SVENSKA KJV BIBELN™
Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.
v. 4 [*Notering: Ordet “ok”
används bildligt för tung börda eller tvångstjänst. I detta sammanhang syftar
det på de skatter, arbeten och arbetsplikter som infördes under Salomos stora
byggprojekt (jfr 1 Kung 5:13; 9:15). Folket ber därför Rehabeam att göra deras
börda lättare, annars hotar de att inte längre tjäna honom. Jfr 2 Krön 10:4;
Matt 11:29–30.]
v. 10 [*Notering: "Mitt lillfinger skall vara tjockare än min faders
länder". Uttrycket
är ett starkt orientaliskt bildspråk som betyder att Rehabeam tänker vara
hårdare och mer krävande än sin fader. “Länder” syftar på höfterna eller
midjan, alltså kroppens starka del. Bilden innebär att kungens minsta finger
skall vara starkare än hans faders kraft. Det är alltså en hotfull överdrift
som signalerar ännu hårdare styre.]
v. 11 [*Notering v. 11, 14: Skorpioner
(hebr. ʿaqrabbîm) används här i kontrast till piskor. Skorpionens sting var en
välkänd symbol för intensiv smärta i den forntida världen. Uttrycket är därför
ett starkt bildspråk som betyder ännu hårdare och mer plågsam tuktan. Hotet
förstärker Rehabeams arrogans och bidrar till rikets splittring. Jfr 5 Mos
8:15; Hes 2:6; Luk 10:19.]
[*Notering 2, v. 11: Skorpionen
var i Bibelns värld en välkänd symbol för intensiv smärta och plåga genom dess
sting. Rehabeams hot innebär därför ännu hårdare behandling än piskor. Samma
bild används i Uppenbarelseboken där demoniska plågor sägs ha kraft “som
jordens skorpioner” (Upp 9:3,10).]
v. 13 [*Språknot: Uttrycket “the
king answered the people roughly” i KJV återger hebreiska קָשֶׁה (qāšeh),
som betyder hård, sträng, obeveklig eller grym. Ordet används ofta om något som
är svårt, tungt eller hårt att uthärda. KJV-ordet roughly
betyder enligt Webster’s Dictionary 1828: “rudely; harshly; without gentleness
or civility”. Rehabeam svarade alltså
folket hårt, obarmhärtigt och utan mildhet, i motsats till de äldre rådgivarnas
råd att tala goda ord till folket (v.7). Denna hårda ton blev den direkta
orsaken till rikets splittring. Jfr 1 Mos 42:7; Ords 15:1.]
v. 15 [*Notering: Versen
visar den Bibliska spänningen mellan människans handlingar och Guds plan. Rehabeams
dårskap var hans eget val, men samtidigt var rikets delning förutsagd av Gud
genom profeten Ahia (1 Kung 11:31). Det som människor gör i synd kan därför
ändå användas av Gud för att fullborda hans ord. Jfr 1 Kung 11:31; Rom 11:33.]
v. 16 [*Notering 1, v. 16: Uttrycket
“Vilken del har vi i David?” (“What portion have we in David?”) är
ett gammalt upprorsrop i Israel. Det betyder att folket förnekar politisk
tillhörighet till Davids hus och därmed till kungamakten i Jerusalem. Formuleringen
förekommer tidigare under upproret mot kung David i 2 Sam 20:1, där Seba,
Bikris son, ropar: “Vi har ingen del i David, ej heller arvedel i Isais son:
var man till sina tält, O Israel.”. Så uttrycket “var man till sina
tält, O Israel” betyder att folket skall gå hem och upplösa sin lojalitet
till kungen. När samma ord används i 1 Kung 12 markerar det därför den formella
brytningen mellan Nordriket och Davids hus. Detta är den avgörande punkt där
Israels enade rike upphör och två kungariken uppstår: 1) Israel
(Nordriket). 2) Juda (Davids hus) Jfr 2 Sam 20:1; 1 Kung 11:31.]
[*Notering 2, v. 16: Uttrycket
“Isais son” används här om David i stället för hans kungliga titel. I Bibliskt
språk kan detta vara ett nedvärderande eller avvisande sätt att tala om en
kung, där man reducerar honom till hans familjebakgrund i stället för att
erkänna hans kungliga ställning. När folket säger: “Vi har ingen arvedel i
Isais son” förnekar de alltså Davids dynastiska anspråk över dem. Samma
formulering användes tidigare i upproret mot David i 2 Sam 20:1, där den
uttrycker politisk revolt. Uttrycket förekommer även i andra sammanhang där
Davids auktoritet ifrågasätts. Jfr 1 Sam 20:30–31; 2 Sam 20:1.]
v. 18 [*Språknot: KJV-ordet tribute
kan beteckna både arbetsplikt (hebr. mas) och skatt/tribut till en kung
eller stat. I Nya Testamentet syftar ordet på Romersk skatt. Översättningen i
SKJVB™ följer därför sammanhanget: arbetsplikt, skatt eller tribut.
Jfr 1 Kung 4:6; Esra 4:13; Matt 22:17.]
v. 28 [*Notering 1, 28: Jerobeams
ord är nästan identiska med de som uttalades vid guldkalven i öknen (2 Mos
32:4). Genom att använda samma formulering knyts Jerobeams avgudadyrkan direkt
till Israels tidigare avfall. Hans religiösa reform var alltså inte bara
politisk utan en återgång till ett gammalt avgudamönster. Jfr 2 Mos 32:4.]
[*Notering 2, v. 28-29: Jerobeam
lät göra två kalvar av guld (calves of gold). Den hebreiska texten använder
ordet עֵגֶל (ʿēgel), som betyder ung tjur eller kalv. Uttrycket “Se dina
gudar, Israel, som förde dig upp ur Egyptens land” är nästan identiskt med
orden som uttalades vid guldkalven i Sinai (2 Mos 32:4). Detta visar att
Jerobeams system medvetet knyter an till ett tidigare avgudamönster i Israels
historia. I den forntida Främre Orienten var tjuren en symbol för styrka och
gudomlig makt. I flera Kanaaneiska kulter representerade tjuren den gudomliga
kraften eller fungerade som gudens tron eller symbol. Jerobeam kan därför ha
tänkt kalvarna som synliga representationer av Israels Gud, men Bibeln
betraktar detta som avgudadyrkan eftersom Gud hade förbjudit sådana bilder. De
två kalvarna placerades i Betel och Dan, vilket skapade två religiösa centrum i
Nordriket och hindrade folket från att resa till templet i Jerusalem. Jerobeams
system blir därför i Kungaböckerna det återkommande uttrycket för Israels synd:
“Jerobeams synd, som fick Israel att synda.” Jfr 2 Mos 32:4; Hos 8:5–6;
2 Kung 17:21–23.]
v. 29 [*Notering: Jerobeam
placerade de två guldkalvarna i Betel och Dan, troligen av strategiska skäl. Bet-el
låg nära gränsen till Juda i söder. Dan låg längst i norr. På så sätt fick
Nordriket två centrala helgedomar, en i varje ytterdel av landet, så att folket
inte behövde resa till Jerusalem. Bet-el hade redan tidigare religiös betydelse
i Israels historia (1 Mos 28:19), medan Dan tidigare hade varit plats för en
avgudakult (Dom 18:30–31).]
v. 30 [*Notering: Uttrycket
visar hur hela landet drogs in i avgudadyrkan. Dan låg längst i norr, och
formuleringen betyder att folket reste genom landet för att tillbe kalven där. Detta
blev början på det som senare ofta kallas i Kungaböckerna: “Jerobeams synd,
som fick Israel att synda.” Jfr 1 Kung 15:30; 2 Kung 17:21–22.]
v. 31 [*Notering 1, v. 31: Uttrycket
betyder att Jerobeam byggde helgedomar på offerhöjder (bāmôt). Sådana platser
var ofta kopplade till hedniska kulter och stod i strid med Guds bud att offer
skulle frambäras på den plats som Herren utvalde; vilket senare blev templet i
Jerusalem. Jerobeams system ersatte
därför tempelgudstjänsten med ett parallellt och falskt system. Jfr 5 Mos
12:5–14.]
[*Notering 2, v. 31: Jerobeam
utsåg präster som inte var av Levi stam, vilket bröt mot lagen där prästämbetet
var reserverat för Arons och Levis söner. Detta var ett avgörande steg i
Nordrikets religiösa avfall. Jfr 4 Mos 3:10; 2 Krön 11:13–14.]
v. 32 [*Notering: “en
högtid i den åttonde månaden”. Jerobeam införde en ny högtid i den
åttonde månaden på femtonde dagen, vilket tydligt efterliknar Lövhyddohögtiden
som firades i den sjunde månaden i Juda (3 Mos 23:34). Denna förändring visar
att Jerobeam försökte skapa en alternativ gudstjänstordning som liknade
templets men utan Jerusalem. Detta var alltså en imitation av Guds högtider,
men med förändrat innehåll och plats.]
v. 33 [*Notering 1, v. 33: “som
han hade uppfunnit i sitt eget hjärta”. Uttrycket visar kärnan i
Jerobeams system: religionen var inte instiftad av Gud utan av människan själv.
Hebreiskan uttrycker att han “hade uppfunnit den i sitt hjärta”, alltså
konstruerat en egen gudstjänstordning efter politiska behov. Detta blir senare
ett återkommande uttryck i Kungaböckerna: “Jerobeams synd, som fick Israel att
synda.” Jfr 1 Kung 13:33–34; 2 Kung 17:21.]
[*Notering 2, v. 33: Jerobeams
religiösa system: Jerobeams reform innehöll flera förändringar jämfört med den
gudstjänst som Gud hade instiftat: 1) Nya helgedomar (Betel och Dan i
stället för Jerusalem). 2) Avgudabilder (guldkalvar). 3) Nya
präster (inte från Levi stam). 4) Ny högtid (åttonde månaden i stället
för sjunde) Systemet efterliknade i yttre form Israels gudstjänst men
förändrade dess grund. Detta blev enligt Kungaböckerna den avgörande synd som
fördärvade Nordriket. Jfr 1 Kung 13:33–34; 2 Kung 17:21–23.]
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™