Svenska KJV Bibeln

Episteln av Paulus, Aposteln till Hebréerna

Hebréerna, kapitel 1-13

HEBRÉERBREVET, KAPITEL 1

1. Kristus som i dessa sista tider kommer till oss från Fadern, 4. är föredragen framför änglarna, både i Person och Ämbete.

Hebr 1:1 GUD, som vid diverse tidpunkter och på många olika sätt i den gångna tiden talade till fäderna genom profeterna,

Hebr 1:2 Har i dessa sista dagar talat till oss genom hans Son, som han har utvalt till arvtagare av alla ting, genom vilken han också har skapat världarna;

Hebr 1:3 Han som är hans härlighets glans, och den uttryckliga avbilden av hans person, och upprätthåller allting genom sin makts ord, när han hade rensat våra synder genom sig själv, satte han sig på högra sidan av Majestätet i höjden;

Hebr 1:4 Han gjordes så mycket bättre än änglarna, eftersom han genom arvtagande har erhållit ett namn som är mer excellent än deras.

Hebr 1:5 Ty till vilken av änglarna har han någon gång sagt, Du är min Son, denna dag har jag avlat dig? Och återigen, Jag skall för honom vara en Fader, och han skall för mig vara en Son?

Hebr 1:6 Och återigen, när han bringade in den först-avlade in i världen, säger han: Och låt alla änglarna av Gud tillbe honom.

Hebr 1:7 Och om änglarna säger han, Som gör sina änglar till andar, och sina tjänare till en flammande eld.

Hebr 1:8 Men till Sonen säger han, Din tron, O Gud, är för evigt och alltid: en spira av rättfärdighet ärspiran av ditt kungarike.

Hebr 1:9 Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför har Gud, ja, din Gud, smort dig med glädjens olja över din gemenskap.

Hebr 1:10 Och, Du, Herre, har i begynnelsen lagt fundamentet till jorden; och himlarna är verket av dina händer:

Hebr 1:11 De skall förgås, men du förblir; och de alla skall åldras såsom ett klädesplagg;

Hebr 1:12 Och som en klädnad skall du vika ihop dem, och de skall bli förvandlade: men du är densamme, och dina år skall inte förfalla.

Hebr 1:13 Men till vilken av änglarna sade han någon gång, Sitt på min högra sida, till dess jag gör dina fiender till din fotpall?

Hebr 1:14 Är de inte alla betjänande andar, utsända för att betjäna dem som skall vara frälsningens arvingar?

HEBRÉERBREVET, KAPITEL 2

1. Vi bör vara lydiga mot Kristus Jesus, 5. och det eftersom han valde att anta vår natur, 14. då det var nödvändigt.

Hebr 2:1 DÄRFÖR bör vi än mer giva uppriktig aktning för de ting som vi har hört, så att vi inte någon gång låter dem halka.

Hebr 2:2 Ty om ordet som talades genom änglar var ståndaktigt, och varje överträdelse och olydnad mottog belöningens rättvisa återbetalning;

Hebr 2:3 Hur skall vi kunna undkomma, om vi försummar en så stor frälsning; som först började talas av Herren, och blev konfirmerad för oss av dem som hörde honom;

Hebr 2:4 Gud vittnade också för dem, både med tecken och under, och med olika mirakler, och gåvor av den Helige Anden, enligt hans egen vilja.

Hebr 2:5 Ty åt änglarna har han inte underordnat den kommande världen, varav vi talar.

Hebr 2:6 Men en på en viss plats vittnade, och sade, Vad är mannen, att du har honom i åtanke? eller människosonen, att du besöker honom?

Hebr 2:7 Du gjorde honom lite lägre än änglarna, du krönte honom med ära och härlighet, och satte honom över dina händers verk:

Hebr 2:8 Du har lagt alla ting i underkastelse under hans fötter. Ty när han lade allt i underkastelse under honom, lämnade han ingenting kvar som inte är lagt under honom. Men nu se vi ännu icke alla ting under honom.

Hebr 2:9 Men vi ser Jesus, som har blivit gjord lite lägre än änglarna för att få lida döden, krönt med härlighet och ära; för att han genom Guds nåd skulle smaka döden för varje människa.

Hebr 2:10 Ty det anstod honom, för vilken alla ting är, och genom vilken alla ting är, när han förde många söner till härlighet, för att göra kaptenen av deras frälsning perfekt genom lidanden.

Hebr 2:11 Ty både han som helgar och de som helgas är alla av en: för vilken orsak han inte skäms att kalla dem bröder,

Hebr 2:12 Och sade: Jag skall kungöra ditt namn till mina bröder, i kyrkans mitt skall jag sjunga lovsång till dig.

Hebr 2:13 Och återigen, jag kommer att sätta min tillit i honom. Och återigen, Se, jag och barnen som Gud har givit mig.

Hebr 2:14 Med tanke på att barnen är deltagare av kött och blod, tog han också själv del av detsamma; för att genom döden förgöra honom som hade makten över döden, det vill säga, djävulen;

Hebr 2:15 Och frigöra dem som av fruktan för döden var under hela sin livstid underkastade träldom.

Hebr 2:16 Ty sannerligen han tog inte på honom änglars natur; utan han tog på honom Abrahams säd.

Hebr 2:17 Därför var det i alla ting nödvändigt för honom att bli lik hans bröder, för att han skulle vara en barmhärtig och trofast överstepräst i ting som hör till Gud, för att göra försoning för folkets synder.

Hebr 2:18 Ty i det att han själv har lidit av att bli frestad, kan han undsätta dem som är frestade.

HEBRÉERBREVET, KAPITEL 3

1. Kristus är mer värdig än Mose, 7. därför om vi inte tror på honom, skall vi att förtjäna strängare bestraffning än det hårdhjärtade Israel.

Hebr 3:1 DÄRFÖR, heliga bröder, deltagare i den himmelska kallelsen, betrakta Aposteln och Översteprästen för vår bekännelse, Kristus Jesus;

Hebr 3:2 Som var trogen mot honom som utsåg honom, liksom också Moses var trogen i hela hans hus.

Hebr 3:3 Ty denne man räknades mer värdig härlighet än Moses, i den mån han som har byggt huset har mer ära än huset.

Hebr 3:4 Ty varje hus är byggt av någon man; men han som byggde alla ting är Gud.

Hebr 3:5 Och Mose var sannerligen trogen i hela sitt hus, som en tjänare, till ett vittnesbörd om de ting som skulle talas efteråt;

Hebr 3:6 Men Kristus som en son över hans eget hus; vems hus är vi, om vi håller fast vid förtroendet och glädjen i hoppet fast intill slutet.

Hebr 3:7 Därför (som den Helige Ande säger, I dag om ni vill höra hans röst.

Hebr 3:8 Förhärda inte era hjärtan, som i provokationen, på frestelsens dag i vildmarken:

Hebr 3:9 När era fäder frestade mig, prövade mig, och såg mina gärningar i fyrtio år.

Hebr 3:10 Därför blev jag bedrövad över denna generation, och sade, De felar alltid i deras hjärta, och de har inte känt mina vägar.

Hebr 3:11 Så jag svor i min vrede: De skall inte komma in i min vila.)

Hebr 3:12 Se till, bröder, att det inte finns i någon av er ett ont hjärta av otro, genom att lämna den levande Guden.

Hebr 3:13 Men förmana varandra dagligen, medan det kallas I dag, så att inte någon av er blir förhärdad genom syndens svekfullhet.

Hebr 3:14 Ty vi är gjorda deltagare i Kristus, om vi håller begynnelsen av vår förtröstan ståndaktigt till slutet;

Hebr 3:15 När det sägs, Om ni vill idag höra hans röst, förhärda inte era hjärtan, som i provokationen.

Hebr 3:16 Ty somliga, när de hade hört, provocerade: dock inte alla som kom ut ur Egypten genom Moses.

Hebr 3:17 Men med vem var han bedrövad i fyrtio år? Var det inte med dem som hade syndat, vars kadaver föll i vildmarken?

Hebr 3:18 Och till dem svor han att de inte skulle komma in till hans vila, utan till dem som inte trodde?

Hebr 3:19 Vi ser alltså att de inte kunde komma in på grund av otro.

HEBRÉERBREVET, KAPITEL 4

1. De Kristnas vila uppnås genom tro. 12. Kraften av Guds ord. 14. Av vår Överstepräst Jesus, Guds Son, underkastad lidanden, men inte synd, 16. måste vi och kan vi gå frimodigt fram till nådens tron.

Hebr 4:1 LÅT oss därför frukta, för att inte, ett löfte som lämnats oss att gå in i hans vila, nån av er tycks det komma till korta.

Hebr 4:2 Ty till oss blev evangeliet predikat, liksom till dem: men det predikade ordet var inte till nytta för dem, eftersom det inte mixades med tro hos dem som hörde det.

Hebr 4:3 Ty vi som har trott kommer in i vilan, som han sade: Såsom jag har svurit i min vrede, om de skall komma in i min vila, fastän verken var färdiga från världens grundval.

Hebr 4:4 Ty han talade på en viss plats om den sjunde dagen på detta sätt: Och Gud vilade den sjunde dagen från alla sina verk.

Hebr 4:5 Och på detta ställe igen, Om de gå in till min vila.

Hebr 4:6 Det återstår därför att några måste gå in däri, och de som det först predikades för kom inte in på grund av otro:

Hebr 4:7 Åter, begränsar han en viss dag, och säger i David, I dag, efter så lång tid; som det sägs, I dag om ni vill höra hans röst, förhärda inte era hjärtan.

Hebr 4:8 Ty om Jesus hade givit dem vila, då skulle han inte efteråt ha talat om en annan dag.

Hebr 4:9 Det återstår därför en vila för Guds folk.

Hebr 4:10 Ty han som har kommit in i hans vila, han har också upphört med sina egna verk, liksom Gud gjorde med sina.

Hebr 4:11 Låt oss därför arbeta för att komma in i denna vila, så att inte någon man faller efter samma exempel på otro.

Hebr 4:12 Ty ordet från Gud är levande, och kraftfullt, och skarpare än något tveeggat svärd, och detgenomborrar till och med till att dela isär själ och ande, och av leder och märg, och är en urskiljare av hjärtats tankar och avsikter.

Hebr 4:13 Inte heller finns det någon varelse som inte är manifesterat inför hans ögon, utan allting ärnaket och öppet inför ögonen på honom som vi har att göra med.

Hebr 4:14 Eftersom vi då har en stor överstepräst, som har passerat in i himlarna, Jesus Guds Son, låt oss hålla fast vid vår bekännelse.

Hebr 4:15 Ty vi har inte en överstepräst som inte kan beröras av våra svagheter; men blev på alla punkter frestad som vi är, men utan synd.

Hebr 4:16 Låt oss därför frimodigt komma till nådens tron, så att vi må erhålla barmhärtighet, och finna nåd till hjälp i nödens stund.

HEBRÉERBREVET, KAPITEL 5

1. Auktoriteten och äran av vår Frälsares prästadöme. 11. Försummelse av kunskapen därom bestraffas.

Hebr 5:1 TY varje överstepräst, som är tagen bland människor, är förordnad för människor i ting som hör Gud till, för att han må frambära både gåvor och offer för synder:

Hebr 5:2 Som har förbarmande med de okunniga, och med dem som är på avvägar, eftersom han själv också är omgiven av svaghet.

Hebr 5:3 Och på grund härav borde han, liksom för folket, så också för sig själv, offra för synder.

Hebr 5:4 Och ingen man tar denna ära till sig själv, utan han som är kallad av Gud, såsom Aron var.

Hebr 5:5 Och Kristus förhärligade inte sig själv genom att göra sig till överstepräst; utan han som sade till honom, Du är min Son, i dag har jag avlat dig.

Hebr 5:6 Som han också säger på ett annat ställe, Du är en präst för evigt efter Melkisedeks ordning.

Hebr 5:7 Som under sina dagar i köttet, när han hade framburit böner och åkallan med starka rop och tårar till honom som kunde rädda honom från döden, och blev bönhörd för sin fruktan;

Hebr 5:8 Även om han var en Son, lärde han sig lydnad genom de ting som han fick utstå;

Hebr 5:9 Och med att vara gjord perfekt blev han författaren till evig frälsning för alla dem som lyder honom;

Hebr 5:10 Av Gud kallad en överstepräst efter Melkisedeks ordning.

Hebr 5:11 Om honom har vi mycket att säga, som är svårt att säga, eftersom ni är tröga i hörseln.

Hebr 5:12 Ty när ni nu på sin tid skulle vara lärare, behöver ni att någon återigen lär er de första principerna i Guds orakel; och ni har blivit sådana som behöver mjölk, och inte fast kött.

Hebr 5:13 Ty var och en som använder mjölk är oerfaren i rättfärdighetens ord: ty han är ett spädbarn.

Hebr 5:14 Men fast kött tillhör dem som är fullvuxna, även de som genom att använda sina sinnen är tränade att urskilja både gott och ont.

HEBRÉERBREVET, KAPITEL 6

1. Han uppmanar att inte falla tillbaka från tron, 11. utan till att vara orubblig, 12. flitig, och tålmodig att vänta på Gud, 13. eftersom Gud är mest oföränderligt i sina löften.

Hebr 6:1 DÄRFÖR lämnar vi principerna i Kristus doktrin, och låt oss gå vidare till perfektion; inte att åter lägga grundvalen till omvändelse från döda gärningar, och av tro mot Gud,

Hebr 6:2 Om doktrinen om dop, och handpåläggning, och om de dödas uppståndelse, och om evig dom.

Hebr 6:3 Och detta kommer vi att göra, om Gud tillåter.

Hebr 6:4 Ty det är omöjligt för dem som en gång blev upplysta, och har smakat av den himmelska gåvan, och blev gjorda deltagare av den Helige Ande,

Hebr 6:5 Och har smakat Guds goda ord och krafterna från den kommande världen,

Hebr 6:6 Om de skall falla ifrån, att förnya dem igen till omvändelse, eftersom de på nytt korsfäste Guds Son för sig själva, och gör honom till en öppen skam.

Hebr 6:7 Ty jorden som dricker in regnet som ofta kommer över den, och frambringar örter lämpliga för dem som bearbetar den, mottar välsignelse från Gud:

Hebr 6:8 Men det som bär törnen och tistlar är förkastat, och är nära till förbannelse; vars slut är att bli brända.

Hebr 6:9 Men, älskade, vi är övertygade om bättre ting om dig, och ting som åtföljer frälsning, fastän vi sålunda talar.

Hebr 6:10 Ty Gud är inte orättvis att han glömmer er gärning och arbete i kärleken, som ni har visat mot hans namn, i det att ni har tjänat de heliga, och ännu tjänar.

Hebr 6:11 Och vi önskar att var och en av er visar samma flit till hoppets fulla förvissning ända till slutet:

Hebr 6:12 Så att ni inte är lättjefulla, utan följare av dem som genom tro och tålamod ärver löftena.

Hebr 6:13 Ty när Gud gav Abraham sitt löfte, eftersom han inte kunde svära vid någon större, svor han vid sig själv,

Hebr 6:14 Och sade, Sannerligen med välsignelse skall jag välsigna dig, och med mångfald skall jag föröka dig.

Hebr 6:15 Och så, efter att han tålmodigt hade uthärdat, erhöll han löftet.

Hebr 6:16 Ty människor svär sannerligen vid den som är större: och en ed som bekräftelse är för dem ett slut på alla stridigheter.

Hebr 6:17 Varigenom Gud, som ville visa än mer överflödigt till arvingarna av löftet oföränderligheten av sitt råd, bekräftade det med en ed.

Hebr 6:18 Så att genom två oföränderliga ting, där detvar omöjligt för Gud att ljuga, vi skulle ha en stark tröst, som har flytt för skydd med att ta tag i hoppet som ställts framför oss:

Hebr 6:19 Vilket hopp vi har som ett ankare för själen, både säkert och ståndaktigt, och som går in i det innanför förhänget;

Hebr 6:20 Dit föregångaren har gått in för oss, ja, Jesus, som är gjord till en evig överstepräst efter ordningen av Melkisedek.

HEBRÉERBREVET, KAPITEL 7

1. Kristus Jesus är en Präst enligt ordningen av Melkisedek, 11. Och därmed mycket mer utmärkt än Prästerna av ordningen av Aron.

Hebr 7:1 FÖR denne Melkisedek, Salems kung, präst för den högste Guden, som mötte Abraham när han återvände från slaktandet av kungarna, och välsignade honom;

Hebr 7:2 Åt vilken Abraham också gav en tiondel av allt; först var han genom tolkning rättfärdighetens Kung, och därefter också Salems Kung, det vill säga, fridens Kung;

Hebr 7:3 Utan fader, utan moder, utan härstamning, som varken har begynnelse på dagen, eller slut på livet; utan gjordes lik Guds Son; förblir han kontinuerligt en präst.

Hebr 7:4 Betänk nu hur stor denne man var, åt vilken till och med patriarken Abraham gav tiondelen av bytet.

Hebr 7:5 Och sannerligen de som är söner till Levi, som mottar prästadömets ämbete, har ett bud att ta tionde av folket enligt lagen, det vill säga, av deras bröder, även om de kommer ur Abrahams ländar:

Hebr 7:6 Men han vars härstamning inte räknas från dem fick tionde av Abraham, och välsignade honom som hade löftena.

Hebr 7:7 Och utan all motsägelse är den mindre välsignad av den bättre.

Hebr 7:8 Och här mottaga döende män tionde, men där mottar han det, om vilken det vittnas att han lever.

Hebr 7:9 Och då jag må så säga, även Levi, som tar emot tionde, betalade tionde i Abraham.

Hebr 7:10 Ty han var ännu i sin faders ländar, när Melkisedek mötte honom.

Hebr 7:11 Om nu perfektion skedde genom det Levitiska prästerskapet (ty under det tog folket emot lagen), Vilket ytterligare behov fanns det av att en annan präst skulle uppstå efter Melkisedeks ordning? och inte kallas efter Arons ordning?

Hebr 7:12 Ty när prästerskapet har förändrats, måste också lagen förändras.

Hebr 7:13 Ty han om vilken dessa ting är talade tillhörde en annan stam, varav ingen man deltog vid altaret.

Hebr 7:14 Ty det är uppenbart att vår Herre är kommen från Juda; vars stam Moses inte talade om när det gällde prästerskapet.

Hebr 7:15 Och det är ännu mycket mer uppenbart: ty efter Melkisedeks likhet uppstår det en annan präst,

Hebr 7:16 Som är gjord, inte efter lagen av ett köttsligt bud, utan efter kraften av ett oändligt liv.

Hebr 7:17 Ty han vittnar, Du är en präst för evigt efter Melkisedeks ordning.

Hebr 7:18 Ty det är sannerligen ett upphävande av det föregående budet för svagheten och olönsamheten därav.

Hebr 7:19 Ty lagen har inte gjort något fullkomligt, utan det är förkunnelsen av ett bättre hopp som har gjort det, genom vilket vi närmar oss Gud.

Hebr 7:20 Och i den mån att han inte utan en ed blev gjord till präst:

Hebr 7:21 (Ty dessa präster blev gjorda utan ed; men denne med en ed av honom som sade till honom, Herren har svurit och skall inte omvända sig, Du är en präst för evigt efter Melkisedeks ordning:)

Hebr 7:22 Genom så mycket blev Jesus gjort till en garant av ett bättre testamente.

Hebr 7:23 Och de var sannerligen många präster, eftersom de inte fick fortsätta på grund av döden:

Hebr 7:24 Men denne man, eftersom han evigt fortsätter, har han ett oföränderligt prästerskap.

Hebr 7:25 Därför kan han också frälsa dem till det yttersta som kommer till Gud genom honom, eftersom han alltid lever för att gå i förbön för dem.

Hebr 7:26 Ty en sådan överstepräst har blivit oss, som är helig, ofarlig, obefläckad, avskild från syndare, och upphöjd över himlarna;

Hebr 7:27 Som inte behöver, såsom dessa överstepräster, att offra ett slaktoffer, först för sina egna synder, och sedan för folkets: ty detta gjorde han en gång, när han offrade sig själv.

Hebr 7:28 Ty lagen gör män till överstepräster som är behäftade med svaghet; men ordet av eden, vilket var sedan lagen, tillsätter Sonen, som är invigd för evigt.

HEBRÉERBREVET, KAPITEL 8

1. Genom Kristus eviga Prästadöme avskaffas  Arons Levitiska Prästadöme. 7. Och den temporära överenskommelsen med Fäderna, genom Evangeliets eviga Förbund.

Hebr 8:1 NU är detta summan av de ting som vi har talat om: Vi har en sådan överstepräst, som är satt på högra sidan av Majestätets tron i himlarna;

Hebr 8:2 En tjänare av helgedomen, och av det sanna tabernaklet, som Herren satte upp, och inte någon människa.

Hebr 8:3 Ty varje överstepräst är ordinerad att frambära gåvor och offer; därför är det av nödvändighet att också denne man har något att frambära.

Hebr 8:4 Ty om han vore på jorden skulle han inte vara präst, eftersom det finns präster som erbjuder gåvor enligt lagen:

Hebr 8:5 Som tjänar till förebild och skugga av himmelska ting, såsom Moses fick höra av Gud när han skulle bygga tabernaklet, Se till, sade han, att du gör allt efter det mönster som visades dig på berget.

Hebr 8:6 Men nu har han erhållit en än mer eminent tjänst, genom hur mycket han också är förmedlare av ett bättre förbund, som etablerades på bättre löften.

Hebr 8:7 Ty om det första förbundet hade varit felfri, då skulle ingen plats ha sökts för det andra.

Hebr 8:8 Ty han har funnit fel hos dem, och säger, Se, de dagar kommer, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och Juda hus:

Hebr 8:9 Inte enligt det förbund som jag slöt med deras fäder på den dag då jag tog dem vid handen för att leda dem ut ur Egyptens land; ty de höll inte fast vid mitt förbund, och jag värdesatte dem inte, säger Herren.

Hebr 8:10 Ty detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus efter dessa dagar, säger Herren; Jag skall lägga mina lagar in i deras sinne, och skriva dem i deras hjärtan; och jag skall vara dem en Gud, och de skall vara mig ett folk:

Hebr 8:11 Och de skall inte undervisa var och en sin nästa, och var och en sin broder, och säga, Känn Herren: Ty alla skall känna mig, från den minste till den störste.

Hebr 8:12 Ty jag skall vara barmhärtig mot deras orättfärdighet, och deras synder och missgärningar skall jag inte mer komma ihåg.

Hebr 8:13 I det han säger, Ett nytt förbund, han har gjort det första gammalt. Nu är det som förfaller och blir gammalt redo att försvinna.

HEBRÉERBREVET, KAPITEL 9

1. Beskrivningen av riter och blodiga offer av Lagen, 11. som är långt underlägsna värdigheten och perfektionen av Kristus blod och offer.

Hebr 9:1 DÅ hade sannerligen det första förbundet också förordningar av gudomlig tjänst, och en världslig helgedom.

Hebr 9:2 Ty där var ett tabernakel byggt; den första, vari ljusstaken var, och bordet, och skådebrödet; som kallas helgedomen.

Hebr 9:3 Och efter den andra förhänget, tabernaklet som kallas det Heligaste av allt;

Hebr 9:4 Och som hade ett rökelsekar av guld och förbundsarken, som var överdragen med guld runt omkring, i vilken fanns det gyllene kärlet med manna, och Arons stav som slog ut knoppar, och förbundets tavlor;

Hebr 9:5 Och över den härlighetens keruber som överskuggar nådastolen; om vilken vi nu inte kan tala särskilt.

Hebr 9:6 När nu dessa ting hade ordinerats på detta sätt, gick prästerna alltid in i det första tabernaklet och utförde Guds tjänst.

Hebr 9:7 Men till det andra gick översteprästen ensam en gång om året, inte utan blod, som han offrade för sig själv och för folkets missgärningar:

Hebr 9:8 Detta betyder att den Helige Anden på detta sätt visade, att vägen in i allra heligaste ännu inte hade manifesterats, så länge det första tabernaklet ännu stod kvar:

Hebr 9:9 Vilket var en förebild för den tid som då var, där både gåvor och offer offrades, som inte kunde göra honom som utförde tjänsten perfekt, vad samvetet beträffar;

Hebr 9:10 Som endast bestod av kött och dryck, och olika tvagningar, och köttsliga förordningar, som påtvingades dem fram till tiden för reformationen.

Hebr 9:11 Men Kristus har kommit som överstepräst för kommande goda ting, genom ett större och mer perfekt tabernakel, som inte är gjort med händer, det vill säga, som inte är av denna byggnad;

Hebr 9:12 Inte heller av blodet av bockar och kalvar, utan av sitt eget blod har han en gång gått in i helgedomen och fått evig återlösning för oss.

Hebr 9:13 Ty om blodet från tjurar och getter, och askan från en kviga, som bestänker det orena, helgar till rening av köttet:

Hebr 9:14 Hur mycket mer skall blodet av Kristus blod, som genom den eviga Anden har offrat sig själv utan fläck åt Gud, rena ert samvete från döda gärningar till att tjäna den levande Guden?

Hebr 9:15 Och av denna anledning är han medlaren av det nya testamentet, så att genom döden, för återlösningen av överträdelserna som var under det första förbundet, de som är kallade kan få löftet om evigt arv.

Hebr 9:16 Ty där ett testamente finns måste också med nödvändighet vara testatorns död.

Hebr 9:17 Ty ett testamente är giltigt efter det att en människa är död: annars är det inte giltigt alls så länge testatorn lever.

Hebr 9:18 Varpå inte heller det första testamentet blev invigt utan blod.

Hebr 9:19 Ty när Mose hade talat varje föreskrift till hela folket enligt lagen, tog han blodet av kalvar och av getter, med vatten, scharlakansröd ull, och isop, och bestänkte både boken och hela folket,

Hebr 9:20 Och säger, Detta är blodet av det testamente som Gud har påbjudit till er.

Hebr 9:21 Vidare bestänkte han både tabernaklet, och alla tjänstens kärl med blod.

Hebr 9:22 Och nästan alla ting är genom lagen renade med blod; och utan utgjutande av blod finns ingen förlåtelse.

Hebr 9:23 Därför var det nödvändigt att man med dessa renade de himmelska tingens mönster, men de himmelska tingen själva med bättre offer än dessa.

Hebr 9:24 Ty Kristus har inte trätt in i helgedomar som är gjorda med händer, vilka är avbilder av det sanna; utan in i själva himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull:

Hebr 9:25 Inte heller att han skulle offra sig själv ofta, såsom översteprästen varje år träder in på den heliga platsen med andras blod;

Hebr 9:26 Ty han måste ofta ha lidit sedan världens grundläggning, men nu en gång i världens ände har han framträtt för att göra slut på synden genom offret av honom själv.

Hebr 9:27 Och som det är bestämt för människorna en gång att dö, men därefter domen:

Hebr 9:28 Så Kristus offrades en gång för att bära synden för många; och till dem som tittar efter honom skall han framträda för andra gången utan synd till frälsning.

HEBRÉERBREVET, KAPITEL 10

1. Svagheten hos lagens offer. 10. Kristus kroppsoffer, en gång offrat, 14. för evigt, har tagit bort synder. 19. En uppmaning att hålla fast vid tron, med tålamod och tacksägelse.

Hebr 10:1 TY lagen som har en skugga av de goda ting som ska komma och inte själva bilden av tingen, kan aldrig med dessa offer som de kontinuerligt bar fram år efter år göra dem som närmar sig perfekta.

Hebr 10:2 Ty skulle de då inte ha upphört att offras? eftersom de tillbedjare som en gång renats inte längre skulle ha något samvete för synder.

Hebr 10:3 Men i dessa offerfinns det varje år en påminnelse om synder.

Hebr 10:4 Ty det är inte möjligt att blodet av tjurar och av getter skulle kunna ta bort synder.

Hebr 10:5 Därför när han kommer in i världen, säger han, Offer och gåva ville du inte ha, men en kropp har du berett åt mig:

Hebr 10:6 I brännoffer och offer för synd har du inte funnit välbehag.

Hebr 10:7 Då sade jag, Se, jag kommer (i bokens volym är det skrivet om mig) att göra din vilja, O Gud.

Hebr 10:8 Ovan när han sade, Offer och gåva och brännoffer och offer för synd ville du inte ha, eller finna välbehag däri, som bjuds genom lagen;

Hebr 10:9 Då sade han, Se, jag har kommit för att göra din vilja, O Gud. Han tar bort det första, så han må etablera det andra.

Hebr 10:10 Genom vilken vilja vi är helgade genom offret av Jesus Kristus kropp en gång för alla.

Hebr 10:11 Och varje präst står dagligen och tjänar och bär ofta fram samma offer, som aldrig kan ta bort synder.

Hebr 10:12 Men denne man, sedan han hade offrat ett enda offer för synder för evigt, satte han sig ner på Guds högra sida.

Hebr 10:13 Hädanefter väntar han på att hans fiender skall göras till hans fotpall.

Hebr 10:14 Ty genom ett enda offer har han för evigt fulländat dem som är helgade.

Hebr 10:15 Vilket också den Helige Ande är ett vittne för oss: ty efter det att han tidigare hade sagt.

Hebr 10:16 Detta är det förbund som jag ska sluta med dem efter de dagarna, säger Herren, Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen ska jag skriva dem;

Hebr 10:17 Och deras synder och missgärningar skall jag inte mer komma ihåg.

Hebr 10:18 Nu där förlåtelse för dessa är, finns det inget mer offer för synd.

Hebr 10:19 Vi har därför, bröder, frimodighet att gå in i det heligaste genom Jesus blod,

Hebr 10:20 Genom en ny och levande väg, som han har invigt för oss genom förhänget, det vill säga sitt kött.

Hebr 10:21 Och att ha en överstepräst över Guds hus;

Hebr 10:22 Låt oss nalkas med en sann hjärta i full försäkran om tro, med våra hjärtan bestänkta från ett ont samvete och våra kroppar tvättade med rent vatten.

Hebr 10:23 Låt oss hålla fast vid bekännelsen av vår tro utan att vackla; (ty han som lovade är trofast;)

Hebr 10:24 Och låt oss beakta varandra för att uppmuntra till kärlek och till goda gärningar:

Hebr 10:25 Vi skall inte försaka att församla oss tillsammans, som vissa har för vana, utan förmanavarandra: och detta så mycket mer, när ni ser dagen nalkas.

Hebr 10:26 Ty om vi avsiktligt syndar efter det att vi har mottagit kunskapen om sanningen, återstår det inte mer offer för synder,

Hebr 10:27 Men en bestämd fruktansvärd väntan på dom och brinnande indignation, som skall förtära motståndarna.

Hebr 10:28 Han som föraktade Mose lag dog utan nåd under två eller tre vittnen:

Hebr 10:29 Hur mycket hårdare straff, tror ni, skall han anses vara värd, som har trampat Guds Son under fötterna och har räknat förbundets blod, varmed han helgades, som något oheligt och har trotsat nådens Ande?

Hebr 10:30 Ty vi känna honom som har sagt, Hämnd tillhör mig, jag ska vedergälla, säger Herren. Och återigen: Herren skall döma hans folk.

Hebr 10:31 Det är en fruktansvärd sak att falla i händerna på den levande Guden.

Hebr 10:32 Men erinra er de tidigare dagarna, då ni, efter att ni hade blivit upplysta, uthärdade ni en stor kamp av lidanden.

Hebr 10:33 Delvis medan ni blev gjorda till ett spektakel både av förebråelser och lidanden; och delvis, medan ni blev kamrater med dem som så behandlades.

Hebr 10:34 Ni hade medlidande med mig i mina bojor och accepterade med glädje att era tillgångar plundrades, med vetskap om att ni har i himmelen en bättre och en varaktig substans.

Hebr 10:35 Förkasta därför inte er förtröstan, som belöning har stor återbetalning:

Hebr 10:36 Ty ni har behov av tålamod, för att, när ni har gjort Guds vilja, kunna mottaga löftet.

Hebr 10:37 Ty ännu en liten tid, och han som skall komma skall komma, och inte dröja.

Hebr 10:38 Nu skall den rättfärdige leva av tro, men om någon man drar sig tillbaka, skall min själ inte ha något välbehag i honom.

Hebr 10:39 Men vi är inte av dem som drar sig tillbaka till fördärvet; utan av dem som tror till frälsningen av själen.

HEBRÉERBREVET, KAPITEL 11

1. Vad tro är. 6. Utan tro kan vi inte behaga Gud. 7. De värdiga frukterna därav hos Fäderna i forna tider.

Hebr 11:1 NU är tro substansen av de ting man hoppas på, beviset av ting som inte har setts.

Hebr 11:2 Ty av det fick de äldste ett gott rykte.

Hebr 11:3 Genom tro förstår vi att världarna var sammanfogad av Guds ord, så att ting som har setts inte gjordes av ting som har framträtt.

Hebr 11:4 Av tro frambar Abel till Gud ett mer excellent offer än Kain, genom vilket han erhöll vittnesbörd att han var rättfärdig, Gud vittnar om sina gåvor, och genom det talar han som är död.

Hebr 11:5 Av tro blev Enok upplyft, så att han inte skulle se döden, och han blev inte funnen, eftersom Gud hade upplyft honom: ty innan han blev upplyft hade han detta vittnesbörd, att han behagade Gud.

Hebr 11:6 Men utan tro är det omöjligt att behaga honom: ty han som kommer till Gud måste tro att han är, och att han är en belönare för dem som flitigt söker honom.

Hebr 11:7 Av tro blev Noa, gripen med fruktan, då han varnades av Gud för ting som ännu inte hade setts, och han förberedde en ark till hans hus räddning; genom vilken han fördömde världen, och blev arvtagare till rättfärdigheten som kommer av tro.

Hebr 11:8 Av tro, lydde; Abraham när han kallades att gå ut till en plats som han senare skulle motta som arvedel, och han gick ut, utan att veta vart han gick.

Hebr 11:9 Av tro uppehöll han sig i löftets land, som i ett främmande land, och bodde i tabernakler tillsammans med Isak och Jakob, arvtagare till samma löfte som han:

Hebr 11:10 Ty han sökte efter en stad som har grundvalar, vars byggare och skapare är Gud.

Hebr 11:11 Genom tro mottog också Sara själv styrka att bli havande med avkomma, och födda ett barn när hon var över sin ålder, eftersom hon bedömde honom trofast som hade lovat.

Hebr 11:12 Därför uppstod det ja av en, och honom så gott som död, så många som stjärnorna på himmelen i mångfald, och som den otaliga sand som finns vid havets strand.

Hebr 11:13 Alla dessa dog i tro, utan att ha tagit emot löftena, men efter att ha sett dem på avstånd, och blivit övertygade om dem, och omfamnat dem, och bekänt att de var främlingar och pilgrimer på jorden.

Hebr 11:14 Ty de som säger sådana ting förklarar tydligt att de söker ett land.

Hebr 11:15 Och verkligen, om de hade varit uppmärksam på det landet varifrån de kom ut, kan de ha haft möjlighet att ha återvänt.

Hebr 11:16 Men nu vill de ha ett bättre land, det vill säga, ett himmelskt: därför skäms inte Gud att kallas deras Gud: ty han har berett för dem en stad.

Hebr 11:17 Genom tro Abraham, när han prövades, erbjöd Isak, och han som hade mottagit löftena erbjöd sin ende avlade son,

Hebr 11:18 Om vilken det var sagt, Att i Isak skall din säd bli kallad.

Hebr 11:19 Och var troviss om att Gud kunde uppväcka honom även från de döda, och därför hade han också mottagit honom som en avbild.

Hebr 11:20 Av tro välsignade Isak Jakob och Esau angående ting som skulle komma.

Hebr 11:21 Av tro välsignade Jakob, när han var döende, Josefs båda söner; och tillbad, lutad över toppen på sin stav.

Hebr 11:22 Av tro nämnde Josef, när han dog, Israels barns uttåg; och gav befallning angående hans ben.

Hebr 11:23 Av tro hade Mose, när han föddes, gömts tre månader av sina föräldrar, eftersom de såg att han var ett välskapt barn; och de fruktade icke för kungens bud.

Hebr 11:24 Av tro vägrade Mose, när han blev gammal, att bli kallad son av Faraos dotter;

Hebr 11:25 Att hellre uthärda lidande tillsammans med Guds folk än att njuta av syndens välbehag för en tid;

Hebr 11:26 Och värderade Kristus förebråelse högre än skatterna i Egypten: ty han hade respekt för belöningens återbetalning.

Hebr 11:27 Av tro övergav han Egypten, utan att frukta kungens vrede: ty han uthärdade, som om han såg honom som är osynlig.

Hebr 11:28 Genom tron höll han påskhögtiden, och stänkandet av blod, så att inte han som utplånade de förstfödda skulle röra dem.

Hebr 11:29 Av tro passerade de Röda havet som på torra land: Egyptierna som försökte göra det drunknade.

Hebr 11:30 Av tro föll Jerikos murar, sedan de hade varit omringade i sju dagar.

Hebr 11:31 Av tro har skökan Rahab inte gått förlorad bland dem som inte trodde, när hon mottog spionerna med frid.

Hebr 11:32 Och vad mer ska jag säga? tiden skulle inte räcka till för mig att berätta om Gideon, och omBarak, och om Simson, och om Jefta; om David också, och Samuel, och om profeterna:

Hebr 11:33 Som genom tro har underkuvat riken, verkat rättfärdighet, erhållit löften, stoppat lejonens gap,

Hebr 11:34 Släckte eldens våldsamhet, undkommit svärdets egg, ut ur svaghet gjordes starka, modet växte i strid, drev främlingarnas arméer till flykt.

Hebr 11:35 Kvinnor fick sina döda uppväckta till liv igen: och andra torterades utan att acceptera befrielse; för att de skulle erhålla en bättre uppståndelse:

Hebr 11:36 Och andra prövades med grymma hån och piskrapp, ja, dessutom av bojor och fängelse:

Hebr 11:37 De stenades, de sågades sönder, frestades och dräptes med svärd: de vandrade omkring i fårskinn och getskinn; var utblottade, i lidande, och plågor;

Hebr 11:38 (Som världen inte var värdig:) de vandrade i öknar, och i berg, och i jordens hålor och grottor.

Hebr 11:39 Och alla dessa, som genom tro hade fått ett gott rykte, mottog inte löftet:

Hebr 11:40 Gud har för oss förberett bättre ting, så att de utan oss inte skulle bli perfekta.

HEBRÉERBREVET, KAPITEL 12

1. En uppmaning till stadig tro, tålamod, och gudfruktighet. 22. En lovprisning av det Nya Testamentet över det gamla.

Hebr 12:1 DÄRFÖR eftersom vi också är omgivna av en så stor skara av vittnen, låt oss lägga bort varje tyngd, och den synd som så lätt omsluter oss, och låt oss med tålamod löpa det lopp som ligger framför oss,

Hebr 12:2 Med blicken fäst på Jesus författaren och fullbordaren av vår tro; han som för den glädje som låg framför honom uthärdade korset, föraktade skammen, och har satt sig på Guds tron högra sida.

Hebr 12:3 Ty tänk på honom som uthärdade en sådan motsägelse av syndare mot honom själv, så att ni inte blir uttröttade och svimmar i era sinnen.

Hebr 12:4 Ni har ännu inte stått emot till blod, i er strävan emot synd.

Hebr 12:5 Och ni har glömt förmaningen som talar till er som till barn, Min son, förakta inte Herrens tuktan, och svimma inte när du blir tillrättavisad av honom:

Hebr 12:6 Ty vilken Herren älskar tuktar han, och gisslar varje son som han mottager.

Hebr 12:7 Om ni uthärdar tuktan, handlar Gud med er som med söner; ty vilken son är han som fadern inte tuktar?

Hebr 12:8 Men om ni är utan tuktan, varav alla är deltagare, då är ni bastarder, och inte söner.

Hebr 12:9 Dessutom har vi haft fäder av vårt kött som korrigerade oss, och vi visade dem vördnad: skall vi inte mycket hellre vara underordnade andarnas Fader, och leva?

Hebr 12:10 Ty de tuktade oss sannerligen för några dagar efter sitt eget behag, men han till vår nytta, för att vi skulle bli deltagare av hans helighet.

Hebr 12:11 Nu tycks ingen tuktan för närvarande vara glädjande, utan smärtsam: dock ger den senare den fridfulla frukten av rättfärdighet åt dem som därigenom övas.

Hebr 12:12 Lyft därför upp de händer som hänger ned, och de svaga knän;

Hebr 12:13 Och gör raka stigar för era fötter, så att den som är lam inte vänder sig bort från vägen; utan låt den hellre bli helad.

Hebr 12:14 Eftersträva frid med alla människor, och helighet, utan vilken ingen människa skall se Herren:

Hebr 12:15 Se flitigt till att ingen går miste om Guds nåd, att inte någon rot av bitterhet som växer fram skall besvära dig, och därigenom blir många orena;

Hebr 12:16 För att det inte skall finnas någon otuktig, eller profan person, såsom Esau, som för en munsbit kött sålde sin förstfödslorätt.

Hebr 12:17 Ni vet ju hur han senare, när han skulle ha fått välsignelsen i arv, blev avvisad, eftersom han inte fann någon plats för omvändelse, fastän han sökte den omsorgsfullt med tårar.

Hebr 12:18 Ty ni har inte kommit till det berg som kan beröras, och som brinner med eld, inte heller till svarthet, och mörker, och storm,

Hebr 12:19 Och ljudet av en trumpet, och rösten av ord; en röst som de som hörde vädjade att ordet inte längre skulle talas till dem:

Hebr 12:20 (Ty de kunde inte uthärda det som hade befallts, Och om så mycket som ett djur rör berget, skall det stenas, eller genomborras med en pil:

Hebr 12:21 Och synen var så fruktansvärd, att Mose sade, Av stor fruktan bävar jag:) 

Hebr 12:22 Men ni har kommit till Sions berg och till den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till en oräknelig skara änglar,

Hebr 12:23 Till den allmänna församlingen och de förstföddas kyrka, som är i himmelen skrivna, och till Gud allas Domare, och till andarna hos de rättfärdiga människor som har gjorts perfekta,

Hebr 12:24 Och till Jesus medlaren av det nya förbundet, och till stänkningens blod, som talar bättre ting än det av Abel.

Hebr 12:25 Se till att ni inte vägrar honom som talar. Ty om de inte undkom som vägrade honom som talade på jorden, mycket mer skall vi inte undkomma, om vi vänder oss bort från honom som talar från himmelen:

Hebr 12:26 Vars röst då skakade jorden: men nu har han lovat, och sagt, Ännu en gång skall jag inte bara skaka jorden, utan också himmelen.

Hebr 12:27 Och detta ord, Ännu en gång, betecknar borttagandet av de ting som skakas, liksom av de ting som är gjorda, för att de ting som inte kan skakas må bestå.

Hebr 12:28 Därför, då vi mottar ett rike som inte kan skakas, låt oss ha nåd, genom vilken vi kan tjäna Gud acceptabelt med vördnad och gudfruktig fruktan:

Hebr 12:29 Ty vår Gud är en förtärande eld.

HEBRÉERBREVET, KAPITEL 13

1. Olika förmaningar, som till Välgörenhet, 4. Till ett ärligt liv, 5. Till att undvika girighet, 7. Till att respektera Guds predikanter, 9. Till att ge akt för främmande doktriner, 10. Till att bekänna Kristus, 16. Till att ge allmosor, 17. Till att lyda guvernörer, 18. Till att be för Aposteln. 20. Avslutningen.

Hebr 13:1 LÅT den broderliga kärleken fortsätta.

Hebr 13:2 Glöm inte bort att ta emot främlingar: ty därigenom har somliga tagit emot änglar utan att veta om det.

Hebr 13:3 Kom ihåg dem som är i bojor, som bundna med dem; och dem som lider motgång, som om ni själva också var i kroppen.

Hebr 13:4 Äktenskapet är hedervärt för alla, och sängen är obefläckad: men otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma.

Hebr 13:5 Låt er konversation vara utan begärelse, och var nöjda med sådana ting som ni har: ty han har sagt, Jag kommer aldrig att lämna dig, eller överge dig.

Hebr 13:6 Så att vi må frimodigt säga: Herren är min hjälpare, och jag kommer inte att frukta vad människan skall göra mot mig.

Hebr 13:7 Kom ihåg dem som råder över er, som har till er talat ordet från Gud: vars tro ni skall följa, med tanke på slutet av deras konversation.

Hebr 13:8 Jesus Kristus densamme i går, och i dag, och för evigt.

Hebr 13:9 Låt er icke ryckas med i olika och främmande doktriner. Ty det är gott att hjärtat är fast i nåden, inte med kött, som inte har varit till nytta för dem som ägnat sig åt det.

Hebr 13:10 Vi har ett altare, varav de som betjänar tabernaklet icke har rätt att äta.

Hebr 13:11 Ty kropparna av dessa djur, vars blod har förts in i helgedomen av översteprästen för synd, bränns utanför lägret.

Hebr 13:12 Jesus har därför också, för att han skulle helga folket med hans eget blod, lidit utanför porten.

Hebr 13:13 Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret, och bära hans smälek.

Hebr 13:14 Ty här har vi ingen permanent stad, men vi söker en som skall komma.

Hebr 13:15 Låt oss därför genom honom ständigt frambära lovprisningsoffer till Gud, det vill säga, frukten av våra läppar som ger tack till hans namn.

Hebr 13:16 Men glöm inte att göra gott och att kommunicera, ty med sådana offer är välbehagligt för Gud.

Hebr 13:17 Lyd och underordna er dem, som har ledningen över er: ty de vakar över era själar, som de som måste avlägga räkenskap, att de kan göra det med glädje, och inte med sorg: ty det är inte till gagn för er.

Hebr 13:18 Be för oss: ty vi förtröstar på att vi har ett gott samvete, i alla ting villiga att leva ärligt.

Hebr 13:19 Men jag vädjar till er att göra detta, att jag desto snabbare må bli återställd till er.

Hebr 13:20 Nu skall fridens Gud, som från de döda uppväckte vår Herre Jesus, den store herden av fåren, genom blodet av det eviga förbundet,

Hebr 13:21 Göra er perfekta i varje gott arbetet till att göra hans vilja, som i er arbetar det som är välbehagligt i hans ögon, genom Jesus Kristus; åt honom vare härligheten i evigheters evighet. Amen.

Hebr 13:22 Och jag vädjar er, bröder, att tåla ordet av förmaning: ty jag har skrivit ett brev till er med få ord.

Hebr 13:23 Ni skall veta att vår broder Timoteus har blivit satt i frihet; med honom, om han kommer inom kort, skall jag se er.

Hebr 13:24 Hälsa alla dem som har ledarskap över er, och alla de heliga. De från Italien hälsar er.

Hebr 13:25 Nåd vare med er alla. Amen.

¶    Skrivet till Hebréerna från Italien av Timoteus.