Biblia 1703

KONUNG CARL DEN TOLFTES BIBEL, REVIDERAD VERSION

Nya Testamentet

S. JUDE EPISTEL.

Judas brev, kapitel 1.


Gamla Testamentet, välj bok:

(G.T. kommer att läggas till inom kort).
1 MOS: 2 MOS3 MOS4 MOS5 MOSJOSDOMRUT1 SAM2 SAM1 KUNG2 KUNG1 KRÖN2 KRÖNESRANEHESTJOB: PS: 1-7576-150ORDSPREDHVJESJERKLAGHESDANHOSJOELAMOSOBADJONAMIKANAHHABSEFHAGSAKMAL:

Nya Testamentet, välj bok:

MATTMARKLUKJOHAPGROM1 KOR2 KORGALEFFILKOL1 TH2 TH1 TIM2 TIMTITFILEMHEBR1 PETR2 PETR1 JOH2 JOH3 JOHJAKJUDUPP

Judas, välj kapitel:

1 
1703RV Carl XII:s Bibel

JUDAS BREV, 1. CAPITLET

JUDAS hälsar alla Christna, v. 1. Och förmanar dem till beståndighet i rätta trone, v. 3. Ty det vanka ock otrogne, lösaktige och förföriske Lärare, v. 4. Sedan indrager han exempel, huru Gud sådana otrogna och ogudaktiga förra straffat haver, v. 5. Beskriver så de falska Lärare, först av deras förmätenhet, att de fördöma Herrskapen, där dock den Överängelen Michael icke torde döma djävulen, då han trätte med honom om Mosi kropp, v. 8. Sedan, av andra deras förehavande, v. 10. Och indrager Enochs, v. 14. Samt Apostlarnas Prophetia om dem, v. 17. Förmanar så till bättring, v. 20. Och till att hjälpa de villfarande till rätta igen, v. 22. Besluter sist med en tacksägelse till Gud, v. 24.

I. Hälsning.

Jud 1:1. JUDAS (a), JESU Christi tjänare, men Jacobs broder *: dem kalladom, som i Gud Fader helgade äro, och i JESU Christo behållne: *

* Luc. 6: 16 Ap. G. 1: 13. * Joh. 17: 11. 1. Pet. 1: 5.

Jud 1:2. Barmhärtighet, och frid, och kärlek, föröke sig i eder.

II. Påminnelse om de trognas straff.

Jud 1:3. Mine käreste, då jag alla flit gjorde att skriva eder till om den meniga salighet, syntes mig nödvändigt att skriva eder till, och förmana eder, att I kämpa * måtten för trona, som ena reso Helgonen föregiven var.

* Phil. 1: 27. 1. Tim. 1: 18. cap. 6: 12. 2. Tim. 4: 7.

Jud 1:4. Ty några människor hava insmugit sig, vilka äro fordom förskrivne * till denna dom, ogudaktige, förvändandes vår Guds nåd till lösaktighet, och neka * den allena HERRAN Gud, och vår HERRA JESUM Christum.

* 2. Pet. 2: 1, 3, 19. * Tit. 1: 16. 1. Pet. 2: 8.

III. De otrognas och ogudaktigas straff.

Jud 1:5. Men jag vill minna eder uppå, att I en tid detta skolen veta, att då HERREN hade frälst folket av Egypti land, sedan förgjorde han dem som icke trodde. *

* 4. Mos. 14: 29. cap. 26: 64. Ps. 106: 26. 1. Cor. 10: 5. Ebr. 3: 18, 19.

Jud 1:6. Och de änglar som icke behöllo sin Förstadöme, utan övergåvo sin hemman *, dem förvarade han med eviga bojor under mörkret, till den stora dagsens dom. *

* Joh. 8: 44. * 2. Pet 2: 4.

Jud 1:7. Såsom ock Sodoma och Gomorra *, och de städer däromkring, vilke i samma måtto som de hade uthorat, och hava gånget efter främmande kött (b), de äro framsatte för ett efterdömelse, och lida evig eldstraff.

* 1. Mos. 19: 24. 5. Mos. 29: 23. Esa. 13: 19. Jer. 20: 16. cap. 50: 40. Klagv. 4: 6. Hes. 16: 49. Ose 11: 8. Amos 4: 11. Luc. 17: 29. 2. Pet. 2: 6.

IV. De falska Lärares beskrivelse.

Jud 1:8. Sammalunda ock desse drömmare, som besmitta köttet, förakta Herrskapet, och försmäda Majestätet. *

* 2. Pet. 2: 10.

Strid om Mosi kropp.

Jud 1:9. Men Michael den Överängelen, då han trätte med djävulen *, och disputerade om Mosi kropp, torde han icke utsäga försmädelsens dom *; utan sade: HERREN näpse dig.

* Dan. 10: 13. Uppenb. 12: 7. * 2. Pet. 2: 11.

Jud 1:10. Men desse försmäda det de intet veta: och vad de av naturen, som annor oskälig djur veta, däruti fördärva de sig. *

* 2. Pet. 2: 12.

Jud 1:11. Ve dem: ty de gå i Cains * väg, och falla i Balaams villfarelse * för löns skull, och förgås i Chore gensägelse. *

* 1. Mos. 4: 8. 1. Joh. 3: 12. * 4. Mos. 22: 7, 21. 2. Pet. 2: 15. * 4. Mos. 16: 1.

Jud 1:12. Desse äro skamfläcker * uti edra kärleks måltider, då de med eder äta, utan fruktan föda de sig själva: de äro skyr utan vatten *, som drivas omkring av vädret; skallot ofruktsam trä, två resor död, och med rötter uppryckt.

* 2. Pet. 2: 13. * Ords. 25: 14. 2. Pet. 2: 17.

Jud 1:13. Havsens villa vågar, som sin egen skam utskumma *; villfarande stjärnor, vilkom mörkrens svarthet förvarat är i evighet. *

* Esa. 57: 20. * 2. Pet. 2: 17.

V. Enochs prophetie om den yttersta domen.

Jud 1:14. Men så haver ock Enoch *, den sjunde ifrån Adam, propheterat tillförene om dessa, sägandes: Se, HERREN kommer med sina mång tusend Helgon: *

* 1. Mos. 5: 18. * Dan. 7: 10. Ap. G. 1: 11. 1. Thess. 1: 10. 2. Thess. 1: 10. Uppenb. 1: 17.

Jud 1:15. Till att hålla dom * över alla, och straffa alla deras ogudaktiga, för alla deras ogudaktiga gärningar, med vilka de hava varit ogudaktige; och för allt det hårda som de ogudaktige syndare emot honom talat hava. *

* Matth. 25: 31. 2. Thess. 1: 7. * Matth. 12: 36.

Jud 1:16. Desse äro knorrare, klagare (c), vandrandes efter sin egen lusta; och deras mun talar stolt ord *, och akta på personer för nyttos skull.

* 2. Pet. 2: 18.

Jud 1:17. Men I, mine käreste, drager eder till minnes de ord som tillförene hava eder sagt varit av vårs HERRAS JESU Christi Apostlar: *

* Ap. G. 20: 29. 1. Tim 4: 1. 2. Tim. 3: 1. cap. 4: 3. 2. Pet. 2: 1 cap. 33:

Jud 1:18. Att de sade eder: Att uti den yttersta tiden skola komma bespottare, som vandra efter sina egna ogudaktiga lustar.

Jud 1:19. Desse äro de som parti göra *, naturlige, icke havandes Andan. *

* Ords. 18: 1. Hes. 14: 74 Ose. 4: 14. cap. 9: 10. * 1. Cor. 2: 14.

VI. Rådes till skyndesam bättring.

Jud 1:20. Men I, mine käreste, uppbygger eder själva på edra allrahelgasta tro, uti den Helga Anda bedjandes:

Jud 1:21. Och behåller eder i Guds kärlek, och vänter efter vårs HERRAS JESU Christi barmhärtighet, till evigt liv.

Jud 1:22. Och håller denna åtskillnad, att I förbarmen eder över somliga: (d)

Jud 1:23. Men somliga görer med fruktan saliga, ryckandes dem utur elden *: hatandes ock den besmittada köttsens kjortel. *

* Rom. 11: 14. 1. Tim. 4: 13, 16. Jac. 5: 20. * Uppenb. 3: 4.

VII. Slutes med önskan.

Jud 1:24. Men honom, som förmår förvara eder utan fall, och ställa eder för sitt härlighets ansikte ostraffeliga *, med fröjd:

* Rom. 16: 25.

Jud 1:25. Allena visom Gudi, vårom Frälsare, vare ära, och Majestät, och välde, och makt, nu och i alla evighet: Amen. *

* Rom. 16: 27. Eph. 3: 20, 21. 1. Tim. 1: 17.



V. 1. (a) Judas) Kallad Thaddeus, eller Lebbeus, Alphei son, och Jacobi den mindres broder.

V. 7. (b) Efter främmande kött) Det är: Efter onaturliga köttsliga luster.

V. 16. (c) Knorrare, klagare) Det går aldrig som de vilja; de veta allting döma och straffa, och intet är dem gott nog, de veta allt bättre.

V. 22. (d) Förbarmen eder över somliga) Det är: Somliga tröster, somliga straffer: dock med fruktan, icke med våld; på det I mågen frälsa dem utu den eviga eldsens farlighet.

Judas, välj kapitel:

1 ⎜ TOP