt han ner och brände den höga platsen, och stampade den till stoft, och brände lunden.

2Kung 23:16 Och när Josia vände sig om, såg han gravarna som var där på berget, och han sände, och tog benen ur gravarna, och brände dem på altaret, och orenade det, enligt HERRENS ord som gudsmannen hade utropat, han som hade utropat dessa ord.

2Kung 23:17 Då sade han, Vad är det för minnesmärke som jag ser? Och stadens män sade till honom, Det är gudsmannens grav, som kom från Juda, och utropade dessa ting som du har gjort mot altaret i Bet-el. *

2Kung 23:18 Och han sade, Låt honom vara; ingen må röra hans ben. Så lät de hans ben vara, tillsammans med benen av profeten som kom från Samaria.

2Kung 23:19 Och alla hus för de höga platser som fanns i Samarias städer, som Israels kungar hade gjort för att väcka HERRENS vrede, dem tog Josia bort, och gjorde med dem alldeles såsom han hade gjort i Bet-el.

2Kung 23:20 Och han slaktade alla de höga platsernas präster som var där på altaren, och brände människoben på dem, och återvände till Jerusalem.

2Kung 23:21 ¶ Och kungen befallde allt folket, och sade, Håll Förbigången åt HERREN er Gud, såsom det är skrivet i denna förbundets bok.

2Kung 23:22 Ty ingen sådan förbigång hade hållits från domarnas dagar, då de dömde Israel, och inte under alla Israels kungars dagar, eller Juda kungars dagar, *

2Kung 23:23 Utan i kung Josias artonde år, hölls denna förbigång åt HERREN i Jerusalem. *

2Kung 23:24 ¶ Dessutom gjorde Josia sig av med dem som hade att göra med andar, och spåmän, och avgudabilderna, och avgudarna, och alla styggelser som syntes i Juda land och i Jerusalem, för att han skulle uppfylla orden i lagen som var skrivna i den bok som prästen Hilkia hade funnit i HERRENS hus.

2Kung 23:25 Och före honom fanns ingen kung som liknade honom, som vände om till HERREN av hela sitt hjärta, och av hela sin själ, och av all sin kraft, enligt hela Mose lag; inte heller uppstod efter honom någon som var lik honom.

2Kung 23:26 ¶ Likväl vände HERREN inte bort från sin stora vredes glöd, med vilken hans vrede var upptänd mot Juda, för alla de förtretelser med vilka Manasse hade förtretat honom.

2Kung 23:27 Och HERREN sade, Jag skall också avlägsna Juda ur min åsyn, såsom jag har avlägsnat Israel, och jag skall förkasta denna stad Jerusalem som jag har utvalt, och huset om vilket jag sade, Mitt namn skall vara där.

2Kung 23:28 Och resten av Josias gärningar, och allt vad han gjorde, är de inte skrivna i Juda kungars krönika?

2Kung 23:29 ¶ I hans dagar drog Farao Neko, Egyptens kung upp mot Assyriens kung till floden Eufrat: och kung Josia drog emot honom; och han dödade honom vid Megiddo, när han fick se honom.

2Kung 23:30 Och hans tjänare förde honom död i en vagn från Megiddo, och förde honom till Jerusalem, och begravde honom i hans egen grav. Och folket i landet tog Jehoahas, Josias son, och smorde honom, och gjorde honom till kung i hans faders ställe.

2Kung 23:31 ¶ Jehoahas var tjugotre år gammal när han började regera; och han regerade tre månader i Jerusalem. Och hans moders namn var Hamutal, dotter till Jeremia från Libna.

2Kung 23:32 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, enligt allt som hans fäder hade gjort.

2Kung 23:33 Och Farao Neko satte honom i bojor i Ribla i Hamats land, för att han inte skulle regera i Jerusalem; och lade landet under skatt: hundra talenter silver, och en talent guld. *

2Kung 23:34 Och Farao Neko gjorde Eljakim, Josias son, till kung i hans fader Josias ställe, och ändrade hans namn till Jojakim, och tog Jehoahas bort: och han kom till Egypten, och dog där.

2Kung 23:35 Och Jojakim gav silvret och guldet till Farao; men han beskattade landet för att ge pengarna efter faraos befallning: han utkrävde silvret och guldet av folket i landet, av var och en efter hans skatt, för att ge det åt Farao Neko.

2Kung 23:36 ¶ Jojakim var tjugofem år gammal när han började regera; och han regerade elva år i Jerusalem. Och hans moders namn var Sebuda, dotter till Pedaja från Ruma.

2Kung 23:37 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, enligt allt som hans fäder hade gjort.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 24

1 Jojakim, som först kuvades av Nebukadnessar och sedan gjorde uppror mot honom, drar över sig sin egen undergång. 5 Jojakin efterträder honom. 7 Egyptens kung besegras av Babylons kung. 8 Jojakins onda regeringstid. 10 Jerusalem intas och förs i fångenskap till Babylon. 17 Sidkia görs till kung och regerar ont, till Judas fullständiga fördärv.

2Kung 24:1 I hans dagar drog Babylons kung Nebukadnessar upp, och Jojakim blev hans tjänare i tre år: sedan vände han sig och gjorde uppror mot honom.

2Kung 24:2 Och HERREN sände mot honom skaror av Kaldéer, och skaror av Syrier, och skaror av Moabiter, och skaror av Ammons barn, och sände dem mot Juda för att fördärva det, enligt HERRENS ord, som han hade talat genom sina tjänare profeterna.

2Kung 24:3 Sannerligen, på HERRENS befallning kom detta över Juda, för att föra bort dem från hans ansikte, för Manasses synder, enligt allt som han hade gjort;

2Kung 24:4 Och också för det oskyldiga blod som han hade utgjutit: ty han fyllde Jerusalem med oskyldigt blod; vilket HERREN inte ville förlåta.

2Kung 24:5 ¶ Och resten av Jojakims gärningar, och allt vad han gjorde, är de inte skrivna i Juda kungars krönika?

2Kung 24:6 Så sov Jojakim med sina fäder: och hans son Jojakin regerade i hans ställe.

2Kung 24:7 Och Egyptens kung kom inte mer ut ur sitt land: ty Babylons kung hade tagit allt som tillhörde Egyptens kung från Egyptens flod till floden Eufrat.

2Kung 24:8 ¶ Jojakin var arton år gammal när han började regera, och han regerade tre månader i Jerusalem. Och hans moders namn var Nehushta, dotter till Elnatan från Jerusalem.

2Kung 24:9 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, enligt allt som hans fader hade gjort.

2Kung 24:10 ¶ Vid den tiden drog Nebukadnessars, Babylons kungs, tjänare upp mot Jerusalem, och staden blev belägrad.

2Kung 24:11 Och Nebukadnessar, Babylons kung, kom mot staden, och hans tjänare belägrade den.

2Kung 24:12 Och Jojakin, Juda kung, gick ut till Babylons kung, han och hans moder, och hans tjänare, och hans furstar, och hans hovmän: och Babylons kung tog honom i hans regerings åttonde år.

2Kung 24:13 Och han förde bort därifrån alla skatterna i HERRENS hus, och skatterna i kungens hus, och högg sönder alla de kärl av guld som Salomo, Israels kung, hade gjort i HERRENS tempel, såsom HERREN hade sagt.

2Kung 24:14 Och han förde bort hela Jerusalem, och alla furstarna, och alla tappra män, nämligen tio tusen fångar, och alla hantverkare och smeder: ingen blev kvar, utom det ringaste folket i landet.

2Kung 24:15 Och han förde bort Jojakin till Babylon, och kungens moder, och kungens hustrur, och hans hovmän, och de mäktiga i landet, dem förde han bort i fångenskap från Jerusalem till Babylon.

2Kung 24:16 Och alla tappra män, nämligen sju tusen, och hantverkare och smeder tusen, alla som var starka och dugliga till krig, dem förde Babylons kung bort som fångar till Babylon.

2Kung 24:17 ¶ Och Babylons kung gjorde Mattanja, hans faders broder, till kung i hans ställe, och ändrade hans namn till Sidkia.

2Kung 24:18 Sidkia var tjugoett år gammal när han började regera, och han regerade elva år i Jerusalem. Och hans moders namn var Hamutal, dotter till Jeremia från Libna.

2Kung 24:19 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, enligt allt som Jojakim hade gjort.

2Kung 24:20 Ty genom HERRENS vrede skedde det i Jerusalem och Juda, till dess han hade kastat bort dem från sitt ansikte, att Sidkia gjorde uppror mot Babylons kung.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KUNGABOKEN, KAPITEL 25

1 Jerusalem belägras. 4 Sidkia tas till fånga, hans söner dödas och hans ögon sticks ut. 8 Nebusaradan ödelägger staden och för bort kvarlevan i fångenskap, utom några få fattiga jordbruksarbetare, 13 han plundrar och för bort skatterna. 18 De förnäma dödas i Ribla. 22 Gedalja, som hade satts över dem som blev kvar, dödas, och de övriga flyr till Egypten. 27 Evil-Merodak upphöjer Jojakin vid sitt hov.

2Kung 25:1 OCH det skedde i hans regerings nionde år, i tionde månaden, på tionde dagen i månaden, att Babylons kung Nebukadnessar kom, han, och hela hans här, mot Jerusalem, och slog läger mot det; och de byggde belägringsverk runt omkring det.

2Kung 25:2 Och staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte år.

2Kung 25:3 Och på nionde dagen i fjärde månaden blev hungersnöden svår i staden, så att det inte fanns bröd för folket i landet.

2Kung 25:4 ¶ Då bröts staden upp, och alla krigsmän flydde om natten genom porten mellan de två murarna, som ligger vid kungens trädgård: (nu låg Kaldéerna runt omkring staden:) och kungen tog vägen mot slätten.

2Kung 25:5 Men Kaldéernas här förföljde kungen, och hann upp honom på Jerikos slätter: och hela hans här skingrades från honom.

2Kung 25:6 Så grep de kungen, och förde honom upp till Babylons kung i Ribla; och de fällde dom över honom.

2Kung 25:7 Och de slaktade Sidkias söner inför hans ögon, och stack ut Sidkias ögon, och band honom med kopparbojor, och förde honom till Babylon.

2Kung 25:8 ¶ Och i femte månaden, på sjunde dagen i månaden, vilket var Nebukadnessars, Babylons kungs, nittonde regeringsår, kom Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, en tjänare åt Babylons kung, till Jerusalem:

2Kung 25:9 Och han brände HERRENS hus, och kungens hus, och alla Jerusalems hus, ja varje stormans hus brände han med eld.

2Kung 25:10 Och hela Kaldéernas här, som var med befälhavaren för livvakten, bröt ner Jerusalems murar runt omkring.

2Kung 25:11 Och resten av folket som var kvar i staden, och avfällingarna som hade gått över till Babylons kung, och återstoden av hopen, dem förde Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, bort.

2Kung 25:12 Men befälhavaren för livvakten lämnade kvar några av de fattigaste i landet till vingårdsarbetare och åkermän.

2Kung 25:13 Och kopparpelarna som var i HERRENS hus, och ställningarna, och kopparhavet som var i HERRENS hus, slog Kaldéerna i stycken, och förde bort kopparen av dem till Babylon.

2Kung 25:14 Och krukorna, och skyfflarna, och ljussaxarna, och skålarna, och alla kopparkärl som de tjänade, med tog de bort. *

2Kung 25:15 Och fyrfaten, och skålarna, och det som var av guld, i guld, och av silver, i silver, tog befälhavaren för livvakten bort.

2Kung 25:16 De två pelarna, det ena havet, och ställningarna som Salomo hade gjort till HERRENS hus; kopparen i alla dessa kärl var omätlig.

2Kung 25:17 Höjden på den ena pelaren var arton alnar, och ett pelarhuvud av koppar var ovanpå den: och pelarhuvudets höjd var tre alnar; och flätverket, och granatäpplena på pelarhuvudet runt omkring, var allt av koppar: och den andra pelaren hade likadant flätverk.

2Kung 25:18 ¶ Och befälhavaren för livvakten tog översteprästen Seraja, och prästen Sefanja av andra ordningen, och de tre dörrvaktarna:

2Kung 25:19 Och ur staden tog han en hovman som var satt över krigsfolket, och fem män av dem som stod inför kungens ansikte, som fanns i staden, och härens skrivare, som uppbådade folket i landet, och sextio män av folket i landet som fanns i staden:

2Kung 25:20 Och Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, tog dessa, och förde dem till Babylons kung i Ribla:

2Kung 25:21 Och Babylons kung slog dem, och dödade dem i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört ur sitt land.

2Kung 25:22 ¶ Och över det folk som var kvar i Juda land, som Babylons kung Nebukadnessar hade lämnat kvar, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, till styresman.

2Kung 25:23 Och när alla härhövitsmännen, de och deras män, hörde att Babylons kung hade gjort Gedalja till styresman, kom de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, son till Netanja, och Johanan, son till Kareah, och Seraja, son till Tanhumet, Netofatiten, och Jaasanja, son till en Maakatit, de och deras män.

2Kung 25:24 Och Gedalja svor åt dem, och deras män, och sade till dem, Frukta inte att vara Kaldéernas tjänare: bo kvar i landet, och tjäna Babylons kung; så skall det gå er väl.

2Kung 25:25 Men det skedde i sjunde månaden att Ismael, son till Netanja, son till Elishama, av kunglig börd, kom, och tio män med honom, och slog Gedalja, så att han dog, och också Judarna och Kaldéerna som var med honom i Mispa.

2Kung 25:26 Då stod allt folket upp, både små och stora, och härhövitsmännen, och kom till Egypten: ty de fruktade Kaldéerna.

2Kung 25:27 ¶ Och det skedde i Jojakins, Juda kungs, trettiosjunde fångenskapsår, i tolfte månaden, på tjugosjunde dagen i månaden, att Evil-Merodak, Babylons kung, i det år då han började regera, upphöjde Jojakin, Juda kungs, huvud och förde honom ut ur fängelset;

2Kung 25:28 Och han talade vänligt till honom, och satte hans tron högre än de kungars tron som var med honom i Babylon;

2Kung 25:29 Och han bytte hans fångkläder: och han åt ständigt bröd inför honom alla sina livsdagar.

2Kung 25:30 Och hans underhåll var ett ständigt underhåll som gavs honom av kungen, en daglig tilldelning för varje dag, alla hans livsdagar.