TILL TIMOTHEUM.

  1703RV Carl XII:s Bibel

2 TIMOTEUS, 1. CAPITLET

PAULUS hälsar Timotheum, v. 1. Och berömmer hans oskrymtada tro, v. 3. Sedan förmanar han honom till att uppväcka de gåvor som Gud honom givit hade, v. 6. Till att lida något för Evangelii skull, v. 8. Till att behålla de hälsosamma ords eftersyn, som han av honom hört hade, v. 13. Till att bevara den sig betrodda Evangelii skatt, v. 14. Klagar därhos över dem i Asia, som voro honom ifrå fallne, v. 15. Och berömmer Onesiphori stadighet, v. 16.

I. Paulus hälsar Timotheum.

2Tim 1:1. PAULUS, JESU Christi Apostel, genom Guds vilja, efter livsens löfte, i Christo JESU:

2Tim 1:2. Minom kära son Timotheo: Nåd, barmhärtighet, frid av Gud Fader, och Christo JESU vårom HERRA. *

* Gal. 1: 3. 1. Tim. 1: 2. 2. Pet. 1: 2.

II. Berömmer hans ståndaktighet i trone.

2Tim 1:3. Jag tackar Gudi, den jag tjänar ifrå mina förfäder *, uti ett rent samvet *, att jag utan upphåll haver din åminnelse i mina böner, natt och dag. *

* Ap. G. 22: 3. * cap. 23: 1. cap. 24: 14, 16. cap. 26: 4. * Eph. 1: 16. Phil. 1: 3. 1. Thess. 1: 2. cap. 3: 10.

2Tim 1:4. Längtandes efter att se dig, tänkandes på dina tårar *; på det jag med glädje måtte uppfylld varda.

* Ap. G. 20: 37.

2Tim 1:5. Och jag drager mig till minnes den oskrymtada tro * som i dig är, den tillförene bodde uti dine modermoder Loide, och i dine moder Eunica; och jag är viss att ock i dig.

* Ap. G. 16: 1. 2. Tim. 3: 15.

III. Förmanar till att uppväcka de undfångna gåvor; och till att lida något för Evangelio.

2Tim 1:6. För vilka saks skull jag påminner dig, att du upplivar Guds gåvo som i dig är, genom mina händers påläggning. * (a)

* Ap. G. 6: 6. cap. 8: 17. cap. 13: 3. cap. 19: 6. 1. Tim. 4: 14. cap. 5: 22.

2Tim 1:7. Ty Gud haver icke givit oss räddhågans anda *; utan kraftenes, och kärlekens, och tuktighetenes. (b)

* Rom. 8: 15.

2Tim 1:8. Därföre, skäm dig icke vid vårs HERRAS vittnesbörd *; icke heller vid mig *, som är hans fånge *: utan var delaktig uti Evangelii bedrövelse *, efter Guds kraft;

* Rom. 1: 16. * Phil. 4: 14. * Ap. G. 21: 33. Eph. 3: 1. cap. 4: 1. Phil. 1: 7. Philem. v. 1, 9, 13. * 2. Tim. 2: 3.

2Tim 1:9. Den oss frälsat haver, och kallat med en helig kallelse; icke efter våra gärningar, utan efter sitt eget uppsåt *, och nåd *, den oss given är i Christo (c) JESU, för eviga tider. *

* Rom. 9. 11. Eph. 1: 4. * Tit. 3: 4, 5, 6. * Tit. 1: 2. 1. Pet. 1: 20.

2Tim 1:10. Men nu är hon uppenbar vorden genom vår Frälsares JESU Christi uppenbarelse *, den där döden tillintetgjort * haver, och livet och oförgängelighet framburit i ljuset *, genom Evangelium.

* Rom. 16: 25. Col. 1: 26. * Esa. 25: 8. 1. Cor. 15: 54, rc. Ebr. 2: 14. * Eph. 1: 9. cap. 3: 9.

2Tim 1:11. Till vilket jag är satter till en Predikare, och Apostel, och Hedningarnas Lärare. *

* Ap. G. 9: 15. cap. 13: 2. cap. 22: 21. Eph. 3: 8. Gal. 1: 16. cap. 2: 8, 9. 1. Tim. 2: 7.

2Tim 1:12. För vilka saks skull jag ock detta lider *, men skämmes dock intet: ty jag vet på vem jag haver trott, och är övertygad att han förmår förvara mitt betrodda gods (d) intill den dagen.

* Eph. 3: 1.

IV. Påminner att behålla de hälsosamma ordasätt, som han lärt hade.

2Tim 1:13. Hav de hälsosamma ords eftersyn, som du hört haver av mig *, i trona, och kärleken i Christo JESU.

* 2. Tim. 3: 14.

2Tim 1:14. Detta goda betrodda godset bevara * genom den Helga Anda, den uti oss bor.

* 1. Tim. 6: 20.

V. Klagar över några avfällingar; och berömmer Onesiphori stadighet.

2Tim 1:15. Detta vetst du, att alle de som i Asia äro *, hava vänt sig ifrå mig *: ibland vilka är Phygellus, och Hermogenes.

* Ap. G. 19: 10. * 2. Tim. 4: 10, 16.

2Tim 1:16. HERREN give Onesiphori huse barmhärtighet *: ty han haver ofta vederkvickt mig, och skämdes icke vid mina kedjo:

* 2. Tim. 4: 19.

2Tim 1:17. Utan då han var i Rom, sökte han fliteliga efter mig, och fann mig.

2Tim 1:18. Give honom HERREN, att han finner barmhärtighet när HERRANOM på den dagen: och i huru mång stycke han mig till tjänst var i Epheso, vetst du bäst.

V. 6. (a) Genom mina händers påläggning) Då någon blev ordnat till Predikoämbetet, skedde det med händers påläggning, såsom än i dag sker. Med samma ceremonie gav Gud i första församlingen synnerliga den Heliga Andas gåvor. Den är icke heller nu fåfäng, utan när hon sker såsom det bör sig med allvara förböner av Församlingen, hörer Gud utan tvivel hennes bön, och förökar deras gåvor som kallade varda.

V. 7. (b) Tuktighetenes) Se till Tit. 2: 2.

V. 9. (c) I Christo) Se till Eph. 1: 4.

V. 12. (d) Mitt betrodda gods) Det är, det himmelska arvet som mig ärnat är, nämligen, rättfärdighetenes crono, den HERREN oss förvarat haver, 2. Tim. 4: 8.

2 TIMOTEUS, 2. CAPITLET

VIDARE förmanar Apostelen honom, att det han av honom lärt hade, skulle han åter befalla androm, som det flerom lära kunde, v. 1. Förmanar honom därhos till tålamod och stadighet i sitt ämbete, med mång argument, v. 3. Varnar honom för ordaträtor, och fåfäng spörsmål, v. 14, 16, och 23. Och förmanar honom än till flit och försiktighet i sitt kall, v. 15. Sedan tröster han honom emot den förargelse som kunde komma av andras avfall och oskickelighet, v. 19. Sist förmanar han åter till åtskilliga dygder, som uti hans ämbete krävas, v. 22.

I. Förmaning till trohet, flit, tålamod, och stadighet, rc.

2Tim 2:1. SÅ stärk dig nu, min son, i nådena, som är i Christo JESU.

2Tim 2:2. Och vad du av mig hört haver genom mång vittne, det befalla trogna människor, som ock duglige äro att lära andra. *

* 1. Tim. 3: 2, rc. Tit. 1: 5.

2Tim 2:3. Därföre lid du ont, såsom en god JESU Christi Stridsman. *

* 2. Tim. 1: 8. cap. 4: 5.

2Tim 2:4. Ingen som strider, invecklar sig i detta livs handel: på det han skall täckas honom, som honom till en Stridsman utvalt haver.

2Tim 2:5. Var ock nu någor kämpar, han krönes icke, utan han lagliga kämpar. *

* 1. Cor. 9: 25.

2Tim 2:6. Åkermannen, som arbetar, bör först få del av fruktene. *

* 1. Cor. 9: 10.

2Tim 2:7. Märk vad jag säger, ty HERREN skall giva dig i allting förstånd.

2Tim 2:8. Kom ihåg JESUM Christum, som är uppstånden ifrå de döda, av Davids säd *, efter mitt Evangelium:

* 2. Sam. 7: 12. Ps. 132: 11. Esa. 11: 1. Matth. 1: 1. Ap. G. 2: 30. cap. 13: 23. Rom. 1: 3.

2Tim 2:9. Uti vilket jag ont lider intill bojor *, såsom en ogärningsman: men Guds ord är icke bundet.

* Eph. 3: 1, 13. cap. 4: 1. Phil. 1: 7. Col. 1: 24.

2Tim 2:10. Därföre lider jag allting, för de utkoradas skull * (a), att de skola ock få salighet i Christo JESU, med eviga härlighet.

* 2. Cor. 4: 15.

2Tim 2:11. Det är ett fast ord: Dö vi med, så skole vi leva med: *

* Rom. 6: 5. cap. 8: 17. 2. Cor. 4: 10. 1. Pet. 4: 13.

2Tim 2:12. Lide vi, så skole vi med regnera *: om vi neka honom, så nekar ock han oss. *

* Phil. 3: 10. * Matth. 10: 33. Marc. 8: 38. Luc. 9: 26. cap. 12: 9.

2Tim 2:13. Om vi äre otrogne, så bliver han dock trofast *: han kan icke neka sig själv.

* 4. Mos. 23: 19. Rom. 3: 3. cap. 9: 6.

II. Varning för ordaträtor, rc.

2Tim 2:14. Detta påminn, betygandes för HERRANOM, att de icke träta om ord till ingen nytto *, utan till att förvända dem som på höra.

* 1. Tim. 6: 4.

2Tim 2:15. Vinlägg dig att bevisa dig beprövad Gudi, en arbetare som icke torv skämmas, rätteliga delandes (b) sanningenes ord.

2Tim 2:16. Men oandelig och fåfäng ord undvik *: ty de skola tilltaga till mera ogudaktighet:

* 1. Tim. 1: 4. cap. 4: 7. cap. 6: 20. Tit. 1: 14. cap. 3: 9.

2Tim 2:17. Och deras tal fräter omkring sig, såsom krävetan: ibland vilka är Hymeneus *, och Philetus;

* 1. Tim. 1: 20.

2Tim 2:18. De där om sanningen felat hava *, sägandes uppståndelsen redo skedd vara *; och förvända somligas tro.

* 1. Tim. 6: 20. * 1. Cor. 15: 12.

III. Tröst emot andras avfall och oskickelighet.

2Tim 2:19. Men den faste Guds grund bliver ståndandes, och haver detta insegel: HERREN känner sina *; och var och en som nämner Christi Namn, gånge ifrån orättfärdighetene.

* 4. Mos. 16: 5, 21, 26. Joh. 10: 14. cap. 13: 18.

2Tim 2:20. Men uti ett stort hus, äro icke allenast käril av av guld och silver, utan jämväl av trä och ler; och somlig till heder, och somlig till vanheder. *

* Rom. 9: 21.

2Tim 2:21. Var nu någor renar sig ifrå sådant folk, han varder ett käril till heder, helgat, och Husherranom brukeligit, berett till allt gott verk. *

* 2. Tim. 3: 17.

IV. Förmaning till åtskilliga dygder; i synnerhet för en Lärare.

2Tim 2:22. Men fly ungdomsens lustar, och far efter * rättfärdigheten, tron, kärleken, frid med allom dem, som av rent hjärta åkalla HERRAN. *

* 1. Tim. 6: 11. * 1. Cor. 1: 2.

2Tim 2:23. Men förkasta dåraktig (c) och olärd spörsmål, vetandes, att de föda strider av sig. *

* 1. Tim. 1: 4.

2Tim 2:24. Men HERRANS tjänare bör icke strida, utan vara vänlig emot alla; läraktig *, den de onda lida kan;

* 1. Tim. 3: 2. Tit. 1: 9.

2Tim 2:25. I saktmodighet * undervisandes dem som emotstå: om Gud en gång vill giva dem bättring * till sanningenes kunskap;

* Gal. 6: 11. * Ap. G. 8: 22.

2Tim 2:26. Och de åter nyktre varda ifrå djävulsens snaro, som äro fångne av honom, till hans vilja.

V. 10. (a) För de utkoradas skull) Se till Col. 1: 24.

V. 15. (b) Rätteliga delandes) Så att han icke blandar tillhopa Lagen och Evangelium: utan driver Lagen emot de hårdnackada, och kastar dem under världslig rätt eller band; men de blödiga, bedrövada, fromma tröster han med Evangelio.

V. 23. (c) Dåraktig) Som icke tjäna till uppbyggelse, varken i lära eller leverne.

2 TIMOTEUS, 3. CAPITLET

APOSTELEN förkunnar, att uti de yttersta tiderna skola uppkomma onda och vanartiga människor, v. 1. Av vilkom äro de som löpa omkring och bedraga enfalliga människor ifrå trone, v. 6. Och förfölja sanningen, v. 8. Men deras galenskap skall varda uppenbar, v. 9. Och förmanar Timotheum att fly sådana, v. 5. Vara tålig, v. 10. Stadig, v. 14. Och hålla sig vid den H. Skrift, den han av barndom lärt hade, v. 15.

I. Prophetia om förargeliga människor i de yttersta tiderna.

2Tim 3:1. MEN detta skalt du veta, att uti yttersta dagarna tillstunda farlige tider. *

* 1. Tim. 4: 1. 2. Pet. 2: 1. cap. 3: 3. Jud. Ep. v. 18.

2Tim 3:2. Ty där skola vara människor, som älska sig själva; girige, skrytare, högfärdige, hädare, föräldromen olydige, otacksamme, ohelige;

2Tim 3:3. Utan kärlek till sina egna, trolöse, förtalare, okyske, omilde, hatandes det goda;

2Tim 3:4. Förrädare, hastige, uppblåste; vällustsälskare mera än Gudsälskare:

2Tim 3:5. Havandes ett sken * till Gudaktighet; men dess kraft försaka de. Och fly sådana. *

* Matth. 7: 15. Tit. 1: 16. * Rom. 16: 17. 2. Thess. 3: 6. Tit. 3: 10. 2. Joh. v. 10.

2Tim 3:6. Ty av dem äro de som löpa utu det ena huset i det andra *, och föra kvinnfolk fångna, som med synder betungada äro, och drivas av mångahanda lustar.

* Tit. 1: 11.

2Tim 3:7. Alltid läras de, och kunna dock aldrig komma till sanningenes kunskap.

2Tim 3:8. Men såsom Jannes och Jambres stodo emot Mosi *: så stå ock desse emot sanningene; människor, fördärvade i sinnet *, förkastade vid trona. *

* 2. Mos. 7: 11. * Rom. 1: 28. 1. Tim. 6: 5 * Tit. 1: 16.

2Tim 3:9. Men de skola icke länger hava framgång: ty deras galenskap varder allom uppenbar, såsom ock hinas var. *

* 2. Mos. 7: 12. cap. 8: 18, 19.

II. Förmaning till tålamod av Apostelens exempel.

2Tim 3:10. Men du haver förnummit min lärdom, mitt sätt, mitt uppsåt, mina tro, min långmodighet, min kärlek, mitt tålamod; *

* 1. Tim. 4: 6.

2Tim 3:11. Mina förföljelser, mina lidanden, som mig övergingo i Antiochia, Iconio, Lystra: hurudana förföljelser jag där utstod *; och av allt haver HERREN friat mig. *

* Ap. G. 13: 50. cap. 14: 1, 2, 5, 19. * Ps. 34: 20. 2. Cor. 1: 10.

2Tim 3:12. Men ock alle, de där gudeliga vilja leva i Christo JESU, skall lida förföljelse. *

* Matth. 16: 24. Luc. 24: 26. Joh. 17: 14. Ap. G. 14: 22. 1. Thess. 3: 3.

2Tim 3:13. Men onda människor och bedragare skall fara fram till det värre; de förföra, och varda förförde.

III. Påminnelse till stadighet: och den H. Skrifts berömmelse.

2Tim 3:14. Men du, bliv i det du lärt haver *, och det dig betrott är, vetandes, av vem du det lärt haver.

* 2. Tim. 2: 2.

2Tim 3:15. Och att du av barndom haver känt de helga Skrifterna, som kunna göra dig visan till salighet, genom trona i Christo JESU.

2Tim 3:16. All Skrift är inandad av Gudi, och är nyttig till lärdom *, till straff, till rättelse, till tuktan i rättfärdighet:

* Rom. 15: 4. 2. Pet. 1: 19, 20, 21.

2Tim 3:17. Att en Guds människa (a) skall vara fullbordad, till allt gott verk skickelig.

V. 17. (a) En Guds människa) Det är: en Lärare i Guds Församling. Kan den H. Skrift göra en Lärare fullbordad till sitt ämbete, som här står: så är hon ock själv fullkomlig, och behövas inga människostadgar därtill, nämliga till att lära oss vad vår salighet tillhörer. Se ock till det som är antecknat, Col. 2: 8.

2 TIMOTEUS, 4. CAPITLET

YTTERMERA förmanar Apostelen honom, att han med all flit skulle predika Guds ord, och göra sitt ämbete, v. 1. Ty den tiden skulle komma, att de intet skola lida hälsosam lärdom, v. 3. Och hans tid var nu förhanden, att han skulle skiljas hädan, v. 6. Sedan befaller han honom komma till sig, v. 9. Och taga Marcum, samt några andra saker med sig, v. 11. Klagar därhos över Alexandri ondsko, v. 14. Och andras ostadighet, v. 16. Besluter så med hälsningar, v. 19.

I. Apostelen förmanar Timotheus till flit och trohet i ämbetet.

2Tim 4:1. SÅ betygar jag nu för Gudi *, och HERRANOM JESU Christo, den där döma skall levande och döda, vid sin uppenbarelse, och sitt Rike:

* Gal. 1: 20. Phil. 1: 8. 1. Tim. 5: 21. cap. 6: 13.

2Tim 4:2. Predika ordet; hålt uppå, i tid och i otid, straffa, truga, förmana, med all långmodighet * och lärdom.

* 2. Tim. 2: 25.

2Tim 4:3. Ty den tid skall komma, att de icke skola kunna lida hälsosam lärdom: utan skola efter sina egna lustar samla sig Lärare; efter dem kliar i öronen:

2Tim 4:4. Och skola vända sin öron ifrå sanningen, och vända sig till Fabler. *

* 1. Tim. 1: 4. cap. 4: 7.

2Tim 4:5. Men du, var vaken i allting, lid ont *; gör ens Evangelists * verk; uträtta ditt ämbete fullständigt.

* 2. Tim. 1: 8. cap. 2: 3. * Eph. 4: 11.

II. Berättar om sin tillstundande ändalykt.

2Tim 4:6. Ty jag offras * nu, och min avskeds tid är förhanden. *

* Phil. 2: 17. 2. Pet. 1: 14. * Phil. 1: 23.

2Tim 4:7. Jag haver kämpat en god kamp, jag haver fullbordat lopet *; jag haver hållit trona.

* 1. Cor. 9: 24, rc. Phil. 3: 14. 1. Tim. 6: 12. Ebr. 12: 1.

2Tim 4:8. Härefter är mig förvarad rättfärdighetenes crona *, vilka HERREN mig giva skall (a) på den dagen, den rättfärdiga Domaren: men icke mig allenast, utan ock allom dem, som älska hans uppenbarelse.

* 1. Cor. 9: 25. 1. Pet. 5: 4. Jac. 1: 12.

III. Befaller honom komma till sig.

2Tim 4:9. Vinnlägg dig, att du kommer snarliga till mig.

2Tim 4:10. Ty Demas * haver övergivit mig, älskandes denna nuvarande världena; och är faren till Thessalonicam; Crescens till Galatiam; Titus till Dalmatiam.

* Col. 4: 14.

2Tim 4:11. Lucas är allena med mig. Tag Marcum till dig, och hav honom med dig: ty han är mig väl nyttig till tjänst.

2Tim 4:12. Tychicus * haver jag sänt till Ephesum.

* Eph. 6: 21. Col. 4: 7. Tit. 3: 12.

2Tim 4:13. Den mantel som jag tillbaka lät i Troade när Carpum, hav med dig då du kommer, och böckerna, ock enkannerliga de pergamenten.

IV. Klagar över Alexandri ondsko, och mångas ostadighet.

2Tim 4:14. Alexander * kopparsmeden haver mig mycket ont bevist: HERREN betale honom (b) efter hans gärningar.

* 1. Tim. 1: 20.

2Tim 4:15. Tag ock du dig vara för honom: ty han haver svårliga ståndit emot vår ord.

2Tim 4:16. Uti min första försvarelse stod ingen när mig, utan alle övergåvo mig; det varde dem icke tillräknat.

2Tim 4:17. Men HERREN stod med mig, och styrkte mig: på det genom mig skulle predikanen fullbordas, och alle Hedningar höra skulle: och jag är friad av lejonens mun.

2Tim 4:18. Och HERREN skall fria mig av all ond gärning, och frälsa mig till sitt himmelska Rike; vilkom vare ära ifrån evighet till evighet: Amen.

V. Besluter med hälsningar.

2Tim 4:19. Hälsa Priscam, och Aquilam *, och Onesiphori hus. *

* Ap. G. 18: 2. Rom. 16: 3. 1. Cor. 16: 19. * 2. Tim. 1: 16.

2Tim 4:20. Erastus * blev i Corintho: men Trophimum * lät jag kvar i Mileto sjuk.

* Ap. G. 19: 22. Rom. 16: 23. * Ap. G. 20: 4, 15. cap. 21: 29.

2Tim 4:21. Vinnlägg dig att du kommer för vinteren. Dig hälsar Eubulus, och Pudens, och Linus, och Claudia, och alle bröderna.

2Tim 4:22. HERREN JESUS Christus vare med din anda *. Nåd vare med eder: Amen.

* Philem. v. 25.

Den andra Epistelen till Timotheum, skickad den förste Biskop av de Ephesers Församling, skriven av Rom, då Paulus annan gång hades fram för Kejsar Neronem.

V. 8. (a) Vilka mig giva skall, rc.) Icke av plikt, efter hans förtjänst; utan av nåd, efter sitt löfte. Basil. M. in Psal. 115. Manet sempiterna requies illos qui in hac vita legitime certaverunt, non ob eorum merita factorum: sed de munificentissimi Dei gratia, in qua speraverunt. Et August. in Psal. 71. Tua peccata sunt, merita Dei sunt; supplicium tibi debetur, & cum premium venerit, sua dona coronabit, non merita tua.

V. 14. (b) HERREN betale honom) Se till Jer. 11: 20.