SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 1

1 Abishag vårdar David på hans yttersta ålderdom. 5 Adonja, Davids gunstling, gör sig till kung. 11 På Natans råd 15 rör Batseba kungens hjärta, 22 och Natan understöder henne. 28 David förnyar sin ed till Batseba. 32 Salomo, enligt Davids bestämmelse, smörjs till kung av Sadok och Natan, och folket jublar. 41 Jonatan för med sig dessa nyheter, och Adonjas gäster flyr. 50 Adonja flyr till altarets horn och blir, på grund av sitt goda uppförande frisläppt av Salomo.

1Kung 1:1 NU var kung David gammal och kommen högt i ålder; och man täckte honom med kläder, men han fick ingen värme.

1Kung 1:2 Därför sade hans tjänare till honom, Låt en ung jungfru sökas åt min herre kungen: och låt henne stå inför kungen, och vårda honom, och låt henne ligga i din famn, så att min herre kungen må få värme.

1Kung 1:3 Så sökte de efter en skön jungfru genom hela Israels ytterland, och de fann Abisag en Sunemitisk kvinna, och förde henne till kungen.

1Kung 1:4 Och jungfrun var mycket skön, och hon vårdade kungen, och betjänade honom: men kungen kände henne icke.

1Kung 1:5 ¶ Då upphöjde sig Adonia sonen till Haggit, och sade, Jag vill vara kung: och han skaffade sig vagnar och ryttare, och femtio män som löpte framför honom.

1Kung 1:6 Och hans fader hade aldrig misshagat honom genom att säga, Varför har du gjort så? och han var också en mycket fager man; och hans moder födde honom efter Absalom.

1Kung 1:7 Och han rådgjorde med Joab, Serujas son, och med prästen Abjatar: och de följde Adonia och hjälpte honom.

1Kung 1:8 Men prästen Sadok, och Benaja sonen till Jojada, och profeten Natan, och Simei, och Rei, och de mäktiga män som hörde till David, var icke med Adonia.

1Kung 1:9 Och Adonia slaktade får och oxar och gödd boskap vid Sohelets sten, som är vid En-Rogel, och kallade alla sina bröder, kungens söner, och alla Juda män kungens tjänare:

1Kung 1:10 Men profeten Natan, och Benaja, och de mäktiga männen, och hans broder Salomo, kallade han icke.

1Kung 1:11 ¶ Då talade Natan till Bat-Seba modern till  Salomo, och sade, Har du icke hört att Adonia sonen till Haggit, har blivit kung, och att David, vår herre icke vet det?

1Kung 1:12 Kom nu därför, låt mig, jag ber dig, ge dig råd, så att du må rädda ditt eget liv, och din son Salomos liv.

1Kung 1:13 Gå och träda in till kung David, och säg till honom, Har icke du, min herre, O kung, svurit din tjänarinna, och sagt, Förvisso skall din son Salomo regera efter mig, och han skall sitta på min tron? varför regerar då Adonia?

1Kung 1:14 Se, medan du ännu talar där med kungen, skall också jag komma in efter dig, och bekräfta dina ord.

1Kung 1:15 ¶ Och Bat-Seba gick in till kungen i kammaren: och kungen var mycket gammal; och Sunemitiskan Abisag betjänade kungen.

1Kung 1:16 Och Bat-Seba bugade sig och visade kungen vördnad. Och kungen sade, Vad önskar du?

1Kung 1:17 Och hon sade till honom, Min herre, du svor vid HERREN din Gud till din tjänarinna, och sade, Förvisso skall din son Salomo regera efter mig, och han skall sitta på min tron.

1Kung 1:18 Och nu, se, Adonia regerar; och nu, min herre kungen, du vet det icke:

1Kung 1:19 Och han har slaktat oxar och gödd boskap och får i myckenhet, och kallat alla kungens söner, och prästen Abjatar, och Joab härens furste: men din tjänare Salomo har han icke kallat.

1Kung 1:20 Och du, min herre, O kung, alla Israels ögon är vända till dig, att du må kungöra för dem vem som skall sitta på min herre kungens tron efter honom.

1Kung 1:21 Annars skall det ske, när min herre kungen har somnat med sina fäder, att jag och min son Salomo skall räknas såsom anstötare.

1Kung 1:22 ¶ Och se, medan hon ännu talade med kungen, kom också profeten Natan in.

1Kung 1:23 Och de berättade för kungen, och sade, Se, profeten Natan. Och när han kom in inför kungen, bugade han sig för kungen med sitt ansikte mot marken.

1Kung 1:24 Och Natan sade, Min herre, O kung, har du sagt, Adonia skall regera efter mig, och han skall sitta på min tron?

1Kung 1:25 Ty han har i dag gått ned, och slaktat oxar och gödd boskap och får i myckenhet, och kallat alla kungens söner, och härens furstar, och prästen Abjatar; och, se, de äter och dricker inför honom, och säger, Gud bevare kung Adonia.

1Kung 1:26 Men mig, ja mig din tjänare, och prästen Sadok, och Benaja sonen till Jojada, och din tjänare Salomo, har han icke kallat.

1Kung 1:27 Är detta gjort av min herre kungen, och har du icke låtit din tjänare få veta, vem som skall sitta på min herre kungens tron efter honom?

1Kung 1:28 ¶ Då svarade kung David och sade, Kalla hit Bat-Seba. Och hon kom in inför kungen, och stod inför kungen.

1Kung 1:29 Och kungen svor, och sade, Så sant HERREN lever, som har återlöst min själ ur all nöd,

1Kung 1:30 Såsom jag svor dig vid HERREN Israels Gud, och sade, Förvisso skall din son Salomo regera efter mig, och han skall sitta på min tron i mitt ställe; så skall jag sannerligen göra detta i dag.

1Kung 1:31 Då bugade Bat-Seba sig med sitt ansikte mot jorden, och visade kungen vördnad, och sade, Må min herre kung David leva för evigt.

1Kung 1:32 ¶ Och kung David sade, Kalla hit prästen Sadok, och profeten Natan, och Benaja sonen till Jojada. Och de kom inför kungen.

1Kung 1:33 Och kungen sade till dem, Tag med er er herres tjänare, och låt min son Salomo rida på min egen mula, och för honom ned till Gihon:

1Kung 1:34 Och där skall prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till kung över Israel: och blås ni i trumpeten, och säg, Gud bevare kung Salomo.

1Kung 1:35 Sedan skall ni gå upp efter honom, så att han må komma och sitta på min tron; ty han skall vara kung i mitt ställe: och jag har förordnat honom till furste över Israel och över Juda.

1Kung 1:36 Och Benaja sonen till  Jojada svarade kungen, och sade, Amen: så säge ock HERREN min herre kungens Gud.

1Kung 1:37 Såsom HERREN har varit med min herre kungen, så vare han med Salomo, och göra hans tron större än min herre kung Davids tron.

1Kung 1:38 Så gick prästen Sadok, och profeten Natan, och Benaja sonen till Jojada, och Kereteerna, och Peleteerna, ned, och lät Salomo rida på kung Davids mula, och förde honom till Gihon.

1Kung 1:39 Och prästen Sadok tog ett oljehorn ur tabernaklet, och smorde Salomo. Och de blåste i trumpeten; och allt folket sade, Gud bevare kung Salomo.

1Kung 1:40 Och allt folket drog upp efter honom, och folket spelade på pipor och gladde sig med stor glädje, så att jorden rämnade av deras ljud.

1Kung 1:41 ¶ Och Adonia och alla gästerna som var med honom hörde det när de hade slutat att äta. Och när Joab hörde trumpetens ljud, sade han, Varför är stadens larm i sådant uppror?

1Kung 1:42 Och medan han ännu talade, se, då kom Jonatan prästen Abjatars son: och Adonia sade till honom, Kom in; ty du är en tapper man, och bär goda nyheter.

1Kung 1:43 Och Jonatan svarade och sade till Adonia, Sannerligen vår herre kung David har gjort Salomo till kung.

1Kung 1:44 Och kungen har sänt med honom prästen Sadok, och profeten Natan och Benaja sonen till Jojada, och Kereteerna, och Peleteerna, och de har låtit honom rida på kungens mula;

1Kung 1:45 Och prästen Sadok och profeten Natan har smort honom till kung i Gihon: och de har gått upp därifrån med glädje, så att staden genljöd. Detta är det ljud som ni har hört.

1Kung 1:46 Och också sitter Salomo på rikets tron.

1Kung 1:47 Och vidare kom kungens tjänare för att välsigna vår herre kung David, och sade, Gud göra Salomos namn bättre än ditt namn, och göra hans tron större än din tron. Och kungen bugade sig på bädden.

1Kung 1:48 Och kungen sade också så, Välsignad vare HERREN Israels Gud, som har gett en att sitta på min tron denna dag, medan mina ögon ser det.

1Kung 1:49 Och då blev alla gäster som var med Adonia rädda, och stod upp, och gick var och en sin väg.

1Kung 1:50 ¶ Och Adonia fruktade för Salomo, och stod upp, och gick, och grep om altarets horn.

1Kung 1:51 Och man berättade för Salomo, och sade, Se, Adonia fruktar kung Salomo: ty, se, han har gripit om altarets horn, och sagt, Låt kung Salomo svära mig i dag att han icke skall döda sin tjänare med svärdet.

1Kung 1:52 Och Salomo sade, Om han visar sig vara en värdig man, skall icke ett hår av honom falla till jorden: men om ondska finnes i honom, skall han dö.

1Kung 1:53 Så sände kung Salomo, och de förde honom ned från altaret. Och han kom och bugade sig för kung Salomo: och Salomo sade till honom, Gå till ditt hus.

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 2

1 David, sedan han gett Salomo en förmaning, 3 om gudsfruktan, 5 om Joab, 7 om Barsillaj, 8 om Shimei, 10 dör. 12 Salomo efterträder honom. 13 Adonja, som genom Batseba söker hos Salomo få Abishag, blir dödad. 26 Abjatar, som skonas till livet, berövas prästämbetet. 28 Joab, som flyr till altarets horn, dödas där. 35 Benaja sätts i Joabs ställe och Sadok i Abjatars. 36 Shimei, som hålls inom Jerusalem men går därifrån till Gat, blir dödad.

1Kung 2:1 NÄR Davids dagar närmade sig att han skulle dö; befallde han sin son Salomo, och sade,

1Kung 2:2 Jag går hela jordens väg: var du därför stark, och visa dig vara en man;

1Kung 2:3 Och håll HERRENS din Guds förordning, så att du vandrar på hans vägar, och håller hans stadgar, och hans bud, och hans domar, och hans vittnesbörd, såsom det är skrivet i Mose lag, för att du må ha framgång i allt vad du gör, och varthelst du vänder dig:

1Kung 2:4 För att HERREN må stadfästa sitt ord som han talade om mig, och sade, Om dina barn aktar på sin väg, och vandrar inför mig i sanning av hela sitt hjärta och av hela sin själ, skall det icke fattas dig (sade han) en man på Israels tron.

1Kung 2:5 Du vet också vad Joab sonen till Seruja gjorde mot mig, och vad han gjorde mot Israels två härhövitsmän, mot Abner sonen till Ner, och mot Amasa sonen till Jeter, vilka han dödade, och utgöt krigets blod i fredstid, och satte krigets blod på bältet som var kring hans länder, och på skorna som var på hans fötter.

1Kung 2:6 Handla därför efter din vishet, och låt icke hans gråa huvud fara ned till graven i frid.

1Kung 2:7 Men visa godhet mot Gileaditen Barsillais söner, och låt dem vara bland dem som äter vid ditt bord: ty så kom de mig till mötes när jag flydde för din broder Absalom.

1Kung 2:8 Och, se, du har hos dig Simei sonen till Gera, Benjaminiten från Bahurim, som förbannade mig med en svår förbannelse den dag jag gick till Mahanaim: men han kom ned för att möta mig vid Jordan, och jag svor honom vid HERREN, och sade, Jag skall icke döda dig med svärdet.

1Kung 2:9 Håll honom därför icke oskyldig: ty du är en vis man, och vet vad du bör göra med honom; men hans gråa huvud skall du föra ned till graven med blod.

1Kung 2:10 Så somnade David med sina fäder, och blev begraven i Davids stad. *

1Kung 2:11 Och den tid David regerade över Israel var fyrtio år: sju år regerade han i Hebron, och trettiotre år regerade han i Jerusalem.

1Kung 2:12 ¶ Och Salomo satte sig på sin fader Davids tron; och hans rike blev mycket befäst.

1Kung 2:13 ¶ Och Adonia, Haggits son, kom till Bat-Seba moder till Salomo. Och hon sade, Kommer du i frid? Och han sade, I frid.

1Kung 2:14 Han sade vidare, Jag har något att säga dig. Och hon sade, Tala.

1Kung 2:15 Och han sade, Du vet att riket var mitt, och att hela Israel riktade sitt ansikte mot mig, att jag skulle regera: men riket har vänt sig om, och blivit min broders: ty det var hans från HERREN.

1Kung 2:16 Och nu ber jag dig om en bön, neka mig den icke. Och hon sade till honom, Tala.

1Kung 2:17 Och han sade, Tala, jag ber dig, till kung Salomo, (ty han skall icke neka dig,) att han giver mig Sunemitiskan Abisag till hustru.

1Kung 2:18 Och Bat-Seba sade, Gott; jag skall tala för dig till kungen.

1Kung 2:19 ¶ Så gick Bat-Seba till kung Salomo för att tala med honom för Adonia. Och kungen reste sig upp för att möta henne, och bugade sig för henne, och satte sig på sin tron, och lät sätta fram en stol åt kungens moder; och hon satt på hans högra sida.

1Kung 2:20 Då sade hon, Jag begär en liten bön av dig; jag ber dig, neka mig den icke. Och kungen sade till henne, Begär, min moder: ty jag skall icke neka dig.

1Kung 2:21 Och hon sade, Låt Sunemitiskan Abisag ges åt din broder Adonia till hustru.

1Kung 2:22 Och kung Salomo svarade och sade till sin moder, Varför begär du Sunemitiskan Abisag åt Adonia? begär riket också åt honom; ty han är min äldre broder; ja åt honom, och åt prästen Abjatar, och åt Joab sonen till Seruja.

1Kung 2:23 Då svor kung Salomo vid HERREN, och sade, Gud göra så mot mig, och ännu mer därtill, om icke Adonia har talat detta ord mot sitt eget liv.

1Kung 2:24 Och nu, så sant HERREN lever, som har befäst mig, och satt mig på min fader Davids tron, och som har gjort mig ett hus, såsom han lovade, Adonia skall dödas i dag.

1Kung 2:25 Och kung Salomo sände genom Benaja sonen till Jojada; och han föll över honom så att han dog. *

1Kung 2:26 ¶ Och till prästen Abjatar sade kungen: Gå till Anatot, till dina egna åkrar; ty du är en dödens man; men jag skall icke döda dig denna gång, därför att du bar Herren GUDS ark inför min fader David och därför att du har varit plågad i allt vari min fader var plågad.

1Kung 2:27 Så drev Salomo bort Abjatar från att vara präst åt HERREN, för att han skulle uppfylla HERRENS ord som han hade talat om Elis hus i Silo.

1Kung 2:28 ¶ Och budskapet kom till Joab: ty Joab hade vänt sig till Adonia, fastän han icke hade vänt sig till Absalom. Och Joab flydde till HERRENS tabernakel, och grep om altarets horn.

1Kung 2:29 Och det berättades för kung Salomo att Joab hade flytt till HERRENS tabernakel; och, se, han är vid altaret. Då sände Salomo Benaja sonen till Jojada, och sade, Gå, och fall över honom.

1Kung 2:30 Och Benaja kom till HERRENS tabernakel, och sade till honom, Så säger kungen, Kom ut. Och han sade, Nej; utan här vill jag dö. Och Benaja kom tillbaka med bud till kungen, och sade, Så talade Joab, och så svarade han mig.

1Kung 2:31 Och kungen sade till honom, Gör såsom han har sagt, och fall över honom, och begrav honom; så att du tar bort det oskyldiga blod, som Joab utgöt, från mig, och från min faders hus.

1Kung 2:32 Och HERREN skall låta hans blod komma tillbaka över hans eget huvud, eftersom han föll över två män som var rättfärdigare och bättre än han, och dödade dem med svärdet, utan att min fader David visste det, nämligen, Abner sonen till Ner, Israels härhövitsman, och Amasa sonen till Jeter, Juda härhövitsman.

1Kung 2:33 Deras blod skall därför komma tillbaka över Joabs huvud, och över hans säd för evigt: men över David, och över hans säd, och över hans hus, och över hans tron, skall det vara frid för evigt från HERREN.

1Kung 2:34 Så gick Benaja sonen till Jojada upp, och föll över honom, och dräpte honom: och han blev begraven i sitt eget hus i vildmarken. *

1Kung 2:35 ¶ Och kungen satte Benaja sonen till Jojada i hans ställe över hären: och prästen Sadok satte kungen i Abjatars ställe.

1Kung 2:36 ¶ Och kungen sände och kallade till sig Simei, och sade till honom, Bygg dig ett hus i Jerusalem, och bo där, och gå icke därifrån någonstans.

1Kung 2:37 Ty det skall ske, att den dag du går ut, och går över bäcken Kidron, skall du veta förvisso att du skall döden dö: ditt blod skall vara över ditt eget huvud.

1Kung 2:38 Och Simei sade till kungen, Ordet är gott: såsom min herre kungen har sagt, så skall din tjänare göra. Och Simei bodde i Jerusalem i många dagar.

1Kung 2:39 Och det skedde efter tre år, att två av Simeis tjänare flydde till Akish sonen till Maaka kungen i Gat. Och de berättade för Simei, och sade, Se, dina tjänare är i Gat.

1Kung 2:40 Och Simei stod upp, och sadlade sin åsna, och gick till Gat till Akish för att söka sina tjänare: och Simei gick och förde sina tjänare tillbaka från Gat.

1Kung 2:41 Och det berättades för Salomo att Simei hade gått från Jerusalem till Gat, och kommit tillbaka.

1Kung 2:42 Och kungen sände och kallade till sig Simei, och sade till honom, Lät jag dig icke svära vid HERREN, och försäkrade dig, och sade, Vet förvisso, att den dag du går ut, och vandrar någonstans, skall du döden dö? och du sade till mig: Ordet som jag har hört är gott.

1Kung 2:43 Varför har du då icke hållit HERRENS ed, och det bud som jag gav dig?

1Kung 2:44 Och kungen sade vidare till Simei, Du vet all den ondska som ditt hjärta är medvetet om, den som du gjorde mot min fader David: därför skall HERREN låta din ondska komma tillbaka över ditt eget huvud;

1Kung 2:45 Men kung Salomo skall vara välsignad, och Davids tron skall vara befäst inför HERREN för evigt.

1Kung 2:46 Och kungen befallde Benaja sonen till Jojada; och han gick ut, och föll över honom, så att han dog. Och riket blev befäst i Salomos hand. *

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 3

1 Salomo gifter sig med Faraos dotter. 2 Eftersom offerhöjderna ännu var i bruk, offrar Salomo i Gibeon. 5 Salomo, som i Gibeon får ett val av Gud och föredrar vishet, får vishet, rikedom och ära. 16 Salomos dom mellan de två skökorna gör honom ryktbar.

1Kung 3:1 OCH Salomo slöt förbund genom giftermål med Farao kungen i Egypten, och tog Faraos dotter, och förde henne till Davids stad, till dess han hade fullbordat byggandet av sitt eget hus, och HERRENS hus, och Jerusalems mur runt omkring.

1Kung 3:2 Endast offrade folket på höjderna, eftersom inget hus var byggt åt HERRENS namn, i dessa dagar.

1Kung 3:3 Och Salomo älskade HERREN, och vandrade efter sin fader Davids stadgar: endast offrade och tände han rökelse på höjderna.

1Kung 3:4 Och kungen gick till Gibeon för att offra där; ty det var den stora höjden: tusen brännoffer offrade Salomo på det altaret.

1Kung 3:5 ¶ I Gibeon visade sig HERREN för Salomo i en dröm om natten; och Gud sade: Bed vad jag skall ge dig.

1Kung 3:6 Och Salomo sade, Du har visat din tjänare David, min fader stor barmhärtighet, såsom han vandrade inför dig i sanning, och i rättfärdighet, och i hjärtats uppriktighet med dig; och du har bevarat honom denna stora nåd, att du har gett honom en son att sitta på hans tron, såsom det är denna dag.

1Kung 3:7 Och nu, O HERRE min Gud, du har gjort din tjänare till kung i min fader Davids ställe: och jag är endast ett litet barn: jag vet icke hur jag skall gå ut eller gå in.

1Kung 3:8 Och din tjänare är mitt ibland ditt folk som du har utvalt, ett stort folk, som icke kan räknas eller talas för sin myckenhet.

1Kung 3:9 Ge därför din tjänare ett förståndigt hjärta att döma ditt folk, så att jag må kunna skilja mellan gott och ont: ty vem kan döma detta ditt så stora folk?

1Kung 3:10 Och detta tal behagade Herren, att Salomo hade bett om detta.

1Kung 3:11 Och Gud sade till honom, Eftersom du har bett om detta, och icke bett för dig själv om långt liv; ej heller bett om rikedomar för dig själv, ej heller bett om dina fienders liv; utan bett om förstånd att urskilja dom;

1Kung 3:12 Se, jag har gjort efter dina ord: se, jag har gett dig ett vist och förståndigt hjärta; så att ingen har varit lik dig före dig, och ej heller skall någon uppstå efter dig som är lik dig.

1Kung 3:13 Och jag har också gett dig det som du icke har bett om, både rikedom, och ära: så att ingen bland kungarna skall vara lik dig i alla dina dagar.

1Kung 3:14 Och om du vill vandra på mina vägar, och hålla mina stadgar och mina bud, såsom din fader David vandrade, då skall jag förlänga dina dagar.

1Kung 3:15 Och Salomo vaknade; och, se, det var en dröm. Och han kom till Jerusalem, och stod inför HERRENS förbundsark, och offrade brännoffer, och bar fram tackoffer, och gjorde en fest för alla sina tjänare.

1Kung 3:16 ¶ Då kom två kvinnor, som var skökor, till kungen, och stod inför honom.

1Kung 3:17 Och den ena kvinnan sade, O min herre, jag och denna kvinna bor i ett hus; och jag födde ett barn hos henne i huset.

1Kung 3:18 Och det skedde tredje dagen efter att jag hade fött, att denna kvinna också födde: och vi var tillsammans; ingen främling var hos oss i huset, utom vi två i huset.

1Kung 3:19 Och denna kvinnas barn dog om natten; eftersom hon låg över det.

1Kung 3:20 Och hon stod upp vid midnatt, och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade det i sin famn, och lade sitt döda barn i min famn.

1Kung 3:21 Och när jag stod upp om morgonen för att ge mitt barn di, se, då var det dött: men när jag såg noga på det om morgonen, se, då var det icke min son, som jag hade fött.

1Kung 3:22 Och den andra kvinnan sade, Nej; utan den levande är min son, och den döde är din son. Och denna sade, Nej; utan den döde är din son, och den levande är min son. Så talade de inför kungen.

1Kung 3:23 Då sade kungen, Den ena säger, Detta är min son som lever, och din son är den döde: och den andra säger, Nej; utan din son är den döde, och min son är den levande.

1Kung 3:24 Och kungen sade, Hämta mig ett svärd. Och de förde fram ett svärd inför kungen.

1Kung 3:25 Och kungen sade, Dela det levande barnet i två delar, och ge hälften åt den ena, och hälften åt den andra.

1Kung 3:26 Då talade den kvinna vars det levande barnet var till kungen, ty hennes inre rördes djupt för hennes son, och hon sade, O min herre, ge henne det levande barnet, och döda det alls icke. Men den andra sade, Det skall varken vara mitt eller ditt, dela det. *

1Kung 3:27 Då svarade kungen och sade, Ge henne det levande barnet, och döda det alls icke: hon är dess moder.

1Kung 3:28 Och hela Israel hörde om den dom som kungen hade dömt; och de fruktade kungen: ty de såg att Guds vishet var i honom, till att skipa dom.

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 4

1 Salomos furstar. 7 Hans tolv tillsyningsmän för förnödenheter. 20, 24 Hans rikes frid och utsträckning. 22 Hans dagliga förnödenheter. 26 Hans stall. 29 Hans vishet.

1Kung 4:1 SÅ var kung Salomo kung över hela Israel.

1Kung 4:2 Och dessa var de furstar som han hade; Asarja sonen till prästen Sadok,

1Kung 4:3 Elihoref och Ahia, Sisas söner, skrivare; Josafat sonen till Ahilud, kansler.

1Kung 4:4 Och Benaja sonen till Jojada var över hären: och Sadok och Abjatar var präster:

1Kung 4:5 Och Asarja sonen till Natan var över uppsyningsmännen: och Sabud sonen till Natan var huvudman, och kungens vän:

1Kung 4:6 Och Ahishar var över hushållet: och Adoniram sonen till Abda var över arbetsplikten. *

1Kung 4:7 ¶ Och Salomo hade tolv uppsyningsmän över hela Israel, vilka försåg kungen och hans hus med livsmedel: var och en i sin månad under året gjorde försörjning.

1Kung 4:8 Och dessa är deras namn: Hurs son, i Efraims bergsbygd:

1Kung 4:9 Dekars son, i Makas, och i Saalbim, och Bet-Semes, och Elon-Bet-Hanan:

1Kung 4:10 Heseds son i Arubbot, honom tillhörde Soko, och hela Hefers land:

1Kung 4:11 Abinadabs son, i hela Dors land; han hade Tafath, Salomos dotter till hustru:

1Kung 4:12 Baana sonen till Ahilud; honom tillhörde Taanak och Megiddo, och hela Bet-Sean, som är vid Saretan nedanför Jisreel, från Bet-Sean till Abel-Mehola, ända bortom Jokneam:

1Kung 4:13 Gebers son, i Ramot-Gilead; honom tillhörde Jairs byar sonen till Manasse, som är i Gilead; honom tillhörde också Argobs land, som är i Basan, sextio stora städer med murar och kopparreglar:

1Kung 4:14 Ahinadab sonen till Iddo hade Mahanaim:

1Kung 4:15 Ahimaas var i Naftali; också han tog Basmat dottern till Salomo till hustru:

1Kung 4:16 Baana sonen till Husai var i Aser och i Alot:

1Kung 4:17 Josafat sonen till Parua, i Isaskar:

1Kung 4:18 Simei sonen till Ela, i Benjamin:

1Kung 4:19 Geber sonen till Uri var i Gileads land, i landet som tillhörde Amoréernas kung Sihon, och Basans kung Og; och han var den ende uppsyningsmannen i landet.

1Kung 4:20 ¶ Juda och Israel var talrika, såsom sanden vid havet i myckenhet, och de åt och drack, och gjorde fröjd med jubel.

1Kung 4:21 Och Salomo regerade över alla riken från floden ända till Filistéernas land, och till Egyptens gräns: de förde gåvor, och tjänade Salomo alla hans livs dagar.

1Kung 4:22 ¶ Och Salomos dagliga förbrukning var trettio mått fint mjöl, och sextio mått vanligt mjöl, *

1Kung 4:23 Tio gödda oxar, och tjugo betesoxar, och hundra får, förutom hjortar, och råbockar, och dovhjortar, och gödda fåglar.

1Kung 4:24 Ty han rådde över hela regionen på denna sida om floden, från Tifsah ända till Assa, över alla kungar på denna sida om floden: och han hade frid på alla sidor runt omkring.

1Kung 4:25 Och Juda och Israel bodde i trygghet, var och en under sitt vinträd och under sitt fikonträd, från Dan ända till Beer-Seba, alla Salomos dagar.

1Kung 4:26 ¶ Och Salomo hade fyrtio tusen stall för hästar till sina vagnar, och tolv tusen ryttare.

1Kung 4:27 Och dessa uppsyningsmän försåg kung Salomo, och alla som kom till kung Salomos bord, var och en i sin månad: de lät inget fattas.

1Kung 4:28 Korn och halm till hästarna och ridhästarna förde de till den plats där uppsyningsmännen var, var och en efter sitt uppdrag.

1Kung 4:29 ¶ Och Gud gav Salomo vishet och mycket stort förstånd, och hjärtats vidsträckthet, såsom sanden som är vid havets strand.

1Kung 4:30 Och Salomos vishet överträffade all österns barns vishet, och all Egyptens vishet.

1Kung 4:31 Ty han var visare än alla människor; visare än Esrahiten Etan, och Heman, och Kalkol, och Darda, Mahols söner: och hans rykte var i alla nationer runt omkring.

1Kung 4:32 Och han talade tre tusen ordspråk: och hans sånger var ett tusen och fem.

1Kung 4:33 Och han talade om träd, från cedern som är i Libanon ända till isopen som växer ut ur muren: han talade också om djur, och om fåglar, och om krypande ting, och om fiskar.

1Kung 4:34 Och från alla folk kom man för att höra Salomos vishet, från alla jordens kungar, som hade hört om hans vishet.

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 5

1 Hiram, sänder för att gratulera Salomo, får kännedom om hans avsikt att bygga Templet och ombeds att förse honom med timmer därtill. 7 Hiram, välsignar Gud för Salomo och begär livsmedel för sitt hushåll, och förser honom med trävirke. 13 Antalet av Salomos arbetare och arbetsfolk.

1Kung 5:1 OCH Hiram, kungen i Tyrus sände sina tjänare till Salomo; ty han hade hört att de hade smort honom till kung i hans faders ställe: och Hiram hade alltid varit en vän av David.

1Kung 5:2 Och Salomo sände bud till Hiram, och sade,

1Kung 5:3 Du vet hur min fader David icke kunde bygga ett hus åt HERRENS sin Guds namn för krigens skull som omgav honom på alla sidor, till dess HERREN lade dem under hans fötters sulor.

1Kung 5:4 Men nu har HERREN min Gud gett mig ro på alla sidor, så att det varken finns motståndare eller olycklig händelse. *

1Kung 5:5 Och, se, jag ämnar bygga ett hus åt HERRENS min Guds namn, såsom HERREN talade till min fader David, och sade, Din son, som jag skall sätta på din tron i ditt ställe, han skall bygga ett hus åt mitt namn.

1Kung 5:6 Befall därför att man hugger åt mig cedrar från Libanon; och mina tjänare skall vara med dina tjänare: och jag skall ge dig lön för dina tjänare efter allt vad du bestämmer: ty du vet att det icke finns någon bland oss som förstår att hugga timmer såsom Sidonierna.

1Kung 5:7 ¶ Och det skedde, när Hiram hörde Salomos ord, att han gladde sig mycket, och sade, Välsignad vare HERREN denna dag, som har gett David en vis son över detta stora folk.

1Kung 5:8 Och Hiram sände till Salomo, och sade, Jag har hört det som du lät sända till mig om: och jag skall göra allt vad du önskar angående cedertimmer, och grantimmer.

1Kung 5:9 Mina tjänare skall föra dem ned från Libanon till havet: och jag skall låta föra dem på havet i flottar till den plats som du bestämmer för mig, och låta lossa dem där, och du skall ta emot dem: och du skall uppfylla min önskan, genom att ge föda åt mitt hus.

1Kung 5:10 Så gav Hiram Salomo cedertimmer och grantimmer efter all hans önskan.

1Kung 5:11 Och Salomo gav Hiram tjugo tusen mått vete till föda för hans hus, och tjugo mått ren olja: så gav Salomo åt Hiram år efter år.

1Kung 5:12 Och HERREN gav Salomo vishet, såsom han hade lovat honom: och det var fred mellan Hiram och Salomo; och de slöt förbund med varandra.

1Kung 5:13 ¶ Och kung Salomo pålade arbetsplikt över hela Israel; och arbetsplikten var trettio tusen män. *

1Kung 5:14 Och han sände dem till Libanon, tio tusen i månaden i skift: en månad var de i Libanon, och två månader hemma: och Adoniram var över arbetsplikten. *

1Kung 5:15 Och Salomo hade sjuttio tusen som bar bördor, och åttio tusen stenhuggare i bergen;

1Kung 5:16 Förutom de främsta av Salomos uppsyningsmän som var över arbetet, tre tusen tre hundra, som styrde folket som arbetade med verket.

1Kung 5:17 Och kungen befallde, och de förde fram stora stenar, dyrbara stenar, och huggna stenar, till att lägga husets grund.

1Kung 5:18 Och Salomos byggmästare och Hirams byggmästare och stenmästarna högg dem: så beredde de timmer och stenar till att bygga huset.

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 6

1 Byggandet av Salomos tempel. 5 Dess kammare. 11 Guds löfte till det. 15 Dess innertak och utsmyckning. 23 Keruberna. 31 Dörrarna. 36 Förgården. 37 Tiden för dess byggande.

1Kung 6:1 OCH det skedde i det fyrahundraåttionde året efter att Israels barn hade kommit ut ur Egyptens land, i det fjärde året av Salomos regering över Israel, i månaden Siv, som är den andra månaden, att han började bygga HERRENS hus. *

1Kung 6:2 Och huset som kung Salomo byggde åt HERREN, var sextio alnar långt, och tjugo alnar brett, och trettio alnar högt. *

1Kung 6:3 Och förhuset framför templets hus, var tjugo alnar långt, efter husets bredd; och tio alnar brett framför huset.

1Kung 6:4 Och han gjorde fönster åt huset med smala ljusöppningar.

1Kung 6:5 ¶ Och intill husets mur byggde han sidokamrar runt omkring, intill husets murar runt omkring, både vid templet och vid det allraheligaste: och han gjorde sidokamrar runt omkring: *

1Kung 6:6 Den nedersta våningen var fem alnar bred, den mellersta sex alnar bred och den tredje sju alnar bred: ty utvändigt på husets mur gjorde han avsatser runt omkring, för att bjälkarna icke skulle fästas i husets murar. *

1Kung 6:7 Och huset, när det byggdes, uppfördes av sten som var färdigbearbetad innan den fördes dit: så att varken hammare eller yxa eller något järnverktyg hördes i huset, medan det byggdes.

1Kung 6:8 Dörren till den mellersta sidokammaren var på husets högra sida: och man gick upp genom vindlande trappor till den mellersta sidokammaren, och från den mellersta till den tredje. *

1Kung 6:9 Så byggde han huset, och fullbordade det; och han täckte huset med bjälkar och bräder av cederträ.

1Kung 6:10 Och han byggde sidokamrar runt hela huset, fem alnar höga: och de vilade mot huset med cederbjälkar.

1Kung 6:11 ¶ Och HERRENS ord kom till Salomo, och sade,

1Kung 6:12 Angående detta hus som du bygger, om du vandrar i mina stadgar, och verkställer mina domar, och håller alla mina bud och vandrar i dem, då skall jag stadfästa mitt ord med dig, det som jag talade till din fader David:

1Kung 6:13 Och jag skall bo mitt ibland Israels barn, och skall icke överge mitt folk Israel.

1Kung 6:14 Så byggde Salomo huset, och fullbordade det.

1Kung 6:15 Och han byggde husets väggar invändigt med bräder av cederträ, från husets golv, ända upp till takets väggar: och han klädde det invändigt med trä, och täckte husets golv med plankor av cypressträ.

1Kung 6:16 Och han byggde tjugo alnar på husets bakre del, från golvet upp till väggarna, med bräder av cederträ: han byggde dem invändigt, nämligen för det allraheligaste, nämligen för den högheliga platsen. *

1Kung 6:17 Och huset, det vill säga, templet framför det, var fyrtio alnar långt.

1Kung 6:18 Och cederträet i huset invändigt var utsmyckat med knoppar och utslagna blommor: allt var cederträ; ingen sten syntes.

1Kung 6:19 Och det allraheligaste beredde han i husets inre, för att där sätta HERRENS förbundsark.

1Kung 6:20 Och det allraheligaste i den inre delen var tjugo alnar långt, och tjugo alnar brett, och tjugo alnar högt: och han överdrog det med rent guld; och så överdrog han altaret som var av cederträ med guld. *

1Kung 6:21 Så överdrog Salomo huset invändigt med rent guld: och han gjorde en avskiljande kedja av guld framför det allraheligaste; och han överdrog det med guld. *

1Kung 6:22 Och hela huset överdrog han med guld, tills hela huset var fullbordat: också hela altaret som stod vid det allraheligaste överdrog han med guld.

1Kung 6:23 ¶ Och inne i det allraheligaste gjorde han två keruber av olivträ, vardera tio alnar höga. *

1Kung 6:24 Och den ena kerubens ena vinge var fem alnar, och den andra vingen fem alnar: från yttersta spetsen av den ena vingen till yttersta spetsen av den andra var tio alnar.

1Kung 6:25 Och den andra keruben var också tio alnar: båda keruberna hade samma mått och samma form. *

1Kung 6:26 Den ena kerubens höjd var tio alnar, och så också den andra kerubens. *

1Kung 6:27 Och han satte keruberna inne i det inre huset: och kerubernas vingar var utbredda, så att den enas vinge rörde vid den ena muren, och den andra kerubens vinge rörde vid den andra muren; och deras vingar rörde vid varandra mitt i huset.

1Kung 6:28 Och han överdrog keruberna med guld.

1Kung 6:29 Och han ristade alla husets väggar runt omkring med utskurna bilder av keruber och palmer och utslagna blommor, både invändigt och utvändigt.

1Kung 6:30 Och husets golv överdrog han med guld, både invändigt och utvändigt.

1Kung 6:31 ¶ Och till ingången till det allraheligaste gjorde han dörrar av olivträ; överstycket och dörrposterna utgjorde en femtedel av väggen. *

1Kung 6:32 Och de två dörrarna var av olivträ; och han ristade på dem utskurna bilder av keruber och palmer och utslagna blommor, och överdrog dem med guld, och han bredde ut guld över keruberna, och över palmerna.

1Kung 6:33 Så gjorde han också till templets ingång dörrposter av olivträ, en fjärdedel av väggen.

1Kung 6:34 Och de två dörrarna var av cypressträ: den ena dörrens två blad var vikbara, och den andra dörrens två blad var vikbara.

1Kung 6:35 Och han ristade på dem keruber och palmer och utslagna blommor: och han överdrog dem med guld som var anpassat efter det uthuggna arbetet.

1Kung 6:36 ¶ Och han byggde den inre förgården med tre rader huggna stenar, och en rad cederbjälkar.

1Kung 6:37 ¶ I det fjärde året blev HERRENS hus grundlagt, i månaden Siv:

1Kung 6:38 Och i det elfte året, i månaden Bul, som är den åttonde månaden, blev huset fullbordat i alla sina delar, och efter hela dess utformning. Så byggde han det i sju år. *

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 7

1 Byggandet av Salomos hus. 2 Om Libanons hus. 6 Om pelarhallen. 7 Om domshallen. 8 Om huset för Faraos dotter. 13 Hirams arbete med de två pelarna. 23 Om det gjutna havet. 27 Om de tio bäckenställen. 38 Om de tio tvättkaren, 40 och alla kärlen.

1Kung 7:1 MEN Salomo byggde sitt eget hus i tretton år, och han fullbordade hela sitt hus.

1Kung 7:2 ¶ Och han byggde också Libanonskogens hus; det var hundra alnar långt, och femtio alnar brett, och trettio alnar högt, på fyra rader av cederpelare, med cederbjälkar ovanpå pelarna. *

1Kung 7:3 Och det var täckt med cederträ ovanpå bjälkarna, som vilade på fyrtiofem pelare, femton i varje rad.

1Kung 7:4 Och där var fönster i tre rader, och ljusöppning stod mitt emot ljusöppning i tre led.

1Kung 7:5 Och alla dörröppningar och dörrposter var fyrkantiga, liksom fönstren: och ljusöppning stod mitt emot ljusöppning i tre led.

1Kung 7:6 ¶ Och han gjorde en pelarförhall; den var femtio alnar lång och trettio alnar bred; och förhallen var framför dem: och pelare och en tjock bjälke var framför dem. *

1Kung 7:7 ¶ Sedan gjorde han en tronförhall där han skulle hålla dom, nämligen domsförhallen: och den var klädd med cederträ från golv till tak.

1Kung 7:8 ¶ Och hans hus där han bodde hade en annan förgård innanför förhallen, av samma arbete. Salomo byggde också ett hus åt Faraos dotter, som han hade tagit till hustru, likt denna förhall.

1Kung 7:9 Alla dessa var av dyrbara stenar, efter måttet av huggna stenar, sågade med sågar, både invändigt och utvändigt, från grunden ända upp till taklisten, och likaså på utsidan mot den stora förgården.

1Kung 7:10 Och grunden varav dyrbara stenar, nämligen stora stenar, stenar om tio alnar, och stenar om åtta alnar.

1Kung 7:11 Och där ovanpå var dyrbara stenar, efter måttet av huggna stenar, och cederträ.

1Kung 7:12 Och den stora förgården runt omkring var uppförd med tre rader huggna stenar, och en rad cederbjälkar, liksom den inre förgården till HERRENS hus, och husets förhall.

1Kung 7:13 ¶ Och kung Salomo sände och lät hämta Hiram från Tyrus.

1Kung 7:14 Han var son till en änka av Naftalis stam, och hans fader var en man från Tyrus, en arbetare i koppar: och han var fylld av vishet, och förstånd, och skicklighet att utföra allt arbete i koppar. Och han kom till kung Salomo, och utförde allt hans arbete.

1Kung 7:15 Ty han göt två pelare av koppar, arton alnar höga vardera: och en mätlina om tolv alnar omgav var och en av dem runt omkring. *

1Kung 7:16 Och han gjorde två pelarhuvuden av gjuten koppar, att sätta ovanpå pelarnas toppar: höjden på det ena pelarhuvudet var fem alnar, och höjden på det andra pelarhuvudet var fem alnar: *

1Kung 7:17 Och han gjorde nätverk i rutmönster, och kedjekransar till pelarhuvudena som var ovanpå pelarna; sju till det ena pelarhuvudet, och sju till det andra pelarhuvudet.

1Kung 7:18 Och han gjorde pelarna, och två rader runt omkring på det ena nätverket, för att täcka pelarhuvudena som var ovanpå, med granatäpplen: och så gjorde han för det andra pelarhuvudet.

1Kung 7:19 Och pelarhuvudena som var ovanpå pelarna var utformade som liljor i förhallen, fyra alnar höga. *

1Kung 7:20 Och pelarhuvudena på de två pelarna hade också granatäpplen ovanpå, mitt emot den rundade delen som var vid nätverket: och granatäpplena var två hundra i rader runt omkring på det andra pelarhuvudet.

1Kung 7:21 Och han reste upp pelarna i templets förhall: och han reste upp den högra pelaren, och gav den namnet Jakin: och han reste upp den vänstra pelaren, och gav den namnet Boas. *

1Kung 7:22 Och ovanpå pelarna var liljearbete: så blev pelarnas arbete fullbordat.

1Kung 7:23 ¶ Och han gjorde det gjutna havet, tio alnar från den ena kanten till den andra: det var runt överallt, och dess höjd var fem alnar; och en mätlina om trettio alnar omgav det runt omkring. *

1Kung 7:24 Och under dess kant runt omkring var knoppar som omgav det, tio på en aln, runt omkring havet: knopparna var gjutna i två rader, när det göts.

1Kung 7:25 Det stod på tolv oxar, tre vända mot norr, och tre mot väster, och tre mot söder, och tre mot öster: och havet var satt ovanpå dem, och alla deras bakdelar var vända inåt.

1Kung 7:26 Och det var en handsbredd tjockt, och dess kant var gjord som kanten på en bägare, likt en liljeblomma: det rymde två tusen bat. *

1Kung 7:27 ¶ Och han gjorde tio ställ av koppar; varje ställ var fyra alnar långt, och fyra alnar brett, och tre alnar högt.

1Kung 7:28 Och arbetet med ställen var så beskaffat: de hade sidostycken, och sidostyckena var mellan ramarna:

1Kung 7:29 Och på sidostyckena som var mellan ramarna var lejon, oxar, och keruber: och ovanpå ramarna var ett fundament: och under lejonen och oxarna var utsmyckningar i smitt arbete.

1Kung 7:30 Och varje ställ hade fyra kopparhjul, och axelplattor av koppar: och de fyra hörnen hade stöd: under karet var gjutna stöd, vid sidan av varje utsmyckning.

1Kung 7:31 Och öppningen därav innanför pelarhuvudet ovanpå var en aln; men dess öppning var rund, efter arbetets form, en och en halv aln: och också på öppningen fanns inristningar med deras sidostycken, fyrkantiga, inte runda.

1Kung 7:32 Och under sidostyckena var fyra hjul; och hjulens axlar var fästa vid stället: och höjden på ett hjul var en och en halv aln. *

1Kung 7:33 Och hjulens arbete var som arbetet på ett vagnshjul: deras axlar, och nav, och fälgar, och ekrar var alla gjutna.

1Kung 7:34 Och det var fyra stöd vid de fyra hörnen på varje ställ: stöden var av själva stället.

1Kung 7:35 Och upptill på stället var en rund krans en halv aln hög: och på ställets övre del var dess ramar och dess sidostycken av ett stycke med det. *

1Kung 7:36 Och på plattorna av dess ramar, och på dess sidostycken, ristade han keruber, lejon, och palmer, efter varje bilds mått, och utsmyckningar runt omkring.

1Kung 7:37 På detta sätt gjorde han de tio ställen: alla hade en gjutning, ett mått och en form.

1Kung 7:38 ¶ Sedan gjorde han tio kar av koppar: varje kar rymde fyrtio bat: och varje kar var fyra alnar: och på vart och ett av de tio ställen stod ett kar. *

1Kung 7:39 Och han satte fem ställ på husets högra sida, och fem på husets vänstra sida: och havet satte han på husets högra sida, österut mitt emot söder.

1Kung 7:40 ¶ Och Hiram gjorde karen, och skovlarna, och skålarna. Så fullbordade Hiram allt det arbete som han gjorde åt kung Salomo för HERRENS hus:

1Kung 7:41 De två pelarna, och de två skålarna på pelarhuvudena som var ovanpå de två pelarna; och de två nätverken, till att täcka de två skålarna på pelarhuvudena som var ovanpå pelarna;

1Kung 7:42 Och fyrahundra granatäpplen till de två nätverken, nämligen två rader granatäpplen till varje nätverk, till att täcka de två skålarna på pelarhuvudena som var ovanpå pelarna;

1Kung 7:43 Och de tio ställena, och de tio karen på ställena;

1Kung 7:44 Och det ena havet, och de tolv oxarna under havet;

1Kung 7:45 Och grytorna, och skovlarna, och skålarna: och alla dessa kärl som Hiram gjorde åt kung Salomo för HERRENS hus var av polerad koppar.

1Kung 7:46 På Jordanslätten göt kungen dem, i lerjorden mellan Suckot och Sartan.

1Kung 7:47 Och Salomo lät alla kärlen vara ovägda, eftersom de var mycket många: kopparens vikt blev inte uträknad.

1Kung 7:48 Och Salomo gjorde alla de kärl som hörde till HERRENS hus: altaret av guld, och bordet av guld, på vilket skådebröden var,

1Kung 7:49 Och ljusstakarna av rent guld, fem på högra sidan, och fem på vänstra sidan, framför det allraheligaste, med blommorna, och lamporna, och tängerna av guld,

1Kung 7:50 Och skålarna, och saxarna, och bägarna, och skedarna, och rökelsekaren av rent guld; och gångjärnen av guld, både till dörrarna i det inre huset, det allraheligaste, och till dörrarna i huset, nämligen templet.

1Kung 7:51 Så blev allt det arbete fullbordat som kung Salomo gjorde för HERRENS hus. Och Salomo förde in det som hans fader David hade helgat; nämligen silvret, och guldet, och kärlen, han lade dem bland skatterna i HERRENS hus.

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 8

1 Högtiden vid Templets invigning. 12 och 54 Salomos välsignelse. 22 Salomos bön. 62 Hans fridsoffer.

1Kung 8:1 DÅ samlade Salomo Israels äldste, och alla stammarnas huvuden, hövdingarna för fädernas hus bland Israels barn, till kung Salomo i Jerusalem, för att de skulle föra upp HERRENS förbundsark från Davids stad, som är Sion.

1Kung 8:2 Och alla Israels män samlades till kung Salomo vid högtiden i månaden Etanim, som är den sjunde månaden.

1Kung 8:3 Och alla Israels äldste kom, och prästerna tog upp arken.

1Kung 8:4 Och de förde upp HERRENS ark, och och församlingens tabernakel, och alla de heliga kärlen som var i tabernaklet, dessa förde prästerna och Leviterna upp.

1Kung 8:5 Och kung Salomo, och hela Israels församling, som hade samlats till honom var med honom, framför arken, och offrade får och oxar, som inte kunde berättas eller räknas för sin mängd.

1Kung 8:6 Och prästerna förde in HERRENS förbundsark till dess plats, in i husets orakel, till det allra heligaste, nämligen under kerubernas vingar.

1Kung 8:7 Ty keruberna bredde ut sina två vingar över arkens plats, och keruberna övertäckte arken och dess bärstänger ovanifrån.

1Kung 8:8 Och de drog ut bärstängerna, så att ändarna av bärstängerna syntes från helgedomen framför oraklet, men de syntes inte utifrån: och där är de till denna dag.

1Kung 8:9 Det fanns inget i arken utom de två stentavlorna, som Mose lade där vid Horeb, när HERREN slöt ett förbund med Israels barn, när de drog ut ur Egyptens land. *

1Kung 8:10 Och det skedde, när prästerna hade kommit ut ur helgedomen, att molnet fyllde HERRENS hus,

1Kung 8:11 Så att prästerna inte kunde stå och förrätta tjänst på grund av molnet: ty HERRENS härlighet hade uppfyllt HERRENS hus.

1Kung 8:12 ¶ Då talade Salomo, HERREN har sagt att han skall bo i det täta mörkret.

1Kung 8:13 Jag har sannerligen byggt dig ett hus att bo i, en fast boning där du skall bo för evigt.

1Kung 8:14 Och kungen vände sitt ansikte om, och välsignade hela Israels församling: (och hela Israels församling stod;)

1Kung 8:15 Och han sade, Välsignad vare HERREN Israels Gud, som med sin mun talade till David min fader, och med sin hand har uppfyllt det, och sade,

1Kung 8:16 Från den dag då jag förde mitt folk Israel ut ur Egypten, har jag inte utvalt någon stad bland alla Israels stammar att bygga ett hus i, så att mitt namn skulle vara där; men jag utvalde David att vara över mitt folk Israel.

1Kung 8:17 Och det var i min fader Davids hjärta att bygga ett hus för HERRENS Israels Guds namn.

1Kung 8:18 Men HERREN sade till David min fader, Eftersom det var i ditt hjärta att bygga ett hus åt mitt namn, gjorde du väl i att ha det i ditt hjärta.

1Kung 8:19 Likväl skall du inte bygga huset; utan din son som skall utgå ur dina länder, han skall bygga huset åt mitt namn.

1Kung 8:20 Och HERREN har uppfyllt sitt ord som han talade, och jag har trätt fram i min fader Davids ställe och sitter på Israels tron, såsom HERREN lovade, och jag har byggt huset åt HERRENS, Israels Guds, namn. *

1Kung 8:21 Och där har jag gjort en plats för arken, i vilken är HERRENS förbund, som han slöt med våra fäder, när han förde dem ut ur Egyptens land.

1Kung 8:22 ¶ Och Salomo stod inför HERRENS altare i hela Israels församlings närvaro, och bredde ut sina händer mot himmelen:

1Kung 8:23 Och sade, HERRE, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, vare sig i himmelen ovan, eller på jorden nedan, du som håller förbund och barmhärtighet mot dina tjänare som vandrar inför dig av hela sitt hjärta:

1Kung 8:24 Du som har hållit vad du lovade din tjänare David min fader, du talade också med din mun, och har uppfyllt det med din hand, såsom det är denna dag.

1Kung 8:25 Därför nu, HERRE Israels Gud, håll vad du lovade din tjänare David min fader, när du sade, Det skall inte fattas dig en man inför mitt ansikte som sitter på Israels tron; om dina barn aktar på sin väg, så att de vandrar inför mig såsom du har vandrat inför mig.

1Kung 8:26 Och nu, O Israels Gud, låt ditt ord, jag ber dig, bli stadfäst, som du talade till din tjänare David min fader.

1Kung 8:27 Men skulle Gud verkligen bo på jorden? se, himmelen och himlarnas himmel kan inte rymma dig; hur mycket mindre detta hus som jag har byggt?

1Kung 8:28 Vänd dig dock till din tjänares bön och till hans åkallan, O HERRE min Gud, så att du hör ropet och bönen, som din tjänare ber inför dig i dag:

1Kung 8:29 Så att dina ögon skall vara öppna mot detta hus natt och dag, nämligen mot den plats om vilken du har sagt, Mitt namn skall vara där: så att du hör bönen som din tjänare skall be mot denna plats.

1Kung 8:30 Och hör din tjänares, och ditt folk Israels åkallan, när de ber mot denna plats: ja hör i himmelen din boningsplats: och när du hör, förlåt.

1Kung 8:31 ¶ Om någon syndar mot sin nästa, och en ed läggs på honom så att han måste svära, och eden kommer inför ditt altare i detta hus:

1Kung 8:32 Då skall du höra i himmelen, och handla, och döma dina tjänare, döma den onde genom att låta hans väg komma över hans eget huvud; och rättfärdiga den rättfärdige, genom att ge honom efter hans rättfärdighet.

1Kung 8:33 ¶ När ditt folk Israel blir slaget inför fienden, därför att de har syndat mot dig, men sedan vänder om till dig, och bekänner ditt namn, och ber, och gör åkallan till dig i detta hus:

1Kung 8:34 Då skall du höra i himmelen, och förlåta ditt folk Israels synd, och föra dem tillbaka till landet som du gav åt deras fäder.

1Kung 8:35 ¶ När himmelen tillsluts, så att det inte faller något regn, därför att de har syndat mot dig; men de ber mot denna plats, och bekänner ditt namn, och vänder om från sin synd, när du ödmjukar dem:

1Kung 8:36 Då skall du höra i himmelen, och förlåta dina tjänares, och ditt folk Israels synd, så att du lär dem den goda vägen som de skall vandra på, och ge regn över ditt land, som du har gett åt ditt folk till arvedel.

1Kung 8:37 ¶ Om det i landet blir hungersnöd, om det blir pest, svedbrand, eller mögel, vandringsgräshoppor, eller om där finns fjärilslarver; om deras fiende belägrar dem i deras städers land; vilken plåga, vilken sjukdom det än är;

1Kung 8:38 Vilken bön och åkallan som än görs av någon människa, eller av hela ditt folk Israel, när var och en känner sitt hjärtas plåga, och breder ut sina händer mot detta hus:

1Kung 8:39 Då skall du höra i himmelen din boningsplats, och förlåta, och handla, och ge åt var och en efter hans vägar, du som känner hans hjärta; (ty du, ja du ensam, känner alla människobarns hjärtan;)

1Kung 8:40 Så att de fruktar dig alla de dagar de lever i landet som du gav åt våra fäder.

1Kung 8:41 Och även när en främling, som inte är av ditt folk Israel, kommer ut från ett fjärran land för ditt namns skull;

1Kung 8:42 (Ty de skall höra om ditt stora namn och om din starka hand, och din uträckta arm;) när han kommer och ber mot detta hus;

1Kung 8:43 Då skall du höra i himmelen din boningsplats, och göra efter allt som främlingen ropar till dig om: så att alla jordens folk skall lära känna ditt namn, och frukta dig, såsom ditt folk Israel gör; och så att de skall veta att detta hus, som jag har byggt, är uppkallat efter ditt namn.

1Kung 8:44 ¶ När ditt folk drar ut i strid mot sin fiende, varthelst du sänder dem, och de ber till HERREN vända mot staden som du har utvalt, och mot huset som jag har byggt åt ditt namn:

1Kung 8:45 Då skall du höra deras bön och deras åkallan i himmelen, och försvara deras sak.

1Kung 8:46 Om de syndar mot dig, (ty det finns ingen människa som inte syndar,) och du blir vred på dem, och överlämnar dem åt fienden, så att de för dem bort som fångar till fiendens land, långt bort eller nära; *

1Kung 8:47 Men om de då besinnar sig i det land dit de har blivit bortförda som fångar, och omvänder sig, och gör åkallan till dig i deras land som förde dem bort som fångar, och säger, Vi har syndat, och handlat förvänt, vi har begått ondska;

1Kung 8:48 Och om de vänder om till dig av hela sitt hjärta, och av hela sin själ, i sina fienders land, som förde dem bort som fångar, och ber till dig vända mot sitt land, som du gav åt deras fäder, mot staden som du har utvalt, och mot huset som jag har byggt åt ditt namn,

1Kung 8:49 Då skall du höra deras bön och deras åkallan i himmelen, din boningsplats, och försvara deras sak,

1Kung 8:50 Och förlåta ditt folk som har syndat mot dig, och alla deras överträdelser som de har begått mot dig, och ge dem barmhärtighet inför dem som förde dem bort som fångar, så att de förbarmar sig över dem:

1Kung 8:51 Ty de är ditt folk, och din arvedel, som du förde ut ur Egypten, ur järnugnens mitt: *

1Kung 8:52 Så att dina ögon är öppna för din tjänares åkallan, och för ditt folk Israels åkallan, så att du hör dem i allt som de ropar till dig om.

1Kung 8:53 Ty du avskilde dem från alla jordens folk, till att vara din arvedel, såsom du talade genom din tjänare Moses hand, när du förde våra fäder ut ur Egypten, O Herre GUD.

1Kung 8:54 Och det skedde, när Salomo hade slutat att be hela denna bön och åkallan till HERREN, att han reste sig från HERRENS altare, där han hade knäböjt på sina knän med sina händer utbredda mot himmelen.

1Kung 8:55 Och han stod, och välsignade hela Israels församling med hög röst, och sade,

1Kung 8:56 Välsignad vare HERREN, som har gett vila åt sitt folk Israel, enligt allt vad han lovade: inte ett enda ord har fallit bort av alla hans goda löften, som han lovade genom sin tjänare Moses hand.

1Kung 8:57 HERREN vår Gud vare med oss, såsom han var med våra fäder: må han inte lämna oss, och inte överge oss:

1Kung 8:58 Så att han böjer våra hjärtan till sig, så att vi vandrar på alla hans vägar, och håller hans bud, och hans stadgar, och hans domar, som han befallde våra fäder.

1Kung 8:59 Och må dessa mina ord, med vilka jag har gjort åkallan inför HERREN, vara nära HERREN vår Gud dag och natt, så att han försvarar sin tjänares sak, och sitt folk Israels sak dag för dag, såsom saken kräver: *

1Kung 8:60 Så att alla jordens folk skall veta att HERREN är Gud, och att det inte finns någon annan.

1Kung 8:61 Låt därför ert hjärta vara helt med HERREN vår Gud, så att ni vandrar i hans stadgar, och håller hans bud, såsom i dag.

1Kung 8:62 ¶ Och kungen, och hela Israel med honom, frambar offer inför HERREN.

1Kung 8:63 Och Salomo frambar ett fridsoffer, som han offrade åt HERREN, tjugotvå tusen oxar, och etthundratjugo tusen får. Så invigde kungen och alla Israels barn HERRENS hus.

1Kung 8:64 Samma dag helgade kungen mitten av förgården som var framför HERRENS hus: ty där frambar han brännoffer, och matoffer, och fettet av fridsoffren: eftersom kopparaltaret som stod inför HERREN var för litet för att ta emot brännoffren, och matoffren, och fettet av fridsoffren.

1Kung 8:65 Och vid den tiden höll Salomo en högtid, och hela Israel med honom, en stor församling, från Hamats ingång ända till Egyptens flod, inför HERREN vår Gud, i sju dagar och sju dagar, nämligen fjorton dagar.

1Kung 8:66 På den åttonde dagen sände han folket bort: och de välsignade kungen, och gick till sina tält glada och med glatt hjärta för all den godhet som HERREN hade gjort mot David sin tjänare, och mot Israel sitt folk.

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 9

1 Guds förbund med Salomo i en syn. 10 De ömsesidiga gåvorna mellan Salomo och Hiram. 15 I Salomos arbeten var Hedningarna hans trälar, Israeliterna hedervärda tjänare. 24 Faraos dotter flyttar till sitt hus. 25 Salomos årliga högtidliga offer. 26 Hans flotta hämtar guld från Ofir.

1Kung 9:1 OCH det skedde, när Salomo hade fullbordat byggandet av HERRENS hus, och kungens hus, och allt det som Salomo önskade göra och som han hade lust att göra,

1Kung 9:2 Att HERREN visade sig för Salomo för andra gången, såsom han hade visat sig för honom i Gibeon.

1Kung 9:3 Och HERREN sade till honom, Jag har hört din bön och din åkallan, som du har gjort inför mig: jag har helgat detta hus, som du har byggt, för att sätta mitt namn där för evigt; och mina ögon och mitt hjärta skall vara där alltid.

1Kung 9:4 Och om du vandrar inför mig, såsom din fader David vandrade, i hjärtats ostrafflighet, och i uppriktighet, så att du gör efter allt som jag har befallt dig, och håller mina stadgar och mina domar:

1Kung 9:5 Då skall jag stadfästa din kungliga tron över Israel för evigt, såsom jag lovade din fader David, och sade, Det skall inte fattas dig en man på Israels tron.

1Kung 9:6 Men om ni alls vänder er bort från att följa mig, ni eller era barn, och inte håller mina bud och mina stadgar som jag har satt framför er, utan går bort och tjänar andra gudar, och tillber dem:

1Kung 9:7 Då skall jag avskära Israel ur det land som jag har gett dem; och detta hus, som jag har helgat åt mitt namn, skall jag kasta bort från min åsyn; och Israel skall bli ett ordspråk och ett åtlöje bland alla folk: *

1Kung 9:8 Och detta hus, som är högt, skall var och en som går förbi det häpna över, och skall vissla; och de skall säga, Varför har HERREN gjort så mot detta land, och mot detta hus? *

1Kung 9:9 Då skall man svara, Därför att de övergav HERREN sin Gud, som förde deras fäder ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar, och tillbad dem, och tjänade dem: därför har HERREN låtit allt detta onda komma över dem.

1Kung 9:10 ¶ Och det skedde efter tjugo år, när Salomo hade byggt de två husen, HERRENS hus, och kungens hus,

1Kung 9:11 (Hiram, kungen i Tyros hade nu försett Salomo med cederträ och cypressträ, och guld, efter allt hans önskemål), att kung Salomo då gav Hiram tjugo städer i Galileens land.

1Kung 9:12 Och Hiram kom ut från Tyros för att se städerna som Salomo hade gett honom; men de behagade honom inte.

1Kung 9:13 Och han sade, Vad är detta för städer som du har gett mig, min broder? Och han kallade dem landet Kabul ända till denna dag.

1Kung 9:14 Och Hiram sände till kungen etthundratjugo talenter guld. *

1Kung 9:15 ¶ Och detta är orsaken till den arbetsplikt som kung Salomo pålade; för att bygga HERRENS hus, och sitt eget hus, och Millo, och Jerusalems mur, och Hasor, och Megiddo, och Geser.

1Kung 9:16 Ty Egyptens kung Farao hade dragit upp, och tagit Geser, och bränt det med eld, och dödat Kananéerna som bodde i staden, och gett den som en brudgåva åt sin dotter, Salomos hustru.

1Kung 9:17 Och Salomo byggde Geser, och Bet-Horon nedre,

1Kung 9:18 Och Baalat, och Tadmor i vildmarken, i landet, *

1Kung 9:19 Och alla förrådsstäder som Salomo hade, och städer för sina stridsvagnar, och städer för sina ryttare, och allt det som Salomo önskade bygga i Jerusalem, och i Libanon, och i hela landet som var under hans välde.

1Kung 9:20 Och allt det folk som var kvar av Amoréerna, Hettiterna, Perisséerna, Hivéerna och Jebuséerna, som inte var av Israels barn,

1Kung 9:21 Deras barn som var kvar efter dem i landet, vilka Israels barn inte hade kunnat förgöra fullständigt, dem lade Salomo under arbetspliktens träldom ända till denna dag. *

1Kung 9:22 Men av Israels barn gjorde Salomo inga tvångsarbetare: utan de var krigsmän, och hans tjänare, och hans furstar, och hans hövitsmän, och befälhavare över hans stridsvagnar, och hans ryttare.

1Kung 9:23 Dessa var de främsta av tillsyningsmännen över Salomos arbete, femhundrafemtio, som hade uppsikt över folket som arbetade i arbetet.

1Kung 9:24 ¶ Men Faraos dotter flyttade upp från Davids stad till sitt hus som Salomo hade byggt åt henne: därefter byggde han Millo.

1Kung 9:25 ¶ Och tre gånger om året offrade Salomo brännoffer och fridsoffer på altaret som han hade byggt åt HERREN, och han tände rökelse på altaret som stod inför HERREN. Så fullbordade han huset.

1Kung 9:26 ¶ Och kung Salomo gjorde en flotta i Esjon-Geber, som ligger vid Elot, på stranden av Röda havet, i Edoms land.

1Kung 9:27 Och Hiram sände i flottan sina tjänare, sjömän som hade kunskap om havet, tillsammans med Salomos tjänare.

1Kung 9:28 Och de kom till Ofir, och hämtade därifrån guld, fyrahundratjugo talenter, och förde det till kung Salomo. *

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 10

1 Drottningen av Saba beundrar Salomos vishet. 14 Salomos guld. 16 Hans skulderskydd. 18 Elfenbenstronen. 21 Hans kärl. 24 Hans gåvor. 26 Hans vagnar och ryttare. 28 Hans tribut.

1Kung 10:1 OCH när drottningen av Sheba hörde ryktet om Salomo angående HERRENS namn, kom hon för att pröva honom med svåra frågor.

1Kung 10:2 Och hon kom till Jerusalem med ett mycket stort följe, med kameler som bar kryddor, och mycket guld, och dyrbara stenar: och när hon hade kommit till Salomo, talade hon med honom om allt som låg på hennes hjärta.

1Kung 10:3 Och Salomo besvarade alla hennes frågor: det fanns inget dolt för kungen, som han inte förklarade för henne.

1Kung 10:4 Och när drottningen av Sheba hade sett all Salomos vishet, och huset som han hade byggt,

1Kung 10:5 Och maten på hans bord, och hur hans tjänare satt, och hans tjänares uppvaktning, och deras kläder, och hans munskänkar, och hans uppgång varigenom han gick upp till HERRENS hus; då var det ingen ande kvar i henne. *

1Kung 10:6 Och hon sade till kungen, Det var ett sant rykte som jag hörde i mitt land om dina gärningar och om din vishet.

1Kung 10:7 Men jag trodde inte orden, förrän jag kom, och mina ögon fick se det: och, se, inte ens hälften var berättat för mig: din vishet och din rikedom övergår det rykte som jag hörde.

1Kung 10:8 Lyckliga är dina män, lyckliga är dessa dina tjänare, som ständigt står inför dig, och hör din vishet.

1Kung 10:9 Välsignad vare HERREN din Gud, som fann behag i dig, att sätta dig på Israels tron: därför att HERREN älskade Israel för evigt gjorde han dig till kung, för att utöva dom och rättfärdighet.

1Kung 10:10 Och hon gav kungen etthundratjugo talenter guld, och mycket stora mängder kryddor, och dyrbara stenar: aldrig kom så stor mängd kryddor som dessa som drottningen av Sheba gav till kung Salomo. *

1Kung 10:11 Och Hirams flotta, som hämtade guld från Ofir, förde också från Ofir mycket almuggträ, och dyrbara stenar. *

1Kung 10:12 Och kungen gjorde av almuggträet pelare till HERRENS hus, och till kungens hus, och även harpor och psaltarspel för sångarna: sådant almuggträ hade aldrig kommit, eller setts ända till denna dag. *

1Kung 10:13 Och kung Salomo gav drottningen av Sheba allt som hon önskade, vad hon än begärde, förutom det som Salomo gav henne av sin kungliga frikostighet. Så vände hon om och for till sitt land, hon och hennes tjänare.

1Kung 10:14 ¶ Och vikten av det guld som kom till Salomo på ett år var sexhundrasextiosex talenter guld, *

1Kung 10:15 Förutom det hade han av köpmännen, och från handeln med kryddhandlarna, och från alla kungarna i Arabien, och från landets ståthållare.

1Kung 10:16 ¶ Och kung Salomo gjorde tvåhundra skulderskydd av hamrat guld: sexhundra siklar guld gick åt till ett skulderskydd. *

1Kung 10:17 Och han gjorde trehundra sköldar av hamrat guld; tre pund guld gick åt till en sköld: och kungen lade dem i Libanons skogshus.

1Kung 10:18 ¶ Och kungen gjorde en stor tron av elfenben, och överdrog den med det finaste guld.

1Kung 10:19 Tronen hade sex trappsteg, och tronens överdel var rund baktill: och det fanns armstöd på båda sidor om sitsen, och två lejon stod vid armstöden.

1Kung 10:20 Och tolv lejon stod där, ett på den ena sidan och ett på den andra på de sex trappstegen: något liknande hade aldrig gjorts i något rike.

1Kung 10:21 ¶ Och alla kung Salomos dryckeskärl var av guld, och alla kärl i Libanons skogshus var av rent guld; inga var av silver, ty silver räknades för intet i Salomos dagar. *

1Kung 10:22 Ty kungen hade på havet en Tarsisflotta tillsammans med Hirams flotta: en gång vart tredje år kom Tarsisflottan, med guld, och silver, elfenben, och apor, och påfåglar.

1Kung 10:23 Så överträffade kung Salomo alla jordens kungar i rikedom och i vishet.

1Kung 10:24 ¶ Och hela jorden sökte Salomo, för att höra hans vishet, som Gud hade lagt i hans hjärta. *

1Kung 10:25 Och var och en förde sin gåva, kärl av silver, och kärl av guld, och kläder, och rustningar, och kryddor, hästar, och mulor, en bestämd mängd år efter år.

1Kung 10:26 ¶ Och Salomo samlade stridsvagnar och ryttare: han hade ett tusen fyrahundra stridsvagnar, och tolv tusen ryttare, som han förlade i stridsvagnsstäderna, och hos kungen i Jerusalem.

1Kung 10:27 Och kungen gjorde silver i Jerusalem lika vanligt som stenar, och cederträ gjorde han lika vanligt som sykomorträd i låglandet, för deras stora mängd. *

1Kung 10:28 ¶ Och Salomo fick hästar förda ut från Egypten, och lingarn: kungens köpmän hämtade lingarnet till ett bestämt pris.

1Kung 10:29 Och en stridsvagn kom upp och fördes ut från Egypten för sexhundra siklar silver, och en häst för etthundrafemtio: och så fördes de ut genom deras hand till alla Hettiternas kungar, och till Syriens kungar. *

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 11

1 Salomos hustrur och bihustrur. 4 På sin ålderdom förleder de honom till avgudadyrkan. 9 Gud hotar honom. 14 Salomos motståndare var Hadad, som vistades i Egypten, 23 Reson, som regerade i Damaskus, 26 och Jerobeam, till vilken Ahia profeterade. 41 Salomos gärningar, regering och död; Rehabeam efterträder honom.

1Kung 11:1 MEN kung Salomo älskade många främmande kvinnor, tillsammans med Faraos dotter, kvinnor från Moabiterna, Ammoniterna, Edomiterna, Sidonierna, och Hettiterna, *

1King 11:2 Från de nationer om vilka HERREN hade sagt till Israels barn, Ni skall inte gå in till dem, och de skall inte komma in till er: ty de skall säkert vända bort ert hjärta efter sina gudar: Vid dessa höll Salomo sig i kärlek. *

1Kung 11:3 Och han hade sju hundra hustrur, furstinnor, och tre hundra bihustrur: och hans hustrur vände bort hans hjärta. *

1Kung 11:4 Ty det skedde, när Salomo blev gammal, att hans hustrur vände bort hans hjärta efter andra gudar: och hans hjärta var inte helt med HERREN hans Gud, såsom hans far Davids hjärta var. *

1Kung 11:5 Ty Salomo följde efter Sidoniernas gudinna Astarte, och efter Ammoniternas styggelse Milkom. *

1Kung 11:6 Och Salomo gjorde det som var ont i HERRENS ögon, och följde inte HERREN helt, såsom hans far David hade gjort.

1Kung 11:7 Då byggde Salomo en offerhöjd åt Kemosh, Moabs styggelse, på berget som ligger mitt emot Jerusalem, och åt Molek, Ammoniternas styggelse. *

1Kung 11:8 Och likadant gjorde han för alla sina främmande hustrur, som brände rökelse och offrade åt sina gudar.

1Kung 11:9 ¶ Och HERREN blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade vänt sig bort från HERREN, Israels Gud, som hade visat sig för honom två gånger,

1Kung 11:10 Och hade befallt honom i denna sak, att han inte skulle följa andra gudar: men han höll inte det som HERREN hade befallt.

1Kung 11:11 Därför sade HERREN till Salomo, Eftersom detta har skett genom dig, och du inte har hållit mitt förbund och mina stadgar, som jag har befallt dig, skall jag helt säkert riva riket från dig, och ge det åt din tjänare. *

1Kung 11:12 Dock skall jag inte göra det i dina dagar för din fader Davids skull: jag skall riva det ur din sons hand.

1Kung 11:13 Men jag skall inte riva bort hela riket; en stam skall jag ge åt din son för min tjänare Davids skull, och för Jerusalems skull den stad som jag har utvalt.

1Kung 11:14 ¶ Och HERREN uppväckte en motståndare mot Salomo, Edomiten Hadad: han var av kunglig säd i Edom. *

1Kung 11:15 Ty det skedde när David var i Edom, och Joab härens hövitsman hade dragit upp för att begrava de slagna, efter att han hade slagit varje man i Edom;

1Kung 11:16 (Ty Joab stannade där sex månader med hela Israel, tills han hade utrotat varje man i Edom:)

1Kung 11:17 Att Hadad flydde, han och några Edomiter av hans faders tjänare med honom, för att gå till Egypten; Hadad var då ännu en liten pojke.

1Kung 11:18 Och de drog upp från Midjan, och kom till Paran: och de tog män från Paran, med sig och kom till Egypten, till Farao Egyptens kung; som gav honom ett hus, och bestämde hans underhåll, och gav honom land.

1Kung 11:19 Och Hadad fann stor nåd i Faraos ögon, så att han gav honom till hustru sin egen hustrus syster, drottningen Tahpenes syster.

1Kung 11:20 Och Tahpenes syster födde honom hans son Genubat, och Tahpenes avvande honom i Faraos hus: och Genubat var i Faraos hushåll bland Faraos söner.

1Kung 11:21 Och när Hadad hörde i Egypten att David hade somnat med sina fäder, och att härens hövitsman Joab, var död, sade Hadad till Farao, Låt mig fara, så att jag kan gå till mitt eget land.

1Kung 11:22 Då sade Farao till honom, Men vad har du saknat hos mig, att, se, du nu söker att gå till ditt eget land? Och han svarade, Ingenting: men låt mig ändå fara.

1Kung 11:23 ¶ Och Gud uppväckte en annan motståndare mot honom, Reson sonen till Eliada, som hade flytt från sin herre Hadadeser, kungen i Soba:

1Kung 11:24 Och han samlade män omkring sig, och blev hövitsman över en skara, när David dödade dem från Soba: och de gick till Damaskus, och bodde där, och regerade i Damaskus.

1Kung 11:25 Och han var en motståndare mot Israel alla Salomos dagar, förutom det onda som Hadad gjorde: och han avskydde Israel, och regerade över Syrien.

1Kung 11:26 ¶ Och Jerobeam sonen till Nebat, en Efratit från Sereda, Salomos tjänare, vars moder hette Serua, och var änka, han lyfte sin hand mot kungen. *

1Kung 11:27 Och detta var orsaken till att han lyfte sin hand mot kungen: Salomo byggde Millo, och lagade bristerna i sin fader Davids stad. *

1Kung 11:28 Och mannen Jerobeam var en mäktig man: och när Salomo såg att den unge mannen var flitig, satte han honom över allt arbete för Josefs hus. *

1Kung 11:29 Och det skedde vid den tiden när Jerobeam gick ut från Jerusalem, att profeten Ahia från Silo fann honom på vägen; och han hade klätt sig i en ny mantel; och de två var ensamma ute på fältet:

1Kung 11:30 Och Ahia tog den nya manteln som han hade på sig, och rev den i tolv stycken. *

1Kung 11:31 Och han sade till Jerobeam, Ta åt dig tio stycken: ty så säger HERREN, Israels Gud, Se, jag skall riva riket ur Salomos hand, och ge dig tio stammar: *

1Kung 11:32 (Men en stam skall han få för min tjänare Davids skull, och för Jerusalems skull, den stad som jag har utvalt bland alla Israels stammar:)

1Kung 11:33 Därför att de har övergett mig, och tillbett Sidoniernas gudinna Astarte, Moabiternas gud Kemosh, och Ammons barns gud Milkom, och inte har vandrat på mina vägar, för att göra det som är rätt i mina ögon, och hålla mina stadgar och mina domar, såsom hans far David gjorde.

1Kung 11:34 Dock skall jag inte ta hela riket ur hans hand: utan jag skall göra honom till furste alla hans livs dagar för min tjänare Davids skull, som jag utvalde, därför att han höll mina bud och mina stadgar.

1Kung 11:35 Men jag skall ta riket ur hans sons hand, och ge det åt dig, nämligen tio stammar.

1Kung 11:36 Och åt hans son skall jag ge en stam, för att min tjänare David alltid skall ha en lampa inför mig i Jerusalem, den stad som jag har utvalt åt mig för att sätta mitt namn där. *

1Kung 11:37 Och jag skall ta dig, och du skall regera över allt som din själ önskar, och du skall vara kung över Israel.

1Kung 11:38 Och det skall ske, om du hör allt som jag befaller dig, och vandrar på mina vägar, och gör det som är rätt i mina ögon, och håller mina stadgar och mina bud, såsom min tjänare David gjorde; då skall jag vara med dig, och bygga dig ett fast hus, såsom jag byggde åt David, och jag skall ge Israel åt dig.

1Kung 11:39 Och för detta skall jag ödmjuka Davids säd, men inte för evigt. *

1Kung 11:40 Salomo sökte därför döda Jerobeam. Men Jerobeam stod upp, och flydde till Egypten, till Egyptens kung Shishak, och var i Egypten till Salomos död. *

1Kung 11:41 ¶ Och resten av Salomos gärningar, och allt som han gjorde, och hans vishet, är inte det skrivet i boken om Salomos gärningar?

1Kung 11:42 Och tiden som Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel var fyrtio år.

1Kung 11:43 Och Salomo somnade med sina fäder, och blev begravd i sin fader Davids stad: och hans son Rehabeam regerade i hans ställe. *

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 12

1 Israels barn, församlade i Sikem för att kröna Rehabeam, framlägger genom Jerobeam en begäran om lindring för honom. 6 Rehabeam förkastar de gamlas råd och svarar dem hårt enligt de ungas råd. 16 Tio stammar gör uppror, dödar Adoram och tvingar Rehabeam att fly. 21 Rehabeam samlar en här men förbjuds av Shemaja. 25 Jerobeam stärker sig genom städer, 26 och genom avgudadyrkan med de två kalvarna.

1Kung 12:1 OCH Rehabeam gick till Sikem; ty hela Israel hade kommit till Sikem för att göra honom till kung.

1Kung 12:2 Och det skedde, när Jerobeam sonen till Nebat, som ännu var i Egypten, hörde det, (ty han hade flytt från kung Salomos ansikte, och Jerobeam bodde i Egypten;)

1Kung 12:3 Att de sände bud och kallade på honom. Och Jerobeam och hela Israels församling kom, och talade till Rehabeam, och sade,

1Kung 12:4 Din fader gjorde vårt ok tungt: gör därför nu din faders hårda tjänst, och det tunga ok som han lade på oss, lättare, så skall vi tjäna dig. *

1Kung 12:5 Och han sade till dem, Gå bort ännu i tre dagar, och kom sedan tillbaka till mig. Och folket gick bort.

1Kung 12:6 ¶ Och kung Rehabeam rådgjorde med de gamla männen, som hade stått inför hans fader Salomo medan han ännu levde, och sade, Hur råder ni mig att svara detta folk?

1Kung 12:7 Och de talade till honom, och sade, Om du i dag vill vara en tjänare åt detta folk, och tjäna dem och svara dem, och tala goda ord till dem, då skall de vara dina tjänare för alltid.

1Kung 12:8 Men han förkastade de gamla männens råd, som de hade gett honom, och rådgjorde med de unga män som hade vuxit upp med honom, och som stod inför honom:

1Kung 12:9 Och han sade till dem, Vilket råd ger ni så att vi kan svara detta folk, som har talat till mig, och sagt, Gör det ok som din far lade på oss lättare?

1Kung 12:10 Och de unga män som hade vuxit upp med honom talade till honom, och sade, Så skall du tala till detta folk som har talat till dig, och sagt, Din fader gjorde vårt ok tungt, men gör du det lättare för oss; så skall du säga till dem, Mitt lillfinger skall vara tjockare än min faders länder. *

1Kung 12:11 Och nu medan min fader lade på er ett tungt ok, skall jag lägga ännu mer på ert ok: min fader tuktade er med piskor, men jag skall tukta er med skorpioner. *

1Kung 12:12 ¶ Så kom Jerobeam och allt folket till Rehabeam på tredje dagen, såsom kungen hade bestämt, och sade, Kom tillbaka till mig på tredje dagen.

1Kung 12:13 Och kungen svarade folket hårt, och förkastade de gamla männens råd som de hade gett honom; *

1Kung 12:14 Och talade till dem enligt de unga männens råd, och sade, Min fader gjorde ert ok tungt, men jag skall lägga ännu mer på ert ok: min fader tuktade er med piskor, men jag skall tukta er med skorpioner. *

1Kung 12:15 Därför lyssnade kungen inte till folket; ty saken var från HERREN, för att han skulle uppfylla sitt ord, som HERREN hade talat genom Ahia från Silo till Jerobeam sonen till Nebat. *

1Kung 12:16 ¶ När hela Israel såg att kungen inte lyssnade till dem, svarade folket kungen, och sade, Vilken del har vi i David? vi har ingen arvedel i Isais son: till dina tält, O Israel: se nu till ditt eget hus, David. Så drog Israel bort till sina tält. *

1Kung 12:17 Men över Israels barn som bodde i Juda städer, regerade Rehabeam.

1Kung 12:18 Då sände kung Rehabeam Adoram, som var över arbetsplikten; men hela Israel stenade honom med stenar, så att han dog. Därför skyndade kung Rehabeam att stiga upp i sin vagn, för att fly till Jerusalem. *

1Kung 12:19 Så gjorde Israel uppror mot Davids hus ända till denna dag.

1Kung 12:20 Och det skedde, när hela Israel hörde att Jerobeam hade kommit tillbaka, att de sände bud och kallade honom till församlingen, och gjorde honom till kung över hela Israel: ingen följde Davids hus, utom Juda stam ensam.

1Kung 12:21 ¶ Och när Rehabeam kom till Jerusalem, samlade han hela Juda hus, och Benjamins stam, ett hundra åttio tusen utvalda män, som var krigare, för att strida mot Israels hus, och föra riket tillbaka till Rehabeam sonen till Salomo.

1Kung 12:22 Men Guds ord kom till Guds man Semaja, och sade,

1Kung 12:23 Tala till Rehabeam, Salomos son, Juda kung, och till hela Juda hus och Benjamin, och till resten av folket, och säg,

1Kung 12:24 Så säger HERREN, Ni skall inte dra upp, och inte strida mot era bröder Israels barn: vänd tillbaka var och en till sitt hus; ty detta är från mig. Då lyssnade de till HERRENS ord, och vände tillbaka för att gå hem, enligt HERRENS ord.

1Kung 12:25 ¶ Då byggde Jerobeam Sikem i Efraims bergsbygd, och bodde där; och han gick därifrån, och byggde Penuel.

1Kung 12:26 Och Jerobeam sade i sitt hjärta, Nu skall riket återvända till Davids hus:

1Kung 12:27 Om detta folk går upp för att offra i HERRENS hus i Jerusalem, då skall detta folks hjärta vända tillbaka till deras herre, nämligen till Juda kung Rehabeam, och de skall döda mig, och återvända till Juda kung Rehabeam.

1Kung 12:28 Då tog kungen råd, och gjorde två kalvar av guld, och sade till dem, Det är för mycket för er att gå upp till Jerusalem: se dina gudar, O Israel, som förde dig upp ur Egyptens land. *

1Kung 12:29 Och han satte den ena i Bet-el, och den andra satte han i Dan. *

1Kung 12:30 Och detta blev till synd: ty folket gick för att tillbe inför den ena, ända till Dan. *

1Kung 12:31 Och han gjorde ett hus för offerhöjder, och gjorde präster av folkets lägsta, sådana som inte var av Levi söner. *

1Kung 12:32 Och Jerobeam instiftade en högtid i den åttonde månaden, på femtonde dagen i månaden, lik den högtid som är i Juda, och han offrade på altaret. Så gjorde han i Bet-el, och offrade åt kalvarna som han hade gjort: och i Bet-el satte han prästerna för offerhöjderna som han hade gjort. *

1Kung 12:33 Så offrade han på altaret som han hade gjort i Bet-el på femtonde dagen i den åttonde månaden, nämligen i den månad som han hade uppfunnit i sitt eget hjärta; och han instiftade en högtid för Israels barn: och offrade på altaret, och brände rökelse. *

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 13

1 Jerobeams hand, som utövade våld mot den som profeterade mot hans altare i Betel, förvissnar, 6 och blir återställd genom profetens bön. 7 Profeten, som vägrar kungens gästfrihet, lämnar Betel. 11 En gammal profet förleder honom och för honom tillbaka. 20 Han blir tillrättavisad av Gud, 23 dödad av ett lejon, 26 begravd av den gamle profeten, 31 som bekräftar hans profetia. 33 Jerobeams förstockelse.

1Kung 13:1 OCH, se, en Guds man kom från Juda genom HERRENS ord till Bet-el: och Jerobeam stod vid altaret för att bränna rökelse.

1Kung 13:2 Och han ropade mot altaret genom HERRENS ord, och sade, O altare, altare, så säger HERREN; Se, ett barn skall födas åt Davids hus, Josia vid namn; och på dig skall han offra prästerna vid höjderna som bränner rökelse på dig, och människors ben skall brännas på dig. *

1Kung 13:3 Och han gav ett tecken samma dag, och sade: Detta är tecknet som HERREN har talat; Se, altaret skall rämna, och askan som är på det skall spillas ut. *

1Kung 13:4 Och det skedde, när kung Jerobeam hörde orden från Guds mannen, som hade ropat mot altaret i Bet-el, att han räckte ut sin hand från altaret, och sade, Grip honom. Och hans hand, som han räckte ut mot honom, förtorkades, så att han inte kunde dra den tillbaka till sig.

1Kung 13:5 Altaret rämnade också, och askan spilldes ut från altaret, enligt det tecken som Guds mannen hade gett genom HERRENS ord.

1Kung 13:6 Och kungen svarade och sade till Guds mannen, Bed nu HERRENS din Guds ansikte, och be för mig, att min hand må bli återställd. Och Guds mannen bad HERREN, och kungens hand blev återställd åt honom, och blev som den hade varit förut. *

1Kung 13:7 Och kungen sade till Guds mannen, Kom hem med mig, och styrk dig, så skall jag ge dig en gåva.

1Kung 13:8 Men Guds mannen sade till kungen, Om du gav mig halva ditt hus, skulle jag inte gå in med dig, jag skulle inte heller äta bröd eller dricka vatten på denna plats:

1Kung 13:9 Ty så har det blivit mig befallt genom HERRENS ord, som sade, Ät inte bröd, drick inte vatten, och vänd inte tillbaka samma väg som du kom. *

1Kung 13:10 Så gick han en annan väg, och återvände inte den väg som han hade kommit till Bet-el.

1Kung 13:11 ¶ Nu bodde en gammal profet i Betel; och hans söner kom och berättade för honom allt vad Guds mannen hade gjort den dagen i Betel: de ord som han hade talat till kungen, berättade de också för sin fader.

1Kung 13:12 Och deras far sade till dem, Vilken väg gick han? Ty hans söner hade sett vilken väg Guds mannen gick, han som hade kommit från Juda.

1Kung 13:13 Och han sade till sina söner, Sadla åsnan åt mig. Och de sadlade åsnan åt honom: och han red på den,

1Kung 13:14 Och följde efter Guds mannen, och fann honom sittande under en ek: Och han sade till honom, Är du Guds mannen som kom från Juda? Och han sade, Jag är.

1Kung 13:15 Då sade han till honom, Kom hem med mig, och ät bröd.

1Kung 13:16 Och han sade, Jag kan inte vända tillbaka med dig, eller gå in med dig: jag skall inte heller äta bröd eller dricka vatten med dig på denna plats:

1Kung 13:17 Ty det blev sagt till mig genom HERRENS ord, Du skall inte äta bröd där eller dricka vatten, och inte heller vända tillbaka för att gå den väg som du kom.

1Kung 13:18 Han sade till honom, Jag är också en profet som du är; och en ängel talade till mig genom HERRENS ord, och sade, För honom tillbaka med dig till ditt hus, så att han får äta bröd och dricka vatten. Men han ljög för honom. *

1Kung 13:19 Så gick han tillbaka med honom, och åt bröd i hans hus, och drack vatten.

1Kung 13:20 ¶ Och det skedde, medan de satt vid bordet, att HERRENS ord kom till profeten som hade fört honom tillbaka:

1Kung 13:21 Och han ropade till Guds mannen som hade kommit från Juda, och sade, Så säger HERREN, Eftersom du har varit olydig mot HERRENS mun, och inte har hållit det bud som HERREN, din Gud, befallde dig, *

1Kung 13:22 Utan har vänt tillbaka, och har ätit bröd och druckit vatten på den plats, där han sade till dig, Ät inget bröd, och drick inget vatten; skall din kropp inte komma till dina fäders grav.

1Kung 13:23 ¶ Och det skedde, efter att han hade ätit bröd, och efter att han hade druckit, att han sadlade åt honom åsnan, nämligen, åt profeten som han hade fört tillbaka.

1Kung 13:24 Och när han hade gått sin väg, mötte ett lejon honom på vägen, och dödade honom: och hans kropp blev kastad på vägen, och åsnan stod bredvid den, och lejonet stod också bredvid kroppen. *

1Kung 13:25 Och, se, män gick förbi, och såg kroppen ligga kastad på vägen, och lejonet stå bredvid kroppen: och de kom och berättade det i staden där den gamle profeten bodde.

1Kung 13:26 Och när profeten som hade fört honom tillbaka från vägen hörde detta, sade han, Det är Guds mannen, som var olydig mot HERRENS ord: därför har HERREN överlämnat honom åt lejonet, som har slitit honom, och dödat honom, enligt HERRENS ord, som han talade till honom.

1Kung 13:27 Och han talade till sina söner, och sade, Sadla åsnan åt mig. Och de sadlade den.

1Kung 13:28 Och han gick och fann hans kropp ligga kastad på vägen, och åsnan och lejonet stod bredvid kroppen: lejonet hade inte ätit kroppen, och inte heller slitit åsnan.

1Kung 13:29 Och profeten tog upp Guds mannens kropp, och lade den på åsnan, och förde den tillbaka: och den gamle profeten kom till staden, för att sörja och begrava honom.

1Kung 13:30 Och han lade hans kropp i sin egen grav; och de sörjde över honom, och sade, Ack, min broder!

1Kung 13:31 Och det skedde, efter att han hade begravt honom, att han talade till sina söner, och sade, När jag dör, begrav mig då i den grav där Guds mannen är begravd; lägg mina ben bredvid hans ben: *

1Kung 13:32 Ty det ord som han ropade genom HERRENS ord mot altaret i Bet-el, och mot alla husen vid höjderna som är i Samarias städer, skall sannerligen ske.

1Kung 13:33 ¶ Efter detta vände Jerobeam inte tillbaka från sin onda väg, utan gjorde åter präster vid höjderna av folkets lägsta män: vem som helst, som ville invigde han, och han blev en av prästerna vid höjderna. *

1Kung 13:34 Och detta blev till synd för Jerobeams hus, ja till att utrota det, och förgöra det från jordens yta.

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 14

1 När Abia är sjuk sänder Jerobeam sin hustru, förklädd och med gåvor, till profeten Ahia i Silo. 5 Ahia, förvarnad av Gud, förkunnar Guds dom. 17 Abia dör och blir begraven. 19 Nadab efterträder Jerobeam. 21 Rehabeams onda regering. 25 Sisak plundrar Jerusalem. 29 Abiam efterträder Rehabeam.

1Kung 14:1 VID den tiden blev Abia sonen till Jerobeam sjuk.

1Kung 14:2 Och Jerobeam sade till sin hustru, Stå upp, jag ber dig, och förklä dig, så att man inte känner igen dig som Jerobeams hustru; och gå till Silo: se, där är profeten Ahia, som sade om mig att jag skulle bli kung över detta folk.

1Kung 14:3 Och ta med dig tio bröd, och kakor, och en kruka honung, och gå till honom: han skall säga dig vad som skall ske med barnet.

1Kung 14:4 Och Jerobeams hustru gjorde så, hon stod upp, och gick till Silo, och kom till Ahias hus. Men Ahia kunde inte se; ty hans ögon hade stelnat på grund av hans ålder.

1Kung 14:5 ¶ Och HERREN sade till Ahia, Se, Jerobeams hustru kommer för att fråga dig om sin son; ty han är sjuk: så och så skall du säga till henne: ty när hon kommer in, skall hon låtsas vara en annan kvinna.

1Kung 14:6 Och det skedde, när Ahia hörde ljudet av hennes steg, då hon kom in genom dörren, att han sade, Kom in, du Jerobeams hustru; Varför låtsas du vara en annan? ty jag är sänd till dig med ett hårt budskap.

1Kung 14:7 Gå, och säg till Jerobeam, Så säger HERREN Israels Gud, Eftersom jag upphöjde dig ur folket, och gjorde dig till furste över mitt folk Israel,

1Kung 14:8 Och rev riket från Davids hus och gav det åt dig, men du har inte varit som min tjänare David, som höll mina bud, och följde mig av hela sitt hjärta, för att göra endast det som var rätt i mina ögon;

1Kung 14:9 Utan har gjort mer ont än alla som var före dig: ty du har gått och gjort dig andra gudar, och gjutna bilder, för att reta mig till vrede, och kastat mig bakom din rygg:

1Kung 14:10 Därför, se, jag skall föra olycka över Jerobeams hus, och jag skall avskära från Jerobeam han som pissar mot väggen, och han som är instängd och lämnad kvar i Israel, och jag skall ta bort kvarlevan av Jerobeams hus, såsom en man tar bort dynga, till dess att allt är borta. *

1Kung 14:11 Han av Jerobeam som dör i staden skall hundarna äta; och han som dör på fältet skall himmelens fåglar äta: ty HERREN har talat det.

1Kung 14:12 Stå därför upp, och gå hem: och när dina fötter kommer in i staden, skall barnet dö.

1Kung 14:13 Och hela Israel skall sörja över honom, och begrava honom: ty han ensam av Jerobeams hus skall komma i grav, eftersom något gott har funnits hos honom inför HERREN Israels Gud i Jerobeams hus. *

1Kung 14:14 Och HERREN skall uppresa åt sig en kung över Israel, som skall utrota Jerobeams hus den dagen: men vad? redan nu.

1Kung 14:15 Ty HERREN skall slå Israel, såsom ett rör skakas i vattnet, och han skall rycka upp Israel ur detta goda land, som han gav deras fäder, och skall skingra dem bortom floden, därför att de har gjort sina lundar, och därmed retat HERREN till vrede. *

1Kung 14:16 Och han skall ge Israel till pris för Jerobeams synder, han som syndade, och som fick Israel att synda.

1Kung 14:17 ¶ Då stod Jerobeams hustru upp, och gick, och kom till Tirsa: och när hon kom till husets tröskel, dog barnet;

1Kung 14:18 Och de begravde honom; och hela Israel sörjde över honom, enligt HERRENS ord, som han hade talat genom sin tjänare profeten Ahia.

1Kung 14:19 Och Jerobeams övriga gärningar, hur han förde krig, och hur han regerade, se, de är skrivna i Israels kungars krönikebok.

1Kung 14:20 Och de dagar Jerobeam regerade var tjugotvå år: och han gick till vila hos sina fäder, och hans son Nadab blev kung i hans ställe.

1Kung 14:21 ¶ Och Rehabeam sonen till Salomo regerade i Juda. Rehabeam var fyrtioett år gammal när han blev kung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt bland alla Israels stammar, för att sätta sitt namn där. Och hans moders namn var Naama en Ammonitisk kvinna.

1Kung 14:22 Och Juda gjorde det som var ont i HERRENS ögon, och de väckte hans nitälskan genom sina synder som de begick, mer än allt vad deras fäder hade gjort.

1Kung 14:23 Ty de byggde också åt sig höjder, och stoder, och lundar, på varje hög kulle, och under varje grönt träd. *

1Kung 14:24 Och det fanns också sodomiter i landet: och de gjorde efter alla de styggelser som de nationer gjorde vilka HERREN hade kastat ut inför Israels barn. *

1Kung 14:25 ¶ Och det skedde i kung Rehabeams femte regeringsår, att Shishak Egyptens kung drog upp mot Jerusalem: *

1Kung 14:26 Och han tog skatterna i HERRENS hus, och skatterna i kungens hus; ja han tog bort allt: och han tog också bort alla de gulds sköldar som Salomo hade gjort. *

1Kung 14:27 Då gjorde kung Rehabeam i deras ställe sköldar av koppar, och överlämnade dem i händerna på chefen för livvakten, som vaktade dörren till kungens hus.

1Kung 14:28 Och så ofta kungen gick in i HERRENS hus, bar livvakten dem, och sedan förde de dem tillbaka till vaktkammaren.

1Kung 14:29 ¶ Och Rehabeams övriga gärningar, och allt vad han gjorde, är de inte skrivna i Juda kungars krönikebok?

1Kung 14:30 Och det var krig mellan Rehabeam och Jerobeam alla deras dagar.

1Kung 14:31 Och Rehabeam gick till vila hos sina fäder, och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Och hans moders namn var Naama en Ammonitisk kvinna. Och hans son Abiam blev kung i hans ställe.

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 15

1 Abiams onda regering. 7 Asa efterträder honom. 9 Asas goda regering. 16 Kriget mellan Baasha och honom föranleder honom att sluta ett förbund med Ben-Hadad. 23 Josafat efterträder Asa. 25 Nadabs onda regering. 27 Baasha, som sammansvärjer sig mot honom, verkställer Ahias profetia. 31 Nadabs gärningar och död. 33 Baashas onda regering.

1Kung 15:1 NU i det artonde året av Jerobeam, Nebats sons regering, blev Abiam kung över Juda.

1Kung 15:2 Tre år regerade han i Jerusalem. Och hans moders namn var Maaka, Abishaloms dotter.

1Kung 15:3 Och han vandrade i alla sin faders synder, som han hade gjort före honom: och hans hjärta var inte fullkomligt med HERREN sin Gud, såsom hans fader Davids hjärta var. *

1Kung 15:4 Likväl gav HERREN hans Gud honom för Davids skull en lampa i Jerusalem, genom att resa upp hans son efter honom, och befästa Jerusalem: *

1Kung 15:5 Därför att David gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, och inte vek av från något av det som han hade befallt honom alla sitt livs dagar, utom i saken med Hetiten Uria.

1Kung 15:6 Och det var krig mellan Rehabeam och Jerobeam alla hans dagar.

1Kung 15:7 Vad mer är att säga om Abiams gärningar, och allt som han gjorde, är det inte skrivet i Juda kungars krönikebok? Och det var krig mellan Abiam och Jerobeam.

1Kung 15:8 Och Abiam sov med sina fäder; och de begravde honom i Davids stad: och hans son Asa regerade i hans ställe.

1Kung 15:9 ¶ Och i det tjugonde året av Jerobeam Israels kung började Asa regera över Juda.

1Kung 15:10 Fyrtioett år regerade han i Jerusalem. Och hans moders namn var Maaka, Abishaloms dotter.

1Kung 15:11 Och Asa gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, såsom hans fader David gjorde.

1Kung 15:12 Och han tog bort sodomiterna ur landet, och avlägsnade alla avgudar som hans fäder hade gjort. *

1Kung 15:13 Också Maaka hans moder, avsatte han från att vara drottning, därför att hon hade gjort en avgud i en lund; och Asa högg ner hennes avgud, och brände den vid bäcken Kidron. *

1Kung 15:14 Men höjderna blev inte borttagna: likväl var Asas hjärta fullkomligt med HERREN alla hans dagar. *

1Kung 15:15 Och han förde in i HERRENS hus det som hans fader hade helgat, och det som han själv hade helgat, silver, och guld, och kärl.

1Kung 15:16 ¶ Och det var krig mellan Asa och Baesa Israels kung alla deras dagar.

1Kung 15:17 Och Baesa Israels kung drog upp mot Juda, och byggde Rama, för att inte tillåta någon att gå ut eller komma in till Asa Juda kung.

1Kung 15:18 Då tog Asa allt silver och guld som var kvar i skatterna i HERRENS hus, och i skatterna i kungens hus, och överlämnade det i sina tjänares hand: och kung Asa sände dem till Ben-Hadad, Tab-Rimmons son, Hesions son, Syriens kung, som bodde i Damaskus, och sade,

1Kung 15:19 Det är ett förbund mellan mig och dig, och mellan min fader och din fader: se, jag har sänt dig en gåva av silver och guld; kom och bryt ditt förbund med Baesa Israels kung, så att han drar bort från mig.

1Kung 15:20 Och Ben-Hadad hörde på kung Asa, och sände hövitsmännen över sina härar mot Israels städer, och han slog Ijon, och Dan, och Abel-Bet-Maaka, och hela Kinnerot, tillsammans med hela Naftalis land.

1Kung 15:21 Och det skedde, när Baesa hörde det, att han upphörde att bygga Rama, och stannade i Tirsa.

1Kung 15:22 Då utfärdade kung Asa ett påbud i hela Juda; ingen var undantagen: Och de tog bort stenarna från Rama, och timret därifrån, som Baesa hade byggt med; och kung Asa byggde med dem Geba i Benjamin, och Mispa. *

1Kung 15:23 Vad mer är att säga om Asas gärningar, och all hans makt och allt som han gjorde, och de städer som han byggde, är det inte skrivet i Juda kungars krönikebok? Men på sin ålderdom blev han sjuk i sina fötter.

1Kung 15:24 Och Asa sov med sina fäder, och blev begravd med sina fäder i sin fader Davids stad: och hans son Josafat regerade i hans ställe.

1Kung 15:25 ¶ Och Nadab son till Jerobeam började regera över Israel i det andra året av Asa Juda kung, och han regerade över Israel i två år.

1Kung 15:26 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, och vandrade i sin faders väg, och i hans synd genom vilken han hade fått Israel att synda.

1Kung 15:27 ¶ Och Baesa son till Ahia, av Issakars hus, sammansvor sig mot honom; och Baesa slog honom vid Gibbethon, som tillhörde Filistéerna; ty Nadab och hela Israel belägrade Gibbethon.

1Kung 15:28 I det tredje året av Asa Juda kung dödade Baesa honom, och regerade i hans ställe.

1Kung 15:29 Och det skedde, när han började regera, att han slog hela Jerobeams hus; han lämnade inte åt Jerobeam någon som andades kvar, förrän han hade förgjort honom, enligt HERRENS ord, som han hade talat genom sin tjänare Ahia från Silo: *

1Kung 15:30 För de synder som Jerobeam hade begått, och genom vilka han hade fått Israel att synda, genom den förargelse varmed han hade förargat HERREN Israels Gud.

1Kung 15:31 ¶ Vad mer är att säga om Nadabs gärningar, och allt som han gjorde, är det inte skrivet i Israels kungars krönikebok?

1Kung 15:32 Och det var krig mellan Asa och Baesa Israels kung alla deras dagar.

1Kung 15:33 I det tredje året av Asa Juda kung började Baesa son till Ahia regera över hela Israel i Tirsa, i tjugofyra år.

1Kung 15:34 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, och vandrade i Jerobeams väg, och i hans synd genom vilken han hade fått Israel att synda. *

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 16

1) 7 Jehús profetia mot Baasha. 5 Ela efterträder honom. 8 Zimri, som sammansvärjer sig mot Ela, efterträder honom. 11 Zimri verkställer Jehús profetia. 15 Omri, som görs till kung av soldaterna, tvingar Zimri i förtvivlan att bränna sig själv. 21 När riket delas får Omri överhanden över Tibni. 23 Omri bygger Samaria. 25 Hans onda regering. 27 Ahab efterträder honom. 29 Ahabs ytterst onda regering. 34 Josuas förbannelse över Hiel, Jerikos byggare.

1Kung 16:1 DÅ kom HERRENS ord till Jehu, son till Hanani mot Baesa, och sade,

1Kung 16:2 Eftersom jag upphöjde dig ur stoftet, och gjorde dig till furste över mitt folk Israel; och du har vandrat i Jerobeams väg, och fått mitt folk Israel att synda, och därigenom väckt min vrede genom deras synder; *

1Kung 16:3 Se, därför skall jag föra bort Baesas efterkommande, och hans hus efterkommande; och jag skall göra ditt hus likt Jerobeams, Nebats sons hus.

1Kung 16:4 Han av Baesas hus som dör i staden skall hundarna äta; och han som dör på fältet skall himlens fåglar äta.

1Kung 16:5 Vad mer är att säga om Baesas gärningar, och vad han gjorde, och hans makt, är det inte skrivet i Israels kungars krönikebok?

1Kung 16:6 Och Baesa sov med sina fäder, och blev begravd i Tirsa: och hans son Ela regerade i hans ställe.

1Kung 16:7 Också genom profeten Jehu son till Hanani, kom HERRENS ord mot Baesa, och mot hans hus, både för allt det onda som han gjorde i HERRENS ögon genom sina gärningar, så att han väckte hans vrede, genom att vara som Jerobeams hus; och därför att han hade dödat honom.

1Kung 16:8 ¶ I det tjugosjätte året av Asa, Juda kung, började Ela, Baesas son, regera över Israel i Tirsa, i två år.

1Kung 16:9 Men hans tjänare Simri, hövitsman över hälften av hans vagnar, sammansvor sig mot honom, medan han i Tirsa, drack sig berusad i huset hos Arsa, som var föreståndare för hans hus i Tirsa.

1Kung 16:10 Och Simri gick in och slog honom och dödade honom i det tjugosjunde året av Asa, Juda kung, och regerade i hans ställe.

1Kung 16:11 ¶ Och det skedde, när han började regera, så snart han satt på sin tron, att han slog hela Baesas hus: han lämnade honom inte någon som pissar mot en vägg, varken av hans släktingar, eller av hans vänner. *

1Kung 16:12 Så förgjorde Simri hela Baesas hus, enligt HERRENS ord, som han hade talat mot Baesa genom profeten Jehu,

1Kung 16:13 För alla Baesas synder, och för hans son Elas synder, genom vilka de syndade, och genom vilka de fick Israel att synda, så att de väckte HERREN Israels Gud till vrede med sina fåfängligheter. *

1Kung 16:14 Vad mer är att säga om Elas gärningar, och allt som han gjorde, är det inte skrivet i Israels kungars krönikebok?

1Kung 16:15 ¶ I det tjugosjunde året av Asa, Juda kung regerade Simri i sju dagar i Tirsa. Och folket låg i läger mot Gibbethon, som tillhörde Filistéerna.

1Kung 16:16 Och folket som låg i läger fick höra sägas, Simri har sammansvurit sig, och har också dödat kungen: Därför gjorde hela Israel Omri, härhövitsmannen, till kung över Israel den dagen i lägret.

1Kung 16:17 Och Omri drog upp från Gibbethon, och hela Israel med honom, och de belägrade Tirsa.

1Kung 16:18 Och det skedde, när Simri såg att staden var intagen, att han gick in i kungens palats i kungens hus, och brände kungens hus över sig med eld, och dog,

1Kung 16:19 För sina synder som han hade begått genom att göra det som var ont i HERRENS ögon, genom att vandra i Jerobeams väg, och i hans synd som han gjorde för att få Israel att synda.

1Kung 16:20 Vad mer är att säga om Simris gärningar, och det förräderi som han begick, är det inte skrivet i Israels kungars krönikebok?

1Kung 16:21 ¶ Då blev Israels folk delat i två delar: hälften av folket följde Tibni, Ginats son, för att göra honom till kung; och hälften följde Omri.

1Kung 16:22 Men folket som följde Omri fick överhand över folket som följde Tibni, Ginats son: och Tibni dog, och Omri regerade.

1Kung 16:23 ¶ I det trettioförsta året av Asa, Juda kung, började Omri regera över Israel, i tolv år: sex år regerade han i Tirsa.

1Kung 16:24 Och han köpte Samarias kulle av Shemer för två talenter silver, och byggde på kullen, och kallade staden som han byggde Samaria, efter namnet på Shemer, kullens ägare. *

1Kung 16:25 ¶ Men Omri gjorde det som var ont i HERRENS ögon, och gjorde mer ont än alla som hade varit före honom.

1Kung 16:26 Ty han vandrade i hela Jerobeams, Nebats sons, väg och i hans synd genom vilken han fick Israel att synda, så att de väckte HERREN, Israels Gud, till vrede med sina fåfängligheter.

1Kung 16:27 Vad mer är att säga om Omris gärningar, och vad han gjorde och den makt som han visade, är det inte skrivet i Israels kungars krönikebok?

1Kung 16:28 Och Omri sov med sina fäder, och blev begravd i Samaria: och hans son Ahab regerade i hans ställe.

1Kung 16:29 ¶ I det trettioåttonde året av Asa, Juda kung, började Ahab, Omris son, regera över Israel: och Ahab, Omris son, regerade över Israel i Samaria i tjugotvå år.

1Kung 16:30 Och Ahab, Omris son, gjorde det som var ont i HERRENS ögon mer än alla som hade varit före honom.

1Kung 16:31 Och det skedde, som om det hade varit en lätt sak för honom att vandra i Jerobeams, Nebats sons synder, att han tog till hustru Isebel, dotter till Etbaal, Sidoniernas kung, och gick och tjänade Baal, och tillbad honom. *

1Kung 16:32 Och han reste upp ett altare åt Baal i Baals hus, som han hade byggt i Samaria.

1Kung 16:33 Och Ahab gjorde en lund; och Ahab gjorde mer för att väcka HERREN Israels Gud till vrede än alla Israels kungar som hade varit före honom. *

1Kung 16:34 ¶ I hans dagar byggde Bet-eliten upp Jeriko: Han lade dess grund på sin förstfödde Abiram, och satte upp dess portar på sin yngste son Segub, enligt HERRENS ord som han hade talat genom Josua, Nuns son. *

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 17

1 Elia sedan han profeterat mot Ahab, sänds till Kerit, där korparna försörjer honom. 8 Han sänds till änkan i Sarefat. 17 Han uppväcker änkans son. 24 Kvinnan tror honom.

1Kung 17:1 OCH Elia, Tishbiten, som var av Gileads invånare, sade till Ahab, Så sant HERREN Israels Gud, lever, inför vars ansikte jag står, skall det under dessa år varken bli dagg eller regn, utom efter mitt ord. *

1Kung 17:2 Och HERRENS ord kom till honom, och sade,

1Kung 17:3 Gå härifrån, och vänd dig österut, och göm dig vid bäcken Kerit, som är framför Jordan.

1Kung 17:4 Och det skall ske, att du skall dricka ur bäcken; och jag har befallt korparna att föda dig där. *

1Kung 17:5 Då gick han och gjorde enligt HERRENS ord: ty han gick och bodde vid bäcken Kerit, som är framför Jordan.

1Kung 17:6 Och korparna förde honom bröd och kött på morgonen, och bröd och kött på kvällen; och han drack ur bäcken.

1Kung 17:7 Och efter en tid skedde det att bäcken torkade ut, eftersom det inte hade fallit något regn i landet.

1Kung 17:8 ¶ Och HERRENS ord kom till honom, och sade,

1Kung 17:9 Stå upp, gå till Sarefat, som hör till Sidon, och bo där: se, jag har befallt en änkekvinna där att försörja dig. *

1Kung 17:10 Då stod han upp och gick till Sarefat. Och när han kom till stadens port, se, då var en änkekvinna där och samlade pinnar: och han ropade till henne, och sade, Hämta mig, jag ber dig, lite vatten i ett kärl, så att jag får dricka.

1Kung 17:11 Och när hon gick för att hämta det, ropade han efter henne, och sade, Ta också med dig, jag ber dig, en liten brödbit i din hand.

1Kung 17:12 Men hon sade, Så sant HERREN din Gud lever, jag har ingen kaka, utan bara en handfull mjöl i en tunna, och lite olja i en flaska: och, se, jag samlar nu två vedpinnar, så att jag kan gå in och tillreda det åt mig och min son, så att vi kan äta det, och sedan dö. *

1Kung 17:13 Och Elia sade till henne, Frukta inte; gå och gör som du har sagt: men gör först en liten kaka därav åt mig, och bär fram den till mig, och gör sedan åt dig och din son.

1Kung 17:14 Ty så säger HERREN Israels Gud, Mjölet i tunnan skall inte ta slut, och oljan i flaskan skall inte sina, förrän den dag då HERREN låter regn falla på jorden. *

1Kung 17:15 Och hon gick och gjorde enligt Elias ord: och hon, och han, och hennes hus, åt i många dagar.

1Kung 17:16 Och mjölet i tunnan tog inte slut, och oljan i flaskan sinade inte, enligt HERRENS ord, som han hade talat genom Elia.

1Kung 17:17 ¶ Och efter dessa ting skedde det, att sonen till kvinnan, husets husfru, blev sjuk; och hans sjukdom blev så svår, att ingen andedräkt blev kvar i honom.

1Kung 17:18 Och hon sade till Elia, Vad har jag med dig att göra, O du Guds man? har du kommit till mig för att påminna mig om min synd, och dräpa min son?

1Kung 17:19 Och han sade till henne, Ge mig din son. Och han tog honom ur hennes famn, och bar honom upp i kammaren, där han bodde, och lade honom på sin egen bädd.

1Kung 17:20 Och han ropade till HERREN, och sade, O HERRE min Gud, har du också låtit ont komma över änkan hos vilken jag bor, genom att dräpa hennes son?

1Kung 17:21 Och han sträckte sig ut över barnet tre gånger, och ropade till HERREN, och sade, O HERRE min Gud, jag ber dig, låt detta barns själ komma tillbaka i honom. *

1Kung 17:22 Och HERREN hörde Elias röst; och barnets själ kom tillbaka i honom igen, och han levde.

1Kung 17:23 Och Elia tog barnet, och bar ner honom från kammaren in i huset, och gav honom åt hans moder, och Elia sade, Se, din son lever.

1Kung 17:24 ¶ Och kvinnan sade till Elia, Nu vet jag att du är en Guds man, och att HERRENS ord i din mun är sanning. *

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 18

1 I hungersnödens yttersta tid sänds Elia till Ahab och möter den gudfruktige Obadja. 9 Obadja för Ahab till Elia. 17 Elia tillrättavisar Ahab och överbevisar Baals profeter genom eld från himmelen. 41 Elia får genom bön regn, och följer Ahab till Jisreel.

1Kung 18:1 OCH det skedde efter många dagar, att HERRENS ord kom till Elia i det tredje året, och sade, Gå, visa dig för Ahab; så skall jag sända regn över jorden. *

1Kung 18:2 Och Elia gick för att visa sig för Ahab. Och hungersnöden var svår i Samaria.

1Kung 18:3 Och Ahab kallade på Obadja, som var föreståndare över hans hus. (Obadja fruktade HERREN mycket:

1Kung 18:4 Ty det var så, när Isebel utrotade HERRENS profeter, att Obadja tog hundra av HERRENS profeter, och gömde dem femtio och femtio i en grotta, och försörjde dem med bröd och vatten.)

1Kung 18:5 Och Ahab sade till Obadja, Gå genom landet, till alla vattenkällor, och till alla bäckar: kanske kan vi finna gräs så att vi kan hålla hästarna och mulorna vid liv, och inte förlora alla djuren.

1Kung 18:6 Så delade de landet mellan sig för att gå igenom det: Ahab gick ensam åt ena hållet, och Obadja gick ensam åt ett annat håll.

1Kung 18:7 ¶ Och medan Obadja var på vägen, se, då mötte Elia honom: och han kände igen honom, och föll ner på sitt ansikte, och sade, Är det du min herre Elia?

1Kung 18:8 Och han svarade honom, Jag är: gå, och säg till din herre, Se, Elia är här.

1Kung 18:9 Men han sade, Vad har jag syndat, eftersom du vill utlämna din tjänare i Ahabs hand, för att dräpa mig?

1Kung 18:10 Så sant HERREN din Gud lever, det finns ingen nation eller rike, dit min herre inte har sänt för att söka efter dig: och när de sade, Han är inte här; lät han riket och nationen svära att de inte hade funnit dig.

1Kung 18:11 Och nu säger du, Gå, och säg till din herre, Se, Elia är här.

1Kung 18:12 Och när jag går ifrån dig kan HERRENS Ande föra dig bort dit jag inte vet; och när jag då kommer och berättar det för Ahab, och han inte finner dig, kommer han att dräpa mig: men jag din tjänare fruktar HERREN från min ungdom. *

1Kung 18:13 Har det inte blivit berättat för min herre vad jag gjorde när Isebel dräpte HERRENS profeter, hur jag gömde hundra av HERRENS profeter, femtio och femtio i en grotta, och försörjde dem med bröd och vatten?

1Kung 18:14 Och nu säger du, Gå, säg till din herre, Se, Elia är här: då kommer han att dräpa mig.

1Kung 18:15 Men Elia sade, Så sant HERREN Sebaot lever, inför vars ansikte jag står, i dag skall jag visa mig för honom.

1Kung 18:16 Då gick Obadja för att möta Ahab, och berättade det för honom: och Ahab gick för att möta Elia.

1Kung 18:17 ¶ Och det skedde, när Ahab såg Elia, att Ahab sade till honom, Är du han som drar olycka över Israel?

1Kung 18:18 Och han svarade, Jag har inte dragit olycka över Israel: utan du, och din faders hus, genom att ni har övergivit HERRENS bud, och följt Baalim. *

1Kung 18:19 Sänd nu bud, och samla allt Israel till mig på berget Karmel, och Baals profeter, fyrahundrafemtio, och lundarnas profeter fyrahundra, som äter vid Isebels bord. *

1Kung 18:20 Då sände Ahab bud till alla Israels barn, och samlade profeterna på berget Karmel.

1Kung 18:21 Och Elia trädde fram inför allt folket, och sade, Hur länge skall ni halta mellan två meningar? Om HERREN är Gud, följ honom: men om Baal är det, följ då honom. Och folket svarade honom inte ett ord. *

1Kung 18:22 Då sade Elia till folket, Jag, ja jag ensam, är kvar som HERRENS profet; men Baals profeter är fyrahundrafemtio män. *

1Kung 18:23 Låt dem därför ge oss två tjurar; och låt dem välja den ena tjuren åt sig, och stycka den, och lägga den på veden, men inte lägga eld under: och jag skall tillreda den andra tjuren, och lägga den på veden, och jag skall inte lägga eld under:

1Kung 18:24 Och ni skall åkalla era gudars namn, och jag skall åkalla HERRENS namn: och den Gud som svarar med eld, han vare Gud. Och allt folket svarade och sade, Det är väl talat. *

1Kung 18:25 Och Elia sade till Baals profeter, Välj den ena tjuren åt er, och tillred den först; ty ni är många; och åkalla era gudars namn, men lägg ingen eld under.

1Kung 18:26 Och de tog tjuren som gavs dem, och tillredde den, och åkallade Baals namn från morgonen ända till middagstiden, och sade, O Baal, hör oss. Men det fanns ingen röst, och ingen som svarade. Och de hoppade omkring på altaret som de hade gjort.

1Kung 18:27 Och vid middagstiden hände det, att Elia drev gäck med dem, och sade, Ropa högt: ty han är en gud; kanske är han upptagen i samtal, eller sysselsatt, eller på resa, eller kanske sover han, och måste väckas. *

1Kung 18:28 Och de ropade högt, och skar sig efter sitt bruk med knivar och lansetter, tills blodet rann över dem. *

1Kung 18:29 Och det skedde, när middagstiden var förbi, fortsatte de att profetera ända till tiden för aftonoffret, men det fanns varken röst, eller någon som svarade, eller någon som lyssnade.

1Kung 18:30 Då sade Elia till allt folket, Kom närmare mig. Och allt folket kom närmare honom. Och han byggde upp HERRENS altare som hade blivit nedrivet.

1Kung 18:31 Och Elia tog tolv stenar, efter antalet av Jakobs söners stammar, till vilken HERRENS ord hade kommit, och sagt, Israel skall vara ditt namn: *

1Kung 18:32 Och med stenarna byggde han ett altare i HERRENS namn: Och han gjorde ett dike runt altaret, så stort att det kunde rymma två mått utsäde.

1Kung 18:33 Och han lade veden i ordning, och styckade tjuren, och lade den på veden. och sade, Fyll fyra tunnor med vatten, och häll det över brännoffret, och över veden.

1Kung 18:34 Och han sade, Gör det en andra gång. Och de gjorde det en andra gång. Och han sade, Gör det en tredje gång. Och de gjorde det en tredje gång.

1Kung 18:35 Och vattnet rann runt omkring altaret; också diket fyllde han med vatten.

1Kung 18:36 Och det skedde vid tiden för aftonoffret, att profeten Elia trädde fram, och sade, HERRE Abrahams, Isaks, och Israels Gud, låt det i dag bli känt att du är Gud i Israel, och att jag är din tjänare, och att jag har gjort allt detta efter ditt ord. *

1Kung 18:37 Hör mig, O HERRE, hör mig, så att detta folk vet att du är HERREN Gud, och att du har vänt deras hjärta tillbaka igen.

1Kung 18:38 Då föll HERRENS eld ner, och förtärde brännoffret, och veden, och stenarna, och stoftet, och slickade upp vattnet som var i diket. *

1Kung 18:39 Och när allt folket såg det, föll de ner på sina ansikten: och sade, HERREN, han är Gud; HERREN, han är Gud. *

1Kung 18:40 Och Elia sade till dem, Grip Baals profeter; låt ingen av dem undkomma. Och de grep dem: och Elia förde ner dem till bäcken Kishon, och dräpte dem där.

1Kung 18:41 ¶ Och Elia sade till Ahab, Gå upp, ät och drick; ty jag hör dånet av ett ymnigt regn.

1Kung 18:42 Och Ahab gick upp för att äta och dricka. Men Elia gick upp till toppen av Karmel; och han böjde sig ner mot jorden, och lade sitt ansikte mellan sina knän.

1Kung 18:43 Och han sade till sin tjänare, Gå upp nu, och se mot havet. Och han gick upp, och såg, och sade, Det finns ingenting. Och han sade, Gå tillbaka sju gånger.

1Kung 18:44 Och det skedde den sjunde gången, att han sade, Se, ett litet moln stiger upp ur havet, som en mans hand. Då sade han, Gå upp, och säg till Ahab, Spänn för din vagn, och kör ner, så att regnet inte hindrar dig. *

1Kung 18:45 Och det skedde under tiden att himmelen blev svart av moln och vind, och det kom ett stort regn. Och Ahab red, och for till Jisreel.

1Kung 18:46 Och HERRENS hand var över Elia; och han omgjordade sina länder, och sprang framför Ahab ända till ingången till Jisreel.

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 19

1 Elia, hotad av Isebel, flyr till Beer-Sheba. 4 I vildmarken, trött på sitt liv, blir han tröstad av en ängel. 9 Vid Horeb uppenbarar sig Gud för honom, och sänder honom att smörja Hasael, Jehu, och Elisa. 19 Elisa, tar avsked av sina vänner, och följer Elia.

1Kung 19:1 OCH Ahab berättade för Isebel allt vad Elia hade gjort, och även hur han hade dräpt alla profeterna med svärd.

1Kung 19:2 Då sände Isebel en budbärare till Elia, och sade, Så må gudarna göra med mig, och ännu mer, om jag inte i morgon vid denna tid gör ditt liv såsom livet för en av dem.

1Kung 19:3 Och när han såg detta, stod han upp, och gick för sitt liv, och kom till Beer-Sheba, som hör till Juda, och lämnade sin tjänare där.

1Kung 19:4 ¶ Men själv gick han en dagsresa in i vildmarken, och kom och satte sig under ett juniperträd: och han begärde för sig själv att han måtte få dö, och sade, Det är nog; tag nu, O HERRE, bort mitt liv; ty jag är inte bättre än mina fäder. *

1Kung 19:5 Och när han låg och sov under ett juniperträd, se, då rörde en ängel vid honom, och sade till honom, Stå upp och ät. *

1Kung 19:6 Och han såg, och, se, där fanns en kaka bakad på glödande kol, och en kruka med vatten vid hans huvud. Och han åt och drack, och lade sig ned igen.

1Kung 19:7 Och HERRENS ängel kom tillbaka en andra gång, och rörde vid honom, och sade, Stå upp och ät; ty vägen är för lång för dig.

1Kung 19:8 Och han stod upp, och åt och drack, och gick i kraften av den maten i fyrtio dagar och fyrtio nätter till Horeb Guds berg. *

1Kung 19:9 ¶ Och där kom han till en grotta, och stannade där över natten; och, se, HERRENS ord kom till honom, och han sade till honom, Vad gör du här, Elia?

1Kung 19:10 Och han sade, Jag har varit mycket nitälskande för HERREN, härskarornas Gud: ty Israels barn har övergivit ditt förbund, brutit ned dina altaren, och dräpt dina profeter med svärd; och jag, ja jag ensam, är kvar; och de söker mitt liv, för att ta det. *

1Kung 19:11 Och han sade, Gå ut, och ställ dig på berget inför HERREN. Och, se, HERREN gick förbi, och en stor och stark vind slet sönder bergen och krossade klipporna inför HERREN; men HERREN var inte i vinden: och efter vinden kom en jordbävning; men HERREN var inte i jordbävningen:

1Kung 19:12 Och efter jordbävningen kom en eld; men HERREN var inte i elden: och efter elden kom en stilla mild röst. *

1Kung 19:13 Och när Elia hörde den, höljde han sitt ansikte i sin mantel, och gick ut, och ställde sig vid grottans ingång. Och, se, en röst kom till honom, och sade, Vad gör du här, Elia?

1Kung 19:14 Och han sade, Jag har varit mycket nitälskande för HERREN härskarornas Gud: ty Israels barn har övergivit ditt förbund, brutit ned dina altaren, och dräpt dina profeter med svärd; och jag, ja jag ensam, är kvar; och de söker mitt liv, för att ta det.

1Kung 19:15 Och HERREN sade till honom, Gå, vänd tillbaka på din väg till Damaskus vildmark: och när du kommer dit, skall du smörja Hasael till att bli kung över Syrien:

1Kung 19:16 Och Jehu sonen till Nimshi skall du smörja till att bli kung över Israel: och Elisa sonen till Safat från Abel-Mehola skall du smörja till att bli profet i ditt ställe. *

1Kung 19:17 Och det skall ske, att han som undkommer Hasaels svärd skall Jehu dräpa: och han som undkommer Jehus svärd skall Elisa dräpa.

1Kung 19:18 Men jag har lämnat kvar åt mig sju tusen i Israel, alla knän som inte har böjt sig för Baal, och varje mun som inte har kysst honom. *

1Kung 19:19 ¶ Så gick han därifrån, och fann Elisa sonen till Safat, som plöjde med tolv par oxar framför sig, och han själv var vid det tolfte: och Elia gick förbi honom, och kastade sin mantel över honom. *

1Kung 19:20 Och han lämnade oxarna, och sprang efter Elia, och sade, jag ber dig, Låt mig, kyssa min fader och min moder, och sedan skall jag följa dig. Och han sade till honom, Gå tillbaka igen: ty vad har jag gjort dig?

1Kung 19:21 Och han vände tillbaka från honom, och tog ett par oxar, och slaktade dem, och kokade köttet med oxarnas redskap, och gav åt folket, och de åt. Sedan stod han upp, och följde Elia, och tjänade honom. *

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 20

1 Ben-Hadad, som inte nöjer sig med Ahabs underkastelse, belägrar Samaria. 13 Enligt en profets anvisning blir Syrierna slagna. 22 Såsom profeten hade förvarnat Ahab, kommer Syrierna, som förtröstar på dalarna, mot honom vid Afek. 28 Genom profetens ord och Guds dom blir Syrierna slagna igen. 31 När Syrierna underkastar sig, låter Ahab Ben-Hadad gå fri genom ett förbund. 35 Profeten, genom liknelsen om en fånge, får Ahab att döma sig själv och förkunnar Guds dom över honom.

1Kung 20:1 OCH Syriens kung Ben-Hadad samlade hela sin här: och med honom var trettiotvå kungar, och hästar, och vagnar: Och han drog upp och belägrade Samaria, och förde krig mot det.

1Kung 20:2 Och han sände budbärare in i staden till Israels kung Ahab, och sade till honom, Så säger Ben-Hadad,

1Kung 20:3 Ditt silver och ditt guld är mitt; dina hustrur och dina barn, även de skönaste, är mina.

1Kung 20:4 Och Israels kung svarade och sade, Min herre, O kung, såsom du säger, är jag din, och allt som jag har.

1Kung 20:5 Och budbärarna kom tillbaka, och sade, Så talar Ben-Hadad,  Jag har sänt till dig, och sagt, Du skall överlämna mig ditt silver, och ditt guld, och dina hustrur, och dina barn;

1Kung 20:6 Men i morgon vid denna tid skall jag sända mina tjänare till dig, och de skall genomsöka ditt hus, och dina tjänares hus; och det skall ske, att allt som är dyrbart i dina ögon, skall de ta i sina händer, och föra bort.

1Kung 20:7 Då kallade Israels kung till sig alla landets äldste, och sade, Märk nu, jag ber er, och se hur denne man söker orsaka ont: ty han sände till mig efter mina hustrur, och efter mina barn, och efter mitt silver, och efter mitt guld, och jag nekade honom inte.

1Kung 20:8 Och alla de äldste och allt folket sade till honom, Lyssna inte till honom, och samtyck inte.

1Kung 20:9 Därför sade han till Ben-Hadads budbärare, Säg till min herre kungen, Allt det som du först sände till din tjänare efter skall jag göra: men detta kan jag inte göra. Och budbärarna gick, och förde honom svar igen.

1Kung 20:10 Då sände Ben-Hadad bud till honom, och sade, Gudarna må göra så med mig och ännu mer, om Samarias stoft skall räcka till handfullar åt allt det folk som följer mig.

1Kung 20:11 Och Israels kung svarade och sade, Säg honom, Han som spänner på sin rustning må inte berömma sig som han som lägger av den. *

1Kung 20:12 Och det skedde, när Ben-Hadad hörde detta budskap, medan han drack, han och kungarna i tältpaviljongerna, sade han till sina tjänare, Ställ upp er. Och de ställde upp sig mot staden.

1Kung 20:13 ¶ Och, se, en profet trädde fram till Israels kung Ahab, och sade, Så säger HERREN, Har du sett hela denna stora skara? se, jag skall ge den i din hand i dag; och du skall veta att jag är HERREN.

1Kung 20:14 Och Ahab sade, Genom vem? Och han sade, Så säger HERREN, Nämligen genom de unga männen hos provinsernas furstar. Då sade han, Vem skall öppna striden? Och han svarade, Du. *

1Kung 20:15 Då mönstrade han de unga männen hos provinsernas furstar, och de var två hundra trettiotvå: och efter dem mönstrade han allt folket, nämligen alla Israels barn, som uppgick till sjutusen.

1Kung 20:16 Och de drog ut vid middagstiden. Men Ben-Hadad drack sig berusad i paviljongerna, han och kungarna, de trettiotvå kungarna som hjälpte honom.

1Kung 20:17 Och de unga männen hos provinsernas furstar gick ut först; och Ben-Hadad sände ut spejare, och de berättade för honom, och sade, Män har kommit ut från Samaria.

1Kung 20:18 Och han sade, Om de har kommit ut för fred, ta dem levande; och om de har kommit ut för krig, ta dem levande.

1Kung 20:19 Så gick dessa unga män, provinsernas furstars tjänare ut ur staden, och hären som följde dem.

1Kung 20:20 Och de slog var och en sin man: och Syrierna flydde; och Israel förföljde dem: och Syriens kung Ben-Hadad undkom till häst med ryttarna.

1Kung 20:21 Och Israels kung drog ut, och slog hästarna och vagnarna, och tillfogade Syrierna ett stort nederlag.

1Kung 20:22 ¶ Och profeten kom till Israels kung, och sade till honom, Gå, och stärk dig, och märk, och se vad du gör: ty vid årets återkomst skall Syriens kung dra upp mot dig. *

1Kung 20:23 Och Syriens kungs tjänare sade till honom, Deras gudar är kullarnas gudar; därför var de starkare än vi; men låt oss strida mot dem på slätten, så skall vi säkert vara starkare än de. *

1Kung 20:24 Och gör så här, Avsätt kungarna, var och en från sin plats, och sätt hövitsmän i deras ställe:

1Kung 20:25 Och mönstra en här åt dig, lik den här du har förlorat, häst för häst, och vagn för vagn: och låt oss strida mot dem på slätten, så skall vi säkert vara starkare än de. Och han lyssnade till deras röst, och gjorde så.

1Kung 20:26 Och det skedde vid årets återkomst, mönstrade Ben-Hadad Syrierna, och drog upp till Afek, för att strida mot Israel.

1Kung 20:27 Och Israels barn mönstrades, och samlades, och drog ut mot dem: och Israels barn slog läger mitt emot dem som två små flockar av killingar; men Syrierna fyllde landet. *

1Kung 20:28 ¶ Och en gudsman kom, och talade till Israels kung, och sade, Så säger HERREN, Eftersom Syrierna har sagt, HERREN är kullarnas Gud, men han är inte dalarnas Gud, därför skall jag ge hela denna stora skara i din hand, och ni skall veta att jag är HERREN.

1Kung 20:29 Och de låg i läger mitt emot varandra i sju dagar. Och så blev det, att på den sjunde dagen började striden: och Israels barn dräpte av Syrierna hundra tusen fotfolk på en dag.

1Kung 20:30 Men resten flydde till Afek, in i staden; och där föll en mur över tjugosju tusen av de män som var kvar. Och Ben-Hadad flydde, och kom in i staden, in i ett innersta rum.

1Kung 20:31 ¶ Och hans tjänare sade till honom, Se nu, vi har hört att Israels hus kungar är barmhärtiga kungar: låt oss, jag ber dig, därför sätta säcktyg om våra höfter, och rep på våra huvuden, och gå ut till Israels kung: kanske skall han skona ditt liv. *

1Kung 20:32 Så band de säcktyg om sina höfter, och lade rep på sina huvuden, och kom till Israels kung, och sade, Din tjänare Ben-Hadad säger, jag ber dig, låt mig leva. Och han sade, Är han fortfarande vid liv? han är min broder.

1Kung 20:33 Och männen tog noga vara på om något skulle komma från honom, och grep det hastigt: och de sade, Din broder Ben-Hadad. Då sade han, Gå ni, och hämta honom. Så kom Ben-Hadad ut till honom; och han lät honom stiga upp i vagnen.

1Kung 20:34 Och Ben-Hadad sade till honom, De städer, som min fader tog från din fader, skall jag ge tillbaka; och du skall göra dig gator i Damaskus, såsom min fader gjorde i Samaria. Då sade Ahab, Jag skall låta dig gå med detta förbund. Så slöt han ett förbund med honom, och lät honom gå. *

1Kung 20:35 ¶ Och en man av profetlärjungarna sade till sin granne genom HERRENS ord, Slå mig, jag ber dig. Men mannen vägrade att slå honom. *

1Kung 20:36 Då sade han till honom, Eftersom du inte har lytt HERRENS röst, se, när du går bort från mig skall ett lejon dräpa dig. Och så snart han hade lämnat honom, fann ett lejon honom, och dräpte honom.

1Kung 20:37 Sedan fann han en annan man, och sade, Slå mig, jag ber dig. Och mannen slog honom, så att han sårade honom.

1Kung 20:38 Så gick profeten bort, och väntade på kungen vid vägen, och förklädde sig med aska i ansiktet.

1Kung 20:39 Och när kungen gick förbi, ropade han till kungen, och sade, Din tjänare gick ut mitt i striden; och, se, en man vek av, och förde en man till mig, och sade, Bevara denne man: om han på något sätt saknas, då skall ditt liv gälla för hans liv, annars skall du betala en talent silver. *

1Kung 20:40 Och medan din tjänare var upptagen här och där, var han borta. Och Israels kung sade till honom, Så skall din dom vara; du har själv avgjort den.

1Kung 20:41 Då skyndade han sig, och tog bort askan från sitt ansikte; och Israels kung kände igen honom att han var en av profeterna.

1Kung 20:42 Och han sade till honom, Så säger HERREN, Eftersom du har släppt ur din hand en man som jag hade bestämt till förintelse, därför skall ditt liv gälla för hans liv, och ditt folk för hans folk. *

1Kung 20:43 Och Israels kung gick hem till sitt hus tung till sinnes och förtretad, och kom till Samaria.

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 21

1 Ahab blir bedrövad när han nekas Nabots vingård. 5 Isebel skriver brev mot Nabot, så att han döms för hädelse. 15 Ahab tar vingården i besittning. 17 Elia förkunnar domar mot Ahab och Isebel. 25 Den onde Ahab ödmjukar sig, och Gud uppskjuter domen.

1Kung 21:1 OCH det skedde efter dessa ting, att Jezreeliten Nabot hade en vingård, som var i Jisreel, nära palatset som tillhörde Ahab, kungen i Samaria.

1Kung 21:2 Och Ahab talade till Nabot, och sade, Ge mig din vingård, så att jag kan ha den till en örtagård, eftersom den ligger nära mitt hus: och jag skall ge dig en bättre vingård i dess ställe; eller, om det synes dig gott, skall jag ge dig dess värde i pengar.

1Kung 21:3 Och Nabot sade till Ahab, HERREN förbjude mig, att jag skulle ge dig mina fäders arvedel. *

1Kung 21:4 Då gick Ahab in i sitt hus tung och missnöjd över det ord som Jezreeliten Nabot hade talat till honom: ty han hade sagt, jag vill inte ge dig mina fäders arvedel. Och han lade sig på sin bädd, och vände bort sitt ansikte, och ville inte äta bröd.

1Kung 21:5 ¶ Men hans hustru Isebel kom till honom, och sade till honom, Varför är ditt sinne så bedrövat, att du inte äter bröd? *

1Kung 21:6 Och han sade till henne, Därför att jag talade till Jezreeliten Nabot, och sade till honom, Ge mig din vingård för pengar; eller annars, om det behagar dig, skall jag ge dig en annan vingård i dess ställe: men han svarade, Jag vill inte ge dig min vingård.

1Kung 21:7 Då sade hans hustru Isebel till honom, Är det nu du som regerar över Israels rike? stå upp, och ät bröd, och låt ditt hjärta vara glatt: jag skall ge dig Jezreeliten Nabots vingård.

1Kung 21:8 Så skrev hon brev i Ahabs namn, och förseglade dem med hans sigill, och sände breven till de äldste och de förnämsta som bodde i hans stad, tillsammans med Nabot.

1Kung 21:9 Och hon skrev i breven, och sade, Utlys en fasta, och sätt Nabot högt upp bland folket:

1Kung 21:10 Och sätt två män, Belials söner, framför honom, som skall vittna mot honom, och säga, Du har hädat Gud och kungen. För sedan ut honom, och stena honom, så att han dör. *

1Kung 21:11 Och männen i hans stad, nämligen de äldste och de förnämsta som bodde i hans stad, gjorde som Isebel hade sänt bud till dem om, och såsom det stod skrivet i breven som hon hade sänt till dem.

1Kung 21:12 De utlyste en fasta, och satte Nabot högt upp bland folket.

1Kung 21:13 Och då kom två män in, Belials söner, och satte sig framför honom: och dessa Belials män vittnade mot honom, ja mot Nabot, inför folket, och sade, Nabot har hädat Gud och kungen. Då förde de honom ut ur staden, och stenade honom med stenar, så att han dog. *

1Kung 21:14 Sedan sände de bud till Isebel, och sade, Nabot är stenad, och är död.

1Kung 21:15 ¶ Och det skedde när Isebel hörde att Nabot var stenad, och var död, att Isebel sade till Ahab: Stå upp, och ta i besittning Jezreeliten Nabots vingård, som han vägrade att ge dig för pengar: ty Nabot lever inte längre, utan är död.

1Kung 21:16 Och det skedde, när Ahab hörde att Nabot var död, att Ahab steg upp för att gå ner till Jezreeliten Nabots vingård, för att ta den i besittning.

1Kung 21:17 ¶ Då kom HERRENS ord till Tishbiten Elia, och sade,

1Kung 21:18 Stå upp, och gå ner och möt Israels kung Ahab, som är i Samaria: se, han är i Nabots vingård, dit han har gått ner för att ta den i besittning.

1Kung 21:19 Och du skall tala till honom, och säga, Så säger HERREN, Har du dödat, och också tagit i besittning? Och du skall tala till honom, och säga, Så säger HERREN, På den plats där hundarna slickade Nabots blod skall hundarna slicka ditt blod, ja ditt eget. *

1Kung 21:20 Och Ahab sade till Elia, Har du funnit mig, O min fiende? Och han svarade, Jag har funnit dig: därför att du har sålt dig själv till att göra det som är ont i HERRENS ögon. *

1Kung 21:21 Se, jag skall låta ont komma över dig, och skall ta bort din efterkommande, och jag skall utrota från Ahab han som pissar mot muren, och han som är instängd och lämnad i Israel, *

1Kung 21:22 Och jag skall göra ditt hus såsom Jerobeams Nebats sons hus, och såsom Baashas, Ahijas sons hus, för den förtörnelse med vilken du har förtörnat mig till ilska, och fått Israel att synda.

1Kung 21:23 Och också om Isebel talade HERREN, och sade, Hundarna skall äta Isebel vid muren i Jisreel. *

1Kung 21:24 Han av Ahab som dör i staden skall hundarna äta, och han som dör ute på fältet skall luftens fåglar äta.

1Kung 21:25 ¶ Men det fanns ingen som liknade Ahab, som sålde sig själv till att göra det som är ont i HERRENS ögon, eftersom hans hustru Isebel eggade honom. *

1Kung 21:26 Och han gjorde mycket avskyvärt genom att följa avgudar, i allt såsom Amoréerna gjorde, dem som HERREN hade drivit bort för Israels barn.

1Kung 21:27 Och det skedde, när Ahab hörde dessa ord, att han rev sönder sina kläder, och lade säcktyg på sitt kött, och fastade, och låg i säcktyg, och gick saktmodigt.

1Kung 21:28 Då kom HERRENS ord till Tishbiten Elia, och sade,

1Kung 21:29 Ser du hur Ahab ödmjukar sig inför mig? eftersom han ödmjukar sig inför mig, skall jag inte låta ont komma i hans dagar: men i hans sons dagar skall jag låta ont komma över hans hus. *

SVENSKA KJV BIBELN

1 KUNGABOKEN, KAPITEL 22

1 Ahab, förledd av falska profeter, blir enligt Mikaas ord, dräpt vid Ramot-Gilead. 37 Hundarna slickar upp hans blod, och Ahasja efterträder honom. 41 Josafats goda regering, 45 hans gärningar. 50 Joram efterträder honom. 51 Ahasjas onda regering.

1Kung 22:1 OCH de fortsatte tre år utan krig mellan Syrien och Israel.

1Kung 22:2 Och det skedde i det tredje året, att Josafat Juda kung kom ner till Israels kung.

1Kung 22:3 Och Israels kung sade till sina tjänare, Vet ni att Ramot i Gilead tillhör oss, och vi sitter stilla, och tar det inte ur Syriens kungs hand?

1Kung 22:4 Och han sade till Josafat, Vill du gå med mig till strid mot Ramot i Gilead? Och Josafat sade till Israels kung, Jag är såsom du är, mitt folk såsom ditt folk, mina hästar såsom dina hästar. *

1Kung 22:5 Och Josafat sade till Israels kung, Fråga i dag, jag ber dig, efter HERRENS ord.

1Kung 22:6 Då samlade Israels kung profeterna, omkring fyrahundra män, och sade till dem, Skall jag dra upp till strid mot Ramot i Gilead, eller skall jag avstå? Och de sade, Drag upp; ty Herren skall ge det i kungens hand.

1Kung 22:7 Men Josafat sade, Finns det inte här ännu en HERRENS profet, så att vi kan fråga honom?

1Kung 22:8 Och Israels kung sade till Josafat, Det finns ännu en man, Mika sonen till Imla, genom vilken vi kan fråga HERREN: men jag hatar honom; ty han profeterar inte något gott om mig, utan ont. Och Josafat sade, Kungen må inte säga så.

1Kung 22:9 Då kallade Israels kung på en hovman, och sade, Skynda hit Mika sonen till Imla.

1Kung 22:10 Och Israels kung och Josafat Juda kung satt var och en på sin tron, klädda i sina kungliga kläder, på en öppen plats vid ingången till Samarias port; och alla profeterna profeterade inför dem.

1Kung 22:11 Och Sidkia sonen till Kenaana gjorde sig horn av järn: och han sade, Så säger HERREN, Med dessa skall du stånga Syrierna, tills du har förgjort dem.

1Kung 22:12 Och alla profeterna profeterade så, och sade, Drag upp till Ramot i Gilead, och ha framgång: ty HERREN skall ge det i kungens hand.

1Kung 22:13 Och budbäraren som hade gått för att kalla Mika talade till honom, och sade, Se nu, profeternas ord förkunnar gott för kungen med en mun: låt ditt ord, jag ber dig, vara såsom en av deras, och tala det som är gott.

1Kung 22:14 Men Mika sade, Så sant HERREN lever, vad HERREN säger till mig, det skall jag tala.

1Kung 22:15 ¶ Så kom han till kungen. Och kungen sade till honom, Mika, skall vi dra upp till strid mot Ramot i Gilead, eller skall vi avstå? Och han svarade honom, Drag upp, och ha framgång: ty HERREN skall ge det i kungens hand.

1Kung 22:16 Och kungen sade till honom, Hur många gånger skall jag besvärja dig att du inte säger något annat än sanningen i HERRENS namn?

1Kung 22:17 Då sade han, Jag såg hela Israel skingrat över kullarna, såsom får som inte har någon herde: och HERREN sade, Dessa har ingen herre: låt var och en vända tillbaka till sitt hus i frid. *

1Kung 22:18 Och Israels kung sade till Josafat, Sade jag inte till dig att han inte skulle profetera något gott om mig, utan ont?

1Kung 22:19 Och han sade, Hör därför HERRENS ord: Jag såg HERREN sitta på sin tron, och hela himmelens här stå vid hans sida på hans högra sida och på hans vänstra. *

1Kung 22:20 Och HERREN sade, Vem skall förleda Ahab, så att han drar upp och faller vid Ramot i Gilead? Och en sade så, och en annan sade så.

1Kung 22:21 Då trädde en ande fram, och ställde sig inför HERREN, och sade, Jag skall förleda honom.

1Kung 22:22 Och HERREN sade till honom, Hur då? Och han sade, Jag skall gå ut, och vara en lögnens ande i alla hans profeters mun. Och han sade, Du skall förleda honom, och också lyckas: gå ut, och gör så. *

1Kung 22:23 Se därför nu, HERREN har lagt en lögnaktig ande i alla dessa dina profeters mun, och HERREN har talat ont om dig.

1Kung 22:24 Då trädde Sidkia, Kenaanas son, fram och slog Mika på kinden, och sade, Vilken väg gick HERRENS Ande från mig för att tala till dig? *

1Kung 22:25 Och Mika sade, Se, du skall få se det den dag, då du går in i ett innersta rum för att gömma dig. *

1King 22:26 Och Israels kung sade, Ta Mika, och för honom tillbaka till Amon, stadens ståthållare, och till kungens son Joas;

1Kung 22:27 Och säg, Så säger kungen, Sätt denne man i fängelse, och ge honom nödens bröd och nödens vatten, tills jag kommer tillbaka i frid.

1Kung 22:28 Och Mika sade, Om du alls kommer tillbaka i frid, då har HERREN inte talat genom mig. Och han sade, Hör detta, O ni folk, var och en av er. *

1Kung 22:29 Så drog Israels kung och Juda kung Josafat upp till Ramot i Gilead.

1Kung 22:30 Och Israels kung sade till Josafat, Jag skall förklä mig, och gå in i striden; men du skall ta på dig dina kläder. Och Israels kung förklädde sig, och gick in i striden.

1Kung 22:31 Men Syriens kung hade befallt de trettiotvå kaptenerna över sina vagnar, och sagt, Strid varken mot liten eller stor, utan endast mot Israels kung.

1Kung 22:32 Och det skedde, när vagnkaptenerna såg Josafat, att de sade, Det är säkert Israels kung. Och de vek av för att strida mot honom: och Josafat ropade.

1Kung 22:33 Och det skedde, när vagnkaptenerna märkte att han inte var Israels kung, att de vände tillbaka från att förfölja honom.

1Kung 22:34 Och en viss man spände sin båge på måfå, och träffade Israels kung mellan fogarna i rustningen: därför sade han till sin vagnförare, Vänd om, och för mig ut ur hären; ty jag är sårad. *

1Kung 22:35 Och striden tilltog den dagen; och kungen hölls uppe i sin vagn mot Syrierna, och dog vid aftonen: och blodet från såret rann ner i vagnens botten.

1Kung 22:36 Och när solen gick ner gick ett rop genom hären, och sade, Var och en till sin stad, och var och en till sitt land.

1Kung 22:37 ¶ Så dog kungen, och fördes till Samaria; och de begravde kungen i Samaria.

1Kung 22:38 Och man tvättade vagnen vid dammen i Samaria; och hundarna slickade upp hans blod; och de tvättade hans rustning; enligt HERRENS ord som han hade talat. *

1Kung 22:39 Och det övriga om Ahabs gärningar, och allt vad han gjorde, och elfenbenshuset som han byggde, och alla städer som han byggde, är det inte skrivet i krönikan om Israels kungars gärningar?

1Kung 22:40 Så gick Ahab till vila hos sina fäder; och hans son Ahasja blev kung efter honom.

1Kung 22:41 ¶ Och Josafat sonen till Asa började regera över Juda i Ahabs Israels kungs fjärde år.

1Kung 22:42 Josafat var trettiofem år gammal när han började regera; och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Och hans moders namn var Asuba, Silhis dotter.

1Kung 22:43 Och han vandrade i alla sin fader Asas vägar; han vek inte av från dem, utan gjorde det som var rätt i HERRENS ögon: likväl blev höjderna inte borttagna; ty folket offrade och tände rökelse ännu på höjderna.

1Kung 22:44 Och Josafat höll fred med Israels kung.

1Kung 22:45 Och det övriga om Josafats gärningar, och hans kraft som han visade, och hur han förde krig, är det inte skrivet i krönikan om Juda kungars gärningar?

1Kung 22:46 Och kvarlevan av sodomiterna, som fanns kvar från hans fader Asas dagar, drev han ut ur landet. *

1Kung 22:47 Det fanns då ingen kung i Edom: en ståthållare var kung.

1Kung 22:48 Josafat gjorde Tarsisskepp för att fara till Ofir efter guld: men de for inte; ty skeppen blev krossade vid Esjon-Geber. *

1Kung 22:49 Då sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat, Låt mina tjänare fara med dina tjänare i skeppen. Men Josafat ville inte.

1Kung 22:50 ¶ Och Josafat gick till vila hos sina fäder, och begravdes hos sina fäder i sin fader Davids stad: och hans son Joram blev kung efter honom.

1Kung 22:51 ¶ Ahasja, Ahabs son, började regera över Israel i Samaria i Josafats, Juda kungs sjuttonde år, och regerade två år över Israel.

1Kung 22:52 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, och vandrade i sin faders väg, och i sin moders väg, och i Jerobeams, Nebats sons väg, han som fick Israel att synda:

1Kung 22:53 Ty han tjänade Baal, och tillbad honom, och förtörnande HERREN Israels Gud, alldeles såsom hans fader hade gjort.