SVENSKA KJV BIBELN™
Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.
v. 9 [*Notering: KJV, “from the tower of the watchmen to the fenced
city”. Uttrycket beskriver hela
landets utsträckning; från avlägsna vakttorn (hebr. migdal nōṣrîm), små
bevakningsplatser i utmarken, till befästa städer (hebr. ʿîr mibṣār), de
största och starkaste orterna. Detta visar att Israels avgudadyrkan och synd
hade spridit sig överallt, från de minsta platserna till de största.]
[*Språknot: KJV, “did secretly those things”. Uttrycket återger hebreiska ḥāp̄ā’, som betyder att
täcka över eller dölja. Israels barn gjorde sådant som inte var rätt i det
fördolda, som om det kunde undgå Guds blick. Detta visar inte bara synd, utan
också ett hjärta som försöker dölja sin ondska inför Gud. Jfr Ps 90:8; Ords
15:3.]
v. 15 [*Språknot: Ordet “vanity”
återger hebreiska hebel, samma ord som i Predikaren 1:2 (“fåfängligheters
fåfänglighet”), och betyder tomhet, förgänglighet, något utan verkligt värde. Uttrycket
visar att de följde fåfänglighet och blev själva fåfänga; människan formas av
det hon följer. Jfr Pred 1:2; Jer 2:5; Rom 1:21.]
v. 16 [*Språknot: Ordet “lund”
återger hebreiska asherah, som syftar på en avgudapåle eller kultisk
trägestalt, ofta förknippad med avgudadyrkan. Ibland stod dessa i en lund eller
vid heliga träd, vilket ligger bakom KJV:s översättning ”grove”. Det
handlar alltså inte bara om en naturlig lund, utan om en plats eller symbol för
avgudadyrkan. Jfr 5 Mos 16:21; Dom 3:7; 1 Kung 14:15.]
v. 23-34 [*Notering: Israel
fördes bort till Assyrien “såsom HERREN hade sagt genom alla sina tjänare,
profeterna” (v. 23), vilket visar att fångenskapen var en Guds dom över
folkets ihållande avgudadyrkan. Assyriens kung satte därefter in folk från
andra nationer i Samariens städer (v. 24). Dessa fruktade först inte HERREN,
varför han sände lejon bland dem (v. 25), vilket tolkades som att de inte kände
“landets Guds sed” (v. 26). En Israelitisk präst sändes tillbaka för att
undervisa dem (v. 27–28), men resultatet blev en blandad religion: de “fruktade
HERREN och tjänade sina egna gudar” (v. 33). Detta innebär inte sann
gudsfruktan, utan en yttre erkänsla av HERREN samtidigt som avgudadyrkan
bevaras. Därför sägs också att de “inte fruktar HERREN” i sann mening
(v. 34), eftersom de inte följer hans lag och förbund. Denna blandreligion kom
att prägla Samarierna och står som ett exempel på hur människan kan förena
sanningen med avgudadyrkan; något som Bibeln konsekvent fördömer.]
v. 29-31 [*Notering: De
folk som Assyriens kung förde in i Samarien behöll sina egna gudar. Namnen som
nämns här är främmande gudomar knutna till respektive nation:
Succot-Benot
(Babylon) v. 30: möjligen “hyddor åt döttrar”, en fruktbarhetskult.
Nergal
(Kuta): en välkänd Babylonisk gud, ofta förknippad med krig, pest och
underjorden.
Ashima (Hamat) v. 30: en mindre känd gudom, möjligen
lokal skyddsgud.
Nibhaz och Tartak (Aviterna) v. 31: obskyra avgudar,
troligen djurgestalter.
Adrammelek och Anammelek (Sefarvajim) v. 31:
gudar som dyrkades med barnoffer i eld.
Dessa namn visar den religiösa
mångfalden hos de inflyttade folken, men också avgudadyrkans karaktär: varje
folk tjänade sina egna gudar. Detta står i skarp kontrast till HERRENS krav på
exklusiv tillbedjan.]
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™