Apokryferna och Bibelns kanon
En historisk och teologisk genomgång
Bibelbiblioteket™
Vad betyder “Apokryferna”?
”skrifter eller uttalanden av tvivelaktig äkthet”
Ordet apokryfer kommer från grekiskan och betyder “dolda” eller “hemliga”. I kristen tradition har det kommit att beteckna skrifter av osäker eller tvivelaktig äkthet (Apocrypha: "writings or statements of dubious authenticity". Merriam-Webster). De apokryfiska böckerna skrevs huvudsakligen under den period som ligger mellan Gamla och Nya Testamentet, och de cirkulerade i den grekiska översättningen av Gamla testamentet, Septuaginta, samt i den latinska Vulgata.
Aldrig en del av den hebreiska Bibeln
De apokryfiska böckerna har aldrig erkänts som en del av den Judiska Bibeln (Tanakh). Judiska rabbiner betraktade dem som historiskt intressanta, men inte inspirerade av Gud. Detta bekräftas också i Nya Testamentet: varken Jesus eller apostlarna citerar någonsin ur Apokryferna som helig Skrift.
Tvärtom bekräftar Jesus den Judiska kanon när han säger:
“Att allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden skall komma över er, från Abels blod … till Sakarias, Barakias son” (Matt 23:35).
Här avgränsar Jesus hela den hebreiska Skriften – från Första Moseboken (Abel) till Andra Krönikeboken (Sakarias) – den första och sista boken i den judiska kanon. Apokryferna faller utanför denna avgränsning.
Paulus understryker i Rom 3:1–2 att Judarna hade ett särskilt förtroende: “..unto them were committed the oracles of God”– ..de hade blivit tilldelade Guds orakel (Guds ord). Det är alltså den Judiska kanon som Jesus och apostlarna erkänner som Guds heliga Skrift. Eftersom Judarna aldrig upptog Apokryferna i sin kanon, kan dessa skrifter inte räknas som en del av de inspirerade oraklen som Gud anförtrodde Israel. Ja Gud gav uppdraget till Judarna inte till den katolska kyrkan.
Den katolska kyrkans beslut
Under reformationen avvisade de protestantiska kyrkorna Apokryferna som kanonisk Skrift. Som svar på detta fastslog den romersk-katolska kyrkan vid Koncilet i Trient (1546) att Apokryferna är lika heliga och inspirerade som Gamla och Nya testamentets böcker. Konciliet utfärdade en skarp varning:
“Om någon inte erkänner dessa böcker i deras helhet som heliga och kanoniska … så vare han anatema (förbannad och utesluten).”
Detta var alltså en direkt reaktion på reformationens fokus på den hebreiska kanon och Skriftens auktoritet.
Kung Jakob I:s syn
Kung Jakob I av England (King James the First of England), som stod bakom 1611 års bibelöversättning (KJV), var tydlig i sitt avståndstagande:
“As for the Apocryphal books, I omit them because I am not a Papist …”
(Basilikon Doron, 1599).
Hans hållning speglar den klassiska protestantiska positionen: Apokryferna kan läsas för moralisk uppbyggelse, men de är inte inspirerad Guds Ord och kan inte användas för att fastställa lära.
Apokryferna i 1611 års King James Bible
När KJV trycktes 1611 inkluderades Apokryferna – men under en särskild sektion mellan Gamla och Nya testamentet, tydligt märkta med rubriken Apocrypha. På varje sida stod ordet Apocrypha två gånger, för att visa att dessa böcker inte var kanoniska.
Man ansåg att de kunde läsas “för exempel på liv och seder” men inte för att fastställa någon doktrin. Detta var också i linje med den juridiska skyldighet som då fanns i England: enligt kyrkliga lagar och tryckprivilegier var det förbjudet att ge ut en bibel helt utan Apokryfer. Den som gjorde det riskerade böter.
Först på 1800-talet, genom sällskap som British and Foreign Bible Society, började engelska biblar tryckas helt utan Apokryfer.
Vilka böcker räknas som Apokryferna?
I 1611 års KJV fanns följande 14 böcker:
Första Esra (1 Esdras)
Andra Esra (2 Esdras)
Tobit (Tobit)
Judith (Judeth)
Tillägg till Ester (The Rest of Esther)
Salomos Vishet (Wisdome)
Jesus Syraks Vishet (Ecclesiasticus)
Baruk (Baruch)
Sången av de tre männen i ugnen (The Song of the Three Children)
Historien om Susanna (The Story of Susanna)
Bel och draken (Bel and the Dragon)
Manasses’ bön (The Prayer of Manasses)
Första Mackabeerboken (1 Maccabees)
Andra Mackabeerboken (2 Maccabees)
Sammanfattning
De apokryfiska böckerna har historiskt haft en plats i bibelutgåvor, men de hör inte till den heliga Skrift. De:
Har aldrig ingått i den Judiska kanon (Tanakh).
Erkänns inte av Jesus eller apostlarna.
Har använts av den katolska kyrkan för att stödja vissa läror, men förkastades av reformatorerna.
Märktes tydligt som Apocrypha i 1611 års King James Bible, åtskilda från Gamla och Nya testamentet.