1873 Carl XII:s Bibel
KOLOSSERNA, 1. CAPITLET
Gud tackas, bedes. Christus läres. Folket förmanas.
Kol 1:1. Paulus, Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, och Timotheus brodren;
Kol 1:2. De helgon, och trogna bröder i Christo, som äro i Colossen: Nåd vare med eder, och frid af Gudi, vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.
Kol 1:3. Vi tackom Gudi, och vårs Herras Jesu Christi Fader, och bedjom alltid för eder.
Kol 1:4. Ty vi hafve sport edra tro i Christo Jesu, och (edar) kärlek till all helgon;
Kol 1:5. För det hopps skull, som eder är förvaradt i himmelen; af hvilket I tillförene hört hafven, genom Evangelii sanna ord;
Kol 1:6. Som till eder kommet är, såsom ock i alla verldena, och är fruktsamt, såsom ock i eder, ifrå den dag I hörden och förnummen Guds nåd i sanningene,
Kol 1:7. Som I ock lärt hafven af Epaphra, vår älskeliga medtjenare, hvilken är en trogen Christi tjenare för eder;
Kol 1:8. Den ock oss undervist hafver edar kärlek i Andanom.
Kol 1:9. Derföre ock vi, ifrå den dag vi det hördom, vände vi icke igen bedja för eder och önska, att I mågen uppfyllde varda med hans viljas kunskap, uti all andelig visdom och förstånd;
Kol 1:10. Att I mågen vandra värdeliga Herranom till allt behag; och ären fruktsamme i alla goda gerningar, och växen till i Guds kunskap;
Kol 1:11. Och stärkte varden med allo kraft, efter hans härliga magt, uti allt tålamod och långmodighet, med glädje;
Kol 1:12. Och tacken Fadrenom, som oss hafver beqväma gjort till att delaktige vara i de heligas arfvedel i ljuset;
Kol 1:13. Hvilken oss uttagit hafver ifrå mörksens väldighet, och hafver försatt oss uti sin älskeliga Sons rike;
Kol 1:14. I hvilkom vi hafve förlossning genom hans blod, nämliga syndernas förlåtelse;
Kol 1:15. Hvilken är osynliga Guds beläte, förstfödder för all kreatur.
Kol 1:16. Ty genom honom äro all ting skapade, som i himmelen och på jordene äro, synliga och osynliga, vare sig thron, eller herrskap, eller Förstadöme, eller Öfverhet; allt är skapadt genom honom, och till honom.
Kol 1:17. Och han är för alla, och all ting bestå i honom.
Kol 1:18. Och han är hufvudet till kroppen, nämliga till församlingena, hvilken är begynnelsen, förstfödd ifrå de döda, på det han i all ting skall hafva föregången.
Kol 1:19. Ty behageligit hafver varit (Fadrenom), att all fullhet skulle bo i honom;
Kol 1:20. Och att han genom honom all ting försona skulle med sig sjelf; tillfridsställandes, genom blodet på hans kors, både det på jordene och i himmelen är;
Kol 1:21. Och eder, som fordom voren främmande, och fiender med sinnet i onda gerningar.
Kol 1:22. Men nu hafver han försonat eder med sins kötts lekamen, genom döden; på det han skulle ställa eder heliga, och ostraffeliga, och obesmittade, i sin åsyn;
Kol 1:23. Om I annars blifven i trone, grundade, och faste, och orörlige ifrå det hopp som i Evangelio är, hvilket I hört hafven, och predikadt är för all kreatur, som under himmelen äro, hvilkets jag Paulus är en tjenare vorden.
Kol 1:24. Nu fröjdar jag mig uti mitt lidande för eder, och uppfyller i mitt kött hvad som fattas i Christi lidande, för hans lekamen, som är församlingen;
Kol 1:25. Hvilkens tjenare jag vorden är, efter Guds predikoämbete, det mig gifvet är ibland eder, att jag Guds ord rikeliga predika skall;
Kol 1:26. Nämliga den hemlighet, hvilken fördold hafver varit ifrå verldenes begynnelse, och evig tid; men nu är uppenbar vorden hans helgon;
Kol 1:27. Hvilkom Gud ville kunnigt göra, hvilken denna hemlighetenes härliga rikedom är ibland Hedningarna, hvilken är Christus uti eder, härlighetenes hopp;
Kol 1:28. Den vi förkunnom, förmanande hvar menniska i all visdom; på det vi skole ställa hvar menniska fullbordada i Christo Jesu;
Kol 1:29. Der jag ock på arbetar och kämpar, efter hans verkan som krafteliga verkar i mig.