Svenska KJV Bibeln

Episteln av Paulus till Titus

Titus, kapitel 1-3

TITUS, KAPITEL 1

1. För vilket ändamål Titus lämnades kvar på Kreta. 6. Hur de som ska väljas till tjänare bör vara kvalificerade. 11. De onda lärares munnar ska stoppas: 12. och vilken typ av män de är.

Tit 1:1 PAULUS, en Guds tjänare, och en Jesus Kristus apostel, i enlighet med tron hos Guds utvalda, och med erkännandet av den sanning som är efter gudsfruktan;

Tit 1:2 I hopp om det eviga livet, som Gud, som inte kan ljuga, har lovat före världens begynnelse;

Tit 1:3 Men han har i rätt tid uppenbarat sitt ord genom predikan, som har anförtrotts åt mig enligt Gud vår Frälsares befallning;

Tit 1:4 Till Titus, min son som är min egen son efter den gemensamma tron: Nåd, barmhärtighet och frid, från Gud Fadern och Herren Jesus Kristus, vår Frälsare.

Tit 1:5 Av denna anledning lämnade jag dig på Kreta, för att du skulle ordna upp det som fattas, och tillsätta äldste i varje stad, såsom jag hade förordnat dig:

Tit 1:6 Om någon är oklanderlig, en som är make till en fru, som haver trogna barn som icke är anklagade för att hava gjort sig skyldiga till uppror eller vara oregerliga.

Tit 1:7 Ty en biskop måste vara ostrafflig, som en Guds förvaltare, inte vara arroganta, inte snar till vrede, inte given till vin, inte vara en som slår, inte given till oärlig vinning;

Tit 1:8 Utan vara en älskare av gästfrihet, en älskare av goda människor, vara nykter, rättvis, helig, måttfull;

Tit 1:9 Och hålla fast vid det trogna ordet så som han har blivit undervisad, för att han genom sund doktrin skall kunna förmana och övertyga motståndarna.

Tit 1:10 Ty det finns många oregerliga och fåfänga talare och bedragare, särskilt bland de omskurna:

Tit 1:11 Vars munnar måste tystas, som fördärvar hela hus, och lär ut saker som de inte bör göra, för smutsig vinnings skull.

Tit 1:12 En av dem, en av deras egna profeter, sade, Kretierna är alltid lögnare, onda vilddjur, och lata frossare.

Tit 1:13 Detta vittne är sant. Därför skall ni nu tillrättavisa dem skarpt, så att de bliva sunda i tron;

Tit 1:14 Utan att ta hänsyn till Judiska fabler, och människobud, som vänder sig från sanningen.

Tit 1:15 Till de rena är allt rent: men för dem som är besudlade och otrogna är ingenting rent, utan till och med deras sinne och samvete är orent.

Tit 1:16 De påstår att de känner Gud, men i gärningar förnekar de honom, eftersom de är avskyvärda, och olydiga, och till varje god gärning förkastade.

TITUS, KAPITEL 2

1. Anvisningar ges till Titus både för hans doktrin och liv. 9. Om tjänares plikt, och generellt sett om alla Kristna.

Tit 2:1 MEN tala du det som framhåller sund doktrin:

Tit 2:2 Att de äldre männen skall vara nyktra, hedervärda, måttfulla, sunda i tro, i välgörenhet och i tålamod.

Tit 2:3 Även de äldre kvinnorna, så att de uppför sig på ett sätt som är heligt, inte till att vara falska anklagare, icke givna åt mycket vin, utan att vara lärare i goda ting;

Tit 2:4 För att de skall lära de unga kvinnorna att vara nyktra, att älska sina män, och att älska sina barn,

Tit 2:5 Att vara diskreta, kyska, skötare av hemmet, goda, lydiga mot sina egna makar, så att Guds ord inte blir smädat.

Tit 2:6 Även unga män uppmanas att vara nyktra.

Tit 2:7 I alla ting visa dig själv som en förebild av goda gärningar: i doktrin visa dig vara okorrumperad, allvarlig, och uppriktig,

Tit 2:8 Ett sunt tal, som inte kan fördömas, så att han som är av motsatt åsikt skäms, eftersom han inte har något ont att säga om dig.

Tit 2:9 Förmana tjänarna att vara lydiga mot sina herrar och att göra dem välbehagliga i allting, utan att säga emot;

Tit 2:10 Att de icke må oärligt taga, utan att visa all god trohet; för att de må pryda doktrinen av Gud vår Frälsare i alla ting.

Tit 2:11 Ty Guds nåd som ger frälsning har uppenbarat sig för alla människor,

Tit 2:12 Den lär oss att, förneka ogudaktighet och världsliga lustar, att vi skall leva nyktert, rättfärdigt, och gudfruktigt, i denna nuvarande värld;

Tit 2:13 Under det att vi söker efter det välsignade hoppet, och den härliga ankomsten av den store Guden och vår Frälsare Jesus Kristus;

Tit 2:14 Som gav sig själv för oss, för att friköpa oss från all orättfärdighet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är ivriga efter goda gärningar.

Tit 2:15 Tala dessa ting, och förmana, och tillrättavisa dem med all auktoritet. Låt ingen man förakta dig.

TITUS, KAPITEL 3

1. Titus får ytterligare instruktioner av Paulus, både angående de ting som han bör undervisa om och inte undervisa om. 10. Han skall avvisa envisa Kättare: 12. Efter att detta är gjort, utser han både tid och plats för när han ska komma till honom, och avslutar så.

Tit 3:1 LÄGG det i deras sinne på att underordna sig furstendömen och makter, att lyda makthavare, att vara redo för varje god gärning,

Tit 3:2 Att inte tala ont om någon man, att inte vara några bråkmakare, utan att vara milda, och visa all saktmodighet mot alla människor.

Tit 3:3 Ty även vi själva har ibland varit dåraktiga, olydiga, bedragna, tjänande olika lustar och nöjen, levde i illvilja och avund, var hatiska, och hatade varandra.

Tit 3:4 Men därefter visade sig Guds vår Frälsares godhet och kärlek till människorna,

Tit 3:5 Inte genom gärningar av rättfärdighet som vi har gjort, utan efter sin barmhärtighet har han frälst oss, genom att vi tvättades till en ny födelse, och förnyelse av den Helige Ande;

Tit 3:6 Som han utgöt över oss i överflöd genom Jesus Kristus, vår Frälsare;

Tit 3:7 För att vi som rättfärdiggjorda genom hans nåd, skall bliva arvingar enligt hoppet om evigt liv.

Tit 3:8 Detta är ett trovärdigt ord, och detta vill jag att du ständigt skall bekräfta, för att de som trodde på Gud må vara noga med att hålla fast vid goda gärningar. Detta är gott och nyttigt för människorna.

Tit 3:9 Men undviker dåraktiga frågor, släktregister, trätor och tvister om lagen; ty de är odugliga och fåfänga.

Tit 3:10 En man som är en kättare skall efter den första och andra förmaningen avvisas;

Tit 3:11 Eftersom vi vet att den som är sådan är fördärvad, och syndar, och är fördömd av sig själv.

Tit 3:12 När jag skall sända Artemas till dig, eller Tykikus, så kom till mig till Nikopolis: ty där har jag bestämt mig för att övervintra.

Tit 3:13 Utrusta omsorgsfullt lagkunnige Senas och Apollos på resan, så att ingenting fattas dem.

Tit 3:14 Och låt också våra egna lära sig att upprätthålla goda gärningar för nödvändiga ändamål, så att de inte blir fruktlösa.

Tit 3:15 Alla som är med mig hälsar dig. Hälsa dem som älskar oss i tron. Nåd vare med er alla. Amen.

¶    Det var skrivet till Titus, som hade blivit den första biskopen i Kretiernas kyrka, från Nikopolis i Makedonien.